En undersökning av den Syrisk ortodoxa kyrkan i Södertälje och en historisk tillbakablick på kyrkans utveckling.

Beteckning: Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap. En undersökning av den Syrisk ortodoxa kyrkan i Södertälje och en historisk tillbakablick på kyrkans utveckling. Ingela Larsson & Sukru Derin September 2008 D uppsats 15hp d nivå Religionsvetenskap Kultur och identitet Religionsvetenskap D Examinator: Peder Thalén Handledare: Per Olof Åkerdahl 1

Förord Vi valde uppsatsämnet efter att vi tidigare i vår utbildning besökte Södertälje och då tyckte det var en fascinerande stad med en sådan blandning av olika religiösa samfund. Vi inledde vår undersökning med att kontakta församlingsprästerna för de två Syrisk ortodoxa kyrkorna. Vi samtalade med var och en av dem i deras respektive kyrka. En diakon fick vi också möjlighet att träffa och prata med. Vi skickade våra intervjufrågor till de som vi tidigare intervjuat och de lämnade vidare frågorna till andra människor i församlingen. Vi har även intervjuat andra personer som vi själv valde ut. De frågor vi ställde har varit lika för alla som intervjuats och med en given ordning. De vi mött har visat stor generositet och en önskan att dela med sig av sina minnen. Intervjuer vi gjort har berört oss, och de personliga berättelserna från människor vi mött kommer att finnas kvar hos oss en lång tid framöver. Vi har också deltagit i gudstjänster i kyrkorna. Vår metod har varit kvalitativ, och vi har utifrån ett hermeneutiskt perspektiv granskat och tolkat materialet i de intervjuer som gjorts. Den litteratur som använts har get oss kunskap om kyrkan historiskt och i nutid samt om dess medlemmar. 2

Innehållsförteckning Förord...2 Inledning...4 Syfte/frågeställning...4 Metod...5 Metodval...6 Intervjuer...6 Intervjupersoner...6 Etiska överväganden...7 Tidigare forskning...7 Nyckelbegrepp i denna uppsats...8 Intervjuundersökningar...9 Sex intervjupersoners (kvinnor) svar:...10 25 åring kvinna, uppvuxen i Sverige (medlem i S:t Jacob s kyrka)...11 40 åring man från Irak (medlem i S:t Jacob s kyrka)...12 En 60 åring diakon i församlingen S:t Jacob s kyrka...13 Präst från S:t Jacob s församlings kyrka:...14 35 åring man från Syrien (medlem i S:t Afrem s kyrka)...16 45 åring man från Turkiet (medlem till S:t Afrem s kyrka)...17 Präst från S:t Afrem församlings kyrka:...18 Kyrkans historiska bakgrund...19 Syrisk ortodoxa kyrkan under islams styre...25 Munk väsendet i kyrkan...27 Syrisk ortodoxa kyrkans tro och hierarki...28 Syriska ortodoxa kyrkan idag...30 Meningsskiljaktigheter bland kyrkans bekännare och några uppmärksammade händelser i Sverige...31 Den kristna gruppen Kaldéer...37 Religiös förändring...38 Analys och diskussion...42 Sammanfattning...47 Från intervjuerna har följande resultat framkommit:...47 Svar till frågor i den första delen:...48 Från undersökt litteratur och annat material har följande framkommit:...48 Svar till frågor i den andra delen:...49 Källförteckning...50 Litteratur:...50 Internet:...51 Intervjuer...51 Bilagor:...51 Bilaga 1. Frågeställningar till Syrisk ortodoxa kyrkans medlemmar...52 Billaga 2. Intervjuer:...52 3

Inledning Vi besökte Södertälje hösten 2004, då vi läste religionsvetenskap A. Vi fascinerades av staden med dess kyrkotäthet på en relativt liten yta. En blandning av kristna kyrkor, nämligen, Svenska kyrkan, Pingstkyrkan, Baptistkyrkan, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Missionskyrkan, Frälsningsarmén, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, Jehovas Vittnen, Katolska kyrkan, Kaldeisk katolska kyrkan och minoritetskyrkor från Mellanöstern; nämligen Österns heliga apostoliska och katolska kyrka som man nämner som den Assyriska kyrkan samt den Syrisk ortodoxa kyrkan. Vi återvänder till staden i oktober 2007, men denna gång har vi fokus på de orientaliska kyrkorna. Vi skall undersöka den Syrisk ortodoxa kyrkan. När vi besökte kyrkan för tre år sedan träffade vi en munk (ställföreträdande biskop) och en präst. Dessa ansvarade för två skilda kyrkor och vi beger oss återigen till dessa. Upplevelsen att det var folk som kom och gick, kanske för att träffa någon eller bara sätta sig ner för och be, fann vi som speciellt. Det är likadant vid vårt andra besök några år senare. Människorna befann sig i kyrkolokalerna och det kändes levande. Vid våra besök har vi blivit bjudna på kaffe/te och det känns inbjudande. Att bli bjuden på något när man kommer till en församling är inte något vi är vana vid. En annan skillnad är också kyrkolokalens utformning. När man kommit in via entrén möts man av en köksdel med några bordsrader där ett antal äldre män sitter och läser. Det bjuder in till att sätta sig ner och kanske ta del av något skvaller eller bara prata. En tv apparat står på och nyheterna från mellanöstern följs, och många har släktingar kvar som man oroar sig för. Känslan av att kyrkan är en del av ens liv blir påtagligt när man ser människor som tittar in. Det är mestadels äldre personer som vi ser i kyrkan, och vi undrar på om det finns en risk för att sekulariseringen även kommit till denna kyrka. Hur ser det ut för den Syrisk ortodoxa kyrkan? Ställs den inför en liknande sekulariseringsutveckling eller finns det andra företeelser som håller denna kyrka levande? Syfte/frågeställning I den första delen av vårt arbete görs en undersökning hur det religiösa livet ser ut bland de yngre och äldre, och sedan utifrån den information och de data vi har fått fram undersöks det om det i kyrkan kan finnas en tendens till sekularisering. Den andra delen handlar om en diskussion kring kyrkans historiska bakgrund samt undersökningar av en del konflikter bland kyrkans medlemmar i Sverige. Vi anser att dessa två delar tillsammans ger en sammanhängande bild av denna kyrka. De religiösa, profana och historiska egenskaperna hos denna kyrka och dess medlemmar verkar vara komplicerade på många olika sätt. De nämnda egenskaperna lyftas fram så tydligt som möjligt. Frågeställningarna för den första delen av uppsatsen är: Vilken funktion har kyrkan för individen? Hur ser det religiösa livet ut för yngre respektive äldre människor? Finns det en sekulariseringstendens bland kyrkans medlemmar? 4

Frågeställningarna för den andra delen av uppsatsen är: Vad är meningen med en diskussion av den historiska bakgrunden? Har den historiska bakgrunden något samband med dagens konflikter? Påverkar konflikten medlemmarnas intresse för religion och kyrkan? Metod Uppsatsen är baserad på studier genomförda utifrån ett kvalitativt förhållningssätt. Undersökningen (när det gäller första delen av uppsatsen) är baserad på intervjuer och deltagande vid gudstjänster. Ett frågeformulär som besvarats av ett antal personer. Vi har också träffat några av de vi intervjuat och vi har då följt samma ordning. Frågorna som ställts är inte alltid besvarade och vi har då fått ett internt bortfall. Detta innebär att en del frågor inte har besvarats. Bortfallet måste även bejakas vid sammanfattningen av materialet. 1 Materialet som vi kunnat tillägna oss genom intervjuerna har sedan det färdigställts tolkats hermeneutiskt. Med det avser vi att människor är tänkande varelser och vi kan genom introspektion förstå och ta till oss hur andra människor kan uppleva och känna det i en speciell situation. Språket med tal och skrift kan göra att vi förstår varandras sociala kontext och vår egen livssituation. Bakom varje människa finns en unik levnadsberättelse och med ett empatiskt bemötande kan vi få ta del av en annan människas livshistoria. Möten med människor och att få tillgång till svaren som en annan individ har skrivit ned är väsentligt för den hermeneutiska forskningsprocessen. I sammanhanget nämner vi den hermeneutiska spiralen som en källa till hur förståelse kan växa fram. Vår egen förförståelse kopplas samman med intervjuer och utifrån de intervjuades sammanhang försöker vi finna det som de vill förmedla till oss. Det kan vara bra att ta del av informationen att en av oss är född i Södertälje och uppvuxen där fram till 10 års ålder, vilket skedde under större delen av 70 talet. En är född i Kurdistan, i det område där denna kristna kyrka hade ett starkt fäste. Vi båda bär med oss vår egen livshistoria och är påverkade av det vi sett och upplevt. Det är viktigt att bejaka detta då vi skriver om Syrisk ortodoxa kyrkan. En växelverkan mellan vår egen förståelse och det som intervjupersonerna levererat i sina svar kan i slutändan leda fram till att vi erhållit en ny syn på det vi studerat. 2 Observationerna som gjorts då vi närvarat på gudstjänster har varit en direkt observation. Vi har varit tillsammans med andra medlemmar från Syrisk ortodoxa kyrkan och själva samlat in data till vår uppsats. Det fördelaktiga med en direkt observation är att det sker i realtid och vi har med våra egna sinnen iakttagit det som skett i gudstjänstlokalen. Förhållningssättet har varit utformat på ett sätt där det varit både en öppen och en dold observation. Vi har närvarit under gudstjänsten, men det var endast prästen och hans närmaste kollegor som hade tagit del av informationen om orsaken till varför vi önskade närvara i kyrkan och detta baserat på vår uppsatsundersökning. De övriga i kyrkorummet hade ingen insyn i varför vi var närvarande. 3 1 Olsson & Sörensen, 2001, s. 91 94. 2 Alvesson & Sköldberg, 1994, s.115 117. 3 Einarsson & Hammar Chirac, 2002, s. 23 28 5

Den andra delen av detta arbete handlar om kyrkans historiska bakgrund och om en del konflikter som förekommit under olika perioder här i Sverige. Denna del ledde till att vi ofta träffade för att diskutera vad vi kom fram till genom våra undersökningar. Det var intressant att höra, vad vi själva tänkte och tyckte när det gällde resultatet av våra undersökningar inte bara genom litteraturundersökningar utan också genom våra undersökningar av den första delen av uppsatsen. Det ledde till meningsfulla diskussioner och till en hel del jämförelser mellan de båda delarna av vårt arbete. Metodval Den metod som använts, valde vi för att den var lämpligast att göra vår studie utifrån. En önskan om att fånga individers tankar och funderingar kring sin religiositet och sin kyrkotillhörighet har varit en central tanke hos oss. Att göra intervjuer var det optimala tillvägagångssättet. Vi har också deltagit på gudstjänster som vi blivit inbjudna till. Eftersom vi närvarit i kyrkan har vi med egna ögon sett hur fördelningen av åldersgrupper varit representerade och hur många som deltog på en gudstjänst. Vi tycker dessutom att litteraturundersökningen hjälpte oss att bättre förstå det material som vi skaffat fram genom våra intervjuer och kontakter med kyrkan och dess medlemmar, samt att den ger oss en klarare bild när det gäller kyrkans betydelse i ett sekulariserat samhälle som Sverige. Intervjuer Genom intervjuerna har viktig kunskap kommit fram för undersökningen. Det började med att vi formulerade lämpliga frågor för studien vilket resulterade i ett intervjuformulär som delades ut till sex personer. Ingen intervjuad person nämns vid namn och vi uppger inte något som kan röja deras identitet. De som har valt att delta i intervjuerna har gjort detta frivilligt, och de kunde när som helst under intervjuerna avbryta eller välja att inte svara på frågorna. Intervjupersoner De som blev direktintervjuade av oss hade vi bokat in träffar med i kyrkan. Dessa tillkom utöver de andra som vi träffade på olika ställen i Södertälje och i Stockholm. Det var olika personer som vi hade direktkontakter med. Vi följde våra frågor i den ordning som vi hade bestämt och sedan lät den person vi intervjuade tala fritt. Tidsåtgången för samtalen var 1,5h till 3h. Vårt tillvägagångssätt då vi gjorde intervjuer direkt med människor var strukturerat på ett sådant sätt att vi skrev ner det som sades. Då vi var två som skrev på vartdera hållet och sedan jämförde det vi hade skrivit och sammanställt gemensamt. Det finns alltid en risk när man själv skriver ner det som sägs att värdefull information inte kommer, men detta är något som vi har gått försiktig till väga med under våra intervjuer. Vi frågade ofta om de som intervjuades för att kunna förtydliga sina svar och ibland bett dem upprepa de svar som gavs. Detta för att vi skulle kunna få med det som sades under samtalen. En hel del av det som kom fram under intervjuerna hade varit personligt. Då valde vi att ta inte med det i intervjun då det inte hade med de frågor vi ställde. Det var generösa människor som delade med sig av sitt liv och med en stor sorg över det trauma som de var en del av. Vi är tacksamma att vi fått förtroendet att lyssna men allt som har sagts nämner vi inte i denna uppsats. 6

De som fick ett frågeformulär svarade själva genom att skriva ner svaren och dessa hade vi inte träffat utan församlings präster ville själva dela ut intervju frågorna till några utvalda personer. Det var sex stycken personer som fick svara på detta sätt. Präster skickade sedan frågorna hem till oss per post. Etiska överväganden När vi stämt träff med människor har det varit på deras villkor och vi har tänkt på autonomiprincipen som ser till människans respekt och integritet. Individens egen vilja att avbryta intervjun eller att inte vilja svara på frågor vi ställt kan vara exempel på denna princip. Vi har också sett till att de som intervjuats, här får man bortse från att församlings prästers svar kan röja deras identitet, kunnat bevara sin anonymitet. Tidigare forskning Önver Cetrez gjorde en fältstudie i Istanbul 1994 och undersökt den syriskt ortodoxa kyrkan och tittade på ritualer och symboler som hade förenat och stärkt denna minoritetsgrupp i Turkiet. Han inleder sin studie med en historisk återblick på hur kyrkan har sett ut för att sedan övergå till att beskriva prästernas funktion och betydelse för medlemmarna i kyrkan. Det han visar på i undersökningen är att prästen inte bara är närvarande i kyrkan utan denne finns med i det liv som individerna lever till vardags. Kyrkan och med den aktiva prästen gör att det religiösa livet finns närvarande hela tiden i dessa människors liv. Prästen har insyn i vad som sker med enskilda familjer och om det finns något behov, andligt likväl som materiellt. Under länken som följer kan man finna Önver Cetrez doktorsavhandling från 2005. http://publications.uu.se/abstract.xsql?dbid=5837 Avhandlingen handlar om en kulturell förändring som orsakas av kontakten med det nya samhället för individerna som kommer från en annan kultur och ett annat land. Önver använder ordet ackulturation som betyder att ett direkt övertagande från en annan kultur till den nya kulturen. Fokus ligger på olika generationer och han vill se hur detta övertagande av en annan kulturs värderingar påverkar olika generationer. Han vill undersöka de yngre lite extra och deras påverkan i den nya kulturen. Två olika mönster nämner han som är meningsfulla för generationerna, en med stark betoning på ritualer och symboler och den andre med en stark betoning på avkomman och deras identifikation. Det Önver noterat är att det religiösa utövandet minskar bland yngre och vuxna. De har andra intressen och en del söker en individuell religiositet. Det är ändå viktigt med släktskapet för gruppen och att man är medlem i kyrkan. Ritualer och symboler spelar en central roll för syrianer/assyrier. Detta är viktigt för deras kulturella tillhörighet. Svårigheter som finns bland de yngre rör frågor om den etniska tillhörigheten. Ett svenskt medborgarskap är viktigt menar man men man vill inte glömma bort sin etniska bakgrund. Problemet för de yngre är vad de skall kalla sig. De använder ett flertal benämningar för att identifiera sig själva, exempelvis arameér, assyrier, suroya, syrianer och svenskar. De är viktigt att man separerar sig från andra och inte blandas med andra grupper så man går miste om sin etniska och religiösa bakgrund. 7

Fuat Deniz (dödades av en släkting i början av 2008) som var lektor vid Örebro universitet skrev en bok en minoritets odyssé det assyriska exemplet om människor som är bekännare till Syrisk ortodoxa kyrkan. Största delen av boken handlar om intervjuer bland denna kyrkas medlemmar. Det är en bred och informativ undersökning; det handlar om medlemmarnas etniska tillhörighet, etniska och religiösa konflikter och motsättningar mellan olika kyrkosamfund. Medlemmar av denna kyrka använder sig av tre benämningar (assyrier, syrianer och assyrier/syrianer) för att visa på sina etniska tillhörigheter. Den röda tråden i boken är att Deniz genom sina undersökningar argumenterar för en gemensam etnisk (assyrisk) benämning inte bara för denna kyrkans utan för medlemmar av en del östkyrkor kyrkor; nestorianska kaldeiska och maronitiska kyrkor. Det finns en hel del tankar och funderingar också i boken kring dessa människors framtid i ett sekulariserat samhälle som Sverige. Nyckelbegrepp i denna uppsats Religionslexikonet (svensk upplaga Bokförlaget Forum, Stockholm 1996) användes som källa för att skriva betydelsen av de ord och begrepp som finns här nedan: Koncilium: Kyrkomöten i antingen i hela kyrkan (allmänt eller ekumeniskt koncilium) eller inom ett visst kyrkoterritorium (partikulärt koncilium) har hållits sedan 100 talet. Konciliets syfte är att fatta bindande beslut i kyrkliga angelägenheter. Monofysiter: Bekännare av en enda natur. Oegentlig benämning på medlemmarna av kyrkor som vägrade anta besluten vid kyrkomötet i Chalcedon år 451 och därför med större rätt kallas icke chalcedonensiska. Dyofysiter: Bekännare av två naturer Enligt mötet i Chalcedon det vill säga anhängare av Chalcedon utgör Kristus två naturer, förenade i en person. De koncilier som erkänns av båda katolska och ortodoxa kyrkor är kyrkomötena: Nicaea år 325 Konstantinopel år 381 Efesos år 431 Chalcedon år 451 Efesos: Det utmärkande för denna konciliet är diskussionen kring Maria det vill säga att hon är Gudsföderska eller bara Kristusföderska. Efter denna konciliet bestämde man sig att Maria var Gudsföderska vilket ledde till att Patriarken av Konstantinopel Nestorius banlystes. Det var den första splittringen inom den tidiga kyrkan. Chalcedon: Det fjärde ekumeniska konciliet hölls i staden Chalcedon i Mindre Asien år 451 och avslutade den kristologiska striden kring frågan om det i Kristus finns en eller trå naturer. Motsättningen mellan monofysiter och dyofysiter löstes salomonoskt av poven Leo 1, vars 8

legater var närvarande, genom att personbegreppet infördes: Kristus är sann Gud och sann människa. Efter Kristi människoblivande består personens enhet i två naturer, vilka är utan sammanblandning och förvandling, oupplösligt och oskiljaktigt förenade. Formeln en person i två naturer tillfredsställde dock inte alla, och det finns alltjämt en betydande grupp icke chalcedoniska kyrkor som förkastar kyrkomötets lära som dyofysitisk. Eftersom aposteln Petrus har även en stor betydelse inom Syrisk ortodoxa kyrkan tänkte vi skriva några rader om honom: Petrus: Jesu mest betydande apostel och den av lärjungarna som den uppståndne Kristus först visade sig för. Han led martyrdöden år 64 i Rom. Petrus hette ursprungligen Simon, var gift och levde som fiskare tillsammans med sin familj i Kafarnaum. I Jesus såg han Messias och följde honom. Jesus sade till Simon: Jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka ( Matt 16:18). Påvarna anses vara hans efterträdare. Han gjorde flera missionsresor framförallt till Mindre Asien och Antiochia. Den katolska kyrkan firar hans minne tillsammans med en annan Jesus lärjunga det vill säga Paulus. Över hans gravmonoment byggdes senare Peterkyrkan. Petrus attribut är korset och nyckeln; det senare syftar på Jesus löfte till Petrus Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket (Matt 16:19). Araméer: Semitisk nomadfolk som under andra årtusendet fkr utvandrade från den arabiska öknen till Syrien och Mesopotamien. I mellersta Syrien grundade det fr o m 1000 talet fkr flera viktiga stadsstater, främst Hama och Aram (Damaskus). Arameiska språket utbredde sig över hela den gamla Orienten och blev t o m ämbetsmannaspråk i det persiska imperiet. Araméer besegrades av assyrier under hälften av 700 talet fr Kr. På Jesus tid var det talspråk i Palestina. Maprihan: Maprihan är en titel inom Syrisk ortodoxa kyrkan. Titeln maprihan är även kallad katholikos. Denne står i rang närmast efter kyrkans patriark och är kyrkans ledare i Indien. Maprihanen har rätten, att själv viga biskopar inom sitt stift och även viga den Heliga Myrran. Detta ämbete finns bara i den Syrisk ortodoxa kyrkan, och det tros ha sträckt sig tillbaka till apostlarna Addai och Maris tid. Officiellt togs detta ämbete i bruk först av maprihan Maruta år 630. Ärkebiskop: Person med denna titel utses av Syrisk ortodoxa kyrkan av Antiokias synod. Stelföreträdande ärkebiskop: Person med denna titel utses endast av Syrisk ortodoxa kyrkans Patriark. Ett annat viktigt begrepp är benämningar av Syrisk ortodoxa kyrkan och dess medlemmar har varit många och några av dem som vi använder oss av i uppsatsarbeten är följande: Västsyrier, syrier, jakobiter, monofysiter, även idag använder man sig av benämningar som syrianer, araméer, assyrier och assyrier/syrianer. Intervjuundersökningar Här följer redogörelser för de resultat som framkommit genom de intervjuer som har gjorts med människor som är medlemmar i S:t Afrem församlings kyrka och S:t Jacob s församlings 9

kyrka i Södertälje. De båda församlingarna tillhör Syrisk ortodoxa kyrkan. Bland intervjupersoner finns sju kvinnliga och sex manliga ur de ovan nämnda församlingarna. Vi åkte två gånger till varje församlingskyrka. Andra gången träffade vi även en kort stund båda Syrisk ortodoxa kyrkans tillträdande ärkebiskop i S:t Afrem kyrkans och Syrisk ortodoxa kyrkans ärkebiskop i S.t Jacob s kyrkan. Varje intervju (förutom sex kvinnliga intervjupersoner) presenteras för sig vilket vi tror att kan ge en klar bild om medlemmarnas intresse för religion och religiositet och kyrkans betydelse samt dess roll i människornas liv. Iakttagelser och intryck som vi fick genom vår deltagande i kyrkans gudstjänster och långa, djupa samtal med präster nämns också.. De kvinnliga intervjupersonerna har liknande svar till samtliga frågor. De valdes som nämnts tidigare (förutom en) av kyrkans präst och det verkar att de är troende personer som är aktiva i sina församlingar. De betraktar kyrkan som sitt andra hem. De som kommer från en religiös miljö och är uppfostrade enligt sin religions och sin kyrkas normer tycker vi oss kunna läsa ut av intervjusvaren. Männen som valdes och intervjuades har annorlunda svar när det gäller religion och religiositet men när det gäller kultur, identitet och kyrkan kan man se liknande svar. Sex intervjupersoners (kvinnor) svar: Svar på frågan (Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?) är: Kyrkan är en stor del av mitt liv. Det har påverkat min livsstil mycket och min syn på saker och ting. I kyrkan blir man accepterad, man känner sig betydd och värme, kärlek sprider sig i kroppen. Svar på frågan (Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla? Vi tänker då på betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.) säger intervju personen: Vi (assyrier/syrianer) har inget land, och för de flesta är kyrkan deras hem, eftersom där samlas gamla, vuxna, barn och ungdomar för att behålla sin kultur, traditioner och språk De kvinnliga intervjupersonernas svar på frågor, som beror deras kyrka och religionen, hävdar de att intresset har blivit ännu starkare med tiden. När det gäller frågor kring intressen av olika åldersgrupper får man svaret av samtliga kvinnliga intervjupersoner att det finns en skillnad mellan unga och äldre personer. De senare brukar besöka kyrkan oftare medan de första har ett mycket svagt intresse för kyrkan. Det förekommer ett och annan klagomål mot unga för deras svaga intresse för religion och kyrka. De säger: I Sverige har intresset för kyrkan och tron minskat under de senaste åren bland människor i åldern 18 26/ eller från tonårstiden fram till vuxenåldern. Det kan bero på att de inte ser kyrkan som sitt hem hos Herren, utan en plats för äldre människor. På grund av minskat intresse för kyrkan tar en del människor (unga människor) kyrkan inte som Herren hus utan som en plats kanske för vardagliga sysslor. De unga människorna tror sig kan synda och 10

komma en dag till kyrkan, ta nattvarden och sedan de är rena från synder men så är det inte. De kan inte sin religion och de skäms för det att komma till kyrkan. Svar på frågan (Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit?) svarar intervjupersoner: Tron är lika strak i Sverige som den var förut. När man åker till våra byar i olika delar av Mellanöstern kan man se det. Detta är vad kvinnliga intervjupersonerna säger om unga människor när det gäller deras intresse för religion och kyrkan. En del svar på frågorna som rör sig vid allmänna intresset bland kyrkans medlemmar för religion och religiositet verkar det som om intervjupersonerna har redan färdiga svar. Som nämns ovan valdes de intervjupersonerna av församlingspräster och det man märker genom intervjuer är att det troende och aktiva människor. Det intressanta med dem är att alla påpekar att den kulturella och etniska tillhörigheten är mycket viktig. Man är noga med att när man påpekar den etniska och kulturella tillhörigheten nämner man i S:t Afrem kyrka benämningen syrianer medan i S.t Jacob s kyrka nämner man assyrier. Det förekommer också benämningen asyyrier/syrianer för att påpeka sin etniska tillhörighet. Framförallt märks det att intresset för kyrkan, religionen och religiositeten är mycket svag bland unga människor. De som deltog i gudstjänsterna var i åldern barn 7 10 och mycket äldre människor. Det fanns några enstaka medelålders personer.barn delades in i grupper för att delta i gudstjänsten genom att sjunga under en vuxens uppsyn. Körledarna var kvinnor. Efter gudstjänsterna fick vi möjlighet att samtala med dessa kvinnliga barnledare. Vissa av dem jobbade som hemspråkslärare och diakoner. 25 åring kvinna, uppvuxen i Sverige (medlem i S:t Jacob s kyrka) Hon är den enda kvinnliga intervjupersonen som intervjuades utanför kyrkan och det skedde på hennes arbetsplats. Hennes svar på intervjufrågorna annorlunda och redovisas för sig. Hon använder sig av uttryck som kyrkan är mitt andra hem eller kyrkan betyder allt för mig. Hon är född i Sverige, gift och jobbar. Hon säger att kyrkan är viktigt för henne. I kyrkan gör man sina religiösa plikter, träffar sina vänner och får stöd, tillägger hon. Under intervjun märks det att hennes familj är engagerade i kyrkan. Svar på frågan (Vilket intresse har Du för religion?) är: Jag är kristen och troende. Hela min familj är kristna och vi kommer att uppfostra vårt barn (hon har ett barn) på ett kristet sätt. Vi firar jul med tanke på Kristus födelse och hans korsfästelse vid påskhögtiden. Intresset för kyrkan när det gäller olika åldersgrupper bland kyrkans medlemmar svarar hon att unga människor går till skolan, jobbar, tar hand om familjen medan äldre människor (menar pensionärer) har mer tid att besöka kyrkan. Hon säger att de unga har det svårt. 11

Svar på frågan (Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än i det land man levde innan man kom hit?) är: Det var en del av deras vardag och liv i det land mina föräldrar levde i innan de kom till Sverige. De levde under helt andra förhållanden där. Kristen är man oavsett var man bor och det är väl samma intresse men här behöver man inte vara rädda för att bli förföljda för sin tro. Hon säger också att det är viktigt att bevara sin etniska tillhörighet, tradition och språk. 40 åring man från Irak (medlem i S:t Jacob s kyrka) Han bor i Södertälje och tillhör Syrisk ortodoxa kyrkan. Han brukar då och då besöka S:t Jacob s kyrka och delta en och annan gudstjänst. Intervjupersonens svar på frågan (Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?) är: Mina föräldrar var troende och besökte ofta kyrkan när jag var i mitt hemland. Tro är viktig för mig. Jag känner mig hemma i kyrkan och samtidigt känner en inre lugn och harmoni. Han säger att kultur, traditioner, språk och etnisk tillhörighet är viktiga för vårt folk men det är mycket komplicerad. Han syftar till att debatten kring etnisk tillhörighet det vill säga benämningen assyrier och syrianer. Under intervjun pratar han även en hel del om de konflikter som förekom sedan i början av 1980 talet och de konflikter som fortfarande är aktuella. Den delen av hans berättelser tar vi inte upp här utan det nämns längre fram i uppsatsen. Han håller med kyrkan när det gäller konflikter mellan kyrkan och de olika profana organisationerna. De profana organisationerna lyfter fram den etniska betydelsen framför den religiösa när det gäller gruppsamhörighet och dess identitet. Intervjupersonen hävdar att kyrkan tar hänsyn till etnisk tillhörigheten men den religiösa tillhörigheten har varit den viktigaste genom historien och han menar att man måste ta hänsyn till detta. Kyrkan har varit den viktigaste samlingsplatsen och är dessutom en identitetsskapande organisation för oss alla, tilläger han. Man bör inte glömma att denna kyrka under en tid missionerade, inte bara bland assyrier/syrianer utan bland andra folk grupper i Mellanöstern. Att tänka för mycket på etnisk tillhörighet kan ledda till splittring. Det är viktigare att det finns en sammanhållning bland kyrkans medlemmar, säger han. Betonar också hur viktigt det är med språk, kultur, traditioner och den etniska tillhörigheten för medlemmar i kyrkan. Han påpekar också att han under en lång tid önskade att hans barn skulle få hemspråksundervisning, det är viktigt för assyrier. Idag går barnen på hemspråksundervisning säger han med glädje. Svaret på frågan (Har Ditt kyrkliga engagemang, intresse ändrats efter det Du kom till Sverige och Södertälje?) är: Ja, i hemlandet var vi mer religiösa, man besökte kyrkan ofta. Det var som en plikt men här mera som en fritidsaktivitet. Det har blivit så men jag vet inte riktigt varför. 12

Under vårt samtal märker man att denne man har koll vad som pågår inom och utanför kyrkan. Han berättar att intressen för kyrkan och religionen är svagt bland ungdomar. Han säger att äldre människor, speciellt de som kom från landsbygden, har ett stort intresse för sin kyrka och sin religion. Hans svar på frågan (Tycker Du att det finns ett större intresse för religion, sin tro, i Sverige än det land man levde i innan man kom hit?) är: Ja det tror jag. Religionen är en del av vår identitet även om man inte är speciellt religiös. I Sverige finns det möjligheter att organisera sig. Vi har kultur och sport föreningar av olika slag. Vi har kyrkor, religiösa ledare som hjälper vårt folk. Vi har en tradition (historiskt), när vårt folk, på grund av olika omständigheter, utvandrar från sina hemtrakter följer kyrkan efter. Det har också blivit i Sverige. Han säger också att kyrkan har under de senaste tio åren etablerat sig ännu mer här i Sverige och det skapar trygghet och harmoni bland vårt folk. En 60 åring diakon i församlingen S:t Jacob s kyrka. Han kom till Sverige i början av 1970 talet. Han har bott i Södertälje till största delen sedan han kom hit. Under vårt besök i kyrkan och vårt deltagande i gudstjänster samt alla telefon samtal, har vi haft kontakt med denna man. Diakonen säger att den etniska identiteten är lika viktig som den religiösa. Han påpekar också att kyrkan måste anpassa sig till det samhälle som den är verksam i för att hålla kontakt med medlemmar och behålla liv och rörelse i kyrkan. Religionen var mycket viktig i människornas liv i våra medlemmars gamla hemländer. Eftersom islam var den dominerande religionen blev vår kristna tro den viktigaste faktorn som höll oss samman. Här i Sverige försöker vi anpassa oss i en ny situation, det vill säga ett sekulärsamhälle som religionen spelar en allt mindre roll om man jämför med hur det såg ut i hemländerna, säger han. Den etniska tillhörigheten (han menar assyriska), kulturen och språket är mycket viktigt. Både prästen och diakonen (i denna församling) påpekar att hemspråkundervisningen är mycket viktigt för barnen. Man har planer från kyrkans håll att inom snar framtid starta en friskola för de assyriska/syrianska skolbarnen. I denna församling är man mycket mån att lyfta fram den etniska tillhörigheten och man pratar gärna om sitt folks (assyriska) historia. Man hävdar samtidigt att Syrisk ortodoxa kyrkan består av 13 olika nationer, det vill säga att de som är medlemmar inte har bara den etniska 13

bakgrunden som assyrier/syrianer. 4 Det finns medlemmar som tillhör andra etniska grupper. Detta diskuteras längre fram i uppsatsen. När vi besökt kyrkan, intervjuat de båda församlings prästerna och träffat vanligt kyrkofolk har vi hört olika benämningar på de båda kyrkornas ärkebiskops titel. Diakonen svar på frågan, (Vad är skillnaden mellan en ärkebiskop och en ställföreträdare biskop?) är: Syrisk ortodoxa kyrkan har två församlingar i Södertälje: Den ena är S:t Afrem församling kyrka och den har 22 präster i hela Sverige och en ställföreträdare ärkebiskop. Den andra är S:t Jacob s församlingskyrka och i den finns ca 24 församlingar, femtontal präster i hela Sverige och har en ärkebiskop. Ärkebiskopen utses av Syrisk ortodoxa kyrkan av Antiokias synod medan ställföreträdare ärkebiskop utses av endast Syrisk ortodoxa kyrkans Patriark. Dessa informativa rader om biskops titlar uppvisar en liknande beskrivning i en del undersökta litteratur och framöver kommer vi att skriva om varför man har två biskopar i syrisk ortodoxa kyrkan här i Sverige. Vi märkte också att benämningen som assyrier och syrianer är även viktig för präster och diakoner i de respektive församlingarna. I denna församling som nämnts är man mycket mån att hävda sitt etniska(assyriska) tillhörighet än vad man visar i St: Afremsförsamlingen. Diakonen är bitter mot sitt gamla hemland och han klagar på den behandling som han och hans folk blivit utsatta för. Han säger att han har bytt sitt namn och kastat sina gamla identitetshandlingar som en protest. Präst från S:t Jacob s församlings kyrka: Han är föd i Turkiet och har bott sedan 1970 talet. Han är politisk aktiv. Han är väldigt öppen på att svara på frågor om kyrkan, religionen och medlemmarnas intresse för kyrkan. Kyrkan, religionen och tro är mycket viktigt för prästen men han vill gärna diskutera kultur, språk och etniska tillhörigheten. Han nämner den etniska (assyriska) tillhörigheten och detta är viktigt för honom. Det är viktigt för assyriernas identitet och deras sammanhållning och för framtiden. Han berättar att ungdomarnas intresse för kyrkan och religionen är lågt. Som exempel nämner han sin egen familj t.ex. hans son varken har tid eller visar något större intresse att bry sig om att besöka kyrkan. Prästen ställer dock ett krav och det är att sonen ska komma till kyrkan till jul och påskhögtiden. Orsaken till det låga intresset för kyrkan och religion beror på att man lever i ett sekulariserat samhälle, tror han. Ett citat från prästen: Det finns inte så stort intresse för religionen. 95 % av församlingsmedlemmar besöker kyrkan två eller tre gånger per år. Bara under högtider som julafton, påskafton brukar de flesta 4 Med ordet nationer menar prästen etnisk tillhörighet t.ex. araber, kurder, indier o.m.m. 14

medlemmar besöka kyrkan. Även om man inte är religiös, man tycker och tänker annorlunda än vad kyrkan gör, ändå kyrkan betraktas som ett föräldrahem som man alltid har i tankarna. Prästen vill gärna prata om kyrkan, religionen och det förtryck och förföljelse som denna kyrkas medlemmar blev utsatta genom tiderna. Han berättar en hel del om sina gamla upplevelser från sitt hemland. Prästen säger att kyrkan försöker bilda nya ungdomskommittéer, arrangera aktiviteter av olika slag för att väcka ungdomarnas intresse för kyrkan. Han berättar också att hans församling är för kvinnliga präster. I denna församling har man bildat ett kvinnofridråd som hjälper kvinnor med problem och numera finns även en kvinnlig medlem som är med i församlingsstyrelsen, tillägger han. Kyrkan har som regel att minst en gång per år besöka alla församlings medlemmar i deras hem för att på så sätt hålla kontakten, säger prästen. Han säger att kyrkan bryr sig om sina medlemmar. Kyrkan är engagerad i medlemmarnas alla möjliga problem; religiösa, ekonomiska, personliga, familjära problem av olika slag och inte sällan medlemmarnas kontakter med myndigheter. Där hjälper kyrkan till om någon behöver tolk eller praktisk hjälp. Vi deltog två gånger på gudstjänst i denna kyrka. Det var äldre människor och barnkörer med sina respektive ledare. Deras ledare var kvinnor som jobbade som hemspråks lärare. De flesta barnen var deras elever. Prästen berättade för oss att under vissa högtider och diverse aktiviteter brukar många ungdomar besöka kyrkan. Det intressanta med våra samtal med de prästerna var att man, på båda håll, försöker att väcka medlemmarnas intresse, speciellt bland barn och ungdomar. Även om man inte berättade öppet för oss, märktes att det låga intresset bland ungdomar skapar en vis oro i kyrkan. Prästen och andra kyrkofolk som vi samtalade med under intervjun i S:t Afrems kyrka kallade sig för syrianer och sitt språk för syrianska medan prästen och andra kyrkofolk från S:t Jacob kyrka som vi samtalade och intervjuade kallade sig för assyrier och sitt språk för assyriska. När det gäller deras relationer med andra kyrkor och församlingar påpekar båda prästerna från de två olika församlingarna att relationen är mycket bra. Prästen är omtyckt i församlingen. Många kommer förbi under vår intervju och vill säga hej, han är alltid tillgänglig på mobilen och vill hjälpa om något problem uppstått för en medlem. Församlingen fungerar inte bara som en kyrka utan även som en myndighet vilket yttrar sig genom att medlemmarna kan komma med alla möjliga ärenden innan hon/han hänvisas till en statlig myndighet för att få hjälp. Det verkar som om man har ett eget samhälle som består av kyrkomedlemmar och detta gäller för båda församlingarna som vi har besökt. Det finns en stark känsla av grupptillhörighet och detta kommer förmodligen från deras hemländer. Det ser ut att finnas kvar hos dem efter alla dessa år i Sverige. Från kyrkans håll är man nöjd att medlemmarna kan komma till kyrkan; söka hjälp och rådfråga om sina bekymmer. Prästen säger att vår församling inte bara är en kyrka för gudstjänster utan den fungerar som en myndighet för vårt folk som kan söka alla hjälp, råd och vägledning. 15

Första gången när vi träffade denne präst var han mycket mån att prata om en del konflikter som hade förekommit bland kyrkans medlemmar under olika perioder i Sverige. Han kritiserade en och annan myndighetsperson som han menar har haft en roll i den konflikt som rört kyrkan. Det har då handlat om benämningen assyrier och syrianer. Det verkar som om det finns en viss konkurrens mellan de två församlingarna när det gäller antalet medlemmar, aktiviteter av olika slag, hjälpa medlemmar, ekonomiska resurser och så vidare. Denna församling flyttar under 2008 till en större kyrka i Hovsjö. 35 åring man från Syrien (medlem i S:t Afrem s kyrka) Han kallar säg syrian, kommer från Syrien och har varit i Sverige (i Södertälje) i 15 år. Sedan ett år tillbaka är han sjukskriven. Vi träffar honom på ett konditori, hälsar på varandra genom att nicka. Det kan man göra i Mellanöstern utan att vara bekant med varandra. Han hälsade tillbaka och konversionen mellan oss började på så sätt. Han ställer upp gärna för en intervju: Svar på frågan (Vad betyder Din tro och Din kyrka för Dig?) är: Kyrkan betyder ingenting för mig, det är bara en plats som man går till för att be och prata med andra. Det har blivit en mötesplats för syrianer. Kyrkan som en skola som lär ut hur man ska vara mot varandra här i världen. Gud är den viktigaste och det är han som är kärlek. Jesus, Muhammed och Buddha är bara historiska personer som man kan läsa om dem i böcker. När det gällde kyrkans betydelse för denna man, berättade han sina upplevelser från Syrien. Han berättade att i Syrien religionen betydde inte så mycket när det gäller hans kontakter med andra människor som hade en annan tro. Han sa att man besökte kyrkan under högtider och ibland följde med sina nära och kära till kyrkan för att ha sällskap. Han sa att det var naturligt för oss alla att gå till kyrkan. Svar på frågan (Finns det andra saker som Du tycker är värdefulla?) Vi tänker då på betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.) är: Det kulturella är det som håller ihop oss och gör oss till folk. Språket som vi syrianer har är arameiska och det är jätteviktigt att vi bevarar det. Han säger att intresset för kyrkan är större bland äldre människor om man jämför med unga och medelåldersmänniskor. Han säger att ungdomar som är födda här i Sverige beter sig mer eller mindre som alla andra barn i Sverige. Han tilläger också att inom Syrisk ortodoxa kyrkan skilsmässan är strängt förbjuden men bland människor som speciellt uppvuxna här är skilsmässoantalen mycket hög och kyrkan kan inte förhindra att det sker. Han säger att de äldre visar ett större intresse för kyrkan därför att de inte har så mycket att göra. När man blir äldre blir man rädd och behöver man kyrkan på ett helt annat sätt än man är ung och jobbar och tjänar pengar, säger han. Svar på frågan (Tror Du att det finns ett större intresse för religionen, sin tro, i Sverige än det gjorde i det land man levde i innan man kom hit?) är: 16

Jag tror att man var mer religiös hemma i Mellanöstern för där förde religionen människorna samman och man levde tillsammans med släkt och vänner men här i Sverige behöver gamla varandra mer och kyrkan är en bra plats att mötas i. Hemma i mitt land fanns det många kyrkor, en i varje by och det var central plats att mötas på. Han säger att han inte riktigt trivas i ett samhälle som bara bestod trosfränder. Hans önskan var att umgås med andra människor som tillhörde andra religioner. Detta uttrycker han under samtalet. Bland medlemmar av denna kyrka, huvudsak de som kommer från arabiska länder (Irak, Syrien och Libanon) verkar det som om kyrkan betyder mycket för dem även om de är inte speciellt religiösa. Man menar att kyrkan är den främsta identitetsskapande faktorn. Den etniska tillhörigheten, menar han. Det är viktigt att vara syrian och behålla sitt språk, sin kultur och sina traditioner. Man har inte svårt att leva sida vid sida med andra som tillhör andra etniska och religiösa grupper. Under intervjun påpekade han att han inte hade märkt att de blev behandlade på ett dåligt sätt för att de tillhör i en annan religion. Han säger att stämningen var bra och fredligt i hans gamla hemland. Det fanns möjligheter för oss alla andra när det gäller skola, jobb, diverse affärsverksamhet och med mera. Någon diskriminering har jag inte råkat ut i för i mitt hemland för att jag tillhörde i en annan religion. Om man jämför mitt gamla hemland med Sverige finns det massor av brister på alla möjliga sätt men det var inte speciellt något mot oss för att vi var kristna. För kännedom vill vi nämna att en av oss som skrivit uppsatsen levt i området och instämmer med det mannen tar upp. Återkommer till det senare i uppsatsen. 45 åring man från Turkiet (medlem till S:t Afrem s kyrka) Man boende i Södertälje. Berättar att han sjunger i kyrkokör och är verksam, inte så ofta, som diakon i Syrisk ortodoxa kyrkan. Han är troende och kyrkan är viktigt för honom. Svar på frågan (Finns det andra viktiga saker som Du tycker är värdefulla?) Vi tänker då betydelsen av kultur, den egna traditionen och även språk och etnisk tillhörighet.) är: Det finns andra viktiga saker också men vi har blivit förföljda främst på grund av att vi hade annorlunda religiös tro, tror jag. Den ska man inte glömma. Vi har också egen kultur, tradition och språk som är viktiga för oss. Etnisk tillhörighet har blivit orsaken till en hel del besvär för oss. Jag är optimist och tror att man kan lösa den på ett klokt sätt. Han säger att människor påverkas av sin omgivning under tidens gång. Han tillägger att han har blivit mer harmonisk och tolerant när det gäller andra religioner, har förståelse för människor som väljer ett annat liv utanför kyrkan och religionen. Svar på frågan (Upplever Du att intresset för kyrkan ser olika ut beroende på vilken ålder man är?) är: Ja, människor som födda och uppvuxna i Sverige har inte så stort intresse när det gäller kyrka 17

och dess aktiviteter. De är (som jag känner) mycket snälla, hjälpsamma och bryr sig mycket om sitt folk men att besöka kyrkan verkar inte så intressant längre för dem. Kanske har jag fel men jag upplever så. Äldre personer besöker kyrkan ofta och brukar alltid vara närvarande när det gäller religiösa högtider. När det gäller unga människors intresse för kyrka och religion säger han: De flesta av oss kom till Sverige under 70 80 talet. De flesta unga människor är födda här. De har en annan attityd när det gäller intresset till religion och religiositet. De är mer aktiva i sport och kultur föreningar. Under intervjun nämner han följande: De flesta av kyrkans medlemmar är uppvuxna på landsbygden har inte någon utbildning än den utbildning som fanns i en del av våra byar (5 årig grundskoleutbildning som var obligatorisk för alla i hela Turkiet). Här i Sverige jobbar båda föräldrar för att klara sig, en del sysslar med diverse små företag vilket tar deras tid. De har inte mycket tid över för sin familj speciellt barn påverkas av det. Jag tror vi har ett stort problem när det gäller våra barn och ungdomar. Både kyrkan och Syrianska riksförbundet och ungdomsorganisationen är medvetna om det. Han säger också att han i början av sin tid i Sverige var intresserad av politik och mer eller mindre var aktiv i en del profana organisationer (syrianska). Detta är något han bara nämner och vill inte tala mer om det men han säger kort: I början tyckte vi (säger han) att kyrkan har gjort sitt vad den kunde göra för vårt folk och det var nya tider och det behövdes nya organisationer och nya sätt att organisera sig och fortsätta kampen. Som alla andra jämför intervjupersonen sitt gamla hemland med Sverige. Han säger att i ett tolerant och demokratisk samhälle löser man en hel del problem utan att råka ut för dåligt behandling, spendera onödig energi, tid och mycket annat. Han är bitter också mot sina gamla hemland men numera tänker och tycker man annorlunda mer och mer positiv än att vara bitter och hattisk. Han nämner under intervjun, med tanke på diverse konflikter när det gäller etnisk tillhörighet, att det ingen spelar roll om vi är ett och samma folk eller inte. Han säger att om man har tid och möjligheter att forska, undersöka och kanske hitta ett vettigt svar om detta kan man väl göra det. Kyrkan är det som håller oss samman och ger gemenskap för oss säger han till sist. Präst från S:t Afrem församlings kyrka: Kyrkans präst är från Tur Abidin, i dagens Turkiet. Tur Abidin är de kristna ett kärnområde. Prästens bror är ställföreträdare ärkebiskop i Sverige och för hela Skandinavien. Från det ovan nämnda området (Tur Abidin) utvandrade dessa människor i början av första världskriget fram till 1970 talet till olika delar av Mellanöstern. De har sedan från hela Mellanöstern utvandrat och gör så fortfarande till olika delar av världen. Med den korta informationen som vi fick av prästen vill vi berätta att de flesta i den Syrisk ortodoxa kyrkan som tillhör S:t Afrem från det nämnda området. 18

Vi pratar med prästen utifrån de intervjufrågor vi har. Han ger en kort information om kyrkans historia och de sakrament som finns. I samtalet med prästen koncentreras det på frågor kring folks intresse för kyrkan och speciellt intresset bland olika grupper, unga människor, medelålder och äldrepersoner. Under våra två besök hos prästen kommer det tydligt fram att religionen, kyrkan är det främsta identitetsskapande elementen som förenar människorna i Syrisk ortodoxa kyrkan. Han nämner hur viktigt det är med syrianernas historia, kultur och språk. Samtal som handlar om förtryck och förföljelse utifrån deras religiösa och etniska bakgrund i hemlandet ville prästen inte gärna prata om. Han hänvisade en del historiska händelser som är kända i historiska böcker t.ex. förföljelser under första världskriget. Han påpekade också öppet att kyrka är en religiös institution och sysslar inte med politik och han betonar att han inte vill tala om den politiska situationen i det hemlandet. Det var inte något vi själv ville ta del av men vi såg skillnader mellan de två prästerna som vi intervjuade, det är något vi kort kommer att nämna. Under vårt samtal säger prästen att intresset för kyrkan har blivit bättre med åren. Han nämner bildandet av olika slag ungdoms grupper, hemspråkundervisning, kurser för ungdomar kring religionskunskap, kyrkans historia, språk, kultur och våra förfäders tragiska historia. På så sätt kan vi väcka våra barns intresse för kyrkan, säger han. Han säger också att omgivningen påverkar ungdomar när det gäller intresset för religionen och religiositet. Om man jämför ungdomar med andra åldersgrupper här i kyrkan har de ett svagt intresse för sin religion. Prästen berättar att människor som har ett ledningsansvar här i kyrkan har ett fullbokat schema nästan året runt. Det gäller kontakter av olika slag med kyrkans medlemmar; det kan vara religiösa frågor, familjefrågor, personliga, ekonomiska eller kontakter med myndigheter. Den historiska traditionen det vill säga att alla syrianer från födelsen räkans som medlemmar av kyrkan, kyrkan betraktas som andra hem för oss säger prästen. Det kyrkan har gjort genom historien är att den flyttat efter vårt folk för att organisera dem där de bor. Vi var närvarande vid två gudstjänster och det fanns inte så många besökare. Gudstjänst deltagarna var äldre och två barnkörer var med sin respektive ledare. Prästen berättade för oss att det kan vara upp till tusen besökare vid vissa högtider. Kyrkans historiska bakgrund Denna del av uppsatsarbete handlar om en del undersökning av den litteratur som handlar om Syrisk ortodoxa kyrkan. En bok som kyrkan rekommenderade var En Inblick i syriska ortodoxa kyrkan av Antiokia som skrevs av den nuvarande kyrkans patriark, Ignatius Zakka 1 Iwas. Boken används som handbok av kyrkans företrädare när det gäller kyrkans historia. Några rader ur denna bok om Syrisk ortodoxa kyrkas historiska bakgrund: Syrisk ortodoxa kyrkan beskrivs som den äldsta kyrkan i kristendomens historia. 5 Det hävdas att denna kyrkas grundare var aposteln Petrus. Man hävdar att han var den som 5 Iwas, Mar Ignatius Zakka 1, 1997, s.6 19

förkunnade evangeliet i Antiokia och grundade sitt biskopsdöme omkring år 37. Efter Jerusalems förströelse år 70 e. Kristus, var Antiokia en plats där apostlarna började sina missionsresor till olika delar av världen. Om Syriska ortodoxa kyrkans tidiga historia kan man läsa följande rader: Den antiokanska kyrkan styrdes av en enda patriark. Han var den ende patriarken i Österlandet och hans domsrätt sträckte sig över landsområdena i Damaskus, Palestina, Clicien, Mesopotamien, delar av Mindre Asien och hela Persien. Han härskade över alla kristna i dessa områden, oavsett vilken nationalitet, ras eller språk de hade. 6 Syrisk ortodoxa kyrkan ser sig som företrädare för den apostoliska traditionen och räknar aposteln Petrus som sin första Patriark. Petrus efterträddes av Ignatius, som var biskop i Antiokia fram till sin död år 107. Som hans efterträdare bär de Syriska ortodoxa patriarkerna fortfarande ärenamnet Mar Ignatius. Den förta splitritningen skedde i denna kyrka efter konciliet Efesos. Patriarken av Konstantinopel Nestorius var en syrian, men i visst håll hävdar man att han var en arameisk arab. 7 År 431 blev han bannlyst av kyrkomötet i Efesos. Följden blev att syrianer, andligt och läromässigt, splittrades i två grupper; östsyrianer (nestorianer) och västsyrianer (ortodoxa syrianer). Här bör påpekas att Syrisk ortodoxa kyrkan fördömer Nestorios och ser sig som företrädare till västsyrianer det vill säga anhängare av konciliet Efesos. Nestorios (ca 381 451), som tillhörde den antiokenska skolan, gjorde en skarp åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur och menade att dessa hade existerat skilda från varandra i Kristus. Denna lära av Nestorios fördömdes på kyrkomötet i Efesos år 431. Han blev tvungen att leva i exil i Egypten. En stor del av hans anhängare flydde till perserriket. De blev välmottagna i Persien på grund av motsättningar som fanns mellan Bysans och Persien. På så viss spreds Nestorios läror över hela Österlandet, förutom Armenien. Bysans och Persien, vilka delade mellan sig hela områden (nuvarande Mellanöstern), krigade oavbrutet, bytte och skapade allianser med olika aktörer i områden för att säkra sina positioner mot varandra. I den ovan nämnda handbok skriver man att under den tiden fanns fyra kristna biskopsdömen (Antiokia, Rom, Alexandria och Konstantinopel) som hade samma tro fram till år 451. Dessa fyra biskopsdömen fick en särställning, eftersom städerna var politisk viktiga och strategiskt belägna. Efter kyrkomötet i Chalcedon (år 451) i samma år splittrades de i två grupper. Biskopsdömena Antiokia och Alexandria utgjorde en grupp vilka har bevarat sin gemensamma tro ända in i våra dagar. Detta kan man läsa i den Syrisk ortodoxa kyrkans handbok. När spänningen i den kristologiska frågan blev akut efter Chalcedon, drog sig även många syrier (västsyrier), på grund av förföljelser från bysantinsk kontrollerade områden, till Persien. De blev inte väl mottagna i Persien på grund av Nestorianernas motstånd. Syrier och nestorianer representerade olika inriktningar när det gäller Kristus naturer. Nestorianer motarbetade dem i Persien. Syrier beskylldes då och då som bysantinska spioner och förföljdes även i Persien. 6 Ibid: sid.22 7 Bin Tallal, 1995/2005, sid.48 20