MEDICINSK KONTROLL VID KADMIUMARBETE

MEDICINSK KONTROLL VID KADMIUMARBETE Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om medicinsk kontroll vid kadmiumarbete samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

ISBN 91-7930-392-7 ISSN 0348-2138 ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 171 84 Solna, Telefon: 08-730 90 00 E-post: arbetarskyddsstyrelsen@arbsky.se BESTÄLLNINGSADRESS Ytterligare ex av denna föreskrift beställs från: Publikationsservice, Box 1300, 171 25 SOLNA Tel 08-730 97 00 Telefax 08-735 85 55 YRKESINSPEKTIONEN Falu distrikt (Dalarnas och Gävleborgs län) Gruvgatan 2, Box 153, 791 24 Falun. Tel 023-457 00 Telefax 023-222 69 e-post: yrkesinspektionen.falun@arbsky.se Göteborgs distrikt (Västra Götalands och Hallands län) Rosenlundsgatan 8, Box 2555, 403 17 Göteborg. Tel 031-10 89 00 Telefax 031-10 89 09 e-post: yrkesinspektionen.goteborg@arbsky.se Härnösands distrikt (Västernorrlands och Jämtlands län) Storgatan 2, 871 31 Härnösand. Tel 0611-885 00, Telefax 0611-184 10 e-post: yrkesinspektionen.harnosand@arbsky.se Linköpings distrikt (Östergötlands och Södermanlands län) Kungsgatan 39 A, Box 438, 581 04 Linköping. Tel 013-37 08 00 Telefax 013-10 44 20 e-post: yrkesinspektionen.linkoping@arbsky.se Luleå distrikt (Norrbottens län) Köpmangatan 40 A, 972 33 Luleå. Tel 0920-24 22 60 Telefax 0920-24 22 99 e-post: yrkesinspektionen.lulea@arbsky.se Malmö distrikt (Skåne län) Baltzarsgatan 22, Box 4080, 203 11 Malmö. Tel 040-24 98 00 Telefax 040-12 64 07 e-post: yrkesinspektionen.malmo@arbsky.se Stockholms distrikt (Stockholms, Uppsala och Gotlands län) Englundavägen 5, Box 1259, 171 24 Solna. Tel 08-475 01 00 Telefax 08-764 49 72 e-post: yrkesinspektionen.stockholm@arbsky.se Umeå distrikt (Västerbottens län) Riddaregatan 8, 903 36 Umeå. Tel 090-17 07 00 Telefax 090-77 40 19 e-post: yrkesinspektionen.umea@arbsky.se Växjö distrikt (Kronobergs, Blekinge, Jönköpings och Kalmar län) Västra Esplanaden 9 A, 352 31 Växjö. Tel 0470-74 80 00 Telefax 0470-74 80 48 e-post: yrkesinspektionen.vaxjo@arbsky.se Örebro distrikt (Örebro, Värmlands och Västmanlands län) Idrottsvägen 37, Box 1622, 701 16 Örebro. Tel 019-21 95 00 Telefax 019-26 09 39 e-post: yrkesinspektionen.orebro@arbsky.se Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ursprungliga nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma. När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens författningar hänvisas till styrelsens Förteckning 1 januari 2000. Utgivare: Göran Lindh Elanders Gotab 34148, Stockholm 2000

Innehållsförteckning Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om medicinsk kontroll vid kadmiumarbete Tillämpningsområde...................................... 5 Medicinsk kontroll........................................ 5 Undantag............................................... 7 Register................................................ 7 Bestämmelser om straff................................... 7 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser................... 7 Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om medicinsk kontroll vid kadmiumarbete Allmänt om kadmium..................................... 9 Upptag, upplagring och utsöndring.......................... 10 Hälsoeffekter............................................ 11 Lungskador...................................... 11 Njurskador...................................... 11 Cancer.......................................... 12 Osteoporos...................................... 12 Periodisk kontroll vid kadmiumarbete........................ 12 Kommentarer till vissa paragrafer........................... 13 Kadmium i urin.................................. 15 Markörer för njurpåverkan i urin.................... 16 Lågmolekylära proteiner och kreatinin i serum........ 16 Sammanfattning av medicinska kontroller. Bilaga 1............ 19 Rapport. Bilaga 2......................................... 20 Information från Arbetarskyddsstyrelsen................... 21 Litteraturhänvisningar..................................... 21 3

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om medicinsk kontroll vid kadmiumarbete Beslutade den 24 november 2000 Utkom från trycket den 18 december 2000 Arbetarskyddsstyrelsen meddelar efter samråd med Socialstyrelsen med stöd av 18 arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166) följande föreskrifter. Tillämpningsområde 1 Dessa föreskrifter gäller när kadmium eller material, som innehåller kadmium som metall eller i kemiskt bunden form, hanteras så att kadmiumexponering kan förekomma. Vid hantering av kadmiumhaltigt material gäller föreskrifterna dock endast om kadmiumhalten i materialet överstiger 1 viktsprocent. Om hanteringen avser material med en temperatur över 100 C gäller föreskrifterna även vid kadmiumhalter ned till 0,01 viktsprocent. Sådan hantering som nu beskrivits kallas i föreskrifterna kadmiumarbete. Föreskrifterna gäller inte kadmiumarbete som uppgår till högst en timme per vecka. 2 Med arbetsgivare jämställs vid tillämpningen av 3 den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet. Med arbetstagare jämställs de som har hyrts in för att utföra arbete i verksamheten. Medicinsk kontroll 3 Arbetsgivaren skall föranstalta om följande läkarundersökningar av dem som sysselsätts eller skall sysselsättas i kadmiumarbete. 1. Innan arbetet börjar, dock högst sex månader dessförinnan. 2. Återkommande med två års intervall räknat från närmast föregående undersökning. Sådana undersökningar får tidigareläggas eller senareläggas högst två månader. Läkarundersökningarna skall innefatta bestämning av halten kadmium i blod och urin samt kemisk diagnostik av tecken på eventuell njurpåver- 5

kan. Läkarundersökningarna skall i övrigt vara av sådan omfattning att de kan ligga till grund för en bedömning av om den undersökte med hänsyn till sitt hälsotillstånd kan sysselsättas i kadmiumarbete (s.k. tjänstbarhetsbedömning). Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får sysselsättning i kadmiumarbete påbörjas innan analysresultaten beträffande blod och urin är färdiga. Detta gäller dock endast om läkarundersökningen i övrigt inte visat något anmärkningsvärt och det inte finns anledning anta att yrkesexponering för kadmium har förekommit tidigare. 4 Den som vid en läkarundersökning enligt 3 visat sig ha sjuklighet eller svaghet, som innebär ökad risk för ohälsa genom kadmiumpåverkan, får inte anlitas till kadmiumarbete. 5 För den som sysselsätts i kadmiumarbete skall arbetsgivaren föranstalta om periodiska kontroller med sex månaders intervall (halvårskontroller) räknat från den dag då kadmiumarbetet påbörjades. En periodisk kontroll skall omfatta bestämning av kadmiumhalt i blod. Kontrollen får tidigareläggas eller senareläggas högst två månader. 6 Visar en läkarundersökning eller en periodisk kontroll att kadmiumhalten i blodet hos någon undersökt person är högre än 50 nmol/l blod skall arbetsgivaren utreda anledningen till detta, samt vid behov snarast vidta åtgärder för att minska upptaget. 7 Den som vid någon läkarundersökning eller periodisk kontroll har en högre kadmiumhalt i blodet än 150 nmol/l blod får inte sysselsättas i kadmiumarbete förrän en ny läkarundersökning enligt 3 skett, och en ny kontroll visat att kadmiumhalten i blodet sjunkit under 100 nmol/l blod. 8 Den som vid tre på varandra följande halvårskontroller har en kadmiumhalt i blodet som är lägre än 100 nmol/l blod får därefter i stället genomgå periodisk kontroll med ett års intervall (helårskontroll). Kontrollen får tidigareläggas eller senareläggas högst två månader. Bestämmelserna i första stycket gäller endast så länge arbetet sker under oförändrade eller förbättrade förhållanden vad gäller kadmiumexponering och så länge kadmiumhalten i blodet vid kontrollerna är lägre än 100 nmol/l. Om kadmiumhalten vid någon helårskontroll överstiger 100 nmol/l skall halvårskontroller enligt 5 återupptas. 6

Undantag AFS 2000:7 9 Arbetsmiljöverket får för viss arbetstagare medge undantag från bestämmelserna i 7. Undantag får förenas med villkor om extra periodisk kontroll eller läkarundersökning. Register 10 Arbetsgivaren skall föra register över alla som enligt dessa föreskrifter varit föremål för läkarundersökning eller periodisk kontroll. Resultat av läkarundersökning och periodisk kontroll skall föras in i registret. 11 Arbetsgivaren skall, snarast efter utgången av det kvartal då en läkarundersökning eller en periodisk kontroll har utförts, sända in sammanställda uppgifter om resultatet till Arbetsmiljöverket. I en sådan sammanställning skall anges uppgifter om antal undersökta fördelade på olika slag av sysselsättning samt uppdelade på kön och olika nivåer av kadmium i blod (i nmol/l). Namn på den för den medicinska kontrollen ansvariga läkaren samt på anlitat analyslaboratorium skall också anges. Bestämmelser om straff 12 Bestämmelserna i 3, 5 och 7 utgör föreskrifter enligt 4 kap 5 arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160). Bestämmelserna i 10 utgör föreskrifter enligt 4 kap 7 första stycket samma lag. Brott mot dessa föreskrifter kan enligt 8 kap 2 första stycket samma lag medföra böter. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2001. Den som, när dessa föreskrifter träder i kraft, är sysselsatt i kadmiumarbete skall första gången genomgå läkarundersökning enligt 3 senast den 30 juni 2001 och periodisk kontroll senast den 30 juni 2001 om inte motsvarande undersökning respektive kontroll har genomförts enligt äldre bestämmelser. 7

En läkarundersökning som uppfyller kraven i 3 andra stycket och som utförts under tiden 1 januari 1999 31 december 2000 gäller som läkarundersökning enligt 3. En periodisk kontroll som utförts under samma tid gäller som periodisk kontroll enligt 5 och 8. KENTH PETTERSSON Lars Eklund Göran Lindh 8

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om medicinsk kontroll vid kadmiumarbete Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 2000:7) om medicinsk kontroll vid kadmiumarbete. Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tvingande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna (t.ex. upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på praktiska lösningar och förfaringssätt) och att ge rekommendationer, bakgrundsinformation och hänvisningar. Allmänt om kadmium Kadmium är i ren form en ganska mjuk metall med låg smältpunkt (320 C) och låg kokpunkt (765 C). I kemiskt avseende liknar den såväl zink som kvicksilver. Användningen av kadmium har minskat efter lagstiftning om begränsningar, och den yrkesmässiga exponeringen har därigenom också blivit lägre. Kadmiumföreningar får inte längre användas som pigment, vid ytbehandling eller som stabilisatorer. Vissa användningsområden finns dock ännu kvar t.ex. vid tillverkning av alkaliska ackumulatorer. Kadmium används också som legeringsmetall i vissa lod, som t.ex. kan förekomma vid mjuklödning inom elektronikområdet eller i slaglod för låg arbetstemperatur. Sådana slaglod kan fortfarande förekomma t.ex. hos guld- och silversmeder. Vidare ingår kadmium i lågsmältande legeringar såsom Woods metall (smältpunkt 70 C) och i legerad koppar för tillverkning av bilkylare. Kadmium kan ingå naturligt som förorening i zink, men zinkmarknaden domineras av högren elektrolytzink med mycket låg kadmiumhalt (<0,01 %). Dessutom finns problemet med kadmiuminnehåll i importerade produkter där det ibland kan vara svårt att ha vetskap om kadmiuminnehållet. Särskilt gäller detta sammansatta produkter, som bilar med kadmiumhaltig färg i lackeringen, kopieringsmaskiner där kadmierade komponenter ingår etc. Metalliskt kadmium kan finnas kvar som ytbeläggning på plåt, skruv m.m. Kadmium ingår också i kontrollstavar för vissa kärnreaktorer. 9

Upptag, upplagring och utsöndring av kadmium Kadmium tas upp i kroppen via luftvägarna och mag-tarmkanalen. Den huvudsakliga icke-yrkesmässiga exponeringen sker via födan, samt för rökare även via cigarettrök. Tobak innehåller små mängder kadmium (1 2 µg/g tobak) som i stor utsträckning tas upp genom lungorna vid rökning. Vissa forskningsresultat tyder på, att den ökande försurningen i vår omgivning kan leda till att kadmium lättare frigörs och tas upp från jorden av växter t.ex. spannmål, vilket kan innebära ett ökat upptag via födan. Vid kadmiumarbete är som regel den viktigaste exponeringsvägen inandning av damm eller rök som innehåller kadmium. Mat, tobak och kläder som förorenats av kadmium på arbetsplatsen kan i stor utsträckning bidra till exponeringen i samband med rökning, förtäring m.m. Personlig hygien och allmän arbetsplatshygien är därför av stor vikt vid kadmiumarbete. Upptaget via luftvägarna varierar beroende bl.a. på partiklarnas storlek och löslighet. Små partiklar, t.ex. kadmiumoxidrök, når långt ned i lungorna där de lätt tas upp i blodet. Större partiklar avsätts i övre luftvägarna och transporteras via flimmerhåren till svalget, där de sväljs ned eller spottas ut. Lättlösliga kadmiumföreningar, t.ex. kadmiumklorid, tas snabbare upp i blodet än svårlösliga, t.ex. kadmiumsulfid. Upptaget genom mag-tarmkanalen har uppskattats till ca 5 % av nedsvald mängd. Det kan dock variera betydligt och vara förhöjt vid t.ex. järn- eller kalciumbrist. Halten kadmium i blod kan därför vara förhöjd hos personer med låga järndepåer i kroppen. Så många som 10 40 % av kvinnor i fertil ålder har sådana låga järndepåer på grund av järnförlust i samband med menstruationer. Upptaget av kadmium genom huden tycks vara försumbart. Kadmium lagras främst i lever och njurar. Med tiden sker en viss omfördelning av det kadmium som finns i levern, på så sätt att det långsamt avges till blodet och ansamlas framför allt i njurarna. Efter lång tids exponering för låga halter av kadmium återfinns ca en tredjedel av kroppens totala kadmiumbörda i njurarna och ca en sjättedel i levern. En viss ansamling av kadmium äger rum i moderkakan, vilket kan medföra störd näringstillförsel till fostret. Överföring av kadmium till fostret sker endast i ringa omfattning. Kadmiumklorid och kadmiumfluorid är klassificerade som reproduktionsstörande ämnen. Kadmium utsöndras huvudsakligen via avföring och urin. Utsöndringen sker mycket långsamt. Hos människa är den biologiska halveringstiden 10

(den tid det tar innan hälften av upptagen kadmiummängd utsöndrats) 10 30 år. Den dagliga utsöndringen är i allmänhet lägre än det dagliga intaget, vilket medför att kroppsbördan av kadmium (dvs. totala mängden upplagrat kadmium i kroppen) ökar med åldern. Detta gäller alla individer, dvs. även icke yrkesmässigt exponerade. Hos icke yrkesmässigt exponerade personer har rökare i genomsnitt dubbelt så höga halter av kadmium i kroppen som icke-rökare. Hälsoeffekter Yrkesmässig exponering för kadmium kan orsaka skador på lungor, njurar och skelett och vissa studier har indikerat samband med canceruppkomst. Lungskador Inandning av kadmiumoxidrök (omkring eller överstigande 0,5 1 mg Cd/ m 3 ) i några timmar kan ge upphov till kemisk lunginflammation och, i svåra fall, lungödem. Dödsfall har inträffat vid exponering för mycket höga halter kadmiumoxidrök (omkring eller överstigande 1 5 mg Cd/m 3 ) i samband med svetsning och lödning. Långvarig exponering för lägre kadmiumhalter (omkring 150 µg Cd/m 3 ) kan ge bestående nedsättning av lungfunktionen. Njurskador Den tidigaste effekten av långvarig, i regel flerårig, exponering för kadmium är en viss typ av njurpåverkan (tubulär njurskada). Denna skada kan uppträda efter många års exponering för lufthalter omkring 20 50 µg Cd/m 3. Vid kraftig exponering kan dock skadan uppstå på kortare tid. Ett tidigt tecken på tubulär njurpåverkan är en ökad utsöndring i urinen av lågmolekylära proteiner (äggviteämnen), t.ex. α 1 -mikroglobulin (protein- HC), β 2 -mikroglobulin eller av det tubulära enzymet N-acetyl-β-glukosaminidas (NAG). En ökad urinutsöndring av dessa markörer indikerar en förändring i njurarnas funktion långt innan denna blivit så uttalad att det har betydelse för hälsan. Denna njurpåverkan är dock i regel bestående, och kan utvecklas till en allvarlig sjukdom om exponeringen fortsätter. I svåra fall kan sådan njurskada leda till nedsatt urinfiltrering (glomerulär filtration) och i sällsynta fall urinförgiftning (uremi). Njurskadan kan sannolikt indirekt även bidra till utvecklande av njursten. 11

Cancer Kadmium är cancerframkallande i djurförsök och finns upptaget som cancerframkallande ämne i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar. Sambandet mellan yrkesmässig exponering för kadmium och cancer är osäkert. Ett misstänkt samband finns mellan långvarig exponering för höga kadmiumhalter och ökad risk för lung- och prostatacancer. Tillgängliga data tyder emellertid på att risken för cancer är liten, om exponeringen för kadmium hålls så låg att tubulär njurskada undviks. Osteoporos Flera vetenskapliga studier har visat på samband mellan kadmiumexponering, både i arbetsmiljön och den allmänna befolkningen, minskad bentäthet och ökad risk för frakturer (benbrott). Via njurarna aktiveras vitamin D till calcitrol, som fungerar som ett hormon, och som spelar en viktig roll vid kalcifieringen (inlagring av kalk) av ben. Det har rapporterats samband mellan utsöndring av lågmolekylära proteiner och lägre halter av calcitrol. Möjligen kan kadmium verka även direkt på bencellerna. Periodisk kontroll vid kadmiumarbete Syftet med de periodiska kontrollerna är att på ett tidigt stadium upptäcka ett ökat upptag av kadmium i kroppen, och därigenom skydda individen mot hälsorisker förenade med kadmiumexponering. Kadmiumhalten i blod avspeglar i första hand upptaget i kroppen under de senaste månaderna. Om tidigare exponering varit hög jämfört med nuvarande, kan dock blodhalten snarare vara ett mått på kroppsbördan än på den aktuella exponeringsnivån. Studier visar att kadmiumhalten i blod hos icke-yrkesmässigt exponerade personer genomsnittligt varierar mellan 0,1 0,5 µg/l (ca 1 4,5 nmol/l) för icke-rökare och 1 2µg/L (ca 9-18 nmol/l) för rökare. Äldre storrökare kan dock uppnå högre kadmiumhalter i blodet. Även äldre icke-rökande personer har högre blodkadmiumnivåer än yngre vid liknande pågående exponering. 12

Kommentarer till vissa paragrafer AFS 2000:7 Till 1 Eftersom kadmium är en flyktig metall som lätt avgår som rök från en metallsmälta, kan kadmiumexponering förekomma t.ex. vid gjutning av legeringar också med låg kadmiumhalt ända ner till 0,01 % kadmium i smältan. Exponering kan också förekomma vid bearbetning, som skärning, svetsning och slipning, av kadmiumhaltigt material t.ex. metall målad med kadmiumhaltig färg. Risk för okontrollerad kadmiumexponering kan uppstå i samband med hantering och återanvändning av kadmiumhaltigt metallskrot. Exempel på tidigare tillåtna användningsområden för kadmiumföreningar är pigment i färg, lack och glasyrer, som stabilisatorer i plast och vid ytbehandling (elektrolytisk kadmiering). Kadmium ingår också i många legeringar och i vissa batterier. Vid återvinningsarbete med produkter, som innehåller sådana kadmiumföreningar, kan kadmiumexponering förekomma. Till 2 Med arbetstagare likställs enligt arbetsmiljölagen även elever, vissa vårdtagare och värnpliktiga. I 3 kap. 12 arbetsmiljölagen finns ett ansvar för den som hyr in arbetskraft. Ansvaret gäller när en arbetsgivare mot ersättning ställer arbetskraft, som är anställd hos denne, till en inhyrares förfogande för att utföra arbete som hör till inhyrarens verksamhet. Inhyraren disponerar över arbetskraften och utövar den direkta arbetsledningen. För det arbete som utförs hos inhyraren har denne därför fått ett ansvar som i stort motsvarar arbetsgivarens ansvar, vilket också medför att samma skyddsåtgärder vidtas, som hon/han skulle ha vidtagit för egen anställd personal. Till 3 4 Arbetsgivaren är ansvarig för att föranstalta om medicinsk kontroll för arbetstagarna. Enligt 2 jämställs inhyrare med arbetsgivare. När det gäller läkarundersökning och periodisk kontroll som ska ske med regelbundna intervall, innebär bestämmelserna att arbetsgivare och inhyrare båda har ansvar för att medicinsk kontroll genomförs. Det är viktigt att det vid avtalet mellan arbetsgivare och inhyrare klart framgår vem som ser till att medicinsk kontroll genomförs under den tid inhyraren disponerar över arbetskraften. Om arbetstagaren av någon anledning inte genomgått sådan läkarundersökning eller periodisk kontroll som avses, innebär det att arbetstagaren inte får sysselsättas i kadmiumarbete. Undersökningen kan lämpligen utföras av företagshälsovården. Under förutsättning att den undersökte är informerad om syftet med läkarundersökningen, är läkaren som utför undersökningen oförhindrad att lämna uppgift om resultat till arbetsgivare och tillsynsmyndighet. Med resultat av läkarundersökning menas den bedömning avseende den undersöktes tjänstbarhet i kadmiumarbete som läkarundersökning enligt 13

3 utmynnar i samt resultat av bestämning av kadmiumhalt i blod. Eventuella diagnoser eller annan medicinsk information än ovan definierade resultat torde normalt falla under läkares tystnadsplikt enligt 8 åliggandelagen (SFS 1994:953) eller sekretess enligt 7 kap 1 sekretesslagen (SFS 1980:100). Ett viktigt syfte med läkarundersökningen är att hindra att arbetstagare som företer sjuklighet eller svaghet, som kan anses medföra ökad risk för ohälsa genom kadmiumpåverkan, sysselsätts i kadmiumarbete (4 ). Ett annat viktigt syfte med såväl läkarundersökningen som de periodiska kontrollerna är att i ett tidigt skede upptäcka ett ökat upptag och en ökad upplagring av kadmium i kroppen. I så fall kan man förebygga hälsoeffekter, t.ex. genom att minska exponeringen. I vissa fall är det lämpligt att läkarundersökning utförs oftare än vartannat år, t.ex. vid tecken på störd njurfunktion eller vid stigande eller höga halter av kadmium i blod eller urin. Läkarundersökningen kan inte delegeras till annan än läkare. Läkaren förutsätts att på vanligt sätt arbeta i team med övrig personal så att provtagningar som normalt utförs av sköterska också gör det vid en av myndighet föreskriven läkarundersökning. Vid läkarundersökningen är det lämpligt att information lämnas om de hälsorisker som arbete med kadmium kan innebära. Det är viktigt att rökare informeras om de speciella risker de kan vara utsatta för, dels med anledning av tobakens innehåll av kadmium, dels på grund av att rökverk och tobaksprodukter på arbetsplatsen kan förorenas med kadmiumdamm. Läkarundersökningen före kadmiumarbetets början kan lämpligen omfatta följande: Yrkesanamnes, uppgift om tidigare exponeringar för främst kadmium (t.ex. halter och tidsperioder), sjukdomsanamnes, rökvanor samt kadmiumhalten i blod och urin (referensvärden). För undersökning av njurfunktionen kan bestämning ske av halterna α 1 -mikroglobulin, β 2 -mikroglobulin eller annan lämplig markör för påverkan på njurtubuli, kreatinin och ph i urin. Proteinutsöndringen kan relateras till utsöndrad mängd kreatinin, för att korrigera för urinens utspädningsgrad. Man kan även relatera utsöndringen till urinens densitet (specifika vikt). Utöver detta kan i speciella fall njurfunktionen undersökas närmare genom bestämning av halten albumin i urin, samt halterna α 1 -mikroglobulin, β 2 - mikroglobulin eller annan markör som exempelvis Cystatin C och/eller kreatinin i serum. Serumhalten av Cystatin C och kreatinin stiger vid påverkan på njurarnas filtrationsförmåga. Bestämning av serumkreatinin möjliggör också olika typer av njurclearance-beräkningar. 14

Läkarundersökning efter kadmiumarbetets början inriktas lämpligen främst på: Undersökning av njurfunktionen, förslagsvis enligt ovan. För att undvika dygnsvariationer kan urinprover samlas vid samma tidpunkt på dygnet. Blod- och leverstatus samt lungfunktion kan vara motiverade att undersöka efter hög kadmiumexponering. I övrigt kan utredningen omfatta undersökningar enligt läkarens bedömning, motiverade av exponeringen för kadmium. Metoder för in vivo bestämning av kadmiumhalten i njurbarken med exempelvis röntgenfluorescensteknik har utvecklats, men dessa metoder används ännu inte inom klinisk rutinsjukvård. Vid tveksamhet om hälsotillståndet utgör hinder för kadmiumarbete, är det lämpligt att yrkesmedicinsk klinik rådfrågas. Avbrytande av arbetet, annat än tillfälligt enligt 7, är som regel en fråga som kräver individuell bedömning med hänsynstagande till en lång rad faktorer inte bara det fysiska hälsotillståndet. Arbetsgivaren informeras på lämpligt sätt om den undersöktes blodkadmiumvärde och tjänstbarhet i kadmiumarbete. Nedan följer kommentarer och riktlinjer avseende bedömningen av halterna kadmium och lågmolekylära proteiner i urin samt lågmolekylära proteiner och kreatinin i serum. Kadmium i urin Kadmiumhalten i urin är vanligen beroende av kroppsbördan och därmed även av kadmiumhalten i njurbarken. Vid exponering för höga halter kan dock urinhalten öka kraftigt och snarare avspegla pågående exponering. Urinhalten kan även öka kraftigt om njurskada uppkommer. Icke yrkesmässigt exponerade personer har i regel en utsöndring som är lägre än 2 nmol Cd/mmol kreatinin i urinen. Rökning och hög ålder ökar kroppsbördan och därmed även urinhalten av kadmium. Njurskada kan i vissa fall visa sig först flera år efter avslutad exponering. Detta beror antagligen på att kadmium upplagrats i levern, varifrån det långsamt avges och ansamlas i njurarna. Det är viktigt att hålla exponeringen så låg att njurskada förebyggs, eftersom den tubulära njurpåverkan kan förvärras till en bestående skada, framför allt om exponeringen fortsätter. Då kadmiumhalten i urin överstiger 5 nmol/mmol kreatinin är det viktigt att anledningen utreds och att åtgärder vidtas, så att kadmiumupptaget reduceras. Det är lämpligt att upprepa provet och komplettera det med mätning av t.ex. lågmolekylära proteiner i urin samt eventuellt med ytterligare njurfunktionsundersökningar. Då kadmiumhalten i urin överstiger 10 nmol/mmol kreatinin är det lämpligt att omplacering övervägs. Vid bedömning av omplacering är det viktigt att hänsyn tas till individens aktuella och tidigare exponering för kadmium, upplagringshastigheten av 15

kadmium i kroppen samt andra biologiska faktorer som ålder, rökning m.m. På grund av kadmiums långa utsöndringstid kan det ta mycket lång tid innan kadmiumhalten i urin sjunker. Markörer för njurpåverkan i urin Som tidigare nämnts är bestämning av lågmolekylära proteiner, t.ex. α 1 - mikroglobulin (protein HC), β 2 -mikroglobulin eller retinolbindande proteiner i urin den för närvarande känsligaste metoden att upptäcka tidiga effekter av kadmium. En mycket liten nedsättning av den tubulära återresorbtionsfunktionen orsakar en betydande ökning av t.ex. mikroglobuliner i urin. Markören β 2 -mikroglobulin, som tidigare använts mest, bryts ned vid lågt ph ( 5,6). Markören protein-hc (α 1 -mikroglobulin) är inte lika ph beroende (stabil ner till ph 4,5) och används idag oftare som förstahandsindikator för tubulär njurskada. Det kan vara lämpligt att ta kontakt med analyserande laboratorium för instruktioner före provtagningen. Utsöndringen av β 2 -mikroglobulin hos icke yrkesmässigt exponerade personer understiger i regel 0,034 mg/mmol kreatinin (motsvarande 290 µg/l i urin vid densiteten 1,023 g/m3). Utsöndringen av α 1 -mikroglobulin är på motsvarande sätt för icke yrkesmässigt exponerade 0,7 mg/mmol kreatinin (motsvarande 10 mg/l i urin). Vid en urinutsöndring av α 1 -mikroglobulin eller β 2 -mikroglobulin över dessa nivåer är det angeläget att en utredning av nuvarande och tidigare kadmiumexponering genomförs, som kan leda till åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Det är också viktigt att det snabbt sker en minskning av kadmiumupptaget, t.ex. genom omplacering till arbete utan kadmiumexponering. Lågmolekylära proteiner och kreatinin i serum Bestämning av lågmolekylära proteiner och kreatinin i serum ger ett visst underlag för en bedömning av den glomerulära filtrationsförmågan. För kadmiumexponerade personer som inte har förhöjda halter av markörer för njurskada i urin, eller som inte löper stor risk för njurskada (dvs. Cd i blod 200 nmol/l och Cd i urin 10 nmol/mmol kreatinin), kan det vara lämpligt att undersöka den glomerulära filtrationen ca vart sjätte år och i övriga fall oftare. Det är dock väsentligt att beakta att även i svåra fall av kronisk kadmiumförgiftning kan filtrationsförmågan vara relativt god. Till 5 Syftet med de periodiska kontrollerna är att i ett tidigt skede upptäcka ett ökat upptag av kadmium i kroppen, och därigenom förebygga hälsoeffekter av kadmium. De angivna tidsintervallen gäller oavsett om hel- eller deltidsarbete förekommer. För bestämningarna bör ett laboratorium anlitas, som har lämpliga analysmetoder. Analyslaborato- 16

rier som är ackrediterade har i allmänhet analysmetoder som är tillförlitliga. Man bör dock observera att ackrediteringen ofta endast omfattar vissa analyser. Även andra laboratorier kan ha lämpliga och tillförlitliga analysmetoder. Väsentligt är att analyslaboratorier har ett kontinuerligt kvalitetsarbete, som bör innefatta såväl intern som extern kvalitetskontroll. Till 6 8 För att negativa hälsoeffekter av kadmium skall undvikas är det viktigt att kadmiumhalten i blod ej överstiger 100 nmol/l (11,2 mg Cd/ L). Om kadmiumhalten i blod hos någon överstiger 50 nmol/l (5,6 mg Cd/ L) är det angeläget att utreda orsakerna till detta, samt att vid behov vidta åtgärder för att minska upptaget. En sammanfattning av åtgärder vid olika kadmiumhalter finns i bilaga 1. En hög halt av kadmium i blod kan bero på aktuella exponeringsförhållanden. Den kan i vissa fall även bero på tidigare exponeringsförhållanden och därmed sammanhängande kraftigt ökad kroppsbörda av kadmium, vilket kan innebära att äldre personer kan ha högre blodkadmiumnivåer än yngre vid liknande pågående exponering. En utredning kan lämpligen innefatta kartläggning av tidigare exponering, nuvarande arbetsmetoder och användning av skyddsanordningar och personlig skyddsutrustning, samt en genomgång av personliga arbetshygieniska förhållanden och arbetssätt. Det kan vara lämpligt att som komplettering bestämma kadmium och eventuellt även α 1 -mikroglobulin eller andra markörer för njurskada i urin. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker samt om hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar finns regler och allmänna råd om åtgärder för att förebygga att farliga kemiska ämnen medför ohälsa eller olycksfall och om åtgärder mot luftföroreningar. I dessa föreskrifter ställs t.ex. krav på riskbedömning, utredning och exponeringsmätningar. Även andra exponeringar än yrkesmässiga kan vara viktiga att notera. Hos äldre storrökare kan kadmiumhalten i blod bli hög och närma sig 50 nmol/l (5,6 mg Cd/L), även utan annan exponering, medan sådana blodhalter är anmärkningsvärda hos icke-rökare. I sådana fall där förhöjd kadmiumhalt i blodet kan förklaras av rökvanor innebär paragrafens krav på utredning inga omfattande arbetsmiljöåtgärder, men förslag till sådana åtgärder som t.ex. förbättrad handhygien, kan medverka till minskad exponering. Om en individuell utredning inte ger någon förklaring till konstaterade förhöjda blodhalter hos enstaka arbetstagare, eller om förhöjda blodvärden iakttagits hos ett flertal arbetstagare på samma arbetsställe, är det 17

viktigt att utredningen utvidgas till att omfatta en generell genomgång av tekniska anordningar, skyddsföreskrifter och arbetsrutiner samt övriga arbetsmiljöförhållanden. Vid sidan av miljösanerande åtgärder kan en temporär åtgärd med anledning av 6 även vara att antalet timmar i kadmiumexponerat arbete reduceras. Till 9 Vissa arbetstagare, som varit utsatta för långvarig kadmiumexponering, kan ha upplagrat så mycket kadmium i kroppen att återgång till önskade blodkadmiumnivåer kan ta mycket lång tid. För dessa personer kan Arbetsmiljöverket undantagsvis medge en individuell dispens från reglerna om avbrytande av arbetet (7 ), lämpligen efter hörande av yrkesmedicinsk expertis. En sådan dispens kan också föranleda att extra eller tätare medicinska kontroller behöver genomföras. Till 10 11 Av 3 arbetsmiljöförordningen framgår att register som här avses, ska förvaras av arbetsgivaren under minst tio år, räknat från den dag då den sista anteckningen gjordes i registret. Om verksamheten överlåts, ska registret överlämnas till den nya innehavaren. Det finns inget som hindrar att registret förs av t.ex. företagshälsovård eller annan. Detta förutsätter dock att registrets tillgänglighet för tillsynsmyndighet inte inskränks på grund av detta. Om arbetsgivaren avser att föra register på datamedia, kan tillstånd behöva inhämtas från eller anmälan göras till datainspektionen. Om det är någon som har hyrt in arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet och som låtit utföra medicinsk kontroll under inhyrningstiden, är det viktigt att denne förser arbetsgivaren med de individuella resultat från läkarundersökningar och periodiska kontroller som arbetsgivaren är skyldig att föra in i registret. Sammanställningen av resultat från läkarundersökning och periodisk kontroll kan förslagsvis göras enligt bilaga 2. Det finns inget som hindrar att företagshälsovård eller motsvarande på arbetsgivarens uppdrag sänder in sammanställningen av resultaten till Arbetsmiljöverket. Bestämmelser om skyddsombuds rätt att från arbetsgivaren få information, som är av betydelse för skyddsombudets verksamhet, finns i 6 kap 6 arbetsmiljölagen. Därav följer att skyddsombudet normalt har rätt att få ta del av uppgifter om resultat av läkarundersökning och periodisk kontroll, som lämnas till arbetsgivaren av läkaren, i den mån uppgifterna gäller arbetstagare som skyddsombudet företräder. 18

Bilaga 1 Sammanfattning av medicinska kontroller A. Läkarundersökning inom sex månader innan kadmiumarbete påbörjas första gången. B. Periodiska läkarundersökningar med två års intervall. C. Periodisk kontroll av kadmiumhalt i blod enligt följande tabell. Halt av kadmium i blod (nmol/l) Åtgärd under 50 Sexmånaderskontroll av kadmium i blod. över 50 Krav på utredning enligt 6. Om tre på varandra följande sexmånaderskontroller är under 100 får helårskontroll genomföras. över 100 över 150 Återgång till sexmånaderskontroll. Avstängning. Läkarundersökning enligt 3. Åter i kadmiumarbete då halten är under 100. 19

Exempel på rapport över Bilaga 2 MEDICINSK KONTROLL AV KADMIUM enligt AFS 2000:7 Arbetsgivare Företag, arbetsställe Adress, telefonnummer Företagshälsovård, mottagning, klinik motsv. Adress, telefonnummer Undersökta Antal undersökta Män över 50 år...män under 50 år...kvinnor över 50 år...kvinnor under 50 år... Arbetets art Antal undersökta fördelade på kön och kadmiumhalt i blod Kadmiumhalt i nmol/l män kvinnor blod över 50 år under 50 år över 50 år under 50 år Under 50 50 100 100 150 Över 150................................ Analyslaboratorium Laboratorium Adress, telefonnummer För kontrollen ansvarig läkare Namn Namnförtydligande Adress, telefonnummer Datum.. Underskrift (Arbetsgivare eller dennes ombud) 20

Information från Arbetarskyddsstyrelsen Andra aktuella regler Svensk författningssamling SFS 1985:839 Förordning om kadmium. Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling Regler som är tillämpliga på arbete med kadmium finns bl.a. i följande föreskrifter från Arbetarskyddsstyrelsen: AFS 1994:32 AFS 1996:1 AFS 2000:3 AFS 2000:4 Gravida och ammande arbetstagare. Minderåriga. Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar. Kemiska arbetsmiljörisker. Kemikalieinspektionens författningssamling KIFS 1994:12, senaste omtryck KIFS 1999:3 Klassificering och märkning av kemiska produkter. KIFS 1998:8 Kemiska produkter och biotekniska organismer. Litteraturhänvisningar Närmare beskrivning av kadmiums hälsoeffekter finns i t ex: Vetenskapligt underlag för hygieniska gränsvärden, 13. Arbete och Hälsa 1992:46, Arbetarskyddsstyrelsen. ICPS. Environmental Health Criteria 134. Cadmium World Health Organization, Geneva 1992. IARC. Monographs on the Evaluation of the Carcinogenic Risk of Chemicals to Man: Overall evaluations of carcinogenicity: Suppl 7. An updating of IARC Monograph Volumes 1 to 42. IARC Lyon (1987) 139 142. Beryllium, Cadmium, Mercury and Exposures in the Glass Manufacturing Industry. Volume 58. IARC Lyon (1993) 119 237. Health effects of cadmium exposure a review of the literature and a risk estimate. Scand J Work Environ Health 1998; 24:suppl. 21