2010 Rom är huvudstad i Italien. Rom var även huvudstad för det romerska riket och Rom var också latinklassens destination den 8 april. Maria Johannson åker dit varje år med sina elever, hon är latinfröken och vill gärna att eleverna ska få ta del av romarrikets historia (då romarna var de enda som pratade latin). Det hade länge hörts snack om en resa till Rom, många var osäkra på om det ens skulle bli av, men när det väl bestämdes att en resa skulle bli av jublade hela latinklassen, eller i alla fall de som hade råd att åka med. Jag som inte läser latin fick också åka med. Latinklassen Andreas Ahosson, Josef Demir, Tommy Doung, Erik Elgh, Adam Friberg, Rickard Haghdal, Carl Hellsten, Mohammed Ibrahim, Marcus Jansson, Badinan Kawa, Hernan Mendoza, Matilda Modig, Sara Nilsson och Jennifer Toro-Valencia. 8 april Resan började den åttonde april, som alla flygresor så börjar det på Arlanda. Vi skulle samlas tidigt, eller tidigt och tidigt, tjugo i nio skulle vi vara vid terminal två. Min vän Rickard samåkte med mig till Arlanda. Min mamma stod för skjutsen och för att ta sig till flygplatsen använde hon sig av GPS, vilket inte var en bra idé, men efter lite skrik och bråk kom vi fram till slut. Väl framme visade det sig att flyget var försenat en timme. Kortspel frälste oss från en olidlig väntan vid gaten. Tillslut kom planet. Vi vinkade av landet och steg på flyget. Tre timmar senare var vi i Rom Vi landade runt ett och det var nu man insåg att allt inte var en dröm, det var på riktigt, vi var i Rom! Vädret var soligt och temperaturen låg mellan sexton och tjugo grader, man kände sig riktigt fräsch. Flygplatsen Fiumicino var enorm och enorm var också spänningen inför vad som komma skulle. Efter att vi plockat på oss vårt bagage tog vi taxi in till vårt förbokade hotell. När vi anlänt till hotellet så skulle Maria se till så att vi fick våra rum, men efter en kvarts diskussion med receptionisten visade det sig att hotellet hade bytt ägare och att bokningarna var försvunna. Helvetet hade brutit ut i Marias huvud. Mierda skrek hon högt, men hotellpersonalen var snäll och hittade snabbt ett nytt hotell åt oss. Hotell Zara var namnet, där checkade vi in för dagen. Vi blev tillsagda att packa upp våra saker snabbt och det gjorde vi, sedan var det samling vid hotellets entré. Maria informerade oss om farligheterna med att vara turist, hon sa att vi var tvungna att hålla ihop eftersom att kriminaliteten i Italien inte var samma sak som i Sverige. Dessa förvarningar gjorde resan mer spännande. Efter samlingen
tågade vi till vår första sevärdhet, Plaza del la Reppublica. Plaza de la Reppublica är ett semi cirkulärt torg som används för demonstrationer eller mottagande av utländska delegationer, i torgets mitt finns en fontän med fyra bronsstatyer. Under antiken fanns det redan en fontän där, då vid namnet Acqua Pia. Dagens fontän färdigställdes 1888, fast då med skulpturer av fyra lejon, men dessa ersattes senare av fyra nymfer (Havets nymf som rider på en häst, Undervattnets nymf som lutar sig över en mystisk drake, Sjöarnas nymf som håller i en svan och Flodernas nymf som ligger utsträckt på ett flodmonster). I fontänens mitt finns en skulptur som symboliserar människans makt över naturen. Vid piazzan ligger också Santa Maria degli Angeli e dei Martini, en kyrka som byggdes på order av Påven Pius IV efter att det sagts att en ängel uppenbarat sig där. Vi gick in, vi såg och vi tappade hakan, det var ett underverk, man blir så tagen av dess konstruktion, det går inte att beskriva, men det var en mäktig känsla. 9 april Den andra dagen var vi tvungna att byta hotell igen. Fast vi skulle få byta tillbaka till vårt gamla sen. Idag skulle vi få uppleva bland annat Spanska trappan och Piazza del Poppolo. Innan dess tog vi oss en titt in på Santa Maria della Concezione dei Cappuccini, det är en katolsk kyrka som administreras av munkar från kapucinordern. Fast det är inte därför kyrkan är så känd utan det beror nog mer på kyrkans krypta som är helt utsmyckad med ben av döda människor, det var en hemsk upplevelse, vem fick för sig att gör något sådant?!
Vart vi än gick så gick vi tillsammans, Maria var vår ledare. Vägen kantades av kyrkor lite här och där, man blev faktiskt lite förvånad över hur mycket kyrkor det finns i Rom. Staden har runt 900 stycken och klassas som världens kyrktätaste stad, personligen tycker jag att de borda ha nöjt sig med S:t Peterskyrkan. Spanska trappan byggdes 1723 och ligger på Pincioskullens sluttning, men dess egentliga namn är Scalinata della Trinità dei Monti. Dess smeknamn beror på att spanska ambassaden ligger vid trappans fot. Konstverket är uppdelat i tre plan och i tre trappupplopp, detta skall symbolisera den kristendomliga treenigheten. Värt att notera är att trappan har 138 trappsteg och att italienare såsom fransmän vägrar kalla trappan för den spanska trappan, ni vet hur det är med gammal rivalitet. Trappan leder ner till Piazza di Spagna, där finns fontänen Fontana della Barcaccia som är utformad som en vattenfylld båt, den symboliserar den svåra översvämningen av Tibern 1598, då en båt gick på grund vid foten av kullen Pincio. Vid fontänen svalkade vi oss ett tag, några var törstiga, så de drack ur fontänen. Sedan begav vi oss till Piazza del Popolo.
Piazza del Popolo är ett stort torg med en stor obelisk från Egypten. Det var Påven Sixtus V som såg till att obelisken från Cirkus Maximus flyttades till torget och där står den än idag, 23,2 meter hög och ståtlig, runt obelisken finns det fyra fontäner skulpturerade som lejon. På torgets norra sida finner man Porta del Popolo, en stor och ståtlig port, vilken leder till Via Flaminia. Via Flaminia byggdes 220 år före Kristus och är/var en av de viktigaste vägarna som ledde till Rom. Det sägs att Drottning Kristina red på Via Flaminia genom Porta De Popolo när hon konverterade till katolicismen. Santa Maria del Popolo är en liten kyrka som är världskänd för sina målningar, den ligger vid sidan om Porta de Popolo, vi hade tänkt gå in i kyrkan, men när vi kom dit så hade de mässa.
Oturen hade slagit ner ännu en gång. Vi fortsatte istället till museet Ara Pacis som är känt för Augustus begravningsaltare. Inne på museet fick vi se altaret och flera byster på Augustus familjemedlemmar. Värt att notera är att precis bredvid museet ligger Augustus Mausouleet, det är en antik byggnad, där flera ur den Julianska släkten ligger begravda. Efter Ara Pacis stack vi ner till Fontana de Trevi för att käka pizza, det var riktigt skönt med mat efter att ha vandrat så mycket. Efter maten var det egen tid fram tills halv tolv på natten, vi var alltså fri att göra vad vi ville! Vi delade upp oss i mindre grupper, några gick till Donken, andra gick och kollade i affärerna, jag gick till Pantheon med några av mina vänner. Att gå in i Pantheon var som att se en liten bit av himmelriket, man blev så tagen! Det var så perfekt konstruerat och taket skall vi inte ens prata om, det går inte ens att beskriva, ÅK DITT! 10 april Idag var det Forum Romanum som gällde och det var en mycket varm dag. Forum Romanum kändes som huvudattraktionen i Rom då mycket av det romerska rikets historia har med just den platsen att göra. Forum Romano var ju trots allt det antika romarrikets centrum och är den äldsta delen av Rom. Under romarrikets storhetstid gick man dit för att delta i religiösa, rättsliga eller politiska ceremonier. På platsen finns ett stort antal antika byggnader, de mest kända byggnaderna är Vestatemplet och de två mycket ståtliga triumfbågar uppförda till Kejsar Titus och Septimus Severus ära. Romarikets stora kejsare och förnämsta män/kvinnor sägs ha vandrat på dessa platser och bara en sådan sak gjorde vistelsen där mycket trevlig. Alldeles i närheten av Forum Romano finner man också romarrikets svar på Stureplan.
Palatinen Palatinen var under romarrikets tid överklassens boningsplats, med flera privata bostäder och bibliotek. Här finner man också Livias hus och Kejsar Augustus hus. Palatinen ger inte bara en underbar fingervisning av den gamla romerska aristokratins livsstil, den ger en även en fin utsikt över Rom, en utsikt som vi länge stod och beundrade medans den italienska vinden kylde ner våra svettiga kroppar. Utmattade och trötta tog vi oss till slut fram till vad världen anser vara Italiens huvudattraktion, om ni gissade på Colosseum så hade ni rätt. Colosseum får flera miljoner besökare varje år. Det var som ni säker vet en plats för avrättning och gladiatorspel. Under sina bästa år kunde 87 000 åskådare få plats i byggnaden. Dess officiella namn är Amphiteatrum Flavium men fick smeknamnet Colosseum efter en stor bronskoloss av Nero som stod i närheten. Denna koloss finns dock inte kvar längre, då den smältes ner för att förse romarna med vapen. Det som vi ser idag av Colosseum är bara en skugga av byggnadens ursprungliga form och skönhet, men vilken majestätisk skugga det var ändå. 11 april Idag skulle vi ta oss fram till Vatikanstaten, många var inte så optimistiska gällande detta, inte för att de inte ville dit, utan för att det skulle ta så lång tid att gå. Optimistiska eller inte så kom vi fram till slut. Fast innan vi kom ditt så gick vi över en mycket vacker bro, Ponte Sant Angelo. Bron hade statyer med änglar med redskap som spelade en avgörande symbolisk roll vid Jesus korsfästning, Basilica di San Pietro in Vaticano ( S:t Peterskyrkan) är katolicismens huvudkyrka, den är uppkallad efter Aposteln Petrus, som sägs ha blivit begraven på platsen där kyrkan byggdes. På kyrkans kupol står det ett citat från bibeln "Du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min kyrka; Jag skall giva dig himmelrikets nycklar." Det är mycket komiskt att man bokstavligen byggt en kyrka på honom. Det är en mycket vacker och betydelsefull kyrka och
en dröm gick i uppfyllelse för mig. Aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle få uppleva denna kyrka, så många som vill åka dit och så få som får chansen. När vi stod och beundrade kyrkan fick vi reda på att vi skulle få gå på Amazing race i Rom och att de som vann skulle få ärofyllda gåvor. Leken gick ut på att lista ut vart ett visst antal latinska texter fanns och vad de betydde. Man delades in i grupper och sedan vart det bara att köra igång. Amazing race var verkligen ett trevligt sätt att få utforska Rom på, det gav en verkligen chansen att få bekanta sig med staden. Något magnifikt som min grupp stötte på var Viktor Emmanuel monumentet, även kallad skrivmaskinen. Detta monument ligger alldeles bredvid Forum Romano och på detta monument brinner en evig eld för att hedra de okända soldaterna som stupade under andra världskriget. Resten av resan är som man säger HISTORIA. Av Hernán Mendoza-Galiano, NV2a