Lyssna till herden Av: Johannes Djerf När vi skulle avsluta vår första alphakurs här i kyrkan så skulle vi avsluta vår termin med att be tillsammans, så som vi alltid brukade avsluta en kväll. Efter vår bön och en härlig liten stund av tystnad så säger en av våra alphadeltagare, som inte vanligtvis är med i vår gemenskap. Jag ser en bild framför mig när jag ber. Och det är den tavlan på Jesus och fåren som ni har här i kyrkan. Det var en bild som han hade sett när han var med i barnverksamheten här som liten och som nu kom upp inom honom när han bad till Gud. Jag plockade inte ner hela tavlan som nu sitter inne i andaktsrummet, men jag tog ett kort på tavlan, så att även ni kan få sen (Visa kort). Jesus beskrivs på bilden som en herde. En herde som har stor omsorg om sin hjord. Känslan är att han är på väg någonstans, men utan brådska. Kanske har han varit och hämtat ett bortsprunget får, eller kanske han bara bär det lilla fåret, just för att det är så svagt och klarar inte av att gå själv. Vad man kan förstå av bilden är att fåren sluter sig nära sin herde. De hör hans steg, de hör hans röst och de följer honom. Precis som Jesus beskriver sig själv i Joh.10:3-5 Fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. Nu skulle man kunna tro att jag skulle fortsätta berätta om fårskötsel och reda ut den stora frågan om får får får, men jag tänkte lämna det till en annan gång faktiskt. Istället så tänkte jag att vi skulle fördjupar oss lite mer i berättelsen om Elia. För några söndagar sedan så talade vi om Elia och vad det innebär att vara överlåten. Och jag tänkte att vi skulle fortsätta där vi slutade, och visa på hur Gud talar och hur Gud leder som en herde. Så vi slår upp 1.Kung.17:8-16. Elia var överlåten Gud. Vid bäcken Kerit dit Gud hade fört honom så hade han börjat förstå sin egen litenhet och Guds storhet, och när Gud nu säger åt honom att flytta sig ifrån bäcken som hade gett honom trygghet under en tid, så var han villig att gå vidare. Han lyssnade på herdens röst, han visste att Gud hade det goda, det bästa för honom och han var beredd att låta Guds steg bli hans steg. Och Gud leder honom i hans takt till staden Sarefat.
En gränsstad i norra Kanaan som på hebreiska betyder reningsplats. Jag vet inte om Gud har några tankar med de här betydelserna men jag gillar sådana här bilder.elia var på väg till en plats där han både skulle möta Guds godhet och kraft men också motgång, prövningar och tvivel. Han skulle formas på den här platsen. Han skulle renas och bli mer lik sin Gud. Och för Elias reningsprocess så sänder Gud en kvinna i hans väg, något som Gud fortfarande använder sig av för att forma män har jag förstått. Gud talade till Elia om denna kvinna som var änka. Och det som är väldigt spännande är att Gud talade också till henne om Elia. Gud hade till och med befallt änkan att gå ut och ge Elia mat. En hedning, alltså någon som stod utanför Guds folk, använder Gud för att Elia skulle fortsätta fostras i ödmjukhetens skola. Vilket jag tycker berättar att Gud kallar och Gud använder vem han vill. Han kan tala till och med till den som inte har en tro på Gud. Alltså, Gud kan tala till dina arbetskamrater, han kan tala till dina vänner, även om de säger att det inte är deras Gud. Precis som änkan gjorde när Elia ber kvinnan att hämta vatten och bröd till honom då hon svarar Så sant HERREN, din Gud, lever. Alltså, hon hade hört vad Gud sagt. Hon hade gått på hans befallning, men hon tyckte ändå inte att det var hennes Gud utan det var hans Gud. Det känns som att hon hade hört Guds röst men ändå inte lyssnat på vad Gud egentligen ville säga, att han faktiskt vill använda henne. Men det som hon såg var bara hennes egna problem, hon lyssnade först till sin egen röst som sa att allt var omöjligt, tro inget om dig själv. Tro inte att det är någon mening med att du går och delar med dig av det du har, det räcker ju inte ens till dig själv! Hon kände en enorm meningslöshet. Visst, hon kunde gå ut och möta upp profeten men hon tyckte inte att hon hade något att komma med. Jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och skall nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi skall äta det och sedan dö." Vilken solstråle! Troligtvis inte den största glädjespridaren som Elia mött på. All tro på livet var borta. Hennes man hade dött, och hon hade ingen mat nog till att försörja henne och hennes son längre. Hon kände att hon var ute på sitt sista uppdrag, sin sista vandring, sitt sista sökande efter mat, och därefter skulle allt vara slut. Och det sorligaste i den här berättelsen är att hon har bestämt sig för att det är så det också kommer sluta. Jag har ingenting att komma med, det är bara att lägga ner allt ihop. Hon hade fått andra signaler ifrån Gud själv, men hon hade bestämt sig.
På samma sätt har vi väldigt svårt att lyssna på de varnande signalerna, och på Guds röst. När vi har bestämt oss för en sak så är det så det är, och vi stänger vårt öra för andra signaler. Jag kommer ihåg när jag och Lisa var i Göteborg för något år sedan. Vi var ute på shoppingrunda då jag litade helt och fullt på min frus lokalsinne. Jag tänkte att hon gillar stan, jag gillar landet och därför så hade jag bestämt mig för att hon hade fullständig kontroll på var vi var någonstans. Men likadant så hade hon bestämt sig för att jag hade koll på var vi var, det såg ut som att jag hade det där jag ledde oss fram på Göteborgs gator. Då och då så frågade hon mig Johannes, du vet väl var vi är någonstans. Men det var som jag inte lyssnade på det örat, för jag hade ju redan bestämt mig att hon hade den kollen. Som ni förstår så fick inte den här promenaden det bästa slutet. Vi förvirrade oss ibland allt folket och alla röster och blev ganska så tjuriga på varandra för att ingen utav oss egentligen haft kontrollen eller lyssnat på den andre och de varnande signalerna. Hör du som har öron säger Jesus mer än en gång. 8 gånger i evangelierna och 8 gånger i uppenbarelseboken då det står att du som har öron må höra vad Anden säger till församlingen. Det är inte det att några har öron och några inte, utan vi har alla öron men det är inte alltid som vi använder dem. Våra öron, till skillnad från våra ögon, har inga lock. De ska vara öppna, men hur lätt är det inte för dem att stängas. Gud vill tala till oss, han vill gå framför oss och leda oss framåt, men det är svårt för Gud att tala när vi redan bestämt oss för något annat. När vi bestämt oss för att lita på oss själva eller att andra människor alltid har kontroll. Och inte minst om vi som änkan ser ner på oss själva som mottagare. Om vi inte tror att Gud faktiskt talar till oss, så som vi är. Om vi bara tror att Gud talar till andra men inte till mig, då är det svårt för Gud att få oss att lyssna till herdens röst. Vår själ störs även av den ständiga oron över allting. Hur ska det bli imorgon? Tänk om jag inte kan lösa det eller det problemet? Vår själ är full av oljud från en mängd sörja som du och jag väljer att fylla vårt hjärta med, som den här världen ropar omkring oss på olika sätt hela tiden. Och frågorna blir inte vad säger Gud om mig idag eller vad vill Gud säga till henne utan istället blir frågorna, vilket intryck gör jag på andra människor? Hur bra kommer jag att lyckas? Vad ska jag göra för att inte göra bort mig? Vårt sinne är splittrat av det som synden orsakat. Gamla nederlag och misslyckanden talar högljutt till dig om din otillräcklighet. Du tycker att bara för att du en gång misslyckades så kan du inte något.
Ditt hjärta förlorar sitt lugn på grund av att du är så upptagen av för mycket verksamhet, för lite sömn, för många måsten och för mycket prat. Det är inte konstigt att det ibland är svårt att ta till sig ord som är ifrån Gud. För allt detta påverkar stillheten och hindrar dig och mig från att kunna urskilja den stilla susningen som oftast är den signal som Gud använder när han vill ge sig till känna. Men var inte rädd säger Elia till änkan som svar på hennes uttryckta otillräcklighet. "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. Ty så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut, och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag då HERREN låter det regna på jorden." Elia ger henne en klar och tydlig uppmuntran. Var inte rädd. Ta till dig orden på nytt som du hade ifrån början i ditt hjärta och gå, du har visst mycket att ge! Ja, om du fortsätter att lyssna på Guds röst så kommer det aldrig ta slut! Det här är även en uppmuntran och en stor uppmaning till dig och mig. Tro på dig själv som mottagare, var inte rädd för att lyssna till Guds röst! Inget kommer fattas dig, alltså du kommer inte sakna något! Om du fortsätter att lyssna på Gud som ditt livs herde. Det är som David i psalm 23 uttrycker det. Herren är min Herde, mig skall inget fattas. I Gud så har vi allt. Jag tror det här ett viktigt budskap till oss när vi dagligen hör andra röster omkring oss som säger att vi inte har allt. Om du inte har pensionsparat i rätt bolag, om du inte har en sommarstuga vid kusten, om du inte är gift, om du inte har en familj, om du inte har en framgångsrik karriär, om du inte har ett välfyllt CV, om du inte har någon bantningsjuice i kylskåpet, om du inte kan sjunga, om du inte har de stora semesterupplevelserna, om du inte kan formulera dig väl och hitta de rätta orden så har du inte allt. Men låt de rösterna få vara tysta idag och lyssna istället till Guds röst! Inget fattas dig! Ingenting! Lyssna till din herde och utifrån den grunden så kommer du få det som du behöver. Du som har öron, lyssna till vad Gud säger! Salig är den människa som hör mig är löftet i ords.8:34. Ok, men hur lyssnar jag på Guds röst då? Hur vet jag att det är Gud som talar och inte jag själv som kommit på något? Som i mycket här i livet så tror jag det handlar om att lära sig att lyssna. Jag vet att man vill kunna allt och höra allt tydligt och klart direkt, men eftersom tron på Gud är en livslång relation så handlar det om att lära känna Gud, lära sig att känna igen Guds röst.
Fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. Och vi lär känna herdens röst genom att vara i herdens närvaro, precis som Elia hade varit i Guds närvaro när han blev ledd till änkan. Det är precis som när du lär känna en annan människa. I början kan det vara svårt att känna igen personen bara genom rösten, men ju mer du pratar med personen, ju mer du är i personens närvaro ju lättare går det. En av mina goda vänner här i församlingen brukade förgylla sin dag med att presentera sig som allt annat än sig själv när han ringde till mig i början av min tid i Törestorp. Ibland var det en polis och ibland var det en galen tysk. I början så blev det många pinsamma minuter innan jag förstod vem det var, men nu efter några år när jag lärt känna honom så så hör jag vem det är direkt. Nu har han till och med börjat med att presentera sig som sig själv, för det är inte så roligt att skoja längre med mig när jag känner igen rösten, hur mycket han än försöker att förvränga den. Och så är det med Gud också, i hans närvaro så lär du känna honom, och med tiden så lär du också känna igen hans röst mer och mer, och kommer kunna urskilja vad som kommer ifrån Gud och vad som kommer ifrån dig. Så Gud uppmuntrar oss och manar dig och mig idag att hitta lugnet, hitta den där platsen mitt i vår vardag, vid morgonkaffet eller framför maskinen på jobbet, på fotbollsplanen eller toa, att lyssna in Guds tankar. Ha en öppen bibel och lyssna till hans ord. Det finns en mening med att vi kallar det Guds ord. Gud talar genom sitt ord och ett litet praktiskt tips mitt i allt annat är att studera Bibeln lite i taget. Han vill ge dig dagsportioner mer än allt på en ända gång. Bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där som det står i Jes.28:10. Dag för dag vill han bära oss, och en liten utmaning som jag vill skicka med till dig idag är att ta med dig Bibeln nästa söndag när du går på Gudstjänst. Jag vet att någon har sagt till mig någon gång att ha bibelorden på väggen så man kan hänga med, men det finns faktiskt ett syfte med att jag inte har det och det är för att vi alla behöver lära oss att bläddra i vår bibel. Gör vi det inte här i kyrkan så kan jag tänka mig att det inte händer så naturligt där hemma heller. Så, ta med dig Bibeln nästa gång du går på Gudstjänst! Kan vi inte bestämma det? För Jesus vill gå framför dig i sitt ord och mätta dig med det allra bästa för ditt liv. Att lyssna på Guds röst är personligt. Det handlar om dig och din egen upplevelse. Ibland vill vi gärna skicka andra till att lyssna in vad Gud säger. Är det inte trots allt därför som vi betalar pastorn, eller är det inte därför vi läser kristna böcker.
De här personerna är bra på daglig bibelläsning, så jag lär mig av dem, kanske du tänker, men gör du så i resten av ditt liv också? När du snart ska åka iväg på semester. Säger du då att semester är så jobbigt. Packa och planera och greja, nae jag skickar någon annan på min semester, och när han kommer tillbaka får jag höra om allt och bli besparad ifrån alla besvärligheter. Nä, jag tror inte du gör det. Du vill få en egen upplevelse. Vissa saker kan inte någon annan göra för dig. Och en av dessa saker är att tillbringa tid med Gud. Att lyssna till Gud är något man måste uppleva själv. När Gud ber om din uppmärksamhet och närvaro vill han inte att du skickar någon annan. Han vill ha dig! Han bjuder in dig till att känna sin beröring, han bjuder in dig till att semestra i hans praktfulla hem. Låt Gud får rå om hela dig! Inta bara en liten en bit eller en liten yta, utan hela dig. Sätt dig ner i lugn och ro och låt Gud få berätta hur mycket han älskar just dig. Slut dig nära din herde. Hör hans steg, hör hans röst och följ honom. För i den goda herdes famn så lär vi oss att också se vägarna genom svårigheterna och mörkret. Det visar Elia. Vi ska till sist läsa 1.Kung.17:17-24. Änkan hade upptäckt Guds godhet. Hon hade fått se hur Gud faktiskt använt henne, när hon valde att lyssna på Guds röst. Men just nu så känns det som att allt slås tillbaka emot henne. Hennes son slutar andas och vi kan känna med hennes reaktion. De skulle båda dö tillsammans, men så hade de fått livet tillbaka. Hoppet och glädjen hade kommit tillbaka, men nu så dör ändå hennes son. Vad var det som hände! Var Elia bara där för att döma henne? Men Elia är lika frågande han. Gud skickade hit mig, det vet jag. Gud valde och kallade mig och mitt i mitt arbete med att utföra min uppgift för han mig in i denna situation! Jag har inte tvivlat på att Herren har lett mig, och nu är jag här efter att följt anvisad väg och allt har blivit död och förvirring. Ah, Allt är ju bara en enda stor motsägelse! Kanske att du upplevt samma sak. Man känner att man varit ledd in i något. Att gud talat, men så möter man bara motsägelser och man funderar på om man var ledd ifrån första början eller om man bara missförstått allt. Och man är nära till att ge upp. Men lösningen är inte att bara ge upp och lägga ner. Gud har oftast något större, ett annat perspektiv och nya vägar. Inte alltid lätt att se och många gånger väldigt frustrerande, jag vet. Men stanna kvar i närvaron av Gud och fortsätt närma dig Herdens steg. Profeten gick till sin kammare och lade fram saken inför Gud. Och det stod att Gud hörde Elias röst och pojkens själ kom tillbaka in i honom och han fick liv igen.
På nytt så grep Elia tag i Gud, kopplar sig till sammanhanget och blir till ett med det och han ser att Gud förberett något större. Herren höll på att ge honom något som han inte hade haft en aning om tidigare. Gud skulle visa sin tjänare att han var uppståndelsens Gud, och därför så behövde han också bli ledd genom dödskuggans dal med herdens tröstande käpp och stav. Gud var med Elia. Gud var med änkan som nu såg att i Elia tros på Gud fanns bara sanning. På samma sätt leder Gud dig och mig. Jesus, den goda herden (bild). Ibland kommer det vara svårare att höra hans röst, ibland kommer det vara lättare, men håller vi oss nära honom så kommer vi se och upptäcka sanningen och ingenting kommer fatta oss Amen.