Inledning Bibeltext: 2 Tim 1:13-14 Bibelns trovärdiga tolkning Bibelns sanning betonades särskilt starkt för hundra år sedan, när den liberala teologin ifrågasatte sanningen i Bibeln. Bibelns auktoritet blev viktig efter andra världskriget, för femtio år sedan, när västvärlden befann sig i en auktoritetskris. Utmaningen då gällde att få ut budskapet med auktoritet. Men under 1970-talet slogs optimismen i spillror. Människor sökte nu inte auktoritativa svar. Istället började många ställa nya frågor. Det gällde frågor om social rättvisa, kvinnans ställning och de homosexuellas rättigheter. Nu kom anklagelser för oenighet kring den kristna läran och för hyckleri bland de kristna. Om de kristna utgick från Bibelns sanning och auktoritet borde det leda till någon slags gemensam syn på vad Bibeln säger - och så borde de kristna lyda Bibeln, ansåg kritikerna. Den kristna tron hängde inte samman längre. Mycket i den kristna tron var svar på förgångna frågor. Den nya utmaningen låg i frågan om tolkningen av nya problem. Det var nu svårare att bara gå till storms mot världen med Bibeln. Auktoritetens tid var förbi. Nu gällde det Bibelns trovärdiga tolkning. En som beskrivit denna uppgift och själv gått in i den är John Stott. Hans bok om predikan bar titeln "Between two Worlds". Vi som kristna måste bygga en bro mellan de bibliska författarna och nutidens människor. Vi har ansvar för en riktig kommunikation. Istället för att ständigt proklamera måste vi som kristna också lyssna. Vi lyssnar till både Bibeln och världen men vi lyder bara Bibeln, säger Stott. Betydelsen av vår situation För att förstå Bibeln inför vår uppgift som kristna måste vi alltså förstå vårt liv i den här världen. Vi rör oss mellan två poler, Bibelns dåtid och vår nutid. Vår kultur med dess världsbild och dess problem påverkar vår förståelse av Bibeln. Detta brukar beskrivas som en tolkningsspiral. Man kan börja med att analysera vårt sammanhang och lyssna till dess frågor. Vi går sedan för att undersöka texterna om detta i Bibeln. Men det visar sig då ofta att frågorna måste omformuleras för att passa det bibliska perspektivet. Det finns alltså frågor som Bibeln ställer till vårt sammanhang och som vi tar med oss tillbaka hit. Detta leder till förändringar i vår uppfattning och till en bättre förståelse av Bibeln. Bibelns budskap måste alltså översättas inom det sammanhang, som vi befinner oss i. Detta betyder inte att vår kultur utgör en norm för vad vi ska tycka. Vår kultur får inte bli en tyrann, som styr oss. Bibeln får inte anpassas till vårt sätt att tänka. Istället måste det moderna tänkandet ständigt korrigeras. Paulus kommunicerade på ett begripligt sätt till sina åhörare men han var också beredd att innehållsmässigt sett gå emot sin kultur, när den inte stämde med Bibelns sanning. Om sanningen kräver det, måste vi också vara beredda att gå emot strömmen. En kristen måste vara beredd att kunna segla mot vinden. Men vi kan alltså inte strunta i vårt eget sammanhang. Det finns en rikedom i att låta olika perspektiv föra oss in i Bibeln. Vår kultur innehåller ju positiva värden, som vi kan ta med oss in i bibelstudiet. Bland människor finns exempelvis en sund protest mot miljöförstöringen. Detta har tvingat oss kristna tillbaka till studiet av skapelsen. Kunskaper om människor och om samhället är andra värdefulla redskap. Det är därför ni är så viktiga. Ni känner till hur livet är i den här världen. Jag som förkunnare behöver lyssna till er. Jag kan inte predika för Ödeshögsborna, om ni inte hjälper mig att förstå hur det är att vara Ödeshögssbo.
Historisk tolkning Bibelordet är grundat på historiska händelser. Detta faktum måste tas på allvar. Ett arbete med textens historiska innebörd är därför nödvändigt om dess egenart ska komma fram. Vi lär oss vad Gud vill uppenbara genom att ta reda på vad de mänskliga författarna verkligen menade. Om vi inte förstår dem i god historisk mening, har vi missförstått gudsuppenbarelsen. Vi behöver ett rejält arbete med vad Bibeln rent historiskt säger. Vi kan då i princip använda de arbetsmetoder som är vanliga i historisk och språklig forskning. (Samtidigt är det viktigt att inse att vissa av de filosofiska förutsättningarna i denna historieforskning inte svarar mot den bibliska verklighetsförståelsen. Främst gäller detta analogiprincipen (nuvarande händelser används för att bedöma det förgångna) och kausalitetsprincipen (det utomvärldsliga får inte framställas som orsak till inomvärldsliga händelser). Om dessa principer tillämpas på exempelvis berättelsen om Jesu uppståndelse hotas hela grunden för kristen tro. Våra postulat bör istället vara kongeniala med objektets egenart. Man måste alltså börja sitt studium med att klargöra sina postulat.) En konservativ bibelforskning utgår från sin trosståndpunkt att Bibeln är Guds ord och arbetar i ljuset av detta för att lösa ett visst problem. Vi får inte förbise att Skriften gör anspråk på att vara inspirerad. Men vi får inte sätta Bibeln inom glas och ram genom att förbjuda besvärliga frågor. Det finns en beskyddaranda gentemot Bibeln och en försiktighet gentemot dess historiska problem som ligger farligt nära ren oärlighet. Gud är sanning och vi får då inte vägra att konfronteras med obehagliga fakta och teorier. Historiska data måste undersökas och förklaras. Men vi måste utgå från ett trosbeslut om vilken slags bok Bibeln är. Den är i sin helhet människors ord samtidigt som den är Guds ord. På grund av dess dubbla karaktär bör vi alltså studera den både med historisk undersökning och med vördnad. Martin Luther brukade peka på tre faktorer som var nödvändiga för att bygga en sann teologi: meditatio (eftertanke), oratio (bön) och tentatio (prövning). Bibelstudiet måste vara ett uttryck för vår kärlek till Gud. Att läsa Bibeln är en övning i andlighet. Vi behöver verkligen lära oss verbformer och historiska fakta - men vi måste också ställas ansikte mot ansikte med Gud själv. En förutsättning för att verkligen höra Guds röst i Skriften är ödmjukhet, att vi kan erkänna vår egen otillräcklighet. Villighet att få undervisning av Guds Ande är nödvändig. Vi måste erkänna att Han måste öppna våra öron för sitt Ord. Vårt problem med Bibeln är inte i första hand intellektuellt. De många problem som forskningen ställt oss inför görs ofta till ursäkt för att inte kunna lita på Bibeln. Men som Mark Twain uttryckte det: Problemet med Bibeln är inte det jag inte förstår, utan problemet är det som jag förstår. Tolkning vid två poler Vi måste alltså undersöka texten i dess historiska sammanhang för att finna Bibelns lära. Denna lära ska sedan kommuniceras in i vår tid. Detta ger oss en tolkning av Bibeln vid två poler. Bibeln blev given i ett speciellt historiskt sammanhang men den ska också förstås i vårt eget sammanhang. Den helige Ande var verksam vid inspirationen av Bibeln men Anden är också verksam vid tolkningen av Bibeln. Bibelns författare var påverkade av sin miljö - men ändå blev budskapet sådant som Gud ville ha det. Budskapet behöver därför inte heller fördärvas idag i mötet med vår kultur. När vi blivit säkra på Bibelns lära måste denna lära förankras i en teologi för vår tid. Vår teologi blir inte felfri och den kan förändras till skillnad från Bibelns lära. Vår teologi måste helt enkelt förändras men
Bibelns lära får inte förändras. För att bevara sanningen i tron måste vi avhålla oss från att ändra Bibelns lära men om vi vill bevara trovärdigheten i vår kommunikation är det nödvändigt att presentera denna tro i en begriplig teologi. Våra teologier måste därför kunna korrigeras. Vi har bara gått halva vägen om vi fått ett bibliskt innehåll i vår teologi. Det räcker inte med att citera Bibeln. Detta måste sedan översättas för moderna människor. Gud blev inte en filosof som deklarerade upphöjda, obegripliga sanningar. Guds Son trädde in bland vanliga människor och förklarade Guds ord för dem, exempelvis genom liknelser, som folk kunde förstå. Vi rör oss alltså mellan två poler: Guds uppenbarelse i Bibeln och människans liv i samhället. Men uppenbarelsen är bara uppenbarelse om den blir förstådd! Jag kan inte bara stå på torget i Ödeshög och säga: Så säger Bibeln. Folk måste förstå vad jag säger, om det ska bli en uppenbarelse från Gud. Därför måste vi bygga broar mellan den bibliska texten och dagens värld. Uppenbarelsepolen ger oss sanningen om Gud. Konservativ kristendom har velat leva i trohet mot denna sanning i Bibeln. Genom att vi betonar oföränderligheten i Bibeln har många konservativa kristna blivit tveksamma inför alltför djärva uttrycksformer i kommunikationen. Här behövs en reformation. Våra teologier och uttrycksformer måste naturligtvis ställas under Skriftens prövning men de ska också prövas inför behovet av begripliga uttryckssätt. Konservativa kristna måste arbeta mycket hårdare på att formulera det bibliska budskapet på ett skapande sätt idag. Risken är annars att vi enbart ägnar tid åt att försvara uppenbarelsepolen. Vi måste också ägna oss åt ett konstruktivt arbete för att kommunicera sanningen. Vi är ansvariga för både sanningen och begripligheten. Den bro vi tidigare talat om har alltså två fästen: vi måste visa trohet mot Bibeln och kreativitet gentemot världen. Eller för att använda en bild från Nehemja. När Nehemjas folk byggde upp Jerusalems murar hade de både ett svärd för att försvara sig och en murslev för att bygga muren. Vi behöver både ett svärd för att försvara sanningen och en murslev för att bygga upp förkunnelsen. När jag var liten sa man ofta: Vi måste tillbaka till Bibeln. Men en känd bibelforskare skrev en bok med titeln There and Back again. Vi måste tillbaka till Bibeln - och sedan tillbaka till vår värld igen. Bibeln får inte bli en dammig bok från antiken. Den ska tillämpas på vår svårförståeliga värld. Anden och tolkningen Detta kan bara ske i beroende av Guds helige Ande. Vi vet att Gud genom sin Ande vill bekräfta sitt Ord. Anden kan se till att Guds Ord på nytt blir begripligt i världen. Denna Andens gärning har vi inte under vår kontroll. En förkunnare kan manipulera människor men han kan inte manipulera Guds Ande! Vi får ödmjukt se på när Ordet med kraft visar sin auktoritet. Men Gud har gett oss löften att Anden verkar i Ordet. Luther, Wesley och andra väckelsegestalter har varit övertygade om Ordets kraft. De senaste åren har jag hört alldeles för många förkunnare som predikar sig själva, sina egna erfarenheter om de är karismatiska förkunnare, sina egna funderingar om de är mer vanliga förkunnare. Det är riktigt att förkunnare ska försöka bryta sig fram till nya uttryckssätt men detta ska hela tiden ske i trohet mot Bibelns sanning och auktoritet. Väckelsehistorien visar att trohet mot Bibeln och kreativitet i förkunnelsen kan förenas. John Robinson, en väckelseteolog på 1700-talet, uttryckte det så: "Herren kan ännu låta mer ljus och sanning bryta fram ur sitt heliga Ord." Bibeln har inte sagt sitt sista ord till oss. Guds Ande vill ge oss en fräsch tolkning av Bibeln, som passar vår situation. Vi måste stå i trohet mot Guds uppenbarelse i Bibeln. Vi är inte teologiska fritänkare, som
kan förkunna precis vad som helst. Vi har till uppgift att bevara evangeliet (2 Tess 2:15). Vi ska visserligen på alla sätt vara begripliga - men inte till vilket pris som helst. Att förändra evangeliet är förräderi. Bibeln skapar gränser för sanningen. Men den helige Ande ger också frihet och kreativitet. Genom Bibeln leder Han Guds folk i dess kamp inför förändrade situationer. Vi måste hoppas på Guds Ande - att Han vill leda oss djupare in i sanningen. Guds Ord är ett gammalt evangelium men det är också ett nytt ord in i varje situation. Jesus regerar sin församling i Anden genom Ordet. Vi måste ställa oss i beroende till Honom. Utan den uppståndne Jesus är alla våra initiativ utan all kraft. Utan den helige Ande är alla våra ord utan all kraft. Den Gud som sa till farao: "Släpp mitt folk" (2 Mos 5:1) säger nu: "Släpp mitt Ord". Släpp Ordet fritt från de begränsningar som de kristnas feghet har skapat, släpp det fritt från den försiktighet som vi har präglat Bibeln med, släpp det fritt från den välmående anpassning som församlingarna har försatt det i. Låt Bibeln få en levande, begriplig tolkning! Släpp mitt Ord, låt Ödeshög höra min röst! Per-Axel Sverker