UNIVERSITY OF PUNE Jag läser Design och Produktframtagning, och har valt Teknik och Hållbar utveckling som inriktning på min master. Våren 2015, dvs andra delen på mitt fjärde år på KTH åkte jag till Pune i Indien och läste kurser från Environmental Science Department på University of Pune. Jag sökte utbytesstudier själv, men en tjej i en parallellklass fick också en plats i Pune, så vi bestämde oss för att hjälpas åt med förberedeslerna och åka ner tillsammans. Vi skulle inte läsa samma sak, så kurserna fixade vi var för sig. I övrigt var det vaccinationer och att boka flygbiljett, resten ordnade vi när vi var på plats. Vi hade en ambition om att hitta en lägenhet i staden och hyra den tillsammans. När vi väl kom ner insåg vi att det var lättare sagt än gjort. För att få tag på en lägenhet så behövde vi ett indiskt telefonnummer så vi kunde ringa agenter. För att få ett indiskt telefonnummer behövde vi vara registrerade på en adress. Så det slutade med att vi flyttade in på Girls International Hostel på universitetsområdet. Det fanns enskilda rum med delat kök och toalett, men vi fick en lägenhet. Lägenheten som kostade 3270 kr för 5 månader. Det ingick 2 madrasser, ett litet skåp och en garderob. Resten fick vi köpa själva. Ibland tog vattnet slut, och ibland var det strömavbrott. Det fanns fläktar i taket och ingen AC. Vi tvättade i hinkar och lagade mat med en kokplatta. I början var vi tveksamma då man inte fick ha gäster, kvinnor på vissa tider men inga manliga. Vi hade även en utegångstid på 22.30, ville vi stanna ute längre fick vi skriva på ett papper som några av vakterna som alltid satt i receptionen skulle skriva under. Men det var väldigt bra att bo där, billigt men ändå helt okej standard och mycket trevliga och intressanta människor från olika länder. Ett annat plus var att det var nära till skolan och att luften och miljön inne på campus var lugnare och renare än utanför campus. Många som inte pluggade åkte dit på morgonen för att gå promenad eller träna. Så i slutändan så var vi extremt glada att vi bodde där. Värt att notera är att Boys international Hostel var inte alls lika bra standard som tjejernas!
Det slutade med att jag och min tjejkompis läste samma kurser. Vi hade schemalagda lektioner/föreläsningar onsdag till lördag, 9.00 13.00. Det stod i kurs PM att föreläsningarna var obligatoriska. Så vi infann oss varje onsdag lördag prick kl 9.00. Ganska snabbt insåg vi att så fungerar det inte i Indien. Ofta så var inte ens hälften av klassen där, och lärarna dök inte upp fören runt 11-12, om ens då. I en kurs hade vi 4 av 44 utlovade lektioner. Strax innan tentorna skickades det ut powerpoints och annan kurslitteratur som vi fick plugga på. Det var extremt frustrerande att spendera så mycket tid med att sitta och vänta, ovetandes om det skulle bli några lektioner eller inte. Kurserna vi läste var i stora drag waste management, renewable energy, forestry, toxicology, watershed management and ecology restoration. Det var väldigt intressant att läsa just dessa kurser i ett utvecklingsland där hållbarhetstänket ligger långt efter, och miljön är långt ned på prioriteringslistan. Jag tror delvis att det är pågrund av att ämnet är så nytt som upplägget på studierna var så dåligt. Men i och med att vi inte hade något schemalagt söndag till tisdag, och i kombination med olika helgdagar så fick vi tid att resa runt och uppleva Indien. Pune ligger cirka 3 timmar från Mumbai och i delstaten Maharashtra. Det är ganska långa avstånd, så många av invånarna har mopeder eller motorcyklar för att ta sig fram. Det är ett behagligt klimat jämfört med andra städer i Indien, luftfuktigheten är låg och temperaturen översteg aldrig 38 grader under tiden som vi var där. Det är väldigt mycket trafik, smutsigt men Pune har sin charm. Det finns områden där mycket utlänningar håller till, och områden med slum och extrem fattigdom. Staden är omgiven av 7 hills, dit man kan ta sig för en joggingtur och se solen gå ner eller åka på trekking. Det finns även närliggande attraktioner såsom grottor, sjöar, fort osv.
Indien som land är som ett litet Europa i sig. De olika delstaterna har olika språk och olika kulturer, så att beskriva hur Indien är som land är i princip omöjligt då det är så beroende av vart i Indien man är. Över lag går det att säga att det är extremt mycket människor, mycket fattigdom, smutsigt men också helt fantastiskt. Den indiska kulturen som är något helt annorlunda från den
västerländska vi är vana vid: traditionella indiska kläder såsom sarees, mat som tikka masala och naan, chai, festivaler, hinduism, cricket, Bollywood, indiska bröllop, listan kan göras lång. Men framförallt människorna, de är extremt hjälpsamma och kärleksfulla, men även nyfikna. Som västerlänning måste man vara beredd på en hel del uppmärksamhet, folk vill prata med en och ta kort med en vart man än går. Man är aldrig anonym i Indien.
Man måste vara beredd på att i Indien tar allting 5 gånger så lång tid som man förväntar sig. Byråkratin är omöjlig, med oändliga processer som aldrig verkar ta slut. Efter femtioelva stämplar och underskrifter har man fortfarande hälften kvar. Men det är värt allt slit. Indien är ett helt underbart land, och det är ett ypperligt tillfälle att släppa på eventuella kontrollbehov och stressa ner. För allting löser sig tillslut, även om det krävs både svett och tårar. I övrigt kan det vara bra att tänka på att deras kvinnosyn inte är som här i Sverige. Ofta kunde man ställa en fråga, men de svarar till mannen i sällskapet. Det fanns områden där man kunde ha på sig shorts, kjol och linnen men ofta klädde vi oss i kläder som täckte ben och axlar. Vi åkte aldrig själva någonstans kvällstid, och skulle inte rekommendera att åka till Indien som ensam tjej. University of Pune hade inte många utbytesstudenter från Europa, så som västerlänning känner man sig extra utsatt och utstirrad. Under vår tid där var det en svensk kille som studerade där. De har inte heller någon introduktionsdag så man får lära sig hur allting fungerar och var allting finns på egen hand. Jag är extremt tacksam över att vi åkte ner två tjejer tillsammans, jag tror absolut att det hade gått att åka ner som ensam tjej, men man hade varit betydligt mer begränsad.