Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2006 SKÄRKINDS GAMLA KYRKA Skärkinds socken Norrköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län
SKÄRKINDS GAMLA KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport juni 2006 Innehåll Inledning... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 SKÄRKINDS GAMLA KYRKA... 5 BESKRIVNING OCH HISTORIK... 5 Socknen... 5 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 6 Kyrkobyggnaden... 6 Exteriör beskrivning... 7 Interiör beskrivning... 7 KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 8 Kyrkogården... 8 Kyrkobyggnaden / gravkapellet... 8 BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 9 KÄLLOR... 9 Övriga inventeringar... 9 Kartor... 10 HÄNDELSELISTA... 11 2
Inledning Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. 3
Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Jessica Åkeson vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4
SKÄRKINDS GAMLA KYRKA Backa 3:1, Skärkinds socken, Norrköpings kommun, Skärkinds härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift Skärkind är en medeltida socken och den äldsta kända kyrkan uppfördes under äldre medeltid. Den var byggd av kalksten och hade troligen ett rektangulärt långhus med smalare kor med absid i öster samt torn med avtrappat murliv i väster. Under 1400- talet förstorades koret, en sakristia tillbyggdes i norr och invändigt blev kyrkan valvslagen och dekorerad med kalkmåleri. Senare tillkom också korsarmar i norr och söder samt ett vapenhus i trä framför tornet. Trots tillbyggnaderna befanns kyrkan vara för liten och 1835-36 byggdes det en ny kyrka på en närbelägen plats. Den gamla kyrkan revs 1844 bortsett från koret som sparades som gravkapell. Till de bevarade medeltida inslagen hör ett murat altare, en bildsmyckad romansk dopfunt och ett rikt dekorerat stjärnvalv. Ett skulpterat dubbelhuvud på kapellets östra yttervägg tros ursprungligen ha utgjort konsol till en rundbågsfris utmed korets murkrön. BESKRIVNING OCH HISTORIK Socknen Socknen finns omnämnd som Skierkind redan år 1308. Före reformationen var socknen prebende åt biskopen i Linköping. De förhistoriska lämningarna visar kulturlandskapets utveckling från äldre järnåldern, med större stensträngssystem med fägator och fornåkrar som ligger i anslutning till Dövestads avhysta bytomt och invid denna ett gravfält från yngre järnåldern. Det finns ytterligare fyra gravfält från yngre järnåldern. Ett tingshus fanns vid gamla kyrkan fram till omkring 1700 då det flyttades till Kumla i Gistad. Till socknens större gårdar hör Halleby gård som har anor från 1200-talet. Socknen är en åkerbruksbygd med större slätter och barrskogsbevuxna åsar. Göta kanal passerar genom socknen och tidigare trafikerades den även av östra stambanan. 5
Kyrkomiljön Ett öppet odlingslandskap med moränholmar omger kapellet som är placerat på en höjd intill landsvägen till Skärkinds nya kyrka. Kyrkogården Kyrkogården omges av en trädkrans och en kallmurad stödmur av gråsten. Intill kapellet finns en runsten som påträffades 1876 i den gamla kyrkans korgolv. Inskriften kan sannolikt dateras till 400-talet och är den äldsta runinskriften i Östergötland. Den andra runstenen, som också påträffades i kyrkan, är dekorerad med ett kors och dateras till 1000-talet. En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Den äldsta kända stenkyrkan i Skärkind uppfördes sannolikt under äldre medeltid men dess ursprungliga planform är inte känd. Det finns en uppmätning av kyrkan av byggmästare Abraham Nyström från Kristberg, förmodligen utförd i samband med den nya kyrkans byggande på 1830-talet. Uppmätningsritningen visar ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, korsarmar i norr och söder, en sakristia på korpartiets norrsida samt ett torn vid långhusets västgavel och framför tornet i väster fanns ett vapenhus av trä. Till den ursprungliga anläggningen hörde troligen tornet, som hade avtrappade murliv, eller så tillbyggdes det strax därefter. Under spiran fanns det en huggen rundbågsfris. Långhuset var sannolikt rektangulärt med lägre kor och absid i öster. Ett skulpterat dubbelhuvud mitt på östra ytterväggen har likheter med kyrkorna i Vårdsberg och Askeby där parvis sittande människohuvuden eller vädurshuvuden har utgjort konsoler till en rundbågsfris utmed murkrönet. Till kyrkans äldsta inventarier hör en sandstensdopfunt smyckad med fabeldjur i relief, tillverkad 1200 av en dopfuntsverkstad kallad Bestiarius. På 1400-talet skedde omfattande om- och tillbyggnader då koret förstorades, en rymlig sakristia i norr tillkom och samtidigt försågs kyrkan med valv som dekorerades. Ornamentik och valvteknik ansluter sig till kyrkor som Hagebyhöga, Herrestad, Askeby mfl. Enligt traditionen tillkom förändringarna på initiativ av biskop Henrik Tidemansson (1467-1500) som hade Skärkind som prebende. Detta motsägs dock av den inskription som kunde läsas på 6
1600-talet Herrens år 1455 på S Botolfs dag fullbordades detta verk av murmästare Johan Jakobsson. I ett av valven fanns emellertid även årtalet 1504. Det praktfulla nederländska altarskåp som idag pryder koret i den nya kyrkan tillkom enligt traditionen också genom biskop Henriks förmedling. På Statens historiska museum förvaras ett parti av korets glasmålningar daterade till 1400-talet och utförda av en inhemsk konstnär. Korsarmarna byggdes troligen också under medeltiden eller 1600-talet, men när vapenhuset av trä tillbyggdes är inte känt. En klockstapel finns omtalad 1637, och en ny uppfördes 1688 av byggmästare Per Månsson i Linköping. År 1814 ersattes den av en ny stapel tillverkad av bonden Anders i Broby i Örtomta. Interiören vitkalkades 1766 och valvmålningarna försvann ur menighetens åsyn. Trots tillbyggnaderna och tillkomsten av flera läktare blev kyrkan för liten och redan 1766 hade man börjat samla medel till en ny kyrka. År 1835-36 då den nya kyrkan var under uppförande ca 500 m söderut, revs den gamla kyrkans torn för att kalkstenen skulle användas som murbruk. Resten av kyrkan revs 1844 med undantag för koret som sparades för att användas som gravkapell. Kapellets iordningställande bekostades huvudsakligen av änkegrevinnan Magdalena Klingspor, dåvarande ägare till Skörtinge. I gengäld fick hon rättighet att anordna ett gravkor för den klingsporska ätten under korgolvet. I samband med arbeten i nya kyrkan 1906-07 gjordes vissa insatser även på gravkapellet. Exempelvis togs valvets målningsdekorationer fram och restaurerades och kompletterades av dekorationsmålare CR Forslund från Sköldinge. Åren 1984-85 utfördes en ut- och invändig restaurering då innanfönster och ett nytt vindfång tillkom, och då måleri på puts och polykroma träinventarier konserverades. Exteriör beskrivning Kapellet har en kvadratisk plan, spritputsade fasader avfärgade i vitt med slätputsade hörn och omfattningar. Den svarta sockeln är spritputsad. Fasaderna pryds av korsformade blinderingar. På den östra fasaden finns också ett romanskt skulpterat konsolhuvud i sandsten. Det svängda topptaket är beklätt med gråmålad plåt med jämna falsar, och en spetsbågsfris löper runt takfoten. De spetsbågiga fönstren har färgat antikglas i diagonal blyspröjs med svarta träbågar. Huvudingången ligger i väster och markeras av en spetsbågig portal med en djupt indragen grågrön rektangulär dubbeldörr med spegelindelning. Dörren har ett spetsbågigt överstycke. Kolonnetter följer den spetsbågiga formen och är i likhet med portalens sidor marmoreringsmålade. På var sida finns också en liten nisch. En trappa i kalksten leder till porten. Ovanför portalen finns en inskriftstavla av röd kalksten med texten NÄR DU O JESUS ÄR VÅRT LIF VÅR VINNING DÖDEN BLIFVER. Interiör beskrivning Golvet är belagt med breda obehandlade brädor med ca sju gravhällar från främst 1700-talet lagda i mitten. Väggarna är putsade i brutet vitt och taket utgörs av ett senmedeltida stjärnribbvalv. Valvet och den östra väggen pryds av vegetativt respektive figurativt kalkmåleri som har retuscherats kraftigt och delvis nymålats 1908 av dekorationsmålaren C R Forslund i Sköldinge, som även dekorerade den nya kyrkan vid samma tid. På samma vägg 7
finns en igensatt fönsteröppning. Innanfönstren är ospröjsade med svarta träbågar. I väster finns ett vindfång med flankerande biutrymmen såsom kapprum och elcentral. Väggarna består av vitmålad panel med rektangulära spegeldörrar målade i vitt och rostrött. Det medeltida murade altaret är vitputsat och dekorerat med en draperimålning i ljusblått, rött och gult. På altaret står ett Mariaskåp från 1300-talets slut. En rikt reliefprydd dopfunt i vätternsandsten är placerad söder om altaret. Den är tillverkad av en dopfuntsverkstad kallad Bestiarius efter cuppornas arkader med fabeldjur. Förr kunde årtalet MCC (1200) läsas på cuppan. Rektangulära nummertavlor med svart ram finns på var sida om altaret. Lösa furustolar utgör sittplatser. KULTURHISTORISK BEDÖMNING Gravkapellet med den omgivande kyrkogården utgör återstoden av den medeltida kyrkoanläggningen vilket visar på en lång historisk kontinuitet som kyrkplats. Kyrkogården En fullständig kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden / gravkapellet Gravkapellet utgjorde ursprungligen kyrkans kor som byggdes under 1400-talets andra hälft. Det är den enda bevarade delen av den medeltida kyrkan i Skärkind och dess murverk utgör ett viktigt historiskt dokument. Östfasadens skulpterade dubbelhuvud är ett ålderdomligt och ovanligt ornament som uppvisar likheter med den exteriöra utsmyckningen av kyrkorna i Askeby och Vårdsberg, några av länets äldsta och mest säregna kyrkor. Exteriören karaktäriseras av fasadernas vita spritputs med slätputsade hörn, korsformade blinderingar, en spetsbågsfris, det plåtklädda topptaket och en markerad portal, en speciell utformning med nygotiska drag som har tillkommit efter korets omgestaltning till gravkapell. Interiören har ett stjärnvalv från 1400-talets senare del rikt dekorerat med kalkmåleri där de delar som är ursprungliga har ett stort konsthistoriskt värde. Det kompletterande kalkmåleriet från 1900- talets början tillhör ett begränsat antal kyrkliga dekormålningar som finns bevarade från 8
sekelskiftet. Delar av inredningen är medeltida såsom ett murat altare, en sandstensdopfunt tillhörande den sk Bestiariusgruppen och ett altarskåp från 1400-talet, föremål med stora kulturhistoriska värden och som vittnar om kapellets ålder och dess ursprungliga funktion. I golvet finns gravhällar från främst 1700-talet vilka visar på äldre tiders begravningstraditioner. Sammanfattning Gravkapellets medeltida murverk och byggnadsdelar som östfasadens skulpterade dubbelhuvud, utgör en viktig kunskapskälla om medeltida byggnadsteknik. Det rikt dekorerade stjärnvalvet, det murade altaret, sandstensdopfunten och altarskåpet tillhör den kulturhistoriskt värdefulla medeltida inredningen som visar på kapellets forna funktion och dess höga ålder. Det kompletterande kalkmåleriet från 1900-talets början tillhör de få kyrkliga dekormålningar som finns bevarade från sekelskiftet. BEFINTLIGA SKYDDSFORMER Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Skärkinds kyrkomiljö, K2, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. KÄLLOR Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet. www.bebyggelseregistret.raa.se Cnattingius, Bengt, Skärkinds kyrka. Linköping 1988. Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877. Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del III, Uddevalla 1950 Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004. Östergötlands länsmuseums arkiv Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor 2004. Kalkmåleriinventering i kyrkorna i Linköpings stift 2003. Sten Peterson Restaureringskonsult. 9
Kartor Häradsekonomisk karta 1868-1877, Skärkind Ekonomisk karta, 1947 och 1981, blad 8G 6c Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i juni 2006. Den kulturhistoriska bedömningen har utförts i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland. 10
SKÄRKINDS GAMLA KYRKA Den nya kyrkan finns beskriven på fastighet Skärkinds kyrka 2:1. HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras. 1100-1350 Nybyggnad, kyrka byggd i kalksten. Planform okänd men troligen med rektangulärt långhus, lägre kor i öster med absidavslutning. (BC) 1200 Specifika inventarier bildsmyckad dopfunt av sandsten tillhörande Bestiariusgruppen. (ÖLM, BC) 1450-1505 Ändring, ombyggnad, valvslagning med dekormålning, koret förstorades. Enligt traditionen genom biskop Henrik Tidemans försorg. En nu försvunnen inskrift i valvet angav att det fullbordades 1455 av murmästare Johan Jakobsson. (BC, Br) 1450-1505 Nybyggnad sakristia i norr. (BC, Br) 1400-tal Ca 1500 Fast inredning glasmålning i koret, inhemskt arbete. Ett parti förvaras i Statens historiska museum. (BC) Specifika inventarier altarskåp från Antwerpen som enligt traditionen tillkom genom biskop Henriks förmedling. (BC) 1600-1699 Nybyggnad korsarmar tillkom troligen under 1600-talet. (BC) 1600-1625 Specifika inventarier, votivskepp, sannolikt det äldsta i sin art i vårt land. (Br, ÖLM) 1679 Specifika inventarier reliefprydd dopfunt av kalksten skänktes av Joachim Siwers. (BC) 1688 Klockstapel uppfördes av byggmästare Per Månsson i Linköping, ersatte en äldre stapel som finns omtalad 1637. (BC) 1766 Vård- och underhåll målningsarbete, interiören vitkalkades. (BC) 1814 Klockstapel uppfördes av bonden Anders i Broby i Örtomta. (BC) 1844 Rivning av gamla kyrkan bortsett från koret som sparades. Koret iordningställdes som gravkapell vilket huvudsakligen bekostades av änkegrevinnan Magdalena Klingspor, som i gengäld fick rättighet att anordna ett gravkor för den klingsporska ätten under korgolvet (ATA, SvB) 1906/1908 Arkitekturbundet måleri valvdekorationerna i gravkapellet restaurerades och nymålades delvis av dekorationsmålare CR Forslund från Sköldinge. (Br, BC, ÖLM) 11
1944 Ändring, vindfång samt elektrisk uppvärmning. Arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. (ATA) 1984 Ändring restaurering, fasadrenovering, spritputsen avfärgades i vitt, plåtarbeten, nytt vindfång, innanfönster. K-Konsult, ingenjör Ture Jangvik, Linköping. (ATA) 1984 Konservering - valven rengjordes och kompletteringsmålades. Konservering av putsmåleri och polykroma träinventarier. Konservator Sten Pettersson, målare Ivan Ek. (ÖLM) 1993 Konservering av exteriör romansk sandstensskulptur. Prolithos Stenkonservering AB. (ATA) 2006 Kulturhistorisk inventering utförd av Östergötlands länsmuseum. Förkortningar ATA Antikvarisk-topografiska arkivet BR Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se BC Cnattingius, Bengt, Skärkinds kyrka. Linköping 1988. AR - Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877. SvB - Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del III, Uddevalla 1950 ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i juni 2006 12