EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden 27 juni 2003 ARBETSDOKUMENT om Europaparlamentets och rådets direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (KOM(2002) 443 C5-0420/2002 2002/0222(COD)) Del 3: Diskussionspunkter kreditavtal Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden Föredragande: Joachim Wuermeling DT\502515.doc PE 332.555
Artikel 4: Reklam Begreppen lämnas på ett tydligt och begripligt sätt och god affärssed är oklara. Artikel 5: Förbud att ingå kreditavtal och avtal om ställande av säkerhet utanför fasta affärslokaler Det bör övervägas om bestämmelserna är nödvändiga och proportionella. Hemförsäljningsdirektivet (direktiv 85/577/EEG) tillåter uttryckligen hemförsäljning, dock på strikta villkor. Det föreligger ett konkurrensförhållande med direktivet om ångerrätt vid hemförsäljning (direktiv 85/577/EEG): Dessa båda rättsakters förhållande till varandra är oklart. Genom bestämmelserna begränsas ingåendet av kreditavtal utanför fasta affärslokaler. Detta skulle innebära att vissa avbetalningsköp eller krediter som traditionellt förmedlas genom hemförsäljning helt försvinner. Servicen till befolkningen, särskilt äldre, funktionshindrade eller sjuka människor, i områden med dålig bankfilialstruktur eller till konsumenter som saknar bankkonto skulle försvåras. Vissa tjänster som enligt kundens önskemål tillhandahålls i hemmet och eventuellt på andra tider än öppettiderna skulle behöva utgå. Vidare skulle skuldindrivning utanför domstol med hjälp av framförhandlad successiv avbetalning hindras. Det skulle föreligga ojämlik behandling i förhållande till försäkringsprodukter, som det inte är förbjudet att erbjuda genom hemförsäljning. Detta innebär en motsägelsefull bedömning ( Wertungswiderspruch ). Artikel 6: Skyldighet att lämna förhandsinformation och rådgivningsskyldighet Informationsskyldigheten bör övervägas: Den leder till att utlåningen blir mer komplicerad och därmed fördyras. Detta är kostsamt, särskilt i samband med lägre kreditbelopp. Med tanke på de rättsliga konsekvenserna skulle allt behöva dokumenteras. Ingrepp i individens självbestämmande skulle göras, beslut skulle till och med fattas i konsumentens ställe genom urval av den produkt som är mest förmånlig för låntagaren. I slutändan är det konsumenten själv, och inte banken eller kreditgivaren, som bör bestämma i fråga om meningen med att ingå ett kreditavtal, den valda kredittypens ändamålsenlighet och riskerna med att utnyttja krediten. Det finns en risk för att det ställs alltför höga krav på konsumenterna genom att för mycket och svåröverskådlig information lämnas. Endast kreditgivarnas skyldigheter gentemot konsumenterna har fastställts, medan informationsskyldighet saknas för låntagarnas del. Det föreligger rättsosäkerhet eftersom det saknas en uttömmande uppräkning av vilka upplysningar som skall lämnas. PE 332.555 2/8 DT\502515.doc
Artikel 7: Insamling och behandling av uppgifter Det är oklart hur detta direktiv förhåller sig till andra, befintliga direktiv: Insamling och behandling av uppgifter regleras för närvarande genom direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Det kan ifrågasättas om det behövs någon ytterligare särlagstiftning. Vissa konsekvenser av direktivet står i strid med bestämmelser i direktivet om skydd av personuppgifter (direktiv 95/46/EG): öronmärkningen av uppgifter är mer begränsad, möjligheten att i ett senare skede ändra öronmärkningen av uppgifter saknas och det är svårt att dra gränsen mellan begreppen personliga uppgifter (enligt direktivet om konsumentkrediter) och personuppgifter (direktivet om skydd av personuppgifter) 1. De föreslagna bestämmelserna förhindrar samkörning av uppgifter i syfte att bekämpa penningtvätt. Det finns brister i skyddet av personuppgifter: I motsats till vad som enligt dataskyddsbestämmelserna gäller i övriga fall kan konsumenten inte bestämma hur uppgifterna om honom används. Information måste inhämtas upprepade gånger, om kunden önskar rådgivning om andra produkter, och om man i detta fall på nytt måste inhämta omfattande upplysningar som redan kunden redan tidigare lämnat i samband med ett kreditavtal men som inte får användas i något annat syfte. Förslaget till direktiv strider mot bestämmelserna om eget kapital i konventionen Basel II, eftersom det är förbjudet att använda upplysningarna i annat syfte. Artikel 8: Central databas Databaserna i medlemsstaterna har olikartade strukturer. Om man i varje medlemsstat inrättade en enda central databas skulle detta innebära att privata tjänsteleverantörer, som i många medlemsstater redan konkurrerar med varandra, skulle mista sitt verksamhetsområde. Frågan om datasäkerhet och uppgifternas korrekthet måste klargöras, och ett skydd mot införandet av felaktiga uppgifter måste finnas. Kravet på att uppgifterna skall förstöras så snart ett avtal ingåtts innebär en avsevärd begränsning med tanke på direktivets målsättning. Vidare strider det mot bestämmelserna i konventionen Basel II. Förbudet mot användning av uppgifterna i annat syfte förhindrar målgruppsinriktad reklam. 1 Översättarens anmärkning: I originalet påpekas i och med detta det faktum att man i den tyskspråkiga versionen av kommissionens meddelande, KOM(2002) 443, i artikel 7 i förslaget till direktiv använt begreppet persönliche Daten (dvs. personliga uppgifter ), en term som avviker från det i sammanhanget gängse begreppet personenbezogene Daten (dvs. personuppgifter ). Detta påverkar dock ej lydelsen i artikel 7 i den svenskspråkiga versionen, där termen personuppgifter används. DT\502515.doc 3/8 PE 332.555
Det är oklart om insamlingen av uppgifter till databasen är begränsad till kreditavtal i den mening som avses i direktivet. Här finns en risk: Ordalydelsen i artikel 8.3 tillåter tolkningen att uppgifter endast får användas för att kontrollera låntagarens kreditvärdighet i samband med att ett kreditavtal enligt vad som avses i artikel 2 c i kombination med artikel 3 skall ingås. En kontroll av kreditvärdigheten vore i så fall utesluten i samband med alla övriga sorters krediter. Artikel 9: Ansvarsfull utlåning De juridiska begreppen är mycket otydliga: Det råder rättsosäkerhet, och olika skyldigheter åläggs kreditgivarna. Det kan leda till omfattande byråkrati om kreditgivarna måste ordna garantier och säkerheter. Ansvarsfördelningen är ensidig. Det skapas ingen balans i form av ett ansvar för låntagaren. Med tanke på de vagt hållna formuleringarna i artikel 9 och den i fråga om skyldigheter ensidiga belastningen av kreditgivarna är de påföljder som föreskrivs i artikel 31 att betrakta som stränga. Kreditgivarna kan knappast uppfylla skyldigheterna i kombination med artikel 6.3, eftersom beslutet om ingåendet av ett kreditavtal och om kreditens meningsfullhet i slutändan måste fattas av konsumenten själv. Man kan ifrågasätta om bestämmelserna är meningsfulla, eftersom kreditgivaren i sitt eget intresse inte beviljar någon kredit om han tvivlar på återbetalningsförmågan. Bestämmelserna medför problem i samband med sammanförandet av skulder och betalningsanstånd på grund av att gäldenären saknar tillgångar. Artikel 10: Information som skall ges i kreditavtal och avtal om ställande av säkerhet När det gäller förhållandet mellan kreditbelopp och omkostnader kan förslaget leda till att krediterna blir dyrare, och det föreligger en risk för att lån av obetydlig storlek inte längre kommer att finnas kvar. Vid den tidpunkt då informationsskyldigheten föreligger är det inte alltid möjligt att uppge vilka kostnader som kommer att uppstå i förhållande till tredje man. Kostnader för framtida händelser kan inte förutses i förväg. Artikel 11: Ångerrätt Varorna kommer att slitas och minska i värde under ångerrättsperioden på fjorton dagar: De skulle således inte kunna överlämnas till konsumenterna förrän efter ångerrättsperiodens utgång. Konsumenterna vill emellertid oftast kunna disponera varorna omedelbart. Det finns ingen möjlighet att förkorta ångerrättsperioden, vilket dock är fallet enligt direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster (direktiv 2002/65/EG). PE 332.555 4/8 DT\502515.doc
Tidsfristen börjar löpa först när konsumenten mottar ett exemplar av det kreditavtal som ingåtts: Ångerrättsperioden förlängs om konsumenten visserligen redan förklarat sig villig att ingå kreditavtalet och även mottagit ett exemplar av detta, men om avtalet ännu inte kunnat slutföras på grund av bankens återstående kreditprövning. Konkurrensen mellan produktrelaterade och icke produktrelaterade banker minskar till förmån för fria kreditgivare. Det är oklart vem som skall ansvara för konsumentens kontantinsats om denne häver kreditavtalet. Det är möjligt att återlämna varorna till kreditgivaren i stället för till leverantören. Artikel 12: Effektiv ränta Vid den tidpunkt då kreditavtalet ingås är det inte möjligt för kreditgivaren att uppge alla belopp som eventuellt blir aktuella även i förhållande till tredje man. Några garantier för jämförbarhet skulle inte längre finnas. Man bör överväga om icke-obligatoriska försäkringskostnader skall ingå. I samband med beräkning av kostnadsuppgifterna är det svårt att även ta hänsyn till försäkringskostnader och övriga kostnader i samband med krediten. När det gäller området för hypotekskrediter skulle man enligt det föreslagna beräkningssättet även ta med registrerings- och notarieavgifter, vilka emellertid skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan. Detta skulle leda till att konsumenterna jämförde faktiska nationella kostnadspaket, men inte de faktiska kreditkostnaderna. Det finns en risk för att denna särskilda och heltäckande räntesats medför förvirring. Artikel 13: Sammanlagd utlåningsränta Den sammanlagda utlåningsräntan omfattar de faktiska kreditkostnaderna, det vill säga de kostnader som banken beräknar konsumenten. Detta skulle således vara den enda ränteuppgiften som vore lämpad för verkliga jämförelser mellan produkter från olika kreditgivare. Artikel 14: Kreditränta Begränsningen av möjligheten att använda variabel ränta innebär att man inte beaktar bestämmelserna i konventionen Basel II. I denna konvention föreskrivs att räntesatserna måste anpassas till sannolikheten för att kunden inte kan fullgöra sina kreditåtaganden, exempelvis vid en eventuell försämring av säkerhetens värde. Det finns en risk för att det skapas förvirring genom ytterligare en räntesats. DT\502515.doc 5/8 PE 332.555
Artikel 15: Oskäliga villkor Förbudet mot s.k. ballongavtal verkar problematiskt. En möjlighet att utforma kreditavtalen på ett flexibelt och kundvänligt sätt skulle gå förlorad. Det finns ett motsatsförhållande till befintliga bestämmelser om oskäliga villkor. Krediter som återbetalas med hjälp av tillgångar som sparats ihop under kreditavtalets löptid eller på annat sätt (exempelvis tillgångar med ursprung i fondsparande, livsförsäkringar eller bosparande) kan innebära att det blir svårare att enligt föreskrifterna ange totalkostnad, eftersom det varken ekonomiskt eller matematiskt är möjligt att på något meningsfullt sätt ange kombinationen av tillgångar och kreditränta. Artikel 16: Förtidsbetalning Bestämmelser om förtidsbetalning har hittills överenskommits på individuell basis. Genom de föreslagna reglerna begränsas mångfalden i produktutbudet och därmed konsumenternas ekonomiska val- och beslutsmöjligheter. Finansiering genom ställande av hypotek som säkerhet skulle äventyras. Avsevärda begränsningar av rätten till ersättning vid förtidsbetalning medför att samtliga krediter blir dyrare, eftersom endast få låntagare kommer att förtidsbetala. Artikel 19: Solidariskt ansvar för leverantör och kreditgivare Kreditgivarens ansvar för konsumentens krav gentemot leverantören, exempelvis i fråga om reparation eller ersättningsleverans, kan ifrågasättas. En person som finansierar sitt köp med hjälp av kredit gynnas i förhållande till en köpare som betalar kontant, eftersom den förstnämnde får en extra borgenär. Avgränsningskriterierna i artikel 19.2 är alltför oklara för att man utan tvivel skall kunna fastställa solidariskt och odelbart ansvar. Artikel 20: Kreditavtal med kapitalkonsolidering Det finns farhågor för att utbudet begränsas. Det är nämligen kreditgivaren som skall stå för risken att det instrument som ersätter avbetalningen, exempelvis en livförsäkring, inte är tillräckligt för fullständig återbetalning av krediten. Detta innebär att sådana avtal blir svårberäknade för kreditgivaren, så att de inte längre skulle kunna erbjudas i framtiden. Artikel 21: Kreditavtal i form av fortlöpande kredit eller kontokredit Om man tar med fortlöpande kredit i direktivet innebär detta att den fortsatta existensen för denna typ av kredit äventyras, eftersom formella bestämmelser inte kommer att kunna efterlevas om kontot i den löpande verksamheten övertrasseras genom exempelvis en girering eller en kortbetalning. PE 332.555 6/8 DT\502515.doc
Artikel 22: Kreditavtal med obestämd löptid För att uppfylla de rättsliga bestämmelserna om banktillsyn skulle kreditgivarna, om möjligheten att när som helst säga upp krediten utgår, förse denna typ av kredit med eget kapital som säkerhet. Detta medför en avsevärd fördyring och en begränsning av utlåningen. Artikel 23: Fullgörande av avtalet om ställande av säkerhet Om en borgensförbindelse inte längre får gälla i mer än tre år, begränsas tillgången till långsiktiga krediter avsevärt (exempel: föräldrar fungerar som borgensmän för en kredit till sina barn när dessa skall inreda ett eget hem). Artikel 27: Indrivning Lagenliga mekanismer för indrivning begränsas. Försök till indrivning utanför domstol hindras. Överenskommelser om successiv avbetalning utesluts. Artikel 28: Registrering av kreditgivare och kreditförmedlare Man bör överväga om denna bestämmelse är lämplig när det gäller kreditförmedlare som enbart ägnar sig åt utlåning i samband med sin huvudsakliga verksamhet (kreditförmedling som bisyssla). Artikel 29: Kreditförmedlarnas skyldigheter Man bör överväga om denna bestämmelse är lämplig när det gäller kreditförmedlare som enbart ägnar sig åt utlåning i samband med sin huvudsakliga verksamhet (kreditförmedling som bisyssla). Artikel 30: Fullständig harmonisering och direktivbestämmelsernas tvingande karaktär Samtliga konsumentskyddsföreskrifter som gäller i hela gemenskapen skulle behöva införas om man vill undvika en sänkt skyddsnivå. Det finns en risk för att den befintliga konsumentskyddsnivån i medlemsstaterna sänks. Artikel 31: Påföljder Dessa bestämmelser skulle kunna utgöra ett steg tillbaka i förhållande till de påföljdssystem som gäller i medlemsstaterna. Förhållandet mellan påföljder och överträdelser kan ifrågasättas. DT\502515.doc 7/8 PE 332.555
Artikel 34: Löpande avtal Hundratals miljoner kreditavtal och avtal om ställande av säkerhet skulle behöva ersättas med nya avtal. Detta skulle innebära avsevärda omkostnader för konsumenterna och finansbranschen. Bestämmelserna skulle innebära att många löpande avtal sades upp, vilket kan medföra nackdelar för konsumenterna. PE 332.555 8/8 DT\502515.doc