Längtan efter sitt hemland Den tibetanska diasporan

Linköpings Universitet Avd för Socialantropologi Socialantropologi B VT 2004 Längtan efter sitt hemland Den tibetanska diasporan 2004-06-20 Jerry Simonsson 670221-2017 1

Förord Denna uppsats i kursen Socialantropologi B har jag valt att skriva om den tibetanska diasporan. Ämnet har jag valt för dess relevans till det som tagits upp på kursen samt ett personligt intresse för Asien i allmänhet och Tibet i synnerhet. Både Tibets historia och den inverkan som den tibetanska buddhismen har haft, och har idag tycker jag är ett spännande område som jag hoppas kunna utveckla i vidare i mina fortsatta studier. Jag vill passa på att tacka alla som har hjälpt mig på vägen. Susanne, Dixie, Nelly, mamma och pappa. 2

Inledning Min första kontakt med den tibetanska kulturen skedde genom en ring som min flickvän köpte åt mig i Paris. Ringen föreställde en person sittande i lotusställning svingande ett svärd. Anledningen till att hon köpte den åt mig var mitt prat om att åka till Indien, och hon trodde att detta var någon form av hinduisk gud. Ringen följde med på vår resa till Indien och Nepal men trots att jag frågade ett flertal människor jag mötte var det ingen som kunde ge mig det riktiga svaret. Ringen satt säkert på fingret, fast vem den svärdsvingande figuren förställde var fortfarande en gåta. Det var i samband med att jag läste om hans helighet Dalai Lama i en tidning och hans arbete för ett fritt Tibet som ringens betydelse skulle falla på sin plats. Efter att ha läst mer av och om Dalai Lama, gick jag vidare och började titta i, och läsa böcker om tibetansk buddhism och det var här jag hittade honom, den svärdsvingande figuren på ringen. Bodhisattvan Manjushri eller det namn som man använder Tibet; Jampelyang, vishetens bodhisttva och den gudomlige läraren av den buddhistiska doktrinen. Han håller svärdet av medvetenhet i sin högra hand, som ska skära bort okunnighet. I hans vänstra hand vaggar en lärobok som vilar på en halvöppnad lotusblomma, handen hålls i lär-mudran 1 (Mayhew 2002: 49). Tibet fick en särskild plats i mitt liv och trots resor till både Kina, Indien och Nepal har jag ännu inte tagit mig dit. I denna uppsats ska jag titta på den tibetanska diasporan, både ur ett historiskt- och ett nuperspektiv. Syftet är att titta djupare på vad som har hänt under de närmare 50 år som gått sedan hans helighet Dalai Lama flydde från det ockuperade Tibet och lade grunden för den diaspora vi har idag. För att få ett bra grepp om ämnet kommer jag först att gå in på begreppet diaspora mer allmänt, sedan förflytta oss till Tibet och dess historia. Tibets diaspora inleds med hans helighet Dalai Lamas flykt från Kina, och det är där som vi börjar nästa del, 1 Mudra är en traditionell hand- och fingerställning i religioner med indiskt ursprung. De olika ställningarna symbolisera olika saker som meditation, vittne och skyddande. 3

för att sedan ta oss till den avslutande sammanfattningen. Jag kommer att använda mig av mestadels antropologisk litteratur där jag kan nämna Åsa Tiljander Dahlström, Ted C. Lewellen, Amy Mountcastle samt Lobsang Sangay. För den historiska delen har jag använt mig av ett flertal källor, bland annat material från Svenska Tibetkommittén, material från tidigare nämnda författare samt mer generella historieböcker. Jag kommer även att använda mig av Internet för att denna källa har den absolut senaste information samt mycket material som aldrig hamnar i böcker utan enbart i digital form. För att ha en gemensam plattform att utgå från så går vi nu vidare med att titta på vad diaspora är och betyder. Diaspora Tanken med detta avsnitt är att ge läsaren en större förståelse för begreppet diaspora och vad det innebär. Jag börjar med ordets betydelse för att sedan titta på vilka olika former diasporas kan ta. Ordet diaspora kommer ursprungligen från grekiskan och är baserad på de två orden speiro, som betyder att så, samt dia, som har betydelsen över (Lewellen 2002:160). Enligt NA står den grekiska betydelsen för utspridning i den mening att en religiös grupp lever utanför sitt ursprungsområde och samhället domineras av en annan religion. Ursprungligen användes ordet av grekerna när man talade om migration och kolonisation i generella ordalag, men kom senare a tt användas mer bestämt om judarna i förskingringen utanför Palestina (www.ne.se 2004). Diasporan med stort D har länge varit den som är kopplad till judarna. Men det som förenar judarna från så skilda håll som Argentina, Sudan och Japan är inte religionen utan den gemenskapen man har genom sin historia och sitt hemland. Spridningen av det judiska folket föll sig naturligt när man genom olika kontakter sökte sig till nya områden där det fanns bättre förutsättningar för att klara sig och större ekonomiska möjligheter (Lewellen 2002:160). Från 1700-talet och framåt är inte ordet kopplat till en speciell grupp utan används av teologer när man pratar om förföljda och skingrade religiösa grupper som lever borta från sitt ursprungsområde (Lewellen 2002:160). 4

Vad är en diaspora? Idag finns det flera uppfattningar om hur man ska definiera begreppet diaspora, meningarna för vad begreppet innebär är flertaliga. Lewellen (2002:160) tar bland annat upp William Safran som menar att för det första så måste tidigare invånare ha blivit tvingade att lämna det ursprungliga landet och flytta till minst två olika nya områden. För det andra måste det finnas ett gemensamt minne eller en myt om ett hemland som anses vara det rättmätiga hemmet. För det tredje får inte gruppen ses som medlemmar i det land de befinner sig i. För det fjärde måste gruppen vara inriktad på återuppbyggandet eller underhållandet av det land som räknas som hemland. Lewellen tar på samma sida upp Gérarad Chaliand och Jean Pierre Rageau som definierar diaspora med att en grupp ska med någon form av våld ha tvingats bort från sin hemplats på grund av religiös eller etnisk orsak. Gruppen ska hålla minnet av denna förflyttning vid liv, och den ska föras vidare från generation till generation. Han nämner även Shuval som har en betydligt enklare definition; diaspora kan helt enkelt ses som ett uttryck för en etnisk minoritet som har en grupptillhörighet och en sentimental koppling till ett hemland. Man skulle kunna anta att det ända som håller ihop diasporagrupper är känslor och gemenskapen som man delar om sitt tidigare hemland. Men det är inte riktigt så enkelt, en del judar ser inte Israel som sitt hemland mer än i en historisk kontext. Och de flesta svarta har bara ett generellt Afrika att titta tillbaka på, de har inget specifikt hemland att samlas kring. Bland de svarta som kommer från Karibien har man samlats runt denna tillhörighet. Man skapar en form av pan-caribbean identitet som utgår från hudfärgen och ett stort geografiskt område. Många slavättlingar i Amerika idag, afroamerikaner, känner kanske att de inte riktigt hittat sin plats i det amerikanska samhället. Man skapar istället en egen form av diaspora som till exempel kan bygga på innehållet från kulturer som har sitt ursprung i nordafrikansk islam (Lewellen 2002:161). Vi ser här problematiken för att hitta en helt självklar och enkel förklaring till begreppet diaspora och dess innehåll. Lewellen fortsätter med att försöka hitta ett par stycken attribut, förutom tanken på ett hemland, som är återkommande bland diasporas. Hemlandet som gruppen härstammar från kan vara ett land, eller en specifik region. Landet kan existera idag, eller bara ha funnits tidigare. Tankarna på detta område får sin existens i den formen av att landet har en speciell historia, en del sanning och en del myt, där historien visar på områdets värdefullhet. Det är värdet i området som man samlas runt, inte några ekonomiska förhoppningar eller termer, och utifrån detta skapar man den föreställda gemenskapen mellan 5

människor som aldrig möts. Men, fortsätter Lewellen, det har föreslagits att i stället för att försöka definiera en diaspora genom det väsentligaste innehållet, varför inte i stället titta på vad en diaspora inte är och vad de definierar sig mot. Inom vissa diasporas finns ett ogillande mot vad deras tidigare hemland har utvecklats till. Detta visar man genom en ovilja mot att assimileras med det nya hemlandet. I vissa diasporas idealiseras man hur hemlandet var, innan diasporan bildades. Gemenskapen bygger på de känslor som man tog med sig in i diasporan, känslor som bygger på de gemensamma historier och myter som har sitt ursprung i deras bild av hemlandet. Om de har tankar på en nation, är dessa riktade mot sitt hemland, inte det land som de befinner sig i. Även om inte alla diasporas börjar med att man med hjälp av våld avvisas från sitt hemland. Det är på detta sätt det vanligtvis börjar, och det är på dessa känslor som de fundamentala historierna och myterna lägger grunden till den gemenskap som skapas i diasporan (Lewellen 2002:162). Klassificering Att sätta upp olika former av klassificering kan vara svårt i dagens globaliserade värld. Globaliseringen har en benägenhet att bryta ned avgränsningar och medföra att klasserna har en tendens att flyta in i varandra. Med detta i åtanke så kan vi trots allt göra en klassificering baserat på orsaken till att man en gång lämnar sitt hemland. Den vanligaste formen av diaspora är den som hamnar inom klassen offer; man har tvingats att lämna hemlandet. Detta kan både vara till följd av våld och trakasserier eller orsakat av en naturkatastrof. Nästa klass kallar vi arbete; indier som sökt arbete världen över till exempel. Den tredje handel; exemplifieras av kineser och libaneser som reste ut i världen för att söka handelspartner och sedan blev kvar. Nästa klass kallar vi välde; stormakter som Storbritannien, Tyskland och Spanien som byggde imperier. Lewellen 2002: 162-163) Teoretisering om den tibetanska diasporan Den tibetanska nationen, definierad av politiker inom diasporan, inkluderar alla tibetaner oavsett var man bor i världen. Denna samhörighet har naturligtvis liten påverkan för de tibetaner som befinner sig i Tibet (Dahlström 2001:38). Hemlandet är den klass vi placerar den tibetanska diasporan, men även i klassen offer tycker jag att denna diaspora passar in. Men det är i och med ockupationen som ett hemland får en mening för de flesta tibetaner. Tibetanerna brukade bo och resa över de centrala och sydliga delarna av Asien. Detta gjorde man dels för att idka handel, dels även av religiösa skäl. Gränser var inget hinder för dessa förflyttningar. Man förflyttade sig över stora områden och visste inte om man skulle kunna 6

återvända till ett avlägset hem. Hem i detta fall var en speciell by eller läger som lydde under det kloster som styrde området. Men i och med den kinesiska invasionen får hemlandet en definition, eller den kommer i och med att diasporan föds. Vad som är hemland kommer många gånger upp till diskussion inom en diaspora. En politisk definition är inte alltid överensstämmande för alla inom diasporan (Dahlström 2001:41). Trots att tibetanerna idag är spridda över hela världen, är Indien det land som de flesta uppehåller sig i. Indien har på så sätt blivit hem för många tibetaner. Länderna har sedan gamla tider haft täta kontakter baserat på religion. Många tibetaner känner sig väl bemötta i Indien, trots detta är det inte många som kan tänka sig att jobba i det indiska samhället. Att hålla diasporan särskild, samt tibetanernas blyghet, jämfört med indiernas framåtanda anges som skäl till detta. Trots att man känner sig fullt accepterade av värdlandet fortsätter man att definiera sig som en diaspora (Dahlström 2001:42). Hem är ett viktigt begrepp inom den tibetanska diasporan. Det är ett nyckelord för det förflutna men även för framtiden. För drömmar och visioner men också för det dagliga livet. Dessutom ger ett fokus på det individuella hemmet en balans till det kollektiva hemlandet och diasporan (Dahlström 2001:43). Tibets historia Tibets historia innan den kinesiska ockupationen är av stor betydelse för att man ska förstå den tibetanska diasporan. Jag kommer att fokusera på förhållandet mellan Tibet och Kina för att lägga grunden till fortsättningen av uppsatsen. Samtidigt vill jag visa på vilka grunder som Kina ockuperade Tibet. Detta har betydelse för hur diasporan gestaltar sig och ger även förståelse för hur kampen för ett fritt Tibet bedrivs. Hemlandet, historien, myten och de känslor som detta förmedlar är de fundament som många diasporas bygger på, som vi sett tidigare. Tibet framträder i historien Av Tibets historia fram till 600-talet är väldigt lite känt. Vad som är känt är att de härstammar från krigiska nomadstammar som är kända under namnet Qiang. Det är i och med den första 7

buddhistiska kungen Songsten Gampo 2 (617-689) som det finns en nedskriven, dokumenterad historia. Under hans styre blir Tibet en av Asiens stormakter. När stormakten var som störst sträckte det sig över delar av nuvarande Pakistan, Östturkistan, västra Kina, övre Burma, Nepal och Indien ner till Gangesfloden (Tibet ett ockuperat land 2002: 5). Det är även under denna tid som Tibet blir ett buddhistiskt land. Förhållandet till Kina kan liknas vid ett krigstillstånd, då Songsten Gampo, och efterföljande kungar, många gånger gjorde räder in på kinesiskt område. Detta förhållande rådde fram till 821 då ett fredsfördrag undertecknades och gränserna mellan länderna fastställdes. Texten, som skrevs ned både på tibetanska och kinesiska, skrevs in på tre stenpelare: en i Chang an, en på den Tibet-kinesiska gränsen och den tredje i Lhasa (Pommaret 2003:55). Den tibetanska stormakten faller sönder i mindre furstendömen i och med mordet på kung Lang Darma (863-906). Lang Darma var utövare av den inhemska religionen Bön, och blev mördad av en buddhistmunk efter att han försökta stoppa buddhismen genom att fördriva munkar och stänga kloster (Dahlström 2001:53). Vad som präglar perioden fram till 1000-talet är de kulturyttringar som framträder i Tibet. Influenser från Nepal, Indien men även Iran och Grekland skapade den tibetanska kultur vi ser än idag (Pommaret 2003:56). Efter stormaktens fall återtar Kina de gränsområden som de tidigare förlorat, men mellan länderna finns nästan ingen kontakt. Buddhismens framväxt som en statsmakt I Tibet växer flera olika buddhistiska ordnar fram under 1000-talet. Ordnarna styr över det område som ligger i anslutning till de kloster man bygger. Klostren fungerande som en del av staten och därmed hade man makt över det område där klostret låg. Under denna period styr Songdynastin i Kina, och länderna har i stort sett ingen kontakt. Men detta kommer till förändring i och med Genghis Khans intåg på scenen 1206. Med sina erövringståg lägger han större delen av Asien under det mongoliska styret. Dessa erövringståg innebar att Kina 1279 blev en del av det stora mongolriket. Den mongoliske khanen invaderade aldrig Tibet, han nöjde sig med de gåvor/skatter som tibetanerna betalade till honom. Den högste laman för den största buddhistiska skolan under denna tid, Sakya Pandita, gör en överenskommelse med mongolerna där han blir viceregent av Tibet. Tibet fick självstyre under mongoliskt beskydd. 2 Songsten Gampo sägs vara en inkarnation av Chenresig, samma bodhisattva som hans helighet Dalai Lama. Fakta runt detta fenomen, inkarnation och Buddhas olika former inom den tibetanska buddhismen, skulle ta för mycket plats i denna uppsats, så jag ämnar ta upp det i min c-uppsats. 8

Detta förhållande som går under benämningen cho-yon, handlar om relationen mellan en präst och en beskyddare på makro- eller statsnivå. På lägre nivå, då mellan lama/munk och lekman kallas det chindak. Denna relation mellan tibetanska lamor och mongoliska härskare kom sig av det förhållande med maktkamper mellan ledare på båda sidor som rådde under denna tid. Lamorna erkände mongolhärskarens överhet och gav spirituell vägledning i utbyte mot beskydd samt att han erkände lamans religiösa makt. Detta skulle kunna ses som ett envägsförhållande med tanke på att det var mongolerna som hade den militära makten, men lamornas betydelse för mongolerna ska inte underskattas. Deras påverkan gjorde bland annat att mongolerna konverterade till buddhism. Förhållandet började med att tibetanerna visade sin respekt för Genghis för att slippa en invasion. Senare eftersändes en lama för att undervisa folket i hur man för sig moraliskt och religiöst. Tibetanernas syn på detta är och var att det rådde ett jämlikt maktförhållande mellan de involverade, vilket kineserna inte anser. Kineserna menar att de sedan 1300-talet på detta sätt har haft makten över Tibet. Folkrepubliken menar att mongolstyret var grunden till det Kina som finns idag, och där är Tibet en del av folkrepubliken. Makten över Tibet har följt med från Qing till Yuan till folkrepubliken. Tibetanerna menar att det cho-yon förhållande som växte fram under Qing (Kina) och Yuan (Mongoliet) dynastierna inte har något med Kina i sig att göra. Likaså menar de att det som tibetanerna hävdar med att det rådde ett jämlikt förhållande mellan lama och beskyddare är felaktigt. Både Manchu och Mongoler var härskare. Lamor hade religiös, och viss temporär makt, men var absolut inte jämlika (Mountcasle 1997:22-24). Sakya Pandits överenskommelse med mongolerna var, med tanke på de motsättningar som rådde mellan olika ordnar i Tibet under denna tid, dömd på förhand. Han behöll makten fram till 1350 då en munk vid namn Changchub Gyaltsen blev Tibets överhuvud. 1368 faller det mongoliska väldet och både Kina och Tibet får självständighet. Under Gyaltsens styre försvinner alla influenser från mongolerna hos de styrande, lagar och förordningar bygger på traditioner från tidigare perioder i Tibets självständiga historia. Detta gör man för att bygga upp Tibets självständighet och nationella identitet. Changchub Gyaltsen efterföljare styr Tibet fram till år 1435 (Mayhew 2002:15) Dalai Lamas inträde i Tibets historia Början till det styre som rådde i Tibet fram till den kinesiska invasionen grundlades av en man vid namn Tsongkhapa. Tsongkhapa vandrade som novis mellan de olika ordnarna för att få så stor kunskap om Buddha och hans läror som möjligt. Tsongkhapa grundar senare ett kloster 9

och börjar här undervisa noviser. Dessa lärjungar bildar senare det som ska bli den största buddhistiska inriktningen i Tibet under denna tid, Gelugpa, Denna ordern var mer själsligt inriktad än de två andra stora ordnarna på denna tid, Sakyapa och Kagyupa, som var mer politiskt färgade. Grundaren till Gelugpa var Tsongkhapas brorson Gendun Drup. Gendun Drup meddelade sina lärjungar innan sin bortgång att han skulle återfödas i Tibet. Han gav dem ledtrådar till var de skulle leta efter hans reinkarnation. När den tredje reinkarnerade ledaren för Gelugpa orden, Sonam Gyatso, styrde, fick han inbjuden till mongol härskaren Altyn Khan. Vid detta möte fick han titeln dalai, som betyder ocean och syftar på en ocean av vishet. Hans två tidigare reinkarnationer fick titeln postumt, så Sonam Gyatso blev den tredje Dalai Lama. När denne senare gick bort återfanns hans reinkarnation hos Altyn Khans barnbarnsson (Mayhew 2002:15). Arrangemanget mellan Gelugpa-ordern och mongoler sågs av de andra ordnarna som ett direkt hot. Ordnarna började opponera sig mot detta arrangemang och år 1611 fick den fjärde Dalai Lama på grund av dessa motsättningar fly från Tibet. Han dör i exil vid tjugofem års ålder. Hans efterföljare blev snart funnen och han är känd hos tibetanerna som den store femte. Han lyckades förena hela Tibet, och var den förste både religiösa och enväldige härskaren över hela landet (Mayhew 2002:16). Han upprättar även ett avtal med den kinesiska manchukejsaren om att bli hans andlige vägvisare i utbyte mot beskydd. Detta ledde i slutändan till att manchukejsaren Kangxi installerade den sjunde Dalai Lama och deklarerade Tibet som ett protektorat till Kina. Två kinesiska representanter, kända som Ambans, installeras i Lhasa tillsammans med en garnison kinesiska soldar. Dessa händelser, där Tibet hamnar under manchukejsarens styre, är de händelser om kineserna refererar till när man 250 år senare invaderar landet och hävdar att Tibet är en del av Kina. Tiden som följer fram till slutet på 1800-talet präglas av att styret från manchukejsaren avtar. De Dalai Lama som installeras dör ofta väldigt unga, troligen mördade. Kejsardömets makt minskar och dess representanter ser sin vistelse i Tibet som att leva i exil. Kontakten mellan styrande tibetaner och kejsarmakten sträcker sig till utbyte av gåvor och artigheter (Pommaret 2003:70). Nästa ledare i Tibet av betydelse blir den trettonde Dalai Lama, Thubten Gyatso (1876-1933). Under denna tid kämpade britter, ryssar och kineser om makten i Centralasien. 1904 tar sig en brittisk militärexpedition in i Tibet och då undertecknas ett handelsavtal. I och med detta flyr 10

Dalai Lama till Mongoliet och Tibet hamnar återigen under Ambans styre. Efter fem år i exil återvänder Dalai Lama och hamnar direkt i konflikt med de kinesiska ställföreträdarna och återvänder till exil, denna gång till Brittiska Indien. Britterna skickar en protest till en manchudomstol där man opponerar sig mot deras inblandning i Tibets interna affärer. Efter att manchudynastin fallit 1911 återvänder Dalai Lama till Tibet den 14 februari 1913 och gjorde då ett uttalande som kan betraktas som en självständighetsförklaring (Tibet ett ockuperat land 2002:6) 1914 signerar Tibet och Storbritannien ett avtal som erkänner dem som jämlika (Pommaret 2003:72). Relationen mellan Tibet och Kina är fortsatt ansträngd, och den kinesiska presidenten uppmanar gång på gång Tibet och Nepal att förena sig med den kinesiska republiken, viket kan tolkas som att han medgav att Tibet vid denna tidpunkt inte ingick i Kina. Han hävdade även att tibetanerna var en av Kinas fem raser (Tibet ett ockuperat land 2002:6). Den trettonde Dalai Lama avlider 1933 och den fjortonde, den nuvarande, föds och upptäcks i byn Pari Takstar nära Xining i provinsen Amdo. Han får namnet Tenzin Gyatso och installeras som den fjortonde Dalai Lama den 22 februari 1940, vid fyra och ett halvt års ålder. Tiden fram till den kinesiska invasionen präglades Tibet av en isolationistisk politik. Kontakten med omvärlden sköttes genom diplomatiska förbindelser med grannländerna, men man sökte inte medlemskap i några internationella organisationer som FN. Den fjortonde Dalai Lama hann inte ens gå ut skolan innan problemen började på allvar. 1949 utropas folkrepubliken Kina och i kinesisk radio meddelas att man skall befria Tibet från utländska imperialister (Tibet ett ockuperat land 2002:6). Den 7 oktober 1950 går 40000 kinesiska soldater, under ledning av Deng Xiaping, in i Tibet. Indien protesterade, men resten av världen var mer oroade över situationen i Korea. El Salvador tog upp Tibet-situationen i FN 1950 men utan någon framgång. Tibet ansågs vara en intern fråga för Kina. Under denna tid blir den fjortonde Dalai Lama krönt till Tibets överhuvud. Vissa förhandlingar fördes mellan det tibetanska styret och kineserna, men detta var bara ett spel för att rättfärdiga invasionen inför tibetanerna och resten av världen. Efter påtryckningar skriver en tibetansk delegation på det så kallade sjuttonpunktsavtalet, och ger därmed ge upp sin frihet. Detta ledde senare fram till hans flykt natten mellan den 16 och 17 mars 1959. Den tibetanska diasporan var född, och det är den som vi nu ska titta närmare på. 11

Den tibetanska diasporan Därefter följde en religiös ceremoni för att helga tillkomsten av vår nya tillfälliga regering. Munkar, ämbetsmän, de byäldste och många andra samlades med oss i dzongens andra våning. De medförde de heliga skrifterna och andra föreskrivna kultföremål. Från munkarna mottog jag de traditionella symboler som utgjorde tecknen på min makt, och de lamor som var närvarande, bland dem mina båda handledare, mässade installationsbönerna. Då ceremonin var över begav vi oss till den nedre våningen där mina ministrar och de ledande männen på platsen var församlade. Inför denna församling upplästes en proklamation, som kungjorde att en ny tillfällig regering hade bildats, och jag undertecknade dubblettexemplar som skulle sändas till olika platser överallt i Tibet Vi tyckte att vi gjorde något positivt för Tibets framtid. (Dalai Lama 1963:161-162) Dharamsala i Himachal Pradesh är den tibetanska diasporans huvudstad. Dalai Lama bor i de övre delarna av Dharamsala, i ett område som heter McLeod Ganj, i anslutning till sitt kloster Namgyal. En stig som heter the Linkhor som kan liknas vid en cirkel går runt hans hem och klostret. Att vandra runt denna stig med radband eller ett litet bönehjul i händerna är en helig handling och har stort spirituellt värde för tibetaner. The Linkhor är en avbild av the Barkhor som är en liknande stig som går runt Jokhang-templet i Lhasa (Dahlström 2001:15). Dalai Lamas betydelse för tibetanerna och diasporan är nästan så stor att man skulle kunna sätta likhetstecken mellan dem. Hans betydelse ska vi naturligtvis ta upp, men även det jobb som har gjorts för att reformera diasporan. Exilregeringen Sedan Dalai Lama lämnade Tibet har 131 000 tibetaner gjort samma sak och finns idag utspridda i cirka 25 länder. Det största antalet tibetaner, 100 000, finns idag i Indien, 25 000 finns i Nepal, 2 000 i Bhutan, 2 000 i Schweiz, 1 500 i USA och 600 i Kanada (www.tibet.com 2004). I Sverige fanns år 2002 cirka 30 tibetaner (Tibet ett ockuperat land 2002:23). Tibets exilregering har sitt säte i Dharamsala, Indien. Här erbjöds Dalai Lama en 12

villa sedan han hade korsat gränsen och fått flykting status. Indien har aldrig erkänt Tibet som ett självständigt land eller gett exilregeringen någon status, trots detta har man gett tibetanerna en hög grad av självbestämmanderätt. Dalai Lama är statsöverhuvud och religiös ledare. Statskicket är demokrati där tibetanerna väljer sin premiärminister genom direktval, denne nominerar i sin tur ministrarna som ska godkännas av parlamentet. Val hålls vart femte år. Parlamentet består av 46 ledamöter varav 43 väljs av tibetanerna, och tre nomineras av Dalai Lama. Den verkliga makten ligger hos regeringen som har sju departement under sig. Man har en högsta domstol, men den verkar bara inom ramarna för värdlandets lagstiftning. Regeringen har kontor som fungerar som ambassader i New Delhi, Genève, New York, Tokyo, Lond on, Kathmandu, Budapest, Moskva, Paris och Canberra. Det jobbar cirka 3 500 personer i den tibetanska statsapparaten. (Sangay 2003:119) Demokratiseringsprocessen Their hope is that one day the institutions they have been nurturing founded squarely upon the principles of government by consent and liberty under law can root and flourish in the soil of a free Tibet. (Sangay 2003:119) Innan 1959, då de kinesiska styrkorna invaderade Tibet, var landet ett feodalt samhälle styrt av generationer gamla seder där Dalai Lama hade suverän makt både politiskt och religiöst. Han hade efter invasionen gjort försök med att förnya det politiska systemet i Tibet, men kineserna motsatte sig detta. Efter flykten från Tibet, och när han av indierna hade fått en mer permanent tillflykt i Dharamsala började det verkliga jobbet. Han började arbetet med att demokratisera den tibetanska konstitutionen. Konstitutionen skulle basera sig på people s democracy. Basen för konstitutionen skrevs med hjälp av lagkunniga inom den indiska administrationen, och byggde på samma principer som den indiska men med ett par unika tibetanska formuleringar. En av de mer kontroversiella punkterna var den om möjligheten att avsätta Dalai Lama, och punkten behölls tack vare hans eget ingripande. När man nu frågar någon av de personer som var med om att besluta om införandet av konstitutionen blir svaret Dalai Lama sa så. (Sangay 2003:4) Dalai Lamas betydelse för Tibet och den tibetanska diasporan är ett problem som både han och alla inom den tibetanska administrationen hela tiden måste jobba med. Många tibetaners relation till demokratibegreppet är genom att Dalai Lama säger att det är bra, men de kan inte 13

riktigt förstå innebörden av begreppet. Vad spelar demokrati för roll när de har en levande reinkarnation bland dem. Idag skulle man kunna kalla Dalai Lama för en världsmedborgare, han hade fram till år 2000 gjort 183 resor till 57 länder. Men från början var det västerlänningar som tog sig till Dharamsala för att söka djupare kunskaper om tibetansk buddhism. Det var först 1973 som han gjorde sin första resa till väst, och med egna ögon kunde se hur ett modernt demokratiskt system fungerar. Nu reser Dalai Lama årligen ut i världen för att föra fram Tibets sak, men även som en form av föreläsare om etik och moral bland annat. År 1987 besöker han den amerikanska kongressen och lägger fram en fempunkters fredsplan för Tibet. Året därpå 1988 framträder han inför EU-parlamentet och lägger fram Strasbourgförslaget som tog upp hans åsikt om en demokratisk framtid för Tibet, där han inte har några planer på att ta en aktiv roll i den regering som skulle ta över styret av Tibet. (Sangay 2003:122-123) Dalai Lamas arbete för att fritt Tibet har gett honom möjligheter att öka på sina kunskaper om demokratiska frågor. Gett honom en insikt i värdet av ett lands fria styre, respekt för värdet av den mänskliga personen, och frihet under de lagar som gäller. Han har hela tiden proklamerat och jobbat för en överenskommelse med Kina grundat på principen om icke-våld och demokrati. Samma år som massakern på Himmelska fridens torg inträffar vinner Dalai Lama Nobels fredspris. Samtidigt fortsätter arbetet med att utveckla den tibetanska demokratin, där gamla traditioner och sedvänjor ska försöka samsas med de nya demokratiska tankarna inom diasporan. Beslut som fattades när man först kom till Indien grundades på tankar om sammanhållning inom gruppen. När man sedan började titta på förändringar fick man en maktkamp mellan olika fraktioner. Detta inom en exilregering som var svag och instabil redan innan. (Sangay 2003:124-125) Dalai Lama tog flera kontroversiella beslut inom diasporan, för att befästa och föra demokratiseringen framåt. Detta skedde under 1980-talet då den tibetanska exilregering många gånger fick hantera inre kontroverser och skandaler. Världen var under förändring, kommunistregimen i dåvarande Sovjet föll, apartheid fick sitt slut i Sydafrika och en tredje våg av demokratisering svepte över världen. Men den största betydelsen för att påskynda processen var massakern på Himmelska fridens torg i juni1989. Denna händelse stoppade upp den demokratiseringsvåg som svepte över världen. Men Dalai Lama kände att tibetanerna var redo för nästa steg, och 1990 upplöste han nationalförsamlingen och regeringen samt utlyste nyval för det nya parlamentet. Detta utökades till 46 medlemmar där minst sex skulle vara 14

kvinnor. När man möttes ett år senare var den första uppgiften att omarbeta 1963 års konstitution. Den 350 år gamla seden att Dalai Lama utnämnde ministrarna i regeringen, ändrades till att det blev det nya parlamentet som valde ministrarna. Termen people s democracy som var lånad från Kommunistkina ersattes av det tibetanska ordet mangtso, rule by the majority. Dalai Lama för en ständig kamp för demokratisering och avdramatisering av sin person och sin släkt. Trots detta har parlamentet varje år mellan 1991 och 2001 haft medlemmar som kommer från Dalai Lamas familj. Detta kan i sig inte läggas på honom, men om de inte vore släkt skulle de kanske inte väljas. Dalai Lama själv har under sin tid vidmakten aldrig utnämnt någon från sin familj. Problematiken runt sin status inom diasporan och strävan efter demokratisering är en fråga som har tagits upp. Det är här Dalai Lama säger att han inte tänker ha någon roll i framtida regeringar, inte heller återta den politiska position Dalai Lama traditionellt har i det tibetanska systemet. Tibetanerna ska få ett system som liknar det man har i Frankrike är tanken. Den 12 maj 2001 kunde alla tibetaner över 18 år rösta i valet för den första tibetanska premiärministern. Tibetaner från New York till New Delhi deltog i valet. Rösterna samlades ihop och skickades till Dharamsala, där rösterna räknades samman under överinseende av oberoende NGO: er (non-governmental organisations), men med centrala valkommittén som ansvariga. En andra omgång hölls den 20 augusti då valet stod mellan Samdhong Rinpoche och Juchen Thupten. Tupten var sittande från det gamla systemet men förlorade klart till sin motståndare. (Sangay 2003:126) Ytterligare ett problem kopplat till Dalai Lama är hans ålder, eller vad som händer vid hans bortgång. Kineserna är medvetna om hur en utnämning av en ny Dalai Dala går till. Genom att bortföra den reinkarnation av Panchen Lama som Dalai Lama erkänt för att sedan utnämna en egen. Annledningen till att man gjorde på detta sätt, är att på samma sätt som Dalai Lama är den ända som kan erkänna Panchen Lama, så är han den ända som kan ge full legitimation till en reinkarnation av Dalai Lama. Dalai Lama har nu sagt att hans reinkarnation kommer att födas i ett fritt land utanför Tibet, och det är nog inte så troligt att tibetanerna skulle erkänna en reinkarnation utsedd av kineserna. Även om Tibet har kommit till någon form av överenskommelse med Kina, så kommer denna period vara en stor prövning för Tibets styre. Nästkommande Dalai Lama ska ta vid där han 15

tidigare lämnade, men denna period ska först komma när han uppnått en ålder av 18 år. Dessa år har tidigare varit fyllda med maktkamper och oro inom det tibetanska styret. Vem som ska sköta styret och vem som till en början blir ansvarig för att hitta den nya reinkarnationen blir en bra start för att se hur stabil makten är. (Sangay 2003:127) En symbol att enas runt En symbol för diasporan ska förmedla känslor och tankar på det hemland som man vill återvända till. En flagga innehåller de element som en diaspora bygger på hemlandet, historien och myten. Den tibetanska flaggans ursprung kan spåras till 800-talet. Landet på denna tid var uppdelat i mindre furstendömen. Varje furstendöme hade en mindre militärenhet som vaktade den yttre gränsen, den mot Kina till exempel. Varje enhet hade en egen flagga; en med två snölejon som stod vända mot varandra, en byggde på en vit flamma mot röd bakgrund osv. När den trettonde Dalai Laman senare tog fram en nations flagga tog man olika delar från dessa tidigare flaggor för att på så sätt förena hela Tibet i en flagga (www.tibet.com 2004). Flaggan skulle jag gissa på är lika förbjuden att visa som bilder på Dalai Lama i Tibet. När den tibetanska rörelsen gör någon form av framträdande finns alltid denna symbol för hemlandet med. Kampen går vidare 16

Men hur stort är engagemanget bland dem som inte idag befinner sig i maktens centrum. Sangay (2003:128) skriver att sedan 1988 har 237 studenter från den tibetanska diasporan studerat i USA, mer än 95 % av dem har återvänt och jobbar nu inom den tibetanska administrationen. Även Lobsang Sangay kan spela en viktig roll som den första tibetan att ha doktorerat om lag på Harvarduniversitetet (www.timesoftibet.com 2004). Även från Tibet kommer rapporter om tibetaner som lyckas publicera skrifter där Tibet framställs ur ett annat perspektiv än det som Kinas styre vill se. Ett exempel är Notes on Tibet (skrivet av en kvinna med tibetansk härkomst och utgiven på kinesiska) som tar upp möten och platser hon besökt under vistelser i Tibet. 10 av de 38 essäerna ansågs av Tibet Autonomous Region s (TAR) ledning innehålla uppgifter som ledde till att boken förbjöds. Författarinnan har enligt de källor som finns att tillgå inte utsatts för några repressalier. (www.tibetinfo.net 2004) Men hur stark är viljan att kämpa bland de som inte tillhör de intellektuella eller i närheten av makten i Dharamsala. De flesta av de 3 000 som årligen tar sig över Himalaya gör det för att få vara nära Dalai Lama. Men den uppmaning de får när de anländer till Dharamsala är att återvända till Tibet efter att man har gjort det man har kommit dit för, audiens hos Dalai Lama, besöka släktingar, ges möjlighet till utbildning eller bara tillbringa en tid i Dalai Lamas närhet för att få ny energi. Många stannar kvar ändå, antingen genom att gå i kloster eller stanna illegalt. Om man stannar för utbildning är sannolikheten stor att man hamnar i något av de andra tibetanska samhällena i Indien. Det finns ett antal fler samhällen runt Dharamsala i den indiska delstaten Himachal Pradesh, men de största bosättningarna finns på den sydindiska slätten i Karnataka. Här lever de flesta under enkla förhållanden med antingen skolgång eller arbete. De flesta studenter känner en förpliktelse att jobba för den tibetanska gemenskapen efter sin utbildning, sedan deras utbildning till viss del betalas för detta syfte, men även för att stanna och göra sin del av arbetet inom gemenskapen. Men samtidigt känner de sig isolerade från de politiska besluten. Vi vet aldrig vad som händer och får ingen information från Dharamsala säger de. (Dahlström 2001:139) Detta sagt av studenter som lever i samhället Bylakuppe, Karnataka. Samhället förbereder dem för en framtid i Tibet istället för en möjlig karriär i Indien, och detta upplevs av många som väldigt frustrerande. (Dahlström 2001:137) Infrastrukturen av diasporan gör att det blir en marginaliserad off-roadgrupp, och en elit som är uppkopplad mot Internet, problem som finns i resten av Indien och många andra länder. (Dahlström 2001:18) 17

Vad som mer framträder är den stora skillnaden som råder mellan tibetaner i Tibet och tibetaner i exil. I Tibet lever man med den kinesiska påverkan vad gäller språk och kultur, exiltibetanerna finns utspridda världen över med olika kulturella och språkliga influenser. De tibetaner som lever i Dharamsala har till viss del kanske hamnat i en form av kulturellt vakuum där många traditioner lever kvar från det gamla Tibet. För de som hamnar i andra samhällen i Indien är inte denna påverkan lika stark, utan här kommer språk och kultur från den indiska omgivningen att vara mer påtaglig. Man kan gissa att för de ungdomar som växt upp i indien s kulle en omställning till ett liv i Tibet vara en stor omställning, men inte så stor som för de som har växt upp i väst. Man undrar om de förstår skillnaden på levnadsstandard när de sitter och skriver inlägg på olika diskussionsforum om hur kampen ska föras vidare. En student som Dahlström samtalar med försöker utifrån sin synvinkel att summera situationen på följande vis: If Tibet ever become liberated our problems have just started. That s what it s like to belong in Nowhere land. Anybody s land and nobody s land, as many versions as refugees. (Dahlström 2001:145) De nyanlända flyktingarna som stannar för att få en utbildning ser snart att de erfarenheter som tagits med från Tibet inte har mycket värde i diasporan. Konflikter uppstår när nyanlända ser att en del studenter har blivit för mjuka av deras komfortabla liv i Indien. Termerna mjuk (hjam-po) och hård (rtag-po) används för att visa skillnaden mellan tibetaner i Tibet, (hit räknas de som nyligen anlänt till Indien) och de som har levt länge i Indien eller andra områden. De mjuka klagar på att de inte får en utbildning som håller måttet med indiska eller internationella mått. De hårda att utbildningen har för stor indisk prägel och att detta leder till att de glömmer sin kultur (Dahlström 2001:163). Många av de som identifierar sig som hårda blir antingen munkar eller nunnor. Detta anses av många vanliga tibetaner vara ett problem, eller som de uttrycker det too many monks and nuns, what will happen to us (Dahlström 2001:165). Skillnaden mellan de mjuka och hårda blir kanske även vem som ställer sig på barrikaderna i kampen för att fritt Tibet. I Tibet ser man många gånger att det är från denna kategori (den hårda) av tibetaner som försöker göra motstånd mot ockupationen inne i Tibet. Oroligheterna som skedde i slutet på 1980-talet startades av en grupp på 30 munkar från Seraklostret som cirkulerade runt Jokhang-templet och ropade frihet för Tibet och länge leve 18

hans helighet Dalai Lama. Nunnorna i Tibet som i förhållande till munkar är få, stod i mitten på 90-talet för 55 av 126 kända protester för Tibets frihet. Men att ta till våld i kampen för ett fritt Tibet är inget som förespråkas inom diasporan. Hur kampen ska bedrivas är en fråga som ständigt är aktuell. De överlevande från Khampa rörelsen, Chushi Gangdruk 3, har försökt att starta en politisk inriktning av rörelsen. Detta har skapat oro bland de redan etablerade politikerna i diasporan, mycket beroende på att företrädarna för Chushi Gangdruk inte ser något hinder i att ta till våld i kampen för Tibet. Khampas vill se sig som frihetskämpar och förena sig med likasinnade inne i Tibet. De är trötta på en ickevåldsprincip och vill ta till vapen för att befria Tibet. De refererar till Yassir Arafat och PLO: s sätt att föra sin kamp. Den tibetanska konstitutionen säger att The future Tibetan polity shall uphold the principles of non-violence as laid down in the teachings of its religious traditions, artikel 3. Vad denna artikel säger är att dessa politiska grupperingar inte är tillåtna i enlighet med konstitutionen. Det finns bara ett legalt parti, och det Tibetan National Democratic Party. Ledaren för detta parti kommer ursprungligen från Tibetan Youth Congress, och hans ideologi verkar stämma överens med Dalai Lamas. Partiet kritiserades redan vid sitt bildande 1994 av både Khampa- och kvinnoorganisationer för att den mest bestod av medlemmar med sitt ursprung i U-Tsang provinsen (Dahlström 2001:26). Denna diskussion kan aktualiseras när man får se filmen We re No Monks (www.clearmirrorpictures.com 2004). Filmen visar hur några tibetaner använder våld för att försöka få till en förändring. Även om det inte är producentens, som själv är tibetan, avsikt att uppmana till våld, finns det för många exempel på hur aktivister tagit inspiration från olika former av media, och verkliga händelser. Ett antal exempel på aktioner som inte faller inom ramen för den tibetanska konstitutionen är den hungerstrejk som anordnades av Tibetan Youth Congress. Tre stycken aktivister var beredda att genomföra en hungerstrejk till slutet. Aktionen genomfördes i anslutning till FNbyggnaden i New York. Kraven som framfördes var att FN skulle titta på förhållandena i Tibet, man skulle göra påtryckningar på Kina vad gäller den rättegång och dödsdom som utfärdats på munken Tulku Tenzin Rinpoche. Dalai Lama uttalade sig inte vid detta tillfälle. Vid en tidigare hungerstrejk som organiserad av samma organisation i New Delhi 1998, sa 3 Tibetaner som bodde i provinsen Kham, de organiserade väpnat motstånd mot den kinesiska armen på 50 och 60 talet. Kvarlevor av Khampa armen, Chushi Gangdruk, utgick från Nepal (Kungadömet Mustang) in på 70- talet. 19

han att alla former av våld, även mot sig själv genom att inte intaga mat också är en form av våld. Den tibetanska centralorganisationen uppmanade dock gruppen att avbryta hungerstrejken. De ansåg att den publicitet som man fick bara var kortsiktig och inte skulle leda till några resultat i dagens geopolitiska situation. ( www.tibet.com 2004) En av de mer kända personerna som har gett sitt stöd till Tibet och den tibetanska diasporan är skådespelaren Richard Gere. Som buddhist har han kommit nära Dalai Lama, men hans engagemang har gått längre än så. Han har bland annat grundat The Gere Foundation (www.gerefoundation.org 2004) vars primära arbete är att stödja upprätthållandet av den tibetanska kulturen. Han besökte bland annat aktivisterna som hungerstrejkade utanför FNbyggnaden, och han har gett pengar till förbättrandet av vägar i Dharamsala. Hip-hoparna Beastie Boys är ett annat exempel på några som blivit involverade i kampen för ett fritt Tibet. I slutet av 90-talet var de med och grundade organisationen The Milarepe fund. De var även med och organiserade Tibetan Freedom Concert. Ett antal konserter där bland annat U2 och Rage Against The Machine uppträdde. Idag kan man diskutera Tibet i det diskussionsforum som finns i anslutning till deras hemsida. (www.beastieboys.com) Ett annat sätt att enas runt en gemenskap är genom sport. Fotboll spelades redan i början på 1900-talet i Tibet. När ockupation skedde fanns det flera lag i Tibet. Man spelade matcher inbördes men man mötte även lag från den kinesiska armén. När exilregeringen bildades 1959 och skolor i diasporan grundades året därpå, var fotboll något som eleverna visade stort intresse för. Man började spela cuper mellan olika skolor. 1981 startas den första turneringen på klubbnivå till minne av Dalai Lamas avlidna mor. 1998 får man en inbjudan av ett Italiensk rockband att komma och spela fotboll i Bologna. Det första tibetanska landslaget blir uttaget för att spela. År 2001 får man en inbjudan att spela mot Grönland i Danmark. Dansken Michael Nybrant fungerar som coach och har stor del i landslagets framgång. (www.tnf a.info 2004) Denna Michael Nybrant hjälper även till med att sy ihop ett sponsorskap med den danska sportklädestillverkaren Hummel, som tar fram en landslagsdräkt, men även andra kläder som stöder det tibetanska fotbollsförbundet. (www.hummel.dk 2004) Den 14 Maj 2004 lägger Tibetan National Sport Association (TNSA) ut sin hemsida www.tnsa.info. (www.tibet.net 2004) En diaspora har många ansikten. Personer, symboler, handlingar och värderingar är element som är av stor betydelse för den gemenskap som diasporan samlas kring. Var man än befinner sig behöver man dessa för att veta vem man är. I den tibetanska diasporan är Dalai Lama den 20

kraften som står över allt annat. Men för att man ska orka kämpa vidare behövs även de andra enheterna. Jag tror att en diaspora bygger på alla dessa enheter som gör helheten. Människor, symboler, myter och historier är delar i denna gemenskap som hela tiden vet att de kämpar mot en överväldig motståndare, men som trots det inte ger upp. Sammanfattning Genom Dalai Lama har den tibetanska diasporan en talesman och förgrundsfigur som inte bara medlemmarna av diasporan kan relatera till. Genom honom har man lyckats få upp den tibetanska diasporan på dagordningen i flertalet sammanhang. Men i en diaspora finns många medlemmar och olika viljor. Den tibetanska diasporan har hittills följt den dagordning som Dalai Lama och den tibetanska exilregeringen ritat upp. Det är bara ett fåtal gånger som aktivister har klivit utanför den hållning som exilregeringen står bakom. Genom litteraturstudier och med hjälp av Internet har jag följt den tibetanska diasporans historia: Från det att Dalai Lama lämnar Tibet fram till händelser så sent som detta år. Stor fokus hamnar på Dalai Lama, både vad gäller hans historiska betydelse och den utveckling diasporan har tagit. Dalai Lamas arbete går inte bara ut på att reformera och demokratisera statsskicket i diasporan, utan även på att minska sin egen betydelse. Jag har även belyst andra delar av diasporan som ligger utanför det som framhålls av till exempel exilregeringen. Även begreppet diaspora har lyfts fram och fått en djupare analys. 21

Källförtecknig: Dahlström, Åsa Tiljander 2001 Peace of Mind The Tibetan Diaspora in India. Uppsala Dalai Lama 1963 Mitt land och mitt folk. Gebers Stockholm Lewellen, Ted C 2002 The anthropology of globalization. Bergin & Garvey Westport Mayhew, Bradley 2002 Tibet. Lonely Planet, Melbourne Mountcastle, Amy 1997 Tibetans in Exile: The construction of Global Identities. State University of New Jersey, New Brunswick Pommerat, Francoise 2003 Tibet turning the wheel of life. Thames & Hudson London Sangay, Lobsang 2003 Tibet: Exile s Journey i Journal of Democracy. Vol 14, 2003 Tibet ett ockuperat land 2002 Amaryllis Media Stockholm w ww.clearmirrorpictures.com 22

2004 Pema Dhondup Exile House Ground floor P.O Mcloed Ganj Dharamsala 176219 Distt. Kangra (H.P) India w ww.ne.se 2004 www.hummel.dk 2004 Head Office Kraftcentralen Sonderhoj 10 DK-8260 Viby J, Aarhus Denmark w ww.tibet.com 2004 The Office Of Tibet Tibet House, 1 Culworth Street London NW8 7AF UK www.tibetinfo.net 2004 Tibet Information Network (TIN). City Cloisters 188-196 Old Street London EC1V 9FR UK www.timesoftibet.com 2004 www.tnfa.info 2004 Tibetan National Sports Association Executive Board C/o Head Office Tibetan Children's VillagesDharamsala Cantt176216 District Kangra H.P. INDIA 23