Handel med kvinnor. Lägesrapport juni 1999. RKP KUT Rapport 1999:16 DNR KUT/A-480-1902/99

Handel med kvinnor Lägesrapport juni 1999 RKP KUT Rapport 1999:16 DNR KUT/A-480-1902/99 Rikskriminalpolisen Kriminalunderrättelsetjänsten Illegal invandring

Innehåll 1 Inledning....1 2 Sammanfattning....2 3 Bakgrund m.m....3 3.1 Definition....3 3.2 Uppdraget....3 3.3 Lagstiftning i Sverige....3 3.3.1 Brottsbalken...3 3.3.3 Utlänningslagen...4 3.3.4 Specialstraffrätt...4 4 Internationell utblick....5 4.1 EU-kommissionens verksamhetsområde....5 4.2 Information från Europol....6 4.2.1 Ländervisa lägesrapporter avseende 1996 1997...6 4.2.2.1 Belgien....6 4.2.2.2 Danmark....6 4.2.2.3 Frankrike...6 4.2.2.4 Grekland....6 4.2.2.5 Irland....7 4.2.2.6 Italien....7 4.2.2.7 Luxemburg....7 4.2.2.8 Nederländerna....7 4.2.2.9 Portugal...8 4.2.2.10 Spanien....8 4.2.2.11 Storbritannien....8 4.2.2.12 Sverige....8 4.2.2.13 Tyskland....8 4.2.2.14 Österrike....9 4.2.3 Olika kriminella nätverk...9 4.2.4 Rekrytering av kvinnorna...9 4.2.5 Transportvägar och transportsätt...10 4.2.6 Kvinnornas situation i destinationslandet...10 4.2.7 Länkningar till annan organiserad brottslighet...11 4.2.8 Övrigt om Europols verksamhet...11 4.3 STOP-projekt... 11 4.3.1 Danmark...12 4.3.2 Estland...12 4.3.3 Finland...13 4.3.5 Ryssland...13 4.3.6 Sverige...14 4.3.7 Tyskland...15 4.3.8 Nätverk mellan länderna i STOP projektet...15 4.3.9 Information från Norge...16

5 Sverige... 17 5.1 Rapporter från de svenska polismyndigheterna om handel med kvinnor... 17 5.1.1 Stockholms län...17 5.1.1.1 Prostitution generellt... 18 5.1.1.2 Generellt om handel med kvinnor/ barn, koppleri och prostitution... 18 5.1.2 Västra Götalands län...18 5.1.2.1 Handel med kvinnor... 18 5.1.2.2 Prostitution generellt... 19 5.1.3 Skåne län...20 5.1.3.1 Handel med kvinnor... 20 5.1.3.2 Prostitution generellt... 20 5.1.3.3 Generellt om handel med kvinnor/ barn, koppleri och prostitution... 20 5.1.4 Östergötlands län...21 5.1.4.1 Handel med kvinnor (Linköping)... 21 5.1.4.2 Prostitution generellt (Norrköping)... 21 5.1.5 Jönköpings län...21 5.1.5.1 Prostitution generellt... 21 5.1.6 Uppsala län...21 5.1.6.1 Handel med kvinnor och barn... 21 5.1.6.2 Prostitution generellt... 21 5.1.7 Västmanlands län...21 5.1.7.1 Prostitution generellt... 21 5.1.8 Norrbottens län...21 5.1.8.1 Handel med kvinnor... 21 5.1.8.2 Prostitution generellt... 22 5.1.9 Västerbottens län...22 5.1.9.1 Handel med kvinnor och barn... 22 5.1.9.2 Prostitution generellt... 22 5.2 Seminarium angående prostitution... 22 5.4 Underrättelser från Socialstyrelsen... 23 5.4.1 Stockholm...23 5.4.2 Göteborg...23 5.4.3 Malmö...23 5.5 Förundersökningar och domar... 24 5.5.1 Översikt...24 5.5.2 Statistik...25 5.5.3 Kommentarer...25 5.6 Internet... 26 6 Analys... 27 6.1 Metodproblem... 27 6.2 Utredningsproblem... 27 6.3 Sexköpslagen... 27 6.4 Straffbarhet... 28 6.5 Rekrytering och resväg... 28 6.6 Annan brottslighet... 28 6.7 Trend och prognos... 29 7 Förslag till åtgärder... 30

1 Inledning Efter ett regeringsbeslut i december 1997 har Rikskriminalpolisen ålagts ett ansvar för de internationella kontakterna samt även vara nationell rapportör till regeringen i frågor som rör handel med kvinnor. Uppdraget innebär att samla in uppgifter om omfattningen av handel med kvinnor i Sverige och mellan Sverige och andra länder samt om hur handeln kan förebyggas och bekämpas. Rikskriminalpolisen skall med polismyndigheterna och i samverkan med externa organ utifrån svenska intressen identifiera och karaktärsbestämma förekomsten av handel med kvinnor. Uppgifter har samlats in från polismyndigheterna med hjälp av en enkät som skickades ut i december 1998. En kontinuerlig inrapportering har därefter skett till Rikskriminalpolisen. Många polismyndigheter har inrapporterat att det inte förekommer någon handel med kvinnor i polisdistriktet. Detta innebär enligt Rikskriminalpolisen inte nödvändigtvis att problemet inte förekommer hos polismyndigheterna, utan kan i vissa fall härledas till att det i dess nuvarande karaktär är relativt nytt och att informationen om problematiken inte tillräckligt har anammats. Vidare framgår av rapporten att det finns ett mörkertal som gör handel med kvinnor svår att helt kartlägga. Rikskriminalpolisen har sedan början av 1998 också haft ett nära samarbetet med berörda myndigheter och organisationer på området, särskilt med Socialstyrelsen och Kvinnoforum samt Europol. De utlandsstationerade polissambandsmännen har medverkat i inrapporteringen till Rikskriminalpolisen. På svenskt initiativ har handel med kvinnor tagits upp i Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet där frågan numera ingår i mandatet och där Sverige är s.k. fore-runner. I mars 1999 distribuerade Sverige ut ett frågeformulär till samtliga medlemsländer för att kartlägga problemet i Östersjöområdet. För närvarande bearbetas materialet för en första analys som ska ligga till grund för hur man bättre gemensamt ska kunna bekämpa handel med kvinnor. Denna rapport har sammanställts vid Rikskriminalens kriminalunderrättelseenhet, roteln för illegal invandring. Kontaktpersoner är kriminalinspektör Kajsa Wahlberg, kriminalinspektör Sofia Ask och kriminalinspektör Patrik Engström. Stockholm den 30 juni 1999 Lars Nylén Rikskriminalchef 1

2 Sammanfattning I denna rapport lämnar Rikskriminalpolisen en redovisning av problematiken kring handel med kvinnor. Rapporten beskriver även det arbete som pågår i de europeiska samarbetsorganen och i olika projekt som Sverige deltar i. Rapporten inleds med en kort beskrivning av de lagrum som kan bli aktuella när det gäller att bekämpa handeln med kvinnor. Därefter redogörs kortfattat för det meddelande rörande kvinnohandel den Europeiska kommissionen överlämnat till rådet och till Europaparlamentet. Europols arbete och utbredningen av problemet i de olika Europol-länderna beskrivs, liksom Europols erfarenheter om kvinnohandelns länkningar till olika kriminella nätverk, rekryteringen av kvinnorna, transportvägar och transportsätt samt kvinnornas situation i destinationslandet. Ett gemensamt problem för Europol-länderna är att det är svårt att få kvinnorna att vittna mot organisatörer och hallickar. Vidare konstateras att brottsligheten är svår att bekämpa eftersom upptäcksrisken är låg, vinsterna stora och straffvärdet lågt. Sverige har deltagit i ett särskilt EU-finansierat projekt för att bekämpa handeln med kvinnor och barn, ett s.k. STOP-projekt. I projektet deltog förutom Sverige också Finland, Danmark, Tyskland, Ryssland samt Estland. De deltagande ländernas erfarenheter av kvinnohandeln redovisas liksom ett förslag till nätverk mellan de deltagande länderna. Samtliga polismyndigheter i Sverige har besvarat en enkät rörande prostitution samt handel med kvinnor och barn. Resultatet av denna enkät redovisas liksom flera exempel från Sverige på handel med kvinnor. För att beskriva omfattning och trender när det gäller brott som kan relateras till kvinnohandel beskrivs kortfattat statistiken över antalet anmälda fall av koppleri. Ett antal exempel på förundersökningar och domar rörande koppleri finns med i rapporten. En kortfattad beskrivning av prostitution över Internet lämnas, men kommer att senare utvecklas av Socialstyrelsen. Avslutningsvis ges en analys över problemen med att bekämpa kvinnohandeln, en prognos över vilken utveckling som kan väntas samt förslag på åtgärder för att bryta utvecklingen. 2

3 Bakgrund m.m. 3.1 Definition Brottslighetsformen människohandel definieras enligt följande i bilagan till Europolkonventionen: Att tvinga en person under andra personers reella och illegala makt genom användande av våld, hot eller missbruk av en överordnad ställning eller handlingar i syfte att utnyttja andras prostitution, att på olika sätt sexuellt utnyttja och utöva sexuellt våld mot minderåriga eller att utöva handel i samband med att barn överges. Dessa slag av utnyttjande omfattar även framställning, försäljning och spridning av barnpornografiskt material. I rapporten förekommer följande förkortningar på organisationer och företeelser. NGO Non Governmental Organisation ung. frivilligorganisation SKR Sveriges Kvinnojourers Riksförbund ROKS Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige STOP-project Stop Trafficking On People. Se avsnitt 5.3 3.2 Uppdraget I regeringens beslut den 16 december 1997 om Myndighetsgemensamma uppdrag för att bekämpa våld mot kvinnor ges Rikspolisstyrelsen i uppdrag att vara nationell rapportör åt regeringen i frågor som rör internationell handel med kvinnor för sexuellt utnyttjande. Rikspolisstyrelsen har uppdragit åt Rikskriminalpolisen att för styrelsens räkning inventera problematiken, föreslå åtgärder samt rapportera till regeringen. En första redovisning skedde i en delrapport (KUT 1999:7A) som Rikskriminalpolisen lämnade den 23 mars 1999. 3.3 Lagstiftning i Sverige Någon lagstiftning riktad direkt mot handel med människor finns inte i Sverige. Vid ingripande mot handel med kvinnor får därför mer allmänna bestämmelser användas då det är möjligt. 3.3.1 Brottsbalken I brottsbalken är det främst reglerna om koppleri och försättande i nödläge som kan bli aktuella vid bekämpandet av handel med kvinnor. Av 4 kap 3 Brottsbalken framgår att: 3 Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 2, genom olaga tvång eller vilseledande, föranleder att någon kommer i krigs- eller arbetstjänst eller annat sådant tvångstillstånd eller förmår någon att bege sig till eller stanna kvar på utrikes ort, där han eller hon kan befaras bli utsatt för förföljelse eller utnyttjad för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt råka i nödläge, döms för försättande i nödläge till fängelse, lägst ett och högst tio år. Är brottet mindre grovt, döms till böter eller fängelse i högst två år. 3

Av 6 kap 8-9 Brottsbalken framgår att: 8 Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år. Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket. Lag (1998:393). 9 Är brott som avses i 8 grovt, skall dömas för grovt koppleri till fängelse, lägst två och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om den som har begått gärningen främjat tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning i större omfattning eller hänsynslöst utnyttjat annan. 3.3.3 Utlänningslagen I Utlänningslagen finns för närvarande möjlighet att neka personer inresa i Sverige om det kan antas att de kommer att försörja sig t.ex. genom prostitution. Denna bestämmelse ger också möjlighet att avvisa personer som rest in i Sverige och som här försörjer sig på prostitution. Av 4 kap 2 Utlänningslagen framgår att: 2 En utlänning får vidare avvisas 2. om det kan antas att han under sin vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt eller att han kommer att bedriva verksamhet som kräverarbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd När det gäller utlänningar som rest in i landet med redan beviljade uppehållstillstånd anger 2 kap 11 Utlänningslagen att: 11 Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd återkallas 2. om han handlat på ett sådant sätt att det finns allvarliga anmärkningar mot hans levnadssätt, eller Återkallelse enligt första stycket får ske endast om frågan har väckts innan utlänningen har varit bosatt här i tre år med uppehållstillstånd. I förslag till ny utlänningslag SOU 1999:16 föreslås att möjligheten att återkalla uppehållstillstånd, även tidsbegränsade sådana, p.g.a. levnadssätt, tas bort. 3.3.4 Specialstraffrätt Sedan den 1 januari 1999 är köp av sexuella tjänster förbjudet i Sverige. I lagen (1998:408) om förbud av köp av sexuella tjänster föreskrivs att: Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader. För försök döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 4

4 Internationell utblick 4.1 EU-kommissionens verksamhetsområde I december 1998 överlämnade den Europeiska kommissionen ett meddelande rörande problemet med kvinnohandel till rådet och Europaparlamentet. I meddelandet uppger kommissionen att det är svårt att få fram statistik på området. Enligt kommissionen är dock de som arbetar med problemet eniga om att det är ett ökande problem och att den största ökningen härrör från central- och östeuropeiska länder. Kommissionen anser att politiken bör inriktas på att stödja dem som utsätts för kränkande övergrepp på de mänskliga rättigheterna. I meddelandet poängteras vikten av nationellt och internationellt samarbete mellan rättsväsende, invandrarmyndigheter, sociala myndigheter och icke-statliga organisationer. När det gäller samordningen av åtgärderna mot handeln med kvinnor refererar kommissionen till tidigare förslag där vikten av samordning understryks. Vidare refereras till ett ministeruttalande där man rekommenderat att medlemsstaterna inrättar nationella rapportörer som skall samverka med varandra och informera respektive regering. Kommissionen anser att medlemsstaterna bör överväga om det är lämpligt att inrätta enheter med särskild kompetens eller samordningsfunktion för kampen mot människohandeln. När det gäller internationellt samarbete påminner kommissionen om att FN håller på att utarbeta ett protokoll om människohandel och en konvention om organiserad internationell brottslighet. Kommissionen belyser några problem i arbetet med att bekämpa handel med kvinnor. Det rör främst bristen på tillförlitlig statistik och information vilket gör det svårt att bedöma omfattningen av problemet och att utarbeta strategier för att bekämpa handeln på ett effektivt sätt. Enligt kommissionen är några av orsakerna till den bristande statistiken att mörkertalet är stort, att begrepp och definitioner skiljer sig mellan länderna, att kvinnohandeln vanligen inte är tydligt definierad, att det inte sker någon systematisk informationsinhämtning samt att kommunikation och informationsutbyte mellan nationella institutioner inte fungerar tillfredsställande. När det gäller kopplingen mellan migration och bekämpningen av människohandel understryker kommissionen vikten av att tjänstemän som arbetar med migrationsfrågor vid t.ex. ambassader och konsulat utbildas. Vidare ser kommissionen ett problem i att offren för kvinnohandeln fruktar repatriering och därför inte biträder i myndigheternas arbete mot smugglarna. Kommissionen menar att offren för handeln måste erbjudas juridisk hjälp och vittnesskydd samt att de inte automatiskt skall utvisas. Först då, anser kommissionen, kan betydande förbättringar i frågan om åtal mot smugglare ske. Kommissionen tar upp frågan om tillfälliga eller provisoriska uppehållstillstånd för att säkerställa att offren kan vittna om smugglarnas brottsliga handlingar. Under 1999 säger sig kommissionen vara beredd att presentera ett lagförslag om tillfälliga uppehållstillstånd för offer som är beredda att vittna i rättegångar. På lagstiftningssidan ser kommissionen det som ett stort problem att lagstiftningen i flera länder inte särskilt tar upp frågor om sexuellt utnyttjande av kvinnor som smugglas från utlandet. Kommissionen nämner också behovet av särskilt socialt stöd till offren för människohandeln och strängare kontroll av arbetsförhållandena inom vissa verksamheter så som restauranger, barer, klubbar och vissa andra nöjesetablissemang. 5

Kommissionen anser att de långsiktiga effekterna kan uppnås genom åtgärder i ursprungs- och transitländerna. Det är där de grundläggande orsakerna till kvinnohandeln står att finna och kan bekämpas. 4.2 Information från Europol Vid ett rådsmöte inom EU i Dublin i september 1996 beslutade man att utöka mandatet för Europol Drugs Unit att även gälla handel med människor. Under 1997 beslutade man att inom Europol sammanställa och förmedla en lägesrapport varje år om situationen i medlemsländerna rörande handel med människor och då i första hand handel med kvinnor. I ett utkast till Europols lägesrapport för 1996-1997 konstateras att handel med människor och då särskilt handel med kvinnor med syfte att utnyttja dem sexuellt, har fått ökad uppmärksamhet de senaste åren. Många länder inom unionen har tagit flera initiativ för att komma tillrätta med problemet både nationellt och internationellt. Ett flertal politiska och andra initiativ har tagits, både inom ramarna för EU och av olika organisationer. Medlemsländernas nationella rapporter till Europol visar att de flesta medlemsländerna mer eller mindre berörs av handel med kvinnor. Kvinnorna kommer från alla delar av världen till länder i unionen och man kan se ett mönster där kvinnor av en viss nationalitet företrädelsevis söker sig till ett och samma land i unionen. En generell trend är dock att antalet prostituerade från Östeuropa till unionen har ökat dramatiskt. Under nittiotalet har till exempel antalet östeuropeiska prostituerade i Tyskland och Nederländerna ökat från några få till 60% av det totala antalet prostituerade. Det nämns ofta i olika sammanhang att det finns ca 500 000 östeuropeiska prostituerade i Västeuropa men det får ses som en uppskattning och är inte klarlagt genom närmare undersökningar. Kvinnor som utsätts för handel i unionen kommer även från Thailand, Filippinerna, Nigeria, Ghana, Brasilien, Colombia, Peru och Dominikanska Republiken. 4.2.1 Ländervisa lägesrapporter avseende 1996 1997 4.2.2.1 Belgien Kvinnor som utsätts för handel kommer i första hand från Östeuropa, Thailand, Filippinerna, Dominikanska Republiken, Colombia, Ghana och Nigeria. Antalet prostituerade kvinnor från Östeuropa ökade markant under 1992-1995. I Belgien beviljar man tillfälliga uppehållstillstånd till kvinnor som vittnar mot sina organisatörer. 4.2.2.2 Danmark Enstaka fall av handel med kvinnor har rapporterats och kvinnorna har kommit från Östeuropa och Asien. 4.2.2.3 Frankrike Antalet fall av handel med kvinnor ser ut att öka. Kvinnorna kommer i första hand från Maghreb, Östeuropa, Västeuropa ( mestadels från Iberiska halvön), Latinamerika och Sydostasien. De flesta kvinnorna är i åldrarna 20-30 år. 4.2.2.4 Grekland I mars 1999 meddelades att man har problem med handel med kvinnor från Östeuropa och Balkan. I första hand kommer kvinnorna från Bulgarien, Rumänien, Ryssland, Albanien, Ukraina, Vitryssland 6

och Tjeckien. Organisatörerna kommer oftast från Grekland, Albanien, Bulgarien, Rumänien och Ryssland. De kriminella nätverken som sysslar med denna handel består av både greker och utlänningar från ovan nämnda länder. Kvinnorna rekryteras i sina hemländer, bland kvinnor som befinner sig illegalt i Grekland samt genom annonser i grekiska tidningar. Det är inte ovanligt att de kriminella nätverken byter eller säljer kvinnor mellan varandra och sedan flyttar om dem i landet. Detta bidrar till att göra kvinnorna osäkra och det försvårar polisens arbete. Utredningar har visat att det är vanligt att man tar in kvinnorna vid obevakade gränsövergångar mellan Grekland-Bulgarien och Grekland-Albanien. Transporten sker oftast med bil. Det förekommer också att man arrangerar skenäktenskap mellan kvinnorna och grekiska män så att kvinnorna kan stanna legalt i landet medan de nyttjas i prostitution. Man har kunnat länka dessa nätverk till annan organiserad brottslighet såsom narkotikasmuggling, penningtvätt samt olaga vapeninnehav. Under 1998 hade man 24 fall av koppleri som kan härledas till handel med kvinnor. Totalt var 61 kvinnor inblandade och av dem var 5 kvinnor minderåriga. Det uppskattas att 98 organisatörer ingick i dessa fall. Utöver detta hade man 156 fall av koppleri med 503 kvinnor inblandade men som inte gick att härleda till begreppet handel med kvinnor. 4.2.2.5 Irland Från den irländska polisen har man meddelat att handel med kvinnor inte anses som något problem. 4.2.2.6 Italien Från italienskt håll meddelas att man inte systematiskt samlar in information om handel med kvinnor. Sedan 1990 har antalet utländska prostituerade i Italien ökat anmärkningsvärt. Kvinnorna kommer i första hand från Östeuropa men ett mindre antal kommer även från Afrika och Sydamerika. I en rapport från IOM (International Organization of Migration) 1996 pekar man särskilt på att handel med kvinnor från Albanien och Nigeria till Italien utgör ett särskilt problem. IOM uppskattar att det finns 19 000-25 000 utländska prostituerade i Italien och av dessa har uppskattningsvis 2 000 utsatts för handel. Rikskriminalpolisen har representerat Sverige i en styrgrupp i ett EU-finansierat STOP-projekt, vars uppgift har varit att studera betydelsen av ett snabbt informationsutbyte för att bättre förebygga och bekämpa handel med människor. Vid ett möte med styrgruppen i Bern i januari 1999 meddelades från italienskt håll att man skulle inrätta sk helplines under mars 1999. Det är en särskild telefonlinje för människor som utsatts för handel och de kan ringa och få professionell hjälp. Man kan även ringa om man vill ge tips och information om människohandel. Telefonen kommer att vara öppen tjugofyra timmar om dygnet. 4.2.2.7 Luxemburg Ingen information har inkommit till Europol rörande handel med kvinnor. 4.2.2.8 Nederländerna Antalet prostituerade i Nederländerna beräknas vara ca 14 000 varav ca 40 % kommer från länder utanför unionen. Ungefär en tredjedel av de prostituerade utanför unionen kommer från Östeuropa, främst från Polen, Tjeckien, Slovakien, Ukraina, Ungern och de Baltiska staterna. I övrigt kommer kvinnorna från Colombia, Brasilien Nigeria och Turkiet. Man uppskattar att ca 2 000 kvinnor från Östeuropa utsätts för handel varje år. 7

4.2.2.9 Portugal Informationen från Portugal har varit mycket begränsad. För 1996 rapporteras dock att man haft 14 fall rörande handel med kvinnor. 4.2.2.10 Spanien Från spanskt håll meddelas att prostituerade från Dominikanska Republiken är vanligt förekommande. Det är känt att kriminella nätverk som sysslar med handel med kvinnor har satt upp rekryteringskontor i Santo Domingo och Puerto Plata. Man sköter rekrytering och transport av kvinnorna till Spanien samt förser dem med resedokument som visserligen oftast är äkta men försett med någon annans identitet. Kvinnorna känner oftast inte till att de ska arbeta som prostituerade utan tror att de ska arbeta som dansöser eller barbiträden. Det är också vanligt att man arrangerar skenäktenskap mellan en kvinna från Dominikanska Republiken och en spanjor så att kvinnan kan uppehålla sig legalt i Spanien. När tillståndet är klart skiljer paret sig. Det är också känt att afrikanska kriminella nätverk för in afrikanska kvinnor till Spanien 4.2.2.11 Storbritannien För tio år sedan såg man de första tecknen på att handel med kvinnor existerade i landet. Det rörde sig då mest om kvinnor från Hong Kong, Malaysia och Thailand. Kvinnorna arbetade på bordeller och bjöds ut till orientaliska män i slutna kretsar. För fem år sedan såg man en ökning av handel med kvinnor från Litauen som bjöds ut till alla typer av köpare av sexuella tjänster. Sedan dess har problemet växt till den grad att det idag anses utgöra en av de största utmaningar som rättsväsendet står inför. Under åren 1988-1995 rekryterade en man från Brasilien och hans kriminella nätverk mer än hundra kvinnor från en brasiliansk by till London. Kvinnorna flögs i små grupper till Portugal där de försågs med falska portugisiska resedokument och sedan vidare till London. Där hölls de inlåsta och tvingades in i prostitution. 4.2.2.12 Sverige Rikskriminalpolisen har rapporterat att handel med kvinnor förekommer i Sverige och att kvinnorna i första hand kommer från Östeuropa. Generellt har antalet utländska prostituerade ökat i Stockholmsområdet. Se vidare avsnitt 6. 4.2.2.13 Tyskland I Tyskland har man sedan några år tillbaka skrivit nationella rapporter om människohandel som förekommer i förbundsrepubliken. Under åren 1976-1989 kom kvinnorna som utsattes för handel främst från Sydamerika, Thailand, Filippinerna och Afrika. Sedan 1989 har kvinnor från Östeuropa dominerat. I lägesrapporten från 1996 rapporteras om 373 fall av handel med människor med totalt 1 581 brottsoffer. Nio av dessa brottsoffer var män. Totalt kom 1 260 brottsoffer från Östeuropa och av dessa kom 233 från Ryssland, 108 från Ukraina, 86 från Litauen och 198 från Tjeckien. I övrigt kom kvinnorna från Afrika, Asien och Sydamerika. Av de som utsattes för handel var 58 mellan 14-17 år, 803 var brottsoffer mellan 18-25 år och 240 var över 25 år. Åldersförhållanden i övrigt var okända. 8

4.2.2.14 Österrike Ingen statistik har redovisats på hur många kvinnor som utsatts för handel i enlighet med Europols definition. Antalet östeuropeisk prostituerade har ökat under nittiotalet och kvinnorna kommer i första hand från de östra grannländerna och dominerar för närvarande i gatuprostitutionen. Här nämns särskilt kvinnor från Tjeckien och Slovenien. En mindre grupp prostituerade kommer från Asien och Afrika. 4.2.3 Olika kriminella nätverk I lägesrapporten från Europol beskrivs två olika typer av kriminella grupper som är vanligt förekommande då det gäller att organisera handel med kvinnor, men givetvis förekommer också andra konstellationer. Den ena gruppen består av ett fåtal organisatörer som rekryterar kvinnor av samma ursprung som de själva och som kör dem till destinationslandet. Där överlämnar de kvinnorna mot ersättning till en bordellägare eller till någon som hyr ett fönster i ett prostitutionsområde. Den andra gruppen är mer organiserad och affärsmässig. Här kan organisatören äga en bordell eller ha en annan rörelse som täckmantel. Man har egna medhjälpare som sköter rekryteringen och transporten av kvinnorna. Här har man också ett nätverk av personer som kan hjälpa till med att skaffa fram och förfalska nödvändiga dokument och handlingar. För det mesta kommer rekryterarna från kvinnornas ursprungsländer och de som sitter i toppen av organisationen är medborgare i destinationslandet. 4.2.4 Rekrytering av kvinnorna Flertalet polisutredningar i Europa har visat att kvinnor som utsatts för handel oftast känt till att de ska arbeta som prostituerade i destinationslandet, men i många fall har de inte känt till omfattning och under vilka former prostitutionen skulle äga rum och de har inte kunnat dra sig ur när de så önskat. Det är inte heller ovanligt att man lockats med falska löften om arbete som värdinnor vid klubbar och barer och sedan tvingats in i prostitution i stället. Det är mindre vanligt att våld eller hot om våld förekommer mot kvinnorna i den inledande delen, d.v.s. när kvinnor rekryteras och transporteras. Det vanligast förekommande sätten att rekrytera kvinnorna är genom: Bekantskap Här kan kvinnans pojkvän eller en släkting till henne komma i kontakt med en rekryterare som erbjuder kvinnan arbete i ett annat land. Annonsering I en del östeuropeiska länder förekommer det att rekryterare annonserar i tidningar efter kvinnor som är villiga att arbeta i väst. Mellan raderna är det oftast uppenbart att kvinnorna ska arbeta inom sexindustrin. Diskotek och nattklubbar Kvinnor som arbetar vid diskotek och i barer kontaktas direkt av rekryterare för arbete som prostituerade i väst. Andra prostituerade Det är inte ovanligt att kvinnor som redan arbetat som prostituerade i väst hjälper till som rekryterare då de återkommit till hemlandet. 9

Genom våld eller hot om våld Endast Tyskland och Italien har rapporterat om kvinnor som rekryterats, transporterats och tvingats in i prostitution genom våld eller hot om våld. I Italien har det rört sig om kriminella albanska grupper som tvingat albanska kvinnor till prostitution där. 4.2.5 Transportvägar och transportsätt Kvinnor som utsätts för handel från Östeuropa till Västeuropa transporteras landsvägen med hjälp av bilar, lastbilar, bussar och tåg. Mellan Albanien och Italien har det förekommit att man transporterat kvinnorna med båt över Adriatiska havet. Själva resan brukar inte ställa till problem då de flesta västeuropeiska länder tagit bort viseringskravet på medborgare från öst. Kvinnorna reser in som turister och allt som krävs är att de har resehandlingar och medel för sin vistelse. I de fall visering krävs kan man kringgå detta genom att förfalska resedokument eller låta kvinnan resa in med någon annans pass från ett land där inte visering krävs. Det har vid flera tillfällen konstaterats att kvinnor från Ukraina och Ryssland ofta använder förfalskade polska resedokument. I detta sammanhang kan nämnas att en utländsk prostituerad kvinna som anträffades i Stockholm våren 1999 uppvisade ett förfalskat, stöldanmält, litauiskt pass då hon omhändertogs av polis. Utredningen visade några veckor senare att kvinnan var hemmahörande i Ukraina. 4.2.6 Kvinnornas situation i destinationslandet Det nämns ofta att kvinnorna känt till att de ska arbeta som prostituerade i destinationslandet. Lika ofta finner de att omständigheterna inte blev som de trott eller blivit lovade. I många fall har de då varit oförmögna att göra något åt sin situation. Anledningen till detta kan vara att man blivit fråntagen sin passhandling eller står i skuld till organisatören för resor och uppehälle mm. Man vågar och kan inte fly av rädsla för repressalier som kan riktas mot kvinnan själv eller hennes anhöriga i hemlandet. Kvinnorna har ofta utsatts för våldtäkt, misshandel och hotelser i syfte att programmera dem för, och hålla dem kvar i, prostitutionen. Rädslan för förövarna gör det också svårt för kvinnorna att tala med polisen och att vittna vid en eventuell rättegång. Det förekommer också att kvinnorna flyttas inom landet eller hålls under former som gör att man ibland talar om en vit slavhandel. Rikskriminalpolisens kommentar: Enligt den information som Rikskriminalpolisen har känner de flesta kvinnor, som utsatts för handel i Sverige, till att de ska arbeta som prostituerade och dela med sig av sina förtjänster till en organisatör. I de flesta fall har de ändå blivit lurade genom att villkoren förändrats när de väl börjat sin verksamhet. De har fått arbeta mer och de har tjänat mindre än vad som varit överenskommet. Uppskattningsvis kan man säga att ungefär hälften av kvinnorna varit villiga att tala med polisen och har berättat om hur de kom i kontakt med organisatören, hur överenskommelsen såg ut och hur situationen blev då de kom hit. Vid två förundersökningar har kvinnorna i det närmaste vägrat att samarbeta och det har tolkats som att det har berott på rädsla för organisatören. Oftast har kvinnorna bott hemma hos organisatören eller hos någon närstående till denne. Kvinnornas passhandlingar har oftast förvarats i bostaden. Några kvinnor har berättat att de själva kunnat förfoga över sina pass och några har sagt att organisatören har tagit hand om dem. Ingen kvinna har uppgivit att hon blivit misshandlad, våldtagen eller programmerad av organisatören. Däremot har en kvinna särskilt uttryckt att hon kände sig hotad till livet om hon skulle bryta överenskommelsen och resa hem. Hon blev även hotad till livet om hon ville avbryta sitt arbetspass för att hon frös eller var hungrig. Kvinnornas rädsla ser ut att bero på att de riskerar att utsättas för våld om de inte samarbetar. 10

I de förundersökningar om koppleri som Rikskriminalpolisen tagit del av beskriver kvinnorna att de, i sitt ursprungsland, i vissa fall själva har annonserat i tidningar med önskan om arbete som städare eller barnvakter mm. Den kriminelle organisatören har besvarat deras annonser men i stället erbjudit dem arbetet som prostituerade. I andra fall har kvinnor som redan varit prostituerade blivit uppköpta av en annan organisatör i syfte att de skulle prostituera sig i Sverige. Kvinnorna fördes efter uppköpet till Sverige där de också arbetade som prostituerade. Dessa kvinnor uppger att de under ett par veckor tjänade ca 15-20 000 kronor/ person men fick bara behålla 100-200 kronor/dag, resten av pengarna gick till organisatören. 4.2.7 Länkningar till annan organiserad brottslighet Kriminella organisationer och nätverk som sysslar med kvinnohandel i unionen har ibland kunnat länkas till annan organiserad brottslighet såsom vapen- narkotika- och annan människosmuggling. Det händer att kvinnor som utsatts för handel får fungera som kurirer vid narkotikasmuggling. Handel med kvinnor är mycket lukrativt och kan generera hundratusentals euro*. Risken att åka fast har hittills varit liten och straffsatserna är förhållandevis lindriga. Därtill har den här typen av ärenden ofta låg prioritet inom de europeiska rättsväsendena och är dessutom komplicerade att utreda. Begreppet handel med kvinnor innefattar flera segment och är ofta inte en brottsrubricering i sig i de flesta länder. Detta förhållande gör att brottstypen är svår att analysera och komplicerar dessutom det polisiära internationella samarbetet. (* 1 euro = 9:50 SEK) 4.2.8 Övrigt om Europols verksamhet Om brott av liknande karaktär berör minst två medlemsländer kan Europol biträda de utredande länderna genom att öppna så kallade Analytical Workfiles. Man samlar in information och de drabbade länderna kan få hjälp med att analysera problemet. I databaser lagrar man information om kända brottslingar och kriminella organisationer. Europol anordnar expertmöten där deltagare från medlemsländerna kan få träffa andra experter från tredje land. Mötena kan avse olika typer av organiserad brottslighet och man bjuder ofta in experter från EU:s ansökarländer och USA. I ett Centre of Excellence sammanställer Europol expertiskunskap från medlemsländerna. Det rör lagstiftning, forskning och studier från universitet med mera. Hösten 1999 planerar Europol en utbildning i Best Training and Practice rörande människohandel. 4.3 STOP-projekt Sverige är genom Rikskriminalpolisen och Socialstyrelsen representerat i en styrgrupp i ett EU-finansierat så kallat STOP (Stop Trafficking On People) Projekt. Projektet syftar till att bygga upp ett nätverk mellan Finland, Sverige, Ryssland, Tyskland och Estland för analys och bekämpning av handel med kvinnor i dessa länder. För närvarande har fyra av sex planerade möten hållits i Helsingfors i det finländska Inrikesministeriets regi. Vid mötena har man diskuterat de olika ländernas lagstiftning på området, vittnesskydd, NGO:s roll, lämpliga samarbetspartners och nätverk. Styrgruppen har också arbetat fram ett frågeformulär i syfte att kartlägga problemet handel med kvinnor i deltagarländerna. Formulären delades ut under januari månad 1999 och håller för närvarande på att sammanställas och analyseras. Vid de två senaste mötena har man även bjudit in en representant för dansk polis som har redogjort för si- 11

tuationen där. En kortfattad sammanställning utifrån STOP-projektet av situationen i deltagarländerna följer nedan: 4.3.1 Danmark Från danskt håll har man berättat att man inte studerat kvinnohandeln närmare. Inga kvinnor har anmält till polisen att de utsatts för handel och i de fall man ändå försökt få kontakt med dem så har de inte varit villiga att tala med polisen. De kvinnor som kan ha utsatts för handel har ofta vistats illegalt i landet och har därför blivit avvisade. Det har varit mycket skriverier i danska tidningar om kvinnohandel i Danmark och nu vill den danska regeringen att man ska undersöka hur stort problemet är och hur det ser ut. Pro-Center i Danmark uppskattar att man har ca 1 600 prostituerade i landet och av dessa har ca en tredjedel utländskt ursprung. Man har särskilt stora problem med thailändska prostituerade och de lockas till Danmark av thailändska män och kvinnor som redan bor där. Polisen i Danmark har utrett tre fall av handel med kvinnor i Danmark. Ett fall gällde en ungersk nattklubbsägare som tog in ungerska prostituerade och för att få uppehållstillstånd försågs de med falska kontrakt där de stod att de skulle arbeta som dansöser. Ett annat fall rörde kvinnor från Lettland där man arrangerade skenäktenskap med danska män för att kvinnorna skulle kunna vistas legalt i Danmark och arbeta som prostituerade. Det sista fallet rörde en man från Tjeckien som arrangerade ett skenäktenskap mellan honom själv och en tjeckisk kvinna som han sedan tvingade in i prostitution. Från den 1 juli 1999 kommer det att vara förbjudet att köpa sexuella tjänster från personer under 18 år i Danmark. Straffet kan bli böter eller fängelse upp till två år. Man har inget vittnesskyddsprogram i Danmark som går att använda för att skydda kvinnor som utsatts för handel. Generellt kan man skydda vittnen genom att förse dem med en ny identitet. I Danmark antogs en handlingsplan mot våld den 6 april 1999. Den innebär bland annat att personer som utsatts för våld ska få stöd och hjälp av psykologer och/eller frivilligorganisationer från NGO: s. Professionell hjälp betalas av staten och Röda Korset kommer att ställa upp med volontärer som får genomgå en särskild utbildning i krishantering. Polisen ska informera offer för våldsbrott om rätten till denna hjälp. 4.3.2 Estland I Estland räknar man med att det finns ca 2 000 prostituerade i landet. Antalet prostituerade minskar och det beror troligtvis på att de reser utomlands. Av de prostituerade är ca 0,5 % under 15 år, ca 4,5 % mellan 15-18 år och 95 % över 18 år. De inhemska prostituerade kommer till 50 % från Tallinn och till 50 % från fattiga byar på landet. Ca 80 % kommer från den ryska minoriteten i Estland och resten utgörs av estländskor och övriga nationaliteter. Kvinnor ur den ryska minoriteten är de som har svårast att få ett arbete i landet. Man uppskattar att ca 90 % av de prostituerade har egna barn. Prostitution är tillåtet men koppleri är straffbart. Man har inget särskilt brott som benämns handel med kvinnor eller människohandel. Kvinnorna börjar i prostitutionen av ekonomiska skäl. I Estland har man två stora NGO:s som arbetar med människor som utsatts för handel. Det är AIDS Preventive Centre och Child Support Centre. Man 12

arbetar mycket med att förstärka den lag som ska skydda människor från att utnyttjas sexuellt m.m. Till exempel är det ingen skillnad på att utnyttja ett barn eller en vuxen sexuellt. En särskilt viktig fråga är att arbeta för att kunna straffa de som reser utomlands och köper sexuella tjänster av barn. I övrigt försöker man bistå med information om safe-sex och om vilka faror en prostituerad kan råka ut för. Man tillhandahåller även kondomer, mediciner och psykiatrisk hjälp. Det är dock få som ber om den hjälp som finns. Den vanligaste anledningen till att man söker hjälp är att man utsatts för mycket våld i samband med utförandet av sexuella tjänster. Våld är en vanlig anledning till att man ber om hjälp att sluta för gott. Det finns 19 sk hjälplinjer för de som vill ringa och söka vård och hjälp. Polisen och NGO:s har ett minimalt samarbete. Angående vittnesskydd så är situationen liknande den i Danmark. 4.3.3 Finland I Finland är det sedan den 1 januari 1999 förbjudet att köpa eller försöka köpa sexuella tjänster av personer under 18 år. Straffet för den som bryter mot denna lag är böter eller fängelse upp till sex månader. Man kan även straffa en finsk medborgare som gör sig skyldig till detta brott i ett annat land även om det inte är ett brott där. Man har inget brott som benämns kvinnohandel eller människohandel men man gör sig skyldig till koppleri om man främjar annans prostitution och gör sig ekonomisk vinning på den. Enligt finsk utlänningslag kan en utlänning avvisas om han eller hon försörjer sig genom prostitution. Efter den 1 maj 1999 kan man även neka en person att resa in i Finland om det finns skälig anledning anta att personen kommer att försörja sig på ett oärligt sätt eller genom att tillhandahålla sexuella tjänster. För åtta år sedan fanns inga gatuprostituerade i Finland. Idag finns ett flertal utländska prostituerade på gatan och på sexklubbar. Man räknar med att det finns ca 2 000 prostituerade i Helsingfors och av dem är ca 8 % finska medborgare och resten är utländska. De utländska prostituerade kommer i första hand från Ryssland, Vitryssland, Ukraina och Estland och man räknar med att ca 1 000 utländska prostituerade besöker Finland varje veckoslut. I de flesta fall har kvinnorna berättat för polisen att de frivilligt rest till Finland för att tjäna pengar genom prostitution. I de fall polisen valt att inleda en förundersökning rörande koppleri har kvinnorna, med något undantag, valt att inte säga något alls. Finland har också problem med ryska prostituerade som besöker norra Finland varje helg. Hundratals kvinnor kommer med buss och det hela verkar i högsta grad organiserat. De har fått viseringar och har blivit inbokade på hotell i förväg. Då man talat med dem har de bara sagt att de är privatpersoner som försörjer sig genom prostitution. Några kvinnor har i förtroende berättat att de fått betala tiotusentals mark för att få delta i nämnda aktiviteter samt att de fått betala hälften av förtjänsterna till en organisatör. I Finland har man ett mindre antal NGO:s som arbetar med kvinnor som utsatts för våld och de hjälper även kvinnor som utsatts för handel. Man har inte antagit något vittnesskyddsprogram som kan appliceras på kvinnor som utsatts för handel men inom justitiedepartementet diskuterar frågan. 4.3.5 Ryssland Prostitutionen är inte något prioriterat problem i Ryssland och man menar att man har allvarligare saker att ta itu med. Här nämns korruption, ekonomiska svårigheter, droger, sjukdomar, flyktingar som göm- 13

mer sig i väntan på att resa till väst mm. Koppleri är straffbart i den mån man, med våld eller hot om våld, tvingar någon att prostituera sig. De ryska prostituerade reser oftast till Tyskland för att sälja sina tjänster men det kommer även prostituerade till Ryssland från Ukraina. Den höga arbetslösheten och kvinnans marginalisering är orsaker till att människor tvingas in i prostitutionen. De NGO:s som finns arbetar huvudsakligen med missbrukare och övergivna barn. Eventuellt kan prostituerade få hjälp genom kyrkor och Röda Korset. Det är dock ingen organisation som aktivt arbetar för att prostituerade ska sluta med sin verksamhet. Relationerna mellan NGO:s och myndigheterna är inte så bra och man är ganska skeptisk mot varandra. I St Petersburg finns ca 5 000-7 000 inhemska prostituerade och ca 1000 från Vitryssland och Ukraina. Under 1997 utreddes några fall där ryska kvinnor lurats till prostitution i Tyskland och Israel. Kvinnorna fick bara behålla 30 % av sina intäkter. För det mesta ser det ut som att kvinnorna självmant reser som turister till utlandet och arbetar sedan som prostituerade. Då koppleri bara är brottsligt om det sker under våld eller hot om våld har polisen inte lagt ner något större arbete på denna typ av ärenden. 4.3.6 Sverige Från svenskt håll har representanten från Rikskriminalpolisen informerat om gällande lagstiftning. Vi har även redogjort för de kopplerifall som varit aktuella det senaste året och som kan härledas till handel med kvinnor. Intresset för den nya sexköpslagen har därvid varit stort. Lagen påverkar i högsta grad polisens arbete med att försöka bekämpa kvinnohandeln. Den har gjort kvinnohandeln mer osynlig och köpare av sexuella tjänster vill inte vittna i kopplerimål då de anger sig själva för att ha brutit mot den nya sexköpslagen.. Den svenska regeringen har givit flera myndigheter i uppdrag att bekämpa våld mot kvinnor. Här ingår bland annat att Rikskriminalpolisen under en femårsperiod ska samla uppgifter om omfattningen av handel med kvinnor i Sverige samt om hur den ska förebyggas och bekämpas. I Sverige har vi inte ett vittnesskyddsprogram som är applicerbart på kvinnor som utsatts för handel. Vi har därför informerat om det skydd som generellt finns för vittnen i rättegångsbalken, brottsbalken och i lagen om folkbokföring. Skyddet avser främst åtgärder för personer som är permanent boende i Sverige. I ett fall har en kvinna, som utsatts för handel, ställt upp som vittne och då fått hjälp med skyddat boende genom polismyndigheten. Kvinnan kände sig hotad av sin organisatör men var ändå villig att samarbeta med polisen. Då sexköpare inte vill ställa upp och vittna blir kvinnans vittnesmål ännu viktigare och man måste biträda henne så att hon vågar samarbeta. I Sverige finns, enligt Socialstyrelsen, inte några NGO:s som enbart arbetar med prostituerade eller kvinnor som utsatts för handel men flera arbetar med våld mot kvinnor. Prostitutionen har enligt svensk tradition varit en fråga för sociala myndigheter och dess institutioner. De har även ansvarat för missbrukare och socialt utstötta i allmänhet. Organisationer såsom ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige), SKR (Sveriges Kvinnojourers Riksförbund) och Kvinnoforum arbetar bland annat med kvinnor i prostitutionen och kvinnor som utsatts för handel. ROKS och SKR, kommer att efter önskemål från Rikskriminalpolisen, samla in information från de lokala kvinnojourerna om vad man känner till om kvinnohandeln i Sverige för att på så sätt försöka skapa en bättre uppfattning om problemen. Det finns indikationer på att kvinnor som utsätts för handel hellre vänder sig till frivilligorganisationer än till myndigheter av rädsla för organisatören eller för att avvisas. Samarbetet mellan NGO:s och polis fungerar bra och bör ske med klara distinktioner utifrån de olika rollerna. De NGO:s som finns har ofta bra kunskaper om utsatta kvinnor som polisen bör tillvarata. I övrigt har Sverige kvinnojourer och brottsofferjourer som på olika sätt kan bli involverade i problematiken. 14

4.3.7 Tyskland I Tyskland har man störst problem med prostituerade från Östeuropa och då främst från Polen, Ukraina, Tjeckien, Ryssland och Litauen. De reser in i landet som turister men stannar många gånger längre än tillåtet och uppehåller sig således illegalt i landet. Kvinnorna är oftast i åldrarna 18-25 år och för det mesta känner de till att de ska arbeta som prostituerade i Tyskland. I efterhand inser de för det mesta att de blivit lurade då de får arbeta mer och tjänar mindre än vad som var överenskommet. I de fall de utsätts för våld sker det oftast när kvinnorna kommit på plats och innan de ska börja arbeta. På så sätt får organisatören övertag över kvinnorna och kan hålla dem kvar i prostitutionen. Liksom Sverige har man problem med att kvinnorna avvisas innan man gjort en ordentlig undersökning om deras situation i landet. Ofullständiga förundersökningar leder i förlängningen till att det blir svårt att nå upp till en fällande dom mot kvinnornas organisatörer. I vissa fall kan kvinnorna få ett temporärt uppehållstillstånd så länge utredningen kräver det och över en eventuell rättegång. Man avvisar dem heller inte om det finns fara för deras liv och i sällsynta fall kan de få stanna en längre tid av humanitära skäl. I Tyskland är människohandel ett brott som kan ge upp till 10 års fängelse. Man kan skydda vittnen i allmänhet genom skyddat boende samt spärrmarkeringar i datasystemen. Detta traditionella vittnesskydd är inte applicerbart på kvinnor som utsatts för handel. I mycket sällsynta fall kan man göra kosmetiska operationer för att förändra ett utseende efter en rättegång. Problem som kan uppstå då man skyddar vittnen är att de ibland har svårt att klara att leva isolerat, hålla löften, ställa upp så länge som utredarna vill mm. En del känner press hemifrån att de måste tjäna pengar eller att närstående i hemlandet blir trakasserade om kvinnorna samarbetar med polisen. Sedan 1 december 1998 finns nya bestämmelser för vittnesskydd. Det innebär bland annat att en person som utsatts för handel kan begära hjälp av ett målsägarbiträde som bekostas av staten. Det är också möjligt att videofilma förhören med personerna och sedan använda dessa vittnesmål under en rättegång. I Tyskland finns många NGO:s som specifikt arbetar med dessa kvinnor och ger dem psykologiskt stöd och juridisk rådgivning. Man anser att det är mycket viktigt att kvinnorna är mentalt starka och förberedda inför en eventuell rättegång. Kvinnor som utsatts för handel visar ofta samma symtom som kvinnor som blivit våldtagna eller utsatta för tortyr. Detta kan jämföras med den s.k. normaliseringsprocessen vid parrelaterat våld och hot mot kvinnor. Personal från NGO:s är inte undantagna skyldigheten att vittna vid en eventuell rättegång. Detta upprör de flesta som arbetar inom NGO:s och deras hållning är därför ofta att man inte ska ha ett för intimt samarbete med polisen. Det kan göra att kvinnorna inte vågar kontakta NGO:s och berätta öppet om sin situation för rädsla av kontakt med polisen. I allmänhet går samarbetet trögt mellan polis och NGO:s då man ofta har olika mål och inställningar. I vissa fall har man fått hjälp med medling mellan polis och NGO:s. 4.3.8 Nätverk mellan länderna i STOP projektet Vid det fjärde mötet med styrgruppen den 26-27 april 1999 diskuterades betydelsen av att bygga upp ett nätverk mellan deltagarländerna i STOP Projektet. Deltagare från rättsväsendet framhöll redan existerande nätverk såsom Interpol, Europol och Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Från tyskt håll menade man att Interpol var det bästa alternativet och att polisen inte var i behov av andra nätverk för att sköta sitt arbete. Öststatsländerna är ännu inte med i Europol och för samverkan med dessa länder behövs speciella kontaktytor. Samarbete mellan myndigheter och NGO:s 15

försvåras av att man har olika uppfattningar om vad handel med kvinnor innebär och definieras. Kvinnorna i dessa ärenden är både offer, vittnen och lagbrytare. Många gånger bryter de mot tysk utlänningslag och därför skickas de ofta hem även om de behövs som vittnen. Från estniskt håll föreslogs att man skulle starta upp en paraplyorganisation innehållande en expertkommission med representanter från varje land. Från svenskt håll har vitsordats att Interpol är ett bra forum för informationsutbyte för polisen men andra intresserade myndigheter och organisationer står inte i direkt kontakt med detta nätverk. Interpol kan utbyta viss information med andra organisationer. Från svensk sida har föreslagits att varje land skall göra en lista över alla myndigheter och organisationer som arbetar med kvinno- och barnhandel i respektive land. Listan skall innefatta departement, polis, socialtjänst, NGO:s med mera. Av listan ska framgå vilka personer som arbetar med frågorna, adresser, telefonnummer, telefaxnummer samt e-mail adresser. Förslaget antogs och sådana listor skall vara klara till slutet av juni 1999. 4.3.9 Information från Norge Norge har inte deltagit i STOP Projektet men information från norskt håll kan ändå vara av intresse i relation till övriga Norden. I mars 1999 kontaktades Rikskriminalpolisen av polispersonal från Oslo Politikammer. Man hade då gripit en svensk medborgare, av jugoslaviskt ursprung, med anledning av att denne gjort sig skyldig till hallikverksomhet (koppleri) i Oslo. Mannen hade bjudit ut tre tjeckiska prostituerade till norska sexköpare i kända prostitutionsområden i Oslo. Kvinnorna berättade i förhör att mannen fungerat som deras beskyddare då de sålde sexuella tjänster på gatan. Kvinnorna behövde honom för att inte råka ut för våld eller rån och fick dela med sig 60 % av sina inkomster till mannen men ansåg inte att han utnyttjade dem. De hade arbetat med mannen på samma sätt i Stockholm och Köpenhamn men det hade varit lugnast i Oslo. Där hade de fått verka mer ostört. I Köpenhamn hade den så kallade jugoslavmaffian krävt en viss procent om kvinnorna skulle arbeta i deras kvarter. Mannen dömdes till fem månaders fängelse och förbjöds att återvända till Norge under en period av två år. Då Rikskriminalpolisen fick ta del av utredningen visade det sig att mannen är misstänkt för koppleri mot tre andra tjeckiska kvinnor i Stockholm. Förundersökning inleddes hösten 1998 och pågår fortfarande. I övrigt rapporterar man från norskt håll att man ser ett ökat antal svenskregistrerade bilar i de kända prostitutionsområdena i Oslo. Den nya sexköpslagen har bland annat inneburit att svenska sexköpare vänt sig till prostituerade i Norge istället. Man har även samma problem som Finland då det gäller ryska prostituerade som kommer med buss till Nordnorge under veckosluten. Även vid dessa tillfällen får man besök av svenska sexköpare. 16

5 Sverige 5.1 Rapporter från de svenska polismyndigheterna om handel med kvinnor 5.1.1 Stockholms län Ingen information finns om att handel med kvinnor eller koppleri styrs från utlandet. Inga misstankar finns om att kvinnor eller barn reser utomlands i syfte att prostituera sig. Under första halvåret 1999 har ett trettiotal tips angående utländska prostituerade kommit till polisens kännedom. Det är inte utrett hur många av dessa fall som kan härledas till handel med kvinnor men två fall har varit av särskilt intresse. Det ena fallet rörde en lägenhetsbordell i Järfälla som uppdagades i mars månad. En förundersökning angående koppleri inleddes och två kvinnor från Estland och en kvinna från Ryssland omhändertogs och avvisades då de försörjt sig genom prostitution. En av kvinnorna från Estland figurerade i förundersökningen mot den estniske hallick (se avsnitt 6.4.1) som dömdes till två års fängelse samt livstids utvisning i april 1999. Hon kom till Stockholm med båt i oktober 1998 och i passkontrollen uppgav hon att den estniske mannen skulle garanterar hennes uppehälle i Sverige samt hennes hemresa. Hon skulle stanna som turist några veckor och var inte särskilt bekant med mannen. Hon tyckte inte alls att det var konstigt att någon obekant garanterade hennes vistelse. När hon blev upplyst om att den estniske mannen satt häktad för koppleri mot ett antal utländska kvinnor som han utnyttjat i prostitution blev hon mycket förvånad och uppgav att hon inte hade en aning om att han sysslade med sådana saker. Hon avvisades samma dag och anträffade således några månader senare i lägenhetsbordellen i Järfälla. I april ingrep prostitutionsgruppen mot en utländsk kvinna som försörjt sig som prostituerad i Stockholm. Hon omhändertogs då hon inte kunde styrka sin identitet och det förelåg sannolika skäl för avvisning. Några dagar senare inkom hennes passhandling som visade sig vara ett litauiskt pass där man gjort ett fotobyte. Passet visade sig vara stulet men kvinnan fortsatte att hävda att det var hennes pass och att det var äkta. Invandrarverket beslutade att kvinnan skulle avvisas från Sverige och förbjudas att återvända hit under två år. Kvinnan vägrade att samarbeta med polisen och satt förvarstagen i sju veckor innan man fick tag i hennes riktiga pass. Det visade sig då att hon kom från Ukraina och hade troligtvis försökt kringgå viseringsbestämmelserna genom att införskaffa ett litauiskt pass. I efterhand berättade kvinnan att hon köpt passet för tvåtusen kronor av en person i Sverige. Under vistelsen i Sverige bodde kvinnan hemma hos en man som är känd av polisen i narkotikasammanhang. Mannen kommer från Litauen men är bosatt i Sverige. Det gick inte att bevisa att mannen fungerat som kvinnans hallick och ingen förundersökning inleddes vare sig mot mannen eller kvinnan. Tre fall av handel med kvinnor/ koppleri har anmälts under 1998 och förundersökningar har inletts. Huvudmännen är av utländsk härkomst men bosatta i Sverige. Tolv till tretton utländska kvinnor över 18 år har utnyttjats i prostitutionssyfte. De kommer i första hand från Estland, Tjeckien och Litauen och har vistats i Sverige som turister. Under 1998 har tre tips gällande handel med kvinnor över 18 år inkommit. Det är dock okänt hur många kvinnor det rör sig om och vilket land de kommer ifrån. Under 1997 har ett tips gällande handel med kvinnor inkommit rörande två polska kvinnor mellan 15-18 år. Dessa tips har inte kunnat bearbetas vidare då uppgifter och misstankar varit diffusa. 17