7/2013 Sverige söker samarbete kring förnybar energi Med hopskruvade torn mot högre höjder VINDEL I SVERIGE INDUSTRI MARKNAD BRANSCHFRÅGOR
ELMARKNAD 7/2013 NOTISER Bixia och Riksbyggen i vindkraftssamarbete I tio år har Riksbyggen arbetat med miljö- och hållbarhetsfrågor. Arbetet startade med en lista på 40 åtgärder och har nu kommit fram till den sista punkten, att investera i vindkraftsproduktion och därigenom bli självförsörjande för sitt eget elbehov. Tack vare vårt samarbete med Bixia och delägarskap i vindkraftverk kan vi nu erbjuda samtliga föreningar inom Riksbyggen ett mycket konkurrenskraftigt elavtal med 100 procent vindkraftsel, säger Kjell Berndtsson, energichef på Riksbyggen. Genom Riksbyggens delägarskap i vindkraftsparken Fredrikstad som sköts av Bixias systerbolag Bixia Pro Win, är tanken att Riksbyggen nu ska producera lika mycket el som företaget konsumerar. Det har blivit en viktig hörnsten i arbetet med såväl den egna elanvändningen som slutkundernas elanvändning. Riksbyggens projekt energi har blivit mer hållbarhetsinriktat såväl tekniskt som beteendemässigt. Vi vill aktivt bidra till ett mer hållbart samhälle och investeringen ligger helt i ägarnas intressen, säger Kjell Berntsson Förutom att vi kan erbjuda Riksbyggen att investera i vindkraft har vi arbetat fram ett ramavtal som skapar möjligheten för samtliga föreningar inom Riksbyggen att handla sin el från 100 procent vindkraft. Målet med ramavtalet är att föreningarna skall få ett stabilt elpris över tid till konkurranskraftiga villkor, säger Flemming Christoffersen, chef företagsförsäljning på Bixia. Vårt ägande i vindkraftverk är uppbyggt genom andelar i vindkraftsparken Fredriksdal utanför Nässjö. Bixia Pro Win sköter allt som berör driften. Det är en smidig modell som faktiskt var avgörande för affären, säger Kjell Berndtsson Bixia AB är ett fristående elhandelsbolag med tio delägare, Tekniska Verken i Linköping, Alvesta Energi, Bjäre Kraft, Borgholm Energi, Mjölby-Svartådalen Energi, Nässjö Affärsverk, Oxelö Energi, Sandviken Energi, Södra Hallands Kraft och Växjö Energi. Tillsammans har vi 16 kontor i Linköping, Alvesta, Borgholm, Göteborg, Katrineholm, Laholm, Mjölby, Nässjö, Oxelösund, Sandviken, Sjöbo, Stockholm, Trollhättan, Uddevalla, Västervik, Västra Karup/Båstad, Växjö, Ljungby och Ängelholm. Bixia har cirka 300 000 kunder och omsätter cirka 2,8 miljarder kronor om året. Vind utges av Svensk Vindenergi i samarbete med ERA och Svensk Energi som en oberoende branschtidskrift. För åsikter som framförs i signerade artiklar svarar författaren. För ledarsidan svarar Svensk Vindenergi. För icke beställt material ansvaras ej. Allt material lagras elektroniskt. 60 VIND 7/2013 Energiministern invigde stor havsvindkraftspark u IT- och energiminister Anna-Karin Hatt har invigt EONs havsbaserade vindkraftspark utanför Kårehamn på Öland. Parken, som kan försörja halva Ölands befolkning med hushållsel, är den största i den svenska delen av Östersjön. Investeringen var på drygt en miljard kronor. Parken omfattar 16 kraftverk och har tagit 1,5 år att bygga. Om Kårehamns el ersätter kolkraftsel kan den minska utsläppen av koldioxid med 100 000 ton årligen. Den här satsningen ligger helt i linje med vad vi vill uppnå genom att öka andelen förnybar energi i det svenska energisystemet, och den möjliggjordes tack vare smart elnätsteknologi, förklarar EON Sveriges koncernchef Jonas Abrahamsson. Han pekar på vikten av att Sverige har rätta förutsättningar för att producera och transportera förnybar energi. Det finns ett nationellt planeringsmål om att det ska vara möjligt att bygga ut 30 TWh vindkraft till 2020. Med Kårehamn i drift är vi ett steg närmare det målet. Något som är extra aktuellt idag då FN:s klimatpanel presenterar sin delrapport kring klimatfrågan, sa Jonas Abrahamsson vid invigningen. Nytt förslag för vindbruk u I det nya förslag för riksintressen för vindbruk som Energimyndigheten skickat ut på en andra remissomgång, har Natura 2000-områden samt natur- och kulturreservat uteslutits. Dessutom har större hänsyn tagits till de gamla riksintresseområdena från 2008. Energimyndigheten har uppdraget att utse riksintresseområden för vindbruk, samt att löpande se över dessa områden. Områden pekas ut bland annat med hänsyn till den genomsnittliga vindhastigheten i området och är ett verktyg för kommuner och REDAKTION Peter Jansson, redaktionschef, Moncia Bracco, Svensk Vindenergi, Irene Vinkvist, Svensk Energi, Kalle Karlsson, Svensk Energi, Kalle Lindholm, Svensk Energi, Torsten Blomquist, frilans. POSTGIRO 2102-2 BANKGIRO 146-8487 INTERNET www.era.se www.svenskvindenergi.org länsstyrelser i deras uppgift att planera för den lokala mark- och vattenanvändningen. I slutet av 2010 inledde myndigheten arbetet med att se över riksintresseområdena. Vid den första remissen, som gick ut i november 2012, fick Energimyndigheten in mer än 110 remissvar från riksintressemyndigheter, Boverket, länsstyrelser, kommuner, föreningar och privatpersoner. Med hjälp av dessa viktiga synpunkter har myndigheten omarbetat det tidigare förslaget till uppdatering av riksintresse för vindbruk. TELEFON VÄXEL 08-677 26 20 TELEFAX 08-677 28 43, 08-677 25 06 POSTADRESS Vind, 101 53 Stockholm BESÖKSADRESS Olof Palmes Gata 31, 6 tr ANSVARIG UTGIVARE Kalle Karlsson TRYCK Trydells Tryckeri, Laholm 2013 Vind i ERA är miljömärkt enligt Svanen 341 091. ISSN 0013-9939 TS-KONTROLLERAD FACKPRESSUPPLAGA 12 400 ex (2011). LJÖMÄRKT MI 341 091 VIND I ERA är medlem i Sveriges Tidskrifter LAYOUT Provins AB. Omslagsfoto: Falovind.
VINDKRAFT Andresen Towers torn består av sektioner, som skruvas samman av långa bockade plåtar. Foto: Andresen Towers. Med hopskruvade torn Mot högre höjder De vanliga stålrörstornen för vindkraftverk sätts samman av svetsade sektioner, som vid vägtransport inte får ha större diameter än omkring 4,5 meter. Över 100 meters tornhöjd blir dock den optimala diametern i bottensektionen större än så. text: staffan engström u Det går visserligen att hålla igen diametern, men då blir vikten onödigt stor. För ett 150 meters torn till en 3 MW turbin går det då åt ungefär 100 ton extra stål (20 procent). Under 1980-talet var det vanligt med torn som sattes ihop av bockade plåtar. För några år sedan återlanserades dessa i USA av Northstar. Under det senaste året har Andresen Towers i Danmark tagit fram torn som Siemens marknadsför till turbiner med 100 meters navhöjd och högre även över 140 meter. Diametern i tornets botten blir minst 8 meter. De cirka 12 meter långa plåtarna till de minst nio sektionerna transporteras tätt packade i containrar. Skruvförbanden består av HRC-skruvar med kalibrerad förspänning och som inte behöver ef- terdras, vilket annars är en omfattande uppgift. Eftersom plåten inte svetsas kan man använda en bättre stålkvalitet (sträckgräns 500 N/mm2), vilket ytterligare minskar plåtvikten. En ytterligare besparing ligger i att använda plåt levererad på rulle. Bockningen av segmenten är förstås nödvändig för att det ska bli ett torn, men ger dessutom en ökad tålighet mot buckling (som när man knycklar ihop en ölburk). Det gör att det går att bygga med större diameter och tunnare plåt än annars. I Sverige har torn med skruvförband studerats vid Byggkonstruktion och byggproduktion, Luleå tekniska universitet. Forskningen har bland annat omfattat förband med slitsade hål, vilka löser problemet med att inte komma åt utsidan. n VIND 7/2013 61
VINDKRAFT Sverige Söker Samarbete kring förnybar energi På uppdrag av regeringen har Energimyndigheten, i samråd med vindkraftsbranschen, tagit fram ett förslag på praktiska förberedelser för gemensamma projekt för havsbaserad vindkraft. Gemensamma projekt för förnybar energiproduktion ingår i EU:s förnybarhetsdirektiv som ger medlemsstaterna möjlighet att samarbeta för att nå de nationella och gemensamma klimatmålen på ett mer kostnadseffektivt sätt. text: corinne appelgren u I rapporten, som publicerades i juni 2013, har Energimyndigheten analyserat de svenska förutsättningarna för att delta i ett eventuellt samarbete och utifrån detta formulerat ett förslag på praktiska åtgärder. Syftet med detta är att skapa ökad tydlighet i frågan och samtidigt underlätta ett eventuellt genomförande av gemensamma projekt. Definitionen av gemensamma projekt finns i förnybarhetsdirektivet, som ger EU:s medlemsstater möjlighet att samarbeta om projekt som rör förnybar energiproduktion genom att upprätta en gemensam marknad för olika typer av samarbetsmekanismer. Det övergripande syftet med detta är att reducera kostnaden för att nå EU:s gemensamma mål om 20 procent förnybar energi till 2020. Genom att förlägga energiproduktionen där det kostar minst kommer totalkostnaden att sjunka. 62 VIND 7/2013
VINDKRAFT Intresset för gemensamma projekt kommer att öka ju närmare 2020 vi kommer. Utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften har hittills varit relativt blygsam. Med gemensamma projekt mellan EU-länder kan utbyggnaden ta fart, menar Energimyndigheten. Här vindkraftsparken Kentish Flats utanför England. Foto: Chris Laurens/Vattenfall. Enligt EU-kommissionens egna beräkningar kan företag, konsumenter och skattebetalare spara uppemot 100 miljarder kronor per år. Gemensamma projekt Gemensamma projekt för förnybar energi är en av de fyra samarbetsmekanismer som nämns i förnybarhetsdirektivet. I praktiken innebär detta att ett köparland går in och finansierar ett projekt för förnybar energi i ett annat medlemsland, mot att i gengäld få tillgodoräkna sig den förnybara energin i sitt nationella mål. Eftersom det inte finns något krav på att det ska ske en fysisk leverans av produktionen kan säljarlandet få tillgång till den praktiska energiproduktionen, förutsatt att inget annat avtalats. En grundläggande förutsättning för att få till stånd ett samarbetsprojekt är att det finns länder som är intresserade av att köpa förnybar energi. Detta kan bero på att den inhemska produktionen inte är tillräckligt stor för att tillgodose det nationella målet eller att produktionskostnaderna är mycket höga. En annan viktig förutsättning är därför att kostnaderna för att producera förnybar energi varierar mellan olika länder, samt att det finns länder som har möjlighet att producera mer än vad som behövs för att nå de nationella målen. Eftersom Sverige räknas som ett sådant land har Energimyndigheten utgått ifrån att Sverige kommer att vara ett säljarland vid eventuella gemensamma projekt. Havsbaserad vindkraft i Sverige idag Utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften har hittills varit relativt blygsam. Det finns idag fem havsbaserade vindkraftsparker i Sverige, den största av dessa är Vattenfalls vindkraftverk Lillgrund i Öresund som står för merparten av den totala produktionen. EON har nyligen invigt en vindkraftspark utanför Öland. Utöver dessa har sex havsbaserade vindkraftsparker fått tillstånd att uppföras och ytterligare sex ansökningar har lämnats till tillståndsmyndigheten. Ingen av de godkända vindkraftsparkerna har ännu börjat byggas eftersom det i dagsläget inte bedömts vara tillräckligt lönsamt, men flertalet av dessa skulle kunna bli föremål för gemensamma projekt. Sammantaget skulle de befintliga och planerade projekten kunna producera 25 TWh el, redan inom 5 10 år. Möjligheter och hinder Energimyndighetens rapport visar att branschen, generellt sett, är positiv till gemensamma projekt inom ramen för förnybarhetsdirektivet. Regeringen har också en uttalat positiv syn på möjligheten att samarbeta kring gemensamma projekt för havsbaserad vindkraft. Enligt Energi- u forts VIND 7/2013 63
Vindkraftsparken Horns rev i havet utanför Danmark. Foto: Heidi Lundsgaard/Vattenfall. forts u myndighetens rapport kan en utbyggnad av den havsbaserade vindkraften bidra till att förstärka försörjningstryggheten och ersätta den kärnkraft som kommer att tas ur bruk. Genom att utnyttja de jämnare vindar som finns till havs kan vindkraften bidra med ett stabilare effekttillskott och en större geografisk spridning bidrar till en ökad effekttillgänglighet. En utbyggnad av vindkraften till havs bedöms också ha positiva effekter för landets industri genom att skapa nya arbetstillfällen och goda förutsättningar för ökad export av kunskap och teknik. Bortsett från de rent praktiska fördelarna så ses en integrering av elmarknaden i Europa, med en mer gränsöverskridande elhandel, som något positivt och eftersträvansvärt. Svalt intresse Det största hindret för att få till stånd ett gemensamt projekt är att intresset hos de potentiella köparländerna hittills varit mycket svalt. Detta kan delvis bero på att alla utom ett medlemsland i dagsläget räknar med att nå sina mål på egen hand. En granskning av konsultföretaget Ecofys visar dock att alla medlemsländer utom tre (Sverige, Estland och Österrike) kommer att ha svårt att nå sina nationella mål utan att vidta ytterligare åtgärder. Detta talar för att intresset för gemensamma projekt kommer att öka ju närmare 2020 vi kommer. Ett annat relaterat problem är den snäva tidsramen. För att räknas som ett gemensamt projekt måste den aktuella vindkraftsparken vara i produktion i början av 2020, vilket betyder att processen för att få till stånd ett sådant samarbete måste inledas omgående. En förutsättning för att Sverige ska kunna delta i gemensamma projekt är därför att staten tar en mer aktiv roll i att driva processen framåt. Som en del i uppdraget har Energimyndigheten tagit fram ett förslag på tänkbara praktiska förberedelser som kan underlätta genomförandet av gemensamma projekt. Det första steget, att undersöka intresset för ett eventuellt samarbete med Sverige, har redan inletts. Ett sätt att påskynda processen mot att nå en avsiktsförklaring med ett köparland är enligt Energimyndigheten att gå ut med en offentlig förfrågan där potentiella projektörer får anmäla sitt intresse för gemensamma projekt. Syftet med detta är att ta fram information om möjliga projekt som kan vidarebefordras till intresserade köparländer. Om det inte inkommit några köpsignaler i tid kan staten, i ett andra steg, gå in och starta en preliminär utlysningsprocess, där en viss volym havsbaserad vindkraft kartläggs för att ett avtal snabbt ska kunna tecknas vid intresse. Om inget avtal tecknats innan 2016 kan staten också säkerställa att projekten blir av genom att genomföra den förberedda utlysningen och skriva kontrakt med de utvalda projekten. Viktigt att poängtera är dock att en sådan åtgärd skulle kunna leda till att staten åtar sig att ge riktat stöd till havsbaserad vindkraft ifall inga andra länder visat intresse för projekten. Om så blir fallet kommer Sverige att frångå principen om teknikneutralt stöd, vilket förutsätter att det finns ett politiskt stöd för detta. Vilka åtgärder som vidtas kommer därför ytterst att avgöras av hur angelägen regeringen anser att frågan är. n