Farsta 29 juni 2015 vag@transportstyrelsen.se Vår referens: Wenche Willumsen Yttrande avseende Förslag till föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om parkeringstillstånd för rörelsehindrade TSF 2013-161 DHR och RTP är idéburna demokratiska organisationer för och av personer med nedsatt rörelseförmåga. Genom att skapa opinion och påverka de politiska besluten arbetar vi för ett öppet Sverige, där personer med nedsatt rörelseförmåga inte blir utestängda. En av utgångspunkterna i vårt arbete är FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är utifrån detta perspektiv vi framför våra synpunkter på den här förslaget om ändring i föreskrift och allmänt råd rörande parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Bakgrund DHR och RTP har kämpat i stark motvind med frågan om parkeringstillstånden och vem som ska tillhöra personkretsen för rätt till desamma ända sedan förflyttningssvårigheter knöts till begreppet till fots och formuleringen om att behöva annans hjälp utanför fordonet. Detta skedde i det förslag till ny föreskrift som var ute på remiss år 2008 och vi uttryckte i våra remissvar till dåvarande Vägverket i juni samma år farhågor kring dessa formuleringar. Vi varnade i vårt yttrande för vissa scenarios som vi såg skulle kunna komma att uppstå utifrån de skrivningarna - och precis så har sedan utvecklingen varit. Det vi befarade var att uttrycket behöva annans hjälp utanför fordonet skulle tolkas alltför snävt så att många som inte körde själv skulle mista sina tillstånd. Även benämningen till fots befarade vi skulle slå mot en annan grupp tillståndsinnehavare, nämligen de med omfattande nedsättningar i armfunktionerna och som vanligtvis kör anpassad bil med fotstyrning.
Våra värsta farhågor har besannats under åren som gått sedan denna nya föreskrift infördes. Båda ovanstående grupper har drabbats svårt av de begränsningar de här formuleringarna resulterade i. Att statistik visar att många sökande beviljas tillstånd, att avslagen är få, betyder inte att följderna för de enskilda personer som mist sina tillstånd är försumbara. Tvärt om menar vi grupperna är inte stora och om regelverket tillämpades i enlighet med hur vi skulle vilja se blir ökningen av antalet tillstånd marginella. Utöver ovan nämnda yttrande från år 2008 har vi tillskrivit tre olika näringsministrar under åren som gått. Antalet medlemmar och andra som fått sina tillstånd indragna har efterhand som giltighetstiden gått ut blivit fler. DHR var också representerat i den arbetsgrupp på näringsdepartementet vars promemoria ligger som bilaga till aktuellt förslag. Tillsammans med en representant från RBU var dessa båda personer representanter för åtta funktionshinderförbund varav RTP var en. Våra kommentarer och synpunkter på förslagen I konsekvensutredningen tredje kapitel, sidan 3 av 8, formulerar Transportstyrelsen en glasklar problembeskrivning så som vi från funktionshinderrörelsen har fört fram den och att det är utifrån denna vi förväntar oss att det formuleras en ändrad skrivning i föreskrift och allmänt råd. Vi menar att begreppet förmåga att förflytta sig utan hjälp av annan måste ta hänsyn till situationer där den som söker tillstånd kan behöva hjälp av annan för att ta sig från bilen in i en skyddande port eller under tak vid regn eller kyla och inte behöva avlämnas sittande utomhus för att invänta att den som kör bilen ska hitta en parkeringsplats. Det har alltid varit vår uppfattning att förordningstexten att förflytta sig på egen hand måste tolkas i ett vidare perspektiv än till hur lång gångsträcka en person kan avverka med eller utan hjälpmedel. Att förflytta sig på egen hand betyder just det som förordningen säger, att kunna förflytta sig utan assistans av någon annan i situationer där avsaknad av parkeringstillstånd 2
omöjliggör förflyttning på egen hand därför att situationen kräver till exempel. att lösa parkeringsavgift oavsett teknisk lösning, att ta på sig ett ytterplagg för att kunna förflytta sig vidare vid kyla och regn, att få med sig nödvändig utrustning för resans syfte och mål, t ex dator och annan utrustning. Genom att inneha parkeringstillstånd och därmed inte behöva erlägga avgift och dessutom komma tillräckligt nära målet kan en person förflytta sig på egen hand. I den processen ingår hela förflyttningen från dörr till dörr. Det är därför det finns ett statligt bilstöd. För att möjliggöra för personer som inte kan använda allmänna kommunikationer eller gå längre sträckor. Men Transportstyrelsen hänger upp sig på och resonerar runt trafikförordningens förflytta sig på egen hand utifrån att det underförstått måste handla om att förflytta sig på egen hand (gående) och menar att förklara något annat i föreskriften är ett oöverstigligt informationsproblem. Vi förstår inte det informationsproblemet, men är å andra sidan heller inte säkra på om vi förstår vad följande mening i förslaget till föreskrift betyder: Att förklara förhållandet mellan trafikförordningens bestämmelse och det allmänna rådet skulle dock kräva en större informationsinsats om trafikförordningens bestämmelse om förutsättningarna för att parkeringstillstånd ska få utfärdas. Vår bedömning är att begreppet förflytta sig på egen hand absolut kan betyda förflytta sig i en vidare betydelse än att gå. I begreppet att förflytta sig på egen hand ska hela resan bedömas. Det är föga intressant att förflytta sig mellan punkt A och B om det är C som är målet för resan. Transportstyrelsens farhågor kring att återge rätten till vissa tidigare tillståndsinnehavarare menar vi är obefogade. Vi förstår till exempel inte varför inte Transportstyrelsen kan överblicka ungefär hur många som kan komma i fråga att åter beviljas tillstånd eftersom det är ni själva som är sista instans i 3
överklagandeprocessen. Det är Transportstyrelsen som avslagit de överklagningar som kommit in sedan ändringen trädde i kraft 2009. Vi tror heller inte att några större problem kommer uppstå för dem som på lagliga vägar är innehavarare av ett tillstånd idag för att det blir brist på tillgängliga platser. Vår erfarenhet är att det på de flesta håll i landet är gott om tomma parkeringsplatser avsedda för parkeringstillståndsberättigade personer utom möjligen i vissa storstadsområden. Ett större problem är alla falska tillstånd som är i omlopp ute på marknaden. Kontroll av tillståndens äkthet borde vara en prioriterat fråga. Från användarsidan motsätter vi oss inte att ett nationellt register för tillstånden skapas med syfte att förbättra övervakningen och äktheten av ett parkeringstillstånd. Vi tror inte heller att personer i rullstol som visserligen med rullstolens hjälp kan förflytta sig utan hjälp av annan skulle få avslag på sin ansökan som befaras i konsekvensutredningen. Rullstolsanvändare kommer alltid behöva tillgång till de bredare parkeringsrutor och förflyttningshjälpmedel (rullstolen) som parkeringstillstånden ger rätt till varför vi finner den farhågan på gränsen till löjeväckande. Att gruppen med nedsättningar i båda armarna kommer öka som tillståndsinnehavare spår Transportstyrelse. Ja det får vi verkligen hoppas eftersom det var en av de önskvärda följder som Näringsdepartementets PM ringade in. Transportstyrelsen menar att tillståndsinnehavare spar tid genom att kunna parkera närmare målet. Sett ur ett allmänt parkeringsintresse är det kanske att spara tid som är den mest påkomna orsaken till att parkera nära målet. Så är det inte primärt för oss som lever med funktionsnedsättningar. För oss handlar det huvudsakligen om huruvida vi ska kunna utföra uppdraget vi är på över huvudtaget eller om vi får vända tillbaka med outrättat ärende på grund av parkeringsproblem. 4
Att parkeringsproblemen skulle komma att öka för gemene man samt att kommunernas kostnader skulle öka genom den föreslagna förändringen är eventuella konsekvenser vi anser så små att det är försumbara. Att antalet olyckor skulle öka för att ytterligare några personer ges tillstånd att parkera mot de lokala trafikföreskrifterna finner vi vara ett synnerligen krystad konsekvens som vi inte bemödar oss om att bemöta. Transportstyrelsen inför ett nytt begrepp funktionshjälpmedel som vi inte hört tidigare och som vi inte vet hur vi ska tolka. Vi ställer oss högst tveksamma till att nya begrepp införs som sedan måste definieras av någon jurist i en överklagningsinstans. Vi förväntar oss en tydligare skrivningar och om Transportstyrelsen inte behärskar terminologin inom funktionshinderområdet så finns det hjälp att få från såväl myndighets- som organisationshåll. Vi förstår inte vilka konsekvenser borttagandet av 6 kapitel får om att Transportstyrelsen inte får medge undantag från förordningen? Betyder det att sista instans i prövningsprocessen blir Länsstyrelserna eller vad är budskapet? Avslutningsvis presenterar vi det senaste exemplet vi hittat på den galenskap som den nuvarande ordningen åstadkommer, den här gången gäller det en herre vid namn Thomas Johansson i Örebro. Vi klipper följande text ur Nerikes Allehanda 23 maj 2015: Thomas Johansson berättar att möjligheten att parkera i stan och att använda bilen har hjälpt honom att komma tillbaka in i samhället sedan han förlorade armarna i en olycka 1989. Bilen är viktig i hans vardag och nu funderar han på att säga upp sig från jobbet som motivatör för människor med beroenden. Jag är så besviken på samhället. Jag har försökt bidra trots min skada men nu säger jag upp mig. Nu får samhället försörja mig. Har du funderat något mer på färdtjänst? Det går inte i jobbet. Ibland skjutsar jag folk, jag kan inte ta med dem. 5
Parkering inom Örebro kommun måste betalas i automat eller via telefon. Dessa betalningssätt är omöjliga för Thomas Johansson, det har han läkarintyg på. Finns det någon annan lösning? Parkering med fakturabetalning? Nej, jag kan inte bära tungt och långt heller. http://na.se/nyheter/orebro/1.2986814-tredje-avslaget-for-armlosa-thomas Thomas Johansson har fått avslag i alla instanser. Och han är inte ensam om att vara i den här situationen, bara den senaste i raden. Från DHR och RTP anser vi att hela den här långdragna förhalningen är skandalös för en rättsstat. Dessutom för en stat som undertecknat och ratificerat FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Den kamp vi fått bedriva i den här frågan både som enskilda medborgare och organisationer är ovärdig, något annat ord finns inte för hela den här hanteringen. Vänliga hälsningar DHR Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder Personskadeförbundet RTP Rasmus Isaksson förbundsordförande DHR Pelle Kölhed förbundsordförande RTP 6