Dagledigas resa till Jonstorp vid Skälderviken 8-10 september 2014 Deltagare: Ewa Abered Bengt-Olov Forsberg Siw Wetterfelt Olle Abered Leena Forsberg Gunilla Wetterling Ingemar Ander Lennart Hellström Gunilla Derefelt Jörgen Wetterfelt Måndag 8:e september 2014 Tre bilar lämnade oberoende av varandra Östergötland för färd söderut på E4. Det var en hel del regn under resan, men dessbättre uppehåll när vi nådde mötesplatsen Toftaholms herrgård halvannan mil söder om Värnamo. Där tog vi förmiddagskaffe och en snabbscanning med handkikaren runt om i de vackra hagmarkerna vid sjön Vidöstern. Nästa stopp blev en golfbana nära Örkelljunga där vi invaderade restaurangen för en god lunch. Speciellt vitkålssoppan var utsökt. Trevligt ställe med bra service, kan rekommenderas! Ytterligare några mil därefter stod vi på stranden vid den kända fågellokalen Utvälinge och skådade ut över Skälderviken och den närbelägna Sandön. Där kryllade det av Sandön vid Skälderviken med Bjärehalvön i bakgrunden (Ingemar Ander) vadare på sandbankar och stenar. Vi såg kust-, spov-, kärr-, glutt- och småsnäppor. Ingemar upptäckte en par avvikande ljusa och större snäppor på långt håll, och vi enades om att det var dammsnäppor. Långa ben och rak, mycket smal näbb. De rörde sig också lite avvikande från andra Tringa-vadare i det att de sirligt dansande runt vid födosöket. Vi gick ut på själva Sandön (en spång leder ut dit) för att komma närmare dem, helst på fotoavstånd, och i förbifarten satte vi fart på några andra skådare genom att berätta vad vi nyss hade sett. Tyvärr hittade vi inte igen dammsnäpporna där vi hade förväntat dem längst ute på ön, med följd att obsen inte blev fotodokumenterad. Däremot trippade två vackra sandlöpare omkring efter strandlinjen i full speed. Här såg vi även en rödspov, som, om man ska gå efter datum, kunde vara av rasen islandica. De vanliga rödspovarna brukar ju lämna Sida 1 av 10
Sverige senast i augusti. Kentska tärnor knirkade runt oss och några skäggmesar pingade i vassen. På bankar i Vegeåns mynning såg vi några svartsnäppor och tre juvenila dvärgmåsar. Två fiskgjusar verkade ha upptäckt att det var gott om fisk i Vegeåns mynning! När vi gick tillbaka från Sandön kom en annan skådare oss till mötes och bekräftade dammsnäppeobsen. De hade tydligen lyft ganska snart efter att vi hade lämnat dem utom synhåll och flugit iväg. Häftigt i vilket fall! En koll på Svalan gav vid handen att det har observerats ovanligt många dammsnäppor i landet i år. Vi traskade vidare upp efter Vegeån för att leta kungsfiskare och det dröjde inte länge förrän två stycken kom pilande över vattenytan. En såg vi också bra i tubkikarna, när den satt och vilade på en stolpe. Vi for vidare till Farhultsviken, där vi gick från södra änden bort mot innersta viken. En svarthuvad mås hade varit sedd dagen innan och den hade vi snart i tuben. En ungfågel med karakteristisk brun boa kring halsen. Nu var det dags att uppsöka Jonstorps vandrarhem i Bläsinge för incheckning. På kvällen åt vi middag tillsammans och gick igenom dagens artlista innan vi stöp i säng. En gjuse kommer störtande ur det blå! (Ingemar Ander) Tisdag 9 september Kullens fyr, Sveriges högst belägna och ljusstarkaste fyr (Ingemar Ander) Klockan 7 prick åkte vi mot Kullens fyr för att havsfågelskåda med hopp om liror, labbar, sulor och måsar. På väg dit hamnade vi i ett verkligt skyfall där vägen snabbt svämmades över på en del ställen. På parkeringsplatsen vid fyren fick vi vänta i bilarna ett tag tills det avtagit. Sedan gick vi upp till fyren och skådade ut över havet. Men tyvärr bara trutar, storskarvar och ejdrar så långt ögat nådde, trots att det var frisk vind. Kullens fyr, Sveriges högst belägna och lär tillika vara vår ljusstarkaste fyr. Uppenbarligen är den fortfarande i bruk som ljusfyr! (Ingemar Ander) Sida 2 av 10
Litet roligt var det dock att studera havstrutarna som långsamt rundade Kullens spets i motvinden: många av dem var i aktiv ruggning och såg litet skumma ut. Havstrut med ruggningslucka i armen och nya handpennor under tillväxt. Kullens fyr (Ingemar Ander) Den här havstruten har några nya handpennor på gång. Dessutom saknar den de flesta större armtäckarna, vilket gör att den ljusa basen på armpennorna skapar ett vitt vingband. Kullens fyr (Ingemar Ander) Sida 3 av 10
Nära fyren satt en helt utmattad gulsparv, kanske uttröttad av sträckförsök ut över havet. Vi fortsatte istället leta småtättingar och såg gran- och lövsångare och svarthätta. Gråsiskor och bofinkar kom flockvis och en domherre hördes. En stenfalk försvann in i buskagen och två sparvhökar tumlade runt över fyren. Vi gav upp havsskådningen och åkte till Svanshalls hamn, men såg inget intressant där, förutom att det var en vacker hamn. Vi provianterade i Jonstorp, där vi också hängde in gråsparv och turkduva, och åkte sedan ned till stranden för att se hur Farhultsviken såg ut från det här hållet. Verkade intressant men är förmodligen bättre i kvällssol. Lunch intogs på vandrarhemmet och sedan iväg till Farhult igen. Där parkerade vi i Årnacke hamn, där en Den utmattade gulsparven lät sig fotograferas på nära håll. Den var dock inte skadad utan flög till sist undan. (Ingemar Ander) skådare meddelade att han hade sett en alkekung långt ut på havet. Trots att vi letade länge och väl hittade vi den inte. Via Stenkrossen gick vi till Norra Häljaröd och skådade ut mot Rönnen, en betad ö och fin lokal för vadare. På Rönnen gick ca tusen vitkindade gäss men det var tunnsått med vadare. Istället återvände vi till Farhultsviken och skådade. Där höll uppenbarligen traktens vadare till! Några skärfläckor sågs, en massa sandlöpare kilade runt och gott om kustsnäppor. En rödstrupig piplärka hördes och kustpiparna flöjtade. Gårdagens svarthuvade mås syntes inte längre till. Några regndroppar började falla som snabbt utvecklade sig till ösregn och vi skyndade tillbaka till bilarna. Middag tillagades och intogs på vandrarhemmet, och efter artgenomgång gjorde vi kväll. Onsdag 10 september Vi lämnade vandrarhemmet för gott klockan 7:30 och åkte till Sandön. Läget där var helt annorlunda än i måndags. De västliga vindarna hade höjt vattennivån och alla fina sandbankar var borta och därmed alla fåglarna. Vi åkte därför vidare, passerade Ängelholm och upp till Bjärehalvön. Första lokal där var Torekovs rev. Denna är rätt känd för övervintrande skärsnäppor. Vi fikade i lä av en stenmur och skådade någon timma. Några skärsnäppor syntes inte till, det var väl tidigt för dem, men i alla fall litet andra vadare. Ute på revet stod t.ex. ett gäng ljungpipare. En gråtrut/medelhavstrut med gula ben blev vi inte riktigt kloka på: Vilken art var det egentligen? Den var litet väl långt bort för studium av andra karaktärer! I tången sprang bland småvadare några gulaktiga piplärkor som vi hade problem med, men till slut bestämde vi dem till unga skärpiplärkor. De var lätta att dokumentera fotografiskt, och efter hemkomsten kunde studium av Alström - Mild - Zetterströms monografi över ärlor och piplärkor bekräfta bestämningen. Spaning ut över havet gav varken alkor eller toppskarvar. Sida 4 av 10
Hovs hallar är namnet på Hallandsåsens klippbranter mot Kattegatt. Hallarna utgör en annan klassisk lokal för havsskådning i samband med stormar, men skådarpositionerna är mer svårtillgängliga än vid Kullens fyr. Vi gick i alla fall ut bland alla enar för att komma i spaningsläge. Lite småfågel fanns det här och var, men egentligen inget intressant över havet. Vi hade i alla fall tur med vädret, som det kan heta! Lägg därtill en god lunch på restaurangen vid Hovet! Färden gick sedan vidare mot Laholmsbukten, först till Kattviks 1K skärpiplärka, Torekov (Ingemar Ander) hamn med mest skarvar. Vidare till Båstad, där vi spanade av den innersta viken vid hamnen. Betydligt mer fågel men inga ovanliga arter, mest storskarv och ejder i diverse dräkter och förstås flera andra arter andfågel. höll till i den uppspolade tången i den lilla viken. (Ingemar Ander) En stenfalk drog snabbt runt och försvann lika fort. Både Kattvik och Båstads hamn är goda lokaler för havsfåglar som efter kraftiga höst- och vinterstormar attraherar åtskilliga skådare. Torekovs rev. Vy över stranden med Torekov i bakgrunden. Skärpiplärkorna Vi skildes nu åt och varje bil styrde enskilt kosan tillbaka mot Östergötland. Arter Totala antalet arter i Skåne blev 97. De mest uppmärksammade var väl den svarthuvade måsen och dammsnäpporna. Uppskattat var också att komma så nära skärpiplärkorna och att en av kungsfiskarna satt stilla alldeles osedvanligt länge. Borde nästan kunna rapporteras som rastande på Svalan! Författat av Gunilla Wetterling och Ingemar Ander Sida 5 av 10
Fler bilder Skrattmås och tre juvenila dvärgmåsar. I sanning riktiga dvärgar! Sandön (Ingemar Ander) Fiskgjuse vid Sandön (Ingemar Ander) Kungsfiskare, Vege å, Utvälinge (Ingemar Ander) Sida 6 av 10
Några ostrogoter vid Utvälinge (Ingemar Ander) Juvenil havstrut (Ingemar Ander) Sida 7 av 10
Vy över stranden vid Torekovs rev med Torekov i bakgrunden. Skärpiplärkorna höll till i den uppspolade tången i den lilla viken. (Ingemar Ander) Spaning över Torekovs rev (Ingemar Ander) Sida 8 av 10
Skrattmåsen är vacker även i vinterdräkt. Torekov (Ingemar Ander) Större strandpipare, Torekov (Ingemar Ander) Kärrsnäppor, Torekov (Ingemar Ander) Knappt har hannens eklipsdräkt börjat fällas förrän gräsänderna bildar par inför nästa års häckning! Båstads hamn (Ingemar Ander) Sida 9 av 10
Ungfåglar av storskarv var det gott om vid Båstad. (Ingemar Ander) Sida 10 av 10