Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55)

YTTRANDE 2015-10-23 Vårt dnr: 1 (14) Ert dnr: s2015/04279/jäm Avdelningen för vård och omsorg Birgitta Andersson Socialdepartementet 103 33 Stockholm Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55) Sammanfattning Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) välkomnar och ställer sig i huvudsak positiv till analysen, förslagen och inriktningen som lagts fram i utredningen Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55). Våld är en brottslig handling. Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är ett stort samhälls- och folkhälsoproblem som allvarligt påverkar levnadsvillkor och livskvalitet för dem som drabbas. Våldsutsatta kvinnor och barn har rätt till stöd och hjälp och kommuner, landsting och regioner har ett viktigt ansvar och en unik möjlighet att uppmärksamma våldet. Arbetet för kvinnofrid och mot våld i nära relationer är fortfarande ett relativt nytt verksamhetsområde som samhällets aktörer i allt större utsträckning går in och tar ansvar för. Viktigt för framtiden är att arbetet långsiktigt och hållbart fortsätter att utvecklas och att kvaliteten fortsätter att höjas så att alla våldsutsatta ska få det stöd och den hjälp de är i behov av. Detta kräver resurstillförsel till en mängd berörda samhällsaktörer och arenor. SKL vill också tydliggöra att de ökade krav som under senaste tioårsperioden införts har inneburit en stor ambitionshöjning som ännu inte från statligt håll har reglerats ekonomiskt genom en höjning av kommunernas och landstingens ordinarie ramanslag. SKL:s synpunkter är i korthet följande: SKL tillstyrker utredningens förslag om o övergripande mål för den nationella strategin, o en strategiperiod på 10 år då det främjar långsiktigt och hållbart arbete, o att skapa ett särskilt nationellt sekretariat på Regeringskansliet, o att det ska tillsättas ett särskilt nationellt råd på Regeringskansliet som ska följa hur strategiarbetet utvecklas, o årliga lägesrapporter från myndigheterna, o åtgärdsprogram från regeringen. Sveriges Kommuner och Landsting Post: 118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 20 Tfn: växel 08-452 70 00, Fax: 08-452 70 50 Org nr: 222000-0315, info@skl.se, www.skl.se

2 (14) SKL tillstyrker också nedanstående förslag men har synpunkter och/eller anser att det finns oklarheter som behöver klargöras och behandlas mer avseende; o att det behövs långsiktig regional samordning av arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck; o att utveckla en samlad uppföljningsstruktur successivt under strategiperioden; o vissa målområden och prioriterade delmål. SKL vill med utgångspunkt i Istanbulkonventionens artikel 20 och 23 tydliggöra att det idag inte finns en lagstadgad skyldighet för kommunerna att ansvara för och erbjuda insatsen skyddat boende som placeringsform. För att kommunerna ska kunna åläggas ett ansvar för en sådan placeringsform krävs en författningsändring med tillämpning av finansieringsprincipen. SKL vill också påpeka att om en förtydligad skyldighet för kommuner, landsting eller regioner att ge insatser och stöd till våldsutövare ska införas så måste finansieringsprincipen tillämpas fullt ut även där. I detta remissyttrande redovisas SKL:s ställningstaganden avseende SOU 2015:55 i de delar som bedöms vara särskilt viktiga ur kommuners, landstings och regioners perspektiv. 2.1 Våldsutsatta i centrum SKL ser positivt på att utredningen tydligt har satt de våldsutsattas behov i centrum för förslagen om en nationell strategi. Detta innebär att tidiga våldsförebyggande insatser är grundläggande för framtidens arbete såväl som att säkerställa att våldsutsatta får rätt stöd och skydd utifrån sina behov. SKL stödjer kommuner, landsting och regioner i utvecklingen av kvinnofridsarbetet 1. SKL utgår i arbetet för kvinnofrid och mot våld i nära relationer från det fjärde nationella jämställdhetspolitiska målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, såväl som ställningstagandena som uttrycks i FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, den Europeiska deklarationen för jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå 2 och Istanbulkonventionen 3. SKL ser positivt på att utredningen har samma utgångspunkter. SKL vill vidare påpeka vikten av att ha ett genusperspektiv i arbetet och ser ett behov av en nationell samlad strategi för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck ur ett jämställdhetsperspektiv. Samtidigt är det viktigt att påpeka att regeringen måste tillsätta resurser och också satsa på att stärka arbetet för att alla som utsätts för våld i nära relationer får stöd och hjälp, oberoende 1 SKL:s ståndpunkter utvecklas i positionspapperet För kvinnofrid mot våld i nära relationer (2013). 2 Även kallad CEMR-deklarationen (2006). 3 Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i hemmet, Europarådets fördragsserie nr 210 (2011).

3 (14) av vem som är förövaren och offret. Utredningen lyfter trots sin avgränsning till jämställdhetspolitiken särskilt grupperna pojkar och unga män i ett hederssammanhang, våld i hbtq-relationer och män som utsätts för våld i nära relationer och påpekar bl.a. att dessa grupper kan ha en särskilt komplex situation när de söker skydd och stöd. Utredningen påpekar också vikten av att mer forskning behövs vad gäller dessa grupper. SKL instämmer i detta. 3 Våldets kostnader SKL anser att det är mycket viktigt och värdefullt att utredningen lyfter och fördjupar analysen av de olika samhällsekonomiska och socioekonomiska kostnaderna som mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck förorsakar idag. Ur det sociala investeringsperspektivet som utredningen har är det tydligt att det finns mycket att vinna på att satsa resurser på att tidigt åtgärda, förhindra och förebygga våldet, både vad gäller att förebygga våldsutsattas stora lidande och ohälsa och på sikt vad gäller ekonomiska termer. SKL delar utredningens bedömning att detta perspektiv långsiktigt stödjer genomförandet av en nationell strategi. Som i allt investeringstänkande uppstår en initial kostnadspuckel eftersom kostnaderna för de förebyggande insatserna kommer innan de framtida vinsterna för de samhällsaktörer som redan har befintliga och akuta kostnader att hantera. De medel som regeringen i framtiden avsätter för att bekämpa mäns våld mot kvinnor måste i högre utsträckning ställas i paritet med kostnader som mäns våld mot kvinnor orsakar idag. SKL delar utredningens bedömning att detta medför att området måste tilldelas betydligt mer resurser än det hittills har gjorts. SKL vill därför uppmana regeringen att i högre utsträckning, och med utgångspunkt i det fördjupade samhällsekonomiska analysarbete som utredningen utfört, anlägga ett socialt investeringsperspektiv på kvinnofridsområdet och avsätta tillräckliga resurser för att det förebyggande arbetet mot våld ska fortsätta att utvecklas under kommande år. SKL vill också uppmana regeringen att i samband med detta fördjupat analysera de sammantagna ekonomiska konsekvenserna för kommunerna, landstingen och regionerna efter lagändringen i socialtjänstlagen, SoL, år 2007 4 och införandet av föreskrifter 2014 5. De ökade kraven och ambitionshöjningen för SKL:s medlemmar, som skett utan finansiering från staten i enlighet med finansieringsprincipen, gör det svårt för framför allt mindre kommuner att upprätthålla en god kvalitet och innebär stora utmaningar för socialtjänsten generellt. Längre fram i detta remissyttrande utvecklas resonemanget om frågan om resurser och stöd för fortsatt utveckling av arbetet mot mäns våld mot kvinnor, bl.a. när det handlar 4 Ändring i 5 kap. 11 SoL, avser kommunerna. 5 SOSFS 2014:4, avser både kommuner, landsting och regioner.

4 (14) om befintlig lagstiftning, konsekvenser för den kommunala självstyrelsen och behovet av ytterligare resursförstärkning. 4 Våldsförebyggande arbete SKL välkomnar utredningens tydliga fokus på det tidigt våldsförebyggande arbetet och anser att staten ska avsätta ökade resurser för att utveckla det våldsförebyggande arbetet och forskning kring detsamma. SKL delar utredningens analys och anser att arbetet mot mäns våld mot kvinnor inte enbart handlar om att ingripa när våldet är ett faktum, som ofta är fallet idag, utan också om att förebygga att män använder våld i en nära relation. Målet för utredningen har varit att skapa en strategi för att förhindra mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Tidiga våldsförebyggande insatser är därför grundläggande för framtidens arbete. Ur ett socialt investeringsperspektiv är det oerhört viktigt att satsa resurser på detta område, som hittills fått ett alltför litet utrymme. Men det får inte ske på bekostnad av andra insatser som också krävs för att utveckla kvinnofridsarbete, inklusive stöd, skydd och hjälp för våldsutsatta. 5 Att arbeta med och förstå våld SKL ser positivt på de frågor som utredningen lyfter som rör organiseringen av arbetet hittills inom politikområdet. Det är ett stort problem att satsningar inte permanentas och blir en hållbar beståndsdel i det ordinarie arbetet på alla samhällsnivåer. Det är en viktig framtidsfråga att kompetens och framgångsrika arbetssätt byggs in i organisationer på ett permanent sätt, så att arbetet inte blir projektbaserat, personberoende och flyktigt. För att ett fortsatt utvecklingsarbete ska ske behövs kontinuitet och långsiktiga satsningar och resurser. SKL anser att frågan om upptäckt av våldsutsatthet och våldsbenägenhet ur ett arbetsgivarperspektiv som utredningen lyfter är intressant och ställer sig positiv till ett framtida utvecklingsarbete omkring detta. 7.4 Myndighetsstyrningen behöver bli mer samordnad och tydlig SKL delar utredningens bedömning och anser att en ökad och långsiktig nationell samordning krävs i frågor som rör kvinnofrid och våld i nära relationer. SKL menar att det finns mycket kvar att göra för att leva upp till målsättningen i Istanbulkonventionens artikel 7 om en nationell, effektiv, omfattande och samordnad politik som innefattar alla lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa alla former av våld som faller inom ramen för konventionen och bemöta våld mot kvinnor utifrån ett helhetsperspektiv. Detta måste ske genom att regeringen bättre samordnar den nationella myndighetsstyrningen och tillför lämpliga resurser till alla involverade aktörer.

5 (14) 7.6 Övergripande mål för den nationella strategin SKL tillstyrker utredningens förslag till övergripande mål för den nationella strategin. SKL anser att målformuleringen om att tillskapa ett nationellt ramverk och struktur är viktig för att tillgodose det stora behovet av samordning av så många olika aktörer som har uppdrag på området. 7.7 Strategiperiod 2016 2025 SKL tillstyrker utredningens förslag om en strategiperiod på 10 år då det främjar långsiktigt och hållbart arbete. 7.8 Nationellt sekretariat SKL tillstyrker utredningens förslag om att skapa ett särskilt nationellt sekretariat på Regeringskansliet. SKL anser att samordningen och utvecklingen på området hos och mellan myndigheter och inom Regeringskansliet måste stärkas avsevärt och ha ett helhetsperspektiv. Ett nationellt sekretariat bedömer SKL vara den mest lämpliga formen för att åstadkomma detta. 7.9 Nationellt råd SKL tillstyrker utredningens förslag om att det ska tillsättas ett särskilt nationellt råd på Regeringskansliet som ska följa hur strategiarbetet utvecklas. SKL bör vara delaktig i att föreslå ledamöter till detta råd. 7.10 Sektorsmyndigheternas ansvar ska förtydligas SKL delar utredningens bedömning att det redan befintliga ansvaret för de olika nationella sektorsmyndigheterna i flera fall behöver förtydligas. SKL anser att den nationella myndighetsstyrningen måste förbättras och bli mer samordnad, strategisk och långsiktigt hållbar. Flera viktiga nationella myndigheter tappar både personalresurser och kompetens efter att vissa regeringsuppdrag är avrapporterade, eftersom det inte ingår på ett tydligt sätt i myndighetens ordinarie grunduppdrag att de ska arbeta vidare med förvaltning och implementering kring frågorna. Det innebär bl.a. att kommuner, landsting och regioner inte har möjlighet att få råd, stöd och vägledning efter det att ett regeringsuppdrag har avslutats. Det innebär också att arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer fortsätter att vara ett sidospår som inte ingår och integreras i myndigheternas ordinarie verksamheter. Ett

6 (14) exempel på sektorsmyndighet där regeringens styrning behöver förbättras är Socialstyrelsen. 7.11 Förtydliga och stärka länsstyrelsernas roll SKL tillstyrker att det behövs långsiktig regional samordning av arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck eftersom en mängd aktörer är involverade. Länsstyrelserna kan vara en lämplig part av flera orsaker, men det finns också nackdelar med att lägga ansvaret där. Längre ned redogörs för för- respektive nackdelar med att lägga detta ansvar på länsstyrelserna. SKL har dock flera invändningar vad gäller att ge länsstyrelserna ett förstärkt uppdrag att stödja lokal och regional verksamhetsutveckling och bidra med regionalt kunskapsstöd. När det gäller det regionala utvecklingsarbetet på området vill SKL påtala att en naturlig part i framtiden är de befintliga regionala samverkans- och stödstrukturerna för kunskapsutveckling som drivs av kommuner och angränsande hälso- och sjukvård. Den nationella strukturen för kompetensstöd som har utvecklats av länsstyrelsernas utvecklingsledare tillsammans med Socialstyrelsen är ett parallellt spår till dessa redan befintliga stödstrukturer och plattformar som SKL under flera år stöttat uppbyggnaden av. Det finns många skäl för att det regionala utvecklingsarbetet i framtiden ska ägas och drivas av kommuner, landsting och regioner själva genom befintliga strukturer och styrkedjor. Bl.a. behöver en utveckling ske så att kvinnofridsarbetet inte fortsätter att vara ett parallellt spår som organiseras och utvecklas utanför ordinarie strukturer. När det gäller kommuners, landstings och regioners arbete är det de som äger och har tillgång till de arenor och verksamheter som ska utvecklas. Dessa regionala stödstrukturer är utformade utifrån förutsättningarna i respektive län och syftar till att skapa förbättrade förutsättningar för att bedriva verksamhetsrelevant utvecklingsarbete inom samtliga verksamhetsområden inom socialtjänsten och närliggande hälso- och sjukvård. Erfarenheten visar att vid samverkan regionalt för att lösa gemensamma utmaningar kan lokala och nationella resurser och kompetens användas optimalt och därmed nå större utveckling för de satsade resurserna. De regionala stödstrukturerna är också en viktig dialogpart gentemot den nationella nivån i frågor som rör kunskapsutveckling och kunskapsstyrning och utgör ett utvecklingsstöd för implementering av ny kunskap, till exempel nationella riktlinjer och nya metoder. SKL förstår att länsstyrelsernas utvecklingsledare på många håll i landet gjort ett gott arbete och vi vet att många kommuner har haft stor nytta av stödet från dessa. SKL anser trots detta, och av skälen ovan, att länsstyrelsen inte är rätt aktör att förlägga ansvaret för framtida regionalt utvecklingsarbete på. Istället menar SKL att det behövs en särskild nationell satsning på regionalt utvecklingsarbete på området kvinnofrid och våld i nära relationer där SKL och de regionala samverkans- och stödstrukturerna för kunskapsutveckling ska vara högst delaktiga. SKL vill också påtala att särskilt

7 (14) viktigt för framtiden är att regeringen satsar på att ge stöd till landsting och regioners utvecklingsarbete på området. Detta anser SKL är viktiga beståndsdelar för att förstärka det kommande strategiarbetet. Fördelar med samordningsansvar på länsstyrelserna Länsstyrelserna har i många fall byggt upp en god och gedigen kompetens på området och har ofta upparbetade nätverk i sina län. Många kommuner uppskattar det stöd och den kompetens som länsstyrelsernas medarbetare på området har. Länssamordningsuppdraget riktar sig brett mot alla aktörer på regional och lokal nivå, såväl kommuner, landsting och regioner som rättsväsendets alla aktörer och de idéburna organisationerna. Länsstyrelsen är statens förlängda arm på regional nivå och kan vara en lämplig neutral aktör som kan samordna denna brokiga skara aktörer och bidra till helhetsperspektiv och ökad nationell samordning. Socialstyrelsen menar med stöd i Umeå universitets oberoende utvärdering att regeringsuppdraget om kunskaps- och metodstödet har medfört att en struktur byggts upp för att nå ut till professionen med normering och kunskapsstöd på området våld i nära relationer. Länsstyrelserna har för Socialstyrelsen blivit en tydlig kanal för att nå ut och länsstyrelserna har blivit en viktig kunskapsförmedlare till kommuner och ideella föreningar, som uppges fått stöd både i kunskapsinhämtningen och implementeringen. Kompetensstödet anses också ge förutsättningar för kvalitetsutveckling av arbetet med målgrupperna som kan bidra till utvecklande av kunskapsbaserade verksamheter på lokal nivå. Vidare betonas länsstyrelsernas möjlighet att följa upp utvecklingen i landet. Socialstyrelsen lyfter att det finns ett stort behov av att upprätthålla den uppbyggda strukturen och arbeta vidare med kompetensstödet även i framtiden. Nackdelar med samordningsansvar på länsstyrelserna Många länsstyrelser har byggt upp en gedigen kompetens på området, men det finns fortfarande de som inte gjort det och där stödet till SKL:s medlemmar brister. Vid vissa länsstyrelser har samordningsuppdraget inte alltid lett till mer konkret och verksamhetsnära samordning av involverade aktörer, utan mer manifesterats i avrapporteringsmöten eller utbildningssammankomster utan större effekt. Länsstyrelsen ses många gånger som en extern part och utomstående i det regionala och lokala sammanhanget. Länsstyrelsens legitimitet och mandat i förhållande till de aktörer som ska samordnas är oklar. Det går också att ifrågasätta vad och hur långtgående statens roll ska vara på regional nivå, särskilt avseende stöd till verksamhetsutveckling så som SKL ovan förtydligat. Det är också viktigt att regeringen beaktar kommande strukturomvandling och arbetet som kommer att genomföras inom ramen för kommittén Ny indelning

8 (14) av län och landsting 6. SKL erinrar att det inte ändamålsenligt att lägga ett permanent uppdrag på länsstyrelserna i ljuset av kommande förändringar, inte heller i ljuset av att kvinnofridsarbetet ska bli en del av det ordinarie arbetet hos alla inblandade samhällsaktörer. Det uppdrag om att vara utvecklingsledare som hittills legat på länsstyrelsen har varit begränsat till kommuner och ideella organisationer. I samordningsuppdraget har fler myndigheter ingått, men ibland har nyttan med dessa samordningsinsatser ifrågasatts. Avslutningsvis vill SKL påpeka att även om det är lockande att lägga uppdraget som länssamordnare på en enda aktör, så är det viktigt att analysera om länsstyrelserna har förmågan att omfatta och utföra det arbete som föreslås i utredningen. Det skulle kräva en större kompetensutveckling hos länsstyrelserna, så att de t.ex. fick bättre kunskap om hälso- och sjukvårdens organisationer och arbetssätt, samma gäller även rättsväsendets aktörer. 7.13 Årliga lägesrapporter från myndigheterna SKL tillstyrker utredningens förslag. 7.14 Åtgärdsprogram från regeringen SKL tillstyrker utredningens förslag. 7.16 Årscykel SKL stödjer utredningens struktur och tycker det är positivt och viktigt att utvecklingsaspekten med kontinuerligt lärande och revidering av arbetets inriktning betonas. 7.19 Uppföljningsstruktur och uppföljningsfunktion SKL tillstyrker utredningens förslag om att utveckla en samlad uppföljningsstruktur successivt under strategiperioden, som inledningsvis utgår från redan befintliga indikatorer, statistik och öppna jämförelser. SKL vill dock betona vikten av att SKL och kommuner, landsting och regioner måste vara delaktiga i detta utvecklingsarbete. SKL vill också påtala att en ökad och utvecklad lokal och regional uppföljning innebär en ökad arbetsbörda för kommuner, landsting och regioner som då också kräver ett resurstillskott. SKL menar att det är viktigt att stävja en utveckling som leder till att allt större del av arbetstiden måste ägnas åt att svara upp mot ökade krav på administrativa rutiner eller dokumentation. 6 Dir. 2015:77

9 (14) 8 Nationella strategins målområden SKL tillstyrker utredningens förslag till målområden och prioriterade delmål och anser att de är välformulerade och välgrundade i kunskap och forskning. SKL anser att kvaliteten i arbetet för kvinnofrid och mot våld i nära relationer måste höjas så att kvinnor och barn som upplever våld i hemmet ska få det stöd och den hjälp de är i behov av. SKL vill påpeka det viktiga med att utveckla arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och ser positivt på att utredningen så tydligt har integrerat arbetet mot hedersrelaterat våld i strategins målområden. SKL bedömer att de målområden som föreslås pekar på vad som måste åtgärdas för att komma till rätta med de aktuella och mest centrala problemen inom området. Däremot har SKL visst att erinra kring vissa målområden, vilket redogörs för nedan. 8.1 Målområde 1: Nationell styrning, organisering, samordning och uppföljning SKL tillstyrker utredningens förslag till målområden och prioriterade delmål. SKL vill dock påtala att olikheter och skillnader lokalt och regionalt inte per definition måste vara negativa eller dåliga för våldsutsatta. Det kommunala och landstingskommunala självstyret innebär att verksamheter är utformade utifrån de lokala och regionala förutsättningarna och därmed kan de se olika ut. 8.2 Målområde 2: Kunskap, kompetens och forskning SKL tillstyrker utredningens förslag till målområden och prioriterade delmål. SKL vill särskilt lyfta den omfattande forskningen som numera finns på området och vikten av att praktiken ska vara kunskapsbaserad och att yrkesverksamma ska ha relevant kompetens för att kunna genomföra sina arbetsuppgifter och att det nationella kunskapsstödet därför måste vara ändamålsenligt och målgruppsanpassat efter olika yrkesgruppers behov. SKL anser att kunskapsområdet kvinnofrid och våld i nära relationer måste lyftas in i grundutbildningar på universitets- och högskolenivå som leder till yrken där det ingår kontakt med våldsutsatta kvinnor, barn som utsätts för våld i hemmet eller våldsutövare, till exempel poliser, socionomer, lärare, läkare, tandläkare sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, präster och jurister. Kunskapen om våld och våldets mekanismer är dock sällan en del i dessa grundutbildningar. Studenterna hänvisas till föreläsningsserier och kortare utbildningar som ges i den mån det finns ett kunskapsprojekt. Kunskap om kvinnofrid och våld i nära relationer ska ingå som

10 (14) en del av grundutbudet på utbildningar på gymnasienivå, universitet och högskola för yrken som kommer i kontakt med våldsutsatta och våldsutövare. SKL vill också framföra vikten av att fortsätta att utveckla kunskapsbaserade arbetssätt som kan implementeras och vill återigen lyfta att en särskild nationell satsning på regionalt utvecklingsarbete i dessa frågor bör ske tillsammans med de regionala samverkans- och stödstrukturer för kunskapsutveckling i socialtjänsten. Behovet av utveckling och förändring av arbetssätt och metoder är fortsatt stort och kräver resurstillskott, såväl som ett ihärdigt och långsiktigt utvecklingsarbete. 8.3 Målområde 3: Våldsförebyggande arbete SKL tillstyrker utredningens förslag till målområden och prioriterade delmål. SKL vill lyfta upp att ett tydligare och långsiktigt nationellt uppdrag kring kunskapsutveckling och kunskapstillförsel omkring tidigt våldsförebyggande arbete måste utarbetas av regeringen. Rimligtvis bör det ingå i Nationellt centrum för kvinnofrids uppdrag att även omfatta tidigt våldsförebyggande arbete och den växande kunskap och forskning som finns på detta område. SKL vill också lyfta hälso- och sjukvårdens och tandvårdens viktiga roll som centrala aktörer för tidig upptäckt av kvinnor och barn utsatta för våld. Mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, ungdomsmottagningar och vårdcentraler är här viktiga parter. Det är viktigt att personer som utsätts för våld fångas upp så tidigt som möjligt. Det krävs rutiner för att ställa frågor om våld och sedan lyssna på berättelser om våldsutsatthet. Det är avgörande att personal inom vården vet vart de ska hänvisa kvinnan vidare och hur de ska hantera den information de fått för att de ska våga fråga. SKL anser att rutiner, stöd och vägledning för att ställa frågor om våldsutsatthet behöver utvecklas och spridas till hälso-, sjukvård- och tandvårdspersonal. För detta krävs resurstillförsel och tidigare har i stort sett allt fokus och alla resurser satsats på kommunernas utvecklingsarbete. SKL menar att regeringen framöver måste satsa även på landsting och regioners utvecklingsarbete. 8.4 Målområde 4: Ett proaktivt, likvärdigt och samordnat rättsväsende SKL tillstyrker utredningens förslag till målområden och prioriterade delmål. SKL anser att rättsväsendets hantering av kvinnofridsärenden, rättsprocessen från polisanmälan till åtal och verkställande av dom behöver förbättras, göras snabbare, mer tydlig och konsekvent. SKL vill påtala att juridiken inom området många gånger har kommit längre än tillämpningen. Exempelvis kan allvarliga situationer uppstå där tingsrätten kan gå rakt emot familjerättens rekommendation för vårdnad, boende och umgänge. Ena handen utfärdar kontaktförbud medan den andra handen dömer till gemensam vårdnad och umgänge för våldsutövaren. SKL anser att breda satsningar på att utbilda åklagare, domare och nämndemän i våldets mekanismer samt hur barn påverkas av att uppleva våld behöver göras. Det är barns rätt att slippa träffa en

11 (14) våldsam pappa. Det är inte självklart i domstolarna idag trots lagutrymme som medger ett sådant beslut. Detsamma gäller möjligheten att flytta den våldsutövande istället för den våldsutsatta från den gemensamma bostaden. Ett välfungerande rättssystem med välgrundade domar och beslut grundade på bästa tillgängliga kunskap är väsentligt för att motivera våldsutsatta att lämna en förövare och göra en polisanmälan. SKL anser att rättsväsendet ska förbättra sitt arbete med dessa ärenden, i samverkan med andra aktörer som polis, familjerätt och övrig socialtjänst. 8.5-8.7 Målområde 5-7: Skydd, stöd och behandling för: flickor och unga kvinnor som utsätts för pojkar och mäns våld och hedersrelaterat våld och förtryck kvinnor som utsätts för mäns våld och hedersrelaterat våld och förtryck barn som utsätts för mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck SKL tillstyrker i princip utredningens förslag till målområden och prioriterade delmål men vill påtala vikten av att alla som utsätts för våld i nära relationer har rätt att få sina behov av stöd, hjälp och skydd tillgodosedda från samhällets aktörer. SKL vill återigen erinra att de ökade kraven och ambitionshöjningen för kommuner, landsting och regioner efter den nämnda lagändringen i SoL och införandet av föreskrifter 2014 skett utan finansiering från staten i enlighet med finansieringsprincipen. Enligt Istanbulkonventionen artikel 20 ska staten vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att brottsoffer har tillgång till en hälso- och sjukvård och socialtjänst som har tillräckliga resurser och personal som är utbildad för att hjälpa brottsoffer och kan hänvisa dem till lämpliga tjänster. Enligt artikel 23 ska staten vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att tillhandahålla lämpliga och lättillgängliga skyddade boenden i tillräckligt antal så att brottsoffren ska vara trygga och för att aktivt vända sig till brottsoffer, särskilt kvinnor och deras barn. SKL menar att detta arbete kvarstår för staten att göra. SKL vill förtydliga att det idag inte finns någon tydligt och i lagstiftningen definierad placeringsform som kallas skyddat boende. I betänkandet används termen skyddat boende, utan att tydligt definieras. Detta kan föra tankarna till de tidigare förekommande diskussionerna om tillståndsplikt och lagstadgad placeringsform med detta namn 7. SKL vill tydliggöra att det idag inte finns en lagstadgad skyldighet för kommunerna att ansvara för och erbjuda insatsen skyddat boende som placeringsform. För att kommunerna ska kunna åläggas ett ansvar för insatsen skyddat boende krävs en författningsändring med tillämpning av finansieringsprincipen. Innan kommunerna åläggs ett ansvar för insatsen skyddat boende bör dock frågan, enligt SKL:s mening, 7 Se t.ex. SOU 2014:49

12 (14) utredas och analyseras mer ingående. Bland annat bör för- och nackdelarna med en professionalisering av verksamheten, lämpligheten med tillstånd m.m. belysas närmare. SKL vill påpeka att SoL är en i huvudsak målinriktad ramlag där lagstiftaren genom uppställda mål anger vad som förväntas av dem som ansvarar för verksamheten. SKL vill påtala att det har gjorts ett flertal ändringar av varierande omfattning i SoL de senaste åren och numera innehåller lagen ett ständigt växande antal detaljerade bestämmelser. Ju starkare/hårdare reglering desto mindre handlingsutrymme finns för kommunerna att styra verksamheten och prioritera mellan olika behov och uppgifter, så som det ursprungligen var tänkt. Det finns anledning att ta i beaktande vad detaljreglering, utan tillräcklig finansiering och bristande kunskapsstöd gällande implementering, betyder för främst landets socialtjänst. SKL inväntar och ser fram emot att regeringen tillsätter en utredning som ska se över SoL som helhet. Utredningen bör då ges i uppdrag att fördjupat analysera de sammantagna ekonomiska konsekvenserna för kommunerna, landstingen och regionerna efter de genomförda ändringarna som rör mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. 8.8 Målområde 8: Säkra insatser för pojkar och män som utövar våld mot flickor och kvinnor samt hedersrelaterat våld och förtryck SKL tillstyrker utredningens förslag till målområden och prioriterade delmål. SKL anser att det är väldigt bra att utredningen betonar vikten av att de våldsutsattas säkerhet alltid ska stå i centrum för insatser till våldsutövare och att rutiner för riskbedömningar och säkerhetsarbete måste finnas. Våldsutövare måste hållas ansvariga för sina handlingar, ta ansvar för sitt problem och förändra sitt beteende. Det är få våldsutövare som döms och i många fall är straffen för ringa för att Kriminalvårdens behandlingsprogram ska sättas in. Det är därför av central betydelse för våldsutsatta kvinnor och deras barn att insatser riktade till våldsutövare byggs upp även inom kommuners, landstings och regioners verksamheter. SKL vill dock påpeka att det idag inte finns någon generell skyldighet för kommuner, landsting eller regioner att ge insatser och stöd till våldsutövare 8 och att verksamhetsområdet kräver utveckling och närmare utredning. Oklarheter om vem som egentligen ska ha ansvar för att ge insatser och stöd till våldsutövande män, förutom de som är dömda till påföljd och som därmed är Kriminalvårdens ansvar, är också något som utredningen lyfter. Som utredningen också lyfter i kapitel 2 och 5 finns fortfarande mycket utvecklingsarbete kvar vad gäller arbete med våldsutövare. SKL anser att det krävs ytterligare utredning om lämpligheten att uppgifter och skyldigheter eventuellt läggs på kommunerna eller landstingen i detta avseende. En sådan utredning bör också 8 Insatser till våldsutövare kan endast kopplas till biståndsbestämmelsen i 4 kap. 1 SoL.

13 (14) fokusera på vilka huvudmän som idag arbetar med frågan och eventuella gränsdragningsproblem som kan förekomma. Frågor som bör besvaras är exempelvis: vilken typ av behandling är aktuell för våldsutövare, vilken evidensbaserad kunskap finns om detta, vilken kompetens behövs, finns den hos kommuner/landstingen eller är det lämpligare att annan huvudman tar ansvar för gruppen? Om en förtydligad skyldighet för kommuner, landsting eller regioner att ge insatser och stöd till våldsutövare ska införas så måste finansieringsprincipen tillämpas fullt ut. 9.1 Kostnadsberäkningar och förslag till finansiering Utveckling av uppföljningsstruktur och följeforskning SKL vill erinra att utvecklingen av en uppföljningsstruktur under strategiperioden troligtvis kommer att kräva mer resurstillförsel än vad utredningen har beräknat. Denna utveckling kommer att inkludera utveckling av statistik, indikatorer samt uppföljnings- och utvärderingssystem för att bättre kunna mäta effekterna av samhällets insatser. Utvecklingen av uppföljningsstrukturen måste ske tillsammans med SKL och kommuner, landsting och regioner, och som redan nämnts kommer en ökad och utvecklad lokal och regional uppföljning innebära en ökad arbetsbörda för SKL:s medlemmar. Beräkningar av samhällskostnader SKL delar utredningens bedömning om att det är viktigt att satsa på beräkningar av samhällskostnader för mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. SKL vill dock erinra att utvecklingen av modeller till stöd för den lokala och regionala nivån för att genomföra socioekonomiska beräkningar och analyser troligtvis kommer att kräva mer resurstillförsel än vad utredningen har beräknat. Utvecklingen av sådana modeller måste ske tillsammans med SKL och kommuner, landsting och regioner. 9.3 Förtydliganden om att ytterligare resursförstärkning kommer att krävas på området SKL delar fullt ut utredningens bedömning om att den sammantagna statliga resurstillförseln för att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck behöver öka avsevärt under den närmsta tioårsperioden, om avsikten är att åstadkomma den förändring som formuleras i det jämställdhetspolitiska delmålet. SKL anser att kvinnojourerna är viktiga aktörer i arbetet för att ge våldsutsatta kvinnor stöd och skydd och att det är viktigt att staten tillsätter ökade och långsiktiga resurser direkt till kvinnojourernas ordinarie verksamhet, och därför är det positivt att regeringen avsätter medel för detta. Utredningen påpekar dock det problematiska med regeringens kvinnojourssatsning utifrån att medlen tas från det befintliga

14 (14) jämställdhetsanslaget. Detta får konsekvenser för arbetet med samtliga jämställdhetspolitiska delmål och betyder att många andra insatser inom strategins områden, t.ex. främjande och våldsförebyggande satsningar, riskerar att inte kunna genomföras. Den satsning som nu genomförs riskerar att bli en ensidig satsning på kvinnojourerna som också delvis motverkar utvecklingen där samhällets aktörer går in och tar ett utökat ansvar för att tillhandahålla stöd och hjälp till våldsutsatta. SKL delar utredningens bedömning om att en motsvarande framtida resursökning som nu genomförs för kvinnojourerna bör genomföras avseende de myndigheter som har det faktiska ansvaret för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. 9.4 Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen SKL anser som redan påpekat att en analys av de ekonomiska konsekvenserna för kommuner, landsting och regioner ska göras, detta gäller även i fallet med de förslag till nationell strategi som utredningen lägger fram. Detta oavsett att utredningen inte innehåller förslag om ny lagstiftning eller reglering som påverkar den kommunala självstyrelsen. Strategin syftar till att nå ut, främja och ge effekter och förbättringar i det lokala och regionala våldsförebyggande arbetet, i stödet och skyddet för våldsutsatta, och i arbetet med våldsutövare. Det är ett faktum att befintlig lagstiftning och föreskrifter på området införts utan att kommuner, landsting och regioner tillförts permanenta resurser i ramanslaget i enlighet med finansieringsprincipen. Det är viktigt att det råder samsyn om vilka skyldigheter kommunerna och landstingen har enligt befintlig lagstiftning. SKL har såväl i detta yttrande som i tidigare yttranden (se bl.a. SKL:s svar på SOU 2014:49) redovisat för förbundets uppfattning vad gäller kommunernas och landstingens ansvar för insatsen skyddat boende och insatser för våldsutövare. Sveriges Kommuner och Landsting Lena Micko Ordförande