Faktablad Integrerat Växtskydd Gräs till parker och fotbollsplaner Rätt gräs till rätt miljö Växter som tillhör samma art har inte identisk arvsmassa men de är tillräckligt lika för att kunna befrukta varandra och bilda grobara fröer. I naturen utvecklas olika ekotyper, anpassade efter lokala förhållanden. Växtförädlare samlar på ekotyper och korsar fram nya sorter. Plantor inom en sort är homogena eftersom de hela tiden förökas från ett bestämt utgångsmaterial. Bara ett fåtal specialister kan skilja sorter från varandra baserat på morfologiska kännetecken. I praktiken är resistens mot sjukdomar, skottäthet och motståndskraft mot ogräs viktiga sortsegenskaper.när det gäller vinterhärdighet kan val av sort vara lika viktigt som val av art. Sammanfattning Val av gräsart kommer att påverka visuellt intryck, slitagetålighet och ekonomi. Det påverkar också hur stora resurser som i framtiden skall läggas på växtskydd. Om plantorna är väl anpassade till miljön i området där de skall växa kommer de att klara sig bättre i konkurrensen med ogräs och sjukdomar. Att välja gräs med rätt genetisk sammansättning är därför en viktig del av integrerat växtskydd. Rapporter från nordiska grästester ger ett gott underlag för val av gräs som tål vintern, har motståndskraft mot svampsjukdomar och klarar sig väl i konkurrensen mot ogräs. I den här texten delas gräsytorna in i prydnadsgräs, rekreationsytor, publikoch idrottsytor, gräs under träd samt landskapsgräs. Det finns ett eget faktablad om gräs för golfbanor.
Viktiga egenskaper, skala 1-9. 1 är dåligt/lite och 9 är det motsatta. Användningsområden Viktiga egenskaper 1-9 Gräsart Prydnadsgräsytor Rekreationsytor Slitageområden Under träd Landskapsgräs Övervintringsförmåga Skottäthet Gödslingsbehov Etableringshastighet Torktolerans Sjukdomsresistens Horisontell växt Rödsvingel x x x 6 6 4 4 7 8 2-5 Anmärkning Hård/ fårsvingel x x 5 5 3 3 9 7 1 olika arter och underarter Ängsgröe (x) x x x 8 3 7 2 4 4 8 Rödven x x x 6 6 5 6 3 3 4 Rajgräs (x) x 2 4 8 9 6 7 2 Tuvtåtel x 7 5 6 3 5 9 1 Vitgröe x x x x 2 6 8 9 2 2 2 kommer som ogräs Kärrgröe x 5 3 6 7 2 4 4 Olika användningsområden = olika gräs Olika områdena på offentliga grönytor ställer olika krav på gräset. Klipphöjd och slitage betyder mycket för vilka arter och sorter som klarar sig bäst. Prydnadsgräs Trädgårdsgräs och gräsytor som skall ha stort estetiskt värde. Sådana ytor är vanligtvis avskärmade mot allmänhetens slitage, klipphöjden är låg, kanterna skurna och gräset kantar blomsterrabatter och andra parkenheter som ger prydnadsvärde. Det här gräset bör vara tätt, tåla låga klipphöjder och inte sprida sig för mycket i sidled. Rekreationsytor De stora gräsytor som används till rekreation, picnic, solbad och aktiviteter av allmänheten under vackra dagar. De här arealerna vattnas normalt inte. Gräs på denna typ av ytor bör tåla torka, växa långsamt och helst vara tätt nog för att hålla ogräset borta. Ett gräs som växer i sidled hjälper till att laga skador. Publika- idrottsytor De slitageområden där allmänheten rör sig mycket eller där man spelar bollspel kallar. På sådana ytor är slitstyrka och reparationsförmåga viktiga egenskaper. Val av växtbädd och skötsel är betydelsfulla liksom val av rätt gräsarteroch sorter. Gräs under träd Gräs under träd bjuder på stora utmaningar. Gräs är ljuskrävande växter där gräsrötterna och träden konkurrerar om näringen och vattnet i marken. Vissa gräsarter har dock större chans att klara sig än andra. Landskapsgräs Vissa grönytor klipps väldigt sällan. Det kan t ex vara områden som vägbankar, campingplatser, takgräs eller alpina skidanläggningar. Syftet med gräset på de här ytorna är att förhindra erosion, hålla ogräs borta och att skapa estetiskt tilltalande områden i landskapet.
Rödsvingel Festuca rubra L. Rödsvingel består av två eller tre underarter som i huvudsak kännetecknas av längden på de underjordiska utlöparna (rhizomer). Dessa underarter är i Skandinavien kända som rödsvingel utan/ med korta/långa utlöpare. Rödsvingel har trådsmala blad och två av underarterna bildar täta gräsmattor. Den med långa utlöpare växer aldrig helt tätt så den lämpar sig väl i ruffar. Rödsvingel med korta utlöpare har ofta lite sämre övervintringsförmåga än den utan utlöpare, men den behåller sin gröna färg under hela hösten och den är vanligtvis något ljusare. Till vanliga trädgårds-och parkytor bör alla tre underarter finnas med i fröblandningen. Den här arten klarar sig bra i torra förhållanden och trivs bra i torra backar och på kullar. Rödsvingel klarar sig med förhållandevis lite gödning. Den växer inte så snabbt, vilket gör rödsvingel till ett ekonomiskt val eftersom behovet av klippning minskar. Rödsvingel tål låga klipphöjder och står emot angrepp från flera vanliga svampsjukdomar och är det bästa alternativet vid en minskad användning av kemiska svampmedel. Rödsvingel tål vintern förhållandevis bra. Det är först och främst på låga punkter, där det bildas vattensamlingar, som vinterskadorna inträffar. Rødsvingel Rød Svingel Punanata Tunvingull Red fescue Foto: Agnar Kvalbein Hårdsvingel Festuca trachyphylla Hack Stivsvingel Stivblandet svingel/ Bakke-Svingel Jäykkänata? Hard fescue Fårsvingel Festuca ovina L. Fåresvingel/Sauesvingel Fåresvingel Lampaannata Sauðvingull Sheep s fescue De här två arterna är kortvuxna, anspråkslösa och väldigt toleranta mot torka, men de tål bara lite slitage. De bildar tuvor och passar bäst i extensivt skötta gräsytor där man inte klipper regelbundet. Hårdsvingel och fårsvingel nämns oftast samtidgt eftersom de har liknande användningsområde. De klarar sig relativt bra i skugga.
Foton: Agnar Kvalbein Ängsgröe Poa pratensis L. Ängsgröe har vanligvis en mörk, nästan blågrön färg. Den har typiska kännetecken från gröe-familjen med en bladspets som är formad som en båtstäv och i mitten, längs med ovansidan av bladplattan går ett 'skidspår'. Ängsgröe bildar en väv av underjordiska utlöpare (rhizomer) som gör gräsmattan stark och bra på att reparera skador. De innehåller också mycket näring för långa vintrar, så övervintringsförmågan är därför god. Ängsgröe har två svagheter. Den ena är att den gror långsamt, den andra är att den inte gillar att bli klippt lägre än 18 mm. Om man klipper lägre blir gräsmattan gles och andra gräsarter kommer att ta över. Ängsgröe trivs bäst på ganska näringsrik, lerhaltig jord. I områden där man kan räkna med slitage och hårda vintrar bör ängsgröe finnas med i fröblandningen Några bladsjukdomar som ex. rost och gröebrunfläck kan försvaga plantan, men inte tillräckligt för att behöva sprutas. Det finns dock skillnader mellan sorterna när det gäller resistens mot den här typen av svamp. Engrapp Engrapgræs Niittynurmikka Vallarsveifgras Kentucky bluegrass (US), Smooth-stalked meadow grass (UK) Foto: Agnar Kvalbein vinterhärdighet och bör vara med i fröblandningar i områden där vintern är lång och hård. Enbart rödven är inte stark nog att stå emot tryck och slitage, men övervintringsförmågan gör att den kan vara aktuella i fröblandningar där detta är en viktig faktor. Rödven Agrostis capillaris L. Den här gräsarten används inte mycket utanför norra Europa, så antalet sorter är därför inte särskilt stor. Rödven har korta utlöpare, både ovan och under jord, och kan bilda täta gräsmattor. Om de inte klipps lågt kan de tätaste sorterna lätt bli fluffiga, d v s att de gröna bladen inte kommer från jordytan utan ligger som lager på lager ca 1 cm över marken. Arten har dessutom lätt för att bilda stänglar (både frövippor och vegetativa stänglar) och på fuktiga, näringsfattiga/sura platser konurrerar den oftast ut andra gräsarter. Som alla venarter är rödven utsatt för svampsjukdomar. Övervintringsförmågan varierar, men några norska sorter har visat god Engkvein Almindelig hvene Nurmirölli Halingresi Colonial bentgrass (US) Common bent /Browntop bent (UK)
Foto: Agnar Kvalbein Flerårigt rajgräs Lolium perenne L. Fröer från rajgräs gror lätt och ger snabbt en tät gräsmatta. Pantorna har en fin grön färg med lätt glänsande bladundersida. Det här är världens vanligaste gräs på anlada gräsytor i tempererat klimat och utbudet av sorter är enormt. Rajgräsplantan är väldigt slitstark men den växer inte i sidled. Skador i gräsmattan måste därför lagas genom sådd av gräsfröer i hålet. Vitgröe Poa annua Rajgräs växer snabbt, särskilt på hösten, så enskilda plantor kan därför bilda tuvor som sticker upp ovanför de andra gräsarterna. Den bildar också gärna frövippor. Det ger ett rufsigt intryck som förlänger behovet av klippning över hela hösten. Rajgräs tål inte vintern särskilt bra, så därför dör det ofta ut i inlandet. Längs med kusterna brukar det däremot överleva. Var gränsen går är svårt att säga eftersom vintrarna är så olika. Rajgräs används först och främst på ytor med stort slitage, som exempelvis fotbollsplaner. För att få en snabbare etablering innehåller fröblandningarna till parker och vanliga trädgårdar oftast 10-20% rajgräs. Men det kan ha sina sidor eftersom de överlevande raigräsplantorna ofta står kvar som kraftigt växande tuvor i gräsytan. Rajgräs bör hjälpsås regelbundet för att ge en jämn växt och säkerställa återväxt i sår och skador. Engelsk rajgräs Engelsk rajgræs Englanninraiheinä Túnrúggresi Perennial rye grass Vi rekommenderar inte sådd av vitgröe, eftersom det inte finns sorter som är tillgängliga på marknaden med tillräckligt goda egenskaper. Men vitgröen etablerar sig ändå i alla gräsytor som ett ogräs. Det beror på att arten har en fanatstisk förmåga att producera livskraftiga fröer. Fröet sprids effektivt via skor och maskiner. Vitgröe är ett ljusgrönt gräs som bildar tuvor och har ett svagt rotsystem. Därför är det känsligt för torka. Gräset har även dålig motståndskraft mot svampsjukdomar och det övervintrar dåligt. Vitgröe är en mästare när det gäller att anpassa sig till olika växtförhållanden. Därför tar det över områden som andra gräsarter vantrivs på, exempelvis områden som är blöta eller utsatta för hårt tryck. Sådana vitgröeområden kan ofta verka helt döda på våren, men nya fröer gror från fröbanken i jorden och skapar täta gräsmattor under juni månad. Skötsel av vitgröe kräver mycket gödning, riklig bevattning och användning av kemiska växtskyddsmedel för att hålla sjukdomar borta. Därför är det ett gräs som bör undvikas. Vi rekommenderar att man här i Skandinavien, med hårda vintrar, bekämpar vitgröen så gott det går. Först och främst genom att se till att andra gräsarter bildar täta mattor så att vitgröens frö inte får en chans att etablera sig. Tunrapp Enårig rapgræs Kylänurmikka Varpasveifgras Annual meadow grass (UK) Annual bluegrass (US) Foto: Agnar Kvalbein
Tuvtåtel Deschampsia cespitósa L. Tuvtåtel har hårda blad och bildar hårda,täta tuvor på fuktiga ställen i naturen. Om den inte klipps lågt kan detta bli resultatet även i parker. Arten ger en ljusgrön gräsmatta som har visat sig vara mer skuggtålig än de flesta andra arter. Den har en god övervintringsförmåga, har en användbar slitstyrka och angrips sällan av sjukdomar. Sølvbunke Mosebunke Nurmilauha Snarrótarpuntur Tufted hair-grass / tussock grass Kärrgröe Poa trivialis Kärrgröe är finbladigare och ljusare i färgen än ängsgröe. Den har liten slitstyrka men klarar sig förhållandevis bra på fuktiga och skuggiga platser. Den tål inte slitage särskilt bra eller konkurrens från andra gräs, men den kan vara aktuell i blandningar med rödsvingel för användning under träd eller på andra ställen med dåliga ljusförhållanden. Markrapp Almindelig rapgræs Karheanurmikka Hasveifgras Rough bluegrass (US), Rough-stalked meadowgrass (UK)
och där ph-värdet är högt. På fuktiga, men näringsfattiga områden klarar sig rödven bra. Om man blandar den här tre arterna kommer de olika gräsarterna att dominera sina favoritområden. 3. Gräsarter för olika användningsområden CHECKLISTA - Val av gräs Det är vanligt att man sår en blandning av olika arter och sorters gräs. På det viset blir gräsmattan starkare i förhållande till sjukdomsangrepp och variationer vad gäller jordmån och växtförhållanden. När man har bestämt sig för vilka arter som skall vara med i fröblandningen är det en bra regel att välja två (helst tre) bra sorter från varje art. 1. Vinterklimat I stora delar av Skandinavien medför vintern regelbundet omfattande skador på gräset. Det finns många olika orsaker till skadorna. Långvarigt mörker under snötäcket tär på plantornas näringslager. Ett snötäcke utan frost i jorden ger växtförutsättningar för snömögelsvamparna som försvagar gräset. Is och vatten kan kväva plantan effektivt vid s k isbränna, oftast med dödlig utgång. Isskador förekommer oftast i områden några mil från kusten där vintervädret växlar flera gånger mellan plus -och minusgrader. Och med de kommande klimatförändringarna blir det fler områden som kommer att drabbas av isskador. Övervintringskadorna ger stora kostnader och förlorade intäkter. De ger också mer ogräs, särskilt vitgröe, vilket ökar behovet av gödning, vatten och växtskyddsmedel. Gräsets övervintringsförmåga bör därför väga tungt i Norden. 2. Jordtyper I ett parkområde kan det vara stora variationer v g jordtyper. Vi har lärt oss att gräsarterna föredrar olika typer av jord. Rödsvingel lämpar sig bra på sandjord och där det är torrt. Ängsgröe trivs på lerjordar som innehåller gott om näring Prydnadsgräsytor Om man har många rabatter och inte vill att gräset växer in i dom bör man välja en fröblandning som huvudsakligen innehåller rödsvingel med eller utan korta utlöpare, gärna med ett inslag av lite (5%) rödven. Några nyare rajgrässorter är mörkt gröna och kan etablera sig snabbaresamt ge friskare färg under de första åren. Men arten tål inte hårda vintrar särskilt väl. Om vinterhärdighet är viktigt bör man hellre välja nya, finbladiga sorter av ängsgröe finnas med i blandningen, men då måste man vara beredd på att gräset kryper in i rabatten. Rekreationsytor bör sås med en blandning av ängsgröe och rödsvingel. Väljs sorter med stor skottäthet för att minska problemet med ogräs. Om det är tillåtet kan en sprutning med herbicider i etableringsfasen vara en god investering. Maskros, groblad och andra typiska ogräs har svårt att etablera sig i en tät och väl etablerad gräsmatta Publika -och idrottsytor bör sås med ängsgröe och raigräs. Det är viktigt att förhindra att det slits hål i gräsmattan. Skador bör repareras snabbt eftersom jorden packas och förstörs där gräset försvinner. Hjälpsådd och kontinuerlig dressning med sand hindrar ogräset från att ta över på ytor som utsätts för slitage. Gräs under träd har inte förmågan att klara mycket slitage. Öka klipphöjden för att gräsplantorna skall kunna utnyttja ljuset bättre. Förutom rödsvingel kan tuvtåtel och kärrgröe vara bra gräsarter i fröblandningen. Landskapsgräs. Här är gräs med egenskaper som hög skottäthet, tåligt mot torka och som inte växer särskilt fort aktuella. Det betyder att en blandning av rödsvingel, hårdsvingel och fårsvingel kan vara lämplig.
Faktablad Integrerat Växtskydd Bred kompetens behovsanpassad bekämpning Gräs till parker och fotbollsplaner 4. Miljökrav Myndigheterna kan ställa miljökrav på grönanläggningar. Läckage av näringsämnen och växtskyddsmedel till vatten och vattendrag skall vara minimalt. Klimatpåverkande utsläpp liksom förbrukning av eneri och vatten skall reduceras. Generellt sett är det så att gräsplantor som växer långsamt kräver färre klippningar än de som växer snabbt. Mängden gödning bör anpassas efter växternas växtpotential. Om vi ordnar arterna efter ökande gödslingsbehov ser det ut så här: fårsvingel och hårdsvingel < rödsvingel < rödven < ängsgröe < kärrgröe < rajgräs < vitgröe. Svampsjukdormar kan skada gräsplantor men det är sällan nödvändigt att använda kemiska svampmedel (fungicider) på grönytor. Ett undantag kan vara särskilt värdefulla arealer där man har erfarenhet av mycket snömögelskador. Svingelarterna får färre angrepp av snömögel än venarterna. Ängsgröe får skador på bladen men växer nästan alltid ut igen från de skyddade underjordiska utlöparna. Hittills har inte motstångskraft mot de vanligaste svampsjukdomarna i Norden varit särskilt viktig när man utvecklat nya grässorter. Med ett ökande miljömedvetande kommer detta synsätt dock att ändras. Om 10-15 år kan vi, efter mer förädlingsarbete, se fram emot mer motsåndskrafiga sorter. Att välja grässort Inom varje art finns det många sorter att välja bland. Att beskriva sorterna blir allt för detaljerat för detta faktablad och dessutom kommer det ständigt ut nya sorter på marknaden. STERF har i samarbete med Bioforsk tagit fram en guide över grässorter som är testade i Norden. Den innehåller konkreta rekommendationer för kustnära klimat och inlandsklimat. Guiden uppdateras i mån av tid och resurser. Du hittar sammanfattningar från de viktigaste resultaten och listor på rekommenderade sorter i Nordisk sortguide för gräs till grönytor, 2007 på www. bioforsk.no och sterf.golf.se Seriösa fröleverantörer håller sig väl uppdaterade om de sorter som har dokumenterat goda egenskaper för nordiska förhållanden. Författare Agnar Kvalbein Turfgrass Research Group Bioforsk Øst, Landvik N- 4883 Grimstad Telefon: +47 40622916 E-mail agnar.kvalbein@bioforsk.no Trygve S Aamlid Turfgrass Research Group Bioforsk Øst, Landvik N-4886 Grimstad Telefon: +47 905 28 378 E-mail: trygve.aamlid@bioforsk.no Översättning, redigering och form: Karin Schmidt Lästips Svend Tveden-Nyborg 2010: Græskendskab www.turfgrass.dk/ Graes/Graeskendskab.aspx Bjørn Molteberg och Trygve S. Aamlid. 2006. Rekommenderade sorter för green, fairway/tee, gräsmatta, fotbollsplan och extensiv gräsmark baserat på försöksresultat 1985-2006. sterf.golf.se Faktablad producerat 2011 av Scandinavian Turfgrass and Environment Research Foundation (STERF) i samarbete med Jordbruksverket.