Sågverk Fakta om branschen och dess miljöpåverkan branschfakta utgåva 1 april 2010 Bild: Derome
Förord Naturvårdsverkets faktablad innehåller snabb och lättillgänglig information om en verksamhet, process, sakfråga eller metod. Faktabladen är ett hjälpmedel för länsstyrelser och kommuner vid handläggning av tillsyns- och prövningsärenden. Faktabladen kan även fungera som stöd för verksamhetsutövaren. Det här faktabladet handlar om sågverk. Naturvårdsverket har i olika undersökningar sett att efterfrågan på vägledning om sågverk är stor. Därför väljer vi att ge ut ett faktablad om denna verksamhet. Faktabladet ingår i en serie, som du kan ladda ner som pdf, köpa i Naturvårdsverkets bokhandel eller låna i vårt bibliotek, se vidare på www.naturvardsverket.se. About this fact sheet The Swedish Environmental Protection Agency s Fact Sheets contain rapidly and easily accessible information about various issues, for example industrial processes or methods for enforcement. The Fact Sheets are intended as an aid to County Administrative Boards and local authorities considering permitting, inspection and enforcement. This Fact Sheet is about sawmills, and is part of a series that you can download as pdf, buy in the Swedish EPA online bookshop or borrow from our library. Read more at www.swedishepa.se. 1
Innehåll Förord 1 About this fact sheet 1 Branschpresentation 3 Beskrivning av sågverksindustrin 3 Tillstånds- och anmälningsplikt för sågverk 3 Branschorganisationer 4 Verksamhetsbeskrivning 4 Processbeskrivning 4 Miljöpåverkan 9 Buller 10 Utsläpp till mark och vatten 10 Utsläpp till luft 13 Avfall 14 Utsläpp av kemikalier 14 Förorenade områden 15 Åtgärder och egenkontroll 15 Egenkontroll en kontinuerlig process 15 Åtgärder för minskad miljöpåverkan 17 Tillsynstips 20 Utsläpp till vatten 20 Lagring 21 Förorenad mark 21 Hushållning med energi 21 Utsläpp till luft 21 Buller 21 Förelägganden 22 Tillståndsbeslut 22 Exempel på villkor i tillståndsbeslut 22 Måttenheter och omräkningstal 24 Måttenheter 24 Omräkningstal 25 Litteratur och webbadresser 25 Litteratur 25 Webbadresser 25 2
Branschpresentation Beskrivning av sågverksindustrin Av det virke som svensk skogsindustri förbrukar går i runda tal hälften till sågverken. Trenden är att antalet sågverk minskar samtidigt som storleken ökar. Sågverken tenderar att specialisera sig på ett enda trädslag. Under år 2008 förbrukade sågverken drygt 38 miljoner m 3 fast mått under bark (fub) rundvirke. Av förbrukningen var ca 58 % gran och 41 % tall. Produktionen år 2008 var 17,5 miljoner m 3 sågad vara (sv) varav 12 miljoner gick på export. Exportvärdet var knappt 23 miljarder kronor. Motsvarande ca 11 miljoner m 3 fub levererades av sågverken vidare till massaindustrin som flis. Merparten av barken används för den interna värmeproduktionen. Av de övriga biprodukterna går det mesta till bränsle för extern värmeproduktion, i rå eller förädlad form (t.ex. pellets). År 2008 fanns det 220 sågverk med en årsproduktion överstigande 1 000 m 3 sv och 65 stycken med en produktion överstigande 100 000 m 3 sv. Detta är en ökning jämfört med år 1990 då antalet sågverk med en produktion över 100 000 m 3 sv var 22 och även jämfört med år 2000 då de var 48 stycken. De tio största sågverken står f.n. för ca 60 % av produktionen. Antalet anställda vid sågverken beror på vilka processer man har, produktionsstorleken och graden av automatisering. Som en indikation kan man säga att det är 30-35 personer anställda vid ett sågverk som producerar 100 000 m 3 sv per år. Tillstånds- och anmälningsplikt för sågverk Sågverk och anläggningar för tillverkning av träprodukter genom olika bearbetningsmetoder kan vara tillståndspliktiga eller anmälningspliktiga enligt olika punkter i förordningen (1998:889) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH): 20-20 (B-anläggning) Sågverk eller annan anläggning för tillverkning av träprodukter genom sågning, hyvling eller svarvning för en produktion av mer än 70 000 kubikmeter per kalenderår. 20-30 (C-anläggning) sågverk eller anläggning för tillverkning av träprodukter genom sågning, hyvling eller svarvning för en produktion av mer än 6000 kubikmeter per kalenderår om verksamheten inte är tillståndspliktig enligt 20-20. Man bör observera att lagring av timmer i sig är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt koderna 20-70, 20-80 och 20-90 i FMH. Sågverk behöver normalt en förbränningsanläggning för torkningsprocessen. Beroende på tillförd effekt kan dessa förbränningsanläggningar i sig vara avgörande för om anläggningen är tillstånds- eller anmälningspliktig. Utöver detta finns indelningar upptagna i bilagan till FMH för övrig trävaruindustri och tilläggsprocesser som kan föranleda miljöprövning. Detta faktablad omfattar omvandlingsprocessen av intaget rundvirke till plank och bräder vid sågverk. 3
Branschorganisationer Skogsindustrierna är den branschorganisation som omfattar massa- pappers- och den trämekaniska industrin. Dessutom finns föreningar för opartisk virkesmätning (VMF) som ansvarar för mätning och registrering av den skogsråvara som kommer till industrin. Det finns tre mätningsföreningar i Sverige: VMF Nord, VMF Qbera (Mellansverige) och VMF Syd. Föreningarna samarbetar med varandra och med Rådet för virkesmätning och redovisning (VMR). Verksamhetsbeskrivning Processbeskrivning Ett sågverk omformar timmerstockar till plank och brädor, där planken tas centralt ur stocken. Sågverk som tar in mindre diameterdimensioner på timmer kallas klentimmersågverk. Produktsortimentet består vanligen av många olika dimensioner och kvalitetsnivåer. Under processen skapas stora mängder restprodukter. Olika typer av förädling kan också göras, till exempel hyvling. TIMMER TIMMERMÄTN. /SORT LAGER SÅGNING/RÅSORTERING LAGER PANNA TORKNING LAGER JUSTERING LAGER PELLETS- PRODUKT FLIS, SPÅN, BARK HYVLING/FÖRÄDLING SÅGAD VARA PELLETS- PRODUKTER MASSAFLIS BIOBRÄNSLE Figur 1: Schematisk bild över processflödet vid ett sågverk. PRODUKTER 4
TIMMERINTAG OCH TIMMERSORTERING Processen inleds med att timmerstockar i olika storlekar av normalt ett träslag tas emot. För opartisk bedömning av volymer och kvalitet på inkommande timmermängder och för betalning till leverantörer anlitas en representant från Virkesmätarföreningen (VMF). Vanligen lyfter man upp, lägger fram och volymbestämmer timret automatiskt löpande i längdled. Timret sorteras sedan till olika sågningsklasser med avseende timmerslag, diameter, längd och kvalitet. LAGRING OCH BEVATTNING Efter sortering läggs stockarna i ett timmerlager ( på timmerplan ), vanligen klassindelat. Transporterna sker normalt med stora griptruckar. Lagringen kan ske kortvarigt utan bevattning om timmerinflödet är i takt med sågningen. Oftast behövs dock en buffert och då måste man bevattna. Lagring sker lämpligast på hårdgjord mark. Man får då en körbar yta och kan lättare ta hand om spillbark och vatten. Bevattning sker klimatstyrt och ofta med cirkulerat vatten. Klimatstyrning kan ske med olika tekniska lösningar; allt från avancerade datorprogram till enkla fuktbrytare. Kostnaden ökar med komplexiteten. Val av bevattningsmetod görs efter en avvägning av kostnaden mot nyttan. Vid en väl fungerande anläggning styrs vattenförbrukningen och därmed också energiförbrukningen mot ett minimum. Vid rätt styrning av systemet minimeras risken för överbevattning vilket leder till minskad risk för utsläpp till mark och vatten. Det är enligt branschen svårt att hålla så god kvalitet på cirkulerande vatten att produkten inte försämras. En cirkulering kan medföra tillväxt av bakterier och svampar som angriper virket. BARKNING OCH SÅGNING Tekniken vid sågning ändras fortlöpande varför den nedan bara beskrivs översiktligt. Timmerstockar hämtas från timmerplan, lyfts in och barkas. Därefter följer sågningsprocessen. För att få ut så mycket sågat virke som möjligt optimeras sågningen på ett antal olika sätt. Vid första sågningen tas ett eller flera par sidobräder, kantbräder, ut ur stocken. Kvar finns ett centrumblock. Detta block delas oftast i en särskild såg. Sidobräderna kan ha mer eller mindre vankant och måste därför bredd- och/ eller längdjusteras. Vankant är en kant där den ursprungliga träytan är kvar. RÅSORTERING Denna process hänger vanligen fysiskt ihop med sågningen. Processen består normalt av separata tvärtransportlinjer för plank och sidobräder. Dimensionssortering kombineras ibland med längdtrimning. De olika dimensionerna sorteras i fack. Fyllda fack tas ut som satser och paketläggs i ströläggare med mellanlägg för att underlätta den kommande torkningen (strö är den läkt som läggs mellan varje lager av bräder/plank). Paketen tas ut med gaffeltruck och hamnar i ett mellanlager. 5
TORKNING Ströade paket satsas i någon typ av virkestork för att där torkas ner till önskad fukthalt (= % fukt av totalvikten). Processen har en stor påverkan på den färdiga varan och regleras därför väl. Det undersöks för närvarande fler tekniker för torkning än de två som beskrivs nedan. I en kammartork ställer man in varor som sedan utsätts för ett torkningsprogram anpassat till varan. I en vandringstork förflyttas varan sakta genom en längre tork som är uppdelad i flera zoner med olika torkningsklimat. Värmeförsörjningen kan ske med egna biobränsleeldade hetvattenpannor. Förbränningen sker då oftast i en panna med fast eller rörlig rost vilket är samma teknik som används i mindre fjärrvärmeverk. Värmebehovet kan även tillfredställas med köpt värme från annan industri eller från kommunens fjärrvärmenät. Värmen levereras vanligtvis till virkestorkarna i form av hetvatten. Vattentemperaturen in till torkarna ligger ofta på 110-140º C. Det som är avgörande för vilken temperatur som används är de torkkrav som finns på produkten. Att sänka temperaturen innebär ingen större energibesparing. Nya torkar har ofta värmeåtervinning. Man kan även installera värmeåtervinning på befintliga torkar. Processerna tar flera dagar och är sågverkets mest energiintensiva. När paketen har torkats körs de ut med gaffeltruck och placeras i torrt mellanlager. JUSTERING Torkade, ströade paket med viss dimension och fukthalt tas in i satser, avströas och bitarna tvärtransporteras genom verket. Mekanismer som kan ingå är rotkapning (längdtrimning i marknära delen), längdtrimning (tas från toppdel) och kvalitetssortering. Dessa processer som tidigare gjordes manuellt är idag mer och mer automatiserade. Bitarna samlas slutligen upp i olika fack där varje fack innehåller en sort. Fyllda fack tas ut som satser och paketläggs, vanligen med ett emballage av plast för transport. I moderna sågverk kan justeringen vara en integrerad del i råsorteringsprocessen eftersom detta medför rationellare produktion och möjlighet till en bättre torkningsprocess och därmed högra kvalitet. FÖRÄDLING Hållfasthetssortering är ett viktigt led för att öka förädlingsvärdet. Fingerskarvning innebär att förbättra bitar med en viss dimension genom att syna/mäta dem och skära bort defekta delar för att sedan skarva ihop de goda delarna igen. Skarven skapas genom en hoplimning av delar som har fått ett urfräst sågtandsmönster i ändarna. Ur det nyskapade materialet kapas nya bitar av med önskad längd. Normalt hyvlas bitarna före paketering. Klyvning innebär att dela en bit i längdled i flera nya bitar. Vid hyvling skapas material med exakta mått genom att ytorna bearbetas. Klyvning innebär att dela en bit i längdled i flera nya bitar. Vid hyvling skapas material med exakta mått genom att ytorna bearbetas. Ytorna slätas till under en transport i längdled genom ett hyvelverk. Samtidigt kan profilering genomföras (t.ex. spåntning av golvbräder). Sortering kan finnas före eller efter hyvlingen. Denna process avslutas också med 6
paketering och emballering. Idag kan vissa moment som tidigare gjorts i justerverket vara inkluderade i hyvleriet. Detta leder till att varan inte behöver gå igenom justerverket. Ett annat exempel på vidareförädlad produkt är limfog. Detta innebär att ett antal brädor limmas ihop parallellt till en bredare yta vilken används som råmaterial för möbler, inredningar etc. IMPREGNERING Vid sågverk förekommer att man skyddsimpregnerar en viss mängd av virket. Detta sker efter justerverket och innebär att man ger virket ett visst begränsat ytskydd. Skyddsimpregnering skall inte blandas ihop med tryckimpregnering som sker vid impregneringsverk. Syftet är då att ge virket ett helt genomträngande skydd. Impregneringsmedel klassas som bekämpningsmedel och skall vara godkända av Kemikalieinspektionen för användning. Hanteringen är sluten. Eventuella rester av impregneringsmedel är som regel farligt avfall. Detta anges på tillverkarens datablad. Du kan läsa mer på www.traskydd.com och i Naturvårdsverkets faktablad om impregnering från 1998 1. Avkap, spillbitar etc. är inte farligt avfall med de impregneringsmetoder som numera används i Sverige, se IVL:s rapport: Impregnerat trä i kretsloppet rekommendationer för restprodukthantering B1827, juni 2009. Doppning av virke förekom tidigare om man inte hade tillräcklig torkkapacitet. Doppning har i princip upphört i Sverige men förekommer fortfarande i andra länder. RESTPRODUKTER Under sågningsprocessen uppstår olika restprodukter. Dessa kan vara bark, sågspån och flis. De har varierande fukthalt och därmed olika energiinnehåll om de nyttjas som bränsle. Flisen går normalt oavkortat till massaindustrin som råvara. Dessa produkter mäts vanligen som volym i stjälpt mått [m 3 s] och/eller som energiinnehåll [MWh]. Utfallen vid sågverk varierar mycket och beror på vilka processer som finns och hur de går till. Tabell 1: Vid en produktion av ca 100 000 m 3 sågad vara per år uppstår i grova drag nedanstående mängder biprodukter. Här anges också motsvarande energiinnehåll. Fraktion Mängd ca Energiinnehåll ca Sågverksflis/cellulosaflis * ) 170 000 m 3 s/år 115 000 MWh Torr flis 20 000 m 3 s/år 15 000 MWh Sågspån 70 000 m 3 s/år 50 000 MWh Bark 60 000 m 3 s/år 30 000 MWh 1 www.naturvardsverket.se/documents/publikationer/91-620-9855-1.pdf Naturvårdsverket har efter kontakter med tillsynsmyndigheter prioriterat nya faktablad framför att uppdatera gamla. Vi bedömer att delar i faktabladet är tillräckligt aktuella för att vara vägledande, trots att innehållet naturligtvis speglar förhållandena då de skrevs. *) levereras till största delen till massaindustrin 7
UTLASTNING OCH LEVERANS Det paketerade virket lagras före utlastning i ett färdigvarulager, varifrån utlastning och leverans sker. Utlastning sker med truck till lastbil och ibland till tåg eller båt. KEMIKALIER Kemikalier som kan förekomma inom sågverksindustrin är: Bensin och dieselolja för maskinpark/transporter Motoroljor, sågoljor, smörjoljor och fett till maskinpark Hydraulolja till produktionsanläggning och maskinpark Kemikalier för skyddsimpregnering/impregnering Lim för skarvning/fogning Färg för målning (efterbehandling) Avfettningsmedel för tvättning och rengöring Idag används mycket begränsade mängder eldningsolja för energiproduktion. TRANSPORTER Vid sågverk sker såväl externa som interna transporter. De interna transporterna sker normalt med olika truckar. Externa transporter består huvudsakligen av råvara (timmer) till sågverket och produkt (sågad/vidareförädlad vara) ut från sågverket. Uttransport sker av biprodukterna spån, flis, bark och andra eventuella bränsleråvaror och av aska. För ett sågverk med en produktion av ca 100 000 m 3 per år omfattar lastbilstransporterna per vecka ca: 100 av timmer 40 av produkt 60 av spån, flis, bark etc. Det vanligast sättet att transportera är således med lastbil. Det finns dock undantag där såväl intransport av timmer som uttransport av färdig vara görs med tåg. Uttransport av färdig vara sker även med båt. ENERGIHUSHÅLLNING Merparten av värmebehovet vid ett sågverk finns vid virkestorkningen. Behovet varierar inte bara med virkesvolymen utan också med råvara, önskat torkresultat, torkmetod (kammar- eller vandringstorkar med eller utan värmeåtervinning), anläggningens effektivitet och utnyttjandegrad. Som någon form av medelvärde gäller ett värmeenergibehov av ca 220-300 kwh per m 3 sågad vara och år (netto), med tyngdpunkten åt det högre värdet vid torkning av fur. Värmeåtervinning bör kunna ske från virkestorkning. För ett sågverk som sågar och torkar 100 000 m 3 per år är den nödvändiga värmeeffekten (avgiven panneffekt) ca 6 MW. Energibehovet blir således, med ovan angivna specifika behov, ca 22-30 GWh per år. Detta motsvarar en bränsleförbrukning på ca 50 000-70 000 m 3 s per år om bränslet huvudsakligen utgörs av bark. Detta innebär att ett sågverk med produktion i denna storleksordning kan falla under lagen (SFS 1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Gränsen för avgiftsplikt ligger vid 25 GWh nyttiggjord energi per år 8
och panna. Energi för uppvärmning av lokaler är marginell jämförd med den för torkning. Behovet av elektrisk energi kan uppskattas till mellan 70 och 120 kwh per m 3 sv och år. Här är differensen stor beroende på vilka maskiner som används. En ökad vidareförädlingsgrad (t.ex. hyvling) ger ökad förbrukning av el räknat på producerad mängd sågad vara. Trenden är mot ökad förädlingsgrad. På ett sågverk kan processer förekomma för att förädla och sälja biobränsle, till exempel brikett- och pelletstillverkning. Dessa processer är också energikrävande speciellt om råmaterialet utgörs av fuktigt spån. För pelletstillverkning är elbehovet ca 150 kwh/t och värmebehovet ca 500 kwh/t. Möjligheten att leverera värme till fjärrvärmenät bör uppmärksammas om lokaliseringen är gynnsam. En sådan lösning kan möjliggöra ett effektivare energiutnyttjande genom installation av rökgaskondensering vid pannanläggningen och värmeåtervinning på torkar. Vid utbyte av barkpannor på sågverken kan det vara aktuellt att uppföra kraftvärmeverk och således installera turbiner för elproduktion internt. Denna fråga kan till exempel diskuteras i en ansökan om utökad produktion. För att få lönsamhet kan det krävas möjlighet att sälja värme till ett befintligt fjärrvärmenät. Ett antal sågverk är med i Programmet För Energieffektivisering 2, PFE. Företag som deltar i detta program får möjlighet till skattereduktion om de arbetar strukturerat med energifrågor och genomför åtgärder för effektivare användning av el i det egna företaget. Utformningen av villkor för energihushållning kan påverkas av om ett sågverk är med i PFE eller inte. LOKALISERING Vid nyetablering av sågverk behövs relativt stora markområden med tillgång till vatten för bevattning. Markområdet bör inte gränsa till bebyggelse. Det är viktigt att i planarbetet beakta sågverks behov av mark och behov av avstånd till bebyggelse från hela sågverkstomten. Enligt Bättre plats för arbete 3 rekommenderas ett skyddsavstånd på 400 m till bostäder, i första hand på grund av buller. Ett väl tilltaget skyddsområde utöver dessa 400 m kan ge utrymme för expansion och rörelsefrihet om inriktningen på verksamheten förändras. Miljöpåverkan Sågverk påverkar främst följande miljömål: God bebyggd miljö, Frisk luft, Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet och Ingen övergödning. De dominerande miljöaspekterna inom sågverksbranschen är: Buller och transporter Utsläpp till mark och vatten Utsläpp till luft Kemikalieanvändning 2 Programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri, PFE. Energimyndigheten är tillsynsmyndighet för programmet. Skatteverket hanterar skattereduktionen. 3 Bättre plats för arbete, Boverkets Allmänna Råd 1995:5 9
Avfall Mark- och grundvattenförorening Buller Buller uppstår från så gott som samtliga moment inom sågverksprocessen. En viss sorts buller är kontinuerligt medan annat är mer tillfälligt. Även vibrationer kan förekomma, men dessa var mer förknippade med de äldre ramsågarna som inte längre används. Nedan följer några exempel på verksamhetsdelar som erfarenhetsmässigt upplevs som störande om det finns bebyggelse i den omedelbara närheten: Virkesintag vid hyvleri och justerverk (matningen). Strömottagare. Ovarsam flislastning nattetid (man slår eller skrapar skopan mot marken). Gnisslande (osmorda) klosstransportörer. Timmerintag till såg. Ljud när stockarna faller ner på inmatningsbandet Satsning av torkar under helger. Dunsar från timmersortering. Dovt ljud som hörs lång väg. Varningssignaler från backande lastmaskiner. Rena toner från lufttransport av spån (fläktljud). Reparationsarbeten nattetid. Kontinuerliga ljudbidrag kommer från: Virkestorkning. Energiproduktion (luft- och rökgasfläktar). Spåntransporter med sina fläktar och cykloner. Maskiner för barkning, rotreducering, sortering, justering etc. Tillfälliga ljudbidrag kommer från: Transporter till och från sågverket, lossning och lastning Interna transporter med truckar, frontlastare etc. Flishuggar som arbetar kampanjvis. Krossanordningar för städbark (kampanjvis). Reparationsarbeten Momentana ljudbidrag kommer från: Slammer från timmersortering. Slammer från vändbord. Slammer från transporter vid lastning och lossning av varor. Säkerhetsventiler på pannor. Utsläpp till mark och vatten Yt- och grundvatten kan förorenas vid lagring av virke i vatten, bevattning, torkning av virke, limning/fogning och spill av kemikalier och oljor. 10
LAGRING PÅ LAND OCH BEVATTNING AV TIMMER Bevattningsvatten renas normalt inte. Vattnet cirkuleras och den avdunstade mängden kompenseras med nytt vatten. Klimatstyrd bevattning med cirkulation av bevattningsvattnet medför endast marginella utsläpp vid exempelvis tömning av bassäng eller eventuella bräddningstillfällen, som kan uppstå vid kraftig nederbörd. Bräddning undviks genom att man ger bassängerna en marginal mot tillrinnande vatten vid nederbörd. Vid nederbörd stängs bevattningen av automatiskt. Som nämnts ovan är det svårt att hålla så god kvalitet på det cirkulerande vattnet att produkten inte försämras. Det finns uppgifter om att rening av bevattningsvatten i sedimentering och genom infiltration kan vara goda alternativ till cirkulation av bevattningsvattnet. Naturvårdsverket har dock inga närmare upplysningar om dessa förfaranden. Erfarenheter från fyra år med timmerterminaler visar att vid landlagring torde fosfor vara den parameter som normalt är viktigast att beakta. Man bör notera att en stor andel av fosforn är fosfatfosfor. Nedanstående är en sammanfattning av undersökningar som gjorts på Enheten för skoglig fältforskning vid Sveriges lantbruksuniversitet vid de landbaserade timmerterminaler som anlades efter stormen Gudrun i januari 2005. Halterna av fosfor och organiskt material i avrinnande vatten, det vill säga vatten som lämnat timret och direkt fångas upp i diken, är högst det första året som timret bevattnas. Därefter sjunker halterna. Uppmätta halter under olika tidsperioder visas i tabell 1 nedan. Resultaten är hämtade från 23 timmerterminaler med obarkad gran. Terminalerna hade inte cirkulerande bevattningssystem. Tabell 2. Medelhalter (mg/l) i avrinnande vatten under de tre första bevattningsåren (april oktober). Första 2 mån år 1 (58 mätvärden) Första 4 mån år 1 (66 mätvärden) 1:a bevattningsåret (142 mätv.) 2:a bevattningsåret (158 mätv.) 3:e bevattningsåret (81 mätv). Fosfor, tot-p 2,0 1,9 1,4 0,6 0,4 Kväve, tot-n 1,8 1,7 1,5 1,4 1,2 TOC 127 117 84 34 31 Färg, mg Pt/l 473 458 407 455 302 Med ett antagande av att läckaget (bevattning minus avdunstning) är 30 mm/dygn och att terminaluppbyggnaden är 20 000 m 3 fub/ha (5 m höga vältor) får man ett läckage av 0,30 kg fosfor/10 000 m 3 timmer och dygn under de första två månaderna. Angivet läckage kan vara något för högt på sågverk eftersom timmervältor kan vara lägre (3-4 m höga) på sågverk. För kväve är motsvarande värden 0,27 kg och för TOC 19 kg, se tabell 3 nedan där medelläckaget för olika tidsperioder redovisas. 11
Tabell 3. Medelläckage (kg) per 10 000 m 3 fub och dygn under olika perioder första bevattningsåret. Första 2 mån år 1 Första 4 mån år 1 1:a året Fosfor, tot-p 0,30 0,28 0,22 Kväve, tot-n 0,27 0,26 0,23 TOC 19 18 13 LAGRING AV TIMMER I VATTEN, SJÖLAGRING Sjölagring av virke förekommer sällan numera men kan bli aktuell i samband med naturkatastrofer. Efter stormen Gudrun år 2005 finns erfarenheter av sjölagring i Kisasjön (2005-2006). De visar att det skedde en snabb utlakning av näringsämnen (fosfor) och organiskt substans. Detta ledde till kraftig syretäring under den tid som timret låg i sjön och förhöjda fosforhalter under 2005. Under sommar och höst 2005 utgjorde fosfatfosfor ca 60 % av totalfosfor. Under 2006 togs timret upp ur sjön och effekterna avtog snabbt. Under 2007 och 2008 var fosfor- och syrehalter åter normala. Vid iläggning av timmer i sjön buntades varje bunt på timmerbilen med stålband. Genom att virket lagrades i buntar lossnade endast en mycket liten del av barken från timret. Detta är en stor skillnad mot den lagring med hantering av enskilda stockar som utfördes under tidigare perioder av timmerlagring i sjön. Vid upptag av lagrade buntar under 2006 kunde man konstatera att lagringstekniken i buntar har gett relativt små barktillskott till sjön. Stockarna hade i stort sett all bark kvar eftersom avskavning från stockarna var liten. LAGRING AV BARK OCH SPÅN Normal lagring av bark innebär att av den nederbörd som absorberas av barken avdunstar merparten och endast en ringa del av nederbörden blir lakvatten. Risken för självantändning vid lagring av bark och spån kan vara allvarligare än risken för att det ska bli problem med lakvatten. TORKNING AV VIRKE Vid torkning av virke med kondenstorkteknik uppstår ett kondensat med lågt ph. Kondensatet kan innehålla höga halter syreförbrukande ämnen. Även vid energiåtervinning från vandrings- respektive kammartorkar kan kondensat uppstå som innehåller förhöjda halter. Mängden kondensat kan uppgå till ett antal tiotal m 3 /år. Det saknas dock mer omfattande kunskap om dessa kondensat. På Värmeforsks webbplats i rapportdatabasen finns en rapport, nr 683, från år 2000 om rening och kemisk karakterisering av kondensat och torkgaser från torkning av biobränsle. Denna rapport indikerar att vid torkning från i runda tal 60 % fukthalt till 10 %, är kondensatmängden ca 1-1,8 m 3 vatten/ton TS i torkad produkt. I kondensaten återfanns ca 0,5-0,7 kg TOC per t TS torkad produkt. Ungefär lika stora mängder fanns i torkgaserna efter kondensering. Mer kunskap om innehåll, risker för hälsa och miljö liksom de tekniska och ekonomiska förutsättningarna att ta om hand dessa kondensat tas lämpligen fram i branschgemensam forskning. 12
Avloppsvatten från tvättning/diskning av limutrustning från fingerskarvning och/eller fogning kan vara förorenat av fenoler, formaldehyd och hartsrester. Hur detta avfall ska ta som hand beror på limsorten. SPILL TILL MARK OCH DAGVATTEN Mark och dagvatten från sågverksområdet kan, förutom ovan beskrivna problem med lakvatten och överbräddningar från bevattning, kontamineras av spill/läckage från ovarsam kemikaliehantering. I anslutning till transportband kan finnas rester av smörjoljor. Föroreningar kan även finnas i anslutning till tankplatser, verkstäder m.m. Utsläpp till luft Förbränningsanläggning för värmeproduktion till torkning och för övrig uppvärmning ger utsläpp av stoft, NOx, CO och CO2. Värmeproduktion sker så gott som undantagslöst med biobränsle från sågverket. Stoftemissionerna räknas oftast normerade till 6 % O2 (vilket i stort sett motsvarar 13 % CO2.). Utsläppshalter för olika typer av reningsutrustning framgår av tabell 5 nedan. Som exempel anges i tabellen även den mängd stoft som kan beräknas komma från ett sågverk som sågar och torkar ca 100 000 m 3 per år. Tabell 5: Stofthalter som kan uppnås med olika reningstekniker och beräknade utsläpp från sågverk med en produktion av 100 000 m 3 per år. Rökgaskondensering innebär också minskade utsläpp av stoft. Reningsteknik Halter, mg/nm 3 Emissioner t/år vid 6 % O 2 årsmedel Enkelcyklon 150-300 6-12 Multicyklonaggregat 100-200 4-8 Elektrofilter 10-20 0,4-0,8 Emissionen av kväveoxider är beroende av bland annat förbränningsteknik och bränslekvalitet. Pannorna optimeras utifrån flera av varandra beroende aspekter såsom NOX, CO, PAH och energiutnyttjande. Medelvärdet för NOX för träindustribranschen inom NOx-avgiftssystemet uppgick till 76 mg NOx/MJ tillförd energi under år 2007. Detta innebär en emission av kväveoxider på ca 8 ton per år vid ovanstående exempel på såg-/torkkapacitet. Läs mer om förbränningsanläggningar i faktabladet om dessa. Energimyndigheten har gett ut en rapport, BIOK-06/2, om biobränslebaserade värmeanläggningar mellan 0,3 och 10 MW. I denna rapport finns förslag på utsläppsvärden. Flyktiga organiska ämnen såsom terpener avgår från sönderdelningen (från spån och flis) och från virkestorkningen. Mängderna är ungefär lika stora från dessa två delar av verksamheten. Virkestorkning innebär således att torkgaserna, förutom den avdrivna fukten, även innehåller flyktiga organiska ämnen. Utsläppen av terpener från virkestorkning är i storleksordningen 1 kg från fur och 0,1 kg från gran räknat per m 3 sågad och torkad vara. Dessa kan ge upphov till lukt. Det är dock inte vanligt vid de tork- 13
temperaturer som råder. Terpener bidrar också i viss mån till bildning av marknära ozon med de miljökonsekvenser detta kan föra med sig. Träbearbetning i form av hyvling och kapning av torrt material kan förorsaka damning. Efterbehandlingsmoment såsom limning kan medföra utsläpp av lösningsmedel beroende på vilken limtyp som används. Hantering av biprodukter kan ge upphov till damning inom sågverkstomten. Detta är en främst ett internt problem men om bostäder ligger mycket nära sågverket kan damningen även vara en extern störning. In- respektive uttransporter liksom interna transporter ger utsläpp av avgaser och bidrar även till damning. Avfall Endast en mindre andel uppstår numera som avfall. Avfallet består till största delen av städbark som inte kan upparbetas till bränsle (beroende på att den är för smutsig eller innehåller för mycket sten och grus för att kunna upparbetas) och av aska som inte kan återföras till skogsbruk. Bevattningsbassänger töms vid behov från slam som bildas på botten. Slammet avvattnas och har tidigare deponerats. Ny lagstiftning som innebär förbud att deponera organiskt material medför att slammet måste tas om hand på annat sätt till exempel avvattning och kompostering. I övrigt uppkommer farligt avfall i form av kemikalierester (från impregnering, limning, målning), spilloljor (från verksamhet och transportörer), emballage, lysrör etc. Definitionen av vad som är avfall finns i 15 kap. 1 miljöbalken. Som stöd för att bedöma om en restprodukt är en biprodukt eller avfall finns artikel 5 i nya ramdirektivet för avfall (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv). Artikel 5 bygger på rättsfall från EG-domstolen, vilket betyder att den redan nu kan tillämpas. Som ytterligare stöd för bedömningen kan EU-kommissionens vägledning användas, se http://eurlex.europa.eu/sv. Artikel 5 kommer att arbetas in i svenska avfallsförordningen senast i december 2010. Kommissionen har påbörjat ett arbete med att ta fram kriterier för när vissa avfallsslag upphör att vara avfall (End of Wastekriterier). Utsläpp av kemikalier YTBEHANDLING - DOPPNING/BESPRUTNING AV VIRKE När inte tillräcklig torkkapacitet fanns var det tidigare relativt vanligt att doppa/ bespruta virket för att undvika uppkomst av blånadssvamp, en sorts rötsvamp. Det äldsta sättet (1930-1940-talen) var att duscha/bespruta virket. Både handspruta och transportband genom duschridå användes. Under 1950-talet blev det istället vanligt att sänka ned virkesbuntarna med en truck i ett doppningskar. Doppning pågick i störst omfattning mellan 1950-1970-talet men har i undantagsfall pågått ända fram på 1990-talet. Doppning förekommer inte längre. Föroreningar finns främst i anslutning till doppkar/ besprutningsplats men även på transportvägar, inom lagringsplatser och i barkdeponier där rester och slam från doppningsanläggningen i vissa fall hamnat. 14
Genom tiderna har olika kemikalier använts till skydd mot blånadssvamp. Vanligast förekommande var klorfenolpreparat. Dessa var i vissa fall förorenade med dioxiner. Klorfenolpreparaten förbjöds från årsskiftet 1977/1978. Utöver dessa har till exempel fluorid- och kvicksilverbaserade preparat använts. Efter att de klorfenol-baserade preparaten förbjöds användes olika organiska ämnen. DJUPARE BEHANDLING - IMPREGNERING Sågverk är i en del fall kombinerade med impregneringsanläggningar för sågat virke, främst tryckimpregnering. För information om använda processer och kemikalier hänvisas till Naturvårdsverkets rapport 4963. Vid sågverk fanns ofta under 1960-1970-talen en mindre typ av aggregat för tryckimpregnering. Dessa kallades för 5 T. Föroreningar förekommer främst i anslutning till impregneringsplatsen men även på transportvägar och inom lagringsplatser och i barkdeponier där rester och kemikalier från impregneringsanläggningen i vissa fall hamnat. Vanligt förekommande ämnen från impregnering är arsenik, koppar, krom, zink, kreosot, ammoniumalkaliska kopparföreningar, organiska tennföreningar (förbjöds 1995) och organiska fungicider. Förorenade områden Vid sågverk har genom tiderna funnits flera processer som kan ha orsakat förorenade områden. Den dominerande källan till förorenade områden vid sågverk är olika former av träskydd. Det kan handla om ytbehandling genom doppning eller sprayning av sågat virke för att förhindra blånadssvamp eller impregnering med djup inträngning av kemikalier för att förbättra träets hållbarhet. Vid sågverken förekommer även oljeföroreningar från till exempel transportband, tankplatser och uppvärmning. I vissa fall har lagrat virke tidigare behandlats mot skadeinsekter före sågning. De kemikalier som använts var i första hand DDT, DDD, DDE och Lindan. Föroreningar i marken kan även påverka möjligheterna att utöka verksamheten. Läs mer om efterbehandling på Naturvårdsverkets webbplats: www.naturvardsverket.se/ebh Åtgärder och egenkontroll Egenkontroll en kontinuerlig process Verksamhetsutövaren ska alltid ha kontroll över verksamheten. Det betyder att mätning och kontroll, uppföljning och genomförande av korrigerande åtgärder behöver fortgå med lämpliga intervall hela tiden. Det är idag vanligt att verksamhetsutövaren har möten till exempel en gång per vecka där ledning, drifts- och underhållspersonal möts för att följa upp produktions-resultaten och de olika underhålls- och ombyggnadsarbeten som ska eller har utförts. Som underlag tar man fram statistik från de olika styrsystemen för att kunna följa de olika utfallen. I detta forum kommer också frågor upp kring externa störningar, utsläpp och andra aktuella frågor. 15
Det är viktigt att verksamhetsutövaren genomför ändringar i de dokumenterade rutinerna mot bakgrund av de erfarenheter och kunskaper som erhålls från uppföljning av verksamheten. Det är således verksamhetsutövarens ansvar att ha en fungerande egenkontroll och syftet är att ge verksamhetsutövaren kontroll över verksamheten och kunskap om dess risker och miljöpåverkan. Mer om detta finns i Naturvårdsverkets faktablad om egenkontroll för C-verksamheter och i Handbok om egenkontroll (2001:3). DRIFT- OCH SKÖTSELRUTINER Verksamhetsutövaren ska, enligt 5 Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll (FVE), ha dokumenterade rutiner för att fortlöpande kontrollera att utrustning m.m. för drift och kontroll är i gott skick, Om verksamhetsutövaren har fungerande rutiner för att säkra bra underhåll, god reservdelshållning och god reparationsberedskap kan riskerna för olägenheter minska. Det är också viktigt att ha rutiner och system, till exempel larm, för hur man upptäcker att något inte fungerar som det ska och hur det i så fall ska hanteras. Verksamhetsutövaren har enligt 4 i förordningen också skyldighet att fastställa och dokumentera det organisatoriska ansvaret dokumenterat. MÄTNING, PROVTAGNING OCH ANALYS Utgångspunkten i Naturvårdsverkets föreskrifter i NFS 2000:15 om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter är att verksamhetsutövarna i tillräcklig utsträckning ska kontrollera efterlevnaden av alla villkor utan någon inbördes viktning av dem. Av 4 i dessa föreskrifter framgår att: För mätning, provtagning och analys skall verksamhetsutövaren använda de metoder som framgår av föreskrifter, domar eller tillståndsbeslut. I övriga fall skall verksamhetsutövaren använda metoder enligt svensk - eller internationell standard. När tilllämpliga standardiserade metoder enligt andra stycket saknas får verksamhetsutövaren använda andra förekommande metoder, som gör det möjligt att uppfylla syftet med mätningen eller provtagningen enligt 2. IDENTIFIERING AV DRIFTSTÖRNINGAR Identifiering av driftstörningar sker genom den rutinmässiga kontrollen av anläggningen. Verksamhetsutövaren anpassar lämpligen inriktning, omfattning och frekvens till behoven. Om kontrollen påvisar avvikelser mot det normala går man vidare i undersökningen och åtgärdar problemet. Genom att verksamhetsutövaren kontinuerligt utvärderar resultat från kontrollmätningar kan korrigerande och förbättrande åtgärder identifieras och genomföras. Rapportering till tillsynsmyndigheten av vissa händelser, som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön (t.ex. haverier), ska ske omgående enligt 6 FVE. Det är viktigt att verksamhetsutövaren utreder och rättar till orsaken till händelsen eller haveriet för att förhindra en upprepning. 16
Åtgärder för minskad miljöpåverkan BULLER Vid nyetablering av sågverk är en bra lokalisering en viktig förebyggande åtgärd för att begränsa riskerna för bullerstörning i omgivningen. För att minska risken för bullerstörningar från befintliga anläggningar kan man bygga in bullrande maskiner (t.ex. flishugg) och delar av maskiner. Man bör observera att bullret kan variera med årstiden. Bullret från sorteringsbandet är ofta högre på vintern än på sommaren. Ett sätt att minska bullret kan vara att fylla ihåliga konstruktionsdelar med sand. Spåntransportsystem kan förses med ljuddämpare. En genomtänkt placering av timmervältor och flishögar kan ha en bra dämpande effekt på buller. Reglering av att vissa verksamheter inte får förekomma nattetid kan vara en förebyggande åtgärd. Allmänt går dock utvecklingen mot dygnet-runt-drift. För att motverka olägenheter med transporter till och från sågverket, kan dessa om möjligt ledas utanför bostadsområde eller andra störningskänsliga områden. En konsekvent policy vid inköp av nya maskiner och truckar kan ytterligare medverka till minskade störningsrisker. UTSLÄPP TILL VATTEN Bevattningen av obarkat timmer under sommarhalvåret kan ge olägenheter i form av utsläpp av orenat bevattningsvatten till mark/grundvatten och recipient. Vid optimal recirkulering sker dock inget utsläpp av lakvatten. Den vanligaste reningsmetoden vid överbevattning är infiltration. För att minska utsläppen till vatten kan konstruktionsmässiga och driftmässiga åtgärder vidtas. Konstruktionsmässiga åtgärder: Bevattningssystem med cirkulationsmöjligheter inkluderande en buffert vid kraftig nederbörd. Infiltrations/sedimenteringsanläggningar Hårdgjord bevattningsplan Bevattning sker via klimatstyrning Avledande av vatten från verkstad, panncentral och andra ytor där olja förekommer, sker via oljeavskiljare. Ytor, där risk finns för oljespill, förses inte med golvbrunn (exempelvis hydraulrum). Dagvattendammar för uppsamling av utspolat organiskt material, oljespill med mera, speciellt vid känsliga recipienter. Dessa dammar kan kombineras med dammar för släckvatten. Filterinsatser i dagvattenbrunnar 17
Driftmässiga åtgärder: Underhåll av lagrings- och bevattningsytor med brunnar (regelbunden rensning). Underhåll av bevattningsbassänger (regelbunden tömning från slam). Underhåll av klimatstyrningssystemet Kontroll av markområden där man tidigare kan ha bedrivit kemisk behandling av virke (doppning, impregnering m.m.) genom en MIFOundersökning. MIFO betyder Metod för Inventering av Förorenade Områden och finns beskriven i Naturvårdsverkets rapport 4918. HUSHÅLLNING MED ENERGI Det finns ett ökat fokus på energieffektivisering. De ekonomiska drivkrafterna är ofta stora. Även om sågverken normalt inte är med i programmet för energieffektivisering, PFE, kan det arbetssätt som föreskrivs där vara ändamålsenligt även för sågverk. Vad gäller åtgärder bör man dock notera att kravnivån i 2 kap. MB är högre än den som finns i PFE och att kraven på åtgärder i PFE bara omfattar elektricitet. De mest uppenbara åtgärderna i sågverken är att se över torkarna tekniskt (uppgradering eller uppförande av nya enheter) och att införa värmeåtervinning i dessa. Rökgaskondensering, som är en vanligt förekommande teknik inom fjärrvärmesektorn, är inte alls lika vanlig inom sågverksbranschen. Tekniken kan innebära en betydande hushållning med energi när det finns avsättning för värmen i kondensatet. Det kan dock vara svårt att finna sådan avsättning. Rökgaskondensering kan också ge en viss reduktion av stoftemissionen. UTSLÄPP TILL LUFT Värmeproduktionen kan ge olägenheter med emissioner till luft. För att minska dessa olägenheter kan konstruktionsmässiga och driftmässiga åtgärder genomföras. Konstruktionsmässiga åtgärder kan till exempel vara rätt val av: Förbränningsutrustning Reningsutrustning Dimensionering av skorstenshöjd Exempel på driftmässiga åtgärder: Installation av mätsystem för kontinuerlig övervakning av CO (normalt på alla pannor) och av NOx (enligt kraven i NOx-avgiftssystemet). Styrning av förbränningsförloppet (t.ex. O2-styrning). Regelbunden inspektion, underhåll och skötsel av reningsutrustningar. Regelbunden kontroll och kalibrering av mätutrustning (årliga jämförelsemätningar). Regelbunden mätning av emissioner enligt kontrollprogram/egenkontroll. Kontinuerlig kontroll av bränslets kvalitet så att ett homogent och icke alltför fuktigt bränsle används. 18
Regelbunden inspektion av eldningsutrustning, panna Till pannorna finns normalt reningsutrustning för att reducera utsläppet av stoft från förbränningen. Reningsutrustningen består av enkelcykloner på de äldre anläggningarna, multicykloner på de lite yngre och elfilter på de mest moderna. Av tabell 5 ovan framgår vilka nivåer som kan uppnås med olika tekniker. DRIFTSTIDER Sågverken har olika driftschema. Av de olika processerna går torken och pannanläggningen av processtekniska skäl dygnet runt veckans alla dagar. Tendensen för de övriga processerna är att öka utnyttjandegraden från tidigare kanske normal dagtid till 2-skift, 3-skift eller 5-skift (dygnet runt veckans alla dagar). Bemanningen är alltså under vissa tider begränsad. Detta ställer ökade krav på effektiva metoder för att följa och säkerställa anläggningens produktion och tillgänglighet. För högsta tillgänglighet använder man sig mer och mer av program med förebyggande underhållsaktiviteter som då är planerade och tidsbestämda. Där så är möjligt används omställningsstopp för att utföra vissa av dessa uppgifter. KEMIKALIER Åtgärder för att förhindra spridning av kemikalier och avfall till luft, mark och vatten kan vara att hantering och förvaring av kemikalier och farligt avfall sker inom invallade och låsta utrymmen som också är avloppslösa. Dessutom krävs ett kontinuerligt arbete med att minimera användningen av kemikalier, minimera mängden avfall och ett parallellt arbete med att leva upp till substitutionsprincipen. Detta är kopplat till miljömålet Giftfri miljö. I arbetet bör bland annat risk- och utfasningsämnen enligt Kemikalieinspektionens PRIOverktyg bevakas. AVFALL Det åligger verksamhetsutövaren att visa om det i det enskilda fallet är fråga om ett avfall, en biprodukt eller att avfallet har upphört att vara avfall. Det finns exempel på att städbark efter förbehandling säljs som biobränsle eller jordförbättringsmedel. Beroende på slutanvändning kan det behövas olika förbehandling av avfallet. Exempelvis kan stenar och jordklumpar avskiljas mekaniskt. Den avskiljda fraktionen kan vara möjlig att använda till exempel för uppbyggnad av bullervallar inom det egna industriområdet. Askor från sågverk är normalt ren bioaska. Askor bör förvaras i täckta containrar. Man bör observera brandrisken och att vattenbegjutning medför att askan stelnar och blir svårhanterad. Askor omfattas av avfallsregelverket. Det innebär dock i sig inget förbud mot att askan används som jordförbättringsmedel eller för anläggningsändamål. Bevattningsbassänger töms vid behov från slam som bildas på botten. Slammet avvattnas och har tidigare deponerats. Ny lagstiftning som innebär förbud att deponera organiskt material medför att slammet idag komposteras för användning i mark eller torkas och bränns. 19
I övrigt uppkommer farligt avfall i form av kemikalierester (från impregnering, limning, målning), spilloljor (från verksamhet och transportörer), emballage, lysrör etc. FÖRORENADE OMRÅDEN I första hand bör en inventering av förorenade områden enligt MIFO-fas 1 genomföras. Fas 1 innebär en kartläggning av var olika processer bedrivits inom området, till exempel var barkdeponier finns och var doppningskaret var placerat och var transportvägar och lagringsplatser fanns för det doppade virket. Därefter görs en riskklassning. Efter fas 1 utförs fas 2 som innebär att provtagning utförs på de platser där risk för förorening finns. Utifrån resultatet tar sedan verksamhetsutövaren i samråd med tillsynsmyndigheten fram en plan för hur arbetet med undersökningar och eventuell efterbehandling av de förorenade områdena fortsättningsvis ska bedrivas. Tillsynstips Nedan anges exempel på frågor som kan tas upp vid tillsyn av sågverksverksamhet. Generellt är det viktigt att ta reda på om verksamhetsutövaren har kontroll på vilka risker för miljön och vilken miljöpåverkan som verksamheten medför och vad som görs för att begränsa dem. Ställ öppna frågor. I en öppen fråga som till exempel Vad händer om någonting går sönder här? ligger fokus på syftet med en åtgärd och inte direkt på tekniklösningen. Detta ger företaget möjlighet att själva upptäcka sina risker, om kompetens saknas m.m. Här följer exempel på frågor som kan ställas vid tillsynen som då blir en dialog med verksamhetsutövaren. Utsläpp till vatten Hur samlas bevattningsvattnet upp? Är dammen tät? Vem ansvarar för underhåll av diken och damm? Hur försöker man minska mängden bevattningsvatten? Klimatstyrning? Hur renas bevattningsvattnet? Vilken är recipienten? Vilken påverkan har utsläppet på recipienten och hur vet man det? Hur gör man för att minska risken för bräddning? Vad händer om bräddning sker? Hur tas kondensat från torkning omhand? Vart tar dagvattnet vägen? Finns oljeavskiljare? Tömningsintervall? Kontroll av olje- och slamnivå? Larm? Hur sker rening av sanitärt avlopp? Hur påverkas recipienten vid utsläpp av släckvatten vid en brand? 20
Lagring Kan man undvika lagring? Hur försöker man minska lagervolymerna? Hur skiljer man lagringsytor från omgivningen? Är lagringsytorna hårdgjorda? Avskärmande diken? Invallning? Hur förvaras spån, flis och bark? Hårdgjord yta? Invallning? Avskärmande diken? Finns tidigare använda barkdeponier? Vilka åtgärder har vidtagits för att reducera risk för damning? Förorenad mark Sker någon form av impregnering nu eller har det skett? Vilka säkerhetsåtgärder har vidtagits? Har det skett olyckor med kemikalieutsläpp någon gång? Har området inventerats med avseende på förorenade områden (MIFO)? Hur förvaras kemikalier? Invallning? Under tak? Golvbrunn? Finns saneringsmaterial? Vad blir konsekvensen av läckage i en oljetank? Hur förvaras farligt avfall? Transportör och mottagare? Hushållning med energi Kan arbetssättet inom PFE vara fruktbart? Hur stor är energiförbrukningen totalt och i de olika processtegen? Kostnad och nytta av olika tekniskt möjliga åtgärder för att förbättra energihushållningen? Utsläpp till luft Vilken reningsutrustning har energianläggningen? Hur ofta sker, och vem ansvarar för, funktionskontroll av reningsutrustning? Vad händer om reningsutrustningen inte fungerar? Hur upptäcker man det? Finns det klagomål på luftutsläppen? Vad händer med askan från energianläggningen? Ställs några miljökrav på leverantörers eller på egna fordon och arbetsmaskiner? Buller Hur har man försökt utnyttja vältor m.m. för att minska bullret vid bostäder? Vad händer om klagomål på bullerstörning inkommer? Ställs några miljökrav på leverantörers eller på egna fordon och arbetsmaskiner? 21
Förelägganden Ett föreläggande måste vara så klart formulerat att den som det riktat sig mot har helt klart för sig det som tillsynsmyndigheten förväntar sig att denne skall göra. Rättspraxis är mycket restriktiv i detta avseende. Kan ett föreläggande missförstås det minsta, riskerar det att upphävas vid en rättslig prövning. Vidare måste ett föreläggande avse konkreta åtgärder. Upplysning och information om gällande regler ska inte lämnas i föreläggandeform. Allmänt hållna förelägganden såsom att verksamhetsutövaren ska planera och kontrollera verksamheten eller uppfylla försiktighetsprincipen följer redan av reglerna om egenkontroll i 26 kap. MB och hänsynsreglerna i 2 kap. MB. Dessa bestämmelser kan dock få sitt innehåll konkretiserat genom ett föreläggande. Om tillsynsmyndigheten förelägger verksamhetsutövaren att inkomma med ett kontrollprogram måste innehållet i programmet preciseras så att verksamhetsutövaren vet att han inkommer med just de uppgifter som myndigheten efterfrågar. Tillståndsbeslut Inledningsvis bör det uppmärksammas att Miljööverdomstolen, MÖD, i domar i januari år 2009 rörande Kalmar Industries (M 1303-07) resp. Växjö Energi AB (M 3792-07) tagit ställning rörande formulering av begränsningsvärden i villkor. Domskälen är till stora delar identiska i de båda domarna. Miljööverdomstolen vill ange de huvudsakliga principer som bör gälla för den fortsatta användningen av begränsningsvärden i villkor. Miljööverdomstolen konstaterar att det finns problem från rättssäkerhetssynpunkt med den praxis som vuxit fram med en kategorisering av begränsningsvärden i riktvärden och gränsvärden, och särskilt den flitiga användningen av riktvärden. Enligt Miljööverdomstolens mening fordras en högre grad av precisering av begränsningsvärdena än vad som nu brukar förekomma. Det kan också finnas behov av att i vissa sammanhang närmare ange tillgängligheten av viss apparatur eller under vilka förutsättningar en process får drivas vidare respektive måste stängas av. Miljööverdomstolen finner sammanfattningsvis att användningen av begreppen gränsvärde och riktvärde bör utmönstras i villkor som innehåller begränsningsvärden. Dessa villkor bör i stället preciseras genom att kontrollen av dem fastställs så att åtminstone kraven i 22 kap. 25 uppfylls. Hur noggrant kontrollen i övrigt ska anges är en avvägningsfråga. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att överlämna detaljerna i kontrollen till kontrollprogrammet. Det är givetvis så att ett villkor med begränsningsvärde gäller även under perioder då det inte mäts; hur uppföljningen då ska ske är också en fråga för kontrollprogrammet. Exempel på villkor i tillståndsbeslut Nedan finns exempel på villkor som har fastställts av olika miljöprövningsdelegationer i tillståndsbeslut under åren 2008 och 2009. Av naturliga skäl har normalt inte Miljööverdomstolens domar ovan kunnat beaktas i dessa beslut. 22