RAS för Sveriges Nationalras Jämthunden. Utarbetad av Svenska Jämthundklubben och Svenska Älghundklubben.

RAS för Sveriges Nationalras Jämthunden. Utarbetad av Svenska Jämthundklubben och Svenska Älghundklubben. 2013 2017 Foto: Imago Bo Fritzen 1

Innehållsförteckning Förankring Förankring inom SÄK och Svenska Jämthundklubben sida 3 Historia Jämthundens Historia sida 3 6 Population Avelstruktur Registreringsstatistik sida 6-7 Inavelsgrad, hanhundsanvändning, avelsbas sida 7-11 Generationsintervall sida 11-12 Fruktsamhet sida 11 Hälsa Hälsa sida 12 17 Mentalitet/Funktion Avel för jaktliga egenskaper sida 17-21 Exteriör Avel för exteriör och tandstatus sida 21-23 Hot/Källdata Hot, källdata sida 23 2

Foto Bo Fritzén Förankring inom SÄK och Svenska Jämthundklubben Under hösten 2011 så har det gått ut ett formulär med frågor gällande Jämthunden till alla SÄK:s lokalklubbar, avelsråd, samt till Jämthundklubbens styrelse och dess avelskommitté. Frågorna har belyst jakt, exteriör, mentalitet, avel och sjukdomar samt övriga synpunkter. Svaren har tagits med i arbetet med att ta fram detta dokument. Jämthundens historia Det finns hällristningar som visar jägare som samarbetar med stora vargliknade hundar vid jakter. Detta kan tyda på jämthundens vagga kan vara tusentals år gammal. ( Naturhistoriska museum) 1800 talet Äldsta anteckningar om jämthunden härrör från 1840-talet. Dessa hundar skall ha varit större och tyngre än dagens hundar men i övrigt rastypiska enligt dagens typ. Namnet Jämthund förekom ibland när hundarna beskrevs. Vanligaste namnet på rasen under 1800-talet var annars kanske Björnhund, men i Norge finns också omnämnt Storsjöhundar. Hunden hölls dels för jakt på björn och älg men också som 3

pälsdjur. Rasvarianten Jämthund skildrades första gången 1894. Särskilt nämndes noslängd och ögonens form (placering). Varianten hade en bakbensvinkling som var mera böjd i knäleden än den mindre hunden. Mellanformer fanns det gott om eftersom gråhundar ofta blandades med jämthundar. Den större, mera grovt byggda hunden och mörkfärgade sorten hade sin starkaste utbredning i Härjedalen och trakterna kring Storsjön. Bönderna kring Storsjön omnämndes ibland som Storhundsslaget. I SKK:s tidskrift från1894 är den större vargliknande typen den vanligaste i Jämtlands län. I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet minskade antalet jämthundar, men rasens minsta numerär hade dock rasen omkring år 1940. Någon metodisk avel bedrevs inte. Tidigt 1900 tal Den första standardkommitté som SKK tillsatte beslutade att välja bort den större varianten när gråhundsstandarden skulle skrivas. Från 1917 och 1918 har vi bevis på svårigheten att bestämma var de jämthundliknande individerna hörde hemma. En hund erövrade då det ena året 1:a pris som jämthund och andra året 1:a pris som gråhund. Hur man kunde bedöma en hund som jämthund när rasen inte existerade officiellt före 1946 finns inget svar på. 1930 när Aksel Lindström återkom från Alaska gjorde han den iakttagelsen att det fanns bara spillror kvar av den gamla stammen. Han startade för egen del en uppfödarverksamhet av jämthundar och ett 30-tal hundar i sin ägo. Ett användningsområde för hans hundar var användningen som draghundar och fanns med i hans tjänst vid räddningstjänsten i Storlien. Delar av hans hundspann tjänstgjorde i ambulanstjänst under finska vinterkriget. Erfarenheterna därifrån uppmärksammades av arméhundchefen och han hjälpte senare också till i räddningsaktionen för jämthunden. 1940 tal Vintern 1942 skrev Aksel Lindström en artikel i SvD om den stora hunden, som efterföljdes med ett antal intervjuer och artiklar om den samme. Vid Svenska Spetshundklubbens årsmöte kom den avgörande brytpunkten för att särskilja raserna, men man lyckades inte då påverka SKK till att erkänna jämthunden som egen ras. 1942 gjorde Helge Jonsson ett upprop för björnhunden. Namnet var Björnhund från början efter rasens erkännande men döptes snart om. Innan Jämthundarna erkändes som egen ras rasade en mycket hätsk strid om det var en hund att satsa på. Inte minst från SKK var motståndet mycket hårt. För dagens jägare eller hundvänner i allmänhet är det svårt att fatta den lidelse som visades när det var fråga att införa något nytt. Några gråhundsfantaster deltog också i striden och menade att det varken fanns plats eller berättigande med ytterligare en älghundras.1946 var striden om jämthundens godkännande som ras till ända. 1946 bildas Syd- och Mellansvenska Spetshundklubben med säte i Stockholm. Det var den första och den enda lokalklubben tillhörande Svenska Spetshundklubben. De närmast följande åren övergår all verksamhet rörande gråhundarna till denna lokalklubb medan Svenska Spetshundklubben i Östersund samtidigt blivit en klubb för jämthundsintressenterna. 1950-1980 talet Från olika byar och områden i Jämtland hämtades vid inventeringen och restaureringen kvarvarande spillror av rasen. Hundarna namngavs ofta efter orten där de levde. Sålunda finner vi hundar som sades bära Lillsjöhögsblod, Klövsjöblod, Storåbrännablod osv. Exteriören har varit uppe till debatt i flera omgångar. Den exteriöra standarden har reviderats 1953,1991 och 2000. Rasen första pristagare på jaktprov var Jämtälgens Buda. Hon blev sedan stammoder i Erik Arvidssons kennel Jämtälgens som fanns i Kälarne i Jämtland. Erik Arvidsson gjorde som var vanligt på den tiden då man ville skapa en ras och göra den homogen. Han inavlade kraftigt och han valde att göra det på Jämtälgens Buda. Resultatet var med den tidens mått mycket bra och han fick fram starka och homogena hundar. En av de hundar som återfinns i nästan alla jaktstarka stamtavlor är Jch Bonso S02433/66 som är en inavelsprodukt på Jämtälgens hundar. Bonso hade 4

en inavelsgrad på minst 20,3 % vilket är extremt högt med dagens mått mätt. Kunskaper om denna historiska bakgrund för rasen kan förklara att jämthunden har en ganska liten genetisk variation. ( Avelsdata) Stamtavlan på SJCH Bonso är intressant att studera för att förstå hur hårt jämthunden inavlades för att göras homogen. Inavelsgraden på Bonso är : 20,3 % ( Troligtvis är inavelsgraden ännu högre då uppgifter saknas på många hundar i stamtavlan) SJCH FINJCH Jämtälgens Uj S10439/58 UCH JCH Jämtälgens Hasu S04182/52 Fixi S04150/54 UCH JCH Jämtälgens Fix S03105/50 Jämtälgens Buda S04280/46 UCH JCH Jämtälgens Fix S03105/50 Jämtälgens Buda S04280/46 Jämtälgens Buda S04280/46 Jämtens Serva S15251/58 UCH JCH Jämtälgens Hasu S04182/52 Järvi S12294/52 UCH JCH Jämtälgens Fix S03105/50 Jämtälgens Buda S04280/46 Jämtälgens Buda S04280/46 I slutet av 70 talet så började man att HD röntga Jämthundarna och man upptäckte då tyvärr att många av Jämtälgens hundar var HD belastade. Då dessa hundar haft stort genomslag i rasen på grund av goda jaktanlag så var hela rasen påverkad. SÄK införde under 1980 talet ett krav på att alla hundar som skulle användas i avel skulle vara röntgade och utan allvarliga fel. Denna åtgärd gjorde att man snabbt kom till rätta med HD problematiken. När Jämthunden avlades homogen så var inte röntgenapparaten tillgänglig för dessa uppfödare, så ingen skugga skall falla på de fantastiskt engagerade människor som skapade rasen Jämthund. För Jämthunden var stamboken öppen från dagen för godkännandet till 1 jan 1962. 1952 ombildas Svenska Spetshundklubben med säte i Östersund till Svenska Jämthundklubben med verksamhet bara för Jämthund. Svenska Jämthundklubben fick specialklubbsstatus inom SKK:s ram och inte under Svenska Spetshundklubben. Samma år ombildas Syd- och Mellansvenska Spetshundklubben till Svenska Spetshundklubben med säte i Stockholm. Svenska Spetshundklubben verkar för alla raser av spetshundstyp alltså även Jämthund. Efter förfrågan bl.a. från Västernorrland och Dalarna insåg Svenska Jämthundklubben nyttan av lokal förankring och påbörjade ett framgångsrikt arbete med att bilda länsvisa lokalklubbar. Det fick som resultat att intresset och medlemsantalet fick snabb tillväxt. I längden var det ohållbart med två specialklubbar med ansvar för samma ras. Därför ombildas och sammanslås 1961 Svenska Spetshundklubben och Svenska Jämthundklubben till Svenska Älghundklubben. Lokala Jämthundklubbar ombildas till lokala älghundklubbar. I Svenska 5

Älghundklubbens stadgar 1961 fastställs att SÄKs uppgift är att såväl i jakt- som exteriörsynpunkt främja aveln med av Svenska Kennelklubben erkända älghundraser. SÄK fortsätter därefter arbetet för lokal verksamhet och efter några år fanns det ett rikstäckande nät av lokalklubbar med SÄK som paraplyorganisation. Jämthunden får jaktprov på vildsvin 2008 BoFritzen Foto Imago 1990-2010 Tidig jakt hos föräldradjuren och tikens betydelse för avkommans resultat blev mer och mer avgörande vid valet av avelsdjur. Under 90-talet blev jämthunden populäraste älghunden. 1999 så bildas rasklubben Svenska Jämthundklubben. Under Jämthundens renrasiga historia så har allt avelsarbete inriktats mot avel för att ta fram effektiva ståndhundar för älgjakt. Men år 2008 så beslutade SÄKs årstämma att starta upp jaktprovsverksamhet på vildsvin. Laikaklubben hade fått i uppdrag att utveckla dessa speciella regler. Rasklubben Jämthundklubben var mycket kritiska till dessa regler. Jämthundklubben menade att man skulle använda de jaktprovsregler som redan fanns för jaktprov på älg för att också få ett enhetligt avelsmål. År 2011 så beslöt SÄK även att Jämthunden kunde bli champion på vildsvin. Registreringsstatistik Jämthunden är en mycket populär ras och är nu vår största inhemska ras och största renodlade jakthundsras i Sverige. Det stora intresset för jämthunden som jakthund hänger till stor del samman med en stark älgstam men även att jägarna i södra Sverige har börjat intressera sig för jämthunden som vildsvinshund och jägarna i norr även har fått fram många riktigt duktiga björnhundar. 6

Registreringar Jämthund 2 000 1 800 1 600 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Registreringar inklusive importer Registrering importer 120 100 80 60 40 20 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Registreringen av importer ökar. Inavelsgrad och hanhundsanvändning I dag så tillåter vi max 5 kullar på en hanhund. Sedan skall han avelsutvärderas. Om han nedärver bättre än rasgenomsnittet, vilket brukar innebära över ca 20% pristagare, så kan han användas vidare, förutsatt att han ögonlyses utan allvarlig defekt. Vårt mål är att ingen hund skall ha mer än 15 kullar. Problemet som vi belyst är att många hundar blir för gamla att avla på när avelsutvärderingen är klar. Diskussion pågår att komma till rätta med detta. Inavelsgrad Den genetiska variationen är relativt god. De larmrapporter som presenterades för ett tjugotal år sedan har väckt uppfödarna och ökningen av inavelsgraden har sjunkit som kan studeras i nedanstående diagram som visar inavelsgradens ökning per år. Det har också blivit lättare att räkna fram inavelsgradens ökning via dataprogram vilket gjort att uppfödare och avelsråd har fått fokus på frågan. 7

Inavelsgrad Jämthund 1990 2011 Ökningen på 5 generationer Importen bidrar till en breddad avelsbas men medför svårighet för uppfödare då individkännedomen inte är så god på importer. Det är framförallt importer från Finland som förekommit. Hundar använda i avel Här redovisas hundar i avel från 1990-2012. Tikarnas andel kan vi inte påverka då antalet tikar som används per år är i stort sett det samma som antalet kullar. Hanhundsanvändningen kan vi dock påverka och den bör bevakas. De blir ovanligare med hanar med många kullar och trenden är att vi använder fler antal hanar per antalet kullar. 350 Använda hundar 300 250 200 150 100 50 0 Tikar Hanar Diagrammet visar fördelningen av användning av antalet hanar respektive tikar per år. Källa avelsdata 8

Procent Procent använda hanar av antalet kullar 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Diagrammet visar använda hanar av antalet kullar. Blått linjediagram. Röda linjen är en trendlinje. För att utreda hur trenden ser ut på hanhundsanvändningen så presenteras här ett diagram som visar procent använda hanar av antalet kullar per år sedan 1990. Trenden är att vi använder fler hanar per antalet kullar. Detta beror sannolikt på att de rådande avelsrekommendationerna med hanhundsbegränsning samt stopp och utvärdering av hanarna har haft genomslag. Källa avelsdata Avelslistornas påverkan på avelsbasen. Vi bör uppmärksamma risken när vi tar fram kriterier för listor så att de inte påverkar avelsbasen negativt. Populära hundar påverkar inavelsgraden Vi bedömer det inte som något stort behov att sänka inavelsgraden ytterligare. Men det kan vara intressant att vara informerad om vilka hundar som påverkat vår avelsbas mest de senaste åren. Vi presenterar här några hundar som har många barnbarn. Detta är ett resultat av både en stor egen användning och att avkommorna har används flitigt. Givetvis så beror den stora användningen också på att dessa hundar varit mycket goda nedärvare. Det är dock viktigt i avelsrådgivningen, att de hundar som använts mycket flitigt i avel inte får för högt barnbarnstal. De maximalt använda hundarna bör inte ha mer än dubbla antalet barnbarn, jämfört med avkomman. Detta för att de inte skall finnas med i för stor andel av rasens stamtavlor och därmed bidra till en lägre genetisk variation. 9

Hundnamn Sv.födda avk. Sv. barnbarn ÄLGNÄSET JEPPE 275 1 403 KLÖVKAMPENS URO 190 1 099 NISSAS FONI 312 1 005 KASTOR 117 561 NISSAS EMPPU 141 541 ALVIKSGÅRDENS RASK 101 504 LÖVKLÄPPENS GREY 111 503 FÄBOHÖJDENS KETTY 50 624 KLÖVKAMPENS TINDRA 35 488 OXVATTNETS RHANA 34 373 FÄBOBERGETS MYLTHA 45 351 DALÄLVENS FIA 30 303 HÄRKILAS ÄJKA I 44 283 ÄLGHIMLENS RAJSA 37 267 Att de tre översta hundarna fått så många barn och barnbarn kan bero på att de är födda 1990-2000. Då hade ännu inte SÄK s avelsrekommendationer, med hanhunds begränsning om max 15 kullar fått full genomslagskraft. Hundar tillgängliga för avel efter gallring för avelskriterier. (jaktegenskaper, exteriör, mentalitet, hd etc) Mellan åren 2000-2008 har det registrerats 15 662 st jämthundar. 20,53 % av dessa är jaktprovsmeriterade vilket ger ca 3216 st hundar som kan gå i avel om man endast följer kravet att hundarna skall var jaktprovsmeriterade. Om vi skulle kunna öka pristagare procenten så skulle vi kunna använda fler hundar i aveln och därmed få en bredare avelsbas. Andel jaktprovsmeriterade av antal registrerade hundar födda 2000-2008. Blå = Pristagare 3216; 21% Röd = Icke pristagare 12 446; 79%. 10

30% Pristagareprocent per årskull 25% 20% 15% 10% 5% 0% 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Mål Att ha en inavelsgrad under 2,5 %. Att öka tillgängliga hundar för avel till över 22% av födda hundar. Åtgärder för att nå målet Förhindra överanvändning av enskilda individer. Utöka samarbetet med våra nordiska grannar med utbyte av information om avelsdjuren. Stimulera till att fler hundar kommer till jaktprov. Generationsintervall Jämthundshanarna har en sjunkande trend på generationsintervallet med ca 6 dagar per år och ett generationsintervall på i medeltal 5,86 år. Tikarna har en ökande trend på generationsintervallet med ca 10 dagar/ år och ett generationsintervall på i medeltal i 4,47 år. Generationsintervall på hela Jämthundsrasen är 5,17 år. Generationsintervall far son (sjunkande trend) Generationsintervall mor dotter ( ökande trend) Om vi skulle kunna sänka generationsintervallet så skulle vi förmodligen ha ett snabbare avelsframsteg. Våra krav på att hundarna skall vara jaktprovsmeriterade innan de sätts in i avel gör troligtvis att vi har en högre generationsintervall men det medför också ett bra urval. 11

Mål Att komma ner under 5 år räknat på hela rasen. Åtgärder för att nå målet Att påverka fler att starta på jaktprov tidigt kan få ner generationsintervallet ytterligare. Om hundar under två år skulle få starta på jaktprov utan utställningsmeriter så skulle vi få en del intressanta hundar tidigare i aveln och därmed sänka generationsintervallet. Genom att sänka minimiåldern till 12 månader för jaktprovstart så tror vi att vi kan sänka generationsintervallet. Fruktsamhet Jämthunden anses ha en god fruktsamhet och lätt för att para sig. Det förekommer en del linjer med mycket stora kullar. 6,8 Kullstorlek 6,6 6,4 6,2 6 5,8 5,6 5,4 5,2 Tittar man på diagrammet ovan ser vi att kullstorleken gick upp kraftigt år 2000. Vi kan inte finna någon förklaring på detta. Röd linje är trendlinje. Hälsa Jämthunden är enligt Agrias Breed Profile en av Sveriges friskaste hundraser. Vi upplever inte att vi har några akuta sjukdomsproblem inom jämthundsrasen. Genom ett databaserat frågeformulär skulle vi få en större kunskap om de sjukdomar som drabbar Jämthunden. Därför skulle detta vara ett mycket värdefullt redskap för att bevaka och analysera sjukdomsbilden. 12

% med HD A eller B (friröntgade) 98% 96% 94% 92% 90% 88% 86% 84% 96% 93% 92% 91% 90% 91% 91% 90% 91% 91% 90% 88% 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Resultat A eller B av totalt röntgade redovisas i ovanstående diagram som avser registreringsår. 37% av rasens registreringar åren 2000-2008 är röntgade. Höftledsdysplasi-HD A =Normala höftleder (= tidigare ua) - Hundar med normalt utvecklade höftleder får diagnosen "A", tillägget "utmärkta höftleder" får de hundar som har speciellt välutvecklade och fasta höftleder jämfört med övriga inom rasen. B =Nästan normala höftleder (=tidigare ua) - Hundar med nästan normalt utvecklade höftleder får diagnosen "B". C =Höftleder lindrig dysplasi (=tidigare grad I) - Är den lindrigaste formen, höfthålan har nästan normal storlek och form men ledhuvudet passar inte in exakt in i ledhålan. D =Höftleder måttlig dysplasi (=tidigare grad II) - Är en måttlig dysplasi, höftledshålan är märkbart grund. Ledhuvudet passar in dåligt och går lätt att skjuta ur läge. E =Höftleder kraftig dysplasi (=tidigare grad III och IV) - Är en kraftig dysplasi, ledhålan är mycket grund och ledhuvudet ligger ofta och rider på ledhålans kant. Luxation menas då höftledshuvudet ligger helt utanför ledhålan. Ledhålan är mycket grund. Skattning av avelsvärden (index) för HD och ED Från årsskiftet 2012/13 införs index för HD och ED hos jämthund i SKKs Avelsdata. Index för HD/ED är en skattning av hundens avelsvärde för HD respektive ED och innebär att man, förutom individens eget röntgenresultat för HD/ED, även tar hänsyn till släktingars resultat för att skatta hundens nedärvningsförmåga avseende HD/ED. Index gör det möjligt att i avelsvärderingen skilja individer med samma röntgenstatus åt och därmed få en säkrare värdering av den tilltänkta avelshundens avelsvärde för HD/ED. Index för HD och ED publiceras på SKKs onlinetjänst Avelsdata (http://kennet.skk.se/avelsdata/). Denna tjänst är tillgänglig för alla via SKKs webbplats www.skk.se. Avelsvärdet är en förutsägelse om hur hundens avkommor kommer att utvecklas i en viss egenskap och ger således en uppfattning om vilken effekt vi kan förvänta oss i kommande generationer av att använda det aktuella djuret i avel. HD ED index Då SKK kommer att börja indexberäkna avelsvärde på HD och ED räknar vi med att detta blir ett användbart instrument i avelsarbetet. Vid beräkningen av index korrigeras även för effekten av flera icke ärftliga faktorer som kan inverka på röntgenresultatet. De faktorer som ingår i den statistiska modellen är: kön, ålder vid röntgen, födelsemånad, undersökningsår, sederingssubstans (endast för HD) samt en kombination av klinik och 13

undersökningsår. Jämförelser av avelsvärden för individer av olika kön, ålder o.s.v. blir därmed mer rättvisande. Index publiceras i Avelsdata för hundar födda år 2000 eller senare med eget röntgenresultat för HD/ED. Index publiceras även för utländska hundar vars röntgenresultat inte registrerats i SKKs veterinärdataregister men som, genom information från sina avkommor, uppnått en säkerhet i det skattade avelsvärdet motsvarande eget resultat. Denna säkerhet i skattningen uppnås då 5-8 avkommor har röntgats. För svensk hund med avkommor röntgade i andra länder, inkluderas i den svenska indexberäkningen endast resultat registrerade i SKKs databas. SKK lägger inte in resultat för utländska avkommor till svenska hundar. Detta eftersom det finns en uppenbar risk att övervägande positiva resultat då rapporteras in, något som skulle medföra missvisande skattningar av hundens avelsvärde (index). Rasens (referenspopulationens) genomsnittliga index är 100. Högre värden motsvarar bättre index. Spridningen i index för jämthund är sådan att runt 95% av hundarna har ett indexvärde mellan 80 och 110. Svenska indexvärden är inte direkt jämförbara med indexsiffror från andra länder då referenspopulationen inte är densamma. Även den genetiska nivån avseende exempelvis HD i olika länders populationer av samma ras kan ibland skilja sig något åt. En hund med ett index över 100 har dock ett avelsvärde som är bättre än genomsnittet i respektive lands population. Medelfelet är ett mått på indexets säkerhet och anger hur många enheter hundens index förväntas variera som mest mellan olika beräkningstillfällen (± medelfelet). Ett mindre medelfel indikerar ett säkrare index. Medelfelet för ett mycket säkert index ligger runt 5, medan ett index baserat enbart på information om hundens eget röntgenresultat har ett medelfel runt 12. HD-/ED-index beräknas en gång per vecka. Röntgenresultat för HD/ED som inkommit efter beräkningsdatum för index är inte medräknade i aktuellt HD-/ED-index. Dessa resultat inkluderas vid nästkommande beräkningstillfälle. På SKKs webbplats under Uppfödning/Hälsa/Hälsoprogram finns mer information om index för HD och ED samt vanliga frågor och svar om HD- och ED-index http://www.skk.se/uppfodning/halsa/halsoprogram/index-for-hd-och-ed/. Målsättning. Att minst 90% av röntgade hundar skall ha A eller B och att 50% av populationen röntgas. Tillvägagångssätt Föräldradjuren skall vara höftledsröntgade och ID-märkta annars gäller registreringsförbud för avkommorna (1991-01-01). Om uppfödare använder HD-belastat avelsdjur med E eller D åsätts avkomman med avelsspärr som ej tas bort. För utlänska avelsdjur krävs A eller B. Att sträva efter att föräldradjurens genomsnittliga HD-index vid parningstillfället är större än 100, i enlighet med SKKs rekommendation. Informationen om HD-index bör dock vägas mot andra förtjänster och brister hos avelsdjuren (t ex andra hälsoaspekter och jaktliga egenskaper). 14

Att uppmuntra hundägarna till en ökad frekvens röntgenundersökningar. För SÄK s avelsrekommendation gällande HD-index se hemsidan, där aktuella rekommendationer finns uppdaterade. www.alghundklubben.com Armbågsledsdysplasi ED ( tidigare benämt AD ) I och med införandet av ED-index från årsskiftet 2012/13 kan uppfödare, förutom hundens egen EDgrad, även få information om potentiella avelsdjurs nedärvningsförmåga avseende ED genom ED-index. ED-index är ett bättre mått på hundens nedärvningsförmåga än vad enbart röntgenresultatet är och gör det möjligt att särskilja hundar inom gruppen ED-fria. Gradering av armbågarna är enligt följande: UA = utan anmärkning (0) LBP = lindriga benpålagringar (1) MBP = måttliga benpålagringar (2) KBP = kraftig benpålagring (3) Målsättning. Att minst 90 % av alla röntgade hundar skall vara utan anmärkning av ED. Tillvägagångssätt Svenskregistrerade hundar födda 2009 eller senare skall vara utan anmärkning på ED röntgen för att användas i avel. Inom gruppen ED-fria hundar kan ED-index användas som en vägledning i avelsarbetet för att förbättra den genetiska nivån ytterligare. Informationen om ED-index bör vägas mot andra förtjänster och brister hos avelsdjuren (t ex andra hälsoaspekter och jaktliga egenskaper). Diabetes mellitus, sockersjuka Nedsatt eller upphörd förmåga att framställa insulin gör att sockret i blodet ej kan tas upp av cellerna. Drabbar medelålders och äldre hundar, ofta tikar. Kan debutera i samband med löpning eller dräktighet. Uppvisade symptom är ökad törst, ökad urinavgång, acetonliknande urin, kräkningar, avmagring mm. Jämthunden är klart överrepresenterad i Agrias sjukdomsstatistik. Sjukdomen har sannolikt en ärftlig predisposition. Det finns en doktorsavhandling i ämnet av Tove Fall. Målsättning Att minska förekomsten i rasen. Tillvägagångssätt Att kartlägga förekomsten inom rasen genom databaserat frågeformulär. Att genom information öka kunskapen om sjukdomen och vikten av att rapportera den. Att bidra till ett ökat diagnosställande. Epilepsi Epileptiska anfall är kortvariga och plötsligt insättande onormala urladdningar i hjärnan. Epilepsi finns som: Primär/idiopatisk = har okänt ursprung. Anses ha ärftlig bakgrund. Sekundär = förvärvad, beroende på andra sjukdomar tex. lever- eller njursjukdom, förgiftningar, tumörer, hjärt- och lungsjukdom, trauma etc. 15

Anfallen kan yttra sig som kramper i hela eller endast vissa delar av kroppen och olika grad av förändrat medvetande samt som olika beteenderubbningar eller icke ändamålsenliga rörelser. Jämthunden är överrepresenterad gällande idiopatisk epilepsi i Agrias livskadestatistik. Sjukdomen uppmärksammades på allvar i början på 1990-talet. Rapporter inkom att ett flertal fall av epilepsi inträffat efter några kända hundar. En inventering igångsattes omgående och hundägare rapporterade kända fall. Analyser av stamtavlorna kunde dock ge besked om att sjukdomen hade spridning i rasen, vilket har bekräftats av en databearbetning på bekräftade sjukdomsfall. Analysen visade att anlagen hade en ärftlig bakgrund och kunde spåras till hundar som användes i avel strax efter rasens godkännande. Målsättning Att minska förekomsten i rasen. Tillvägagångssätt Att kartlägga förekomsten inom rasen genom databaserat frågeformulär. Att genom information öka kunskapen om sjukdomen och vikten av att rapportera den. Att bidra till ett ökat diagnosställande. Att redovisa verifierade fall i klubbens böcker och på hemsidan. Att ha ett ökat rapporteringssamarbete med Norge och Finland. Att sprida SÄK:s gällande avelsrekommendationer avseende sjukdomen. Att kartlägga arvsgången med hjälp av genetiker. Att minimera mörkertalet av sjuka hundar. Vänta med avelsdebuten hos syskon till sjuk hund tills de är 3½-4 år. Avelsdjur som har gett fall av misstänkt epilepsi kan möjligtvis användas med största försiktighet i någon annan kombination. Skulle något mer fall uppstå måste hunden omedelbart tas ur avel. Använd enskilt avelsdjur med begränsning. Fortsätt att kartlägga förekomsten av krampanfall. Progressiv Retinal Atrofi (PRA), fortskridande näthinneförtvining PRA är ett samlingsnamn för många olika sjukdomar i näthinnan. Kan förekomma som en utvecklingsrubbning och debuterar då hos valpar och unga hundar. Kan även vara en degeneration, det vill säga att normala synceller bryts ned i förtid och ger symptom hos den medelålders hunden. Symptom: Initialt dåligt mörkerseende - nattblindhet, pupill dilatation, ögonen blänker med en onormal glans i svag belysning på grund av reflex från ögonbotten, blindhet. Kan vara enkel recessiv nedärvning. Målsättning Att minimera antalet hundar som drabbas av PRA. Tillvägagångssätt Att kartlägga förekomsten inom rasen genom databaserat frågeformulär.. Att ögonlysa avelsdjur. Att tillsammans med genetiker vid SLU, Uppsala delta i och bidra till forskningsprojekt för att kartlägga arvsgången. Att redovisa verifierade fall i klubbens böcker och på hemsidan samt att vidarebefordra forskningsframsteg på samma sätt. Krav på att hund som skall ha mer än 5 kullar skall vara ögonlyst inom ett år före parning. Dvs ögonlysningen får ej vara äldre än 12 månader. Sjuk hund, dess föräldrar, helsyskon och eventuell avkomma tas ur avel. 16

Torsio ventriculi, magsäcksomvridning En mycket dramatisk sjukdom där magsäcken roterar runt sin längdaxel. Sjukdomen leder ofta till döden under våldsamma plågor för hunden. Enligt Agrias sjukdomsstatistik tycks denna sjukdom förekomma i ökande frekvens hos jämthund. Sjukdomen kan ha en ärftlig bakgrund. Målsättning Att minska antalet förekommande fall. Tillvägagångssätt Att arbeta för att få sjuka hundar inrapporterade till SÄK:s kansli. Att kartlägga förekomsten inom rasen genom databaserat frågeformulär. Perinealbråck, bråck vid sidan av ändtarmen Drabbar medelålders och äldre hanhundar. Bråcket inträffar vid sidan av eller under analöppningen. Stödjevävnaden vid sidan av tarmen tillbakabildas och en fickbildning sker på tarmen. Jämthund är klart överrepresenterad i Agrias sjukdomsstatistik när det gäller denna sjukdom. Sjukdomen kan vara ärftlig. Målsättning Att minska antalen förekommande fall. Tillvägagångssätt Att arbeta för att få sjuka hundar inrapporterade till SÄK:s kansli. Att kartlägga förekomsten inom rasen genom databaserat frågeformulär. Sjukdomar/defekter som förekommer i låg frekvens Patellaluxation (urledvrickning av knäskålen), Progressiv nefropati ( PNP, ärftlig njursvikt), hypothyreos (för låg produktion av sköldkörtelhormon), Osteochondros (tillväxtrubbning i en eller flera leder), glaukom (grön starr), katarakt (grå starr), lungödem (vätskeansamling i lungorna), navelbråck, kryptorchism (en eller båda testiklarna ligger i ljumske/bukhåla) Sjukdomarna/defekterna har eller kan ha en ärftlig bakgrund. Målsättning Att minska antalen förekommande fall. Tillvägagångssätt Att arbeta för att få sjuka hundar inrapporterade till SÄK:s kansli. Att kartlägga förekomsten inom rasen genom databaserat frågeformulär. Avel för jaktliga egenskaper på älg Den allmänna uppfattningen bland jämthundsägare är att de jaktliga kvalitéerna har stärks de senaste 20 åren. Hundarna kommer tidigare till jaktprovstart och framförallt så har vi fler jakstarka tikar. Vi kan också se en tendens att hundarna fått ett längre förföljande än tidigare. Vi tror att en stor del beror på att vårt jaktsätt har förändrats genom större användning av GPS pejlingar. En oroande tendens som är kopplat till användandet av GPS pejlingar är att det vi nu börjar använda hundar i avel som saknar kontaktsökande med sin förare. Detta kan vara en fara, speciellt med 17

tanke på den starka tillväxt av varg som nu är under uppbyggnad i Sverige. Mäter man pristagarprocenten på avkommor födda 2000-2008 så är den 20,53 %. Analys av hur unga hundar jagar första jakthösten För att analysera våra jaktliga avelsframsteg så har vi tittat på hur unga hundar jagat första jakthösten. Detta för att miljöpåverkan genom stor träningsdos inte fått full genomslagskraft på hundarna. Vi har tittat på pristagarprocenten för hundar födda år 2000 och 2010 och den har gått upp från 4,88% till 9,22% i denna grupp. Tittar vi på procent startande i denna grupp så ser vi även där framgång där startande hundar går från 7,19% till 11,67 %. ( Jyckedata) 14,00 12,00 10,00 8,00 6,00 4,00 2,00 - Pristagareprocent och startprocent på första jakthösten. 2000 2010 Procent pristagare Procent startade Analys av 1:a pristagare första jaktprovsåret. Analyserar man egenskapspoängen på 1:a pristagare första jaktprovsåret för årskullen födda 2000, 2005 och 2010 så kan vi utläsa några trender. De tre första momenten som bedömer sök har försämrats. Avstånd till upptagsplatsen har troligtvis inte någon arvbarhet så det momentet kan vi inte mäta. Ståndskall på upptagsplats och ståndskallets kvalitet har förbättrats. Vilja att förfölja har starkt förbättrats. Förmåga att ställa flyende älg kan vi inte se någon trend på. Skalltid har förbättrats. Skallmomenten och lydnad och samarbete kan vi inte utläsa någon trend på. (Jyckedata 12-03-21). Se diagram. 1:a pristagare första jaktprovsåret. Poäng Förändring egenskapspoäng 10 5 0 2000 2005 2010 18

Finland bedriver ett framgångsrikt avelsprogram. Finska Jämt och Gråhundklubben har varit mycket framgångsrika de senaste åren och har ett mycket starkt avelsprogram. De har fokuserat hårt på hundarnas jaktliga egenskaper, tidig jaktförmåga och korta generationsintervall. De använder sig mycket av BLUP index för att utvärdera hundarnas egenskaper och för att hitta avelsdjur. De har en mycket omfattande tävlingsverksamhet som kan bidra till ett större intresse för jaktprov. Pristagarprocenten är dubbelt så hög i Finland som i Sverige. Det förekommer ett avelsutbyte mellan våra Nordiska länder. 40,00% 35,00% 30,00% 25,00% 20,00% 15,00% 10,00% 5,00% 0,00% Källa Jyckedata + Finsk avelsdata i april 2012 Ett stort problem för att kunna göra riktiga avelsutvärderingar är att vi har för låg andel av hundarna som kommer på jaktprov. Av den totala populationen så är det drygt 20 % som blir pristagare i Sverige. Mycket tyder på att vi har ett stort mörkertal här. Vi vet inte varför inte fler hundar kommer på jaktprov. Det kan bero på att hunden fått för lite jakträning, för lite konditionsträning innan jakt, ägaren bor i vargområde etc. Kommentarer i frågan från medlemmar: Pristagarprocent olika årskullar 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Finland Sverige Mycket hänger på SÄK och rasklubbarna samt uppfödare och hundägare vi måste höja statusen och intresset för jaktprov och inte underskatta värdet av tävlande. Mörkertalet på hur många jaktdugliga hundar vi har kan var stort då endast ca 25% kommer till start. Vi kanske skulle kunna höja pristagarprocenten med 10% med att marknadsföra jaktprov och tävlingar bättre och inte betrakta detta som något nödvändigt ont. Följden av detta skulle bli bättre kvalité på valpköpare som också skulle bli mera kritiska när de väljer var de skall köpa sin valp. Kanske kan man på något vis subventionera det första provet för en hund. Att starta på jaktprov kan verka avskräckande för den som inte har gått förut. Har man en gång prövat på vill man sen ofta starta flera gånger. Det är viktigt att lokalklubbarna jobbar för att få fram nya domare. Som det är nu är domarbristen stor hos en del lokalklubbar. Vi har diskuterat möjligheten att göra en databaserad unghundgranskning där ägaren får fylla i ett frågeformulär en gång per år. Där kan man då ställa frågor om hunden skällt älg, hur länge den skällt, hur lång det brukar förfölja, hur långa sökturerna brukar vara etc. Man kan även ställa frågor om hur frekvent jakt och konditionsträning varit. Utifrån de svar som kommer in kan man sedan få en bild om hundens medfödda jaktanlag men vi kan även utvärdera varför inte fler kommer till jaktprov. Det finns också möjlighet jämföra de avelsresultat som vi får fram i dag med dessa nya resultat. Har vi tur så visar de samma resultat och har vi otur kanske det visar sig att dagens utvärdering har statistiska brister. Den stora fördelen är att vi då faktiskt avelsvärderar större delen av populationen till skillnad mot att vi idag endast utvärderar ca 25%, vilket motsvarar de som kommer på jaktprov. 19

Vi har tittat på hanhundsanvändningen och här ser vi att vi faktiskt överanvänder en del hundar vars avkommor presterar under genomsnittet. Om vi fortsätter med detta så kan vi aldrig nå våra mål. Hundar som används till mer än 5 kullar måste nå över rasgenomsnittet. Hunden som har flest kullar är en import som marknadsfördes som en bra björnhund. Nedanstående diagram visar använda hanar födda 2002-01-01 med mer än 5 kullar. Grön linje visar antal kullar/hund och de är sorterade så att de med flest kullar ligger till höger i diagrammet. Blått stapeldiagram visar pristagarprocent per hund och röd linje är medelpristagareprocent. Alla blå staplar under röd linje drar ner genomsnittet. ( Jyckedata mars 2012) Vi har även hundar i listorna som inte får mer än 2-3 kullar som är klart bättre än medeltalet men aldrig får mer valpar. Här har avelsråden en uppgift att rekommendera dessa hundar så att de används upp till 5 kullar. Avelsmål jaktliga egenskaper på älg Vi anser det realistiskt att vi skall kunna höja pristagareprocenten på älg till 32% tills 2017. Åtgärder för att nå målen för löshundsprov på älg. Analysera varför inte fler kommer på prov. Om vi inte vet varför inte fler kommer på prov så kan vi inte angripa problemet. Rikta aveln mot hundar som tar 1:a pris första jakthösten. Då kortar vi ner generationsintervallerna och avlar på hundar med starka jaktanlag. Jobba för att hundarna blir avelsutvärderade tidigare så att de som har bra anlag hinner användas innan de är döda eller för gamla för avel. Fokusera mer på jaktliga egenskaper samtidigt som vi har kontroll på genetiska sjukdomar. Inte använda hanar vars avkommor presterar under rasens genomsnitt efter utvärdering. 20

Mentalitet Det ställs stora mentala krav på våra jämthundar. De skall tåla en attack från en ilsken älg. Mentaliteten. Mentaliteten varierar men är inget stort problem. Jämthunden har ansetts vara en lugn och trygg hund som i sitt uppträdande varit välmenande och kontaktsökande. En ökad livlighet har dock gett sig till känna, samtidigt som skalltröskeln har sänkts. Avel för exteriör BIR och BIM på en utställning 2011 Det finns i dag inte någon direkt uppfödning av jämthundar enbart för utställning eller sällskap utan all uppfödning riktar sig först och främst på att ta fram sunda och starka jakthundar med en rastypisk exteriör. De flesta uppfödare nekar att sälja valpar till folk som inte jagar. Jämthundens användningsområde är älgjakt, vildsvinsjakt och björnjakt. Detta ställer stora fysiska krav på styrka, spänst och uthållighet men det ställer också stora mentala krav på hundarna. Vi vill ha hundar som lugnt står kvar och skäller trots att hunden blir utsatt för angrepp från älgen, vildsvinet eller björnen. Hundarna skall sedan vara så lugna att de fungerar socialt som familjehundar under den tid då de inte jagar. Jämthunden skall ge intryck av kraft med ändå stor smidighet. Kroppsformen skall vara rektangulär och rygglinjen skall ge intryck av god resning. Rörelserna skall vara vägvinnande. 21

Kroppen får inte verka för lång eller för tung. Insamlade åsikter Här presenterar vi ett axplock åsikter angående exteriör som kommit in från uppfödare, medlemmar och domare. Ett problem är att många domare premierar stora hundar i konkurrensbedömningen då de ofta ser pampigare ut. Det leder till att vi får fler hundar som hamnar utanför måttgränserna. Vinnare bör ligga närmare idealhöjden 61 / 56 cm. Vi bör akta oss för att premiera tunga hundar Korta hundar förkommer och är inte rastypiskt. Viktigt att vara noga med bedömning av hundarnas rörelser och steglängd. En tendens att stressiga hundar ökar. Jämthunden skall vara lugn och stabil. Dålig vinkling förekommer och bör dömas kritiskt. Kort täckhår och dålig bottenull finns. Öppna svansar, snipiga nosar, brett ansatta öron. Problem med att en del hundar med undermålig exteriör inte kommer på utställning som t.ex. tandfel, kryptochid, mm finns och gör att vi kanske har ett mörkertal på den exteriöra kvalitén. Vi ser en trend på våra utställningar att de flesta valpar ur kullarna någon gång kommer på utställning. Även de med exteriöra skavanker. Vilket är bra för en helhetsbild. Antalet individer som är skälliga i icke jaktsituationer ökar men det i övrigt en mycket god och lugn hundras. Vi skall vara uppmärksamma så vi inte får in ökad aggressivitet p.g.a. ökade krav på rovdjursskärpa på hundarna. Tandstatus Jämthunden har bra tandstatus. Det förekommer att det saknas tänder men detta är inte något stort problem. 10,0% 8,0% 6,0% Procent CK av årskull 4,0% Procent CK av årskull 2,0% 0,0% 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Ovanstående diagram visar andelen CK i olika årskullar. Jyckedata april 2012 Mål Att rasen skall nå över 10% CK i genomsnitt bland hundar som är 5 år. 22

Tidsplan och målbeskrivning exteriör. Att avla fram ståndhundar med stora jaktliga kvaliteter och samtidigt ha en bred avelsbas kräver att man även använder hundar med mindre exteriöra fel i aveln. För att ändå göra framsteg på den exteriöra sidan så krävs en fortbildning av uppfödarna så att man inte använder hundar med samma fel tillsammans i aveln. En stor individkännedom krävs av avelsrådgivare och uppfödare. Man bör även höja statusen för utställningarna och förklara för jägarkåren hur viktiga utställningarna är för att vi även skall få fram starka jakthundar. Exteriöra detaljer skall fortlöpande påverkas genom kontinuerliga målbeskrivningar till exteriördomarna. Fokus bör riktas mot att förbättra storlek, längd, rörelser, bakbensvinkling, för tunga hundar, öppna svansar. Regelbundet återkommande konferenser för exteriördomarna vart 5:e år och rasklubbens och specialklubbens uppföljning skall inom en period på 10 år närmat oss avelsmålet som är fler hundar enligt standardens riktlinjer. Hot Det största hotet mot en positiv utveckling av löshundsjakten med Jämthund är vargens stora tillväxt. Det är nu i stort sett omöjligt att bedriva löshundsjakt på enorma områden i Sverige utan att riskera hundens liv. Detta kan i sin tur påverka intresset från många jägare att investera i nya jämthundar. Källor Källor till detta dokument är Svenska älghundklubbens avelsprogram Jyckedata, Svenska Kenneklubbens hundregister, tidigare RAS dokument, SÄK:s raskompendium, SÄKs hemsida, Älghunden, www.alghundklubben.com. Kjell Andersson SKK ( Beräkning av generationsintervall och effektiva populationen) Sofie Malm SKK ( HD och ED Index) 23