Rapport över arkeologisk undersökning av Raä 76, Umeå socken, Västerbotten, 1997

UMARK 47 Arkeologisk rapport Institutionen för arkeologi och samiska studier Umeå universitet Rapport över arkeologisk undersökning av Raä 76, Umeå socken, Västerbotten, 1997 Johnny Harju 2007

Bild på omslaget: Översikt över fornlämningslokal Raä 76. Foto: Johnny Harju, september 2007. 1

2

Innehållsförteckning Förord 4 1. Sammanfattning 5 2. Inledning 6 3. Syfte och målsättning 6 4. Bakgrund 7 5. Topografi och områdesbeskrivning 9 5.1 Röbäcksområdet 9 5.2 Fornlämningsbilden i Röbäcksområdet 9 5.3 Fornlämningslokalen Raä 76 10 6. Metoder 12 6.1 Fältarbetet 12 6.2 Efterbearbetningen 12 7. Resultat 13 7.1 Resultat av utgrävningen 13 7.2 Resultat av provtagningarna 13 8. Tolkning och diskussion 15 9. Referenser 17 9.1 Publicerade 17 9.2 Opublicerade 17 9.3 Internet 17 9.4 Korrespondens 17 Tekniska och administrativa uppgifter 18 Bilagor 1. Anläggningen efter avtorvning 2. Anläggningen efter avlägsnandet av första stenlagret 3. Anläggningen efter avlägsnandet av andra stenlagret 4. Anläggningen efter avlägsnandet av första jordlagret 5. Färgningar i marken efter avlägsnandet av första jordlagret 6. Översiktsplan över den blottlagda berghällen 7. Fotolistor svartvit film Rapportserien 3

Förord Denna rapport är ett resultat av en rapportskuld som den då kallade Institutionen för arkeologi vid Umeå universitet hade till Länsstyrelsen i Västerbottens län. Detta innebär att rapporten är författad i efterhand och därför kan man inte garantera att allt material och alla uppgifter har framkommit om den arkeologiska undersökningen. Uppgifterna kan i något fall vara andrahandsuppgifter då material saknas. Dock har det gjorts försök att sammanställa en rapport av det material och uppgifter som fanns att tillgå vid tillfället med hjälp av personer inblandade i undersökningen. Man bör även ha i åtanke att rapporten baseras på det som framkom till dags dato för den arkeologiska undersökningen. Det kan förekomma uppgifter som behandlar undersökningar gjorda på samma plats men efterkommande år. Dessa uppgifter har inte behandlats utan tiden har frusits vid tiden för den arkeologiska undersökningen. 4

1. Sammanfattning Det har bedrivits olika projekt av Institutionen för arkeologi vid Umeå universitet rörande bebyggelsen i mellersta och norra Norrlands kustland under brons- och järnålder. Årets undersökningar av Raä 40 och Raä 76, Röbäck, Umeå socken, ingår i projektet Ekonomi och bebyggelse i Västerbottens kustland under bronsålder och förromersk järnålder. Detta projekt bedrevs som en seminarieundersökning av AB-studenter under ledning av Lars Forsberg. Inom projektet vill man bland annat se hur olika typer av gravanläggningar förhåller sig till den forna strandlinjen. I Röbäcksområdet är fornlämningarna främst koncentrerade till två områden, Lidbergets norrsida samt området kring Hägnberget och Tomasberget. Majoriteten av dessa fornlämningar påträffas på höjdnivåer motsvarande 30 50 meter över nuvarande havsnivå. I området kring Hägnberget och Tomasberget motsvarande en yta av två km 2 finns en diger samling gravanläggningar där man har funnit tre gravfält med sammanlagt två rösen och fjorton stensättningar och utöver dessa finns även sju andra rösen och sju stensättningar. Vid lokalen Raä 76 undersöktes en av två registrerade fornlämningar. Den arkeologiska undersökningen gav dock inga fynd i form av föremål eller ben i anläggningen. Man samlade däremot in tre kolprover, prov av bränd sten samt jordprover. Inget av proverna genomgick dock vidare analyser vilket kunde ha gett information om anläggningen. En 14 C-analys av det organiska materialet kunde tillsammans med strandförskjutningskurvor ha besvarat om anläggningen varit strandbunden. Att knyta samman de undersökta stensättningarna vid Raä 76 och Raä 77 kronologiskt är svårt via den dokumentation som gjorts. Likheter finns i bland annat anläggningarnas storlek, form och nivå över havet. Dessutom så visar vissa konstruktionsdetaljer i de undersökta anläggningarna på likheter men samtidigt finns olikheter mellan dem som gör att en säker koppling mellan dem inte existerar. 5

2. Inledning Institutionen för arkeologi vid Umeå universitet har under ett antal år arbetat genom olika projekt med problem rörande bebyggelsen i mellersta och norra Norrlands kustland under bronsoch järnålder. Detta års seminarieundersökning ingår i projektet Ekonomi och bebyggelse i Västerbottens kustland under bronsålder och förromersk järnålder. Under föregående års arkeologiska undersökningar inom projektet så har man bland annat undersökt kokgropar, en stensättning och två fornlämningsliknande formationer inom Röbäcksfältet (Andersson 1994a, Andersson 1994b). Resultaten från dessa undersökningar har bedömts som att en uppföljning med fler arkeologiska undersökningar av anläggningarna i denna fornlämningsmiljö skulle kunna genera värdefull kunskap till forskningsprogrammet. Årets undersökningar som ägde rum 12 maj 6 juni berörde gravanläggningar i två fornlämningslokaler, Raä 40 och Raä 76, i Röbäck, Umeå socken. Det stora studentantalet möjliggjorde därför att flera anläggningar kunde undersökas inom ramarna för forskningsprojektet. 3. Syfte och målsättning Den arkeologiska undersökningens syfte är att i samband med seminariegrävningen ge studenterna kunskap i arkeologisk utgrävningsteknik samtidigt som man utför exploateringsundersökningar samt grävningar för forskningsprojektet Ekonomi och bebyggelse i Västerbottens kustland under bronsålder och förromersk järnålder. Inom projektet vill man bland annat se hur olika typer av gravanläggningar förhåller sig till den forntida strandlinjen. Målsättningen för undersökningen är att finna mer omfattande material som kan avgöra huruvida vissa typer av gravanläggningar behöver följa strandlinjen slaviskt. Ett antal rösen har tidigare undersökt och daterats men nivåbestämningar och dateringar har inte alltid överensstämt vid dessa undersökningar. 6

4. Bakgrund Landområdet för Hägnberget och Tomasberget (sydväst om nuvarande Röbäck) hade vid tiden för bronsåldern blivit tillgängligt för människorna i området genom den fortgående landhöjningen. Det låglänta slättlandet öster om bergen skulle länge vara under vatten. Vid omkring ca 500 e Kr skulle platsen för Röbäcks by ha rest sig ur havet och omkring 1000-talet skulle ett större landområde finnas i norr mellan nuvarande Röbäck och Böle. Vid 1500-talets början har slätten rest sig så att vattenlinjen går ca 900 m sydost om nuvarande landsvägen över slätten (Löfgren et al 1983:6f). Röbäck nämns för första gången i skriftliga källor år 1443 då Olof i Röbäck ingick i en tolvmannanämnd som befanns sig i tinget i Umeå socken (Löfgren et al 1983:6; Röbäck förr 1986:3). Dombrevet är dock inte bevarat i sitt original (Röbäck förr 1986:3). Äldsta bevarade originalhandlingen där Röbäck nämns är Håknäsbrevet från 1494 (Röbäck förr 1986:3). I Gustav Vasas jordebok från 1543 omnämns om 23 bönder bosatta i Röbäck vilket även är samma antal 1571. Detta innebar att Röbäck var den största byn i Umeå socken vid den tiden (Löfgren et al 1983:7). Röbäck har haft ett gynnsamt läge ur kommunikationssynpunkt med bl a sin närhet till sockenkyrkan på Backen. Den första kyrkan byggdes där i början på 1300-talet. Stigarna från de omgivande byarna inåt landet sammanföll och möttes i Röbäck för att fortsätta norrut till kyrkan som ligger några kilometer bort. Genom byn går också kommunikationsleden mot norr och söder, kustlandsvägen, som tillkom under 1600-talet. Den kom att följa de redan befintliga vägarna och stigarna (Löfgren et al 1983:7). Sjöledes hade man tidigt en livlig handel längs Bottenviken, Bottenhavet och Östersjökusten. Uppgifter från 1500-talets mitt talar om resor till Torneå, Österbotten och Stockholm för handelsutbyte (Löfgren et al 1983:7, 10). Backens kyrka byggdes mellan 1501 1508. Man byggde den i skalmursteknik, vilket innebar att en yttre och inre mur byggdes med ett mellanrum som fylldes med sten (http://student.educ.umu.se/~belbon99/historia.html). Enligt en tradition plockades sten till ett kyrkobygge i Umeå från bland annat långrösena i de så kallade Röbäcksfältet (Umeå stad, Raä 39) eventuellt har långröse (Raä 74) också blivit plundrat på material då endast en bottenplatta återstår (Anesäter 1967:18f). Bönder från Röbäck var med och byggde kyrkan på Backen varför det är troligt att sten av utsorterad storlek forslades vintertid från bland annat terrängen väster och sydväst om Röbäck tack vare den korta distansen. Terrängen kring Röbäck hyser många rösen och stensättningar med lättillgänglig sten vilket bönderna säkerligen visste om. Därför kan dessa ha fått släppa till material till bygget vilket kan ha gjort att rösen och stensättningar har försvunnit helt eller delvis (Anesäter 1967:18f). Nils Johan Ekdahl, prästvigd men med starka antikvariska intressen, företog sig resor till Norrland under åren 1827 1830 tillsammans med sin ritare O Olsson. Ekdahl beskriver bygderna han färdas genom, främst kyrkorna och fornlämningarna men ett idogt insamlande samt inköpande av artefakter och verk. Han nedtecknade en stor mängd kopior av förekommande originaldokument. Hänvisningar till Ekdahls resor ses i inventeringsunderlagen för mången fornlämningslokal i Umebygden, även rörande fornlämningar i Röbäck. Ferdinand Laestadius har under 1910-talet inventerat i Umeåtrakten och undersökt fornlämningar, speciellt gravanläggningar, från Holmsund till Sävar. Om han har undersökt något i det så kallade Röbäcksfältet är okänt för tillfället. 7

År 1967 presenterade Stig Anesäter en tvåbetygsuppsats benämnd Kuströsen i Umeåområdet. Under åren 1963-1966 hade han undersökt och beskrivit de olika rösen som finns representerade i trakten kring Umeå stad däribland de olika rösetyperna i det så kallade Röbäcksfältet. Anesäter upptäckte några nya rösen/stensättningar i området i samband med sina undersökningar av de redan kända lämningarna. Under åren 1993 och 1994 genomfördes seminariegrävningar av arkeologistudenter vid Umeå universitet som ett led i grundutbildningens B-kurs. Undersökningarna som båda åren berörde Raä 77, utfördes under ledning av Berit Andersson. Dessa undersökningar ingick i ett projekt som behandlar bronsålder i Västerbottens kustland. Första året undersökte man tre kokgropar vilka hade påträffats år 1991 under en inventerings- och karteringskurs för A-kursstudenter. Under det andra året undersöktes ytterligare en kokgrop, en stensättning samt några fornlämningsliknande förhöjningar inom gravfältet. Figur 1. Översiktskarta över Umeå med omnejd. Lantmäteriverket Gävle 2007. Medgivande I 2007/1600. 8

5. Topografi och områdesbeskrivning Landskapet längs med Umeälvens dalgång visar på de olika förlopp efter glaciala, postglaciala och fluviala processer vilka har skapat en mångskiftande topografi. Terrängen bjuder på många andra olika geologiska bildningar som drumliner, terrasser, långsträckta moränåsar, kullar, isälvssedimenteringar, hav- och sjösedimenteringar, meanderlopp med mera. Nedre delen av Umeälvens dalgång ligger är beläget på den så kallade kustslätten vilket gör att den har varit exponerat mot det öppna havet innan landhöjningen skapade barriärer i form av skärgård. Detta har medfört en tydlig inverkan på bergens utseende med bland annat renspolade toppar och ursvallningszoner i form av klapperstensfält ligger som band runtom bergen. Landskapet har även områden där olika fraktioner av material har avsatts beroende av vilken typ av sedimentering som skett. När det gäller vegetationen så domineras landskapet av barrskog, dock med stora inslag av lövskogsområden. Betydande delar av landskapet har påverkats av det moderna skogsbruket, bebyggelse och av jordbruket. 5.1 Röbäcksområdet Landskapet kännetecknas av den stora slätt som breder ut sig på den södra/västra sidan av Umeälven, Röbäcksslätten. Denna slätt är en fortsättning av den slätt som har sin början från Tavelsjöns södra ände och fortsätter över Hissjö och senare Kåddisheden samt Västerslätt ner till Österfjärden. Den västra delen av området får betecknas som bergigt kuperat med en platå mellan Röbäcksliden och Skravelsjöberget. Söder om Röbäcks samhälle är landskapet kulligt. Byn Röbäck är belägen drygt 3,5 km SV om Umeå centrum (se figur 1) och skiljs åt från staden tack vare denna slätt. Omfattande jordbruk i olika former bedrivs fortfarande på slätten även om bebyggelse har fått växa fram i form av stadsdelen Böleäng. Slättens nedre del har också sitt värde som rastplats för den stora mängd flyttfåglar som stannar upp här. 5.2 Fornlämningsbilden i Röbäcksområdet Kring Röbäck så kan man se två områden där fornlämningarna är koncentrerade. Det ena området är Lidbergets norra sida i anslutning till Umeälven. Där har man funnit inom 1 x 0,5 km stort område tre boplatser, fyra boplatsgropar och fyra fångstgropar. På motstående sida av älven har man funnit en boplats samt lösfynd av bl a nätsänke och eldslagningsflinta. Alla lämningar är funna på 30 metersnivån och högre. Det andra området är beläget söder till sydväst om Röbäcks samhälle (se figur 2). Inom en yta, 2 x 1 km, finns denna koncentration av fornlämningar. Här finner man en diger samling av gravanläggningar. Utöver tre gravfält med sammanlagt två rösen och 14 stensättningar så har man funnit sju rösen, sju konstaterade stensättningar samt två stensättningsliknande anläggningar utspridda inom området. Övriga anläggningar omfattar två härdar, sex boplatsgropar, en boplats samt ett boplatsområde. Dessutom har fyra obestämbara anläggningar och ett lösfynd påträffats, en eldslagningssten. Samtliga anläggningar förutom en samt lösfyndet påträffades på 30 metersnivån och uppåt. 9

Figur 2. Röbäcksområdet. Lantmäteriverket Gävle 2007. Medgivande I 2007/1600. 5.3 Fornlämningslokalen Raä 76 Området kring fornlämningslokalen Raä 76:s omedelbara närhet rymmer många registrerade fornlämningar varav några har blivit föremål för arkeologiska undersökningar. Fornlämningslokalen Raä 76 är belägen på en berghäll som reser sig dryga tre meter över omgivande terräng. Växtligheten på berghällen består av glesbevuxen tallskog med en undervegetation bestående av bärrisvegetation. Området runt om berghällen består till större delen av tätbevuxen tallföryngring. Raä 76 återfinns drygt 400 m S från Röbäcks idrottsanläggningsområde samt drygt 500 m S om Linnéaskolan. Fornlämningslokalen är registrerad som en lokal bestående av ett röse och en stensättning (se figur på omslaget och figur 3). Anläggningarna är belägna på renspolade hällar beväxta med mossor. Röset mäter 10 m i diameter och 0,5 m i höjd och har lätt övermossade stenar i storleksordningen 0,1 0,5 m. Anläggningen är kraftigt urplockat och har en delvis gropig yta. Sten ligger utslängt runt fornlämningen. Röset benämns vid inventeringen 1966 som en stensättning men antas vara ett förstört röse. 10

Figur 3. I mitten av bilden syns stensättningen och i bakgrunden på andra berghällen återfinns det sargade röset. Foto: Johnny Harju, september 2007. Stensättningen är en rund anläggning, 4m i diameter och med en höjd av 0,3 m. Fyllningen består av 0,1 0,4 m stora stenar vilka är lätt övermossade. En antydan till kantkedja kan anas. Ytan är omplockad där stenar ligger utslängda i SV över en klippkant (se figur 4). Figur 4. Stensättningen sedd från ÖNÖ. I mitten i bildens vänstra kant syns den meterhöga klippkanten. Foto: Johnny Harju, september 2007. 11

6. Metoder 6.1 Fältarbetet Initialt gjordes en beskrivning av fornlämningen, en stensättning, innan undersökningen av anläggningen tog vid. Ett lokalt koordinatsystem med en fixpunkt upprättades på platsen. Fixpunkten transporterades från en annan fornlämningslokal där undersökningar gjorts tidigare. Efter avtorvning och rensning av anläggningen gjordes en dokumentering i form av avritning, höjdavvägning samt fotografering då ett fototorn upprättades på platsen. Höjdavvägningarna utgjordes av ett toppmått och ett bottenmått där det var möjligt och fördes in på ritningarna. Fotograferingen utfördes med både svartvit film och diafilm. Vartefter lager av sten och jordfyllning avlägsnades i anläggningen och nya synliga stenar samt jordlager framkom så dokumenterades dessa genom planritning, avvägning och fotografering. Eventuella fynd dokumenterades genom att dessa avvägdes och mättes in på ritning för att sedan fyndkategoriseras och journalföras. Efter det att det översta stenlagret hade avlägsnats gjordes en uppmätning av anläggningens botten. Jordfyllningen i anläggningen grävdes i femcentimetersnivåer tills man nådde berghällen. Den insamlade jorden flotterades och makrofossilanalyserades. När man i det här fallet nådde fast berg efter att ha avlägsnat det sista av sten- och jordlager innebar naturligtvis att den sista dokumenteringen gjordes. Den slutliga uppgiften var att återställa anläggningen i så nära ursprungligt skick som det var möjligt. 6.2 Efterbearbetning Efterbearbetningen bestod av att framkalla film, renrita ritningar och digitalisera dessa, bearbeta tagna prover och eventuellt vidarebefordra dessa för analys samt upprätta tabeller över dessa och eventuellt gjorda fynd. 12

7. Resultat 7.1 Resultat av utgrävningen Anläggningens beskrivs innan utgrävningen som en stensättning med triangulär form, 5 x 4 x 6 m, med höjden 0,2 0,4 m, bestående av stenar i storleken 0,1 0,5 m. Stensättningens triangulära form beror på att i dess S del har stenar kastats ut. Anläggningen kan ursprungligen ha haft en oval form, 6 x 3,5 m i ONO VSV riktning. I den VSV delen finns en antydan till kantkedja. Den undersökta anläggningen är belägen på en klipphäll som har en 1 m hög klippkant i SV (se figur 4 & 5). När anläggningen avtorvats påträffades under det tunna torvlagret en jordfyllning bestående av mörk rödbrun mosand. Den rödbruna jordfyllningen tros vara eldpåverkad. Stenmaterialet i stensättningen är av varierande storleksgrad där de största stenarna, 0,3 0,6 m, ligger i ett stråk i anläggningens mitt. Anläggningen visade sig också vara större än vad man hade observerat innan avtorvningen. I anläggningens Ö del påträffades vid avtorvningen en bit slagen kvarts. Det översta stenlagrets avlägsnande avslöjade kol under en sten. När det andra stenlagret avlägsnats så blir nästan all jordfyllning synlig. I den Ö delen är den rödfärgad. Jordfyllningen i stensättningens mitt är närmast rektangulär, 3 x 2 m i Ö V riktning, där en stenram kan anas runt den. I anläggningens centrala del finns även ett lager av jordfasta stenar. På berghällen ligger ett tunt lager grovt grus, ljust gulbrunt till färgen. Ovanpå detta gruslager ligger ett starkt rödbränt lager av fin sand med inslag av små kolfragment. Mäktigheten i detta lager varierar, som mest är det ca 20 cm tjockt. Stensättningen verkar ha anlagts på dessa lager. Jordfyllningen grävdes i 5 centimetersnivåer där jorden insamlades för att flotteras och makrofossilanalyseras. I det första jordlagret togs två kolprover. Från det andra jordlagret togs ett kolprov samt prover av bränd sten. Därefter grävdes jordfyllningen ner till berghällen dock utan att prover togs. Stenmängden och jordmängden i anläggningen uppskattades till vardera 2½ m³. 7.2 Resultat av provtagningarna De jordprov som togs under utgrävningen av anläggningarna genomgick ingen analys utan lämnades ogjorda. Kolproven mötte också samma negativa resultat då dessa inte beviljades medel för 14 C-datering. Fyndet av den slagna kvartsbiten finns ej heller att tillgå. 13

Figur 5. Stensättningen sedd från V. Foto: Johnny Harju, september 2007. 14

8. Tolkning och diskussion Frågeställningen som årets seminariegrävningar utgår ifrån är den hur olika typer av gravanläggningar förhåller sig till den forntida strandlinjen. Problematiken ligger i att man inte med säkerhet kan utpeka vissa typkategorier att vara direkt strandbundna. Ett antal rösen har tidigare undersökts och daterats men nivåbestämningar och dateringar har inte alltid överensstämt vid dessa undersökningar. Möjligheten att datera gravanläggningen skulle kunna göras genom 14 C-datering av organiska fynd eller genom en typologibestämning av föremål. Vid undersökningarna av gravanläggningen vid Raä 76 fann man inga brända ben men väl kol i anläggningen som skulle kunna dateras. Kolet som dateringskälla är lite osäkert då de kan härstamma från bland annat skogsbränder. Den osäkerheten försvinner dock om kolet hittats i ett stratigrafiskt lager som kan betraktas som orört efter gravens anläggande. Dessvärre så medgavs inga medel att datera dessa kolprov. Man fann inte heller några föremål i anläggningen som skulle kunna dateras via typologi eller 14 C-datering. Förekomst av andra fornlämningslokaler finns i området kring Raä 76 på Hägnberget i Röbäck. Dessa uppgår till ett tjugotal i antal och majoriteten av dessa befinner sig i intervallet 30 50 m över nuvarande havsnivå. Hur dessa förhåller sig till varandra är inte utrett då enbart anläggningar vid lokalen Raä 77 har undersökts. År 1993 påbörjades undersökningarna av Raä 77 då tre kokgropar utgrävdes. De tre anläggningarna är alla belägna nedanför åsryggen på nivån 29 m över havet. Fynd av organiskt material 14 C-daterades till mellan 794 386 BC (Andersson 1994a). Efterföljande år återupptogs undersökningarna vid lokalen. Denna gång undersöktes återigen en kokgrop, nu på nivån 33 m ö h. Från denna anläggning kunde man få en 14 C-dateringar som spände mellan 786 410 BC (ST. 14191). Förutom kokgropen undersöktes även detta år två fornlämningsliknande anläggningar och en stensättning vid samma lokal vilka låg på nivåerna 35, 37 respektive 37 m ö h. Av dessa tre anläggningar var det enbart stensättningen som 14 C-daterades, vilket gav resultatet 156 BC 56 AD (UA-10139). Denna datering motsvarar en havsnivån omkring 18 20 m ö h medan en strandbunden anläggning på nivån 35 m ö h motsvarar en datering omkring 1600 BC enligt strandförskjutningskurvan för Umeåområdet (Segerström & Renberg 1982:22). Gravanläggningarna vid Raä 76 är anlagda på en berghäll som reser sig omkring tre meter över den omgivande flacka terrängen. Detta kan vara en indikation att anläggandet av dessa anläggningar har varit strandbundna då landhöjningen hade en mycket tydlig effekt här i den omgivande flacka terrängen. Anläggandet av gravanläggningar på platsen skulle med all förmodan ha mist sin status då dess exponering mot den forna älvmynningen/havet försvunnit ganska snabbt. Om stensättningen vid Raä 76 är strandbunden så skulle en datering till äldre bronsålder vara möjlig enligt strandförskjutningskurvan för Umeåområdet (Segerström & Renberg 1982:22). Hur förhåller sig då den undersökta stensättningen på Raä 76 kronologiskt med de undersökta anläggningarna på Raä 77 och då främst den undersökta stensättningen? Utan 14 C-dateringar kan man inte vara riktigt säker om de båda undersökta stensättningarna är samtida även om de är belägna på lika nivå över havet eller om de övriga undersökta anläggningarna vid Raä 77 har någon kontextuell samhörighet med den undersökta stensättningen vid Raä 76. En möjlig utväg att knyta samman stensättningarna kan göras om man kan finna likartade konstruktionsdetaljer i gravanläggningarna. 15

Från den gjorda dokumentationen av stensättningen vid Raä 76 saknas fotografierna som förkommit vid något tillfälle. Detta försvårar vidare tolkningar av anläggningen och därför måste tyngdpunkten ligga på ritningar och grävdagbok i tolkningsfrågan. I den undersökta anläggningen kan man ana en kantkedja i SV vilket beskrivs i dagboken (se bilaga 1 & 2), dessutom sågs vid undersökningen en närmast rektangulär jordfyllning (se bilaga 5) med en antydan till stenram efter det att två stenlager hade avlägsnats. Den senare kan inte med säkerhet urskiljas ur ritningarna (jmf bilaga 3 & 4). Stensättningens anläggande har skett på en renspolad berghäll där ett tunt lager grovt grus, ljus gulbrun till färgen, lagts. Själva berghällen uppvisar ett bränt område i den största av fördjupningarna (se bilaga 6). Ovanpå det nämnda gruslager ligger ett starkt rödbränt lager av fin sand med inslag av små kolfragment där lagrets mäktighet uppgår som mest till 20 cm. Stenarna är sedan lagda på detta. Det brända område på berghällen och det starkt rödbrända sandlagret med kolinslag ger en antydan om att en bränning har skett på platsen. Dock har inga inslag av brända ben påträffats vid undersökningen vilket förbryllar. Dessa iakttagelser väcker givetvis frågor. Om en bränning skett på platsen, varför har då inga brända ben men kol påträffats i anläggningen? Har man medvetet avlägsnat benen? De båda undersökta stensättningarna vid Raä 76 och 77 är belägna på nivån 36 37 m ö h och uppvisar likheter i storlek och form. Dessutom har de kantkedja, en fyllning av sand som är ditförd samt att fyllningen innanför stenramen respektive kistan är starkt rödbrun vilket förmodligen tyder på eldpåverkan. Skillnader finns i främst storleken på 76:ans stenram och 77:ans kista, 3 x 2 m respektive 1,3 x 0,6 m. Innanför dessa hittades kol men inga brända ben i 76:ans fyllning medan 77:ans fyllning uppvisade det omvända resultatet, dvs inget kol men brända ben. Dessutom kan det ha funnits ett bronsföremål som vittrat (förekomst av grönfärgad sand på en koncentrerad plats) i den senare medan den förra saknade föremål. Likheterna är förmodligen för få för att kronologiskt kunna sammanlänka dessa även om det inbördes avståndet mellan anläggningarna är ca 300 m och det ligger på samma höjd över havet. 16

9. Referenser 9.1 Publicerade Löfgren, Maria; Sundin, Bo och Wikström, Eva samt Huggert, Anders och Spång, Lars-Göran 1983. Röbäck och Täfteå: Inventering och bevarandeförslag 1982. UTAB, Umeå. ISSN 0280-3313. Segerström, Ulf och Renberg, Ingemar 1982. Varviga sjösediment avslöjar den forntida landhöjningens förlopp. Landhöjning och kustbygdförändring volym 1. Nordiskt symposium 2-4 juni 1982, Högskolan i Luleå, SGU, Luleå kommun, sid 17-24. 9.2 Opublicerade Andersson, Berit 1994a. Rapport över arkeologisk undersökning av tre kokgropar i anslutning till Raä 77, Röbäck 14:8 III, Umeå sn, Umeå kn, Västerbottens län. Arkeologiska institutionen, Umeå universitet. Andersson, Berit 1994b. Rapport över arkeologisk undersökning av 1 kokgrop i anslutning till Raä 77 samt 1 stensättning Raä 77, Röbäck 14:8 III, Umeå sn, Umeå kn, Västerbottens län. Arkeologiska institutionen, Umeå universitet. Anesäter, Stig 1967. Kuströsen i Umeåområdet. En jämförande studie mellan rösen i Västerbotten och rösen i Halland, Bohuslän, Dalsland, Värmland och Uppland med särskild uppmärksamhet riktad mot eventuella överensstämmelser i utseende, storlek och läge. Tvåbetygsuppsats i nordisk och jämförande fornkunskap. Umeå Röbäck förr och nalta nu: Rapport från hembygdsforskning i Röbäck 1981-1986 (1986). Röbäcks hembygdsförening. 9.3 Internet Umeå landsförsamling http://student.educ.umu.se/~belbon99/historia.html 2006-12-18 9.4 Korrespondens Forsberg, Lars. E-post 2007-05-29 17

Tekniska och administrativa uppgifter Tillståndsgivare Länsstyrelsen Västerbottens län Diarienummer 220-4934/1997 Uppdragsgivare och undersökande institution Län Landskap Socken Institutionen för arkeologi, Umeå universitet Västerbottens län Västerbotten Umeå Fastighet Röbäck 14:17 Kartblad 20K 6d NV Platsens koordinater x:7084301 y:1715866 Fornlämningsnummer Raä 76 Fornlämningsobjekt Tidpunkt för uppdragets genomförande Medverkande personal och arbetsledare Utfört arkeologiskt uppdrag Beslutsgrund för det arkeologiska uppdraget Stensättning 1997-05-12-1997-05-24 Lars Forsberg (undersökningsledare) och AB-studenter Seminariegrävning kombinerat med exploaterings- och forskningsundersökning Ett mer omfattande undersökt material behövs för forskningsprojektet "Ekonomi och bebyggelse i Västerbottens kustland under bronsålder och förromersk järnålder" för att kunna avgöra huruvida vissa gravanläggningar slaviskt följer strandlinjen. Detta görs för att nivåbestämningar och 14 C-dateringar inte alltid överensstämmer vid tidigare gjorda undersökningar. Förvaring av fyndmaterial och dokumentationshandlingar Dokumentationen förvaras på Institutionen för Arkeologi och Samiska studier vid Umeå universitet. 18

Bilaga 5 Raä 76, Umeå socken Färgningar i marken efter att första jordlagret avlägsnats skala 1:40 Ingen delritning upprättad N klippkant Svart Mörkbrun, brun, ljusbrun Grå Röd, röd rödbrun, rödbrun Sten

Bilaga 7:1 Fotolista - Svartvit film 1 Raä 78, Umeå socken Bildnr Fotobeskrivning (motiv, plats etc) Fotoriktning 1 Översiktsbild stensättning SV Mot SV? 2 Översiktsbild stensättning NO Mot NO? 3 Översiktsbild stensättning N Ovanifrån, mot N? 4 Stensättning efter avtorvning Mot SV 5 Stensättning efter avtorvning Mot S 6 - - 7 Stensättning efter avtorvning Mot N 8 Stensättning efter avtorvning Mot Ö 9 Stensättning, översiktsbild från träd Mot Ö 10 Stensättning, översiktsbild från träd Mot Ö 11 Stensättning, översiktsbild från träd Mot Ö 12 Stensättning, översiktsbild från träd Mot Ö 13 Stensättning efter avtorvning och avlägsnandet av översta stenlagret Mot V 14 Stensättning efter avtorvning och avlägsnandet av översta stenlagret Mot S 15 Stensättning efter avtorvning och avlägsnandet av översta stenlagret Mot SÖ 16 Stensättning efter avtorvning och avlägsnandet av översta stenlagret Mot NÖ 17 Stensättning efter avtorvning och avlägsnandet av översta stenlagret Mot NV 18 Stensättning efter avtorvning och avlägsnandet av översta stenlagret Från träd, mot Ö 19 Stensättning efter avtorvning och avlägsnandet av översta stenlagret Från träd, mot Ö 20 Stensättning efter avtorvning och avlägsnandet av översta stenlagret Från träd, mot Ö 21 Anläggningen efter borttagandet av andra stenlagret Mot V 22 Anläggningen efter borttagandet av andra stenlagret Mot S 23 Anläggningen efter borttagandet av andra stenlagret Mot N 24 Anläggningen efter borttagandet av andra stenlagret Mot NV 25 Anläggningen efter borttagandet av andra stenlagret Från träd, mot Ö 26 Anläggningen efter borttagandet av andra stenlagret Från träd, mot Ö 27 Anläggningen efter borttagandet av andra stenlagret Från träd, mot Ö 28 Översiktsbild efter avlägsnandet av första jordlagret Från trädet 29 Översiktsbild efter avlägsnandet av första jordlagret Från trädet 30 Översiktsbild efter avlägsnandet av första jordlagret Från trädet 31 Översiktsbild efter avlägsnandet av första jordlagret Från trädet 32 Stensättning Mot V 33 Stensättning Mot N 34 Stensättning Mot Ö 35 Stensättning Mot S 36 - -

Bilaga 7:2 Fotolista - Svartvit film 2 Raä 78; Umeå socken Bildnr Fotobeskrivning (motiv, plats etc) Fotoriktning 1 - Mot V 2 - Mot SV 3 - Mot S 4 - Mot SÖ 5 - Mot Ö 6 - Mot NÖ 7 - Mot N 8 - Mot NV 9 Närbild, anläggningens sydvästra del - 10 Närbild, anläggningens centrum - 11 Närbild, anläggningens västra del - 12 Närbild, anläggningens västra del - 13 Närbild, anläggningens västra del - 14 Översiktsbild Från fototorn 15 Översiktsbild Från fototorn 16 Översiktsbild Från fototorn 17 Översiktsbild, efter borttagningen av den sista stenen Från fototorn 18 Översiktsbild, efter borttagningen av den sista stenen Från fototorn 19 Översiktsbild, efter borttagningen av den sista stenen Från fototorn 20 Översiktsbild, efter borttagningen av den sista stenen Mot V 21 Översiktsbild, efter borttagningen av den sista stenen Mot N 22 Översiktsbild, efter borttagningen av den sista stenen Mot Ö 23 Översiktsbild, efter borttagningen av den sista stenen Mot S 24 Översiktsbild av stenhäll Mot V 25 Översiktsbild av stenhäll Mot S 26 Översiktsbild av stenhäll Mot SÖ 27 Översiktsbild av stenhäll Mot Ö 28 Översiktsbild av stenhäll Mot N 29 Översiktsbild Från fototorn 30 Översiktsbild Från fototorn 31 Översiktsbild Från fototorn 32 Röbäcks gravfält, (röset) lodbild Mot N 33 Röbäcks gravfält, (röset) översiktsbild Mot NNÖ 34 Röbäcks gravfält, (grav) översiktsbild Mot NV 35 Röbäcks gravfält, (grav) översiktsbild Mot NV 36 Röbäcks gravfält, (grav) översiktsbild Mot Ö 37 Röbäcks gravfält, (grav) översiktsbild Mot S

Tidigare utgivna rapporter i UMARK-serien 1. Erik Norberg. Rapport över arkeologisk undersökning av fornlämning Raä 249, Karl-Gustav sn, Norrbotten. Anläggning 6 hyddbotten och anläggning 7 boplatsgrop. Umeå 1995. 2. Erik Norberg. Rapport över arkeologisk undersökning av fornlämning Raä 249, Karl-Gustav sn, Norrbotten. Anläggning 5, hyddbotten. Umeå 1996 3. Per-Erik Egebäck. Rapport över arkeologisk undersökning, Pörnullbacken, Vörå sn, Österbotten. Osteologisk rapport: Barbro Hårding. Arkeobotanisk rapport: Karin Viklund. Umeå 1996. 4. Anna-Karin Lindqvist med bidrag av Per H. Ramqvist och Barbro Hårding. Gallsätter. Arkeologisk undersökning av fornl. komplex Raä 7, Skog sn, Ångermanland 1994-1995. Umeå, 1996. ( OBS Utvidgad färgedition finns också att beställa på CD, för Mac eller PC) 5. Joakim Goldhahn. Röse och stensättning vid Yttertavle 1:41, Umeå sn, Västerbotten. Umeå 1997. 6. Björn Oscarsson. Rapport över arkeologisk undersökning av fornlämning Raä 172, Nysätra sn, Strandfors 2:14, 1:16, Västerbottens län. Umeå 1997. 7. Åsa Lundberg och Tarja Ylinen. Rapport över arkeologisk undersökning av boplats Raä 510, Västerdal 1:1, Flurkmark, Umeå sn, Västerbotten. Umeå 1997. 8. Cecilia Hällström. Rapport över arkeologisk undersökning av Raä 152 och 150, Hög sn, Gävleborgs län. Umeå 1997. 9. Cecilia Hällström. Rapport över arkeologisk undersökning av Raä 127, Jättendal sn, Gävleborgs län. Umeå 1997. 10. Per-Erik Egebäck. Rapport över arkeologisk undersökning, Pörnullbacken, Vörå sn, Österbotten. Umeå 1997. 11. David Loeffler. Arkeologisk undersökning av Grodan, Vuollerim, Raä 1292, Jokkmokks sn, Lappland, 1987. Umeå 1998. 12. David Loeffler. Arkeologisk undersökning av Norpan 1 (J106E), Vuollerim, Raä 1292, Jokkmokks sn, Lappland, 1983 och 1987. Umeå 1998. 13. David Loeffler. Arkeologisk undersökning av Norpan 2 (J106A), Vuollerim, Raä 1292, Jokkmokks sn, Lappland, 1983-1987. Del 1-8. Umeå 1998. 14. Per H. Ramqvist. Den äldre bebyggelsekontinuiteten i Ångermanland. Rapport från ett arkeologiskt projekt omfattande undersökningar på Raä nr 1 och 2 i Arnäs sn, Raä 32 i Själevad sn samt fyra fosfatkarteringar i Själevad och Arnäs socknar. Umeå 1999. 15. Christina Westlin. (Red) Arkeologisk undersökning av Pörnullbacken, Vörå, Österbotten, Finland. Del 1-2. Umeå 1999. 16. Carina Olson. Osteologisk rapport över brända ben från Hedningahällan, Raä 68, Enånger socken, Hälsingland. 1999. 17. Lennart Klang. Arkeologiska utgrävningar i Fattenborg, Töre socken, Västerbottens landskap, Norrbottens län. 1996. Delundersökning av boplatsvallar och boplatsgropar. Raä 318, 341 och 408. Umeå 2000. 18. David Loeffler. Arkeologisk undersökning av Bäckishällorna Oravais, Kimo Finland 1999. Umeå 2000. 19. Anna-Karin Lindqvist. "Banafjäll, raä 304 i Grundsunda socken, Ångermanland. Bilaga: Geofysiska mätmetoder tillämpade i ett arkeologiskt sammanhang". Umeå 2000. 20. Christina Westlin (red). Arkeologisk undersökning av Pörnullbacken, Vörå sn, Österbotten, Finland. 1999. Del 1-2. Umeå 2000. 21. Thomas Larsson & Lillian Rathje. "Arkeologisk undersökning av stensättningar, skärvstenshögar och kokgrop i Skäran, Nysätra socken (RAÄ 10 & 240), Västerbottens län". Umeå 2001. 22. Erik Norberg och Leif Jonsson (osteologisk rapport). Rapport över arkeologisk undersökning av fornlämning Raä. 249 Karl-Gustavs sn. 1997. Umeå 2001. 23. Noel D. Broadbent och Johan Olofsson. Archaeological Investigations of the S. A. Andrée Site, White Island, Svalbard 1998 and 2000. Umeå 2002. 24. Anders Huggert och Nina Karlsson. Rapport över arkeologisk delundersökning av härdområdet fornlämning nr 173 samt markkemisk kartering av härdgruppen fornlämning 47, Holmträsk 1:20, Degerfors sn, Vindelns kn, Västerbottens län. 2001. Umeå 2002. 25. Alf Björck. Arktiska pilbågar. Katalog över Christian Pfaffs pilbågesamling. Umeå 2003. 26. Alf Björck. Pilar och pilspetsar från Västgrönland. Katalog över Christian Pfaffs pilbågesamling. Umeå 2003. 27. Helena Andersson, Roger Engelmark & Johan Linderholm. Miljöarkeologisk undersökning av Fattenborg, Raä 341, 405:2 samt 318, Töre sn, Norrbottens län. Umeå 2003. 28. Erik Norberg. Rapport arkeologisk forskningsundersökning av en senneolitisk boplatsvall RAÄ 264 Karl Gustav sn, Norrbotten 2002. Umeå 2003. Osteologisk rapport av Anders Fandén.

29. Lillian Rathje. Provundersökning av fornlämning Raä 508 i Böle 3:4, Lövånger socken, Västerbottens län. Umeå 2003. 30. Lillian Rathje. Arkeologisk undersökning av stensättningar och kokgrop i Skäran, Nysätra socken, Västerbottens län. Umeå 2003. 31. Birgitta Fossum och Nina Karlsson. Rapport arkeologisk forskningsundersökning av samiska härdar och boplatser vid RAÄ 1453, 738, 739, 300 och 737, Gråträsk, Piteå sn, Lappland 2002. Umeå 2003. 32. Birgitta Fossum och Nina Karlsson. Rapport arkeologisk forskningsundersökning vid samiskt viste RAÄ 300 från yngre metalltid - tidig medeltid, Gråträsk, Piteå sn, Lappland 2002. Osteologisk rapport av Leif Johnsson. Umeå 2003. 33. Sara Hjalmarsson. Arkeologisk och miljöarkeologisk undersökning av skärvstenshög Raä 94:6, Ullevi 5:1, Gåsinge- Dillnäs sn., Södermanland, samt undersökning av provschakt i områdets åkermark. En del i forsknings- och metodutvecklingsprojektet Hällbilder, språk och miljö. Umeå 2003. 34. Oili Räihälä. Rapport över arkeologisk undersökning av fornlämning Huhtalehto Raä 221 Hietaniemi sn. Norrbotten 1997. Umeå 2003. 35. CD studenter, ht 2003 & Kristina Josephson Hesse (Red.). Arkeologisk rapport. RAÄ 16 Mariehem Umeå sn. Västerbotten 2003. Umeå 2004. 36. Britta Lindgren. HÄLLBILDER I NORR. Forskningsläget i Jämtlands- Västerbottens- och Västernorrlands län. Umeå 2004. 37. CD studenter, ht 2004, Britta Lindgren & Johan Olofsson (redaktörer). Rapport över arkeologisk undersökning av Raä 158, Ådals-Liden sn, Ångermanland. Umeå 2004. 38. Britta Lindgren. Rapport över arkeologisk undersökning av markyta framför hällmålningslokal, RAÄ 160, Ramsele sn, Ångermanland, 2001. Umeå 2005. 39. Daniel Eriksson. Rapport över undersökning av fångstgrop RAÄ 16, Högberget I, Ramsele sn, Ångermanland, 2002. Umeå 2005. 40. Peter Holmblad. Rapport över arkeologisk undersökning av Högberget III, Ramsele sn, Ångermanland, 2003. Umeå 2005. 41. Anna-Karin Lindqvist. Arkeologiska undersökningar i Själevad socken. Stensättning Raä 92 i Gene samt boplatserna Raä 219 och 155 i Vågsnäs, norra Ångermanland. Umeå 2005. 42. Radoslaw Grabowski. Arkeologisk kursundersökning av RAÄ 158 Ådals-Lidens sn. 2005. Umeå 2005. 43. CD studenter, ht 2005, Thomas Larsson & Johan Olofsson (redaktörer). Rapport över arkeologisk undersökning av Raä 158, Ådals-Liden sn, Ångermanland. Umeå 2006. 44. Roger Engelmark & Johnny Harju. Rapport över arkeologisk förundersökning av Raä 183, Ramsele sn, Ångermanland, 2005. Umeå 2007. 45. Johnny Harju. Rapport över arkeologisk undersökning av Raä 202 samt del av Raä 206, Sävar sn, Västerbotten, 1992. Umeå 2007. 46. Johnny Harju. Rapport över arkeologisk undersökning av Raä 40, Umeå sn, Västerbotten, 1997. Umeå 2007. ISSN 1401-5986