RISINGE NYA KYRKA Risinge socken Finspång kommun Linköpings stift Östergötlands län

Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2007 RISINGE NYA KYRKA Risinge socken Finspång kommun Linköpings stift Östergötlands län

RISINGE NYA KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport februari 2007 Innehåll Inledning... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 RISINGE NYA KYRKA... 5 BESKRIVNING OCH HISTORIK... 5 Socknen... 6 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 6 Kyrkobyggnaden... 7 Exteriör beskrivning... 9 Interiör beskrivning... 9 KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 13 Kyrkogården... 13 Kyrkobyggnaden... 13 BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 14 KÄLLOR... 14 Övriga inventeringar... 14 Kartor... 15 HÄNDELSELISTA... 15 Förkortningar... 19 2

Inledning Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. 3

Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anita Löfgren Ek vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

RISINGE NYA KYRKA Risinge kyrka 6:2, Risinge socken, Finspångs kommun, Finspånga läns härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift BESKRIVNING OCH HISTORIK Risinge är en medeltida socken i Östergötlands norra skogsbygder. Den medeltida sockenkyrkan finns kvar men ersattes 1845-49 med en ny kyrka ca 3 km längre norrut. Den nya kyrkan ritades av arkitekten vid Överintendentsämbetet, Johan Adolf Hawerman, och uppfördes av den ofta anlitade östgötabyggmästaren Abraham Nyström. Kyrkans planlösning är ett latinskt kors med tresidigt avslutat kor och torn i väster. Utformningen är huvudsakligen nyklassicistisk men med inslag av olika nystilar. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i brutet vitt och taken är täckta med kopparplåt. Långhuset och korsarmarna har trappstegsgavlar och fasaderna är dekorerade med en rundbågsfris. De symmetriskt placerade rundbågiga fönstren har gjutjärnsbågar som är ovanligt dekorativt utformade. Huvudingången är genom tornet i väster. I korsarmarna finns rum med olika funktioner, bl a kylrum i norra korsarmen och sakristia i södra korsarmen. Kyrkans interiör är relativt rikt dekorerad och karaktäriseras av planlösningen med ett tunnvälvt mittskepp som bärs upp av kolonner och två sidoskepp. Delar av inredningen ritades av kyrkans arkitekt. Altartavlan målades av Pehr Hörberg redan till den gamla kyrkan. Hörberg bodde i socknen och ligger begravd på kyrkogården vid Risinge gamla kyrka. 5

Socknen Risinge omnämns 1369 som egen socken inom Bråbo härad. Risinge socken är Östergötlands största socken och ligger inom den norra skogsbygden med Östergötlands bergslag. Socknen domineras av skogsmarker och bergig terräng med många sjöar och vattendrag. Mer sammanhängande jordbruksbygder finns framför allt i socknens södra del. Huvudorten är Finspång, som även är kommuncentrum. Bergshanteringen dominerade tillsammans med jord- och skogsbruk tidigare socknens näringsliv och gruvdrift förekom tidigt på flera håll. Det är oklart när Finspångs bruk anlades men bruket nämns i ett dokument från 1568. Bruksrörelsen utvidgades när Willem de Besche arrenderade bruket från 1618. Han samarbetade med Louis De Geer som köpte Finspångs bruk 1641 och sedan drevs bruket av släkten De Geer fram till 1848. Louis De Geer d y lät uppföra Finspångs slott, som grundlades 1668. I slottet inrymdes ett slottskapell. Nära Risinge nya kyrka ligger Stjärnvik. När den nya kyrkan skulle byggas skänktes marken av brukspatron Reder på Stjärnvik. Kyrkomiljön Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger ca 1,5 km öster om Finspång, vid Hultbosjön och söder om Rv 51, Norrköping/Finspång. Kyrkogården går i öster ner till Hultbosjön. Väster om kyrkogården går landsvägen till Risinge gamla kyrka, ca 3 km söderut. Väster om landsvägen ligger bl a den f d sockenstugan/skolan. Den är ritad av byggmästare Abraham Nyström från Kristberg. Samtidigt som han fick i uppdrag att uppföra den nya kyrkan fick han uppdraget att bygga ett skolhus. Redan på en uppmätningsritning från 1844 nämns platsen väster om landsvägen: Bergbacke vester om kyrkvägen, intill Olsta vägen, är föreslagen till Byggnadsplats för Skolhus, m.m. Skolan är byggd i två våningar samt vind. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i gult med slätputsade vita omfattningar och hörn. Fasad liksom fönsteromfattningar är dekorerade med terracottaornament. Sadeltaket är täckt med enkupigt rött tegel. Pardörrar i öster med dekorerade speglar, stor trätrappa. Över dörren står: MDCCCVI. Kopplade tvåluftsfönster med träspröjs målade i guldockra. Troligen användes byggnaden för lärarbostäder under en period och har även inrymt post. Söder om denna byggnad ligger kyrkskolan som troligen togs i bruk 1917. Fasaderna är klädda med gulmålad locklistpanel. Taket är brutet och täckt med plåt. Fasaden bryts av med frontespiser. Stora småspröjsade fönster. Kyrkstallarna från 1880-talet flyttades i början av 1900-talet till en plats sydväst om skolan. 1953 var det aktuellt att bygga om en del av kyrkstallet till tvättstuga. I miljön finns flera uthuslängor och enstaka mindre villor. Prästgården ligger vid Risinge gamla kyrka. Kyrkogården Kyrkogården består av flera delar som tillkommit vid olika tider och med olika karaktär. Den äldsta delen runt kyrkan omges av en mur av gråsten. Gångar leder upp mot kyrkan. I söder ligger den s k Björkallén med de enklare linjegravvårdarna. Betydligt lägre i terrängen öster om den äldre kyrkogården ligger ytterligare kvarter och ekonomibyggnader. De senast tillkomna delarna finns på en platå i sydöst. Norr om kyrkan står gravkapellet. Det är ritat av arkitekt Erik Lallerstedt, som även ansvarade för kyrkans renovering i början av 1900-talet, och invigdes 1907. Erik Lallerstedt var bl a professor vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stocholm. Gravkapellet har slätputsade vita fasader och sadeltak täckt med svartmålad plåt. Fasaderna är dekorerade med en bågfris och gavlarna avslutas upptill som trappstegsgavlar. I väster finns en dubbelport av ek med rusticerad omfattning och tympanonfält. Rundbågiga fönstergrupper i norr och söder. Invändigt har kapellet putsade väggar med markerad bröstning med nischer och ritsad dekor. Golvet är belagt med en sentida linoleummatta och takets tunnvalv består av spontad omålad 6

panel. Pardörrar av ek. Altare och altarkors är av trä och står i en nisch i östra väggen. I norr och söder finns en rundbågig trefönstergrupp med fönster med spröjsade träbågar. En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Flera gånger under 1700-talet diskuterades frågan om en ny kyrka, trots att den gamla kyrkan med troligt ursprung i decennierna runt år 1200 var i relativt gott skick. Huvudskälet till en nybyggnad verkar ha varit att den gamla kyrkan ansågs vara för liten för församlingens behov. Kyrkan byggdes till med en stor korsarm åt norr 1738. Den var avsedd för smeder och andra arbetare i Finspång. Vid en sockenstämma 1804 lämnade konstnären Pehr Hörberg, som bodde i församlingen, ett förslag till ny kyrka både som ritning och som en modell. Modellen visar en kyrka i den för sin tid vanliga nyklassicistiska stilen. Han erbjöd sig också att måla en ny altartavla, men med det villkoret att ett beslut om ny kyrkobyggnad skulle vara fattat innan hans död. Sockenstämman avböjde gåvan, men 1809 målade Hörberg ändå en altartavla. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Per Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Han bodde på gården Olstorp i Risinge församling. I Min lefwernes beskrivning skriver Hörberg om altartavlan i Risinge: Skänkt af mig till kyrkan, emedan jag är en Församlingens medlem; men kyrkan måste ombyggas innan denna tafla kan få plats som altartafla. År 1843 beslutade man att fråga byggmästaren Abraham Nyström om råd. Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju nybyggen av kyrkor och nio kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag för profan bebyggelse. 7

Slutligen, år 1844, beslutades att uppföra en ny kyrkobyggnad för Risinge församling. Redan samma år hade Johan Adolf Hawerman, som var arkitekt vid Överintendentsämbetet, gjort ritningar och kostnadsberäkning för en ny kyrka. Efter vissa justeringar, framför allt när det gällde kyrkans storlek, godkändes förslaget 1845. Det blev diskussioner om var kyrkan skulle byggas. Brukspatron Reder på Stjernvik erbjöd mark på Hults gärde ungefär tre kilometer norr om den gamla kyrkan. Protester mot kyrkans placering kom från de delar av socknen där man skulle få en avsevärt längre kyrkväg än till den gamla kyrkan. Stämman röstade dock ja till brukspatronens förslag. En bidragande orsak till att kyrkplatsen flyttades närmare Finspång är troligen den stora del av församlingens befolkning som var knuten till Finspångs bruk. En planritning från 1845 över nuvarande kyrkan visar en kyrka med latinsk korsform. Koret är rakslutet med en utskjutande tresidig altardel. I norra korsarmen finns sakristian och ytterligare ett rum och i södra korsarmen finns två bänkkvarter. Trapporna till den västra läktaren är förlagda i tornet och i korsarmarna finns en trappa till respektive läktare. I långhuset är det fyra bänkkvarter. Mitt i de två långa kvarteren står pelarna som bär upp tunnvalvet. Längst i öster finns två tvärställda bänkkvarter. År 1845 påbörjades bygget av den nya kyrkan med Abraham Nyström som byggmästare. Församlingen hade även begärt och fått ritningar till predikstol, altardisk och kordekoration från kyrkans arkitekt Johan Adolf Hawerman. Församlingen önskade att hänsyn skulle tas till altartavlan målad av Pehr Hörberg. Uppenbarligen hade man fått en altartavla av honom, trots att man inte fattat beslut om en ny kyrka under hans levnad. Kyrkans exteriör blev ljust gul med pelare och listverk i ljust grå och taket i svart. Nya ljuskronor beställdes från Finspångs bruk av brenzern Zink. Abraham Nyström dog 1849, samma år som kyrkan senare invigdes, och hans söner fick slutföra arbetet. Redan tidigt beslutades att den sedvanliga fördelningen av bänkarna i kyrkan inte skulle göras. Istället fick var och en välja sin egen plats vid gudstjänsten. Risinge nya kyrka är den största av de kyrkor som uppfördes under perioden 1760-1860 i Östergötland. Under resten av 1800-talet skedde sedvanligt underhåll. Det finns en notering om att taken är rödmålade och tornspiran svart. En ny orgel byggd av P L Åkerman i Stockholm tillkom 1870. 1900-talet började med en större restaurering under ledning av arkitekt Erik Lallerstedt. Hela interiören målades och bl a läktarpelarna fick en ny färgsättning. Befintliga dekorationer i taket och absidvalvet förstärktes och mittskeppets tunnvalv försågs med parvis målade gördelbågar med målade lister däremellan. Bänkkvarteren koncentrerades till mittgången, d v s det blev inga bänkar kvar i sidoskeppen och det blev en ny öppen bänkinredning målad i ekimitaion. Nytt golv lades in och i södra korsarmen inreddes delvis en värmekammare och pannrum. 1922 byggdes västpartiet om med ett vidfång och dubbeldörrar. Trapporna upp till orgelläktaren byggdes in med väggar. I början av 1930-talet flyttas det stora Mariaaltarskåpet från gamla kyrkan och ställs på ett nyuppfört tegelaltare i södra sidoskeppet. Altarskåpet flyttas senare till den nuvarande platsen i norra sidoskeppet. 1935 täcktes kyrkans tak om med kopparplåt skänkt av enskilda församlingsbor. Plåten levererades av Finspångs metallverk. En minnestavla över detta tillverkades i koppar och hänger i vapenhuset. Samma år tillkom de nuvarande tornuren. År 1949 gjordes en större renovering under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee från Norrköping som ledde många renoveringar och ombyggnader av östgötska kyrkor vid den här tiden. I Risinge ersattes träkonstruktionen under golven med en betongkonstruktion och korets trägolv ersattes med ett kalkstensgolv. Samtidigt byggdes koret om med ett utskjutande rundat mittparti. I de främre tvärställda bänkkvarteren ersattes bänkarna av lösa stolar. von Schmalensee ritade även en ny altarring som utfördes hos AB Chamberts Möbelfabrik, 8

Norrköping och korfönstren fick innerbågar av trä. Även altaret gjordes nytt och murades av tegel. I samband med restaureringen hade man önskemål om att ersätta Pehr Hörbergs altartavla med det medeltida altarskåpet från gamla kyrkan. Riksantikvarieämbetet ansåg dock inte att detta var lämpligt, eftersom altarskåpet var främmande för kyrkan och dessutom hade Pehr Hörberg bott i församlingen. På 1950-talet lades kalkstensgolv även i mittgången och sakristian flyttades från norra till södra korsarmen. Den f d sakristian gjordes om till bisättningsrum. 1966 gjordes en ny renovering och ombyggnad av Kurt von Schmalensee. I väster gjordes en läktarunderbyggnad med nya trappor upp till orgelläktaren och bakom läktaren inreddes ett körövningsrum. Predikstolen fick en ny trappa och den ursprungliga altarringen återställdes. Interiören målades om, delvis med återgång till en äldre färgsättning. Några större arbeten har inte utförts i kyrkorummet sedan dess. Exteriör beskrivning Kyrkans planlösning är ett latinskt kors med tresidigt avslutat kor. Kyrkan är byggd i tegel och granit och sockeln består av huggen granit och avtäcks med en gråmålad sockelplåt. Marken verkar uppfylld norr om kyrkan. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i brutet vitt. Profilerad takfot med rundbågsfris som löper runt hela kyrkan inklusive tornet. Enkel profilering runt fönstren och lisener mellan fönsteraxlarna. I korsarmarnas gavelröste finns ett blindfönster i form av ett rosettfönster, två smala rundbågiga blindfönster eller eventuellt igensatta fönster samt en korsformad blindering med rund avslutning av korsarmarna. Långhusets och korsarmarnas gavlar avslutas med trappstegsgavlar. Sadeltak över långhus och korsarmar och valmat tak över koret. Taken är skivtäckta med kopparplåt med förskjuten fals. Snörasskydd över korsarmarnas ingångar. Avvattning liksom solbänkar är av kopparplåt. Rundbågiga fönsteröppningar och fönster med rikt dekorerade grönmålade gjutjärnsbågar, fyra fönsteraxlar väster om korsarmarna och en öster därom samt tre fönster i korsarmarna ett åt öster och två i respektive norr och söder. I norra korsarmen är en ruta i fönstret mot öster ersatt med en plåtlucka. Korets två gjutjärnsfönster är försedda med blyspröjsat målat glas i blommönster. Längst i öster finns det en rundbågig putsad nisch. I väster och öster finns två respektive fyra små smala fönster till långhusvinden med rombformad spröjsning. I gavelröstet i öster är det dessutom en korsformad blindering med rund avslutning av korsarmarna. Tornet har avskurna hörn och ett flackt takfall över konsollist och rundbågefris. Åttkantig putsad lanternin med korsformade blinderingar och åtta klotkrönta gavlar. På fyra sidor är det spetsbågiga gavelkrönta öppningar med luckor med liggande panel. På de fyra mindre sidorna är det istället smala rakslutna fönster med rombformad spröjsning. Fyra urtavlor, delvis av glas. Den kopparklädda spiran avslutas av ett förgyllt kors. Tornet har rundbågiga ljudluckor, parställda och klädda med liggande tjärad? panel. I norr och söder finns två små runda fönster till torntrappan respektive körrummet samt ett smalt rakslutet fönster med rombformad spröjsning. Likadan spröjsning finns på ett större rundbågigt fönster i väster över en textplatta i kalksten med inskription: BYGD UNDER KONUNG OSCAR Is 6TE REGERINGSÅR 1849 AF RISINGE FÖRSAMLING. Huvudingången är genom tornets västportal. I en flersprångig rundbågig portal finns en raksluten kopparklädd pardörr med reliefdekor av romber och blomkalkar. Lunettformat överljus med grönmålad gjutjärnsbåge med spröjs i solfjädersform. På korsarmarnas västra sida finns en rundbågig portal med profilerad omfattning. I överdelen ett spetsuddigt kors i relief. Raksluten grönmålad pardörr i trä med rombformad djup profilering. Interiör beskrivning Långhuset är treskeppigt med tunnvalv i mittskeppet och plant tak i sidoskeppen. Tunnvalvet bärs upp av sammanlagt 28 kolonner, varav flertalet parställda. De kröns av korintiska kapitäl med stuckornament. Kapitälen är målade i rosa med vit stuck och under dessa en blå rand. 9

Kolonnerna vilar på kvadratiska baser av granit. Golv i mittgång och sidogångar av polerade kalkstensplattor. I bänkkvarteren ett upphöjt trägolv av lackade brädor. Putsade väggar avfärgade i brutet vitt. Under läktaren i väster utgörs väggen av perforerade plattor till läktarunderbyggnaden. Det finns en nyansbrytning på väggpartiet upp till fönsterhöjd. Taken är putsade. Tunnvalvet är indelat med parställda dekorationsmålade gördelbågar. Mellan dessa är taket fältindelat med en svagt brungrå målad list. Gördelbågarnas dekor är blå och brungrå. En profilerad list och målade bårder avslutar tunnvalvet mot kolonnerna. Profilerade takrosetter för ljuspendlar. Inga ljuskronor hänger nu där. I långhustakets tänkta korsmitt (där korsarmarna möter) består takrosettens mittparti av en glasrundel i form av en blomma. Sidoskeppens tak har en längsgående brungrå list och mindre takrosetter för ljuspendlar. Även över läktarna i norra och södra korsarmen finns takrosetter för ljuspendlar. I långhuset hänger ljuskronorna mellan kolonnerna som bär upp tunnvalvet. De rundbågiga fönstren har innanfönster, troligen med spröjs i form av en T-list och med en markant kittfals. Ytterbågarnas rika gjutjärnsspröjsning är vitmålad på insidan. Avrinningskanaler som mynnar ut i kopparkärl. I korsarmarna går ektrappor, ej original, upp till läktarna. Under läktarna är det putsade väggar. I nordväst finns en raksluten pardörr av trä, gråmålad, med profilerat rombmönster. I nordöst har troligen funnits en dörr till den ursprungliga sakristian. Dörren är nu igensatt. I söder är det två likadana dörrar - en till nuvarande sakristian och en till ett utrymme med personalkök och apparatrum. En pardörr i trä, troligen ek, till läktarunderbyggnaden i väster. Liggande överljus med blyspröjsad dekor. Läktarbarriärerna i väster, norr och söder har nischformad dekor med runda ornament. Barriären avslutas nedtill av en sågtandning. Färgsättningen är svagt blå och grå, i väster med ett rosa inslag. Läktarunderbyggnaden i väster innehåller väntrum med kapprum, toalett och ytterligare utrymme både i norr och söder. Golv av polerade kalkstensplattor, putsade väggar målade i gult och putsat vitmålat tak. Taken i kapprummen är laserade trätak. Väntrummen lyses upp av nedre delen av det västra långhusfönstret. Vindfång mellan vapenhus och långhus med 10

kalkstensgolv och putsade väggar. Det putsade taket är målat i mörkblått. I nordväst och sydväst går linoleumklädda trappor med låsbara trägrindar till läktaren. Orgelläktaren går fram i sidoläktare i norr och söder. Öppna bänkar finns kvar på norra sidoläktaren där det är trägolv. I övrigt har orgelläktaren en golvtäckning med linoleummatta. På södra sidoläktaren finns en liggande textilförvaring, lösa stolar och körgradänger. Orgelverket byggdes 1966 av O Hammarberg, Göteborg, men fasaden tillhör Åkermanorgeln från 1871. Fasaden är gråmålad med rundade krön och dekoreras av kolonner m m med förgylld kannelyr. Det finns två öppna bänkkvarter utmed mittgången och fram till predikstolen. Bänkarna är blåmålade med vita detaljer. Bänkgavlarna har svängda krön med aktantusformad dekor. Ryggarna är gjorda av smal pärlspont och har en extra hylla samt dubbla fotstöd. Längs med långhusväggarna, väster om korsarmarna, löper väggfasta bänkar av röd polerad kalksten, lika som golvets sten. Vid nordöstra väggen finns ett enkelt öppet altare av trä med det stora Mariaaltarskåpet från den gamla kyrkan. Vid sydöstra väggen är en dopplats med ett putsat altare med kalkstensskiva. Här står dopfunten i mässing från 1600-talet. Den har ett ovanligt enkelt utförande och tillhörande lock. Till de båda sidoaltarna leder trappor i kalksten som också utgör del av trappan upp till koret. Koret har utvidgats mot väster, och tidigare hörde platsen där sidoaltarna i dag står till långhuset. På mittskeppets norra sida, i höjd med norra läktaren, står predikstolen på en hög flersidig fot. Korgen är flersidig och har en rik förgylld dekor. I nischer finns bl a lagens tavlor och ett strålkors. Ljudtaket är format som en baldakin med tofsar och kröns av ett kors. En drapering i trä eller gips, målad i rött och guld, hänger på bakstycket. Till predikstolen leder en sentida svängd trappa. På kolonnerna närmast koret hänger två nummertavlor som troligen är från gamla kyrkan. De är ovala och kröns av urnor och vinrankor. Längre ner i långhuset hänger ytterligare två nummertavlor, troligen från kyrkans byggtid. De är rektangulära och kröns av en rundbågelist. På nummerlådorna finns förgyllda blomornament, typiska för byggmästare Nyström. Koret ligger tre trappsteg högre. Trappan är svängd och har en rak del i norr och söder invid de båda sidoaltarna. Golvet är klätt med plattor av polerad rödaktig kalksten. Två ledstänger av mässing finns i trappan. Koret är absidformat med putsade väggar med enkel fältindelning av ritsar som målats i brunt. Hjälmvalvet är dekorerat i blått och gråbrunt samt med keruber i förgyllda fält. I krönet finns Kristusmonogrammet. Valvet avslutas nertill av en profilerad list och dekorlister bl a med palmettblad. Innanfönster, troligen med ekbågar. Tresidig öppen altarring med tygklätt knäfall och överliggare. Romb- och blommönstrad sarg målad i grått 11

och blått med sparsam förgyllning. Fyra trappsteg av kalksten leder upp till altaret. Putsat altare med spånskiva som altarskiva. Altartavla målad av Pehr Hörberg 1809 till den gamla kyrkan med Jesu bergspredikan som motiv. Tavlan omges av en förgylld ram och en underliggare med bl a kalken och rankor som dekor och en rak överliggare med stråltriangel och krönt av ett kors. Tavlan vilar på en mycket enkelt marmorerad träliggare. Norra korsarmen innehåller två rum. Det västra rummet har golv av kvadratiska kalkstensplattor, putsade gråmålade väggar och putsat vitmålat sluttande tak. I väster är en raksluten pardörr med profilerat rombmönster, i söder pardörrar in mot långhuset och i öster dörrar till f d sakristian, nu kylrum. Dörrfodren till kylrummet är troligen original. Sidoläktare över rummen. Öppen gråmålad bänkinredning i två kvarter som sluttar mot långhuset. Bänkluckor finns på de båda främre bänkraderna. Plankgolv, tryckt valv i väst/östlig riktning. En sentida trappa leder upp till läktaren. Korsarmens tre gjutjärnsfönster går genom de båda våningarna. Södra korsarmen innehåller sakristia i östra delen med golv av kvadratiska kalkstensplattor, putsade väggar målade i svagt grått och ett sluttande tak med kassettindelning av plywood. Innerbåge av trä i öster och en smal rundbågig glasmålning. I norr en pardörr med profilerade rombiska speglar. Piscina i marmor och skrudförvaring. Mellan sakristia och personalkök i väster finns ytterligare ett rum som var låst vid inventeringstillfället. Förutom personalkök finns ett apparatrum i öster och toalett. Kalkstensgolv och putsade väggar. Från sakristian och rummen i väster leder två dörrar till långhuset. Det är rakslutna pardörrar med profilerat rombmönster. Läktaren är lika norra korsarmens läktare förutom att fyra bänkrader i sydöst är avkortade. Korsarmens tre gjutjärnsfönster går genom de båda våningarna. Vapenhus i tornets bottenvåning med golv av kvadratiska kalkstensplattor, putsade väggar målade i vitt och ett planktak målat i blågrått. I taket finns en igensatt fyrkantig öppning som finns i tornets samtliga våningar. I vapenhuset är en rund glasmålning med triangeln som huvudmotiv insatt i öppningen. Raksluten pardörr av trä i väster med profilerat rombmönster. Mot vindfånget i väster är det en raksluten glasad pardörr med tonat råglas i speglarna. Även glasat överljus. Elcentral i norr liksom dörr i nordväst till torntrappa. På norra väggen finns en målad trätavla med text på latin. På södra sidan finns en koppartavla med text i relief: ÅR 1935. UNDER GUSTAV V:s REGERINGSTID. OMTÄCKTES RISINGE KYRKAS TAK OCH TORN MED KOPPARPLÅT LEVERERAD AV FINSPONGS METALLVERK. KYRKOHERDE VAR PONTUS LEANDER. ENTREPRENÖRER WEDBERG OCH ENQUIST I FINSPONG. Tornets första våning inreddes 1966 till körrum. Linoleumgolv, väggarna är dels putsade och dels skivklädda och taket är inklätt. I väster finns ett stort innanfönster med luftspalt till fasadens lunettfönster. Högt upp på södra väggen är två rundbågiga innerbågar till två runda fönster i tornets fasad. I nordväst finns torntrappan och i nordöst trappa ner till vapenhuset. Enkla dörrar. Nästa tornvåning har masonittäckt golv, bjälklagstak och putsade väggar. Två smala och ett stort enluftsfönster med gjutjärnsbågar och spröjsar i diagonalmönster. Nästa tornvåning står tom och ytterligare en våning upp hänger kyrkklockorna: storklockan och lillklockan. Lucköppningen är manuell. I hörnen finns murade valvanfang till den tegelmurade valvbärningen för tornspiran. I lanterninen, två våningar över klockvåningen, är det fyra träluckor och fyra enluftsfönster med gjutjärnsbågar. Urverket är märkt Alb. Rydberg Norrköping och står i en delvis glasad träkur. 12

KULTURHISTORISK BEDÖMNING Risinge kyrka och två generationers skolbyggnader bildar en miljö som aldrig utvecklades till ett direkt sockencentrum. Vissa funktioner, som prästgården, blev kvar vid den gamla kyrkplatsen och andra funktioner övertogs i stället av tätorten Finspång. Miljön är präglad av Abraham Nyström som dels uppförde kyrkan och dels ritade och uppförde skolbyggnaden från 1847. Kyrkogården Det Rederska gravkoret har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, dels som exempel på ett mycket påkostat gravmonument och dels genom sin personanknytning till den man som skänkte marken till Risinge nya kyrka. Gravkoret är dessutom ritat av någon ur byggmästarfamiljen Nyström. Gravkapellet från 1907 är ritat av arkitekt Erik Lallersted som även svarade för kyrkans renovering under tidigt 1900-tal. Arkitekturen ansluter till kyrkan med dess trappstegsgavlar. En kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Risinge nya kyrka, 1845-49, är den största av de kyrkor som uppfördes i Östergötland från mitten av 1800-talet i olika nystilar. I Östergötland byggdes många medeltida kyrkor om eller ersattes av helt nya kyrkor framför allt under perioden 1760-1860. Några anledningar var det ökande befolkningsantalet, nya stilideal och nya liturgiska bruk. Det är ovanligt att man som i Risinge har kvar både den medeltida och den nya kyrkan och att det dessutom finns fungerande kyrkogård runt båda. Att den nya kyrkan placerades så långt från den gamla kyrkan berodde bl a på att marken donerades av en av socknens ledande män och att det blev närmare till kyrkan för de anställda vid Finspångs bruk. Risinge nya kyrka har en välbevarad exteriör i nyklassicism med detaljer i olika nystilar. Fönstrens gjutjärnsbågar är ovanligt rikt utformade. Även interiören är i huvudsak bevarad och karaktäristisk med det treskeppiga långhuset där tunnvalvet bärs upp av kolonner. Den målade dekoren kommer från kyrkans byggtid och renoveringen i början av 1900-talet. Korsarmarnas läktare och orgelläktaren, framför allt den norra delens sidoläktare, har ett mycket högt kulturhistoriskt värde då det är relativt ovanligt med bevarad bänkinredning på läktarna i de östgötska kyrkorna. Delar av inredningen är original och utförd av kyrkans arkitekt Johan Adolf Hawerman. Bl a dopfunt och altarskåp kommer från den medeltida kyrkan och visar på den nya kyrkans samband med Risinge gamla kyrka, S:ta Maria. Kyrkan har också mycket högt regionalt värde då byggmästare Abraham Nyström ansvarade för kyrkbygget och altartavlan är målad av Pehr Hörberg. Just altartavlan i Risinge nya kyrka har dessutom ett mycket högt lokalhistoriskt värde då konstnären var bosatt i Risinge församling och engagerad i frågan om bygget av en ny kyrka. Sammanfattning Risinge nya kyrka är ett mycket välbevarat exempel på de kyrkor som uppfördes i Östergötland från mitten av 1800-talet i olika nystilar. Kyrkan byggdes ovanligt stor bl a för att rymma de anställda vid Finspångs bruk. Exteriören karaktäriseras av trappstegsgavlarna och de ovanligt rikt utformade gjutjärnsbågarna. Interiören karaktäriseras av det treskeppiga långhuset med kolonner samt av dekorationsmålningarna från kyrkans byggtid och tidigt 1900-tal. Läktarna har ett mycket högt kulturhistoriskt värde som förstärks av den i det närmaste komplett bevarade bänkinredningen. 13

Delar av inredningen, så som predikstol och delar av kordekorationen är ritade av kyrkans arkitekt, Johan Adolf Hawerman. De äldre inventarierna från Risinge gamla kyrka visar på den nya kyrkans samband med den medeltida kyrkan. Kyrkobyggnaden och altartavlan har ett mycket högt regionalt värde då de har anknytning till östgötabyggmästaren Abraham Nyström och konstnären Pehr Hörberg som målat ett stort antal altartavlor i de östgötska kyrkorna och dessutom var bosatt just i Risinge socken. BEFINTLIGA SKYDDSFORMER Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Risinge kyrkomiljö, K 5, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. KÄLLOR Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se Hörberg, Pehr, Min lefwernes beskrifning. Inledning av Bengt Cnattingius, 3:e upplagan, 1992. Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet. Nisbeth, Åke. Risinge gamla kyrka S:ta Maria. Svenska kulturminnen 39, Riksantikvarieämbetet. Uddevalla 1986. Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877. Risinge kyrka 100 år. En skrift till jubiléet 1849-1949. Utgiven av E Ramsten, Norrköping, 1949. Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004. Östergötlands läns kalender 1872. Östergötlands länsmuseums arkiv www.finspong.se Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor 2004. 14

Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Skolinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Kartor Häradsekonomisk karta 1868-1877, Ekonomisk karta, 1948 och 1981, blad 9G 1a Risinge Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i februari 2007. Den kulturhistoriska bedömningen har utförts i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland. HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras. 1150-1220 Nybyggnad Kyrka. Dateringen är osäker. Ursprunglig ingång i söder är bevarad.(ån) Övriga uppgifter om gamla kyrkan som ej är relevanta för nya kyrkan, redovisas i inventeringen av den gamla kyrkan. 1500 Specifika inventarier altarskåp. Jungfru Marias himmelsfärd och kröning. Enligt en inskrift skänkte kyrkvärdarna Andreas i Mellby och Petrus i Ingelstad år 1500 altaret på inrådan av prästen Nicolaus. Finns nu i nya kyrkan. (BC) 1517-1538 Specifika inventarier kyrkklocka. Storklockan gjuten av Ulf Sonasson i Skeninge. Den är omgjuten flera gånger, men uppgift saknas om när, ev 1682. Hänger i nya kyrkan. (BC) 1659 Specifika inventarier dopfunt. Dopfunt av mässing skänkt av Louis de Geer d.y. Troligen tillverkad vid mässingsbruket i Norrköping. (BC) 1682 Specifika inventarier kyrkklocka. En inskrift visar att storklockan är gjuten 1682 av Andreas Hook. (R) 1715 Specifika inventarier kyrkklocka. Lillklockan omgjuten av Elias Arenhardt i Norkköping. Hänger i nya kyrkan. (BC) 1738 Nybyggnad Korsarmar. Korsarm byggdes i norr för att inrymma arbetarna på Finspångs bruk. (ÅN) Ca 1808 Fast inredning orgel. Till gamla kyrkan byggdes en orgel av Lorenz Lorin, gesäll hos P Schiörlin. Öververket till denna orgel, ombyggt av S Nordström, användes i nya kyrkan. Såldes till Metodistförsamlingen i Norrköping. Återköpt 1947 och återuppbyggd i gamla kyrkan 1957. (SvK) 15

1809 Specifika inventarier altartavla. Jesu bergspredikan målad av Pehr Hörberg. Användes som altartavla i nya kyrkan. (BC) 1842 Specifika inventarier kyrkklocka. Omgjutning av lillklockan. (BC) 1845-1849 Nybyggnad Kyrkan i sin helhet. En ny kyrka byggdes ca 3 km norr om den gamla kyrkan av Abraham Nyström, efter ritningar av arkitekt Johan Adolf Hawerman. Latinsk korsplan med tresidig, interiört rundad, korabsid i öster, torn i väster. (BC, SvK) 1846 Fast inredning predikstol. Ritning av arkitekt Johan Adolf Hawerman. (BC) 1846 Fast inredning altare. Ritning av arkitekt Johan Adolf Hawerman. (BC) 1846? Fast inredning altaruppsats. Ritning av arkitekt Johan Adolf Hawerman. (SvK) 1846 Arkitekturbunden utsmyckning absidvalvsdekoration. Ritning av arkitekt Johan Adolf Hawerman. (BC) 1846-1870 Fast inredning orgel, orgelfasad. Ritning av arkitekt Johan Adolf Hawerman. (SvK) 1849 Invigning. Kyrkan invigs av biskop J J Hedrén. 1850-1899 Vård/underhåll exteriör. Reparation på tak och väggar. Taken rödmålade och tornspiran svart. Avfärgning av murarna i grått med vita slätputsade lister och omfattningar. (SvK) 1853 Specifika inventarier tornur. Uret skänktes av övreste Ahlström och brukspatron von Leesen i Norrköping. (BC, RK) 1870-1871 Fast inredning orgel. P L Åkerman, Stockholm. (BC) 1877 Teknisk installation värme. Tre gurneiska ugnar. (BC) 1899 Fast inredning bänkinredning. Öppen bänkinredning i två kvarter ritad av Erik Lallerstedt, målade i ekfärg. Ev enbart ritning, se 1900-1902. (SvK) 1900-1902 Ändring restaurering, interiör. Målning av hela interiören. Läktarpelarna målade i rödbrunt. Nya syllar och nytt golv. Arkitekt Erik Lallerstedt. (BC, SvK) 1900-1902 Ändring ombyggnad, interiör. I södra korsarmen uppfördes en mellanvägg bakom vilken värmekammare och pannrum inrättades. Dessutom troligen en ny läktartrappa. Arkitekt Erik Lallerstedt. (SvK) 1900-1902 Arkitekturbunden utsmyckning kalkmålning. Dekorationer i takvalvet som ansluter sig till absidvalvets gamla dekor. Parvis målade gördelbågar och däremellan fält markerade med lister. Dekorationsmålare W Berg, Stockholm. (BC) 1900-1902 Fast inredning bänkinredning. Nya bänkar. Bänkkvarteren koncentrerades i huvudsak till mittgången. Se 1899. (BC) 1900-1902 Teknisk installation värme. Nya värmeapparater. (BC) 16

1911 Specifika inventarier tornur. Nytt tornur, sannolikt med nya svarta urtavlor, istället för tvåfärgade. Järnarbetare K J Magnusson. Troligen gjorde han även urverket. (SvK, FB 1997-10-22) 1913-1914 Ändring ombyggnad, tak. Delvis ny omtäckning av torntaket och omstrykning av taken på kyrkan. Plåttakten målade röda. (SvK) 1913-1914 Ändring restaurering, exteriör. Omputsning. (BC) 1922 Vård/underhåll målningsarbete, exteriör. Reparation av kyrkans tak (SvK) 1922 Ändring ombyggnad, interiör. Vindfång och dubbeldörrar vid stora huvudingången. Sidotrapphusen avstängdes från kyrkorummet med väggar intill trapporna. Nya dörrar och sekundärfönster i väggarna. Ny dörr till orgelläktaren. Arkitekt Otar Hökerberg. (SvK) 1929 Vård/underhåll exteriör. Reparation av kyrkans tak. (SvK) 1931 Vård/underhåll exteriör. Renovering av fasaderna. (BC) 1931-1932 Specifika inventarier altarskåp. Altarskåpet från år 1500 flyttas från gamla kyrkan, S:ta Maria, till nya kyrkan och ställs på ett nyuppfört tegelaltare i södra sidoskeppet. (BC, SvK) 1932 Vård/underhåll målningsarbete, exteriör. Ny avfärgning av fasaderna. (SvK) 1935 Ändring ombyggnad, tak. Taket täcktes med kopparplåt skänkt av enskilda församlingsbor. Plåten levererades av Finspongs metallverk. Takets trävirke delvis utbytt. Nytt kors av svetsad plåt, klätt med bly- och kopparplåt samt förgyllt. Ny åskledare. (BC, SvK, ÖD 1935-10-28) 1935 Specifika inventarier tornur. Nytt tornur med nya urtavlor med mörkt mittparti och omgivande ljust parti med siffrorna. Äldre urverket behölls. (SvK, FB 1997-10-22) 1935 Fast inredning orgel. Förbättringar och justeringar av kyrkans orgel. (ÖD 1935-10-28) 1941 Fast inredning orgel. Orgeln utökades med tre stämmor. (ÖD 1941-11-11) 1945 Teknisk installation el. Elektrisk ringning. (RK) 1947 Fast inredning orgel. Partiell ombyggnad av orgeln. (RK) 1949 Ändring ombyggnad, interiör. Arkitekt Kurt von Schmalensee. Dränering och den gamla träkonstruktionen under golven ersattes med en betongkonstruktion. Korets trägolv ersattes med kalkstensgolv. Främre delen av korgolvet får en upphöjning med två trappsteg och utskjutande rundat mittparti. De gamla golvfasta bänkarna ersattes med lösa stolar i de främre kvarteren. (SvK) 1949 Fast inredning altarring. Ny altarring utförd hos Chambert i Norrköping. Ritning av arkitekt Kurt von Schmalensee. (SvK) 1949 Ändring ombyggnad, fönster. Innanfönster av trä med antikglas i korfönstren. 1949 Fast inredning altare. Nytt altarbord av tegel täckt med en kalkstensskiva. (SvK) 17

1951 Teknisk installation värme. Elvärme. (SvK) 1951 Ändring ombyggnad, golv. Kalkstensgolv i mittgången. (SvK) 1954 Ändring ombyggnad, interiör. Sakristian flyttas från norra till södra korsarmen. F d sakristian görs om till bisättningsrum. Det gamla altarskåpet flyttas troligen från södra till norra sidoskeppet. (SvK) 1956 Teknisk installation el. Elektrisk belysning. (SvK) 1966 Ändring ombyggnad, interiör. Läktarunderbyggnad med nya trappor upp till läktaren. Inredning av körövningsrum bakom orgeln. Orgelläktaren minskades 1½ meter. Trappa till predikstolen och återställning av ursprungliga altarringen. Nya dörrar mellan vapenhus och kyrka. Arkitekt Kurt von Schmalensee. (BC) 1966 Ändring restaurering, interiör. Ommålning av interiören. Förändring av kulören utom på pelare och bänkinredning. Pelarna återfick sin blågrå ton. Mörkblå färg på bänkinredningen enligt 1902. Arkitekt Kurt von Schmalensee. (BC) 1966 Arkitekturbunden utsmyckning kalkmålning. Takens dekormålningar renoverades. Konservator Bertil Bengtsson. (SvK) 1966 Fast inredning orgel, orgelverk. Byggd av O Hammarberg, Göteborg, med bibehållande av den äldre orgelfasaden. (BC) 1967 Vård/underhåll exteriör. Omputsning och kalkavfärgning av fasaderna. Gula fasader och blågrått listverk och omfattningar återupptogs. Målning av snickerier, nya tornluckor. (SvK) 1978-1980 Vård/underhåll exteriört. Torntaket lagas och korset på spiran omförgylls. (SvK) 1980 Ändring tilläggsisolering. Värmeisolering av bjälklag över kor, kyrkorum och tornrum. Ingenjör Ture Jangvik. Branddörr i befintlig öppning mellan torn och vind. (SvK, NT 1980-03-25) 1988 Ändring/ombyggnad interiör. Nya låsbara dörrar i ekläkt i trapporna upp till läktaren. Kyrkogårdsföreståndare Ove Jacobsson. (SvK) 1990 Teknisk installation värme. Vattenburen elvärme istället för direktverkande el. Ny panna med kulvert upp till kyrkan och rör under kyrkgolvet. Placerad i förvaltningsbyggnad vid sjön (?) K-Konsult Norrköping, VVS, Energi.(SvK) 1990 Vård/underhåll interiör. Rengöring av kyrkan (enbart kalkmålningarna?) med deg. (FB 1990-11-08) 1992 Vård/underhåll golv. Golvslipning. (FB 1992-02-07) 1998-1999 Vård/underhåll exteriör. Blästring och högtryckstvätt av fasaden, borttagning av cementlagningar. Avfärgning med kalkfärg. Renovering av fönster med ersättning av skadat glas. Gjutjärnsbågarna målades med linoljefärg. Tornluckorna tjärades och urtavlorna renoverades. Konsult var GKAK Byggledning AB. (ÖLM) 18

2001 Vård/underhåll exteriör. Lagning av frysskador på södersidan och översta delen av tornet. (FB 2001-10-25) 2001 Specifika inventarier textilskåp. Beslut om tillstånd till nytt textilförvaringsskåp. Skåpet placerades på orgelläktaren. (ÖLM) 2007 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift. Förkortningar BC Cnattingius, Bengt, Risinge sockens kyrkor, Linköpings stifts kyrkor, 1967. FB Folkbladet. NT Norrköpings Tidningar R - Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877. RK Risinge kyrka 100 år. En skrift till jubiléet 1849-1949. Utgiven av E Ramsten, Norrköping, 1949. SvK - Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet. ÅN - Nisbeth, Åke. Risinge gamla kyrka S:ta Maria. Svenska kulturminnen 39, Riksantikvarieämbetet. Uddevalla 1986. Ö - Östgöten ÖD Östergötlands Dagblad ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i januari 2007 19