Departementspromemorian Föräldrars samtycke till adoption, m.m. (Ds 2001:53).

Transkript

1 Föreningen SÖNDAGSBARN Barnets rätt till 2 föräldrar Du.nr: YTTRANDE Justitiedepartementet Ju 2001/7681/L2 Att: Magnus Medin Stockholm Antal sidor: Vår ref: Er ref: 6 st Charles Millqvist Anita Wickström Departementspromemorian Föräldrars samtycke till adoption, m.m. (Ds 2001:53). Sammanfattning: Föreningen SÖNDAGSBARN tillstyrker utredningens förslag i punkterna 12.1 (Även en förälder som inte har del i vårdnaden skall lämna sitt samtycke till adoption) och 12.2 (Adoptivföräldrar skall så snart det är lämpligt upplysa barnet om att det är adopterat). Vi vill utveckla våra synpunkter enligt följande utdrag ur Framtidsmodellen : Utdrag från Föreningen SÖNDAGSBARN:s rapport FRAMTIDSMODELLEN får publiceras om källan anges. Läs mer om Föreningen SÖNDAGSBARN på föreningens hemsida: Adoption Båda föräldrarnas samtycke skall krävas för adoption Problembeskrivning: Domstol kan idag besluta att ett barn får adopteras mot den ena förälderns vilja. Adoptionen hindrar barnets och förälderns umgänge med varandra, samtidigt som förälde rn förlorar sin talerätt i vårdnads - och umgängesfrågor. Barnet går också miste om arvsrätt från föräldern och dess övriga släktingar på förälderns sida.

2 Nuvarande lagstiftning: Den som har fyllt 25 år har rätt att anta ett adoptivbarn, med domstolens tillstånd. Avser adoptionen eget eller makes barn, eller makens adoptivbarn, är åldersgränsen 18 år (FB 4:1). Makar måste adoptera barnet tillsammans, såvida inte den ena maken vistas på annan ort eller är allvarligt psykiskt sjuk. En make får också annars adoptera eget barn eller den andra makens barn eller adoptivbarn, förutsatt att den andra maken samtycker till det (FB 4:2). Ett barn som har fyllt 12 år får inte - annat än i vissa bestämda undantagsfall - adopteras utan eget samtycke (FB 4:5). Den som är under 18 år får inte adopteras utan föräldrarnas samtycke. Samtycke behöver dock inte inhämtas från en föräl-der som inte har del i vårdnaden, är allvarligt psykiskt störd eller vistas på annan ort (FB 4:5a). En sådan förälder skall dock ändå höras i adoptionsmålet, även om domstolen inte behöver ta hänsyn till den förälderns åsikt. Rätten är också skyldig att inhämta yttrande från social-nämnden, som bl a skall försöka klarlägga barnets inställning till adoptionen och redovisa den för rätten (FB 4:10). Det är domstolen som skall avgöra om det är lämpligt att adoptionen sker. För att få tillstånd att adoptera krävs det att rätten anser att det är till fördel för barnet, samt att den som ansöker om att få adoptera antingen har uppfostrat barnet, vill uppfostra barnet eller har ett sådant personligt förhållande till barnet att det finns särskild anledning till adoptionen. Rätten skall även, enligt lagtexten, ta hänsyn till barnets vilja med be-aktande av dess ålder och mognad (FB 4:6). Bestämmelsen om uppfostringssyfte eller en särskild per-sonlig anknytning till barnet utestänger möjligheten att adoptera enbart av sådana skäl som att man vill ge en viss person ett släktnamn, eller en särskilt gynnad ställning som bröstarvinge. Detta är en mycket väsentlig skillnad från bruket av adoptioner i många andra länder. Adoptionen infördes i romerska riket för mer än år sedan just för att man ville gynna en viss person när det gällde överföring av jordbruksmark och an-nan egendom. Adoption var också den gängse metoden för ro-merska kejsare att utse sin efterträdare som fick ärva ämbetet. I Sverige dröjde det till 1917 innan adoption infördes, och man accepterade inte adoptionen som en möjlighet att särskilt gynna en bestämd arvtagare. Detta betraktades i vårt land som ett oacceptabelt försök att kringgå arvsskattelagstiftningen, och har fördömts i lagförarbeten och praxis (bl a NJA 1986 s 604). Vid tillämpning av alla lagar och bestämmelser skall ett adoptivbarns rättsliga ställning bedömas med utgångspunkt från att barnet är släkt med sin adoptivförälder, och inte med sin biologiska förälder. Om barnets ena biologiska förälder är gift med adoptivföräldern, eller har varit det när adoptionen skedde, skall dock släktskapet med den föräldern bestå och barnet skall anses vara deras gemensamma barn (FB 4:8). Bestämmelsen om att adoption utsläcker all släktskap med den biologiska föräldern innebär att föräldern berövas all rätt till umgänge med barnet och vice versa, att föräldern förlorar sin 2

3 3 talerätt i frågor om vårdnad och umgänge samt att barnet förlorar alla möjligheter att ärva föräldern och alla dennes släktingar som det annars skulle ha varit arvsberättigat efter. De ändrade arvsförhållandena kan få stora skattemässiga konsekvenser både för den biologiska föräldern, som missgyn-nas, och för den som adopterar barnet. Den senare får en skattefördel med en bröstarvinge som han eller hon kan avstå arv till, medan den biologiska föräldern går miste om den möjligheten. Vid ett arvsavstående på kr till ett 8-årigt barn kan arvsskatten som exempel sänkas med upp till kr. Eftersom arvsskatten är progressiv blir skattevinsten större vid större arv. Skulle det bli fråga om ett arvsavstående på kr i den högsta skatteklassen kan skattevinsten bli kr. Den fördubblas om det finns två adopterade barn osv. (Lagen om arvs- och gåvoskatt, 28 ) Förutom lägre arvs-skatt innebär ett arvsavstående en gåva som är skattefri till bar-net, och det kan även medföra lägre inkomstskatt (vid avkast-ning) och lägre förmögenhetsskatt totalt. Adoptionen innebär vidare att den biologiska föräldern slipper underhållsskyldighet och återbetalningsskyldighet för underhållsstöd enligt underhållsstödslagen. Den skyldigheten övergår till den som adopterar, om denne efter senare skils-mässa inte längre bor tillsammans med barnet. Den biologiska föräldern riskerar vidare att förlora möjligheten till bostads-bidrag om barnet vistas för umgänge eller bor hos honom eller henne. I rättspraxis har Högsta domstolen uttalat följande beträffande lämplighetsprövningen om adoption skall tillåtas: Hänsyn måste emellertid tas till vilket värde ett umgänge med de biologiska föräldrarna eller den ena av dem kan ha för barnet i det enskilda fallet. Avgörande är därvid som eljest vad som är bäst för barnet. I flera rättsfall har HD ansett att barnets behov av trygga uppväxtförhållanden tillsammans med en styvförälder har varit viktigare än ett oregelbundet umgänge med en biologisk föräl-der. Därför har man tillåtit adoptioner mot den biologiska förälderns vilja. HD har valt att uttrycka det så att barnet kan inte anses ha sådant behov av umgänge med (fadern) att detta bör utgöra hinder mot den tilltänkta adoptionen (NJA 1987 s. 116 och NJA 1987 s. 628). Om den ena föräldern har försvårat eller saboterat barnets umgänge med den andra föräldern tycks i praktiken inte ha haft någon betydelse för utgången i målen. Det har därför visat sig vara fullt möjligt i Sverige att först genom att sabotera umgänget se till så att umgänget blir av mindre betydelse för barnet, och därefter få till stånd en adoption av en styvförälder som umgängessabotören bor tillsammans med. På så sätt kan en biologisk förälder helt utmanövreras från vårdnad och umgänge. HD:s rättspraxis på senare år då man i flera vårdnadstvister har accepterat umgängessabotage som en metod att ensam tilltvinga sig vårdnaden om barnet spelar här en avgörande roll, eftersom det endast är en förälder som inte har del i vårdnaden som domstolen inte behöver ta hänsyn till i adoptionsmålet. Den umgängessaboterande föräldern har av HD

4 4 belönats med att ensam bli tilldömd vårdnaden i rättsfallen NJA 1992 s. 666 och i målet T (dom den 12 no-vember 1998). Om barnet har fyllt 12 år och har en egen inställning - som kan vara mer eller mindre resultatet av påtryckningar från den ena föräldern - att det inte vill ha något umgänge med den för-älder som det inte bor tillsammans med, kan detta avgöra ut-gången av adoptionsfrågan så att adoption kan tillåtas. Så var fallet med en 16-årig pojke i rättsfallet NJA 1977 s 206. Då pojken vägrade träffa sin pappa kunde inte pappan få länsrät-tens dom på verkställighet av umgänget. Då inget umgänge fö-rekommit av den anledningen gav HD tillstånd till adoptionen. Å andra sidan har HD vägrat ge tillstånd till adoption i de fall då en umgängesförälder som inte har haft del i vårdnaden har motsatt sig adoptionen och faktiskt har utövat ett regelbun-det - om än inte särskilt omfattande - umgänge med ett yngre barn. I rättsfallet NJA 1952 s. 293 rörde det sig endast om två dagar per månad samt en vecka vid nyår och tre veckor på sommaren. Eftersom umgänget var reglerat och hade utövats under ca ett års tid fick inte styvföräldern tillstånd att adoptera barnet, en 5-årig pojke. I ett annat rättsfall, NJA 1952 s. 521, räckte det med att fadern motsatte sig adoption på den grunden att han i framtiden ville ha möjlighet att sammanträffa med barnet. Det framgår inte av rättsfallsreferatet om något umgänge faktiskt hade ägt rum, men HD gav inte heller här en styvförälder något tillstånd att adoptera barnet. Tretton år senare hade HD att ta ställning till ett liknande fall, där fadern motsatte sig adoption och förklarade att han inte ville förlora möjligheten till umgänge med en 7-årig son. I rättsfallet NJA 1965 s. 256 hade inget umgänge förekommit mellan barnet och fadern, även om fadern när han fick kännedom om adoptionsansökningen begärde att få träffa pojken. HD avgjorde med röstsiffrorna 3-2 att adoptionen skulle tillåtas, och fadern förlorade sin rätt till umgänge med barnet. Möjligen har det skett en omsvängning efter 1952 i HD:s syn på vikten av ett umgänge med den biologiska föräldern. Utvecklingen skulle i så fall ha gått emot att umgänget med en biologisk förälder anses mindre viktigt än tidigare, något som ligger helt i linje med HD:s avgöranden i vårdnadstvisterna NJA 1992 s 666 och senast i målet T (Se närmare därom i Framtidsmodellen under punkten Umgänge som villkor för underhållsstöd.) Eftersom förutsättningarna i de olika rättsfallen inte har varit identiska är det emellertid svårt att säkert avgöra hur HD har sett på betydelsen av umgänget i olika fall. Motiveringarna i adoptionsmålen är i vissa fall mycket kortfattade, och en ganska stor osäkerhet får anses råda när det gäller rättsläget för en biologisk förälder som av umgängesskäl motsätter sig att en styvförälder får adoptera barnet. Detta gäller särskilt om umgänget har varit avbrutet under kortare eller längre tid. Ett typiskt sådant fall har nyligen varit föremål för Europadomstolens prövning huruvida svenska domstolar hade brutit mot bestämmelsen om rätt till familjeliv i den Europeiska

5 konventionen om mänskliga rättigheter (Artikel 8). Tingsrätten hade tillåtit en styvförälder att adoptera en 7-årig flicka, trots att den biologiska fadern motsatte sig adoptionen. Fadern hade inte haft regelbundet umgänge med flickan, vilket bl a berodde på att modern varit emot allt umgänge. Han hade förgäves försökt få hjälp av sociala myndigheter att få till stånd ett umgänge, och även ansökt hos tingsrätten om umgängesrätt. Tingsrätten beslöt att inte pröva hans ansökan om umgänge innan adoptionsfrågan var avgjord. Tillstånd gavs till adoptio-nen, och därmed förlorade fadern sin talerätt när det gällde umgänget. Senare fastställde hovrätten tingsrättens dom be-träffande tillstånd till adoptionen. Högsta domstolen gav inget prövningstillstånd. Enligt artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättig-heter har var och en rätt att få sitt privat- och familjeliv respek-terat. Staten får bara göra inskränkningar i familjelivet om det finns stöd för det i lag, och det dessutom är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle samt sker för att skydda vissa bestämda och särskilt definierade intressen. Att värna om en persons - t ex ett barns - fysiska och psykiska hälsa är ett sådant intresse som kan föranleda en tillåten inskränkning i familjelivet. Europadomstolen ställer därutöver det gängse kravet i internationell rätt att en åtgärd måste stå i proportion till det syfte man har med inskränk-ningen. Det sistnämnda kravet är inte alldeles enkelt att konkret förklara, och är något av ett främmande element för svensk rätt. Som exempel på oproportionella åtgärder kan nämnas att Europadomstolen har kritiserat när svenska sociala myndigheter har tvångsomhändertagit barn och placerat i fosterhem 100 mil från föräldrarna, när syftet varit att skydda barnen från vårdnadshavarens skadliga inflytande i samband med missbruk och kriminalitet. Det var inte tvångsomhändertagandet i sig eller fosterhemsplaceringen som sådan som var oproportionellt, utan det fak-tum att det långa avståndet i kombination med besöksförbud omöjliggjorde umgänge mellan föräldrarna och barnet under lång tid - och därmed försvårade en framtida återförening mellan föräldrar och barn - som ledde fram till Europadomsto-lens slutsats att inskränkningarna i privatlivet inte hade stått i proportion till syftet med omhändertagandet. (12 EHRR 183, 71; Eriksson vs Sverige, dom den 22 juni 1989) I det senast aktuella adoptionsmålet fann Europadomstolen dock inte något brott mot artikel 8. Förutsättningen för att ha rätt till ett skyddat familjeliv hade redan i tidigare rättsfall an-setts vara ett man någon gång har bott tillsammans med barnet eller haft ett umgänge som inte varit alltför sporadiskt. Fadern kunde inte stödja sin rätt till familjeliv på konventionstexten, eftersom banden mellan honom och barnet ansågs vara alltför svaga för att han skulle ha en sådan rätt till familjeliv som Europakonventionen avser att skydda. När de svenska domstolarna dessutom enligt lagen hade haft att bedöma vad som var lämpligast för barnet - och därmed hade givits ett visst utrymme för skönmässig bedömning - hade Sverige uppfyllt Europakonventionens krav på skydd för familjelivet. 5

6 Adoptionsbeslutet ansågs inte vara en oproportionell inskränkning i faderns familjeliv, då denne hade väntat flera år innan han begärde hjälp från de sociala myndigheterna för att få till stånd ett umgänge. (Söderbäck vs. Sverige, 34, dom den 28 oktober 1998) Förslag: Adoption bör endast komma ifråga i de fall då ett barn helt saknar föräldrar i livet, eller har föräldrar som abs olut inte vill ha någon kontakt med barnet. Eftersom det i praktiken innebär att banden definitivt skärs av mellan barnet och föräldern, och dessutom med övriga släktingar på förälderns sida, är risken stor att ett adopterat barn senare i livet får svåra ångestkänslor eller psykiska problem när det får situationen klart för sig. Adoption av barn skall därför endast tillåtas efter samtycke från båda föräldrarna. Förslag: Lagändring i FB 4:6. Pågående arbete: Justitiedepartementet har tillsatt en utredning som från den 1 januari 1999 skall se över och komma med förslag till lagändringar när det gäller adoptionsfrågor m.m. Utredningen har bl a att ta ställning till ett förslag från den s k Förmynderskapsutredningen, som i sitt slutbetänkande föreslog att man tydligare skulle ange i lagtexten vilken avvägning som borde göras när domstolarna bedömer frågan om man skall ge adoptionstillstånd. (SOU 1989:100, Adoptionsfrågor) Förmynderskapsutredningen ville dock bevara den nuvaran-de ordningen, så att domstolarna även i fortsättningen kan ge tillstånd till adoption mot den ena - eller båda - föräldrarnas vilja i de fall då föräldern inte är vårdnadshavare för barnet. I ett PM till den nya utredningen sägs ingenting om att utredaren skall överväga någon lagändring på den punkten. (Ju 98/3585) 6 Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet. (Framtidsmodellen upprättad: ) Ytterligare frågor besvaras av undertecknad. Med vänliga hälsningar Föreningen SÖNDAGSBARN /gm Charles Millqvist Charles Millqvist talesman talesman@sondagsbarn.com. Sidfot: Riks 2002;9 vi Riks: Hemsida/E-post: Övrigt: Box 1023, Rönninge Org.nr: Tfn/Fax: riks@sondagsbarn.com Postgiro: Mobil: