Rikspolisstyrelsens författningssamling ISSN 0347 545X Utgivare: chefsjuristen Lars Sjöström Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samarbete med utomnordiska polismyndigheter; beslutade den 15 juni 2000. RPSFS 2000:48 FAP 063-2 Utkom från trycket den 30 juni 2000 Rikspolisstyrelsen föreskriver följande med stöd av 13 första stycket 8 förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen och meddelar följande allmänna råd. 1 kap. Om framställning i ärenden till utomnordiska länder m.m. 1 Vad som i denna författning sägs om Nationella sambandskontoret, som är en enhet inom Rikspolisstyrelsen, skall avse Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen). 2 Framställning om bistånd av en utländsk polismyndighet i ett ärende som berör ett land utanför Norden skall anhängiggöras hos Nationella sambandskontoret, som därefter biträder med ärendets fortsatta handläggning. Utan hinder av första stycket kan polismyndigheter på egen hand kontakta en utlandsstationerad nordisk polissambandsman. Nationella sambandskontoret skall underrättas när sådan kontakt tagits. 3 Ett ärende som innefattar interpolsamarbete skall handläggas med förtur. 4 Undersökningsledaren eller, om förundersökning inte inletts, lägst rotelchef eller motsvarande prövar om en framställning om åtgärd i utlandet skall göras hos Nationella sambandskontoret. 5 En framställning om åtgärd i utlandet skall göras skriftligen. Den skall vara koncentrerad och åtföljd av enbart de handlingar som är nödvändiga för åtgärden. Frågeställningarna skall vara preciserade. Är ärendet av särskilt brådskande art, får en telefonbegäran göras. En telefonbegäran skall senare bekräftas skriftligen. 6 Av de handlingar som ges in till Nationella sambandskontoret skall skälen för en begärd åtgärd framgå. Födelsetiden, födelseorten, föräldrarnas namn samt senaste hemvist i fråga om den person som framställningen avser skall anges. Detta gäller även om föräldrarna är döda. En begäran med förfrågan rörande en identitetshandling, körkort eller annat liknande dokument skall innehålla uppgifter om 1
RPSFS 2000:48 handlingens karaktär, nummer, utfärdande myndighet samt ort och datum för utfärdandet. Kopia av handlingen skall om möjligt bifogas. 7 Om en utländsk polismyndighet hos en svensk polismyndighet begärt upplysning om utgången av ett ärende, skall den handläggande myndigheten underrätta Nationella sambandskontoret som ombesörjer vidare underrättelser. 8 Om en svensk polismyndighet uppdagar en ny brottsmetod, användning av ett nytt tekniskt hjälpmedel vid brott eller annat förhållande av betydelse för utländska polismyndigheters verksamhet, skall Nationella sambandskontoret underrättas. Interpolsamarbetet Rikspolisstyrelsen är Sveriges nationella byrå för den internationella kriminalpolisorganisationen ICPO-Interpol. Nationella sambandskontoret (NSK/Interpol Stockholm) som organisatoriskt ingår i Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänst, handlägger de ärenden som ankommer på Rikspolisstyrelsen i denna egenskap. Det åligger medlemsländerna i ICPO-Interpol att inom ramen för gällande lag i respektive land garantera och främja bredast möjliga ömsesidiga bistånd mellan medlemsländernas polisorganisationer. Den svenska polisen Sverige är sålunda förpliktad att lämna polisiärt bistånd inom ramen för svensk lag och kan också i motsvarande mån påräkna bistånd från övriga medlemsländer. Interpolsamarbetet omfattar beivrande av brott mot allmän strafflag. Innebörden av begreppet allmän strafflag varierar från land till land. Om det är oklart huruvida samarbete kan påräknas i ett visst ärende, bör Nationella sambandskontoret rådfrågas. Enligt ICPO-Interpols stadga är det strikt förbjudet för organisationen att befatta sig med ärenden som har politisk, militär, religiös eller rasrelaterad karaktär. Dock kan organisationen under vissa förutsättningar ta befattning med ärenden rörande internationell terrorism och civil luftfartssäkerhet. Nationella sambandskontoret får inte begära annat bistånd i utlandet än vad som från svensk sida kan lämnas till en utländsk polismyndighet i motsvarande situation. 2 kap. Om rutiner för begäran om åtgärd i utlandet 1 Blanketten Begäran om åtgärd i Utlandet (RPS 060.1) skall ges in direkt till Nationella sambandskontoret, utom då begäran avser identitets fastställelse i utlandet, då handlingarna skall ges in till Rikspolisstyrelsen (Rikskriminalpolisen, identifieringsroteln). 2
2 Vid begäran om straffregisteruppgift skall anledningen till begäran anges. Vidare skall anges om uppgiften skall användas av åklagare och begärs med anledning av misstanke om brott. RPSFS 2000:48 Vid en begäran om åtgärd i utlandet bör strävan vara att redovisa alla uppgifter, som bedöms ha betydelse för ett lyckat resultat. Vid begäran om identitetsfastställelse är det särskilt angeläget att fullständiga uppgifter lämnas om allt, som kan tjäna till vägledning (jmf 1 kap. 6 ). Om den som skall identifieras inte har daktyloskoperats, kan identifiering i utlandet ske genom visning av fotografi för t.ex. en myndighetsperson, trovärdig nära anhörig eller arbetsgivare. Uppgift bör därför om möjligt lämnas om lämpliga personer som kan medverka vid en identifiering. Straffregisterutdrag kan i de flesta fall begäras via Interpol. Vissa länder kräver dock begäran på diplomatisk väg. Om oklarhet råder i den frågan bör Nationella sambandskontoret rådfrågas. 3 kap. Om utlämning m.m. Utlämning för lagföring eller straffverkställighet Framställning om utlämning för lagföring eller straffverkställighet inges till Utrikesdepartementet, enheten för Internationell Rättshjälp och Konsulära frågor (IRK), av åklagaren respektive Kriminalvårdsstyrelsen och överlämnas till mottagarlandet på diplomatisk väg. Beslut om utlämning för brott verkställs på tid, plats och sätt som överenskommits mellan Utrikesdepartementet och vederbörande lands beskickning i Sverige. Samordning av transporten sker genom Nationella sambandskontoret. Verkställighet av beslut för vård eller behandling. Utlämning för verkställighet av beslut om vård eller behandling är inte möjlig utanför Norden. Återförande för vård eller behandling till utomnordiskt land måste därför ske på annat sätt än genom utlämning, t.ex. genom utvisning från vistelselandet. Vid tveksamhet i fråga om tillvägagångssätt kan Nationella sambandskontoret rådfrågas. 4 kap. Om tvångsmedel 3
RPSFS 2000:48 4 kap. Om tvångsmedel Den rättsliga regleringen av tvångsmedelsanvändning finns i lagen (1975:295) om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat. En begäran om husrannsakan, beslag eller annan tvångsåtgärd i utlandet inges av åklagaren till Utrikesdepartementet och överlämnas till mottagarlandet på diplomatisk väg. När en sådan åtgärd övervägs bör Utrikesdepartementet, enheten för Internationell Rättshjälp och Konsulära frågor (IRK), rådfrågas. Kontroll av banktillgodohavanden jämställs i de flesta länder med husrannsakan. 5 kap. Om begäran om polisförhör och jämförbara åtgärder i utlandet samt polisförhör i Sverige på begäran från utlandet 1 En utländsk polisman får - om tillstånd inhämtats genom Nationella sambandskontoret- tillåtas att närvara vid förhör under en polisutredning i Sverige. Förhöret skall dock ledas av en svensk polisman eller åklagare. Mindre allvarliga lagöverträdelser och administrativa ärenden En lagöverträdelse av mindre allvarligt slag bör inte bli föremål för begäran om polisförhör eller liknande åtgärd i utlandet eftersom bistånd inte alltid kan påräknas i sådana fall. Upplysningar från utländska polismyndigheter om beslut i administrativa ärenden, t.ex. rörande uppehållstillstånd, arbetstillstånd eller politisk asyl, kan inte påräknas. Förhör utom och inom Sverige En begäran om förhör med en misstänkt i utlandet inges till Utrikesdepartementet av åklagaren enligt bestämmelserna i den europeiska rättshjälpskonventionen. När en sådan begäran övervägs bör Utrikesdepartementet enheten för Internationell Rättshjälp och Konsulära frågor (IRK), rådfrågas. Ett förhör som verkställs här i landet på begäran av en utländsk myndighet måste översättas till det aktuella språket och bör därför redovisas så koncentrerat som möjligt. Redovisning i form av så kallat dialog- eller konferensförhör bör i möjligaste mån undvikas. 4 6 kap. Om utrikes tjänsteresa för brottsutredning 1 Innan en begäran om tillstånd att närvara vid en brottsutredning utomlands görs, skall polismyndigheten undersöka om åtgärden kan verkställas genom landets nationella interpolbyrå eller en sambandsman utan deltagande av en för ärendet utsänd svensk polisman. En resa får inte påbörjas förrän tillstånd att närvara har givits av det mottagande landet.
Möjligheterna för en svensk polisman att närvara vid en brottsutredning utomlands är mycket begränsade. En grundläggande förutsättning för en sådan åtgärd är att tillstånd har inhämtats genom Nationella sambandskontoret i god tid före förhöret. En särskild skriftlig begäran om rättshjälp (rogatory commission, commission rogatoire, comisión rogatoria) undertecknad av undersökningsledaren bör normalt medföras. Denna begäran bör vara avfattad på landets språk men kan av vissa länder accepteras på något av interpolspråken (engelska, franska och spanska). RPSFS 2000:48 7 kap. Om personefterlysning för lagföring eller avtjänande av straff 1 Utöver Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om efterlysning (FAP 444-2) skall beträffande efterlysning i utomnordiskt land gälla följande: 1. Efterlysning utomlands skall föregås av efterlysning inom Sverige. Efterlysning utomlands kan avse antingen en begäran om provisorisk arrestering (gripande) för senare framställning om utlämning eller en begäran om uppgift om vistelseort och adress. 2. Enligt 13 efterlysningskungörelsen (1969:293) beslutar Rikspolisstyrelsen om efterlysning i utlandet. Framställningen skall göras på blanketten Internationell efterlysning (RPS 444.2) och ges in till Nationella sambandskontoret. Uppgifter om att utlämning kommer att begäras och om att häktningstelegram (begäran om provisorisk häktning) får sändas är obligatoriska. Blanketten skall vara undertecknad av åklagaren respektive kriminalvårdsstyrelsen. 3. Till framställning skall fogas protokoll från häktningsförhandlingen. Om protokollet saknar erforderlig gärningsbeskrivning eller andra uppgifter som behövs för att den utländska myndigheten skall kunna bedöma gärningen, skall häktningsframställning, häktningspromemoria eller annan likvärdig sammanfattning av ärendet också bifogas. Förundersökningsprotokoll eller lösa förundersökningshandlingar skall inte bifogas (Jmf RÅFS 1984:1 och RÅ cirkulär C 1 103:15). Efterlysning av person Efterlysning utomlands bör begäras endast då det finns anledning att anta att den eftersökte har lämnat Sverige. Efterlysning i ett utomnordiskt land av den som skall gripas kan begäras om den efterlyste 1. är häktad i sin frånvaro för brott, som kan föranleda utlämning, 2. har avvikit från en anstalt inom kriminalvården eller inte inställt sig efter permission eller 3. skall inställas för att avtjäna straff. 5
RPSFS 2000:48 En förutsättning för Nationella sambandskontorets beslut om personefterlysning i utomnordiskt land är att åklagaren respektive Kriminalvårdsstyrelsen i förväg har fattat beslut om att utlämning kommer att begäras, om den sökte anträffas i utomnordiskt land (jmf 1 ). Efterlysning utomlands av den som är misstänkt för brott kan i synnerligen brådskande fall begäras innan formellt beslut fattats i utlämningsfrågan. Det skall dock framgå av framställningen att sådan utlämning kommer att begäras men att det av tidsskäl inte har varit möjligt att fatta ett formellt beslut i frågan. Interpolsamarbetet omfattar formellt inte efterlysning av försvunna personer. Samarbete i ömmande fall av försvinnanden förekommer dock enligt praxis. Det poängteras dock vanligtvis noga i utgående meddelanden att efterlysningen begärs i den försvunnes familjs intresse. 8 kap. Om transport för verkställighet av utvisningsbeslut Flera medlemsländer av ICPO-Interpol vilkas flygplatser tjänar som transiteringsställen i verkställighetsärenden ställer som villkor för transitering via deras territorier att underrättelse om transiteringen görs via Interpol i god tid innan resan påbörjas (Jmf FAP 613-1 angående Österrike). När KVS/Tpc i Göteborg och Migrationsverket planlägger en verkställighetsresa underrättar den normalt samtidigt Nationella sambandskontoret som därefter aviserar de utomnordiska länder vilkas flygplatser tjänar som transiteringsställen. Med vissa utländska myndigheter har Kriminalvårdsstyrelsen och Migrationsverket träffat avtal om direktavisering. 9 kap. Om begäran om åtgärd i utlänningsärende Om uppgift för fastställelse av identitet och upplysning ur straffregister begärs från ett annat land än utlänningens hemland, krävs att det av omständigheterna framgår att utlänningen varaktigt har vistats i detta land samt att det finns misstanke om att utlänningen har begått brott i Sverige. Om dessa uppgifter saknas i framställningen, kan svar inte påräknas. Då fråga om politisk asyl uppkommit här i landet och inhämtande av uppgift från utlandet övervägs, bör Nationella sambandskontoret rådfrågas. 6
10 kap. Om underrättelse enligt 23 kap. 18 rättegångsbalken RPSFS 2000:48 Innan något annat skriftligt förfarande för delgivning av underrättelse enligt 23 kap. 18 rättegångsbalken övervägs, bör möjligheten undersökas att åstadkomma delgivning genom den misstänktes försvarare eller ombud, vilket kan ske, om rättegångsfullmakt (blankett RPS 400.11) har lämnats. Om delgivning enligt första stycket inte kan genomföras, bör möjligheten till postdelgivning genom internationellt rekommenderat brev med mottagningsbevis undersökas. Om delgivning inte är möjlig eller lämplig enligt vad som sagts tidigare, kan delgivning ske på diplomatisk väg genom Utrikesdepartementet, enheten för Internationell Rättshjälp och Konsulära frågor eller i undantagsfall genom Nationella sambandskontoret. För att delgivning genom Interpol skall kunna genomföras krävs att delgivningsmaterialet har översatts till landets språk. 11 kap. Övrigt Framställning på diplomatisk väg i vissa fall I bl.a. följande fall görs framställning om åtgärd i utlandet på diplomatisk väg: - Överföring av lagföring från en stat till en annan. (Se lagen, 1976:19, om internationellt samarbete rörande lagföring för brott.) - Framställning om parts- eller vittnesförhör inför domstol. - Delgivning av stämning, kallelse eller annat meddelande i brottmål än sådant som avses i 10 kap. Efterlysning av gods Framställning om efterlysning av gods bör göras endast om godset är lätt att identifiera, representerar ett betydande värde eller av annan särskild anledning bör eftersökas. I annat fall riskeras att efterlysningsbegäran inte bifalls. Framställningen bör omfatta en noggrann beskrivning av godset och om möjligt åtföljas av fotografier. Fordonsefterlysning Framställning om efterlysning av motorfordon behöver inte göras. Automatisk uppdatering sker från EF-systemet till Interpols Generalsekretariat i Lyon. Samtliga interpolstater har tillgång till registret över stulna fordon i Lyon. 7
RPSFS 2000:48 Denna författning träder i kraft den 1 juli 2000, då Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för samarbete med utomnordiska polismyndigheter (RPSFS 1993:9, FAP 063-2) skall upphöra att gälla. På Rikspolisstyrelsens vägnar OLOF EGERSTEDT Christer Wurnell (Rikskriminalpolisen) 8