Vi vill härmed inkomma med vårt yttrande/avrådande till försöksodling av GMO-potatis med ansöknings nr B/SE/11/11399. Anledningar att vi vill att SJV avslår ansökande är många och omfattande och presenteras i detalj nedan. De kan sammanfattas som följande: 1. Information i ansökande är ofullständig speciellt när det gäller ursprung av genetisk material som ska införas och risk för spridning. Två helt avskilda fältförsök ska presenteras i skilda ansökan. 2. Nyttan med försök är högst tvivelaktig eftersom så många parametra är osäkert, säskilt när det gäller potatis med ökad oljehalt. Mer forskning i laboratorie miljö krävs innan fältförsök övervägs. Många av målsättning kan uppnås med laboratorier försök. 3. Själva blanketten som VU begärs fyller i är ofullständig eftersom spridningsvägar och spridningsomfattning anses bara vara relevant för skogsträdart. (B. 7) Från bi-/ekologiskodlings perspektiv är spridningsvägar och spridningsomfattning högst relevant för alla GMO arter som utsätts i naturen. 4. Ingen hänsyn tas till biodling och den EU dom som kräver förbjud mot försäljning av honung, pollen och andra biprodukter som innehåller GMO pollen som inte är godkänt som livsmedel och om godkänt som inte är märkta. En säkerhetsavstånd som tar hänsyn till biodlarnas utsatt siuation är nödvändig. 5. Användande av antibiotikaresistenta marköregen ska förbjudas enligt Försiktighets principen och tidigare beslut av EU speciellt när det gäller, i detta sammanhang, nya antibiotika resistenta bakteria. 6. Enligt Naturvårds Verkets rapport 5597 Ekologiska effekter av GMO från 2006: current knowledge on gene flow from transgenic oilseed rape, trees and fish (as well as for most other organisms) is insufficient for realistic risk assessments. Future Swedish research in this area should be aimed particularly at developing a) measures for preventing escape/gene flow from GEOs, and b) protocols for genetic montoring that may reveal if gene flow has taken place. Vi tycker att ingen fält försök ska tillåtas genomföra utan att ett sådan protokoll är på plats och kan användas för att uppfylla EU's krav på spårbarhet. 1. Att det kan finnas risker för horisontella genöverföring från transgener och markörer gener till jord fungi och jord bacteria har varit känt av SJV sen början av 2000 talet. Att det också finns risker för överföring från GMO till lacto/bifidobakteriekultur (LAB-flora) i bins honungsblåsa och de direkta konsekvenser för bin och de indirekta för människor som konsumerar biprodukter har inte tagits på allvar. Forskning på detta saknas helt. 2. Kritik från Riksrevision (Genetiska modifierade organismer Datum 2006 12 20 Dnr 31-2005-0883) att risker inte hanteras på ett tillfredställande sätt och rekommendationen att bl.a. utarbeta regler för miljöansvar, skadestånd, återställande och samexistens är fortfarandra högst aktuellt för speciellt biodlare med också för ekologiska och konventioella jordbrukare. Att ansökan kommer från samma institution (SLU) som är också tillsatt att genomföra miljökonsekvens utredningar kan anses vara en jäv situation. Vi föreslår att pga av alla risker som fortsatt fältförsök innebär ska forskning tilläts pågår bara i kontrollerade miljöer (dvs laboratorier) tills metoder/kunskap att handskas med ovan nämnde frågor är tillräcklig för en informerad beslut. - Vår detalj granskning av ansökande följer nedan.
Först och främst vill vi kritisera själva ansökan som sådan då verksamhetsutövaren (VU) lämnar många frågor obesvarade, vilket i sig borde vara skäl nog att avslå ansökan. Likaså är det förvånande att SJV låter en ansökan med ofullständiga uppgifter gå vidare för prövning. I avsitt B.4. ska VU ska redogöra för ursprung och avsedd funktion för alla beståndsdelar av den region som ska införas. Avseende pmaamy2 anger VU att man avser införa Tn5 fragment med neomycin fosfotransferas II kodande sekvens (nptii) som kan isoleras från olika bakterier bl.a Escherichia coli. Frågan som ursprungligen ställdes är därmed obesvarad. Att besvara en fråga om ursprunget rörande det genetiska materialet hos pmaamy2s med ett generellt yttrande om att Tn5 fragment/nptii kan isoleras från olika bakterier är inte acceptabel. Lika illa är det avseende VUs ofullständiga uppgifter rörande ursprunget hos pmaamy2s klorafenikolresistenta markörgen (CmR). I ansökan anger VU att den införda markörgenen CmR är liknande en gen med ursprung i E. coli vilket inte definierar ursprunget och/eller besvarar ansökans frågeställning som sådan. Vi begär att VU skall besvara ställda frågor. Avseende phowri1 anger VU att de har infört Tn5 fragment med neomycin fosfotransferas II kodande sekvens (nptii gen) som ger resistens mot kanamycin samt att denna kan isoleras från olika bakterier bl.a Escherichia coli. Återigen är svaret ofullständig avseende ursprunget rörande de införda gener som bär på antibiotikaresistenta anlag. Vi anser att VU borde ha uppgett vilken/a bakterie/r de använt när de isolerade nptii genen/er. Att det finns ett flertal typer av bakterier däribland E. coli som man har möjlighet att isolera nptii gen/er ifrån ger inget svar på ursprunget i den/de bakterier man har använt. När alla oklarheter är utredda kan vi förväntas bedöma och/eller yttra oss avseende försöksodling av pmaamy2 och phowri1. Vi saknar information om ursprung och riskbedömning rörande fag M13 som är modifierad för laboratorieanvändning. Vilken är fag M13s ursprung? Är den syntetisk? Är det utrett om fag M13 och/eller M13mp19 fragment är säkert för konsumtion och/eller dess effekter på människa och miljö? Har den syntetiskt producerade förgreningsenzym 2 (sbe2) och 1 (sbe1) från Solanum tuberosum varit riskbedömt. Vet man överhuvudtaget någonting om hur syntetiska gener/enzymer uppför sig över tid efter de införts i äkta grödor? Därtill måste vi begära att VUs ansökan om försök avslås pg.a användandet av antibiotikaresitenta markörgener. EU har med anledning av oro för ökade förekomster av multiresistenta bakterier fattat beslut om att inte godkänna fler typer av antibiotikaresistenta GMO. (Detta gäller för försök från 2004 samt för marknadsgodkännanden från och med senast 2008.) Många medlemsländer har förbjudit odling av exempelvis Amfloran då de anser att denna typ av GMO med antibiotikaresistens strider mot stiftade lagar inom gemenskapen. Andra mer GMO-positiva medlemsländer som Sverige har tolkat förbudet mot nya antibiotikaresistenta GMO som att enbart gälla nya former av genetiska konstruktioner, vilket enligt detta synsätt torde vara fritt att använda de typer av antibiotikaresistenta konstruktioner som redan
använts i en eller flera GMO-varianter i fortsatt utveckling av nya varianter. Vi förhåller oss till denna frågeställning rörande EUs beslut om antibiotikaresistent GMO som följande: Vi anser att man bör beakta EU-lagstiftningens hörnstenar och huvudsakliga syfte när man tolkar de olika regelverken. Kunskaps underlag i detta frågor är otillräklig att bedöma risker och EFSAs vetenskaplig råd kunna inte nå konsensus i detta fråga. Vi menar att GMO-regelverkets främsta syfte är att skydda människa och miljö och att EU fattade sitt beslut om att stoppa utveckling och marknadsgodkännanden av nya antibiotikaresistenta GMO i syfte att minska eventuella risker och/eller samband med/för ökad förekomst och spridning av antibiotika/multiresistens inom både human och veterinärvården. Sverige helt borde avstå från att godkänna både försök och nya marknadsgodkännanden av GMO med antibiotikaresistenta markörgensekvenser och/eller antibiotikaresistens som annan tillförd egenskap. Vi är extra kritiska till användandet av CmR som markörgen då kloramfenikol är en form av antibiotikaresistens som inte inkluderats i de besluten om att avveckla utveckling av nya GMO med antibiotikaresistens och kan anses vara en ny typ av antibiotikaresistenta konstruktion i GMO samanhang. Kloramfenikol är ett antibiotikum som verkar både på grampositiva så som gramnegativa bakterier samt avdödar såväl aeroba som anaeroba bakterier. Den verkar främst mot stafylokocker där vi redan idag har stora medicinska svårigheter med förekomster av antibiotika/multiresistens. Dessutom är Kloramfenikol ett av få antibiotika som kan passera blod-hjärn barriären (BBB), och används därför som behandling mot hjärnabsesser och används vid penicillin-allergier. Den är väl använt antibakteriellt medel vid ögoninfektioner inom EU samt i vissa u-länder p.g.a lagringsmöjligheter låg pris samt bredspektrat det erbjuder. Av dessa anledningar bör inte GMO med kloramfenikolresistenta tillförda egenskaper tillåtas förekomma i försök eller i nya marknadsgodkännanden oavsett hur det kloramfenikolresistenta anlaget utrycks eller ej. Kunskaps basen är otillräkligt att göra en säkert bedömning av risker. Av dessa anledningar borde SMI/STRAMA/SVA ha synpunkter på användandet av CmR i levande och spridbar GMO. Dessa instansers egen utredning rörande livsmedel som spridningsväg för antibiotikaresistens skulle bidrag med nödvändig kunskap. VU anger att kloramfenikolresistenta anlaget finns lokaliserad inne i intronen i ursprungsvektorn och att det resulterande fragment huvudsakligen ger uttryck i knölvävnad. Vi vill att VU definierar användningen av ordet huvudsakligen i detta specifika fall. Det är viktig att veta om kloramfenikolresisensen uttrycks även i pollenet och/eller andra växtdelar. Vi anser att VU skall ange på vilket sätt kloramfenikol resistensen uttrycks i huvudsakligen potatisknölar men även hur och i vilken form och om möjligt halter kloramfenikol resistensen uttrycks i pollen och andra växtdelar. Har pamamy2s potatisknölar, växtdelar och pollen analyseras avseende förekomster av återstående proteiner från kloramfenikol resistensen. Utan denna information kan vi inte yttra oss fullständigt avseende VUs ansökan om försöksodling. Vi anser dessutom att SJV inte heller kan eller borde ge tillstånd till försöksodling med anledning av den mycket ofullständiga ansökan som VU presterat både avseende ursprunget av tillförda gener så som oklarheter rörande de antibiotikaresistenta anlagen. VU anger att AtWRl1 uttrycks och translateras till protein i knöl, pollen samt rotspets och att NptII genen/erna bildar protein/er och antas uttryckas i hela plantan, vilket innebär att såväl pollen och växtdelar samt potatisknölar från både pmaamy2 och phowri1 innehåller kanamycin resistenta proteiner. Det är av stor vikt att känna till var denna antibiotika resistenta bakteria uttrycks. En antagande räcker inte. Eftersom pollen från dessa grödor är inte godkänt som livsmedel och därmed
göra alla honung som innehåller den olaglig att sälja som livsmedel är dessa försök en fara för närliggande biodlare och människor som konsumerar deras honung. WHO anger att kanamycinet är ett viktigt penicillin att tillgå vid fall av multiresistent TBC, varför man kan anse att kanamycinet har en viktig roll även inom humanvården. Kanamycin används också, om än sparsamt, inom veterinärvården. Innehållet av NptII innebär att NptII-proteiner som är liknade dem hos exempelvis E. coli och/ eller kan isoleras från bakterier så som exempelvis E. coli (oklart vad) riskerar att överföra sin genetiska information/antibiotikaresistens till exempelvis binas lacto/bifido bakteriekultur (LAB) i honungsblåsorna. Här lagras nektar samt visst pollen och är odlingskammare för binas LAB-flora. Brister i EFSAs handläggning av GMO relaterad frågor är formellt erkännt av EU. Bl.a. risker för horizontella genöverföring (HGT) har inte tagits på allvar. EFSA har också varit kritiserad för 'conflict of interest' när den person som var ansvarig för risk bedömning av GMO grödor tåg upp en topp position med Syngenta strax efter hon lämnade EFSA. EFSAs antaganden om att tillförda antibiotikaresistenta anlag så som NptII neutraliseras i människans matsmältningsvätskor visar sig i en vetenskaplig studie av främst stomiopperade människors konsumtion av GMO vara felaktig. (Assessing the survival of transgenic plant DNA in the human gastointestinal tract. Netherwood T. et al. Nature Biotechnology, vol 22 nr 2 Feb. 2004) I denna studie påvisas förekomster av GMO sekvens i tunntarm hos de flesta av studiens deltagare. I studien resonerar man kring riskbedömningarnas utformningar. I studien gör man antagandet att exempelvis EFSAs underlag, som bedömmer NptII proteiners överlevnad i konstgjorda matsmältningsvätskor inte är tillämplig på konsumtion av NptII-proteiner instängda i exempelvis pollenkorn, majs e.t.c. EFSAs antaganden om att NptII i livsmedelsform kan inte överlever matsmältningsvätskorna är med stor sannolikhet felaktig. EFSA har inte företagit eller förordat några studier avseende om exempelvis NptII inneslutet i livsmedel/foder överlever matsmältningsvätskor hos människor utan detta bygger som omtalat på studier av proteiners överlevnadsförmåga i konstgjord matsmältningsvätska. Tillika finns det studier som visar att andra GMO-konstruktioner överlever matsmältningsvätsor när de konsumeras i form av GMO-grödor. Oavsett detta faktum antar EFSA att risken för eventuell HGT av NptII är närmast obefintlig med anledning av nyss nämnda studier om proteiner i konstgjord matsmältningsvätska, detta trots att man påvisat HGT av GMOs till andra organismer under studier i laboratorie. Dessutom resonerar sig EFSA vidare och antar att om HGT trots allt närmast osannolikt skulle ske så innebär det förmodligen ingen skadlig effekt på människor eller djur. Därefter antar EFSA sig vidare och förmodar att om de osannolika överföringarna (HGT) trots allt har skett och inte åsamkat någon skada så dör de förmodligen ut av sig själva eftersom EFSA antar att antibiotikaresistensen och/eller andra tillförda anlag inte skulle innebära några fördelar för ursprungliga organismerna att bära omkring på, varmed dessa anlag sorteras ut med tiden. M.a.o EFSA anser att om HGT skulle förekomma så är detta inte farligt för individen och lär försvinna av sig självt. Vi anser att det råder brist på studier som belägger EFSAs antaganden samt att det finns forskning som indikerar att HGT skulle kunna förekommna och/eller utgöra en reell risk. Eftersom GMO-pollenet inte ingår i patenten borde det inte föreligga några juridiska hinder att utföra studier på GMO-pollen utan medgivande från själva GMO-grödans ägare. Det fattas egentligen bara anslag och intresse för saken.
EU-parlamentet har efterlyst både riskstudier av bin och GMO samt oberoende riskstudier rörande GMO-konsumtion. Detta har hindras av patentägarna som själva vill vara dem som granskar sina produkter. Oberoende forskare har haft svårt att få lova att genomföra studierna för jämförelser Dessutom konsumeras biodlarprodukter oprocessade, bi-pollenet är intakt med alla dess näringsämnen bevarade. Eventuellt kan bi-pollenet via förhindrande av uttorkning p.g.a bina rullar in dem i nektar fortfarande vara levnadsdugliga. Likaså är riskerna för HGT från GMO till bins lacto/bifidobakteriekultur (LAB-flora ) överhängande eftersom binas honungsblåsor med dess innehåll av 13 miljoner bakterier är skilda från matsmältningsvätskor. (Detection and Identification of a Novel Lactic Acid Bacterial Flora within the Honey Stomach of the Honeybee Apis mellifera, Curr Microbiol (2008) 57:356-363) Om binas LAB-flora skulle få en antibiotikaresistent HGT torde detta innebära att biodlarprodukterna skulle innehålla en antibiotikaresistent probiotika och att det finns risk för spridning til övrigt levande i miljön. Vi hänvisar till forskares farhågor kring antibiotikaresitenta lacto och bifidobakterier i nedanstående länk. http://www.i-sis.org.uk/bangmprobiotics.php Oavsett risker och farhågor rörande bins konsumtion av NptII o.s.v så ber vi berörda myndigheter att beakta att det råder total brist på riskbedömningar rörande konsumtion av råa GMO-DNA som till exempel finns i pollen. Därmed torde inte domstolar anse att saluförande av produkter som innehåller råa GMO-DNA oavsett variant av GMO vara tillåtet enligt varken livsmedelslagstiftningen och/eller Miljöbalken. Bara den juridiska tveksamheten rörande konsumtion av råa GMO-DNA borde föranleda att berörda myndigheter anstiftar effektiva säkerhetsavstånd mellan biodlare och GMO-odling och/eller anmoda/genomföra riskbedömningar rörande konsumtion av råa GMO-DNA. GMO-regelverket skall skydda människa och miljö, alla typer av risker och livsmedel skulle bedömas var för sig. Det är inte rimligt att undlåta riskbedömningar om konsumtion av råa GMO-DNA hos marknadsgodkända grödor. Än värre är det gäller försöksodlad gröda och/eller industrigrödor som inte är avsedda eller undersökta ur livsmedels hänseende. Vi är kritiska till VUs antaganden om att deras produkter inte förväntas orsaka någon ökad miljöpåverkan. (D.) Även om de genetiska modifieringarna inte ger någon synbar förändring i pollenproduktion, fröstorlek m.m. säger detta inget om miljöpåverkan av pollenkornens, fröernas m.m. genetiska förändringar och tillförda genetiskt material (exempelvis bin och människors konsumtion av råa GMO-DNA innehållande NptII proteiner via bi-pollenet) Vi är kritiska till att VU och därtill SJV anser sig kontrollera riskerna, isolera och begränsa spridning utan att beakta pollinatörer och deras förmåga att sprida pollen. (E.) Humlor och blomflugor besöker gärna potatisblommor och deras flygområden överstiger vida de 20 meters säkerhetsavstånd som VU och SJV föreslår. Dessutom finns det forskning och fältobservationer som visar på att bin i närhet till potatisodlingar drar på potatispollen om brist på andra näringsriktigare växtlighet föreligger vid blomningstillfället/platsen i fråga. Vi anser därtill att speciella säkerhetsavstånd och undersökningsplikt av VU rörande sortutvecklande potatisodlare och befintliga biodlare bör upprättas. Än mer kritiska är vi till att VU inte anser det vara tillämpligt att under försöket exempelvis via studier få fram uppgifter om utsättningens inverkan på miljön och människors hälsa. (F.) Det finns ett behov av långvariga studier avseende hur t.ex. pollinatörer (bin/humlor), vilda djur som äter spill
och microflora i jorden påverkas av försöksodlingar. Vi anser dessutom att VU bör kunna hållas för ansvarig om denne lämnar felaktiga uppgifter med eller utan uppsåt. Bägge SLUs ansökningar tenderar att vara så undermåliga och vaga i sina svar och påståenden att de tenderar att framstå som missvisande. Eftersom de risker med GMO över tid (generationer) och rum (vid ekosystemnivå) är så osäkert behövs löpande miljökonsekvensutredningar av all GMO-odling oavsett val av markörgensekvens och eller genetiska konstruktioner. Sverige har nu odlat GMO under två decennier samt håller aktivt på att stödja framtagande av nya GMO-gröddor och träd men har ännu inte företagit en enda miljökonsekvensutredning avseende risker och spridning av GMO. Mer specifik behövs långtidsstudier om HGT till binas LAB-flora, riskbedömningar avseende konsumtion av råa GMO-DNA som finns i v biodlarprodukter, nödvändig säkerhetsavstånd som säkerhetsställer biodlarprodukter livsmedels tjänlighet och fri fån märkningskrav. SLU har uppdrag från regering att bedriva fortlöpande miljöanalys. SLU är den som ansöka om försöksodling och som via sin holdingbolag och delägarskap i ex Swede Tree Technologys utvecklar ett fler tal nya varianter av GMO-grödor. Detta försätter myndigheten i närmast en jävsituation eftersom forskarna kan ta patent på dessa GMOgrödor/träd. Oavsett hur goda intentioner SLU och dess ledning har avseende sakligt oberoende så blir det en besvärlig balansakt när objektiviteten går hand i hand med vinstintressen av såväl myndigheten som dess forskare. Ingen av de berörda myndigheterna (främst Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Skogsvårdstyrelsen) diskuterar vilka arealer man anser kan avsättas för spridninsbara GMO-industrigrödor och träd eller hur man skall undvika spridning av gener till de arealer man avser avsätta åt de icke GMOodlande ekologiska samt konventionella inom jordbruket och skogsnäringen, urskogar, känsliga strandområden med strandkål e.t.c. Vi tycker det är mycket viktigt att hänsyn tas till Naturvårdsverkets bedömning avseende ekologiska risker med spridning av GMO och binas roll i spridningen av genetiskt material och att väl tilltagna säkerhetsavstånd som står i paritet med bins födosöksområden (Long-range foraging by the honey-bee, Apis mellifera L. Functional Ecology 2000 14 490-496 ) är etablerade utan att belasta biodlare med kostnader. Polluter pays princip bör gälla. EU-domstolens beslut rörande GMO i biodlarprodukter visar att GMO-regelverket i sin helhet är tillämplig på biodlarprodukter. Vi anser att ett säkerhetsavstånd om minst 15 km mellan GMO-odling och biodling behövs för att säkerhetställa biodlarnas och andra icke GMO-producenternas samexistensiella rättigheter. Detta är det minsta som krävs med tanke på EU-domstolens slutsatts rörande GMO i biodlarprodukter och med hänsyn till de rön som finns att tillgå om bins födosöksområden.