Räddningsväsendet i Finland
Innehåll Räddningsmyndigheternas verksamhetsmiljö 4 Räddningsväsendet 5 Ansvaret för räddningsväsendets uppgifter 6 Räddningsväsendets system 7 Det regionala räddningsväsendets servicenivå 9 Att förebygga eldsvådor och andra olyckor 10 Räddningsverksamheten 12 Befolkningsskydd 14 Alarm- och kommunikationsverksamhet 16 Strålningsövervakning 17 Utbildning 18 Den internationella räddningsverksamheten 19 Räddningsväsendet i ett nötskal 20 Räddningsväsendets kostnader 22 Arkivbilder: Jyrki Vesa, Nina Dahl, Nödcentralverket, Räddningsinstitutet, Strålskyddscentralen, Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland, Hannu Hurme, Pieni-m Oy Lay-out: Pieni-m Oy Tryckeri: Salpausselän Kirjapaino, 2006. 2
3
Räddningsmyndigheternas verksamhetsmiljö Finlands areal 338 000 km2 Varav landarealen utgör 300 000 km2 Insjöar 188 000 (minst 500 m2 stora) Öar och holmar 179 000 (med en yta större än en ar) Strandlinje 1 100 km Det allmänna vägnätet 77 780 km Personbilar 2,2 miljoner Motorcyklar 116 000 Motorkälkar 96 400 Antal sysselsatta: 2 372 000 Boendetäthet: I hela landet 17 invånare / km2 land 2 invånare / km2 land i Lappland 750 invånare / km2 land i huvudstadsregionen (Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla, Kyrkslätt, Sjundeå) Nästan en femtedel av landets befolkning och våningsarealen är koncentrerad till huvudstadsregionen, vars yta utgör mindre än en halv procent av hela landet. Boendetätheten är 46 gånger större i huvudstadsregionen än genomsnittet för hela landet. Invånare: 5 206 000. varav 2,0 % utlänningar Språk: Finska 92,14 % Svenska 5,58 % Samiska 0,03 % Ryska 0,65 % Övriga 1,61 % Religioner: Lutheraner 84,6 % Grekisk ortodoxa 1,1 % Övriga 1,1 % Konfessionslösa 13,1 % Sommartid ligger den högsta temperaturen kring + 30 C Vintertid är hela landet snötäckt och temperaturen kan sjunka till mellan 25 och -40 C. 4
Räddningsväsendet Räddningsväsendet svarar för fi nländarnas säkerhet i alla tänkbara situationer, från dagliga olyckor till storkatastrofer och faror under krig. Finland hör till världens tryggaste länder och storolyckor är sällsynta hos oss. Räddningsväsendets vision Finland har en god säkerhetskultur och Europas effektivaste räddningsväsende För att nå dessa mål har räddningsväsendets verksamhet byggts upp enligt följande principer: olyckor förebyggs effektivt räddningsväsendets personal är motiverad och kunnig säkerhetsarbetet utförs tillsammans med ett nätverk av kompanjoner räddningsväsendets tjänster är anpassade till hotbilden, kundcentrerade och ekonomiskt förverkligade. Räddningsväsendets uppgifter indelas på följande sätt: förebyggande av eldsvådor och övriga olyckor, räddningsverksamhet och befolkningsskydd. Förebyggande av olyckor Räddningsväsendet förebygger aktivt såväl eldsvådor som andra olyckor. Olyckorna förebyggs genom att man redan från början beaktar säkerhetsaspekterna i all verksamhet. Säkerhetsarbetet görs i samarbete med övriga myndigheter, samfunden och invånarna. Räddningsverksamhet Med räddningsverksamhet avses de åtgärder som vid en olycka snabbt måste utföras och som behövs för att skydda och rädda mänskor, egendom och miljö, begränsa skadorna och lindra följderna av olyckan. Vid en olycka måste man snabbt och effektivt kunna ge hjälp. Befolkningsskydd Räddningsväsendets uppgifter sköts också då det råder undantagsförhållanden. Räddningsväsendet har beredskap att skydda mänskor och egendom vid undantagsförhållanden. Räddningsväsendet Förebyggande av olyckor Räddningsverksamhet Befolkningsskydd 5
Ansvaret för räddningsväsendets uppgifter Staten och de regionala räddningsverken ansvarar tillsammans för att räddningsväsendets uppgifter sköts. De statliga räddningsmyndigheterna är inrikesministeriet och länsstyrelserna. De regionala räddningsverken svarar för räddningsväsendet på sina respektive områden. Kommunerna är enligt lag skyldiga att arrangera räddningsväsendet i samråd med räddningsområdena. Landet är indelat i 22 räddningsområden. Inrikesministeriets räddningsavdelning leder och övervakar räddningsväsendet, tillgången och nivån på räddningsväsendets tjänster, svarar för räddningsväsendets nationella beredskap och arrangemang samt samordnar de olika ministeriernas insatser. Delegationen för räddningsväsendet bistår inrikesministeriet vid planeringen, utvecklingen och uppföljningen av räddningsväsendets verksamhet. Länsstyrelsens räddningsavdelning leder och övervakar räddningsväsendet inom länet. Räddningsområdena har som sin uppgift att: upprätthålla ett system för skötseln av räddningsväsendets uppgifter och att sköta räddningsväsendets uppgifter Säkerhet innebär samarbete I räddningslagen nämns de myndigheter och instanser som vid sidan av räddningsmyndigheterna är skyldiga att delta i räddningsverksamheten och befolkningsskyddet. Till dessa hör Nödcentralsverket, polisen, gränsbevak- ningsväsendet, försvarsmakten, social- och hälsovårdsministeriet, Folkhälsoinstitutet, Läkemedelsverket, Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral, Strålskyddscentralen, Rättsskyddscentralen för hälsovården, Institutet för arbetshygien, miljöministeriet, Finlands miljöcentral, de regionala miljöcentralerna, jord- och skogsbruksministeriet, Forststyrelsen, kommunikationsministeriet, luftfartsverket, Meteorologiska institutet, Sjöfartsstyrelsen, Banförvaltningscentralen, Kommunikationsverket, länsstyrelsen samt olika kommunala ämbetsverk och inrättningar. Frivillig verksamhet Också frivilliga personer och organisationer kan delta i räddningsväsendets verksamhet. Räddningsmyndigheterna kan anförtro vissa utbildnings-, rådgivnings- och informationsuppgifter till de organisationer som verkar i räddningsbranschen. Alla bär ansvar I räddningslagen ingår fl era stadganden som förpliktar de enskilda individerna. Bland dessa kan nämnas stadgandet om aktsamhetsplikt i fråga om förebyggande av eldsvåda eller annan olycka och skyldigheten att ingripa vid en olycka. Alla är också skyldiga att förse sin bostad med brandvarnare. 6
Räddningsväsendets system Finland har med statsrådets beslut indelats i 22 räddningsområden. Räddningsområdenas uppgifter sköts som kommunernas lagstadgade samarbete. På räddningsområdet fi nns ett räddningsverk vars personal arbetar i huvudsyssla eller på deltid. De frivilliga brandkårerna, anstaltsbrandkårerna och industribrandkårerna ingår i räddningsväsendet på basis av avtal som ingåtts med det ifrågavarande området. Räddningsområdena sysselsätter ca 5 000 personer i huvudsyssla. Utöver detta fi nns ca 14 300. personer i bitjänst samt frivilliga brandkårister Det fi nns 635 frivilliga brandkårer och 153 industribrandkårer. Räddningsväsendets personal i huvudsyssla sköter de myndighetsuppgifter som hör till räddningsväsendet, t ex brandsyn och befolkningsskyddsplanerna. Avtalsbrandkårernas uppgifter fastställs på basis av de lokala Räddningsverken 1. Helsingfors räddningsverk 2. Västra Nylands räddningsverk 3. Mellersta Nylands räddningsverk 4. Östra Nylands räddningsverk 5. Egentliga Finlands räddningsverk 6. Kanta-Hämeen pelastuslaitos 7. Päijät-Hämeen pelastuslaitos 8. Kymmenedalens räddningsverk 9. Etelä-Karjalan pelastuslaitos 10. Etelä-Savon pelastuslaitos 11. Keski-Suomen pelastuslaitos 12. Tampereen aluepelastuslaitos 13. Satakunnan pelastuslaitos 14. Etelä-Pohjanmaan pelastuslaitos 15. Österbottens räddningsverk 16. Mellersta Österbottens och Jakobstadsområdets räddningsverk 17. Pohjois-Savon pelastuslaitos 18. Pohjois-Karjalan pelastuslaitos 19. Jokilaaksojen pelastuslaitos 20. Kainuun pelastuslaitos 21. Oulu-Koillismaan pelastuslaitos 22. Lapin pelastuslaitos Åland har sin egen landskapslagstiftning i frågor som gäller räddningsväsendet. 7
behoven. Till brandkårernas uppgifter kan höra alla uppgifter som hör till en brandkår, alternativt kan brandkåren specialisera sig på vissa uppgifter som är kännetecknande för det ifrågavarande området och de risker som förekommer där. Det regionala räddningsväsendets uppgifter: upplysning och information om räddningsväsendet att fungera som sakkunnig i frågor gällande räddningsväsendets uppgifter att förebygga olyckor, begräsa skador samt brandsyn räddningsverksamhet befolkningsskydd att samordna olika myndigheters och övriga instansers räddningsverksamhet att utbilda räddningsväsendets personal. 8
Det regionala räddningsväsendets servicenivå Det regionala räddningsväsendet besluter om räddningsväsendets servicenivå och om hur denna skall utvecklas. Servicenivån omfattar förebyggandet av olyckor, räddningsverksamheten och befolkningsskyddet. Genom att analysera verksamhetsmiljön och säkerhetsläget kan räddningsväsendets tjänster anpassas till den tänkta hotbilden. Hur förebygger man olyckor på området I servicenivåbeslutet anges målsättningen för det olycksförebyggande arbetet samt de metoder som används för att nå målet. Räddningsväsendet förebygger olyckor och begränsar skador genom: myndigheternas samarbete att främja ett tryggt utnyttjande av byggnaderna övervakning information och rådgivning att främja en omsorgsfull hantering av brandfarliga ämnen och apparater brandsyn sotning Hur organiseras räddningsverksamheten på området I beslutet om räddningsområdets servicenivå anges hur området handhar de uppgifter som hänför sig till räddningsverksamheten. Räddningsväsendet skall klara av att omgående och effektivt vidta erforderliga åtgärder vid olyckor och fara. Räddningsverksamheten planeras också med tanke på sådana olyckor som kräver samarbete med andra områden. En framgångsrik räddningsinsats kräver att man snabbt förmår sända rätt slags hjälp till olycksplatsen. Med begreppet beredskapstid avses den tid inom vilken brandkåren skall nå fram till olycksplatsen.beredskapstiden räknas från det räddningsenheten larmats till dess den nått olycksplatsen. Den snabbaste insatsen krävs av brandkåren vid eldsvåda och då det gäller att rädda mänskoliv, t ex vid trafi kolyckor. På basis av den sannolika olycksrisken är räddningsområdena indelade i riskområden. Störst är olyckssannolikheten på sådana områden där det fi nns mycket mänskor, byggnader, trafi k eller industriell verksamhet. För riskområden i kategori 1 gäller att räddningsenheten skall vara på olycksplatsen inom sex minuter, i kategori två inom 10 minuter och i kategori 3 inom 20 minuter. För kategori 4 som avser obebodda eller glest befolkade områden har ingen tidsgräns fastställts. Hur fungerar befolkningsskyddet på området I beslutet om servicenivån fastslås hur området planerar och sköter befolkningsskyddsberedskapen. Till räddningsverkets befolkningsskyddsuppgifter hör att: planera befolkningsskyddsorganisationens behov av person-, fordons- och utrymmesresurser arrangera utbildning för de personer som ingår i befolkningsskyddsorganisationen sörja för det material befolknings skyddsorganisationen behöver varna och skydda invånarna på området vid undantagsförhållanden. 9
Att förebygga eldsvådor och andra olyckor Räddningsmyndigheterna har till uppgift att förebygga eldsvådor och andra olyckor. Stadgandena i räddningslagen angående förebyggande av olyckor gäller såväl myndigheterna som enskilda medborgare. Byggnadernas brandsäkerhet Byggnaderna jämte omgivning skall planeras, byggas och underhållas så att brandrisken och risken för att elden sprids minimeras och att räddningsverksamheten vid en olycka är möjlig. Byggnadens och bostadens ägare och innehavare skall se till att den av myndigheterna föreskrivna utrustningen ständigt är i brukbart skick. Skyltarna som anger evakueringsrutt, säkerhetsmärkningen och utrustningen i befolkningsskydden skall vara i brukbart skick, servade och granskade. Eldstäder och rökkanaler skall sotas och ventilationskanalerna och -apparaturen servas och rengöras. Den egna beredskapen Byggnadernas ägare och innehavare, affärsidkare, ämbetsverk, inrättningar och övriga samfund är skyldiga att förhindra att farliga situationer uppstår. Skyldigheten att förebygga olyckor och farliga situationer gäller såväl byggnaderna som den verksamhet som idkas i dessa. Med tanke på eventuella farliga situationer skall det fi nnas beredskap att skydda och rädda mänskor, egendom och miljö. Hushållen skall ha beredskap med tanke på krissituationer och kunna vidta sådana räddningsåtgärder som de på egen hand förmår utföra. Målsättningen är att mänskorna hemma och på arbetsplatserna har beredskap och kan fungera också vid långvariga störningar i samhällsfunktionerna, t ex vid avbrott i el-, värme- eller vattendistributionen eller efter en storm. Hemmen uppmanas sörja för att de har ett s k basförråd av livsmedel, mediciner som används regelbundet samt övriga nödvändighetsartiklar som behövs dagligen. Förrådet skall motsvara behovet under fl era dagar. Det är skäl att i hemmet ha batterier med tanke på eventuella elavbrott. Kravet på aktsamhet, skyldigheten att agera, brandvarnaren, byggnadernas utgångar, fastigheternas räddningsvägar Var och en är skyldig att iaktta tillräcklig försiktighet då det fi nns risk för eldsvåda eller olycka. I räddningslagen nämns särskilt uppgörande av öppen eld, hyggesbränning, brandsäkerheten på torvproduktionsområden och risk för skogsbrand. Var och en är skyldig att delta i räddningsåtgärderna vid eldsvåda eller annan olycka. Man måste varna dem som är i fara och göra nödanmälan. Dessutom är var och en skyldig att i mån av möjlighet vidta räddningsåtgärder. Brandvarnaren är obligatorisk i alla bostäder. För att i ett så tidigt skede som möjligt kunna upptäcka en brand måste invånarna själv skaffa brandvarnare som varnar dem som befi n- ner sig i bostaden. Byggnadens utgångar och vägen till dem skall hållas i skick och får inte 10
blockeras. De räddningsvägar som är avsedda för utryckningsfordonen skall märkas ut, vara i körbart skick och får inte blockeras. Information och rådgivning Räddningsverket sköter informationen om och rådgivningen i frågor som gäller räddnings-branschen. Genom information och rådgivning hjälper räddningsväsendet mänskorna att identifi era riskerna och hjälper dem att själv förebygga olyckor och handla rätt vid fara eller olycka. Målsättningen är att var och en inser sitt ansvar för att utveckla och upprätthålla en trygg miljö. Brandsyn Genom brandsyn kontrolleras att byggnaden, dess omgivning och övriga omständigheter är trygga. Vidare kontrolleras att byggnadens ägare eller innehavare förebyggt olyckor och har beredskap att avvärja skador och skydda befolkningen. Brandsyn förrättas i bostadshus med det intervall som fastställts i servicenivåbeslutet. I sådana byggnader där kravet på person- och brandsäkerhet är större än genomsnittet skall brandsyn förrättas varje år, vid behov t o m oftare. Brandinspektören har rätt att bestämma att eventuella brister skall åtgärdas inom en viss tid, vid behov t o m omgående. Sotning Eldstäder och rökkanaler skall sotas och kontrolleras så att det avfall som samlas i rökkanalerna och eldstäderna inte orsakar brandfara. Det är likaså viktigt att ge handledning i hur eldstäderna skall skötas och användas. Redan då eldstaden planeras skall man beakta brandsäkerhetsdirektiven och bestämmelserna om skyddsavstånd. Områdets räddningsväsende besluter om hur sotningen skall arrangeras på området. Räddningsväsendet kan själv sköta sotningen eller överlåta denna uppgift på privata sotningsföretag. Byggnadens ägare och innehavare är skyldig att med regelbundet låta sota byggnaden. 11
Räddningsverksamheten Med räddningsverksamhet avses de åtgärder brandkåren i brådskande ordning utför vid en olycka eller då en olycka hotar för att rädda och skydda mänskor, egendom och miljö för att begränsa skador och för att lindra följderna av olyckan. Räddningsverksamheten skall läggas upp så att brandkåren förmår agera effektivt och säkert vid sådana olyckor som på basis av en bedömning av hotbilden sannolikt kan inträffa på området. Dessutom skall brandkåren ha beredskap med tanke på explosionsolyckor, olje- och kemikalieolyckor, dammsprickor, ras, gas- och vätskeläckor, översvämningar, andra naturkatastrofer, strålningsfara och kunna trygga personsäkerheten vid stora publika evenemang. De fi nländska brandmännen har en bred kompetens. Utöver släcknings- och räddningsuppgifter deltar de i förebyggandet av eldsvådor och andra olyckor samt sköter sjuktransporter och medicinska räddningsuppdrag. I förstahjälpen ingår återupplivning av de grundläggande livsfunktionerna och att hämma stora blödningar. Till räddningsverksamheten hör att ta emot nödanmälningar att larma räddningsenheter och övrig hjälp att varna befolkningen att förhindra hotande olyckor att då fara hotar rädda och skydda mänskor, egendom och miljö att släcka bränder och förhindra och begränsa övrig skada efterröjning och bevakning samt därmed förknippade lednings-, informations-, underhållsoch stödfunktioner. Nödanmälningar och kallande på hjälp Nödanmälningar och begäran om hjälp görs till nummer 112. Via nödnumret når man brandkår, ambulans, polis och sjöräddningen samt socialväsendets krishjälp. Nödcentralen ger anvisningar och råd till den som ringer nödsamtalet till dess myndigheterna nått till olycksplatsen. Nödnumret 112 fungerar i hela landet. I Finland görs varje år 4 miljoner nödanmälningar. Antalet inkommande nödanmälningarna uppgår till 0,8 anmälningar/invånare och år. Ungefär hälften av anmälningarna leder till någon form av åtgärd (utryckning) från myndigheternas sida. Larmen fördelas på följande sätt: sjuktransporter och akutvård 50 % polisuppdrag 45 % räddningsuppdrag 5 %. Att varna befolkningen På nationell nivå varnas befolkningen via radion. Systemet för förmedling av nödmeddelanden används då mänskoliv är i omedelbar eller uppenbar fara eller det fi nns betydande risk för egendoms- eller miljöskador. Informationen sänds i nödsituationer via samtliga radiokanaler samtidigt och dessa meddelanden avbryter den pågående sändningen obe- 12
roende av vilken kanal det är fråga om. På det lokala planet varnas befolkningen med den allmänna farosignalen. Den allmänna farosignalen innebär att en omedelbar fara hotar befolkningen. Då den allmänna farosignalen ges skall man söka sig inomhus och lyssna på radio. Via radion förmedlas närmare anvisningar, t ex om hur livsmedlen skall skyddas och om hur man får röra sig utomhus. I början av telefonkatalogerna fi nns också anvisningar för situationer då fara hotar. Den allmänna farosignalen är en kontinuerligt fortgående stigande och fallande sirenton som sänds via sirener som är fast monterade utomhus. På glest bebyggda områden kompletteras den allmänna farosignalen med mobila larmanordningar. Var och en förutsätts känna igen den allmänna farosignalen och veta vad man skall göra. Sedan larmet getts söker man i första hand skydd inomhus och väntar med att uppsöka skyddsrum tills myndigheterna uppmanar till det. 13
Befolkningsskydd Räddningsmyndigheterna har beredskap att vid undantagsförhållanden skydda mänskor och egendom. Verksamheten vid ämbetsverk, anstalter och produktionsanläggningar som är viktiga med tanke på samhällets funktion måste också kunna tryggas. Staten, räddningsområdena och kommunerna svarar för myndigheternas insatser i fråga om befolkningsskyddet. Till de förberedelser som i normalförhållandena görs med tanke på undantagsförhållanden räknas: planering och utbildning för undantagsförhållanden byggande av skyddskonstruktioner upprätthålla lednings-, övervakningsoch larmsystem samt dataförbindelser skapa beredskap för evakuering, räddningsverksamhet, förstahjälp, försörjning av befolkningen samt röjning och rengöring. Inrikesministeriets räddningsavdelning styr planeringen av befolkningsskyddsverksamheten. Räddningsavdelningen ger direktiv till myndigheterna om befolkningsskyddsförberedelserna och organisationen samt om den erforderliga samverkan. Motsvarande rätt har länsstyrelsen i fråga om det egna länets område. Inrikesministeriet och länsstyrelsen kan kräva att personer som ansvarar för ledningen av befolkningsskyddet eller handhar andra specialuppdrag deltar i befolkningsskyddskurser. Statens och kommunernas myndigheter är skyldiga att sköta de befolkningsskyddsåtgärder som hänför sig till beredskapen och den egna tjänsten samt att delta i kurser som hänför sig till uppgifterna. Befolkningsskydd Befolkningsskydd som sköts av myndigheterna: Myndigheterna planerar sin verksamhet med tanke på olika störningstillstånd och undantagsförhållanden och bereder sig på att skydda mänskor och egendom Företagens, anstalternas, fastighetsägarnas och medborgarnas beredskap: Företag, anstalter, fastighetsägare och medborgare har beredskap för krissituationer och för sådana räddningsåtgärder som de klarar av på egen hand 14
Tillsammans med kommunerna gör räddningsområdet upp planer för skyddet av befolkningen, sörjer för att den egna organisationen har beredskap för befolkningsskyddet och organiserar beredskapen med tanke på eventuella undantagstillstånd. De räddnigs-, förstahjälps-, sjuktransport- och underhållsformationer som behövs för befolkningsskyddet grundas först då undantagsförhållanden råder och sysselsätter då ca 85 000 personer. Ledningscentralerna som utrustas med kommunikationsförbindelser byggs redan under normal-förhållanden och tas vid undantagsförhållanden i bruk av inrikesministeriet, länen och på räddningsområdena. Kommunen skall också bygga egna ledningscentraler som gör det möjligt att fortsätta verksamheten också vid undantagsförhållanden. Då byggnader med en yta om minst 600 m2 uppförs skall ägaren också bygga ett skyddsrum. Vid behov skall kommunen bygga allmänna skyddsrum för invånarna på en skyddsort. Med skyddsort avses ett område eller en plats som utgör ett sannolikt anfallsmål vid undantagsförhållanden. Befolkningsskyddet skall skydda mot strålning, gas och inverkan av konventionella vapen. I Finland fi nns det plats för ca 3,4 miljoner mänskor i skyddsrummen. Befolkningsskydden fi nns i bostadshus och publika byggnader. 40 % av skyddsrummen fi nns i samband med arbetsplatserna och 60 % i samband med bostäderna. De allmänna befolkningsskydden har plats för 110 000 personer. På landsbygden och småhusområdena saknas vanligtvis befolkningsskydd. The international civil defence emblem is used to protect civil defence activities during an armed confl ict. With the consent of the Ministry of the Interior the emblem may be used as the emblem of civil defence activities in peacetime. 15
Alarm- och kommunikationsverksamhet Finland är indelat i nödcentralsområden. Nödcentralsverket har en administrativ nödcentralsenhet som ligger i Björneborg och 15 nödcentraler med anställda från olika myndigheter fördelade över hela landet. Inrikesministeriet leder och styr Nödcentralsverket tillsammans med socialoch hälsovårdsministeriet. Nödcentralerna tar emot nöd- och olycksanmälningar dygnet runt och sänder ut den hjälp som behövs på olycksplatsen. Nödcentralen bistår olika myndigheter med fakta och fungerar som kommunikationscentral. Säkerhetsmyndigheterna har tagit i bruk ett effektivt, rikstäckande digitalt radionät, som kallas VIRVE. Virve effektiverar myndigheternas samarbete och informationsförmedlingen i alla situationer. Nätet fungerar som respektive myndighets interna system men effektiverar också den kommunikationsberedskap som krävs för att myndigheterna skall kunna samarbeta. Styrkan i systemet är att det är snabbt, mångsidigt och inte tillgängligt för utomstående. Vid planeringen och uppbyggnaden av nätet har man beaktat de höga krav som ställs på dess användbarhet såväl i det dagliga arbetet som vid undantagsförhållanden. VIRVE betjänar samtliga användargrupper och förbättrar myndigheternas verksamhetsförutsättningar. Systemet används främst av de statliga och kommunala säkerhetsmyndigheterna, t ex räddningsväsendet, polisen, gränsbevakningsväsendet, social- och hälsovårdsväsendet, tullverket och försvarsmakten. Enligt planerna kommer VIRVE år 2006 att ha drygt 100 000 användare. 16
Strålningsövervakning Strålningssituationen övervakas kontinuerligt Strålskyddscentralen övervakar kontinuerligt strålningsläget i hela landet. Avsikten är att snabbt upptäcka fara och att kunna vidta effektiva åtgärder för att skydda befolkningen mot strålningens skadliga inverkan. I strålningsövervakningen deltar också inrikesministeriet, Meteorologiska institutet och försvarsmakten. Den yttre strålningens doshastighet mäts av Strålskyddscentralen och de lokala myndigheternas ca 300 automatiska mätstationer. Mätresultaten registreras i det nationella datasystemet och fi nns så gott som i realtid tillgängliga för myndigheterna. På Strålskyddscentralens hemsidor rapporteras mätresultaten från 69 mätstationer dagligen. I Finland är risken för allvarlig strålningsfara liten, men eftersom det ändå fi nns en olycksrisk har man beredskap för detta. En kärnkraftsolycka eller kärnvapenexplosion kan orsaka allvarlig strålningsfara. På det lokala planet kan strålningsfara t ex uppstå på grund av en olycka i samband med transport av radioaktiva ämnen. Också små förändringar i strålningsläget registreras genast och såväl radio som tv informerar omedelbart om detta. Mätresultat som anger den externa strålningen erhålls också av de övriga nordiska länderna och de drygt 20 mätstationerna på Leningradområdet. Information om strålningsfara som hotar Finland erhålls redan innan man måste söka skydd. Det fi nns en internationell överenskommelse om anmälan om strålnings- och kärnkraftsolyckor. Särskild uppmärksamhet har fästs vid tillgången på information från grannländerna Vid strålningsfara ges den allmänna farosignalen. Strålningsövervakningen sköts med ett kontinuerligt fungerande, riksomfattande strålningsövervakningsnät. 17
Utbildning Räddningsinstitutet i Kuopio som är underställt inrikesministeriet, är en nationell yrkesläroanstalt som utbildar personal för räddningsväsendet. Vid Räddningsinstitutet ges grundläggande yrkesutbildning för brand- och räddningsväsendet, fortbildning, beredskapsutbildning för undantagsförhållanden och annan utbildning för räddningsbranschen. Vid Räddningsinstitutet kan man avlägga samtliga yrkesexamina som hör till räddningsväsendet. För att få delta i den utbildning som leder till examen måste man ha avlagt yrkesinriktad grundexamen på andra stadiet eller studentexamen. Rädningsmannaexamen ger behörighet för tjänst i huvudsyssla inom brand- och räddningsväsendet på manskapsnivå. Examen för nödcentralsjour ger behörighet att i huvudsyssla fungera som nödcentralsjour i tjänsteställning. Underbefälsexamen ger behörighet för underbefälstjänster. Utbildningsprogrammet för brandbefäl leder till ingenjörsexamen (YH) och ger behörighet för befälstjänster inom räddningsväsendet. Efter avlagd ingenjörsexamen (YH) kan man fungera i olika lednings-, utvecklings-, planerings-, utbildnings- och specialuppgifter. Utbildningsprogrammet för brandbefäl genomförs i samarbete med yrkeshögskolan Savonia. Inrikesministeriet har också delegerat vissa utbildningsuppgifter till Räddningsbranschens Central-organisation i Finland SPEK. SPEK anordnar utbildning för de frivilliga brandkårernas manskap och för manskap i bitjänst. SPEK anordnar dessutom fortbildning för räddningsbranschen för privatpersoner, samfund och myndigheter samt anstalternas, ämbetsverkens och företagens säkerhetsutbildning. Finlands Brandbefälsförbund arrangerar fortbildning för befäl och underbefäl och bidrar på många sätt till att utveckla räddningsväsendet. Sotningsbranschens Centralförbund anordnar bl.a. yrkesexamina för sotare och tar även hand om fortbildningen och informationsarbetet i branschen. 18
Den internationella räddningsverksamheten Finland deltar i Europeiska unionens räddningstjänstmekanism och i utvecklandet av det internationella samarbetet i räddningsbranschen. Målsättningen är att Finland skall kunna uppfylla alla förbindelser i fråga om internationella biståndsoch krishanteringsuppgifter. På begäran av en annan stat eller en internationell organisation kan inrikesministeriet besluta om att ge räddningshjälp till utlandet. På motsvarande sätt kan inrikesministeriet anhålla om hjälp från utlandet. Hjälpen kan t ex gälla att bedöma hjälpbehovet eller skadornas omfattning eller att inom ramen för FN:s UNDAC-grupp (UNDAC, United Nations Disaster Assessment and Coordination Stand-By Team) koordinera den internationella hjälpen. Det kan också vara fråga om person- eller materiell hjälp som ges av Finlands internationella insatsstyrka (Finnrescue). Avsikten är att kunna ge bistånd till utlandet i samband med sådana kriser eller storolyckor vid vilka en hjälpinsats behövs för att skydda mänskor, miljö eller egendom. Räddningsverksamheten kan gälla släckning, spaning, räddning, akutvård, oljebekämpning, kemikaliebekämpning, bedömning av skador eller räddning ur vatten. Det kan t ex vara fråga om att hjälpa befolkningen på olycksplatsen eller att bistå vid evakuering av befolkningen. I sådana situationer kan det utöver själva evakueringen också bli aktuellt med ledningsuppgifter, el- och energiproduktion, vattenrening och distribution samt anordnande av tillfällig inkvartering. UNDAC gruppen deltar i sådana operationer som leds av FN:s avdelning för humanitära ärenden. Experter från Finland har sedan 1994 deltagit i olika uppdrag över hela världen. Som exempel på olyckor vid vilka fi nländarnas sakkunskap utnyttjats kan nämnas jordbävningar, översvämningar, skogsbränder, stormar, fl yktingströmmar samt olika civila krishanteringsuppgifter. Finlands internationella insatsstyrka (Finnrescue) består huvudsakligen av manskap från de största räddningsverken. FRF kan ge hjälp i form av experter, specialgrupper och räddningsformationer. Vidare kan man sända ut räddningsmateriel som ställs till de lokala organisationernas förfogande på katastrofområdet. Finnrescuestyrkan består av sammanlagt 196 räddare. På basis av begäran sammanställs en lämplig styrka som förses med den utrustning uppdraget kräver. Finnrescuestyrkan, som fungerat sedan år 1992, har deltagit i släckandet av skogsbränder i Lettland och gett materiell hjälp och bistått med know how vid skogsbränder i Estland och Indonesien. Finnrescue deltog i hjälparbetet efter jordbävningarna i Turkiet 1999 och Iran 2003. 19
Räddningsväsendet i ett nötskal Olycksstatistiken bygger på räddningsväsendets Internetbaserade olycksstatistiksystem (PRONTO). Systemet innehåller kommunvisa uppgifter om olyckor f o m år 1996 samt statistiska uppgifter om räddningsverkens, kommunernas och nödcentralernas räddningsresurser. Med hjälp av statistiken kan man följa upp och utveckla räddningsförvaltningen. Systemet används av räddningsområdena, nödcentralerna, inrikesministeriets räddningsavdelning, Räddningsinstitutet och miljöministeriet. Räddningsväsendets uppbyggnad 22 räddningsområden 635 frivilliga brandkårer, 153 anstalts- och industribrandkårer drygt 700 brandstationer Personal 5000 personer i huvudsyssla 14 300 frivilliga brandkårister och personer i bisyssla Totalkostnader/år statens och kommunernas kostnader 340 miljoner euro per invånare 65 euro/invånare/år kostnader för byggande av befolkningsskydd 39 miljoner euro Materiel ca 4 000 bilar ca 540 båtar och farkoster motorkälkar, containers och lyftkranar 20
Uppdrag av utryckningskaraktär/år Antalet uppdrag av räddningskaraktär som utförs av räddningsverken uppgår på årsbasis till ca 85 000: eldsvådor 18 % räddningsuppdrag 25 % medicinsk förstahjälp (akutvård) 15 % inspektioner och kontrolluppdrag 35 % vutryckningar av biståndskaraktär 7 % Eldsvådor Årligen släcker brandkårerna ca 12 000 eldsvådor. Av dessa är i medeltal byggnadsbränder 3 200 fordonsbränder 2 200 terrängbränder 2 700 (antalet varierar kraftigt beroende på hur torr sommaren är) övriga bränder 3 200 Den vanligaste orsaken till eldsvådorna är mänskan. Ungefär hälften av bränderna orsakas varje år av mänskor. Ca 14 % av eldsvådorna uppskattas vara anlagda medan ca 18 % orsakats av vårdslöshet. Ungefär 20 % av bränderna beror på defekta maskiner eller apparater. Räddningsuppdrag Årligen utförs i medeltal 20 000 räddningsuppdrag: ca 6 000 trafi kolyckor, dvs 34 % naturkatastrofer ca 3 500, 17 % skadebekämpning ca 2 400, 14 % oljeskador ca 2 200, 13 % räddande av mänskor ca 1 800, 10 % räddande av djur, ca 1 200, 7 % uppdrag som orsakats av farliga ämnen, ca 190, 1 % övriga räddningsuppdrag ca 750, 4 % Brådskande sjuktransporter Årligen sköter räddningsväsendet ca 200 000 brådskande sjuktransporter. 21
Räddnings väsendet kostnader Den myndighet som ansvarar för åtgärderna eller uppgifterna svarar också för räddningsväsendets kostnader. Staten kan i motiverade fall fi nansiera anskaffningen av specialutrustning eller sådan verksamhet som det är ändamålsenligt att fi nansiera med statsmedel. Staten och de regionala räddningsväsendenas kostnader uppgår på årsbasis till ca 340 miljoner euro. Kostnaderna för byggandet av befolkningsskydden faller på fastighetsägarna och uppgår på årsbasis till ca 39 miljoner euro. Understöd från Brandskyddsfonden För förebyggandet av eldsvådor och för att främja räddningsverksamheten betalas för i Finland brandförsäkrad egendom en årlig brandskyddsavgift. Avgiften kanaliseras till Brandskyddsfonden som inte ingår i statsbudgeten. Inrikesministeriet förvaltar och övervakar Brandskyddsfonden. Fonden kan bevilja stipendier och understöd till kommuner, räddningsområden, avtalsbrandkårer, organisationer i räddningsbranschen samt andra motsvarande samfund. Understöd har främst beviljats för utbildnings- och informationsverksamhet som arrangeras av olika organisationer inom räddningsbranschen, för de frivilliga brandkårernas och kommunernas brandstationer och för materielanskaffningar samt forskning och utveckling av branschen. De understöd Brandskyddsfonden beviljar uppgår på årsbasis till ca sex miljoner euro. 22
23
INRIKESMINISTERIET Räddningsavdelningen PB 26, 00023 Statsrådet Telefon (09) 16001 pelastusosasto@intermin.fi www.pelastustoimi.fi www.pelastusopisto.fi (Räddningsinstitutet) www.112.fi (Nödcentralverket) www.stuk.fi (Strålsäkerhetscentralen) 24 www.tukes.fi (Säkerhetsteknikcentralen) www.kuluttajavirasto.fi (Konsumentverket) YLE Text-TV sida 795