Utvändig restaurering av Indals kyrka Indals församling, Sundsvalls kommun

Utvändig restaurering av Indals kyrka Indals församling, Sundsvalls kommun Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr 2003:20

2 Innehåll: Sid. INLEDNING 3 SAMMANFATTNING 3 BESKRIVNING OCH HISTORIK 4 ORGANISATION 5 PLANERADE ÅTGÄRDER 5 VIDTAGNA ÅTGÄRDER 7 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 7 KÄLLOR 7

3 INLEDNING Under perioden 2003 05 16-08 29 genomfördes en utvändig restaurering av Indals kyrka i Sundsvalls kommun. Länsstyrelsen har genom beslut dnr. 225-3084-01 daterat 2001-03-29 givit tillstånd till ombyggnaden enligt åtgärdsförslag 1999-11-30 av Leif Markström, Bygg & Restaureringskonsult AB, Härnösand. Länsmuseet Västernorrland har utfört antikvarisk kontroll enligt villkor i Länsstyrelsens beslut. Syftet med kontrollen är att den antikvariske experten tillför nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden beslut om insatser under arbetets gång. Avsikten är också att den antikvariska kontrollen skall öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värdena som Indals kyrka besitter och underlätta bevarandet av dessa värden. Den antikvariska kontrollanten skall dokumentera arbetet och sammanställa det i en rapport. Från Länsmuseet Västernorrland har Bodil Mascher deltagit som antikvarisk kontrollant och utfört rapportsammanställningen. Fotografier: Bodil Mascher. Omslagsbild: Gery Byggkonsult. Ärendets d.nr. är 2000 / 00076. SAMMANFATTNING Den genomförda byggetappen omfattar utvändiga putsarbeten och ommålning av kyrkans fönster. Man har använt rent lufthårdnande kalk till bruket och gotlandskalk för avfärgning. Man började arbeta på tornet. Den hårda ytputsen på tornets samtliga fasader och västra gaveln knackades ner och omputsades med totalt 30 mm rent lufthårdnande kalkbruk. Tornets östra sida bestod av starkt cementhaltigt material. Partiella putslagningar har därefter utförts på östra gavelfasaden och hörnlisenerna i öster, enstaka lagningar gjordes på södra fasaden och på en mindre yta i sakristians fönstersmyg mot öster. Nyputsade ytor har avfärgats med kulör nummer 94/46:12 (Kalkfärg 90), som låg närmast befintlig kulör. På vissa putslagningar på östra gaveln kunde något avvikande kulörer märkas på grund av varierande kulörer på tidigare lagade putsytor. Att man har använt enbart lufthårdnande bruk och traditionell kalkfärg är en fördel ur kulturhistorisk synpunkt eftersom materialet har historisk autenticitet, är reversibelt och skadar inte underliggande material och små bättringar är möjliga. Dessutom underhåller man det gamla hantverket med framställning av gotlandskalk. Kyrkans entréer med salt- och frostskadat tegel har bytts ut mot hårdbränt tegel av samma typ och storlek som originalet men som ej innehåller vattenlösliga salter, därefter har omputsning utförts. Kyrkans fönstersnickerier har ommålats med Lasol linoljefärg från Engwall & Claesson. Fönstren ommålades med befintlig brun kulör NCS 6020-Y70R (RAÄ 2C-44). Inget fönsterglas eller virke har ersatts.

4 BESKRIVNING OCH HISTORIK Kyrkobyggnaden är rektangulär med västtorn och kor i öster och sakristia vid norra långhusväggen i öster. Stommen utgörs av gråsten med tegel i valv, fönster- och dörromfattningar. Murarna är vitputsade och sadeltaket sekundärt avtäckt med kopparplåt. Indals första kyrka uppfördes troligtvis år 1480 av munken dominus Josephus, präst i Indal 1480-1510. Denna 20 alnar långa och 10 alnar breda stenkyrka revs år 1761. En ny 45 alnar lång och 22 alnar bred stenkyrka med tre stjärnvalv uppfördes av byggmästaren Daniel Hagman. Kyrkan byggdes delvis med användning av de äldre kyrkans murar. Den invigdes den 6 mars år 1763 av biskop Kiörning. Restaureringar Under åren 1848-49 förlängdes kyrkan med 7 meter, försågs med en fönsteraxel åt väster och ett klocktorn byggdes till västra gaveln under ledning av byggmästare N.H.V. af Trolle. Nytt valmat yttertak av sadeltakstyp byggdes också och kyrkorummet försågs med tunnvalv. Återinvigningen skedde år 1856. Kyrkan har i stora drag behållit sin exteriör sedan denna tid. År 1905 skedde en omfattande invändig restaurering med ommålning av väggar och valv, ny bänkinredning och värmeinstallation i form av vedkaminer vid långhusets väggar. År 1925 skedde en utvändig putsning och kalkning (Bjerkings bygghandling 1976-05-10). År 1938 genomfördes en invändig restaurering då bänkarna fick slutna kvarter, ursprunglig färgsättning togs fram på arkitekturbunden inredning och altarringen byggdes om. Väggarnas kalkades. Värmeinstallationen förändrades till ett vattenburet system med pannrum och vedförråd under mark mellan sakristian och norra långhusväggen. År 1946 byggdes golven om. Då påträffades grundmurar av den äldre stenkyrkan. År 1976 skedde en utvändig putslagning och omfärgning av kyrkan, troligen med gotlandskalk utom socklar som förslagsvis behandlades med traditionell mineralfärg (Keim) enligt Bjerkings förslagshandling 1976-05-10, invändigt tillkom brudkammare och wc under läktaren. År 1987 avtäcktes kyrkan med med falsad skivkopparplåt. År 1989 skedde en utvändig restaurering och avfärgning av kyrkans fasader. År 1992 genomfördes en stor invändig restaurering med rengöring och målning av väggar, valv och bänkinredning, ombyggnad av värme-, ljud- och ljusinstallationer och en ny trappa till läktaren byggdes.

5 ORGANISATION Beställare: Indals-Sättnas-Lidens-Holms kyrkliga samfällighet. För byggnadsprogram ansvarar Leif Markström, Bygg & Restaureringskonsult AB, Härnösand. Projektörer och projektledning: Jan Westin, Gery Byggkonsult AB, Sundsvall. Konsult: putskonstruktör Knut Åkesson, ECS-Teknik AB. Huvudentreprenör är Mikaelsson Bygg AB, Sundsvall, underentreprenör Timrå Måleri (fönstermålning). FÖRUTSÄTTNINGAR OCH PLANERADE ÅTGÄRDER Beskrivning före åtgärder Omfattande målnings- och putsskador förekom på tornets samtliga fasader och fläckvis på långhusets östra gavelfasad, särskilt i sydvästra hörnet och sakristians östra och norra fasad. Mindre målnings- och putsskador fanns på långhusets södra och norra vägg samt på västa sakristieväggen. Befintlig kalkfärg var tjockt påförd och ytputsen var mycket hård och troligen kc-haltig. Omputsningen år 1989 utfördes på kc-haltigt material. Vatten från taket har stänkt upp mull på socklarna efter en tidigare lagd dränering med singelbädd utmed grunden. Dessutom förekom stora målnings- och putsskador i anslutning till huvudentréns västportal och södra portalen med saltskador i puts och tegelomfattningar. Planerade åtgärder Restaurering av kyrkans slätputsade fasader med traditionella material och metoder. Rengöring och nerbilning av cement- och saltskadad puts på tornet, östra gavelväggen och sakristians östra och norra fasad. Tornets samtliga fasader skulle få ny ytputs och en extra stockning på 10 mm, som tillsammans med ytputsen skulle få en total tjocklek av 25 35 mm. Övriga fasader skulle putslagas och sprickor skulle lagas med hydrauliskt bruk. Alla omputsade ytor skulle ha samma ytstruktur och gräng som de befintliga. Restaurering av salt- och frostskadade entréer med dörrsmygar. Portalerna skulle bilas ner till ren tegelmur och skadat tegel skulle ersättas med nytt av samma dimensioner och därefter putsas. Ommålning av fönstersnickerierna samt solbänkar i tredje hand om ekonomin tillät detta.

6 Indals kyrka före rstaurering. Östra gavelfasaden t h. Västra porten under restaureringen. Ytputsen bilas ner på västra gavelväggen mot tornet (t h). VIDTAGNA ÅTGÄRDER

7 Byggetappen omfattar tiden 2003 05 16 till 2003 08 29 då samtliga arbeten avsynades. De åtgärder som utförts under denna byggnadsetapp är följande: Man har använt rent lufthårdnande kalk till både bruk och kalkfärg (gotlandskalk). Bruket platsblandades med proportionering 1:1, kornstorlek 3mm tillsattes även i ytputsen. Nerknackning av den hårda ytputsen och omputsning av tornets samtliga fasader och västra gaveln. Partiella putslagningar har utförts på östra gavelfasaden och hörnlisenerna i öster samt enstaka lagningar vid fönstret på södra fasaden. Sakristians östra och norra fasad har ej åtgärdats annat än på en mindre yta i fönstersmygen mot öster. Kyrkans entréer med salt- och frostskadat tegel har bytts ut mot hårdbränt tegel av samma typ och storlek som originalet men som ej innehåller vattenlösliga salter, därefter har omputsning utförts. Marken har varit väl täckt vid bortknackningen och saltskadat material avlägsnades från platsen. Kyrkans fönstersnickerier samt solbänkar ommålades slutligen med Lasol linoljefärg från Engwall & Claesson. Fönstren målades i kulör NCS 6020-Y70R (RAÄ 2C-44). Inget glas har ersatts och inget utbyte av virkesdelar har gjorts på fönstren. Man började med åtgärderna på tornet, därefter vidtog restaurering av södra entrén och östra gaveln. Nerknackning av puts på tornets fasader hade påbörjats vid startmötet på plats vid kyrkan 2003 05 16. Vid besök 2003 06 12 hade man bilat bort ytputsen för hand till fast underlag och slagit på ny stockning med slev. Längst upp på östra sidan tornet ner till långhustaket fick man gå djupare (4 10 cm), bitvis ner till murverket för att avlägsna hårt starkt cementhaltigt material. På rostskadade ankarslutar under putsen har man använt Beckers Plomb rostskyddsystem och färg efter isolering med akrylat mellan rostskyddsfärg och kalk. 2003 06 25 var putsarbetet på hela tornet och långhusets västra gavel färdigt. Man har slagit på flera skikt på totalt 3 cm rent lufthårdnande och absorberande kalkbruk som underlag för den traditionella kalkfärgen. Samtliga nya putsytor har brädrivits likt kyrkans befintliga slätputs. Schablonerna för gesimserna har sparats. Tre provytor på kalkfärg ströks upp på antikvariens förslag 920:1, 920:2 och 94/46:12 enligt Kalkfärg 90. Kulör nr. 94/46:12 (25 kg kalkpasta dvs.1 burk + 35 g 94 guldocker + 45 g 46 obränd terra) valdes, som låg närmast befintlig kulör. Problemet med nersmutsning av socklarna kvarstår. Kalkfasaderna går ända ner till mark och nerfallande regnvatten stänker upp jord från nyanlagd dränering utmed grunden. Församlingen har en misstanke om att takavvattningen från fotrännan kunde vara bristfällig och ett muntligt förslag med en extra fotränna med uppbockade kanter diskuterades. En ränna längs torntaket på kyrkan i Sättna hade enligt församlingen löst problemet och även resulterat i att tösaltning på vintern hade kunnat undvikas. Vid besök i Sättna kunde vi konstatera att en vanlig hängränna har monterats där. Museet föreslog att avvakta tills grästorven växt till sig som binder jorden bättre kring grunden närmast singelbädden och bad dessutom om en förslagsskiss med måttskala för påseende. En extra ränna är dock ett tillståndsärende och inga åtgärder får ske utan länsstyrelsens tillstånd men ritningen kan utgöra en del i en tillståndsansökan hos länsstyrelsen. Man borde även göra en extra kontroll av hur avvattningen verkligen fungerar vid regnväder.

8 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER Sammanlagt har fem antikvariska kontroller skett under byggprocessen inberäknat slutbesiktningen. Slutresultatet är godkänt ur antikvarisk synpunkt och får beröm ur aspekten att man har fullföljt planeringen med vedeldad våtsläckt kalk och traditionell kalkavfärgning vid restaureringsarbetet. Detta material har historisk autenticitet, det är reversibelt, skadar ej underliggande material, det långsiktiga underhållet är relativt lätt och åldrandet är förutsägbart. Dessutom är det ur kulturhistorisk synpunkt viktigt även att vidmakthålla den historiska tekniken. Antikvarien föreslog inledningsvis kalkfärg av hantverksmässigt framställd våtsläckt kalkdeg eftersom arbetsbeskrivningen föreskriver traditionell kalkfärg. Det betyder att också underlaget (bruket) för bättre vidhäftning oftast bör utgöras av rent lufthårdnande kalkbruk, gärna av vedeldad våtsläckt kalk. En svag kulörskillnad kan märkas på putslagade ytor på kyrkans östra gavel, som är mera gulaktig än övriga fasader. Kalkavfärgningen godkänns eftersom kulören varierade redan tidigare efter partiella putslagningar och avfärgningar som gjorts vid flera tillfällen. Nu finns färgdokumentation inför kommande avfärgningar. Vad gäller fönstermålningen med linoljefärg påpekade antikvarien skinnrynkning vid slutbesiktningen och man hade ej använt rundpensel som föreskrevs i arbetsbeskrivningen. Rundpensel och sparsamt med färg skall användas i samtliga strykningar för att uppnå nöjaktigt resultat, ej endast i färdigstrykningen. Eftersom arbetet tangerar tekniska anmärkningar och då målningen dessutom redan var utförd och tornfasaderna dessförinnan hade avfärgats godkändes fönsterarbetet. KÄLLOR OCH ARKIV Kyrkobyggnader 1760 1860. Del 4, Riksantikvarieämbetet. Cornell, Henrik: Indals kyrka i Sveriges kyrkor. Medelpad (red. Sigurd Curman och Johnny Roosval), Stockholm 1939. Länsmuseet Västernorrland, arkivet sign. F2:55B, Bygdén, L.: Otryckt material, 1923.