EU:s antidumpningstullar mot kinesisk export

Institutionen för handelsrätt Department of Commercial Law Handelsrätt C Uppsats HT 2006 EU:s antidumpningstullar mot kinesisk export - Berättigad konkurrensbegränsning eller överdriven protektionism? Författare: Sabina Lukic & Camilla Schönhoff Handledare: Torsten Seth

Sammanfattning Tack vare låga tillverkningskostnader kan kinesiska företag ofta sälja sina varor till låga priser. I och med Kinas WTO-anslutning får dessa kinesiska företag också en större möjlighet att exportera sina varor utanför Kina och därmed även vara internationellt konkurrenskraftiga. Denna konkurrens skulle kunna komma konsumenter världen över till godo genom sänkta varupriser men den naturliga marknadseffekten försöker många, inte minst EU, med olika medel att hindra, bland annat genom att införa antidumpningstullar mot kinesiska produkter. Dumpning innebär att en vara säljs till ett pris på exportmarknaden som är väsentligt lägre än priset för samma vara på den inhemska marknaden, normalvärdet, och att detta samtidigt leder till skada för det importerande landets industri. EU har i sin antidumpningsreglering ett speciellt system, som saknar motsvarighet i WTO för fastställandet av dumpning när det gäller export från icke-marknadsekonomier såsom Kina. För dessa länder använder EU ett surrogatland för beräkning av normalvärdet. Antidumpningstullarnas syfte är att motverka orättvisa konkurrensvillkor, problem uppkommer därför om dessa tullar istället missbrukas av EU och används som ett medel för att skydda den inhemska marknaden från utomstående konkurrens. Syftet med denna uppsats är att undersöka varför EU klassificerar Kina som en ickemarknadsekonomi, om EU med utgångspunkt i WTO:s antidumpningsreglering har rätt till detta och hur valet av surrogatland går till. Vidare undersöks under vilka förutsättningar EU beviljar kinesiska företag marknadsekonomistatus och hur detta påverkar möjligheten till införandet av antidumpningstullar. Det är tydligt att EU har stöd i sin egen lagstiftning till specialbehandlingen av Kina som en icke-marknadsekonomi. I WTO:s reglering är det däremot mer komplicerat att finna stöd för särbehandlingen. Vi ser en risk i att EU klassificerar Kina som icke-marknadsekonomi för att generera egna handelsfördelar, detta eftersom klassificeringen ger en möjlighet att införa högre antidumpningstullar. När det gäller val av surrogatland ser vi att det kan finnas brister i EU:s metod eftersom det inte finns en skyldighet att ställa upp som surrogatland. Detta kan leda till att det inte alltid blir det bäst lämpade landet som används. Detta är av betydelse för Kina då majoriteten av alla införda tullar grundas på normalvärden beräknade utifrån surrogatländer. Ett kinesiskt företag som ansöker om marknadsekonomistatus beviljas det om de kan bevisa att de uppfyller fem kriterier angivna i EU:s antidumpningsreglering, vilka visar att företaget verkar under marknadsekonomiska förhållanden. De kinesiska företag som beviljas marknadsekonomistatus får generellt lägre tullar men statistiken visar att endast en minoritet av marknadsekonomistatusansökningarna beviljas. I framtiden kommer EU med stor sannolikhet att tvingas ta bort sin specialbehandling av Kina som en ickemarknadsekonomi, inte minst med anledning av att Kina efter år 2015 kommer att betraktas som en marknadsekonomi av WTO. Då kommer endast regleringen för dumpning av marknadsekonomier att vara tillämpbar på den kinesiska exporten, vilket antagligen kommer leda till lägre tullar. EU kan i en sådan situation välja att försöka ändra sin befintliga antidumpningsreglering för att med nya metoder kunna hindra den kinesiska exporten. Alternativt kan EU acceptera den kinesiska konkurrensen och koncentrera sig på att förbereda den inre marknaden för konsekvenserna av en mer omfattande konkurrens i framtiden.

Förkortningslista ADA Agreement on Implementation of Article IV of the General Agreement on Tariffs and Trade 1994 (Anti-dumping Agreement) GATT General Agreement on Tariffs and Trade 1994 EG Europeiska Gemenskapen EU Europeiska Unionen MET Market economy treatment MGN-princioen Mest-gynnad-nations principen, innebär att alla tariffer ska gälla lika för alla WTO-medlemsstater NME Non-market economy WTO World Trade Organization Grundförordningen Förordning 905/98 RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 905/98 av den 27 april 1998 om ändring av förordning (EG) nr 384/96 innebär en första förändring i denna förteckning Slutgiltig plastförordning RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1425/2006 om införandet av slutgiltiga antidumpningstullar på säckar, bärkassar och påsar av plast från Kina Slutgiltig skoförordning RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1472/2006 av den 5 oktober 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam och om ett slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import. Preliminär skoförordning KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 553/2006 av den 23 mars 2006 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam Slutgiltig sämsklädes- RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1338/2006 av den 8 september 2006 om förordning införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import av samskläder med ursprung i Folkrepubliken Kina och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import Preliminär sämsklädes- KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 439/2006 av den 16 mars 2006 förordning om införande av en preliminär antidumpningstull på import av sämskläder med ursprung i Folkrepubliken Kina Slutgiltig tegelstens- RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1659/2005 av den 6 oktober 2005 om förordning införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina Preliminär tegelstens- KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 552/2005 av den 11 april 2005 förordning om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa tegelstenar av magnesia med ursprung i Folkrepubliken Kina

Innehåll SAMMANFATTNING KAPITEL 1: INLEDNING... 1 1.1 PROBLEMFORMULERING... 1 1.2 SYFTE... 2 1.3 METOD... 2 1.4 AVGRÄNSNING... 2 1.5 DISPOSITION... 2 KAPITEL 2: DUMPNING OCH ANTIDUMPNINGSTULLAR... 4 2.1 DEFINITION AV DUMPNING... 4 2.2 WTO:S ANTIDUMPNINGSREGLERING... 4.2.2.1 GATT artikel VI... 5 2.2.2 Antidumpningsavtalet... 5 2.2.3 WTO:s behandling av icke-marknadsekonomier... 5 2.3 EU:S ANTIDUMPNINGSREGLERING... 5 2.3.1 Rådets förordning (EG) nr 384/96... 6 2.3.2 EU:s antidumpningsreglering för icke- marknadsekonomier... 6 2.4 FASTSTÄLLANDET AV DUMPNING INOM EU... 7 2.4.1 Länder med marknadsekonomi... 7 2.4.2 Länder med icke-marknadsekonomi... 8 2.5 ANTIDUMPNINGSTULLAR... 9 2.6 FÖRFARANDET... 10 2.6.1 Antidumpningsavtalets regler för förfarandet... 10 2.6.2 Förfarandet inom EU... 11 KAPITEL 3: KINAS RELATION TILL WTO OCH EU... 13 3.1 RELATIONEN MELLAN KINA OCH WTO... 13 3.2 HANDELSRELATIONEN MELLAN KINA OCH EU... 14 3.3 ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER MELLAN EU OCH KINA... 14 3.3.1 Antidumpningstullar införda av EU mot kinesisk export... 15 3.3.2 Statistik för när EU beviljar kinesiska företag marknadsekonomistatus... 15 3.3.3 Statistik för EU:s val av surrogatland... 16 KAPITEL 4: MARKNADSEKONOMISTATUS OCH VAL AV SURROGATLAND... 17 4.1 ANTIDUMPNINGSTULLAR PÅ SÄCKAR, BÄRKASSAR OCH PÅSAR AV PLAST... 17 4.1.1 Beviljande av marknadsekonomistatus... 18 4.1.2 Val av surrogatland... 19 4.1.3 Antidumpningsundersökningens resultat och slutsatser... 19 4.2 ANTIDUMPNINGSTULLAR PÅ LÄDERSKOR... 20 4.2.1 Beviljande av marknadsekonomistatus... 21 4.2.2 Val av surrogatland... 21 4.2.3 Antidumpningsundersökningens resultat och slutsatser... 22 4.3 MOTIVERINGAR TILL EU:S VAL AV USA SOM SURROGATLAND... 22 4.3.1 USA som surrogatland för sämskläder... 23 4.3.2 USA som surrogatland för tegelstenar... 24 KAPITEL 5: AVSLUTANDE DISKUSSION... 25 5.1 SYFTET MED ANTIDUMPNINGSREGLERINGEN... 25 5.2 EU:S RÄTT ATT KLASSIFICERA KINA SOM EN ICKE-MARKNADSEKONOMI... 25 5.3 VALET AV SURROGATLAND OCH DESS INVERKAN PÅ UNDERSÖKNINGEN... 26 5.4 KINESISKA EXPORTÖRERS ANSÖKNINGAR OM MARKNADSEKONOMISTATUS... 26 5.5 EU:S INFÖRANDE AV ANTIDUMPNINGSTULLAR MOT KINESISK EXPORT I FRAMTIDEN... 27 5.6 SLUTSATSER... 28 KÄLLFÖRTECKNING... 30 BILAGA 1... 32 BILAGA 2... 34

Förteckning över tabeller och figurer Tabell 2.1 Förteckning över EU:s klassificering av icke-marknadsekonomier 7 Tabell 2.2 En sammanfattning av de olika metoderna för beräkningen av dumpningsmarginalen 9 Tabell 3.1 Totala värdet på Kinas export och import 2001-2004, uttryckt i miljoner dollar 13 Tabell 3.2 Statistik för EU:s beviljanden av kinesiska företags marknadsekonomistatus 16 Tabell 3.3 Fördelningen för de länder som används som surrogatland 16 Tabell 4.1 De 10 kinesiska exportörerna i urvalet i Rådets förordning (EG) nr 1425/2006 17 Tabell 4.2 Slutgiltiga tullsatser i Rådets förordning (EG) nr 1425/2006 20 Tabell 4.3 De 12 kinesiska exportörerna i urvalet i Rådets förordning (EG) nr 1472/2006 21 Tabell 4.4 Slutgiltiga tullsatser i Rådets förordning (EG) nr 472/2006 22

Kapitel 1: Inledning I detta inledande kapitel presenteras det problem och syfte som vår uppsats har för avsikt att undersöka samt en metod och disposition över hur undersökningen kommer att genomföras. 1.1 Problemformulering Under 2005 fortsatte världshandeln att öka relativt kraftigt och liksom under 2004 stod ett av världens fattigaste länder, Kina, för en stor del av ökningen av handeln. Kina är nu världens tredje största handelsnation, både avseende export och import. 1 Den 11 december 2001 antogs Kina som medlem i världshandelsorganisationen WTO. Medlemskapet har kommit att utgöra en stor händelse i såväl Kinas som WTO:s historia. Kina kan i och med medlemskapet påskynda landets ekonomiska reform och får förbättrade exportmöjligheter. För övriga medlemmar i WTO innebär Kinas medlemskap att den kinesiska marknaden öppnas men även att de i sin tur blir skyldiga att öppna sina marknader för kinesiska produkter. 2 I WTO-avtalet GATT regleras möjligheten för WTO-medlemmar att skapa skydd mot import genom att införa tullar. Antidumpningsförfarandet är ett exempel på tillåten protektionism. Det är GATT artikel VI som utgör grunden för tillåtandet av antidumpningstullar. Enligt denna artikel får ett land höja tullen på en vara som exporteras till ett pris som ligger under varans normalvärde, det pris varan säljs till på den inhemska marknaden, eftersom varan då anses dumpad. Dumpning i sig är inte otillåtet enligt WTO:s regler, men om den förorsakar eller hotar att förorsaka skada på det importerande landets industri kan importlandet lägga på så kallade antidumpningstullar, vilket framgår enligt GATT och WTO:s specialiserade antidumpningsavtal. Tre villkor måste således vara uppfyllda för att en antidumpningstull ska få införas. Den aktuella varan ska vara utsatt för dumpning, den inhemska industrin ska lida väsentlig skada, och det ska finnas kausalitet mellan importen och skadan. Den ekonomiska målsättningen med tillåtandet av antidumpningsåtgärder under dessa villkor är att upprätthålla fri konkurrens. I takt med att vanliga tullar sänks och avskaffas ökar användandet av antidumpningstullar. Antidumpningstullar är idag den överlägset vanligaste formen av handelspolitiska skyddsinstrument. 3 Kinesiska företag har ofta en möjlighet att tillverka varor till låga kostnader, inte minst i och med dess lågavlönade arbetskraft. Tack vare öppnandet av världsmarknaden i samband med WTO-anslutningen får dessa kinesiska företag en chans att vara internationellt konkurrenskraftiga med sina produkter. Denna konkurrens skulle kunna leda till sänkta priser och därmed komma konsumenterna tillgodo. Den naturliga marknadseffekten hindras dock bland annat av att andra medlemsländer tillämpar antidumpningstullar mot kinesiska produkter. Kina är idag föremål för fler antidumpningstullar än någon annan medlemsstat. 4 Mellan EU och Kina är problematiken med antidumpningsåtgärder högaktuell då EU årligen inför ett stort antal antidumpningstullar mot kinesisk export. EU har i sin antidumpningsreglering ett speciellt system, som saknar motsvarighet i WTO, för fastställandet av dumpning när det gäller export från de länder som av EU klassificeras som icke-marknadsekonomier. För dessa länder, varav Kina är ett, har EU utökade alternativa metoder att fastställa det normalvärde som är avgörande i antidumpningsundersökningar. I 1 Kommerskollegium, Handelspolitisk lägesrapport 2005 s 3. 2 Kleen, Kina som medlem i WTO s 1. 3 Kommerskollegium, Handelspolitisk lägesrapport 2005 s 14. 4 Widell m fl, Kina som medlem i WTO s 37. 1

dessa fall har EU rätt att använda ett surrogatland för beräkning av normalvärdet, vilket innebär att exportpriset inte jämförs med det inhemska priset utan med ett annat lands inhemska pris. Vid WTO-anslutningen skrev Kina på ett avtal enligt vilket landet kommer att klassas som en icke-marknadsekonomi fram till och med år 2015, vilket har betydande konsekvenser för EU:s möjlighet att införa antidumpningstullar mot kinesiska företag. Valet av surrogatland blir därmed direkt avgörande för utgången i en antidumpningsundersökning. 5 Problem uppkommer om antidumpningstullar inte används i sitt avsedda syfte utan istället missbrukas för att hindra det hot som den kinesiska exporten utgör. Om så är fallet skulle detta påverka den fria konkurrensen och därmed gå emot syftet med antidumpningsregleringen. 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka motiveringen till att EU klassificerar Kina som en icke-marknadsekonomi, om EU med utgångspunkt i WTO:s antidumpningsreglering har rätt till detta och hur valet av surrogatland går till. Vidare undersöks under vilka förutsättningar EU beviljar kinesiska företag marknadsekonomistatus och hur detta påverkar möjligheten till införandet av antidumpningstullar. 1.3 Metod Den ansats vi har valt att använda oss av i denna uppsats är rättspositivistisk där sedvanligt rättskällematerial används. Med utgångspunkt i WTO och EU:s antidumpningsreglering analyseras problematiken kring EU:s antidumpningsförfaranden mot exporterande kinesiska företag. Utifrån EU rådets förordningar och EG kommissions förordningar gällande utförda antidumpningsundersökningar undersöks praxis på området och utifrån ett antal vetenskapliga artiklar, aktuell litteratur, utredningar och rapporter som behandlar ämnet förs genomgående en diskussion. 1.4 Avgränsning Exporterande tillverkare har som alternativ till antidumpningstullar en möjlighet att höja sina exportpriser till en nivå som inte skadar industrin i det importerande landet, ett så kallat prisåtagande. Antidumpningsåtgärder innefattar således både antidumpningstullar och prisåtaganden. 6 Trots att prisåtaganden är en intressant lösning på problematiken kring dumpning av priser har vi på grund av utrymmesskäl valt att avgränsa oss till att endast behandla antidumpningsåtgärder i form av antidumpningstullar som är den mest vanliga formen av antidumpningsåtgärder. Vidare avgränsas uppsatsen till att endast behandla ansökningar om marknadsekonomistatus från kinesiska exportörer. Därmed behandlas inte företags ansökningar om individuell behandling närmare. Detta på grund av att undersökningen inte har utrymme nog att behandla de båda och då marknadsekonomistatus är relevant för vårt syfte prioriteras denna. 1.5 Disposition I kapitel två definieras vad som avses med dumpning och befintlig antidumpningsreglering hos WTO och EU beskrivs. Vidare behandlas EU:s reglering som rör klassificeringen av ickemarknadsekonomier. I kapitel tre beskrivs Kinas relation till WTO och EU samt statistik för antidumpningsåtgärder införda av EU mot kinesisk export. Kapitel fyra inleds med en redogörelse för två av EU:s antidumpningsundersökningar mot exporterande kinesiska 5 Kommerskollegium, The EU Treatment of Non-Market-Economy Countries in antidumping Proceedings, s 2. 6 Kommerskollegium, WTO-avtalens konsekvenser för u-länder, s 159. 2

tillverkare. Därefter följer en beskrivning av motiveringarna i två andra antidumpningsundersökningar till valet av USA som surrogatland. I kapitel fem förs en diskussion utifrån syftets struktur samt slutsatser. 3

Kapitel 2: Dumpning och antidumpningstullar I detta kapitel definierar vi dumpning och redogör för befintlig reglering på området antidumpning. Detta sker med utgångspunkt i WTO:s General Agreement on Tariffs and Trade som föranlett det specialiserade antidumpningsavtalet, Agreement on Implementation of Article IV of the General Agreement on Tariffs and Trade 1994. Rådets förordning (EG) nr 384/96 har i sin tur utformats i enlighet med WTO:s regelverk. EU har i sin förordning utformat en specialreglering gällande behandlingen av icke-marknadsekonomier vilken kommer att presenteras. Vidare behandlas antidumpningstullar och reglerna för förfarandet vid antidumpningsundersökningar. 2.1 Definition av dumpning Enligt definitionen i General Agreement on Tariffs and Trade 1994, i fortsättningen benämnd GATT, artikel VI avser dumpning i första hand en situation där ett företag tar ut ett lägre pris på exportmarknaden än vad de gör för samma produkt på sin hemmamarknad. Dumpning i sig är inte förbjudet utan det är först när dumpningen hotar att skada eller skadar den inhemska industrin i det importerande landet som myndigheter i respektive land har rätt att införa motåtgärder. Undantag från denna definition är om priset ett företag säljer sina varor till inte täcker tillverkningskostnaderna, så kallad underprissättning. I sådana fall krävs det inte att köpare hemma och på exportmarknaden ska behandlas olika för att dumpning ska anses föreligga. Det är viktigt att göra skillnad på dumpning och normal försäljning till lågt pris som beror på till exempel lägre produktionskostnader eller högre produktivitet hos det exporterande landet. Därmed blir det avgörande kriteriet för att en vara ska bedömas dumpad inte förhållandet mellan exportpris och pris på importlandets marknad. Istället blir förhållandet mellan varans exportpris och normalvärde avgörande. 7 GATT artikel VI p.1 definierar vidare att dumpning föreligger när en varas exportpris är lägre än dess normalvärde. Det pris till vilken en vara säljs på exportmarknaden anses understiga normalvärdet i följande fall: The contracting parties recognize that dumping, by which products of one country are introduced into the commerce of another country at less than the normal value of the products, is to be condemned if it causes or threatens material injury to an established industry in the territory of a contracting party or materially retards the establishment of a domestic industry. For the purposes of this Article, a product is to be considered as being introduced into the commerce of an importing country at less than its normal value, if the price of the product exported from one country to another (a) is less than the comparable price, in the ordinary course of trade, for the like product when destined for consumption in the exporting country, or, (b) in the absence of such domestic price, is less than either (i) the highest comparable price for the like product for export to any third country in the ordinary course of trade, or (ii) the cost of production of the product in the country of origin plus a reasonable addition for selling cost and profit. 2.2 WTO:s antidumpningsreglering Aktuell reglering för antidumpning inom WTO har sitt ursprung i GATT artikel VI och återfinns också i det specialiserade antidumpningsavtalet, Agreement on Implementation of Article IV of the General Agreement on Tariffs and Trade 1994, i fortsättningen benämnd ADA. I WTO-avtalen finns utrymme lämnat för specialbehandling av NME:s. 7 WTO, GATT, artikel 6. 4

.2.2.1 GATT artikel VI Medlemsländerna i WTO förhandlar om varuhandel under GATT, här förhandlas bland annat om avtal rörande antidumpning. I GATT regleras möjligheten att i vissa situationer skapa skydd mot import genom höjda tullar. Antidumpningsförfarandet är ett exempel på tillåten protektionism. Det är artikel VI i GATT, se bilaga 1, som utgör grunden för tillåtandet av antidumpningstullar. Enligt denna artikel får ett land höja tullen på en vara som exporteras till ett pris som ligger under varans normala värde, då varan därmed anses dumpad. Detta under förutsättning att varan väsentligt skadar den inhemska industrin i importlandet. Tillåtandet av antidumpningstullar utgör ett undantag från två av huvudprinciperna i GATT: Mest-gynnadnations principen, i fortsättningen benämnd MGN-principen, eftersom antidumpningstullar kan införas mot enskilda länder och principen om att när tullar bundits gentemot andra medlemsländer får de inte höjas utan omförhandling. 8 2.2.2 Antidumpningsavtalet För att förtydliga artikel VI i GATT, vilken är relativt kortfattad, slöts det första avtalet om antidumpning efter Kennedyrundan 1967. Det ursprungliga avtalet omförhandlades och kom att ändras under Tokyorundan 1979. Detta avtal gällde endast för de länder som skrivit under men sedan Uruguayrundan 1994 gäller ADA för samtliga WTO-medlemmar. ADA, till skillnad från GATT artikel VI, sätter upp utförliga kriterier för när en vara ska anses dumpad, hur varans normalvärde ska bestämmas, hur man ska utreda om hemmaindustrins skada uppnår väsentlighetskravet samt hur man räknar fram hur stor antidumpningstullen får vara. ADA är således ett förtydligande av GATT artikel VI och är betydligt mer utvecklat och detaljrikt i sin utformning. 9 2.2.3 WTO:s behandling av icke-marknadsekonomier WTO-avtalen definierar inte vad som ska avses med en icke-marknadsekonomi, i fortsättningen benämnd NME, och reglerar inte heller hur dessa ska behandlas i antidumpningssammanhang och därmed hur fastställandet av dumpning ska gå till. GATT förutser dock att de metoder som normalt används för fastställandet av dumpning inte är optimala för länder där ett statligt monopol styr handeln och sätter priser. Det kan i utformningen av både GATT artikel VI och ADA artikel 2 återfinnas visst utrymme för särbehandling av NME:s. I ADA artikel 2.2.1 anges ordinary course of trade som ett nödvändigt villkor för att de vanliga metoderna för att beräkna normalvärdet ska vara tillämpliga. Således bör inte metoderna vara tillämpliga när detta villkor inte är uppfyllt i en icke-marknadsekonomi som inte kan anses ha ordinary course of trade. De flesta anser dock att det är Annex 1 paragraf 1.2 till GATT artikel VI som rättfärdigar differentierad behandling av icke-marknadsekonomierna. Denna paragraf lyder: 10 It is recognized that, in the case of imports from a country which has a complete or substantially complete monopoly of its trade and where all domestic prices are fixed by the State, special difficulties may exist in determining price comparability for the purposes of paragraph 1, and in such cases importing contracting parties may find it necessary to take into account the possibility that a strict comparison with domestic prices in such a country may not always be appropriate. 2.3 EU:s antidumpningsreglering För att säkerställa en korrekt tillämpning av WTO:s antidumpningsregler har EU i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, fortsättningsvis benämnd 8 Kommerskollegium, WTO-avtalens konsekvenser för u-länder, s 157. 9 A a s 158. 10 Sohn, C, Treatment of Non-market Economy Countries, s 765. 5

grundförordningen, införlivat villkoren i gemenskapsrätten. EU har, till skillnad från WTO, dessutom specialreglering för länder som klassificeras som NME:s. 2.3.1 Rådets förordning (EG) nr 384/96 Helt i enlighet med WTO:s regelverk så fastställs i grundförordningen två villkor för införandet av en antidumpningstull. För det första måste dumpning föreligga enligt artikel 2 grundförordningen och dessutom ska det påvisas att dumpningen orsakar skada artikel 3 grundförordningen för gemenskapsindustrin. Med gemenskapsindustrin avses alla producenter i EU eller de av dessa producenter vars sammanlagda tillverkning utgör en betydande del av EU:s tillverkning enligt artikel 4 grundförordningen. Om en producent samtidigt importerar den produkt som är föremål för dumpning kan gemenskapsindustrin begränsas till att avse övriga producenter. Även om grundförordningen i stort överensstämmer med ADA så finns det skillnader dem emellan. Till skillnad från ADA har grundförordningen artikel 13 regler för kringgående av antidumpningstullar, till exempel vid export av olika delar av en produkt separat som sedan sammansätts i importlandet. Den maximala tid som en antidumpningsundersökning får ta varierar också; WTO tillåter 18 månader medan EU tillåter högst 15 månader. 11 En annan betydelsefull skillnad mellan WTO:s och EU:s reglering är det faktum att EU i sin reglering har alternativa metoder att beräkna normalvärdet i antidumpningsundersökningar för de länder som EU klassificerat till NME. 2.3.2 EU:s antidumpningsreglering för icke- marknadsekonomier WTO-avtalen reglerar således inte hur icke-marknadsekonomier ska behandlas i antidumpningssammanhang, men den möjlighet som ändå lämnas i och med formuleringarna ovan har flera länder, däribland EU, utvecklat vidare i särskilda bestämmelser för NME. Enligt artikel 2.7 grundförordningen får särskilda bestämmelser för beräkningsregler av normalvärdet för länder som inte har marknadsekonomi, eller för länder som håller på att gå över till marknadsekonomi, tillämpas. Artikel 2.7 grundförordningen anger två alternativa metoder för att beräkna normalvärdet för produkter från länder som klassificeras till denna kategori. Detta härstammar från tanken att NME skiljer sig från marknadsekonomier när det gäller storleken på dolda subventioner. Offentliga subventioner i form av offentligt finansierade varor och tjänster anses finnas i NME. 12 I grundförordningen finns inga allmänna regler för vad som utgör en NME, istället listas namnen på de länder som anses höra till denna grupp vid namn. Dessa länder återfanns ursprungligen i en förteckning i rådets förordning (EG) nr 519/94 av den 7mars 1994 om gemenskapsregler för import från vissa tredje länder och om upphävande av förordningarna (EEG) nr 1765/82, (EEG) nr 1766/82 och (EEG) nr 3420/83 (2), och var då följande: Ryssland, Kina, Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Mongoliet, Nordkorea, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan, Vietnam och Vitryssland. Rådets förordning (EG) nr 905/98 av den 27 april 1998 om ändring av förordning (EG) nr 384/96 innebär en första förändring i denna förteckning, i fortsättningen benämnd förordning 905/98. Ryssland och Kina kom att undantas från att strikt betraktas som NME:s enskilda företag i dessa två länder som anses befinna sig i övergången till marknadsekonomi kan ansöka om marknadsekonomistatus, i fortsättningen benämnt MET, hos myndigheterna i det 11 Wenig, H, The European Community s Anti-dumping System s 790. 12 Kommerskollegium, The EU Treatment of Non-Market-Economy Countries in antidumping Proceedings, s 6. 6

land exporten ska gå till. Innebörden av att erhålla MET är att företaget då behandlas som verksamma i en marknadsekonomi. Om ansökan beviljas kan inte metoderna för normalvärden beräknade utifrån surrogatländer användas. Ytterligare revideringar av förteckning över NME har skett under åren och idag ser listan (som flyttats till en fotnot i artikel 2.7) ut som i tabell 2.1. Ryssland betraktas sedan 2002 som en marknadsekonomi och finns de inte med i tabellen. 13 Länder där företag kan ansöka Kina, Vietnam, Kazakstan, Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, om marknadsekonomistatus Georgien, Kirgizistan, Moldavien, Mongoliet. Länder som uteslutande betraktas Nordkorea, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan, Vitryssland. som icke-marknadsekonomier Tabell 2.1 Förteckning över EU:s klassificering av icke-marknadsekonomier 2.4 Fastställandet av dumpning inom EU När myndigheterna inom EU genom en antidumpningsundersökning ska avgöra huruvida dumpning förekommer får det undersökta landets klassificering som marknadsekonomi alternativt NME avgörande betydelse eftersom fastställandet av dumpning grundas på en jämförelse mellan exportpris och normalvärde. Normalvärdet i sin tur beräknas olika för de två alternativa klassificeringarna. I de fall antalet berörda parter, exporterande företag, importerande företag och tillverkare i importlandet, är alltför många för undersökningens genomförbarhet inom den fastställda tidsramen finns enligt artikel 17 grundförordningen en möjlighet att utföra undersökningen i form av ett stickprov. Vid stickprovsförfarandet väljs ett överskådligt antal företag i förhållande till utsatt tidsram för undersökningen ut, vilka ska representera största möjliga exportvolym, regleringen för stickprovsförfarandet återfinns i sin helhet i bilaga 2. 2.4.1 Länder med marknadsekonomi Det avgörande kriteriet för om en vara ska bedömas som dumpad är således förhållandet mellan varans exportpris och dess normalvärde. I ADA artikel 2 och grundförordningen artikel 1 och 2 presenteras tydliga förklaringar för vad som avses med en varas exportpris respektive normalvärde, och hur undersökningar för huruvida en vara ska anses vara introducerad på en marknad under dess normalvärde eller ej ska utföras, det vill säga avgörandet om en vara ska klassificeras som dumpad. En varas exportpris är helt enkelt det pris till vilket en vara introduceras på exportmarknaden. Beräkningen av det normalvärde som ska beaktas för att avgöra huruvida dumpning förekommer är mer komplicerad. Normalvärdet grundas i första hand på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel för den aktuella varan. Detta pris jämförs sedan med priset på marknaden dit varan exporteras, exportpriset. Vid jämförelsen ska det bortses från skatter och fraktkostnader. Grundförordningen artikel 1.2 anger att då priset på en exporterad vara är lägre till gemenskapen än på den inhemska marknaden ska varan anses dumpad. Prisjämförelsen ska avse varor av samma slag, det vill säga varor som är identiska eller, om det inte finns en identisk vara på hemmamarknaden, en vara som har egenskaper som är så lika som möjligt. Enligt grundförordningen artikel 2.2 krävs det att det finns en representativ hemmamarknad för att en sådan jämförelse ska vara möjlig. Med detta avses att hemmamarknaden står för 5 procent eller mer av företagets totala försäljning. 13 Kommerskollegium, The EU Treatment of Non-Market-Economy Countries in antidumping Proceedings, s 12. 7

Om exportören inte tillverkar eller säljer en likadan produkt på hemmamarknaden, och det därför inte finns ett inhemskt pris att jämföra med, så ska normalvärdet enligt grundförordningen kapitel 2.3 fastställas på ett av två alternativa tillvägagångssätt. Det första tillvägagångssättet är att använda exportpriset till ett tredje land. Det andra alternativet, som blir tillämpbart om försäljning av en likadan produkt vid normal handel inte förekommer, är att jämföra priset med tillverkningskostnaden i ursprungslandet plus skälig försäljningskostnad och ett vinsttillägg. När exportpris och normalvärde är fastställt kan dumpningsmarginalen beräknas. Med dumpningsmarginal avses det belopp med vilket normalvärdet överstiger exportpriset. Det finns även utförliga regler för hur denna jämförelse ska utföras i grundförordningen artikel 2.11 och 2.12. Jämförelsen ska ske i samma handelsled och avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt. Hänsyn till olikheter i försäljningsvillkor, skatter och annat som kan påverka prisernas jämförbarhet ska tas och därmed ska nödvändiga justeringar göras. 2.4.2 Länder med icke-marknadsekonomi De metoder som i normalfall används för fastställandet av antidumpning är däremot inte tillämpbara för länder där handeln sker genom att ett statligt monopol sätter priserna, det vill säga för NME:s. I enlighet med detta har EU i grundförordningen artikel 2.7 st. 1 fastställt möjligheten att beräkna normalvärdet för varor exporterade av företag i NME genom två alternativa metoder: Normalvärdet bestäms utifrån priset i ett tredje land, en marknadsekonomi. Normalvärdet bestäms utifrån ett konstruerat pris utifrån produktions- och försäljningskostnader plus vinst i ett tredje land, en marknadsekonomi. Den första metoden kallas produktionsfaktormetoden. Här tar myndigheterna i det importerande landet reda på de olika kvantiteter av komponenter som ingår i varan. Utifrån vad dessa komponenter kostar i en marknadsekonomi fastställs sedan ett normalvärde. Det andra alternativet är surrogatlandsmetoden vilken används om man inte kan få fram kvantiteterna av de olika komponenterna. I detta fall använder man istället priset för hur mycket motsvarande vara kostar att producera i ett annat land, ett så kallat jämförelseland. 14 Vilket land man väljer som jämförelseland blir självklart av stor betydelse för undersökningens resultat och bör vara ett land med samma löneläge och kostnader för råvaror. Enligt grundförordningen artikel 2.7 st. 2 ska ett lämpligt tredje land väljas ut: Ett lämpligt tredje land med marknadsekonomi ska väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn skall tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs. Hänsyn skall även tas till tidsfrister. När det är lämpligt skall ett tredje land med marknadsekonomi som är föremål för samma undersökning, användas. Ett företag i ett land som EU klassificerar som en NME kan ansöka om MET, det vill säga att behandlas som ett företag som är verksamt i en marknadsekonomi. I förordning 905/98 artikel 2.7b och c fastslås att en undersökning huruvida marknadsekonomiska förhållanden råder ska utföras utifrån korrekt underbyggda ansökningar lämnade av en eller flera tillverkare som är föremål för undersökning och som önskar utnyttja möjligheten att få normalvärdet fastställt på grundval av de bestämmelser som tillämpas på länder med marknadsekonomi. De företag som beviljas MET är sedan garanterade att bli behandlade på samma sätt som om de vore verksamma under marknadsekonomiförhållanden. Exportpris ska då jämföras med det individuella inhemska försäljningspriset istället för med ett surrogatlands priser. 15 De individuella företag som ansöker om MET måste vara villiga till samarbete och ge insyn i den 14 Kommerskollegium, The EU Treatment of Non-Market-Economy Countries in antidumping Proceedings, s 11. 15 A a s 15. 8

aktuella verksamheten. Enligt förordning 905/98 artikel 2.7c måste ansökan vara skriftlig och innehålla tillräcklig bevisning om att tillverkarna är verksamma under marknadsekonomiska förhållanden, det vill säga om: Företagets beslut om priser, kostnader och insatsvaror, exempelvis vad det gäller råmaterial, kostnader för teknik och arbetskraft, produktion, försäljning samt investeringar, fattas som svar på marknadssignaler som återspeglar utbud och efterfrågan och utan större statligt inflytande i detta hänseende, och kostnader för de viktigaste insatsvarorna återspeglar i stort sätt marknadsvärden. Företaget har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och som tillämpas för alla ändamål. Företagets tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte är föremål för betydande snedvridningar till följd av det icke-marknadsekonomiska systemet, särskilt vad det gäller avskrivningar av tillgångar, andra nedskrivningar, byteshandel och betalning genom skuldnedskrivning. De berörda företagen omfattas av lagar om konkurser och ägandeförhållanden som garanterar rättssäkerhet och stabila villkor för företag Valutaomräkning sker till marknadskurser. Företagets kategori Normalvärde Exportpris Marknadsekonomi Exportörens egna data Exportörens egna data Marknadsekonomistatus (MET) Exportörens egna data Exportörens egna data Icke-marknadsekonomi (NME) Surrogatland Exportörens lands data Tabell 2.2 En sammanfattning av de olika metoderna för beräkningen av dumpningsmarginalen En antidumpningstull som införs i en marknadsekonomi gäller endast för namngivna företag. I de länder som klassificeras som NME gäller däremot en införd antidumpningstull inte endast för namngivna företag utan för specifika varor från landet och därmed alla företag som exporterar en viss vara med undantag för företag som beviljas MET. 16 2.5 Antidumpningstullar ADA respektive grundförordningen preciserar vidare möjligheten för importerande länder att införa så kallade antidumpningstullar. Dessa får införas under förutsättning att det kan bevisas att dumpning verkligen föreligger, vilket man gör genom att beräkna dumpningsmarginalen. Om denna marginal är mindre än två procent får, enligt ADA, inte någon antidumpningstull införas eftersom dumpningen då anses försumbar. Ytterligare ett villkor måste uppfyllas för att en antidumpningstull ska få införas. Dumpningen av den aktuella varan måste orsaka väsentlig skada för industrin i det importerande landet alternativt för gemenskapsindustrin inom EU, detta eftersom dumpning i sig inte är förbjuden. 17 Enligt ADA artikel 3 och grundförordningen artikel 3 kan skadan vara av tre olika karaktärer: Väsentlig skada på den inhemska industrin, hot om väsentlig skada samt avsevärd försening av upprättandet av sådan industri. Med den inhemska industrin avses alla tillverkare av varor av samma slag eller de tillverkare som tillsammans utgör en övervägande del av den totala inhemska tillverkningen av dessa varor. Ett enskilt företag som tar skada av importen är således inte tillräckligt så länge inte detta företag ensamt står för en övervägande del av den totala inhemska tillverkningen. 16 Kommerskollegium, The EU Treatment of Non-Market-Economy Countries in antidumping Proceedings, s 14. 17 A a s 11. 9

Om industrin som tillverkar motsvarande vara i det importerande landet tar väsentlig skada av den dumpade importen har myndigheterna i detta land således möjlighet att införa antidumpningstull mot exportören. Den inhemska industrin i importlandet kan genom att påvisa minskad försäljning, förlorade marknadsandelar, pressade priser och minskad lönsamhet göra gällande att de lider väsentlig skada av den dumpade importen. 18 Fastställandet av skada på den inhemska industrin ska enligt ADA artikel 3.1 grundas på faktiska bevis och en objektiv granskning av tre faktorer. Det är således nödvändigt att kunna påvisa ett orsakssamband mellan dumpningen och skadan för den inhemska industrin. De tre faktorerna är: Den dumpade importens omfattning Priset på de dumpade importprodukterna Importens verkan på den inhemska industrin/gemenskapsindustrin Vanligtvis resulterar dumpning i åtgärder i form av antidumpningstullar. Införandet av en antidumpningstull innebär i praktiken en ensidig höjning av en tull mot ett visst land, detta helt utan krav på kompensation, omförhandling eller konsultation med det drabbade landet. Antidumpningstullens storlek får inte vara större än marginalen mellan exportpriset och normalvärdet, den så kallade dumpningsmarginalen. Antidumpningstullen ska endast gälla för de företag som anses dumpa sina priser, det vill säga för namngivna företag och inte för till exempel alla företag i ett visst land. 19 2.6 Förfarandet Det förfarande enligt vilket en antidumpningsundersökning ska ske regleras i WTO:s ADA. EU har också en egen reglering för hur antidumpningsundersökningar specifikt inom EU ska gå till, denna har utformats i enlighet med WTO-reglerna. 2.6.1 Antidumpningsavtalets regler för förfarandet Enligt ADA artikel 9.1 ska ett beslut om införandet av antidumpningstullar fattas av myndigheterna i respektive medlemsland. Vilken denna myndighet ska vara är inte närmare preciserat. Eftersom det inte är ett från staten oberoende organ som fattar besluten om antidumpningstull är det nödvändigt att det i ADA finns utförliga regler för hur förfarandet ska gå till. Den nationella myndigheten som ska avgöra om en antidumpningstull är tillämplig har som uppgift att undersöka om dumpning förekommer och om denna orsakat skada på den inhemska industrin. Det grundläggande kravet är att det måste vara en viss andel av den inhemska industrin som gjort eller stödjer ansökan om en undersökning. Det gäller enligt ADA artikel 5.4 att de som gjort ansökan helst ska tillverka mer än hälften av totala tillverkningen, det vill säga stå för mer än 50 % av den totala produktionen. En undersökning inleds aldrig om denna siffra är under 25 %, då det inte anses vara en betydande del av industrin. Enligt ADA artikel 6.2 har de som eventuellt kommer att blir berörda av en antidumpningstull rätt att få komma till tals under undersökningen. Vilka som har denna rätt regleras I ADA artikel 6.11 och är en rad andra förutom exportören, importören och den inhemska konkurrerande tillverkaren. Exempel på dessa övriga är regeringen i exportörens land och tillverkaren om det inte är den samma som exportören. Om ett företag i ett WTO-medlemsland får antidumpningstullar införda mot sig som de anser oskäliga kan landet bestrida detta. En sådan tvist ska lösas av en WTO-panel med utgångspunkt i ADA. När det gäller beslut om införandet av antidumpningstullar är det enbart 18 Kommerskollegium, http:// www.kommers.se/templates/standard2_725.aspx, 2006-11-05. 19 Kommerskollegium, WTO-avtalens konsekvenser för u-länder, s 159. 10

tillåtligheten av en införd antidumpningstull som kan prövas i WTO, det vill säga att det är en begränsad prövningsrätt. Detta eftersom själva dumpningen utförs av enskilda företag vilka aldrig kan vara parter i WTO:s tvistelösning. Det som WTO-panelen i en överprövning kan undersöka och klargöra är om den stat som infört en antidumpningstull har gjort detta i enlighet med de regler som finns i ADA. Således kan panelen undersöka om myndighetens prövning var korrekt och objektiv. Panelen kan aldrig förkasta myndighetens bedömning om myndighetens prövning anses skett på korrekt sätt. 20 2.6.2 Förfarandet inom EU Ett förfarande inom EU inleds genom ett skriftligt klagomål av en fysisk eller juridisk person som anser att en vara som exporteras till den europeiska marknaden är dumpad och skadar gemenskapsindustrin. Anmälan ska göras till EG-kommissionen. Klagomålet ska innehålla bevis för dumpning, skada och ett orsakssamband mellan dessa två enligt artikel 5.2 grundförordningen. Klagomålet granskas sedan av en rådgivande kommitté, en så kallad antidumpningskommitté. Kommittén ska bestå av en företrädare för varje medlemsland och en ordförande som är en företrädare för kommissionen. I ett första stadium utreder kommittén om bevisningen är tillräcklig för att motivera en undersökning. Om så inte är fallet avslås klagomålet. Om bevisningen anses tillräcklig är det Europeiska kommissionen i Bryssel som genomför undersökningen. Det är kommissionens ansvar att inleda en undersökning inom 45 dagar och offentliggöra detta i Europeiska gemenskapernas officiella tidning enligt artkel 5.9 grundförordningen. I tillkännagivandet ska det framgå vilken produkt och vilket land som berörs enligt 5.10 grundförordningen. Kommissionen presenterar efter sin undersökning ett förslag om åtgärder. Detta förslag sänds till alla medlemsländerna som i sin tur får ta ställning. Kommissionens roll är att balansera och bejaka alla involverade parters intressen. För att lyckas med detta måste kommissionen samla in en mängd information, inte minst rörande parternas ekonomiska bevisning men även genom att erbjuda alla parter en möjlighet att försvara sina intressen. Denna information måste sedan bearbetas och hela denna process måste ske i enlighet med WTO:s reglering och den europeiska regleringen. 21 Kommissionen kan fatta beslutet att inga åtgärder ska vidtas. Förfarandet ska avslutas om dumpningen eller skadan anses vara försumbara alternativt om godtagbara åtaganden av exportören erbjuds. Exempel på sådana åtaganden är att exportören ändrar priset eller minskar exporten. Om slutsatsen är att skyddsåtgärder inte är nödvändiga och antidumpningskommittén inte anför invändningar avslutas förfarandet. Invänder kommittén ska kommissionen meddela rådet detta som i sin tur beslutar om ett annorlunda beslut bör tas. Samtycker rådet så är förfarandet avslutat. 22 Det är också kommissionen som fattar beslut om provisoriska antidumpningstullar. Dessa får införas om det preliminärt fastställs att dumpning och skada föreligger och att gemenskapens intressen kräver ett omedelbart ingripande. Provisoriska tullar ska införas senast nio månader efter att förfarandet inletts och gäller vanligtvis i sex månader. Kommissionen ska meddela rådet och medlemsländerna om införda provisoriska åtgärder. 23 Beslut om slutgiltiga antidumpningstullar tas inte av kommissionen utan istället av EU:s råd. I EU:s råd är det majoritetsbeslut som avgör huruvida slutgiltiga antidumpningstullar antas och om så är fallet har beslutet formen av en förordning. I denna förordning ska tullens belopp anges för varje leverantör. Antidumpningstullar tillämpas normalt i högst fem år men kan under vissa villkor 20 WTO, http://www.wto.org/english/tratop_e/adp_info_e.ht m#comparison, 2006-11-05. 21 Wenig, H, The European Community s Anti-dumping System, s 787. 22 Rådets förordning (EG) nr 384/96, artikel 5 och 6. 23 A a artikel 7. 11

förlängas. 24 Varje medlemsstat måste två gånger per år meddela alla antidumpningstullar och undersökningar som införts. Detta ska meddelas till WTO:s antidumpningskommitté vilken bland annat har till uppgift att se över alla antidumpningsåtgärder som införts. 25 24 Kommerskollegium, http://www.kommers.se/templates/standard2_725.aspx, 2006-11-05. 25 WTO, http://www.wto.org/english/tratop_e/adp_info_e.ht m#comparison, 2006-11-05. 12

Kapitel 3: Kinas relation till WTO och EU I detta kapitel ges inledningsvis en beskrivning av relationen mellan Kina och WTO, en relation som fördjupades betydligt i och med Kinas anslutning som WTO-medlem år 2001. Därefter redogörs för handelsrelationen mellan Kina och EU. Avslutningsvis presenteras statistik för antidumpningstullar införda av EU mot kinesiska exportörer. 3.1 Relationen mellan Kina och WTO Kina är idag en av världens största och viktigaste handelsmakter, men så har det inte alltid varit. Det var för ungefär 25 år sedan som Kina startade sin ekonomiska reform för att utvecklas från en centralstyrd planekonomi till en marknadsekonomi. Idag kan Kina kanske bäst beskrivas som en socialistisk marknadsekonomi; marknaden karaktäriseras av typiska drag för en marknadsekonomi såsom fri konkurrens och styrs av utbud och efterfrågan samtidigt som staten fortfarande spelar en viktig roll i ekonomin. Det statsägda ägarskapet minskar konstant allt eftersom det privatägda och utlandsägda ökar. 26 Kinas nuvarande relation till WTO började genom att Kina den 10 juli 1986 i en ansökan uttryckte sin önskan om att ansluta sig till GATT. Kina ansåg att ett medlemskap skulle leda till ett större tillträde till andra marknader och såg det som en viktig del i den politiska reformen. Kinas anslutning till WTO kom först 2001, efter 15 år av diskussioner och förhandlingar. Medlemskapet innebär att Kina är tvunget att efterleva de regler som finns inom WTO. Utöver de regler alla WTO-medlemmar förbinder sig till att efterleva har Kina dessutom godkänt ytterligare övergångsregler som endast är tillämpbara för Kina, såsom att Kina vägras erkännande som en marknadsekonomi före år 2015. 27 Dessa regler ska skydda övriga WTO-medlemmar och göra förändringen i och med Kina som ny medlem enklare och mer riskfri under en övergångsperiod. Tack vare Kinas anslutning till WTO har landets handel med utlandet ökat markant, både vad det gäller export och import (se tabell 3.1). Idag är Kina den tredje största handelsnationen i världen, med en årlig ökning av både export och import. Detta har varit möjligt eftersom Kina som WTO-medlem har rätt till en icke-diskriminerande behandling av övriga medlemmar. WTO har med Kinas anslutning dessutom blivit än mer globalt och övriga medlemmar har fått tillgång till den kinesiska marknaden, där efterfrågan för import av kapitalvaror och jordbruksprodukter är stor. Kinas medlemskap har också kommit att påverka WTO på andra sätt, bland annat har det lett till att organisationen och dess medlemmar står inför en rad nya problem, inte minst i och med den ökade konkurrens som kinesiska varor innebär för alla andra medlemsstater som öppnat sina marknader för kinesisk export. 28 År Totalt Export Import 2001 509 651 266 098 243 553 2002 620 768 325 565 295 203 2003 851 207 438 371 412 836 2004 1 154 740 593 360 561 380 Tabell 3.1 Totala värdet på Kinas export och import 2001-2004, uttryckt i miljoner dollar 29 26 Tong, Z, The Development of China and World Trade, s 130. 27 A a s 134. 28 A a s 131. 29 A st. 13

3.2 Handelsrelationen mellan Kina och EU EU och Kina är två av världens största handelscentra som under de senaste åren skapat allt starkare kommersiella band. Kina betraktas idag ur ett handelsperspektiv som ett hot av många länder men även som en möjlighet, då deras framväxt som en ledande handelsmakt går mycket fort. I början av 1980-talet hade EU ett handelsöverskott gentemot Kina, idag har Kina tagit över detta handelsöverskott som enligt mätningar från 2004 var 78 miljarder euro. Kina och EU är varandras näst största handelspartner sedan 2003 och mätningar från 2004 visar på en total handel mellan de båda om 175 miljarder euro. 30 EU:s konkurrens från Kina gäller inte bara produkter utan även teknik, kunskap och arbetskraft. Många länders företagare väljer att lägga sin tillverkning i Kina på grund av dess tekniska kunskaper samt den billiga arbetskraften. Kina är ett enormt land som konkurrerar med låga löner kombinerat med utvecklad högteknologi. Denna konkurrens ses av många som ett problem, men förespråkare för globalisering menar att det är en win-win situation. Med detta menar de att även om en del arbetstillfällen av lågkvalificerad och arbetskraftsintensiv karaktär kommer att försvinna från Europa kommer vi istället att kunna sälja mer av våra varor av högre värde som tillverkats av kvalificerad arbetskraft. Vad som menas med detta är alltså att de förlorade arbetstillfällena och lägre lönerna i EU kommer att uppvägas av export och billigare import. Ett problem är att denna jämvikt kan vara på väg att raseras då allt fler kineser skaffar sig högre utbildningar. 31 De låga kinesiska varupriserna oroar de europeiska tillverkarna trots att de länge har mött konkurrensen från ett flertal andra asiatiska länder. Detta beror på att Kina på flera sätt skiljer sig från dessa andra konkurrenter. Genom sina låga priser vinner kinesiska företag snabbt marknadsandelar vilket leder till att de drabbade länderna inte hinner anpassa sig. Kina präglas av dess storhet och drivs framåt av sin enorma inhemska marknad vilken skapar skalekonomiska fördelar i och med att den inhemska konkurrensen håller priserna nere. Den kinesiska industrin är ledande när det gäller material- och komponentgrund inom elektronik och ljusindustrin och har en drivkraftig entreprenörsanda. Detta sammantaget gör Kina till ett mycket mäktigt exportland som är på god väg att bli ledande inom export av bland annat teknik och kemi. Kina är också på god väg att bli det mest konkurrenskraftiga tillverkningslandet någonsin och den viktigaste ingrediensen i detta är dess billiga arbetskraft. 32 3.3 Antidumpningsåtgärder mellan EU och Kina 1997 införde EU sin första antidumpningstull mot kinesisk export, precis i början av Kinas ekonomiska reform. 33 EU utför årligen en mängd antidumpningsundersökningar mot kinesisk export och flera av dessa undersökningar resulterar i antidumpningstullar. Under de senaste åren har dock även Kina tagit plats bland användarna av antidumpningstullar. Förklaringen till detta ligger bland annat i att Kina liberaliserat handelsreglerna kraftigt sedan de blivit WTOmedlemmar och att de tidigare hade en skyddad ekonomi. Dessutom har de med stor sannolikhet, genom att de själva varit utsatta för antidumpningstullar, lärt sig regelverket. De första åren som Kina använde antidumpningstullar riktade de sig mot andra asiatiska länder. Sedan 2002 har dock detta förändrats och EU har i flera fall varit mål för 30 Europaparlamentet, Förslag till betänkande- om möjligheterna till handelsförbindelser mellan EU och Kina, s 7. 31 A a s 11. 32 A a s 12. 33 Liu, X, m fl, European Union Anti-dumping Cases Against China, s 1125. 14

antidumpningstullarna. 34 Här kommer vi dock att specialisera oss på situationen där Kinas roll är som exportör och därmed föremål för antidumpningstullar. Vi kommer således inte gå närmare in på Kina som utfärdare av antidumpningstullar. 3.3.1 Antidumpningstullar införda av EU mot kinesisk export Kina har länge varit det land som varit utsatt för flest antidumpningstullar från andra länder. Sedan 1995 har nästan 20 % av alla antidumpningstullar varit riktade mot Kina. Under perioden januari 2004 till juni 2005 var Kina föremål för 62 nya antidumpningsundersökningar. Detta motsvarar 30 % av samtliga undersökningar. 35 Kina är således också den NME som är mest utsatt för antidumpningstullar. Kina var ett av de länder som fullt ut räknades till gruppen NME fram till och med 1996. Detta innebar att kinesiska företag uteslutande behandlades som NME:s i antidumpningsundersökningar. Reformprocessen i Kina har dock under åren ändrat landets ekonomi i grunden och detta ledde till att EU 1996 gjorde en ändring i grundförordningen. Reformen i Kina hade då lett till att det uppstått företag för vilka marknadsekonomiska förhållanden råder. Med hänsyn till detta såg EU över sin reglering vilket ledde till förordning 905/98 av. Förordningen 905/98 innebar en ändring av artikel 2.7 b grundförordningen med effekten att normalvärdet för kinesiska företag får fastställas i enlighet med de regler som är tillämpliga på länder med marknadsekonomi i de fall där det kan påvisas att marknadsekonomiska förhållanden råder beträffande en eller flera undersökta tillverkares produktion och försäljning av den berörda produkten, det vill säga en möjlighet att söka MET. I Kinas anslutningsprotokoll till WTO stadgas det att systemet för NME endast får användas mot Kina till 2015 års slut. 36 EU och USA är i kraft av sin ekonomiska styrka de två viktigaste handelspolitiska aktörerna. EU ensamt svarar för 19,5 % av världens samlade import av varor och tjänster. EU är också en stor användare av antidumpningstullar. Under 2003 var det en mindre nergång då EU endast inledde 8 undersökningar, men detta var inte en bestående trend. Under 2004 återgick EU till att påbörja ett betydligt större antal undersökningar; motsvarande siffra var då 29 stycken. Mellan januari och september 2005 inleddes 25 undersökningar och det infördes 15 provisoriska och nio slutgiltiga antidumpningstullar. I september 2005 hade EU totalt 133 antidumpningstullar i kraft. 37 3.3.2 Statistik för när EU beviljar kinesiska företag marknadsekonomistatus En stor del av de tullar som EU infört riktar sig mot NME:s eller som idag befinner sig i ett övergångsskede från planekonomi till markandsekonomi. Sveriges myndighet för utrikeshandel och utrikespolitik, Kommerskollegium, har genomfört en undersökning av alla de av EU utförda MET-undersökningar av enskilda företag mellan år 2001 och 2005. Studien innefattar ansökningar i alla antidumpningsundersökningar som antingen har avslutats utan åtgärd eller som har resulterat i slutgiltiga antidumpningstullar. Under denna tidsperiod inkom 200 ansökningar för MET varav 180 kom från kinesiska företag. Ansökningarna innefattade 35 olika produkter och företagen var utöver de 180 kinesiska också från Vietnam, Ukraina och Ryssland. Resultatet visar att 75 av de 200 ansökningarna (38 %) beviljades, detta med en fördelning enligt tabell 3.2. 38 34 Yu, T, The 10 Major Problems with the Anti-dumping instrument in the People s Republic of China, s 98. 35 Kommerskollegium, Handelspolitisk lägesrapport 2005, s 15. 36 Kommerskollegium, The EU Treatment of Non-Market-Economy Countries in antidumping Proceedings, s 2. 37 Kommerskollegium, Handelspolitisk lägesrapport 2005, s 15-16. 38 Kommerskollegium, The EU Treatment of Non-Market-Economy Countries in antidumping Proceedings, s 24. 15