Om det är möjligt anlägger man komposten i skuggan av ett träd eller några större buskar. Den ska ligga i lä från vindar som annars riskerar att torka ut komposten. Om du väljer att köpa en behållare så ta i rejält, om du räknar med att behöva en på 500 liter, köp då en minst dubbelt så stor, för efter ett tag kommer du att upptäcka att den ändå är för liten för dina behov. Dessutom är det i en större behållare betydligt enklare att hålla värme och fuktighet på en för nedbrytningen gynnsam nivå. Till permanentboendet bör man köpa 2 stycken behållare, framförallt om man ska kompostera latrin. Komposten behöver nämligen tid att smälta materialet utan att nytt material tillförs. Se till att det är en stabil konstruktion som tål hårda tag under många år. Vid kompostering av hushålls- och trädgårdsavfall så skall botten vara öppen mot marken, endast avskiljd med ett nät som hindrar djur från att komma in men medger att mask, insekter och svamphyfer kan nå in i komposten. Men om man ska kompostera latrin så skall botten vara tät. Detta för att förhindra spridning näringsämnen och smittämnen till intilliggande ytvatten eller grundvattnet. En separerande toalett bör därför användas så att man inte får med så mycket vätska, dvs urinen. Börja alltid med att lägga ett lager luftigt material i botten t.ex. grenar, kvistar eller häckklipp, torv, fyll sen på med material från trädgården och köket efterhand som det finns tillgängligt. Försök hela tiden lägga på en blandning av material så det inte blir enhetliga skikt av de olika ingredienserna. Animaliskt avfall från köket samt sjuka växtdelar och ogräs lägger du alltid i mitten av komposten och täcker noga så slipper du problem. Emellanåt strör du över ett par liter trädgårdsjord eller gammal kompost.
Syrerik miljö. Luft ska hela tiden kunna passera genom kompostebehållaren. Om syre inte kommer åt blir nedbrytningen anaerob, materialet börjar ruttna eller jäsa och sprider elak lukt. Rör om i kompostmassan och blanda ner material som har lite grövre struktur så att luft kommer in. Nedbrytningen blir effektivare om det finns maskar i kompostmassan som rör om och ser till att materialet luftas. Lagom mycket fukt. Kompostmassan ska vara fuktig som en urkramad tvättsvamp, en fuktighetshalt på 50-60 procent. Är den för torr avstannar kompost-processen, är den för blöt kommer syre inte åt och nedbrytningen blir anaerob. Kompostering av hushållsavfall alstrar en hel del fukt, tillsätt därför alltid torrt strömaterial som absorberar överskottsfukt, och se till att lakvatten kan rinna ner i jorden eller tas hand om på annat sätt. Vattna massan om den är för torr. Lagom mycket värme. Kompostprocessen skapar sin egen värme. Är massan innesluten i en isolerad behållare stiger värmen till uppåt 70 C. I en oisolerad behållare håller sig temperaturen på mellan 20-50 C. Som allra snabbast går den vid en temperatur mellan 40 och 55 grader. Sjunker temperaturen under 10 C avstannar komposteringen. Vintertid avstannar processen i många komposter men den kommmer igång så snart värmen återvänder. Rätt balanserad näring. Hushållsavfall är kväverikt, medan strömaterial är kolrikt. För att processen ska fungera bra ska förhållandet mellan kol och kväve vara omkring 30:1. Detta uppnås om man blandar ungefär två tredjedelar hushållsavfall med en tredjedel torrt strömaterial. Om komposten avstannar under sommarhalvåret kan den vara för näringsfattig. Tillsätt mer näringsrikt material eller lite gödsel och rör om så kommer den igång. Tänk på att vid alla former av kompostering går nedbrytningsprocessen snabbare om råmaterialet är finfördelat, dessutom tar materialet mindre plats i komposten. Löv, häckklipp och klenare kvistar finfördelar du enklast genom att köra över det ett par gånger med gräsklipparen. För grövre material i större mängder behövs det däremot någon form av kompostkvarn. Tillsatser. En liten mängd trädgårdsjord eller ännu hellre gammal kompost bör alltid tillsättas för att skynda på processen. Undvik däremot de speciella kompostmedel som finns i handeln, det är bortkastade pengar eftersom allt som behövs för att sätta igång komposteringsprocessen finns i överflöd i naturen. Undvik också att tillsätta kalk eftersom det är lätt att överdosera och då försvinner det värdefulla kvävet ut i luften som ammoniak. En viss mängd organiska gödselmedel (blodmjöl, urea mm.) kan eventuellt tillsättas om komposten innehåller mycket kolrikt material som torra löv, halm, sågspån och liknande. Men dessa medel är förhållandevis dyra och gör definitivt bättre nytta direkt i trädgårdslandet. Försök i stället balansera det kolrika materialet med en inblandning av färskt gräsklipp som är kväverikt och oftast finns tillgängligt i överflöd. Organiskt avfall + syre + mikroorganismer = vatten + koldioxid + värme + mull
Kompostering av latrin ska ske i täckt och isolerad behållare som är tät mot marken och ventilerad på lämpligt sätt. Det ska också vara skadedjursäker, möss och fåglar ska inte komma åt kompostmassan. Det är viktigt att kompostmassan har tillgång till syre för att nedbrytningsprocessen ska fungera. Tillsätt strö, torv, sågspån eller dylikt till kompostmassan. Även torrt gräs och torra löv kan blandas i för att få komposten luftigare. Tillsätt också gärna lite ganal kompost, eller jord, vilket innehåller de mikroorganismer som krävs för nedbrytningen. Detta snabbar upp processen. Under den varma årstiden bör släckt kalk eller kalkmjöl ofta tillföras för att förhindra att fluglarver utvecklas och dålig lukt uppstår. Komposterat latrin ska förvaras i kompostbehållaren i minst 6 månader, men helst ett år. Under komposteringstiden får inte ny latrin tillföras. Komposten ska bestå av mull innan materialet används som jordförbättringsmedel. Detta kan ta mellan 6 till 16 månader. Omhändertagandet ska ske på den egna tomten. Behållaren ska placeras på ur miljösynpunkt lämplig plats och på betryggande avstånd från vattentäkt och från angränsande fastighet, och om möjligt skyddad för insyn. Med många toaletter medföljer latrintunnor som går att kompostera i. Det finns färdiga behållare för latrinkompost att köpa eller kan så man bygga en själv. Har man en kompost för hushållsavfall kan man även kompostera latrinet i denna. Placera latrinet i mitten av komposten och se till att det övertäcks ordentligt. Det bästa är om man separerar urinen från det fasta. Har man ett traditionellt utedass kan detta enkelt göras med en enkel insatts. Annars finns det separerande torr toaletter på marknaden. Urinen avleds då till en dunk eller tank. På så vis torkar den fast latrinet mycket snabbare och man undviker den dåliga lukten och det blir trevligare och enklare att hantera. När latrinet sedan ska komposteras kan man dock behöva bevattna den litegrann. När behållaren är full eller den öppna komposten har fått den storlek du vill ha kan den ligga ifred ett par månader. Det tar nu allt från tre månader till två år innan komposten är färdig, allt beroende på vilken typ av avfall som ingår, förhållandena under processen och framförallt temperaturen. Allt du behöver göra är att någon gång då och då kontrollera fuktigheten. Genom att vända komposten någon gång emellanåt påskyndar du processen, även om det inte är nödvändigt. Rent generellt kan man säga att ju oftare du vänder komposten desto fortare blir den färdig, men det är ett tungt arbete och absolut inte nödvändigt om du har tid att vänta på din mylla. Den färdiga mullen ska se ut och lukta som jord. I kompostprocessen minskar avfallet i volym och vikt när koldioxid, vatten och värme avgår från materialet. Den färdiga mullen utgör ca 20% av den ursprungliga volymen.
Ett blandat finfördelat material med ett väl avvägt kol/kväve förhållande. En fuktighet på 50-60 procent. God syretillförsel. En temperatur på 40-55 grader. Även om du inte kan uppfylla dessa fyra punkter till 100 procent behöver du inte vara orolig. Det är så vist ordnat i naturen att även om du gör allting fel så är kompostering ingenting man direkt kan misslyckas med. Ditt organiska avfall blir under alla förhållanden alltid till den finaste mylla även om det kanske tar lite längre tid. det stiger vattenånga från massan och den utvecklar värme det finns gott om olika larver, småkryp och maskar och inte bara mängder med fluglarver och flugor det luktar inte illa Vissa problem kan uppstå. Här hittar du de vanligaste problemen och hur du löser dem. Flugor. Täck kompostmaterialet antingen med ett flytande frigolitlock eller med strömaterial och försök att hålla rent på lock och väggar. Flugor gillar nämligen att lägga ägg i kväverikt matavfall men inte i kolrikt strömaterial. Rör gärna om i komposten så att ytskiktet blandas med det övriga materialet. Materialet bryts inte ned. Antingen är komposten för torr eller så har du haft i för mycket strömaterial (kolriktmaterial såsom sågspån). Testa och krama lite kompostmaterial i handen och se om du får ut något vatten mellan fingrarna, om inte, så strila försiktigt på vatten i komposten. Har du haft i för mycket strömaterial så kan du hälla i lite gödsel, annars så avhjälper du det med tiden genom att bara hälla i matavfall och inte något strömaterial. Myror. Trivs myror i komposten är den för torr. Strila försiktigt på lite vatten och rör om. Lukt. Troligen är kompostmaterialet för blött och för dåligt luftat. Lägg i mer sågspån eller annat sugande kolrikt material (t.ex. sönderrivna äggkartonger) och gräv runt i komposten alternativt använd luftningsstav.
! Aska Bark Barr Ben Fjäder Frukt Grenar och kvistar Grillkol Gräsklipp Grästorv Häckklipp Träaska från vedpanna, braskamin och öppenspis, men inte i för stora mängder, högst 2 dl per 100 liter kompost. Strö ut askan på gräsmattan istället, där gör den bättre nytta där den motverkar försurning och mossbildning. Undvik kol-, koks- och cigarettaska. Alla typer av finfördelad bark kan läggas i komposten, bryts sakta ner på grund av sitt stora kol innehåll och bör därför blandas med t.ex. gräsklipp. Alla typer av barr kan läggas i komposten, men speciellt granbarr i stora mängder kan vara farligt för vissa växter. Ben kan läggas i komposten men bryts ner mycket långsamt. Mindre ben från t.ex. fågel kan köras i kompostkvarn, medan grövre ben får krossas för hand. Fjäder innehåller en hel del kväve och passar därför bra i komposten. Frukt och bär går bra att lägga i komposten, dock måste skal från apelsiner, citroner m.fl. finfördelas för att brytas ner inom rimlig tid. Finfördelade grenar och kvistar blandat med t.ex. gräsklipp passar utmärkt i komposten. Använd kompostkvarn, eller om du har gott om plats lägg grenarna i en hög att torka över en säsong, sen kan man mer eller mindre smula sönder dem för hand. Krossad grillkol kan man i begränsad omfattning lägga i komposten, men eftersom den praktiskt taget aldrig bryts ner så tillför den ingenting. Måste blandas väl med ett mer kolrikt material. Använd hellre gräsklippet som ytkompost i trädgårdslandet där det gör bättre nytta. Grästorvor från t. ex. gräsmattans kantskärning är perfekt att lägga i komposten om du skakar av den mesta jorden så det inte blir för kompakt. Lämpligt som underlag för komposten. Finfördelat går det bra att blanda med annat material i komposten om det inte är i för stora mängder. Hö och halm Måste blandas med ett kväverikt material, t.ex. färskt gräsklipp eller stallgödsel. Jord Lite trädgårdsjord gör underverk i komposten. Kattsand och Går bra att lägga mitt i komposten, men glöm inte att täcka över avfall från andra husdjur Kottar Köksavfall Latrin Löv Ogräs Papper Sjögräs och Tång Bryts ner sakta men luftar bra i komposten Kväverikt, och bland det bästa man kan lägga i komposten. Går bra att lägga mitt i komposten, men glöm inte att täcka över. OBS! Det krävs en anmälan till Miljö- och hälsoskyddsnämnden för att kompostera latrin. Löv läggs i komposten så färska som möjligt. Gamla löv bör helst finhackas och blandas med något kväverikare material. Går bra att lägga mitt i komposten, men glöm inte att täcka över. Hushållspapper, oblekta servetter, papperspåsar, äggkartonger och andra liknande förpackningar kan man lägga i komposten. Sjögräs och tång från stranden innehåller mycket kväve och blandas lämpligen med torra löv eller sågspån. Tänk på att det stora innehållet av natrium kan vara skadligt för vissa växter.
Snäckskal Stallgödsel Stenmjöl Sågspån Tidningar Torv Urin Vass Krossade eller malda, men inte i några större mängder Stallgödsel gör underverk i komposten. Blanda med torra löv, halm sågspån eller annat kolrikt material. Stenmjöl innehåller mycket kisel och dessutom en mängd andra viktiga mineralämnen som bryts ner av bakterier. En mindre mängd stenmjöl kan därför utan problem läggas i komposten. Sågspån går utmärkt att lägga i komposten, men blanda väl med annat material. Om du sågar upp ved med motorsåg tänk då på att sågspånet alltid innehåller en liten mängd kedjeolja och inte är lämpligt att lägga i komposten. Om du inte redan har gjort det så byt till biologiskt nedbrytbar kedjeolja. Dagstidningar rivna i strimlor eller hopknycklade, blandat med gräsklipp eller köksavfall, men aldrig i några större mängder. Går bra att blanda i komposten i mindre mängder men gör bättre nytta direkt i trädgårdslandet. Går bra att blanda i komposten men gör bättre nytta direkt i trädgårdslandet eller som gödning till gräsmattan. Vass är rik på näring och finfördelad passar den därför bra i komposten.! Kalk Handelsgödsel Kompostmedel Sand, sten, lera, gyttja Fett Salt Tobaksaska och cigarettfimpar. Det är en vanlig missuppfattning att man bör kalka komposten, men det är helt fel, och gör i regel mer skada än nytta eftersom för komposten värdefullt kväve avgår till luften som ammoniak. Bör av miljöskäl undvikas. En onödig utgift och gör dessutom ingen större nytta. Detta är material som inte bryts ned. T.ex. smör och matolja i större mängder bör undvikas. Svårnedbrytbart. Kan i större mängder vara skadligt. Innehåller tungmetaller och för växterna skadliga ämnen. (Det tar runt 5 år för cigarettfiltret att brytas ned.) Dammsugarpåsar Innehåller mycket tungmetaller. Oorganiska T.ex. glas, plåt, plast mm.ska inte läggas i komposten material.