Mötesplats Möbelbygd Projektplan
Projektplan Mötesplats Möbelbygd. 1. Bakgrund. I västra Småland finns sedan gammalt en av Sveriges starkaste företagarregioner, präglad av många småföretag och låg arbetslöshet. Företagarandan utvecklades tidigt till en viktig del i den regionala identiteten och företagande blev ett naturligt livsval. Företagarandan gick i många fall hand i hand med den frikyrkliga traditionen i regionen. De magra och karga jordarna begränsade förutsättningarna för åkerbruk men öppnade för kreativitet och alternativa inkomstkällor. En industriell metallhantering växte fram redan under 1600- och 1700-talen. Lokal sjömalm användes för gjutning. Jordarna var fattiga men skogarna var rika, på fur, bok och björk. Att tillverka pinnstolar, för att sälja på den lokala marknaden, blev tidigt en viktig bisyssla för bönderna. Hantverket utvecklades och på många gårdar kom man att ägna sig åt saluslöjd. Under 1800-talet blev även snickerier viktiga och pinnstolen blev en karakteristisk produkt. Järnvägen och elektriciteten utvecklade kommunikationer och produktionsmetoder också på landsbygden. I Värnamobygden snurrade hjulen allt snabbare. Här kom ett genombrott för småindustrin inom flera branscher mekanisk industri, gummi, textil, läder. Den kanske mest profilerade under 1900-talets första halvsekel med många nyetableringar på landsbygden var möbelindustrin. Inom nuvarande Värnamo kommun, utanför tätorten, etablerades en mängd större och mindre möbelfabriker, i exempelvis Rydaholm, Bor, Gällaryd och Horda. med allt från ett par stycken, till flera tiotals sysselsatta. Indirekt försörjde möblerna fler med maskinerna följde behovet av mekaniska verkstäder, snart nog sattes också olika underleverantörer i arbete.
Horda Möbelfabrik Gällaryds Möbel-och träindustriaktiebolag Fr. Magnussons Möbelfabrik Hults Möbel- & Snickerifabrik Horda Möbelfabrik Möbelfabriken Linden, m.fl. Rydaholms Möbelfabrik, m.fl Rydaholms Möbelfabrik Möbelfabriken Björken, Rydaholm
Möbeltillverkning sågs som ett gediget hantverk, där insatserna gällde hela produkten, maskinerna var till hjälp men någon löpande-band-princip var inte att tala om. En skicklig yrkeskår växte fram. Entreprenörsandan var stark, optimismen stor ett företag kunde snart bli fler, sedan några av de anställda valt att öppna eget. Möblerna livnärde många och det var inte långt mellan fabrikerna. Produkter från dessa fabriker skulle återfinnas i många svenska hem, inte bara i Värnamobygden, eller ens bara i Småland. Ur produktkatalog från Frans Magnussons Möbelfabrik i Bor Horda Möbelfabrik efter branden 1945 Inte ens det riktigt gedigna kan dock stå emot eldens härjningar. Flera av fabrikerna brann ned för att åter byggas upp och kanske brinna igen. Idoghet och kvalitét visade sig också maktlösa mot konjunkturens vindkantringar, något som såväl anställda som ägare fick känna av. I tider av ekonomisk nedgång sattes inte nya möbler överst på människors inköpslistor. Under vissa tider blev permitteringarna många, man fick vänja sig vid en viss otrygghet i väntan på nästa produktionsuppgång. En ny tid med alltmer maskinstyrda och automatiserade produktionsmetoder, med inhemsk priskonkurrens och en ökad import av billiga produkter, med en ekonomi alltmer anpassad till internationella marknader tvingade undan för undan möbelfabrikerna att slå igen.
Även om senare tiders villkor medfört nedläggningar, lever traditionen vidare. Också idag tillverkas möbler i Värnamobygden. I Rydaholm finns Trio Snickeri AB, Scapa Bedding och Lundqvist Inredningssnickeri. På flera platser finns också mindre trä- och snickeriföretag med olika inriktning. Värnamoregionen har, med sin centrala roll i möbel- och designhistorien, stora utvecklingsmöjligheter också idag och i framtiden, när intresset för inredning, kvalitet och kreativitet, liksom känslan för miljö och material, hela tiden växer. Möbelindustrins roll i Värnamobygdens historia och identitet, är i högsta grad värd att lyftas fram, inte minst sett ur dagens allt mer sekulariserade perspektiv. Ur publik synpunkt kan läget knappast vara bättre, med närheten till E4:an, huvudstråket från eller mot kontinenten och väg 27 som leder vidare in i Möbelriket och Glasriket. Att också Värnamobygdens möbeltraditioner lever vidare, stärker ytterligare tanken på att i projektform öka och utveckla attraktionskraften i kommunens landsbygd, genom att utveckla besöksmål med fokus på möbelindustrihistoria och möbelhantverk. Detta skulle ge bygden en profil som möbelregion och en tydligare identitet i Möbelriket. Styrkan ökar ytterligare om det också kan omfatta begreppet inredning, inte minst med tanke på flera av traktens idag verksamma företag. Ett projekt med denna inriktning kan inte bara öka tillgängligheten till bygdens möjligheter, utan också bidra till att behålla och skapa ny verksamhet viktigt i ett område med en vikande arbetsmarknad. Förutsättningarna är goda historien ligger och väntar, det geografiska läget är perfekt, viktiga medaktörer finns, liksom möjliga lokaler. Idéerna har mötts av ett mycket positivt gensvar. Trio Snickerier, Rydaholm 2. Mål med projektet. Att stärka lokal identitet och historiemedvetande. Att synliggöra kulturarvet. Att etablera lokalt förankrade besöksmål och skapa möjligheter och förutsättningar för nya verksamheter. Projektets syftar till: Att medvetandegöra kulturarvet och stärka den lokala identiteten på
landsbygden i Värnamo kommun genom att spegla och presentera dess viktiga hantverks- och industrihistoria och dess betydande möbel- och designtradition, också sett i sammanhang med platsens förutsättningar och logistiska läge; Att sammantaget och i samverkan med andra insatser stärka och öka områdets attraktivitet och profil genom att ge bygden ett historiskt, kulturellt och turistiskt signum. 3. Målgrupper. 1. Innevånare i Värnamo kommun och Jönköpings län. 2. Turister och andra besökande i regionen. 3. Entreprenörer. 4. Beslutsfattare i Värnamo kommun och Jönköpings län. 4. Geografiskt verksamhetsområde. 1. Landsbygden inom Värnamo kommun, med tonvikt på den östra delen. 2. Närliggande orter och kommuner med liknande projekt eller verksamhet. 5. Innehåll. 1. En mobil och variabel utställning med bas i den lokala möbelindustrihistorien och designtraditionen och dess betydelse för framtidens formgivning och produktutveckling. Utställningen formas och byggs för att också öppna för flexibla och tillfälliga presentationer och events. Utställningen ska kunna visas på olika platser i och utanför regionen, självständigt eller i anslutning till andra, anknytande arrangemang och som reklampelare, för att stärka bygdens värde som besöksmål. (Form, bild, projektioner, texter, bygge). 2. Specialdesignade skyltar vid respektive historisk miljö. (Form, bild, text, bygge). 3. Ett upplägg för GIS och annan IT-baserad information, ex. appar, QR.code, augmented reality, geocashing. GIS når målgrupper som inte kan ta sig till respektive besöksmål, ex. funktionshindrade. Det kan också användas som ett pedagogiskt material i skolan, som information till fjärrboende, samt för att locka besökare. 4. En till projektet kopplad informationskarta, i fysisk och digitaliserad form GIS-applikation. Ett upplägg för geocashing. 5. Program och arrangemang som fokuserar på formgivning/inredning/miljö och som kan belysa sambandet mellan människans fysiska och själsliga behov och uttryck, mellan natur och näringar samt spegla industrihistorien och dess betydelse för framtiden. 6. Lokala seminarier/studiecirklar kring projektets ämnen och möjligheter. Fokusering på respektive orts betydelse och plats i sammanhanget. Detta görs i samverkan med hembygdsföreningar, studieförbund, skola och högskola, m.fl. 7. Till projektet kopplad löpande information, både i tryckt form och på nätet. 8. Att genom de sammantagna insatserna förbättra förutsättningarna för såväl befintliga som nya entreprenörer i området och därigenom utveckla besöknäringen genom att i samverkan med turismorganisationer ta fram underlag för cykel-, vandrings- och bilturism.
6. Medverkande, genomförande. Projektägare: Värnamo kommun/kulturförvaltningen En till projektet knuten projektledare Projektet drivs och genomförs i samverkan och samråd med: Värnamo Näringsliv/Värnamo Turism; SmålandsTurism; Partnerskap Småland; Berörda hembygdsföreningar, byalag, släktforskarföreningar; Verksamma möbel- och inredningsföretag i området; Lokala entreprenörer och näringsidkare inom service- turism- kultur; Andra, liknande och anknytande projekt/verksamhet (ex. Värnamo porten till Möbelriket, Smålands Sjörike, Bolmenbygd, Industrihistoria Nissadalen, Åminne Bruksmuseum, Nydala Kloster, Ohsabanan, Bodafors, Leaderprojekt Gembla möbler, m.fl.); Jönköpings läns museum; Campus Värnamo; Arbetsförmedlare och nyföretagarorganisationer; Delar i projektet (t.ex. montering av skyltar) kan under projektiden engagera och ge sysselsättning åt ungdomar. 7. Organisation. Värna mo Möbelf abrik (Lundb ergs), grunda d 1891. 1908 ombild ad till Verna mo Stoloch Möbelf abriks Aktieb olag samt Werna mo Mekani ska Verkst adsakti ebolag, 1914 samma nslaget till Värna mo Möbelf abriks och Mekani ska Värn amo Möbe lfabri k (Lun dber gs), grun dad 1891. 1908 ombi ldad till Vern amo Stoloch Möbe lfabri ks Aktie bolag samt Wern amo Meka niska Verk stads Idé till utformning av informationsskylt aktie (Plats: Värmeshult) bolag, 1914 sam mans laget till Värn amo Möbe lfabri ks och Meka
Huvudman och projektägare är Värnamo Kommun/kulturförvaltningen. Varefter projektet utvecklas formas en brett sammansatt referensgrupp. Ur denna utses en ledningsgrupp, med representanter för Värnamo kommun, berörda organisationer, institutioner samt övriga huvudaktörer. Till sammankallande och utförare har utsetts en projektledare (Magnus Engberg) som i samverkan med övriga medverkande ansvarar för planering och rapportering. Möten med tilltänkta intressenter/medverkande sker fortlöpande. 8. Tidplan. Projektid: 2012-04 2014-05 Utställning (form, innehåll, sökning och inköp av objekt (möbler), bygge, teknik, transporter): Våren- sommaren 2012. Utställningsstart 2012-07-15. Framtagning av riktlinjer och underlag för studie- och arbetsgrupper, seminarier, etc.: Löpande t.o.m. 2014-05. Information, IT-teknik, geocashing Löpande t.o.m. 2014-06-01 Trycksaker till utställning: Maj-juni 2012 Skyltar: : 2012 2013 Turkarta: Till sommaren 2013. Studiegrupper, seminarier, m.m.: Fr.o.m. hösten 2012. 9. Spridning av resultat. Medier, rapporter, besöksmål, temaaktiviteter, geocaching, GPS, karta, folder, samverkan med kommunal och regional turism (ex. Smålands Turism), samverkan med andra lokala och regionala projekt (ex. Värnamo-porten till Möbelriket, Smålands Sjörike, Bolmenbygd, Indudtrihistoria Nissandalen). 10. Övergång till ordinarie verksamhet och utvärdering. Besöksmålsverksamhet, kulturturism (kost, logi, guidningar, m.m.). Aktiviteter inom ramen för Partnerskap Småland och Smålands Turism. Framtida samarbete med andra kommuner och projekt, i ett Smålandsperspektiv, m.m. Löpande utvärdering, i seminarie- och rapportform. 11. Projektets roll och betydelse i området. 11:1 Utveckling och entreprenörsanda. Med avstamp i historien och fokusering mot framtiden kan projektet stärka redan befintligt företagande och skapa förutsättningar för nyföretagande, inte minst inom besöks- och servicenäring. Ett projekt med denna inriktning kan inte bara öka tillgängligheten till bygdens möjligheter, utan också bidra till att behålla och skapa ny verksamhet viktigt i ett område med en vikande arbetsmarknad Genom att lyfta fram den långa traditionen av möbeltillverkning i projektområdet bevaras kunskap om teknik, arbetsmetoder och betydelsen av profilerat företagande på landsbygden. Detta kan leda till nyetableringar också inom möbeloch designbranschen. Projektet stämmer in i temat Kultur & Design som är ett prioriterat område för Partnerskap Småland.
Projektet kan skapa reseanledningar och möjliggöra turism över hela året. 11:2 Tillvaratagande och utveckling av natur- och kulturresurser. Projektområdet domineras av vacker natur, ett faktum som berikar de kulturhistoriska upplevelserna. Trä var och är basen i möbeltillverkningen och närheten mellan råvara och förädling, sambandet mellan skogen och fabriken är en grundläggande del av projektets historieskrivning. Projektet vill stärka medvetandet om naturens roll för näringen och därmed också aktsamheten om både kultur- och naturmiljöer. 11:3 Kommunikationer och småskalig infrastruktur. I projektet ingår, som en viktig del, att utveckla och nyttja IT-teknikens möjligheter. Utställningen kommer att innehålla ett interaktivt program. GIS blir en viktig informationskälla på de platser som ska ingå i raden av lokala besöksmål. Kommunens hemsida blir en digital plattforn för information kring projektet. Såväl bil- cykel- som vandringsleder ingår i konceptet och meningen är att knyta an till andra planerade eller befintliga leder i regionen. 11:4 God livsmiljö, unik identitet och öppen mentalitet. Projektet stärker den lokala identiteten genom att lyfta fram en grundläggande del av kulturarvet. Genom ökad kunskap om ortens/bygdens historia, skapas bättre förutsättningar för delaktighet och engagemang. Projektets utställning ska fungera både som samlande mötesplats inom projektområdet, men den ska också kunna nyttjas på andra platser, som en informatör och reklampelare för bygden. 11:5 Miljö- och klimatarbete i fokus. Projektet fokuserar på en naturlig basresurs, trä, i det här sammanhanget ett miljö- och processvänligt material. Projektet knyter nära samman till naturresurserna i området, de materiella såväl som de upplevelsemässiga. Informationsmaterial kommer att tryckas på miljövänligt papper. Projektet kommer också att belysa de miljömässiga aspekterna vad gäller såväl historisk som nutida möbelproduktion. Projektet följer Värnamo kommuns miljöstrategi. 11:6 Jämställdhetsperspektivet. Projektets besöksmål blir öppna och viktiga för alla. Också vad gäller studiegrupper och arbetstillfällen öppnar projektet för alla, oavsett kön. Projektets karaktär ökar förutsättningarna för fler arbetstillfällen för kvinnor på landsbygden, samtidigt som det vill stimulera fler män att öka sitt engagemang inom besöksnäringen. 11:7 Barn- och ungdomsperspektivet. Barnen är framtiden, i stort som smått därför är också den lokala historien viktig också för dem. De delar av projektet som fokuserar på trä och hantverk kan inrymma flera sorters verksamhet för barn. Också ungdomar kan engageras, i guidningsverksamhet, praktisk hjälp med montering av skyltar, utställning, m.m. Projektet öppnar för pedagogiska insatser inom ett historiskt perspektiv, samtidigt som det ger kunskaper om och ökad förståelse för samhällsutvecklingen. 11:8 Integration.
Genom ökad kunskap om ortens/bygdens historia, skapas bättre förutsättningar för delaktighet och engagemang, också för de inflyttade. Detta kan gälla såväl ur ett lokalt och regionalt, som ur ett nationellt perspektiv. Projektet kan bilda bas för gränsöverskridande kulturmöten/samtal kring ex. gemensamma formspråk, uttrycksformer, hantverkstraditioner, etc. Magnus Engberg februari 2012 Magnus Engberg Kulturproduktion
Bilaga. Några historiska möbelfabriker i projektområdet- Rydaholm. Under första halvan av 1900-talet etablerades flera möbelfabriker i Rydaholm, det småländska stationssamhället ansågs ha stor utvecklingspotential. Flera av dem fick namn efter naturen Eken, Svanen, Björken, Örnen I Horda hette fabriken Linden. Då kunde Rydaholm kallas Möbelindustrins Mekka, tids nog fanns inga fabriker kvar. Alla fick de sin speciella historia, somliga som familjeföretag, andra som kollektivt ägda. Samtliga sökte en egen profil och nisch inom småländsk möbelproduktion. Anställda vid Rydaholms Möbelfabrik, 1930- Rydaholms Möbelfabrik. talet Grundad 1910 som Ivars möbelfabrik. Företaget tillverkade hela möblemang. 1922 byggdes en ny fabrik och namnet ändrades till Rydaholms Möbelfabrik, under ledning av Emil Rydby, 1957 ombildades rörelsen till aktiebolag under namnet Rydaholms Möbelfabrik Emil Rydby AB. Två år senare ödelades stora delar av fabriken i en brand. Dessa byggdes aldrig upp igen men verksamheten levde vidare fram till 1970-talet. Under de sista åren producerades huvudsakligen bord och pinnstolar för export. Rydaholms Snickerifabrik Rydaholms Snickerifabrik och Möbelfabriken Svanen. Snickarmästare Karl Pettersson i Upplid, som i det tidiga 1900-talet gjorde sig känd som skicklig tillverkare av stilmöbler, grundade tillsammans med kompnjonen Oskar Johansson Rydaholms Snickerifabrik. Sedan byggnaden vid Fabriksgatan, brunnit ner till grunden 1941, uppfördes en ny modern fabrik vid Sveavägen under namnet Möbelfabriken Svanen. Företaget drevs vidare av Karl Petterssons son Gustav Svanbring och senare av dennes söner Karl-Gustav och Gunnar. Konkurrensen i branschen var stor och villkoren hårdnade i en allt modernare värld. Svanen höll sig dock flytande ända till i mitten av 1980-talet, då nya ägare kom med nya planer. Inget av Rydaholms företag har haft en så stor omsättning av ägare och så många omstruktureringar inom loppet av ett par årtionden. En tid hette det Svania, senare
Scapa Contract och Sydostinvest, för att senare bli Almen. Så småningom blev det Lundqvists Inredningar. Anställda vid Möbelfabriken Björken, i början av 1940-talet Rydaholms Möbelindustri, Möbelfabriken Björken. I början av 1930-talet valde några anställda vid Emil Rydbys fabrik att tillsammans starta Rydaholms Möbelindustri. I ledningen fanns Yngve Karlström som snart ville öppna eget. Den fabrik han byggde i samhällets östra del fick namnet Möbelfabriken Björken och produktionen kom igång under sommaren 1939. Så kom kriget, kännbart också för en nystartad möbelfabrik i Småland. Redan vid nyåret 1940 var fabriken fylld av produkter, möbler och halvfabrikat, som blev allt svårare att avyttra. Rörelsekapitalet sinade, framtiden syntes dyster. Bekanta och tidigare anställda samt några leverantörer på orten, bidrog med nödvändigt kapital, 2.000 kr var, och företaget kunde ombildas till aktiebolag. Det skulle följa både goda och sämre tider för Björken. Efter en brand våren 1940 gav krigsåren förhållandevis goda resultat, möbler levererades över hela landet. Nya tider kom med nya intressenter, i början av 1980-talet var IKEA en betydande kund. 1986 såldes företaget till Sydostinvest. Anställda vid Möbelfabriken Eken, andra halvan av 1930-talet Möbelföretaget Eken. Hade sin bas i en toffelfabrik som drevs utan framgång under några år. 1931 etablerades i samma lokal på Fabriksgatan också Johnsson och Hagmans möbelfabrik. 1936 ombildades företaget till Möbelfabriken Eken. En brand satte 1957 tillfälligt stopp i produktionen, innan en ny fabrik stod klar vid Sveavägen. Också Eken kom med tiden att ingå i Sydostinvest. Kafferast på Möbelfabriken Möbelfabriken Örnen AB. Örnen Örnen kom sist in i raden av traditionella möbelfabriker i Rydaholm, 1944, då några unga entreprenörer tog initiativet till bygget av en fabrik vid Industrigatan. Det tänkta namnet var AB
Möbelkvalitet men Örnen ansågs faktiskt vara mer förtroendeingivande. Bord och bokhyllor kom att bli viktiga ingredienser i produktionen, men Örnen blev kanske mest bekant för sina matsalsmöbler, produkter som exporterades till såväl Amerika som Kanarieöarna. Hults Möbel- & Snickerifabrik Hults Möbel- & Snickerifabrik. Startades av snickarmästare Wiktor Boij, som också var byggmästare. För att skapa sig verksamhet när byggnadsarbetet låg ner under vintern, byggde han en liten verkstad i Hult, som utvecklades till Hults Möbel- & Snickerifabrik. Fabriken byggdes till 1932 och maskiner anskaffades. Tio år senare brann fabriken ner efter ett åsknedslag. En ny fabrik byggdes och nya maskiner köptes. Några av dem som drabbats av nedläggningen av möbeltillverkningen i Värmeshult, fick i stället arbete i Hult. Som mest sysselsattes åtta personer. Så småningom minskade verksamheten och avstannade med Wiktor Borgs bortgång 1963. Fr. Magnussons Möbelfabrik, Bor. Startades av Frans Magnusson i Värmeshult, mellan Bor, Gällaryd och Horda. Fadern, från Bodafors, arbetade på Lundbergs i Värnamo, tillsammans med kamrer August Pettersson
startade Magnusson en möbelfabrik i lokaler på Skolgatan i Värnamo, där man hade utställning i ett skyltfönster mot Skolgatan. I lokalen var därefter Brages cykelverkstad. August Pettersson ville bli sin egen och startade det som sedermera blev APM. Frans Magnusson fick möjlighet att köpa två gårdar i Värmeshult med kvarn och sågverk och fortsatte som ensam ägare till en möbelfabrik med 20-30 anställda. Efter ett åsknedslag 1940 brann fabriken ner och blev aldrig återuppbyggd. De tidigare anställda bildade ett kooperativ och byggde en fabrik vid utfarten av Gällaryd mot Ohs, av samma typ som möbelfabriken i Värmeshult. Också produktionen inriktades efter tidigare program. Fabrikschefen, Bernadotte Pettersson, kom från Lindens möbelfabrik i Horda. Fabriken levde ännu vid början av 1950-talet. Horda Möbelfabrik. När järnvägen i 1900-talets början drogs genom Horda by, startades ett ångdrivet sågverk. Ångmaskinen gav också byns invånare elektriskt ljus. I övrigt bestod sågverkets maskinpark av en ramsåg, en cirkelsåg, en kantbänk och en hyvel. Anställda vid Horda Sågverk och Horda Möbelfabrik, tidigt 1900-tal Horda Möbelfabrik, återuppbyggd efter branden 1917 Med en tusenlapp var i aktiekapital kunde fem herrar 1910 starta en möbel- och snickerifabrik. Redan från början fanns god efterfrågan på firmans möbler, efter sex år hade man byggt ut. Nästan omgående, 1917, ödelades allt i en brand. De optimistiska ägarna valde att bygga nytt
och att expandera. Det blev 1 000 kvadratmeter och ett aktiekapital på 25 000. Flera utbyggnader väntade och i början av 1930-talet sysselsatte man ett tjugotal möbelsnickare. Produktionen dominerades av matsals- herrums- och kontorsmöbler av utländska träslag. Man sålde över hela landet och ingick i Sveriges Möbelindustriförbund. 1945 förstördes fabriken av en ny brand. Ett betydande lager, beställningar, ritningar och mallar, gick upp i rök. Försäkringar täckte det ekonomiska värdet och så småningom bestämdes att en ny fabrik skulle byggas, i en annan del av samhället. Den stod färdig hösten 1945, modern och med en breddad produktion. Konkurrens och kundbortfall tvingade dock till sist fram en nedläggning fem år senare. Fabriken såldes till ASEA, trä avlöstes av svetstråd och flera av möbelsnickarna skolades om till metallarbetare. Betsning av bordsskiva på Möbelfabriken Linden Möbelfabriken Linden. Sedan Horda Möbelfabrik brunnit, 1945, lämnade några av de anställda företaget för att öppna eget. Tillsammans bildade de AB Möbelfabriken Linden, och på hösten samma år stod ännu en ny anläggning färdig i den rika floran av lokala möbelfabriker. Redan året därpå, en kort tid efter Linden s nyetablering, lämnade två av ägarna företaget för att starta ännu en möbelfabrik, den tredje i Horda. Detta företag blev dessvärre inte tillräckligt framgångsrikt, utan avvecklades redan efter några år och fastigheten såldes till ASEA. Linden, däremot, blev en betydande tillverkare av i första hand matsals- och sängkammarmöbler, med försäljning både till grossister och möbelhandlare. När verksamheten så småningom inriktades mer mot bordsfabrikation sysselsattes ett femtontal anställda. De nya ägare som 1969 tog över Linden, byggde till och moderniserade, de hade vittgående planer, med nya och mer statusbetonade produkter. Det rullade på några år, men det stora genomslaget uteblev. Efter att ha sålts vidare 1976, lades företaget till sist ner 1981. En anknytande fabrik Hjälshammars Träindustri/Smålandsslöjd.