HMK. Fotogrammetrisk detaljmätning. 2012 års arbetsdokument. en handbok i mät- och kartfrågor

HMK en handbok i mät- och kartfrågor Fotogrammetrisk detaljmätning 2012 års arbetsdokument

Innehållsförteckning 1 Inledning... 4 1.1 Om detaljmätning i 3D... 4 2 Beställarens kravbild... 5 2.1 Standardnivåer för fotogrammetrisk detaljmätning... 6 3 Utförarens planering... 8 3.1 Egenkontroll och kvalitetsplan... 8 3.2 Utrustning... 8 3.3 Kontroll av utgångsmaterial... 8 3.4 Organisation av mätarbetet... 9 4 Datainsamling... 11 4.1 Orientering av modeller... 11 4.2 Detaljmätning av grundläggande geografiska teman... 12 4.3 Komplettering med geodetiska metoder... 13 5 Efterbearbetning... 14 6 Leverans... 15 6.1 Format/namnsättning på kartdatafiler... 15 6.2 Innehåll och format på digitala metadata... 15 6.3 Media och bibliotekstruktur... 15 6.4 Leveransrapport... 15 7 Beställarens kontroll... 16 8 Läs mer/referenser... 18 A Checklistor... 19 A.1 Grundläggande krav vid upprättande av förfrågningsunderlag... 19 A.2 Utförarens egenkontroll... 22 A.3 Utförarens leveransrapport... 23 A.4 Beställarens leveranskontroll... 25 B Mätningsanvisningar... 28 B.1 Inledning... 28 Arbetsdokument, december 2012 2 (57)

B.2 Teman... 28 B.2.1 Byggnad... 28 B.2.2 Hydrografi... 33 B.2.3 Höjddata... 39 B.2.4 Kommunikation... 41 B.2.5 Markdata... 45 B.2.6 Markdetalj... 48 B.2.7 Teknisk anläggning... 51 C Efterbearbetning... 54 Arbetsdokument, december 2012 3 (57)

1 Inledning Dokumentet behandlar fotogrammetrisk detaljmätning ur lodbilder tagna genom flygfotografering med GNSS/INS-stödd digital flygkamera enligt dokument Bilddata. Först beskrivs vad som krävs för att ta fram beställarens kravbild avseende teknisk specifikation följt av planering, datainsamling, efterbearbetning, leverans och kontroll av leverans. Följande bilagor finns: - checklistor för beställarens grundläggande krav vid upprättande av förfrågningsunderlag, utförarens leveransrapport och egenkontroll samt beställarens kontroll av leverans, - mätningsanvisningar, - efterbearbetning. I handboken beskrivs de krav som ställs för kommuners och Lantmäteriets insamling för grundläggande geografiska databaser men mycket är generellt och kan nyttjas för andra användningsområden med mindre modifieringar. Mobil eller terrester fotogrammetri, fjärranalys via satellitbilder och detaljmätning med hjälp av snedbilder tagna genom luftburen fotografering behandlas inte. För insamling med traditionella kameror och film hänvisas till gamla HMK-Fotogrammetri. 1.1 Om detaljmätning i 3D Avsikten med fotogrammetrisk detaljmätning är vanligen att bygga upp och/eller ajourhålla grundläggande geografiska databaser. Fotogrammetrisk och geodetisk detaljmätning blandas oftast i en och samma databas. Därför finns en koppling till dokument Referenssystem och Geodetisk mätning rörande samordning mellan teknikerna när det gäller val av inmätningspunkter, kvalitetsmärkning med mera. Beskrivningar och rekommendationer angående databaskonstruktion, objektstruktur, med mera behandlas inte i detta dokument. Arbetsdokument, december 2012 4 (57)

2 Beställarens kravbild Krav Kravbilden för fotogrammetrisk detaljmätning ska omfatta och innehålla: - Definition av kartläggningsområdet - Referenssystem och transformationer - Vad som ska detaljmätas (mätningsspecifikationer och koder) - Krav på fullständighet, mätosäkerhet, topologi med mera. - Krav på ev. fältkomplettering - Funktionella krav på utförandet - Krav på leveransen Bilder och resultat från blocktrianguleringen samt övrigt material som kan underlätta utförarens arbete ska bifogas. Rekommendation Vid framtagning av kravspecifikation kan bilaga A.1 Grundläggande krav vid upprättande av förfrågningsunderlag användas som utgångspunkt. Planering av fotogrammetrisk detaljmätning grundas på en precisering av kraven på slutprodukten, dvs. vanligen databasen. Ju mer detaljerat detta arbete görs, desto större är förutsättningarna för att slutprodukten når avsedd kvalitet och användbarhet. Nedan beskrivs olika val som man måste ta ställning till och vad dessa olika val innebär i praktiken. Dessa val kan ha både kvalitetsmässiga och/eller ekonomiska följder. Detaljplaneringen utförs till stor del av utföraren utifrån beställarens kravbild. Beställaren har ofta en kravbild i en uppdragsbeskrivning och krav på utförarens förmåga i form av kvalitetsplan, erfarenhet, personal och kapacitet. Dessa mer generella kravbilder behandlas inte i detta dokument. Arbetsdokument, december 2012 5 (57)

2.1 Standardnivåer för fotogrammetrisk detaljmätning Rekommendation Vid fotogrammetrisk detaljmätning bör i första hand standardnivåerna i Tabell 1 tillämpas. Eventuella avsteg anges. För att underlätta upphandling av fotogrammetrisk detaljmätning ges här förslag på fyra standardnivåer för olika typer av användning (FD = Fotogrammetrisk detaljmätning). Nedan följer en kort sammanställning av användningsområden för respektive standardnivå: - Nivå 1 (FD1) För översiktlig nationell detaljmätning. Är den nivå som används i Lantmäteriets nationella bildförsörjningsprogram, för bl.a. detaljmätning för en målskala på 1:10 000. Den blir därför en naturlig lägsta nivå. Som exempel kan byggnader i denna upplösning mätas i 3D som klossar längs takkanten, dvs detaljeringsnivå LoD1. - Nivå 2 (FD2) För regional översiktlig kartering. Uppfyller normalt kommunernas behov av geodata och kartor utanför tätort. Vad gäller byggnader kan huvudformen mätas i 3D med takkanter och brytlinjer, dvs detaljeringsnivå LoD2. - Nivå 3 (FD3) För kommunernas kartering av stadsmiljö och tätortsdelar, så kallad primärkarta/baskarta, samt projekt där målet är att kunna tolka och mäta in detaljer som t.ex. kantsten, detaljerade takkonstruktioner i 3D med balkonger (Lod2) med mera i bilderna. - Nivå 4 (FD4) För projektering och specialmätningar över små områden. Fördjupning av denna standardnivå görs inte i detta dokument. Arbetsdokument, december 2012 6 (57)

Tabell 1. Standardnivåer för fotogrammetrisk detaljmätning och deras motsvarighet för flygfotografering (FB = Flygbilder). <Tabellens utformning och innehåll är preliminär, måste samordnas med övriga dokument> Parameter/Nivå FD1 FD2 FD3 FD4 Lämplig standardnivå för flygfotografering enligt avsnitt 3.2.1 Bildens upplösning på marken (m) Standardmätosäkerhet i stereomodell, Plan (m) resp. Höjd (m) FB1 FB2 FB3 FB4 0,50 0,25 0,10 0,05 0,50 0,75 0,30 0,45 0,10 0,15 0,05 0,075 - Lär mer i avsnitt 2.1 i dokument Bilddata om standardnivåerna för flygbilder (FB) och vad de innebär i tolkningsbarhet och mätosäkerhet med mera. <Bilddatadokumentet är ännu inte publicerat.> - Kodlista/databasmodell. En väsentlig del av förberedelsearbetet är att avgöra vilka objekt som den fotogrammetriska detaljmätningen ska omfatta. Detta specificeras i form av en förteckning över objekttyper, i vilken även datastruktur för den geometriska representationen av olika objekttyper preciseras. En sådan precisering bör även ange krav på hur olika objekttyper ska registreras i plan och höjd, krav på slutna ytor samt eventuella krav på konsekvent mätriktning för linjeobjekt, krav på registrering av riktning för punktobjekt samt krav på mäthierarki, topologi med mera. - Bladindelning och tänkt kartskala vid användningen kan ingå som en del av planeringsförutsättningarna men vid databasuppbyggnad är detta ingen nödvändighet. - Övrig information som krävs för genomförandet är t ex definitions av kartläggningsområde, referenssystem och eventuella transformationer samt eventuella krav på fullständighet, fältkompletering och leveransen med mera, se Bilaga A.1 Grundläggande krav vid upprättande av förfrågningsunderlag. Arbetsdokument, december 2012 7 (57)

3 Utförarens planering Baserat på beställarens kravbild överväger utföraren olika alternativ och planerar för en passande lösning. 3.1 Egenkontroll och kvalitetsplan Rekommendation För varje uppdrag bör en kvalitetsplan upprättas. Detta underlättas om utföraren har ett ev. certifierat kvalitetssystem. Utföraren är ansvarig för kvalitetssäkring av sin produktion och för att det material som levereras är kvalitetskontrollerat och komplett enligt beställarens specifikation. En kvalitetsplan bör upprättas som definierar vilka kvalitetskontroller som ska göras och hur dessa ska genomföras för att säkra att leveranserna blir korrekta och kompletta. Vilka delar som ska ingå är beroende på beställarens kravspecifikation. Kvalitetsplanen anpassas till kraven på rapportering. Det är vanligt att beställaren önskar en Leveransrapport med leveransen. Leveransrapporten innehåller bl.a. en beskrivning av utfört arbete, problem, använd utrustning och vissa delresultat i processen, se mer i checklista A.2. 3.2 Utrustning Krav Allt arbete ska ske i en digital process, där mätning i digitala arbetsstationer för fotogrammetrisk detaljmätning i 3D kan utföras enligt de kvalitetskrav som beställts. 3.3 Kontroll av utgångsmaterial Krav För att säkerställa att kraven i uppdraget går att uppfylla ska utföraren noggrant kontrollera underlagsmaterialet vad avser t.ex. geografisk täckning, mätosäkerhet och fullständighet. Arbetsdokument, december 2012 8 (57)

Det är viktigt att kontrollera att de allmänna ramarna för projektets utförande stämmer med de angivna. Nedan anges exempel på viktig information till utföraren, som denne bör kontrollera: - Erhållet bildmaterial. Täcker det hela området och har acceptabel bildkvalitet för de objekt som ska detalj mätas? - Erhållen blocktriangulering. Har den acceptabla värden vad gäller mätosäkerhet? En förutsättning för att detaljmätningen ska kunna utföras på bästa sätt är att kvaliteten på blocktrianguleringen ligger inom de ställda kraven. Om kontroll inte har utförts innan detaljmätningen påbörjats finns det risk att denna får göras om i de fall problemen upptäcks senare. - Kontrollera att blocktriangulering utförts i de koordinat- / höjdsystem som detaljmätningen ska levereras i. - Kontrollera indata och utdata. Verifiera stödpunkternas plan- och höjdposition i 3D. Använd gärna egna kontrollpunkter i plan och höjd. - Antal och placering av stödpunkter. Kontrollera hur många modeller stödpunkterna är mätta i. Kontrollera täckning mellan stråk och modeller. För ytterligare kontroller av blocktriangulering, se dokument Bilddata. <Bilddatadokumentet är ännu inte publicerat.> - Är eventuella konnektionsfiler kompletta. Om t.ex. höjdvärde saknas på indataobjekt, eller är felaktiga, försvåras mätningsarbetet vid ajourhållning och vid anslutningar i konnektionsområden. 3.4 Organisation av mätarbetet Krav Organisationen av mätningsarbetet ska vara så tydlig att alla medverkande utför mätningar, tolkningar och bedömningar på ett enhetligt sätt. Vid uppdelning av ett område på flera operatörer är det viktigt att kommunikation mellan operatörerna upprätthålls så att hantering, tolkningar och bedömningar blir enhetliga. Vidare bör tydliga beslut fattas om vad som görs vid själva datainsamlingen och vad som sparas till efterbearbetningen. Arbetsdokument, december 2012 9 (57)

Systematisk organisation av mätarbetet är viktigt för kartans fullständighet och kodningens riktighet. Ett sätt att organisera mätningen vid detaljmätning för standardnivå 3 är, att detalj mäta ett kvarter i taget i följande ordning: - Byggnader - Vägar, gator och infarter - Vegetationsgränser och andra gränser - Övr. detaljer (murar, trappor, stolpar, staket, diken, brunnar) Arbetsdokument, december 2012 10 (57)

4 Datainsamling Datainsamlingen genomförs normalt i sin helhet av utföraren, och behandlas här endast översiktligt. 4.1 Orientering av modeller Krav Resultat av kontroll av varje ny modell ska redovisas enligt avsnitt 6.4 Leveransrapport och eventuella avvikelser i modellerna ska rapporteras i leveransrapporten, se checklista A.2 Utförarens leveransrapport. Vid stora avvikelser ska detaljmätningen avbrytas och orsaken åtgärdas. Varje modells orientering kontrolleras genom att: - visuellt se att modellen är fri från y-parallaxer - mäta in minst tre punkter från blocktrianguleringen i ytterkanten av modellen för att se att programmet visar rätt koordinater och höjder. <Är detta möjligt när konnektionspunkterna är automatiskt matchade?> Om problem upptäcks vid orientering bör följande kontrolleras: - att rätt kameradata och rätt version av kalibrering används, med korrekta värden för korrektion av projektionscentrum - att korrektion för jordkrökning är korrekt angiven - att korrektion för refraktion är korrekt angiven - om tilläggsparametrar använts i blocktrianguleringen; om så är fallet måste dessa kompenseras för i orienteringen av modellen. Alternativt görs en ny blocktriangulering utan tillläggsparametrar men med alla nybestämda punkter som kända från utjämningen med tilläggsparametrar. Kvarstår problemen bör man inte ändra orienteringen i enskilda modeller eftersom det ofta leder till problem i omgivande modeller. Utredning bör istället göras och om fel identifieras i blocktriangulering bör den göras om i sin helhet. Arbetsdokument, december 2012 11 (57)

4.2 Detaljmätning av grundläggande geografiska teman Rekommendation - Bilaga B Mätningsanvisningar ger förslag på mätningsförfaranden för de grundläggande temana: byggnad, hydrografi, höjddata, kommunikation, markdata, markdetalj och teknisk anläggning. Några generella mätregler Detaljmätningen utförs med hänsyn till hur den tredimensionella geodatabasen avses bli uppbyggd: - Linje- och ytformiga objekt mäts i flera punkter. Generellt registreras det antal brytpunkter som krävs för att uppfylla kraven på mätosäkerhet och detaljåtergivning, dvs. för att återge markytans och objektens verkliga form. - Vissa datasystem kräver att ordningsföljden på de registrerade punkterna följer strömriktningen vid registreringen av t.ex. ett dike. Mätriktningen kan också vara viktig för t.ex. stödmur, kaj, stup, bassäng. - Byggnader justeras med avseende på rätvinklighet om sådana krav finns. - Man eftersträvar topologi, dvs. logisk samhörighet mellan objekten. - Det kan finnas en mäthierarki mellan olika objekt som ska ansluta till varandra t.ex. att slänt/dike mäts före ägoslag. - Separata koder för osäkert placerade objekt bör användas, om synligheten för dessa är begränsad i bilderna, exempelvis p.g.a. vegetation. Kodlista och mätningsförfarande Detaljmätningen skall följa beställarens bifogade kodlista/databasmodell, alternativt enligt anvisad standard. Själva mätförfarande bestäms av till utförarens utrustning och rutiner. Krav på mätningsförfarande kan dock förekomma. I Bilaga B beskrivs kortfattat olika förslag på mätningsförfarande för följande grundläggande teman: Arbetsdokument, december 2012 12 (57)

- Byggnad - Hydrografi - Höjddata - Kommunikation - Markdata - Markdetalj - Teknisk anläggning 4.3 Komplettering med geodetiska metoder Information Geodetisk mätning beskrivs i dokument Referenssystem och geodetisk mätning. Geodetiska metoder kan vara aktuella att använda när det är dålig insyn i lodbilder, men kan även användas för mindre ajourföringsinsatser eller för akuta ajourföringsinsatser där aktuella bilder inte finns. Beskrivningen av själva mätförfarandet återfinns i dokument Referenssystem och geodetisk mätning. Mätosäkerheten blir vanligen lägre vid geodetisk mätning, vilket bör avspeglas i databasernas metadata. Mätning av objekt sker enlig samma kodning och mätningsförfarande som vid fotogrammetrisk detaljmätning. Det är viktigt att man tar med sig höjdkomponenten på samma sätt som vid fotogrammetrisk mätning. Ett specialfall är byggnader, där man vid fotogrammetrisk detaljmätning i lodbilder mäter takets utbredning, dvs. takkanten. Vid geodetisk mätning mäts vanligen husliv där höjdpunkten placeras där hushörnet möter marken. Det förekommer att man kompletterar med takkantshöjd alternativt taknock, som mätts geodetiskt, för att erhålla LoD1-objekt för 3D-redovisning. Arbetsdokument, december 2012 13 (57)

5 Efterbearbetning Rekommendation Efterbearbetning vid fotogrammetrisk detaljmätning bör ske i enlighet med Bilaga C. Exempel på efterbearbetning är: - Kontroller av data avseende innehåll, kodning, fullständighet med mera och rättning av felaktigheter - Ytbildning - Generering av beteckningar och symboler - Hantering av höjdkurvor - Förbereda leverans Arbetsmomenten kan utföras vid insamlingstillfället eller efter insamling. Om arbetet delas upp är det viktigt att god kommunikation upprätthålls mellan olika operatörer för att upprätthålla homogen kvaliteten i datamängden. Vid efterbearbetning i annan programvara, än vid insamlingen, är det viktigt att även denna programvara kan hantera 3D. Arbetsdokument, december 2012 14 (57)

6 Leverans Krav Leverans ska ske i enlighet med de krav som angetts i beställningen. Checklista A.2 Utförarens egenkontroll vid fotogrammetrisk detaljmätning fylls i och bifogas leveransen. 6.1 Format/namnsättning på kartdatafiler Om uppdraget består av detaljmätning standardnivå 3 över en tätort är namnet på leveransfilen ofta detsamma som ortnamnet. Levereras kan ske i en fil eller uppdelat på planbild, kurvor eller markmodell etc. Det finns många filformat som är lämpliga för leverans av vektordata (punkter, linjer eller ytor). Beställaren preciserar vilket format som önskas. 6.2 Innehåll och format på digitala metadata Innehåll och format bör anpassas till den svenska metadataprofilen på geodata.se och på sikt vidareutvecklas till att även hantera objektnivån på ett relevant sätt. 6.3 Media och bibliotekstruktur Leverans av data ska ske på lämpligt medium, t.ex. DVD, hårddisk eller via FTP. Typen av hårddisk bör specificeras vad gäller typ och interface (t.ex. USB eller Firewire). Beställaren väljer media. 6.4 Leveransrapport Alla uppdrag ska redovisas skriftligen i en leveransrapport. Rapporten är en del av leveransen av den produkt som rapporten avser. Alla data som hör till ett projekt levereras i digital form. Allt arbete ska redovisas, analyseras och kommenteras; eventuella problem ska behandlas. Rapporten ska vara daterad och undertecknad av ansvarig hos utföraren. Rapporten bör ha rubriker och innehåll enligt Checklista A.2. Arbetsdokument, december 2012 15 (57)

7 Beställarens kontroll Krav Beställarens kontroll av leverans vid fotogrammetrisk detaljmätning ska genomföras enligt Checklista A.4. Beställaren kvalitetsgranskar vanligen leveranserna genom en kombination av fullständiga kontroller och stickprov. Om en leverans inte är komplett, eller om stickproven visar på avvikelser från specifikationen och leverantörens kvalitetsplan som är signifikanta, så avbryts kvalitetsgranskningen och leverantören får åtgärda felen. Komplett leverans a) Produktionsrapport b) Alla filer med och korrekta c) Täckning och referenssystem Kontrollen underkänd och avbryts Logisk konsistens d) Konnektioner e) Topologi Kontrollen underkänd och avbryts Visuell kontroll f) Lägesnoggrannhet g) Generalisering h) Klassificering i) Geometri j) Fullständighet och osäkerhetsmarkeringar Kontrollen underkänd och avbryts Figur 1. Figuren visar en översikt över ett tänkt kontrollflöde. Följande förslag ges på ett kontrollflöde i 3 steg (se Figur 1): 1 Komplett leverans. Syftar i första hand till att kontrollera att allt beställt material har levererats och att det uppfylller de övergripande kriterier som satts på leveransen. Arbetsdokument, december 2012 16 (57)

2 Logisk konsistens (strukturell kontroll). Syftet är framför allt att hitta felaktigheter i produkternas format och struktur med hänsyn tagen till bl.a. korrekta snappningar, ev. felaktiga höjdvärden, att alla polygoner är slutna samt att det inte finns linjer utan anslutning. Det görs även en kontroll att leverantören på ett riktigt sätt har kantkonnekterat de olika filerna i leveransen. 3 Visuell kontroll i 3D. Kontrolleras att leverantören generaliserar materialet på ett lämpligt sätt, att mätosäkerheten är enligt specifikationerna samt att fullständighet och tematisk noggrannhet är godtagbara. Det kontrolleras även att osäkerhetsmarkeringar är relevanta och korrekta. Planera för vilka kontroller som ska utföras samt vilka som ska utföras på alla beställda data och vilka som ska utföras som stickprov. Arbetsdokument, december 2012 17 (57)

8 Läs mer/referenser [1] Geodetisk och fotogrammetrisk mätnings- och beräkningsteknik - utkast till kapitel 13-15 kallat Introduktion till Fotogrammetri och daterad 2012-02-25, Anders Boberg. <Dokumentet är ännu inte publicerat> <Ev. måste HMK publicera detta tills det kommer ut> [2] Kart og geodata, versjon 2, 2009-01-01, Kartverket, Norge. Arbetsdokument, december 2012 18 (57)

A Checklistor A.1 Grundläggande krav vid upprättande av förfrågningsunderlag <Utvecklas tillsammans med bl.a. motsvarande bilaga i dokumenten Laserdata, luftburen insamling och fordonsburen insamling> Nedan följer några särskilda påpekanden beträffande principer, innehåll, tips etc. vid utformning av kravspecifikation. - Uppdraget avser fotogrammetrisk detaljmätning enligt standardnivå enligt Tabell 1. - Ändamålet med mätningen påverkar på olika sätt planeringen. För att utföraren ska kunna välja en lösning som motsvarar beställarens kravbild är det viktigt att beställaren upplyser om vad detaljmätningen avser: nymätning eller ajourhållning, ett särskilt tema eller helt kartverk, 3D-krav etc. - Karteringen grundas på beställarens precisering av funktionella krav på slutprodukten. - Koordinat- och höjdsystem anges. SWEREF 99 och RH2000 rekommenderas för att erhålla bästa geometri och kunna utnyttja andras geodata för kontroller. Eventuell transformation till lokala system bör ske först som ett sista steg innan leverans. Höjdkurvor konstrueras efter transformation för att få rätt läge. - Krav på lägesosäkerhet i plan och höjd anges som RMS-värden för distinkta objekt. Antal decimaler på koordinater och höjder i leverans bör anges. - Beställarens kodlista/databasmodell ska bifogas alternativt hänvisas till någon standard. Det är viktigt att tydliggöra om koderna ska användas i leveransen. - Särskilda krav på mätanvisningar ska bifogas. I Bilaga B ges olika förslag på mätningsanvisningar, som kan hänvisas till. - Indata för Markmodell anges. Det kan t.ex. finnas data från ny nationell höjdmodell (NNH) eller andra befintliga höjddata att utgå ifrån. - Ekvidistans för kurvor specificeras. Hur kurvor ska tas fram ska anges om beställaren vill styra detta. Exempelvis kan data från ny nationell höjdmodell kompletterade med brytlinjer, mätta i stereomodell, användas. - Detaljer som inte kan återfinnas i bildmaterialet ingår inte i leveransen. T.ex. kan tät skog ge anledning till att utelämna data. Arbetsdokument, december 2012 19 (57)

- Alternativet fältkompletteringar ska finnas med i beställning om sådan krävs. Funktionella krav på utförandet Hur man utför arbetet har naturligtvis stor betydelse för resultatet. Vid upphandlingar kan beställaren få viss försäkring av resultatet genom att utförarens genomförande och kvalitetsrutiner beskrivs i en kvalitetsplan, som bedöms tillsammans med kapacitet, utrustning, personalens erfarenhet med mera Utgångsmaterial Bilder och resultat från blocktrianguleringen samt övrigt material som kan underlätta utförarens arbete ska bifogas. Vad gäller utgångsmaterialet bör särskilt påpekas: - Kartläggningsområde. En beställare bör tydligt definiera vilket område det är som ska täckas i ett angivet och känt koordinatsystem. Digitala områdesbegränsningslinjer (polygoner) i känt referenssystem ska bifogas för att undvika missförstånd. Att endast rita områdesbegränsningspolygoner på bakgrundskarta innebär problem. Det kan ibland vara svårt att återfinna positioner i en stereomodell, exempelvis i skogsområden eller när inga närliggande detaljer kan återfinnas och refereras till. Karta med områdesbegränsning kan bifogas beställningen, men den digitala polygonen ska vara gällande. - Bilder och blocktriangulering. Bildernas upplösning på marken(gsd) och blocktrianguleringsresultatet påverkar mätosäkerheten i slutprodukten och begränsar möjligheten att tolka detaljer. Därför bör en beskrivning av ingående bildmaterial avseende bildupplösning, mätosäkerhet, insyn, övertäckning, tidpunkt för flygning, skugglängd etc. bifogas, liksom resultatet från blocktrianguleringen - Eventuella konnektionsfiler ska bifogas. Det är viktigt att tydliggöra om och var konnektering ska ske. Observera att om höjdvärde saknas på indataobjekt eller är felaktiga så försvåras mätningsarbetet vid ajourhållning och vid anslutningar i konnektionsområden. - Data som kan användas som bakgrundsmaterial bör bifogas. - Om leverans ska ske i lokalt system bör beställaren anvisa lämpliga transformationsformler. Se dokument Referenssystem och geodetisk mätning för hur system och transformationer bör hanteras. Arbetsdokument, december 2012 20 (57)

Krav på leveransen Förutom kraven på detaljmätningens datainnehåll är det viktigt att - redan i beställningen tydligt ange ev. särskilda krav på leveransen, exempelvis: - Leverans i 3D/2D, uppdelat i DTM, kurvbild, karta etc. - Leveransformat för filer samt metadata. - Namngivning av filer. - Innehåll i leveransrapport och metadatafiler. Vid framtagning av en leveransrapport för fotogrammetrisk detaljmätning ska Checklista A.2 användas som utgångspunkt. Omfattningen anpassas till uppdragets storlek - Media och biblioteksstruktur (eller om det räcker att den beskrivs av utföraren). Det är viktigt att tydligt specificera vilka data leverantören ska leverera respektive behålla och hur länge de data som leverantören behåller ska finnas tillgängliga för beställaren. Leverantören kan t.ex. behålla rådata en viss tid och bara leverera en eller flera efterbearbetade produkter. Vidare bör upphovsrätten till insamlat material tydliggöras. <Kort beskrivning om hur databastillstånd och sekretess hanteras bör eventuellt läggas till (alternativt till dokument Introduktion).> Arbetsdokument, december 2012 21 (57)

A.2 Utförarens egenkontroll <Listan ska kompletteras > Moment Ja Nej Leveransrapport ifylld och följer specifikation enligt avtal Problem i arbetet beskrivet i Leveransrapporten Kontroll av fullständighet utförd Kontroll av lägesosäkerhet utförd Arbetsdokument, december 2012 22 (57)

A.3 Utförarens leveransrapport <Innehållet ska detaljgranskas> 1 Allmänt 1.1 Beställare/kund (adress, projektledare). 1.2 Uppdrag, nummer och namn. Län och kommun. 1.3 Utföraren/uppdragstagaren (adress och fackansvarig) och ev. underleverantörer. 1.4 Arbetets omfattning (flygfotografering, blocktriangulering, ortoframställning, fotogrammetrisk detaljmätning etc.). 1.5 Koordinat- och höjdsystem. 1.6 Beskrivning av kvalitetssäkringsrutiner som har följts. 1.7 Kopia på beställningsformuläret med bilagor och kartutsnitt. 1.8 Ev. utskrift av karta i lämplig skala avseende färdig produkt - information om uppdraget (namn, skala, beställare, företag) - polygon över beställt kartläggningsområde - urval av lämpliga teman. 2 Planering och överväganden 2.1 Val av teknisk utrustning. 2.2 Kontroller av utgångsmaterial, blocktriangulering etc. 2.3 Organisation av arbetet, en eller flera operatörer m.m. 3 Datainsamling fotogrammetrisk detaljmätning 3.1 Tidsperiod för genomförandet. 3.2 Förhållanden som orsakat avvikelser från beställningen anges och motiveras. 3.3 Använd teknisk utrustning och version av programvara med instrumentnummer och operatör. 3.4 Programvaror som använts för datainsamlingen, inklusive beskrivning av tillämpade procedurer. 3.5 Kort beskrivning av hur modellerna har orienterats och kontrollerats; dokumentation av orientering som bilaga. 3.6 Svårigheter vid insamlingen - modelldeformationer - fel i punkter från blocktrianguleringen - problem vid konnektering till befintliga data - problem med utgångsmaterialet etc. Arbetsdokument, december 2012 23 (57)

3.7 Ev. fältarbete - tid och information om vem som utfört fältarbetet - vilka objekt som har kontrollerats/mätts - metod för registrering av objekt och - hur de har infogats i databasen. 4 Efterbearbetning 4.1 Vem har gjort redigering och vilken programvara användes. 4.2 Rutiner för olika arbetsmoment, inkl. dokumentation av topologikontroll m.m. 5 Leverans 5.1 Information om leverans av digitala data (tid, datafiler, ev. lagring och databas). Filformat, namngivning, geografisk uppdelning. 5.2 Ev. arkivering av material som använts (observationer, koordinater, foton etc.). Arbetsdokument, december 2012 24 (57)

A.4 Beställarens leveranskontroll <Innehållet ska detaljgranskas> Komplett leverans a) Leveransrapport - Kontrollera att leveransrapporten är ifylld enligt avtalet och att alla avvikelser har beskrivits. - Jämför rapporten med kraven enligt beställningen, t.ex. vad gäller storleken på avvikelser. - Läs leverantörens kvalitetsplan om sådan finns. b) Korrekta filer Kontrollera att: - alla filnamn är korrekta - alla filer kan kopieras och öppnas - alla filer har rätt format - alla metadata är ifyllda. - Korrekt geografisk uppdelning c) Täckning och referenssystem - Rita upp och kontrollera att området överensstämmer med områdesbegränsningen. - Kontrollera referenssystem för leverans i plan och höjd. Logisk konsistens d) Konnnektioner - Kontrollera att konnektering mot befintliga, angränsande kartdata har utförts. e) Topologi Kontrollera att: - eventuella toleranser för objektens längd och yta stämmer mot specifikationen - inga ytor, linjer eller punkter överlappas av andra objekt om sådant krav finns - linjer inte korsar sig själva - angiven mätordningshierarki har tillämpats Arbetsdokument, december 2012 25 (57)

- ytor är slutna och nätverk är sammanhängande. Visuell kontroll f) Lägesosäkerhet - Om fältmätningar utförts kontrolleras dessa mot levererade data. T.ex. kan höjdpunkter mätas in och jämföras med de fotogrammetriskt mätta. Finns geodetiskt mätta byggnader kan dessa verifiera detaljmätningen, men hänsyn måste tas till skillnaden mellan takutsprång och husliv. g) Generalisering - Kontrollera generaliseringen av data i 3D-modeller, genom stickprov för olika teman. h) Klassificering Kontrollera klassificeringen av data i 3D-modeller. Kontrollera att: - datastrukturen stämmer med beställningens krav - kodningen av byggnadskoder är korrekt (genom stickprov) - tillbyggnader har kodats med separat kod - kodningen av markslag är rimlig (genom stickprov) - att släntkrön och släntfot är korrekt klassade och innehåller beteckningar (genom stickprov) - klassificeringen är konsekvent utförd - det inte finns skillnader mellan stråk och modeller, beroende på att olika operatörer utfört arbetet. i) Geometri och kartografi Kontrollera datat i 3D-modeller. Program med 3D-funktionalitet kan användas för att rotera data i front- och isometriskt läge. Nedan listas ett antal kontroller som kan utföras: - Kontrollera att korrekt geometrityp (dvs. yta, linje, punkt eller text) har använts för respektive lager. - Använd rutiner för att kontrollera alla brytpunkters höjdvärde och rita upp de som har höjdvärdet 0 eller lägre. Bedöm om dessa är korrekta. - Använd rutiner för att kontrollera dubbletter, glapp och överlappning av polygoner och linjer. - Använd rutiner för att söka ut överflödiga punkter d.v.s. punkter som startar och slutar med samma koordinater. T.ex. kan kurvsnuttar bli kvar vid klippning med polygoner. Arbetsdokument, december 2012 26 (57)

- Kontrollera att korrekt snappning utförts i konnektionsområdet. - Kontrollera att eventuellt begärd kurvutjämning ( smoothing ), och angivet minsta avstånd mellan brytpunkter för t.ex. kurvor eller strandlinje, har tillämpats. - Kontrollera att besiffring inte placerats på olämpliga ställen som t.ex. byggnader. - Kontrollera att kurvor är klippta för bebyggelse, vägar med mera om detta beställts. - Kontrollera att stolpar finns mätta utefter ledningar (kan saknas i tät skog). - Kontrollera mätriktning för stödmur, kaj, bassäng, vägräcke, stup om så krävs för att erhålla rätt symbolriktning. j) Fullständighet Kontrollera datats fullständighet i 3D-modeller. Vanligast är att kontroll utförs med ortofoto som bakgrund. Gör stickprov av att allt verkar finnas med, och kontrollera att: - det finns en rimlig mängd data i alla angivna lager. Här kan eventuellt befintliga äldre data användas <Vad menas med rimlig mängd?> - mätta byggnader överensstämmer med korresponderade ortofoto - alla aktuella vägtyper representerade - mittlinje för väg och cykelbanor mätta om det är beställt - vattendrag och trappor har riktningspilar - eventuella attributfält är kompletta och korrekt ifyllda. Jämför om möjligt med tidigare mätta data över samma område. Arbetsdokument, december 2012 27 (57)

B Mätningsanvisningar B.1 Inledning <Kommunernas behov bör utvecklas och Lantmäterivinklingen tonas ner. Generellt gäller att texten bör komprimeras mer > I denna bilaga beskrivs kortfattat definitioner och förslag på mätningsförfarande för följande grundläggande teman: Tema Byggnad Hydrografi Höjddata Kommunikation Markdata Markdetalj Teknisk anläggning Avsnitt B.2.1 B.2.2 B.2.3 B.2.4 B.2.5 B.2.6 B.2.7 För varje tema anges förslag på mätningsförfaranden för detaljmätning avseende standardnivå 1 (FD1) och standardnivå 3 (FD3). Standardnivå 3 (FD3) motsvarar den mätning som vanligen genomförs av kommuner i tätorter för en kartpresentation i skala 1:400. Standardnivå 1 (FD1) motsvarar den mätning som genomförs av bl.a. Lantmäteriet för en kartpresentation i skala 1:10 000. B.2 Teman B.2.1 Byggnad Byggnad är en konstruktion som varaktigt placeras på eller under mark. Byggnaden ska vara sammanhängande och ha en individuell konstruktion av tak och vanligen även väggar och som är så stor att människor kan uppehålla sig däri och vara avsedd för visst ändamål. Arbetsdokument, december 2012 28 (57)

Generellt om mätning Vid mätning av byggnader registreras takkant för huvudbyggnader och tillbyggnader samt för byggnadslinjer som förbinder de olika huskropparna. Alla byggnader/tillbyggnader ska behandlas som slutna ytor. Byggnader kan mätas som linjer som skall kunna ytbildas eller direkt som ytor. Byggnadstillbehör bör inte mätas som linjeobjekt, eftersom de enkelt ska kunna ytbildas. Figur B.2.1a. Figur B.2.1a. Exempel på byggnadstillbehör vars geometrier kan ytbildas (övre bilden) och sådana vars geometrier inte kan ytbildas (nedre bilden). För att få bästa geometri när takkant av byggnaden mäts, bör man först mäta den sida som ger bäst riktningsbestämning, oftast den längsta sidan. Om krav ställs på funktion i mjukvaran som gör geometrin rätvinklig skall den användas. En sådan funktion ska kunna stängas av vid Arbetsdokument, december 2012 29 (57)

behov. Snedbilder och gatubilder kan underlätta tolkning av byggnadsändamål om sådana krav finns. Byggnader kan, se Figur B.2.1b, vid fotogrammetrisk detaljmätning i lodbilder, mätas i olika detaljeringsgrader avseende takkonstruktion: - Level of Detail 0: Byggnaden mäts längs takkanten men höjdinformationen lagras inte (2D) eller lagras med takkanten projicerad på markytan (2,5D). Denna detaljeringsgrad rekommenderas inte för uppbyggnad av databaser även om data endast ska presenteras som 2D-karta. Utelämnad höjdinformationen försvårar framtida fotogrammetrisk ajourhållning. - Level of Detail 1: Byggnaden mäts längs takkanten. En enkel byggnadsredovisning, hus blir en skev skokartong. Denna förenklade 3D-modell används främst vid FD1 men förekommer även vid FD3 beroende på användarbehoven. - Level of Detail 2: Byggnaden mäts antingen: - med takkonstruktion utan takdetaljer. Det blir en realistisk 3D-modell men utan balkonger, takkupor med mera - med takkonstruktion med takdetaljer som balkonger, takkupor m.m. Level of Detail 2 används ofta som utgångspunkt för FD3 av tätort och kompletteras med takdetaljer där särskilda behov föreligger, t ex visualisering av planering. Figur B.2.1b. Mätning av takkonstruktioner i LoD 1 och LoD 2 med och utan takdetaljer. (Källa: SOSI/FKB) Standardnivå 3 (FD3) Kommunal mätning av byggnad skiljer sig i dagsläget mellan olika kommuner. Arbetsdokument, december 2012 30 (57)

Ett vanligt mätförfarande inom främst tätbebyggda områden är att mäta takets ytterkontur antingen som ett objekt, eller som huvudkropp med utbyggnad om det är stor höjdskillnad mellan taken. Taknocken mäts som ett eget linjeobjekt. Utifrån denna mätning kan man sedan 3D-ytbilda taken i enlighet med Figur B.2.1c Resultatet blir LoD 2. Om så önskas kan detaljerade takdetaljer läggas till. Figur B.2.1c. Exempel på hur man kan mäta tak I Malmö kommun har ett alternativt och effektivt mätförfarande utvecklats som med hjälp av FME kan konstruera 3D-modeller för ett stort procentandel av stadens byggnader. Figur 2.1d. Exempel på hur man mäter tak traditionelltoch i Malmö Arbetsdokument, december 2012 31 (57)

En del kommuner använder den norska standarden SOSI/FKB som är framtagen att hantera byggnader i olika detaljnivåer, se Figur B2.1b och B.2.1e. Figur B.2.1e. Exempel på registrering av byggnad i SOSI/FKB enligt FKB-A vilket gör det möjligt att senare generera takkonstruktioner i LoD 2. Mätning sker hierarkiskt med början med yttre takkant (röd linje) som sedan sluts med inre takkant (blå linje) osv. Standardnivå 1 (FD1) Vid detaljmätning för standardnivå 1 (FD1) används ofta LoD1, av både kostnadsskäl och för att bildmaterialets upplösning sätter praktiska begränsningar för vad som kan tolkas. Det förekommer även att mindre byggnadsobjekt mäts och redovisas som punktobjekt. Mindre byggnader som till exempel friggebodar kan vara svåra att skilja från föremål i liknande storlek som husvagnar. Vidare kan altantak/skärmtak vara svåra att särskilja från husets tak. Lantmäteriet har som exempel följande regler för detaljmätning: - Byggnadens storlek bör vara minst 15 kvadratmeter för huslivet med undantag om byggnaden utgör karakteristisk detalj i landskapet. - Vissa byggnadsobjekt redovisas som punktobjekt om de är mindre än 15 kvadratmeter, exempelvis klockstapel och torn. - Består en byggnad av flera delar ska den mätas som en enda byggnadsgeometri om delarna har samma ändamål. Skärmtak redovisas dock som separat objekt. Arbetsdokument, december 2012 32 (57)

Eftersom det är svårt att tolka altantak/skärmtak, ändamål med mera i bildmaterial så är gränserna i praktiken lite flytande. Figur B.2.1f. Exempel på Lantmäteriets variant av mätning enligt LoD1. B.2.2 Hydrografi Innehåller uppgifter om ytvattenförekomster bland annat i form av hav, sjöar och vattendrag. Även objekt som finns i anslutning till vatten ingår i hydrografi, till exempel brygga, dammbyggnad och färskvattensbrunn. Generellt om mätning För sjöar och större vattendrag mäts strandlinjen i form av en kantlinje. Kantlinjen bör vara sluten så att vatten kan ytbildas utifrån strandlinjen. Vatten karteras då genomgående under broar, små bryggor och liknande. Figur B.2.2a. Exempel på sluten strandlinje Arbetsdokument, december 2012 33 (57)

Dessutom gäller att: - Vattendrag under markyta redovisas där de går korta sträckor under markytan och ingår i ett avrinningssystem. - För mindre vattendrag mäts mittlinje. - Vid mätning av vattendrag som kantlinje eller mittlinje redovisas strömriktningen ibland som ett attribut på linjen eller med en lös pilsymbol. - Vid mätning av mittlinje bör observeras, att vissa datasystem kräver, att ordningsföljden på de registrerade punkterna följer strömriktningen. Figur B.2.2b. Exempel på vattendrag med strömriktningspil vid kantlinje respektive mittlinje Arbetsdokument, december 2012 34 (57)

Standardnivå 3 (FD3) Bäckar och diken mäts som mittlinje där de är smalare än 2 meter, annars mäts kantlinje. Öar mäts med strandlinje och ska vara större än 10 kvm. Färskvattenbrunn mäts som punktsymbol. Dike mäts vanligtvis som mittlinje utmed vägar och kring åkermark. Figur B.2.2c. Exempel på färskvattenbrunn och dike längs med väg. Arbetsdokument, december 2012 35 (57)

Standardnivå 1 (FD1) Följande principer styr exempelvis Lantmäteriets detaljmätning: - Bäckar och diken mäts som mittlinje där de är smalare än 6 meter, annars mäts strandlinje. - Öar mäts som strandlinje och ska vara större än 20 kvm. - Bryggor snappas mot strandlinjen, de redovisas inte på land. - Kantlinje för Pir och Kaj dubbellagras tillsammans med strandlinjen, Figur B.2.2d. - Dammbyggnad mäts som mittlinje. Som dammbyggnad räknas den del av fördämningen som bär upp dammluckorna och oftast är gjuten i betong, Figur B.2.2e. - Slussport mäts som punkt. Punkten mäts med riktning motströms, Figur B.2.2f. Vattentub eller Vattenränna mäts som mittlinje ovan markytan. Den ska ingå eller ansluta till ett vattendrag och vara minst 200 meter lång, Figur B.2.2g. Vattenfall mäts som kantlinje där vattnet faller fritt om vattendraget är minst 20 meter brett. I smala vattendrag, ner till ca 6 meter, redovisas endast markanta vattenfall. Fors mäts som mittlinje i vattendrag bredare än 6 meter, minimilängd för redovisning är 50 meter. Figur B.2.2d. Exempel på dubbellagring av strandlinje och pir/vågbrytare. Arbetsdokument, december 2012 36 (57)

Figur B.2.2e. Exempel på dammbyggnad. Arbetsdokument, december 2012 37 (57)

Figur B.2.2f. Exempel på slussport. Figur B.2.2g. Exempel på vattentub/vattenränna. Arbetsdokument, december 2012 38 (57)

B.2.3 Höjddata I geografiska databaser lagras markmodeller som Grid eller TIN. I traditionella kartor i 2D återges terrängens höjdförhållanden i form av nivåkurvor och punkthöjder. Hus, vägar och övriga hårdgjorda ytor hålls oftast rena från nivåkurvor. Punkthöjder mäts för att tydliggöra höjdförhållanden på vägar och hårdgjorda ytor, såsom parkeringsplatser och andra plana ytor. De kan även mätas som hög- och lågpunkter i terrängen. Figur B.2.3a. Exempel på markmodell i form av TIN, ortofoto draperat på markmodell, nivåkurvor med 0.5 m ekvidistans samt punkthöjder i vägar och på hårdgjorda ytor. Generellt om mätning Markmodeller kan skapas ur laserpunktmoln, matchade flygbilder eller genom mätning av brytlinjer, läs mer i dokument Höjddata. Nivåkurvor och höjdpunkter kan antingen genereras ur markmodellen eller mätas direkt. Följande avsnitt beskriver direkt mätning av kurvor och mätning av brytlinjer och höjdpunkter. Arbetsdokument, december 2012 39 (57)

Standardnivå 3 (FD3) Manuell komplettering i stereoinstrument av nivåkurvor lämpar sig bäst för ajourhållning över mindre ytor, exempelvis på nybyggda tomter, utfyllnadsområden, nya vägar med mera, på begränsade ytor där man enkelt kan ta bort en felaktig del av nivåkurvan. Rätt ekvidistans ställs in, nivåkurvan mäts och ansluts mot befintlig nivåkurva. Nivåkurvor mäts med manuell registrering av varje punkt eller med streaming, där man ställer in parametrar för att uppnå bästa punkttäthet i linjeobjektet. Manuell punktvis registrering ger bäst mätresultat. För att inte få problem med Fertsch-effekten bör man undvika mätning under rörelse. Fertsch-effekten uppstår när bilderna i stereoparet är olika starkt belysta. Vid rörelse i basriktningen upplevs att mätmärket sänks eller höjs, vilket kan ge felaktiga höjdvärden. Med lämplig programvara kan höjdkurvor framställas genom att ett antal väl valda punkter mäts. Punkterna placeras tätare där terrängens lutning ändras. Brytlinjer mäts vid kanter i terrängen. Punkterna och brytlinjerna får sedan bygga upp en markmodell, ur vilken höjdkurvorna framställs, se Figur B.2.3b. Som alternativ till punktvis mätning i öppen terräng kan punkter genereras genom bildmatchning, se dokument Höjddata. Figur B.2.3b. Exempel på mätning för markmodell. Arbetsdokument, december 2012 40 (57)

B.2.4 Kommunikation Vägar och gator definieras som anlagd väg i första hand avsedd för motorfordon, inkl. de i över-/underfarter, på broar och i tunnlar. Med övriga vägar avses traktorväg, cykelväg/parkväg och gångstig. Med trafikspår avses järnväg, tunnelbana eller spårväg/spårvagn. Generellt om mätning För underfarter av vägar och trafikspår kan en ungefärlig linje med högre lägesosäkerhet mätas. Figur B.2.4a. Exempel på ungefärlig streckning av gångväg under väg. Arbetsdokument, december 2012 41 (57)

Standardnivå 3 (FD3) 5 6 7 8 1 2 10 11 3 4 11 10 11 9 1 = Gång-/cykelbanekant 2 = Kantsten 3 = Vägbanekant 4 = Dikesmitt 5 = Släntkrön 6 = Dikeskant 7 = Vägbanekant, tillika dikeskant 8 = Vägbanekant, tillika släntkrön 9 = Släntfot 10 = Vägmitt (mäts inte utan genereras och ska stämma med NVDB) 11 = Körbanekant (ofta definierad av målade linjer, mäts inte) Figur B.2.4b. Anvisning för mätning av vägbana i anslutning till dike, slänt/skärning och gång-/cykelbana. Bildens övre del visar en tvärsektion och den undre delen visar motsvarande kartbild. Vägar och gator mäts som kantlinje för vägbana, alternativt som kantsten, och normalt utan att specificera vägklass, se Figur B.2.4b. Vägbanekant avslutas och påbörjas vid infarter till fastighetsgräns, i rak linje. Väg ska mätas på gårdsplan ut till huvudväg, om avståndet mellan huvudväg och fastighetsgräns inte överstiger 5 meter. Väglinje kan i detta fall tätas med separat kod om så önskas. Vid längre avstånd mäts huvudväg fram till fastighetsgräns. Detta möjliggör att vägar på tomtmark enkelt kan utelämnas vid utritning, se Figur B.2.4.c. Alternativt kan vägbanekant mätas fram till fastighetsgräns, oavsett avstånd till huvudväg. För trafikspår mäts rälsläget in med en sådan punkttäthet att en bra höjdredovisning och en jämn linjeföljning uppnås, se Figur B.2.4d. Stigar mäts som mittlinje eller kantlinje beroende på stigens bredd. Arbetsdokument, december 2012 42 (57)

Figur B.2.4c. Mätning av vägkant och infarter på gårdsplan, om avståndet mellan huvudväg och fastighetsgräns inte överstiger 5 meter. Figur B.2.4d. Trafikspår på banvall respektive i gatumark. Standardnivå 1 (FD1) Vid Lantmäteriets detaljmätning mäts kommunikation enbart som mittlinje: - Alla vägar som är till för motorfordon mäts som körbana med mittlinje, enligt den definition som finns i Trafikverkets Nationella vägdatabas (NVDB), se Figur B.2.4e. Det innebär att där vägarna har fysiska hinder mellan körbanorna så mäts två mittlinjer, t.ex. vid motorväg. Arbetsdokument, december 2012 43 (57)

- Sämre bilväg och traktorväg mäts i mindre urval och kan dessutom vara svåra att särskilja, se Figur B.2.4f. - Järnväg mäts alltid som mittlinje, vare sig det är dubbel- eller enkelspår. - Cykelväg/Parkväg mäts som mittlinje där de förbinder bebyggelseområden eller leder till specifika mål. - Gångstig mäts som mittlinje, men den kan vara svår att mäta fullständigt. Figur B.2.4e. Exempel på körbana. Figur B.2.4f. Exempel på sämre bilväg respektive traktorväg. Arbetsdokument, december 2012 44 (57)

B.2.5 Markdata Markdata består av flera olika kategorier, vanliga är t.ex. - Marktäcke, som är en beskrivning av den fysiska markytan i olika klasser och i sin enklaste form består av vatten, vegetation, naturliga ytor utan vegetation samt ytor skapade av människan. - Markanvändning; en beskrivning av markytans faktiska användning för olika ändamål, t.ex. industri, jordbruk, rekreation etc. - Anläggningsområden, som är en del av markanvändningen och kan beskrivas som en yta på vilken huvudsakligen industriaktiviteter eller aktiviteter med anknytning till sport, fritid eller kultur bedrivs, se Figur B.2.5a. Figur B.2.5a. Exempel på anläggning, fotbollsplan. Kartbilden avser inte samma fotbollsplan. Generellt om mätning Generella synpunkter beträffande markdata är: - Marktäcke brukar vara heltäckande medan markanvändning oftast inte är det. - Markdata består av ytor eller linjer som kan ytbildas. - Markdata har ofta lägre krav på lägesnoggrannhet och mäts med mindre punkttäthet än t.ex. vägar. Det förekommer att mätningar görs i ortofoto. Önskas höjder kan dessa interpoleras ur höjdmodell. - Text till anläggningsområden läggs som attribut eller lös textinformation. Standardnivå 3 (FD3) Under markanvändning finns det flera detaljerade ändamål som användas i FD3, som t.ex. gräs, asfalt och parkering. Arbetsdokument, december 2012 45 (57)

Parkering beskrivs som en hårdgjord plan yta och mäts som linje. Parkeringsytan kan vara uppdelad av synliga avgränsningar, inom samma parkeringsområde, av bland annat häck, staket och kantstöd, se Figur B.2.5b. Under marktäcke finns det också flera detaljerade ändamål som kan användas i FD3, t.ex. berg i dagen, asfalt, grus och stenläggning, se Figur B.2.5c. Figur 2.5b. Parkering. Figur 2.5.2c. Berg i dagen. Arbetsdokument, december 2012 46 (57)

Standardnivå 1 (FD1) Lantmäteriets har exempelvis följande regler: - Minimimått för redovisning av ytor är exempelvis 0.1 hektar. - Marktäcket mäts med markkantlinjer som har olika koder beroende på vilken typ av mark den avgränsar. Innanför markkantlinjerna mäts en ID-punkt som talar om vilken sorts markslag det är, se Figur B.2.5d. - Linjerna har en hierarkisk ordning, eftersom samma linje avgränsar olika ytor. 1 Strandlinje eller Strandlinje diffus 2 Bebyggelseområde 3 Odlad mark 4 Öppen mark 5 Skogsmark Figur B.2.5d. Exempel på linjer och ID-punkter som avgränsar skogsmark, öppenmark och åker. Arbetsdokument, december 2012 47 (57)

B.2.6 Markdetalj Markdetaljer är fasta, bestående objekt som är av vikt för kartans utseende och av vikt för olika användningsområden. Standardnivå 3 (FD3) För slänt, se Figur B.2.6a, mäts begränsningslinjer vid överkant respektive underkant. Begränsningslinjerna kan utgöras av andra objekt såsom vägbanekant, dike osv, se Figur B.2.4b under avsnitt B.2.4 Kommunikation. En släntbeteckning kan automatgenereras i vissa program genom att ange släntkrön samt släntfot. Staket och häck redovisas vanligen som mittlinje på marknivå. Alla större staket och häckar mäts, med undantag för de som ligger inne på tomtmark, se Figur B.2.6b. Figur 2.6a. Exempel på slänt. Figur 2.6b. Häck och staket i tomtgräns. Arbetsdokument, december 2012 48 (57)

Plank mäts i marknivå. Mur mäts i överkant som mittlinje eller kantlinje, beroende på bredd i förhållande till normal presentationsskala. Stödmur mäts i överkant med den höga sidan till höger i mätriktningen, se Figur B.2.6c. Alternativt kan staket, häck och plank mätas som mittlinje på toppen. Markhöjd kan interpoleras ur markmodell. Träd mäts på stammen i marknivå. Enstaka träd mäts på offentliga ytor, utmed vägar och övrig kommunal mark där de står så glest att man kan urskilja varje träd med en godtagbar säkerhet, se Figur B.2.6d. Alternativt kan enkelträd mätas i toppen och mitten av varje träd och en allé i toppen av varje träd som en rak linje, se Figur B.2.6.1e respektive Figur B.2.6f. Trappor ska vara av betydande storlek och utgöra kommunikation mellan gångvägar. De mäts med ytterbegränsning. Stegen redovisas symboliskt och automatgenereras om möjligt. Mast mäts som mittpunkt på marken. Fundamentet mäts i ytterkant, se också avsnitt B.2.7 Teknisk anläggning. stödmur stenmur mittlinje stenmur kantlinje Figur B.2.6c. Exempel på hur mur mäts, punkten visar höjden. Figur B.2.6d. Enstaka träd utmed väg. Arbetsdokument, december 2012 49 (57)