S./. riksåklagaren ang. nedskräpning

SVARSSKRIVELSE Sida 1 (8) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2007-11-21 B 2625-07 Rotel 39 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM S./. riksåklagaren ang. nedskräpning Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att inkomma med svarsskrivelse. Jag vill anföra följande. Inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd i målet. Bakgrund Åtalet S åtalades för nedskräpning. Enligt åtalet hade han uppsåtligen eller av oaktsamhet skräpat ned utomhus vid en återvinningsstation genom att ställa en papperskasse med en plastlåda på icke avsedd plats. Som bevisning åberopade åklagaren bl.a. foton av de på stationen uppsatta anvisningarna. Av fotona framgår bl.a. att det är förpackningar och tidningar som får lämnas för återvinning. Vidare framgår att hushållsavfall, grovavfall och stora förpackningar inte får lämnas vid återvinningsstationen. Av anvisningarna på den i målet aktuella behållaren framgår att hårda plastförpackningar som flaskor, burkar och dunkar kan lämnas där. Vidare framgår att t.ex. plastmöbler, tvättkorgar, plastleksaker och pulkor inte får lämnas i behållaren. Enligt anvisningarna får sådana föremål lämnas vid en bemannad återvinningscentral. Det anges också att inte heller förpackningar som är för stora för inkastet får lämnas. Även sådana förpackningar får lämnas vid en bemannad återvinningscentral. Tingsrättens dom Tingsrätten dömde S för nedskräpning till dagsböter. S uppgav i tingsrätten att han ville ta sitt miljöansvar genom att kasta kattlådan av plast vid återvinningsstationen i stället för att använda den container för osorterat avfall som finns vid hans bostad. Öppningarna i behållaren för hårdplast var emellertid för små för kattlådan. S ställde då lådan i en papperskasse i direkt anslutning till behållaren och utgick från att den skulle tas om hand av dem som tömmer behållaren. Han läste nog inte anslagen på platsen och var övertygad om att behållaren var avsedd för hårdplast i allmänhet. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 Telefax Webbadress 08-453 66 99 www.aklagare.se

SVARSSKRIVELSE Sida 2 (8) Av vittnesuppgifter i målet framgår att Svenska Förpacknings- och Tidningsinsamlingen AB utövar tillsyn av återvinningsstationerna. När S lämnade kattlådan var det rent och snyggt vid stationen. Stationen städas normalt två gånger per vecka och då avlägsnas skräp som lämnats runt behållarna. Tingsrätten fann utrett att S placerat en större hårdplastlåda i en papperskasse utanför en behållare för hårdplastförpackningar på återvinningsstationen. Ss uppgift om skälet till att han lämnade lådan där godtogs varför han inte ansågs ha haft uppsåt att skräpa ned. Tingsrätten konstaterade att det av skyltningen på platsen framgick att hushållsavfall och grovavfall inte fick lämnas på platsen. Genom att underlåta att förvissa sig om att det var tillåtet att ställa ifrån sig skräpet där måste S i vart fall anses ha förfarit oaktsamt. Tingsrätten fann därför åtalet styrkt. Gärningen kunde inte anses som ringa. Hovrättens dom Efter att S överklagat och prövningstillstånd meddelats ändrade hovrätten tingsrättens domslut endast på så sätt att påföljden bestämdes till penningböter 1 000 kronor. Liksom tingsrätten fann hovrätten styrkt att S av oaktsamhet gjort sig skyldig till nedskräpning. Enligt hovrätten var förseelsen inte av så bagatellartad karaktär att gärningen kunde bedömas som ringa. Däremot ansågs straffvärdet inte vara högre än att påföljden kunde bestämmas till penningböter. Överklagandet S har överklagat hovrättens dom och yrkat att Högsta domstolen skall ogilla åtalet. I överklagandet hävdas att Ss handlande inte kan anses som oaktsamt. I andra hand gör S gällande att gärningen är att anse som ringa varför ansvar inte kan komma ifråga. Enligt S är det av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar frågan om gärningen är att anse som ringa. Grunder Nedskräpning vid återvinningsstationer I budgetpropositionen för 2008 konstateras att nedskräpningen i samhället ökar. Uppskattningsvis anges det kosta skattebetalarna uppemot en halv miljard kronor årligen för att kommunerna håller rent från skräp såsom fimpar och godispapper. Nedskräpning vid återvinningsstationer nämns också som ett uppmärksammat problem. För att komma till rätta med problemet med nedskräpning avser regeringen att avsätta 2 miljoner kronor till åtgärder mot nedskräpning (prop. 2007/08:1, Utgiftsområde 20, s. 44).

SVARSSKRIVELSE Sida 3 (8) I Naturvårdsverkets årsredovisning för 2006 konstateras att verket under året har följt upp hur hanteringen av förpackningar och returpapper fungerar. Uppföljningen visar att samarbetet mellan producenter och kommunen oftast fungerar väl. Vidare visar en Sifo-undersökning att 80 procent av hushållen är nöjda med servicen i insamlingssystemen för förpackningar och returpapper. De problem som finns i dagens hantering anges främst vara problem med nedskräpning vid återvinningsstationer (årsredovisningen, s. 42, se även verkets rapport 5648, december 2006, Framtida producentansvar för förpackningar och tidningar utvärdering av producentansvaret för förpackningar och returpapper samt förslag till åtgärder, s. 42 ff.). Reglerna och förarbetena Enligt 29 kap. 7 miljöbalken döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år. Av 29 kap. 11 första stycket första meningen miljöbalken framgår att om en gärning som avses i bl.a. 7 är att anse som ringa skall inte dömas till ansvar. Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2007 lades en andra mening till i 11 första stycket. Enligt andra meningen är en gärning att anse som ringa om den framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas genom straffbestämmelsen. Av propositionen till lagändringen framgår att Miljöbalkskommittén genom den aktuella meningen försökt precisera den nedre gränsen för straffbarhet. Kommittén ansåg nämligen att undantaget för ringa gärningar fått en alltför vidsträckt tillämpning. Vidare konstaterades att av förarbetena till miljöbalken framgår att ansvarsfrihet endast bör komma i fråga när gärningen framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas genom straffansvaret. För att uppnå en ökad tydlighet ansåg regeringen att den avsedda avgränsningen borde komma till uttryck i lagtexten (prop. 2005/06:182, s. 120). I propositionen till miljöbalken uttalades följande när det gäller bedömningen av om en gärning är ringa (prop. 1997/98:45, del 1, s. 530). Regeringen är emellertid medveten om de svårigheter som kan vara förenade med att dra gränsen för vad som skall anses vara ringa fall och vilka har uppmärksammats av bl.a. Riksåklagaren. Det är av stor vikt att denna prövning sker omsorgsfullt. I praxis finns exempel på fall där domstolen som skäl för att anse ett brott som ringa har anfört att det inte gett upphov till några negativa miljöeffekter, trots att sådana effekter inte varit en förutsättning för straffbarhet. Ett sådant resonemang kan enligt vår mening leda till att ansvarsfrihetsregeln får en alltför vidsträckt tillämpning. Vid bedömningen huruvida en överträdelse är att bedöma som ringa måste gärningen sättas i relation till det intresse som regeln omedelbart syftar till att skydda. Om någon t.ex. underlåtit att iaktta föreskrifter om att vidta skyddsåtgärder och denna underlåtenhet är direkt förenad med straffansvar saknar det betydelse för bedömningen av om gärningen är ringa hu-

SVARSSKRIVELSE Sida 4 (8) ruvida någon faktisk skada eller fara för skada uppkommit genom underlåtenheten. Det intresse som straffansvaret syftar till att ta till vara i exemplet är att föreskrivna skyddsåtgärder vidtas. Överträdelsen kan därför anses vara ringa i objektivt hänseende endast om avvikelsen från den norm som gällt enligt föreskrifterna varit obetydligt. En sammanvägd bedömning måste alltid göras för att fastställa om en viss överträdelse är att anse som ringa och därför skall falla utanför det straffbara området. Det är regeringens uppfattning att ansvarsfrihet bör komma i fråga endast när gärningen vid en sådan bedömning framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att omedelbart skyddas genom straffansvaret. Ansvarsregeln om nedskräpning överfördes utan någon saklig ändring från 37 första stycket 7 och 23 naturvårdslagen (1964:822) till miljöbalken (se prop. 1997/98:45, del 2-3, s. 309). I förarbetena till nämnda bestämmelse i naturvårdslagen uttalade lagrådet att den närmare gränsdragningen avseende när en gärning som innefattar nedskräpning skall anses vara ringa måste överlämnas till rättstillämpningen. Vidare angavs att redan uttrycket skräpa ned i sig självt innebär ett visst kvalifikationskrav. Enligt lagrådet måste i regel sådana bagatellartade handlingar såsom bortkastande av en enstaka bussbiljett, cigarrettfimp eller liknande falla utanför det straffbara området. Emellertid torde en i och för sig obetydlig handling med hänsyn till de omständigheter under vilka den kommit till stånd likväl inte anses som ringa, t.ex. om det framstår som uppenbart, att den utgör ett led i en allvarlig kollektiv nedskräpning. Vad som på en plats måste vara att bedöma som ringa nedskräpning torde, enligt lagrådet, på ett annat mera känsligt område anses utgöra en gärning som inte kan anses som ringa (prop. 1970:157, s. 113 f.). Praxis När det gäller nedskräpning i anslutning till återvinningsstationer kan följande rättsfall nämnas. Göta hovrätt dömde den 17 februari 2005 två makar för nedskräpning till 30 dagsböter. Makarna dömdes för att vid grindarna till en återvinningsstation ha slängt en pappkartong innehållande pärmar, en madrass, fyra säckar innehållande diverse föremål, en sittdyna till en köksstol, en mindre hylla och två trasmattor. Vid tillfället fanns även annat skräp som andra lämnat på platsen. Makarna hade samlat ihop skräpet för att lämna in det på återvinningsstationen. Före avfärden hade de kontrollerat öppettiderna men trots detta var det stängt när de kom fram. De hade kört 2,5 mil och ville inte återvända med oförrättat ärende. Därför lämnade de skräpet i en hög av annat avfall som fanns vid grinden. När det gäller frågan om gärningen var ringa uttalade hovrätten följande (hovrättens mål B 1577-04). Av MKA:s uppgifter framgår att de har lämnat förhållandevis mycket skräp utanför återvinningsstationen. Även andra har lämnat skräp där. MA:s och MKA:s irritation över att återvinningsstationen var stängd är förståelig. Fråga är

SVARSSKRIVELSE Sida 5 (8) om gärningen skall bedömas som ringa och föranleda att åtalet skall ogillas. Som ringa gärning har ansetts vara sådana bagatellartade handlingar såsom bortkastande av enstaka bussbiljett, cigarettfimp eller liknande (Prop 1970:157 s 113). Det förhållande att skräpet lämnats utanför en återvinningsstation utgör enligt hovrättens förmenande inte en sådan omständighet att gärningen skall bedömas som ringa. Inte heller det förhållandet att makarna A vilseletts av skyltningen vid sopstationen är ägnat att göra gärningen ringa. Hovrätten för Övre Norrland dömde den 22 juni 2006 en tilltalad för nedskräpning till penningböter 500 kronor. Den tilltalade dömdes för att ha ställt en papperspåse med returpapper bredvid behållaren för sådant papper på en återvinningsstation. Enligt den tilltalade hade han försökt lämna påsen på återvinningsstationen i hans bostadsområde men behållaren för returpapper var full. I samband med att han tankade bilen försökte han kasta påsen på en återvinningsstation vid bensinmacken. Även här var behållaren för returpapper full. Eftersom han skulle veckohandla ville han bli av med påsen och ställde ned den utanför den fulla behållaren. När det gäller frågan om gärningen var ringa uttalade hovrätten följande (hovrättens mål B 205-06). I förevarande fall bör följande omständigheter beaktas. Nedskräpningen har skett inom ett område som är särskilt inrättat för avfallshantering. Det har varit fråga om en mindre mängd för miljön ofarligt returpapper och påsen har lämnats i anslutning till avsedd behållare. DJ:s uppgifter om svårigheterna att finna en behållare som inte var överfull finns inte heller skäl att ifrågasätta. Som tingsrätten framhållit är det emellertid, för att förhindra en mera omfattande nedskräpning, viktigt att allmänheten respekterar bestämmelsen om nedskräpning och inte placerar sopor utanför återvinningsbehållare om de är fulla. Det kan även anmärkas att det torde vara relativt vanligt förekommande att allmänheten lämnar avfall bredvid överfulla behållare eller utanför stängda avfallscentraler. För att lagstiftningen skall vara förutsebar är det angeläget att gränserna mellan det straffbara och det straffria området är tydliga i ett sådant fall. Även om DJ:s handlande måste bedömas mot bakgrund av att även kommunen och entreprenörer har ett ansvar för att avfallshanteringen skall fungera anser hovrätten att den gärning DJ gjort sig skyldig till inte kan bedömas som ringa. Hovrätten för Västra Sverige dömde den 3 januari 2007 en tilltalad för nedskräpning till penningböter 1 000 kronor. Den tilltalade dömdes för att ha ställt en kasse med tidningar bredvid en behållare på en återvinningsstation. Enligt den tilltalade var det fullt med skräp kring behållarna, varför han antog att de var fulla. Han ställde därför sin kasse med tidningar bredvid behållarna. Han visste att det inte var OK att göra på detta sätt men tyckte att det var Svenska förpacknings- och tidningsinsamlingen AB:s sak att se till att behållarna inte är fulla. Hovrätten fann, utan närmare motivering, att gärningen inte kunde anses som ringa (hovrättens mål B 4378-06).

SVARSSKRIVELSE Sida 6 (8) Min bedömning I målet är utrett att S ställt en papperskasse innehållande en plastlåda intill behållaren för hårda plastförpackningar. Vidare är utrett att lådan var för stor för att gå in genom behållarens inkastöppning. Inledningsvis bör nämnas att plast har en nedbrytningstid på omkring 400 år (uppgiften hämtad från Stiftelsen Håll Sverige Rents hemsida www.hsr.se). Föremål som det tar så lång tid att bryta ned utgör självfallet ett särskilt stort problem vid nedskräpning. Den plastlåda S lämnat har över huvud taget inte kunnat lämnas på återvinningsstationen. Av skyltningen på platsen framgår att förpackningar och tidningar får lämnas på stationen. Hushållsavfall, grovavfall och stora förpackningar får däremot inte lämnas. Den i målet aktuella behållaren är avsedd för hårda plastförpackningar. På behållaren anges att t.ex. plastmöbler, tvättkorgar, plastleksaker och pulkor inte får lämnas. Vidare anges att förpackningar som är för stora för inkastet inte får lämnas. S har dessutom ställt plastlådan på marken vilket under inga förhållanden är tillåtet. Ingen tvekan kan råda om att S handlat med straffbar oaktsamhet när han ställde ifrån sig plastlådan. Den centrala frågan i målet är om gärningen är att bedöma som ringa. Vid denna bedömning skall samtliga relevanta omständigheter vägas in. Som framgått i det föregående har lagstiftarens avsikt varit att gärningar som avses i de uppräknade lagrummen i 29 kap. 11 första stycket miljöbalken ska anses som ringa när de framstår som obetydliga med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas genom straffansvaret. Av tidigare förarbetsuttalanden framgår att för att nedskräpning ska anses som ringa bör det vara fråga om bagatellartade gärningar som t.ex. kastande av enstaka cigarrettfimpar eller godispapper. I förarbetena uttalas också att även en i och för sig obetydlig handling med hänsyn till de omständigheter under vilka den kommit till stånd likväl inte anses som ringa om det står klart att den utgör ett led i en allvarlig kollektiv nedskräpning. Problemet med nedskräpning är i dag så stort att regeringen avsatt miljonbelopp till åtgärder. Därvid nämns uttryckligen nedskräpning vid återvinningsstationer som ett uppmärksammat problem. Av utredningen i målet framgår att nedskräpning utgjorde ett problem även vid den aktuella återvinningsstationen. Stationen städades normalt två gånger per vecka då skräp som lämnats runt behållarna avlägsnades. Mot bakgrund härav anser jag att det i vart fall inte finns skäl att se mildare på nedskräpning vid återvinningsstationer än på andra platser.

SVARSSKRIVELSE Sida 7 (8) S har visserligen begått en oaktsam gärning avseende ett enstaka föremål. Samtidigt är det fråga om ett förhållandevis stort plastföremål som det över huvud taget inte varit tillåtet att lämna för återvinning på den aktuella stationen. Vid en samlad bedömning anser jag att gärningen inte är att anse som ringa. S ska därför dömas för nedskräpning. Frågan om prövningstillstånd Den fråga som S lyft fram i sitt överklagande och som skulle kunna övervägas utgöra grund för prövningstillstånd är om gärningen är att bedöma som ringa. I övrigt rymmer målet, enligt min mening, inte någon fråga som kan aktualisera meddelande av prövningstillstånd. Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum i Malmö har ett särskilt ansvar för metodutveckling när det gäller bl.a. brott mot miljölagstiftningen. Enligt Utvecklingscentrum Malmö förekommer anmälningar om nedskräpning vid eller i anslutning till återvinningsstationer i förhållandevis stor omfattning varför frågan om en gärning är att anse som ringa inte sällan aktualiseras. Med hänsyn härtill kan det i och för sig finnas skäl att få denna fråga prövad av Högsta domstolen. Som framgått i det föregående anser jag emellertid att hovrättens dom är riktig. Mot bakgrund av de redovisade förarbetsuttalandena och det problem som nedskräpning vid återvinningsstationer utgör kan det inte råda någon egentlig tvekan om att Ss gärning inte kan anses som ringa. Vidare har i två tidigare hovrättsavgöranden det inte ansetts som en ringa gärning att ställa en kasse med tidningar invid en full behållare avsedd för returpapper. Vid en jämförelse mellan det handlande som bedömts i dessa avgöranden framstår Ss gärning som allvarligare bl.a. eftersom det över huvud taget inte var tillåtet att lämna plastlådan vid återvinningsstationen. Mot bakgrund av det sagda framstår Ss överklagande inte som lämpligt för en prövning av frågan om en nedskräpningsgärning är att bedöma som ringa. En prövning av överklagandet skulle riskera att utmynna i ett avgörande av begränsad betydelse för domarnas och åklagarnas operativa arbete. Jag avstyrker prövningstillstånd. Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift och synpunkter på målets fortsatta handläggning för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela prövningstillstånd i målet. Fredrik Wersäll Lars Persson

SVARSSKRIVELSE Sida 8 (8) Kopia till: Utvecklingscentrum Malmö Riksenheten för polismål, Malmö (C-4-1581-05)