Resebrev nr 3, 2015 Två månader med segling o tillbaka till Finike för vintervila. Nästa etapp blev att ta oss till Marmaris. Från Serigerme var det ca 40 distans till Marmaris, vi tog vägen förbi Ciflik bay för att passa på att ligga vid brygga med el o vatten o god mat på Denniz restaurang. Efter några dagar med lite vila tog vi oss in till Icmile där vi stannade över en natt. Agnetas syster Yvonne med 5 kompisar skulle komma sent denna dag så vi tog det lugnt i viken där vi låg. På eftermiddagen tog vi en promenad in till Marmaris för att reka läget (var dom skulle bo), efter vi sett ut hotellet, hade vi bestämt att ta en dolmus (buss) tillbaka till Icmile där båten låg. Här hände det något som skulle kunna bli mycket värre än det blev, på trottoaren där vi gick hörde Runo att någon skrek (det är väldigt vanligt att folk är högljudda vi bryr oss inte) något på Turkiska och PANG därefter skriker Agneta o lägger sig på trottoaren. Vad som hänt var, att ett hjul från en 4-hjulig motorcykel kom farande på trottoaren o träffade Agneta på baksidan av vaden. En stor uppståndels med folk som ville hjälpa till med stolar o ambulans, men Agneta tycke att lite vila på baren intill skulle räcka, det gick åt 2 ispåsar o 2 öl o 2 Jäger före vi kunde lämna baren o tar dolmus hem igen. Det slutade med ett par blåmärke och fortfarande lite ont, men som sagt det kunde gått mycket värre. Föraren av motorcykeln blev minst lika chockad, (klarades sig bra) hela hjulet med bromstrumma o allt där till hade lossnat på höger framdäck o kom farande över gångbanan. Allt slutade med en chock för alla Agneta, Runo, publiken (stor hög), föraren med både fru o barn inte minst! Någon var med oss denna kväll, lite blåmärken går ju att överleva! I Marmaris skulle vi möta upp Nonne med sitt syjuntegäng som hade samlat pengar i flera år för att resa till solen (Marmaris). Samma dag som dom anlände till sitt hotell (Kapian??) kom vi inseglande o la oss på svaj 100 meter utanför deras solstolar där hela gänget hade bänkat sig (SOL FÖR HELA SLANTEN). Vår nyinköpta dinge fick utgöra transport till land för att möta upp. Under veckan blev det många o goda restaurangbesök, samt bjöd vi på en båttur till Turunc, så att alla kunde se det fina vattnet utan för Marmaris viken, bad o lunch ombord o lite segling. Hela veckan var det fint väder utan dom 2 sista dagarna då vi fick ta skydd i Pupa marina, men återvände till avresdagen o var med o firade med skaldjurstallrik (mycket gott). Nästa möte blev Pelle som kom till Göcek för att vara med oss under 10 dagar tillbaka till Finike. När gänget åkt hem drog vi till Icmille för en övernattning, o på tidig morgon drog vi vidare till utsidan av Göcek viken, där blev vi liggande någon vecka före vi skulle möta upp Pelle. Pelle fick ta sig från Dalaman till Gökec, helt på egen hand(van resenär), han kom sent på natten den 25 oktober och intog sin vana plats i båten, som väl var hade han med sig förplägnad från flyget (till ankedram). Pelle fick uppleva sin 60 års dag på restaurang Mercanpizza med en god Bonn filé (oxfilé) o tårta där till som vi blev bjudna av resturangen! På vägen till Finike, stannade vi till i några vikar i Wall bay för att ta några promenader o se på sköldpaddor, vi detta tillfälle såg vi 4 stycken STORA skölpaddor samtidigt (mäktigt). På resan från Wall bay till Nuris beach fick vi uppleva årets första o bästa segling, en liten kuling i häcken tog oss hela vägen till Nuris. Där blev liggande i två dagar tillsammans med Kurt som var där sedan tidigare. I Nuris gjorde Pelle o Runo en promenad till Kas, Agneta tog båten. Där gick vi på marknad o handlade lita frukt o Pelle köpte några billiga byxor. Från Nuris till Kekova gick som vanligt för motor o stannade på Kekova öns utsida en natt. Under natten hade det varit en
hel del sjö lång ut till havs, o det fick vi uppleva på vägen in till Kekova, gung fram o tillbaks, så vi blev nästan sjösjuka, men väl inne i Kekova blev det lugnt. Nästa dag var det dags för slutfärden till Finike, utanför Demre fick vi uppleva en flock med Delfiner. Pelle fick uppleva allt det som vi så ofta längtar till, delfiner är en sällsynt upplevelse! Vinter vila för Pegasus på land. Pegasus åkte upp på land samma dag som Pelle åkte hem, skrovet såg inte sämre ut än det var för 3 år sedan så efter noggrann övervägande beslutades att inte göra mer än nödvändigt. Runo hade tänkt slipa ner till plasten o göra en komplett osmos behandling (puuu vilket jobb o dyrt). Nu får Pegasus vila tills vi kommer ner i slutet på februari. Flaggan med Atatürk Dagen efter Runos födelsedag hade lyftkranen klätts in med Mustafa Kemal Atatürk (landsfadern), firandet började kl 09.05 o pågick i en minut med att alla sirener som finns tutade i en minut, det kan man kalla en tyst minut. Nästa år kanske vi får se Erdogan på flaggan, det verka som det är hans mål, att bli en ny landsfader eller sultan över Turkiet. Lite bilder från denna etapp Finn 1 fel med bilden?? Runo klagade inte han var välkommen i gänget, många restaurang besök blev men ack så gott vi hade det. Vi passade på att njuta av lite turistliv vi också fast vi bodde 10 meter utanför deras hotell. På morgonen tog vi dingen in o sedan satt vi på en solstol o läste o drack öl. Vi frågade gänget om de ville följa med på en lite båttur, alla sa ja med en mun. Den första drinken på förmiddagen bestod av nypressade apelsiner.
Ingen kunde motstå ett dopp i det blå, vattnet var runt 25 grader så frysa var det inte tal om. Agneta hade fixat lunch för alla gäster, det är Yvonne, Birgitta, Eva, Yvonne, Ingalill o Yvonne (Nonne), det ser ut som det smakade gott. Bara lite segling blev det på hemvägen från Turunc.
60 år för Pelle och det firade vi med en god bonn filé(oxe) o restaurangen kom in med en tårta som en extra överraskning. Alla på resturangen var med o sjöng happy berthday to you. Ifrån Amigo bay är det skön promenad upp i berget och hälsa på mister MUSTIK (jo han heter så). Han tar sig alltid tid med att bjuda på Chay (Turkisk the) o sitta ner o se på utsikten. Normalt har han skedar i trä som han sitter o täljer på, men nu var det slut med det. Men Runo köpte honung o inlagda oliver. I år har det varit mycket gott om STORA sköldpaddor i vikarna, Pelle fick se 4 stycken på en o samma gång. Dom är inte speciellt rädda för oss som simmar på ytan, ibland kommer dom upp för att andas o då kan det bara vara 1 meter ifrån.
Mycket matbilder blir det, här har vi åter träffat Kurt som också var på hemväg till Finike. Ett stopp på Nuris beach har blivit ett måste, trevliga personer som äger o driver resturangen, o vi får tillgång till el o vatten. En hel del promenade blev det, fast Runo hade ont i sitt knä Här Ligger Pegasus gömd En fin bild över Wall bay, uppifrån berget, denna bild togs när Kurt (på Tindra) o Runo var på promenad För första gången detta år fick vi se delfiner de var vår sista seglatsen för detta år, Pelle var mycket nöjd med dessa bilder.
När Pelle lämnade oss den 5 november, åkte Pegasus upp på land. Runo hade planer på att göra ett mastodont jobb med att skrapa bort all gammal färg o göra ett nytt epoxi lager. Men efter moget övervägande så beslutade att inte göra med än tidigare år, eftersom skrovet var i ganska så bra skick. Pegasus kommer att stå på land ända fram till den 4 april, då sjösättning är planerad. Vi måste hålla oss utanför Turkiet i minst 3 månader, på grund av visumregler! Den här dagen stod båtkranen still med en stor bild på landsfadern Atatürk, Ämbetsperiod 29 oktober 1923 10 november 1938. En tyst minut med som liknades med det vi hörde förr i Sverige första måndagen i månaden kl 3 Nu återstå bara att packa ihop för hemresan, vi får tacka våra Norska vänner Nancy o Dagfin som lånat ut sin båt (Nancy en Bavaria 40) till oss när Pegasus ligger på land. Mycket bekvämare med disk o toa, o dessutom slippa att klättra på stege för att komma upp på båten. Agneta o Runo 2015-11-15