MAGNETISKA FÄLT FRÅN KRAFTLEDNINGAR

MAGNETISKA FÄLT FRÅN KRAFTLEDNINGAR Klas-Göran Sundvall RAPPORT Dnr/ref: 10EV1389 0550-851 23 Magnetiska fält från kraftledningar

SAMMANFATTNING I den här rapporten görs en sammanställning av regelverk för magnetfält från kraftledningar i några europeiska länder. De flesta länder i Europa har gränsvärden för magnetfält. De följer då oftast den rekommendation som WHO har givit, 100 mikrotesla (µt) för allmänheten. Några länder har valt att reglera magnetfält som är lägre. Detta har de gjort därför att ett flertal undersökningar har visat att det kan finnas ett samband mellan leukemi hos barn och kraftledningar. Sambandet är relativt svagt och det har inte kunnat verifieras med djurförsök. I Norden har Danmark och Norge valt att ha en försiktighetsprincip som på lite olika sätt pekar mot att man vid magnetfält överstigande 0,4 µt måste undersöka om magnetfältet går att minska. I båda länderna gäller detta enbart nya och ombyggda ledningar och om barn utsätts för magnetfältet. Det finns flera länder som valt att reglera detta på liknande sätt men har valt andra gränser. Dessa gränser varierar mellan 1 µt upp till 48 µt. Några länder som t.ex. Schweiz och Italien har valt ett mera detaljerat regelverk.

INNEHÅLL SAMMANFATTNING 1. INLEDNING... 1 2. PÅVERKAN FRÅN LÅGFREKVENTA MAGNETISKA FÄLT... 2 3. MYNDIGHETER OCH ANDRA ORGANISATIONER... 2 4. ÄR DET RIMLIGT MED GRÄNSVÄRDEN FÖR LÅGA MAGNETFÄLT... 3 5. REGELVERK I NÅGRA LÄNDER I EUROPA... 4 6. TILLSYN AV EXPONERINGEN AV ELEKTROMAGNETISKA FÄLT... 7 7. ELSÄKERHETSVERKETS NUVARANDE BEDÖMNINGAR... 7 8. VAD VET VI OM HÄLSOEFFEKTERNA AV MAGNETFÄLT FRÅN KRAFTLEDNINGAR... 8 BILAGA 1 - Lite ellära. 9 REFERENSER

1. INLEDNING År 1986 skrev Statens energiverk (den del som senare uppgick i Elsäkerhetsverket) sin första rapport till regeringen Biologiska effekter av kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Den följdes av sju rapporter fram till 1995. 1992 gick NUTEK (Elsäkerhetsverket) ut med ett pressmeddelande om att på grund av nya undersökningar ansåg verket att försiktighetsprincipen skulle tillämpas och att det övervägdes att införa gränsvärden. I Regeringens proposition 19877/88:88 om ny strålskyddslag, kap. 2.9.9, skriver utredaren att Arbetet med riskbedömning och rekommendation av gränsvärden bör även i framtiden göras av Energiverket (nuvarande Elsäkerhetsverket)men verket bör i dessa frågor samråda med Strålskyddsmyndigheten (nuvarande Strålsäkerhetsmyndigheten). Under 1996 och 1997 genomfördes en utredning av hur många anläggningar med verksamheter som omfattar barn som fanns i närheten av kraftledningarna. Gränsen för den magnetiska flödestäthetens årsmedelvärde sattes till 0,2 mikrotesla (µt). I de undersökningar som har genomförts används oftast strömmens effektivvärde vid beräkningen av flödestäthetens årsmedelvärde, och därför är det lämpligt att använda detta även i fortsättningen av denna text. Under 1996 togs försiktighetsprincipen fram av Elsäkerhetsverket tillsammans med Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Statens strålskyddsinstitut och Socialstyrelsen. En broschyr gavs ut som beskriver försiktighetsprincipen (1). Myndigheternas försiktighetsprincip för lågfrekventa magnetiska fält innebär att om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses vara normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya anläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas. Vid bedömningen av rimlig kostnad beskrevs en modell som byggde på följande ekvation. R = 735*K/N (1) Beräkningen bygger på att investeringskostnaden (K) för att begränsa magnetfältet är känd samt antalet barn som utsätts för det förhöjda magnetfältet om investeringen inte genomförs (N) och då kan en relativ kostnad per leukemifall som undvikits beräknas (R). Formelns konstant innehåller en faktor för den förhöjda risken, i detta fall 2,7, och en avskrivningstid på investeringen på 40 år. Exakt hur faktorn är framräknad är inte dokumenterat. Tanken var att det successivt genom ett antal konkreta beslut skulle bildas en praxis inom området. Detta har inte skett, istället finns en del lokala beslut om rekommenderade gränsvärden och företagspolicys. Till exempel: Nya luftledningar Äldre luftledningar Svenska kraftnät 0,4 µt 4 µt Boverkets rekommendation 0,2 µt - Stockholms stad 0,2 µt 1

Enligt SSMFS 2008:18 Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält bör allmänheten inte utsättas för ett fält som överstiger 100 µt (toppvärde). 2. PÅVERKAN FRÅN LÅGFREKVENTA MAGNETISKA FÄLT Människor kan känna av starka magnetfält som i vissa fall kan vara skadliga. Om människokroppen utsätts för ett magnetfält som ger upphov till en strömtäthet som överskrider 100 ma/m 2 kan detta få nerv- och muskelceller att fungera felaktigt samt att vissa synfenomen kan uppstå. Dessa effekter är så vitt känt idag inte bestående utan försvinner när fältet minskas. Om strötätheten i människokroppen överskrider 1000 ma/m 2 så kan livshotande fenomen uppstå som tillexempel extra hjärtslag, förmaksflimmer, och andningsnöd (2). Detta är grunden för de gränsvärden som rekommenderas idag av International Commission on Non- Ionizing Radiation Protection ICNIRP och Strålsäkerhetsmyndligheten. I ICNIRP:s rapport redovisas att en säkerhetsnivå på 10 gånger (10 milliamper per kvadratmeter, ma/m 2 ) är lämplig för de som utsätts för detta fält på sin arbetsplats och ytterligare en faktor 5 gånger (2 ma/m 2 ) för privatpersoner. Om dessa gränsvärden inte överskrids finns inga bevisade påverkningar på människokroppen. Då detta är värden som är svåra att mäta så omräknas detta till den magnetiska flödestäthet som ger upphov till denna strömtäthet i kroppen. Gränsvärdet 2 ma/m 2 anses då motsvara 100 µt (2). I vissa undersökningar har det visat sig att människokroppen även skulle kunna påverkas av svagare magnetfält. Dessa undersökningars resultat är omdiskuterade och några vetenskapliga bevis för ett samband finns inte. Det har handlat om t.ex. risker för bröstcancer, alzheimer och påverkan på hormonnivåer. Ett undantag är barnleukemi, där ett flertal epidemiologiska undersökningar har visat på ett samband. Sedan början av 80-talet har ett flertal undersökningar genomförts. Sambanden var i början motsägelsefulla men på senare tid har resultaten pekat i samma riktning. Undersökningarna visar på en möjlig dubblering av risken för barn att få leukemi om de utsätts för magnetfält som överstiger 0,4 µt under en längre tid. Detta har inneburit att International Agency for Research on Cancer (IARC) år 2001 klassificerade lågfrekventa magnetiska fält som en möjlig risk för cancer (klass 2B) (3). Om detta samband skulle finnas innebär detta i värsta fall att ett (1) barn vart annat år får denna sjukdom på grund av magnetfältet från kraftledningar. I Sverige får ca 80 barn leukemi varje år (4). 3. MYNDIGHETER OCH ANDRA ORGANISATIONER Världshälsoorganisationen WHO bevakar möjlig hälsopåverkan från magnetfält. År 2007 gav WHO ut en handledning i hur ett regelverk inom området bör skrivas, Model Legislation for Electromagnetic Fields Protection. Där anges inga gränsvärden för magnetfält utan endast en lämplig struktur i författningstexter. Rekommendationen förefaller inte att användas i de länder som undersökts. WHO har en underorganisation som heter International Agency for Research on Cancer 2

IARC som sammanställer de risker som finns för att något skulle kunna orsaka cancer, bland annat magnetfält. International Commission on Non- Ionizing Radiation Protection ICNIRP är en oberoende organisation som samarbetar en hel del med WHO och som består av forskargrupper som sammanställer forsningens syn på läget för tillfället. ICNIRP har utgivit ett flertal rapporter, men den som har mest påverkan i detta sammanhang är Guidelines for limiting exposure to time-varying electric, magnetic, and electromagnetic fields (up to 300 GHz). Det är den rapport som de flesta myndigheter i Europa refererar till när det gäller rekommenderade gränsvärden och nuvarande forskningsläge. För lågfrekventa magnetfält som allmänheten utsätts för rekommenderar de en gräns på 100 µt (2). EU har lämnat följande rekommendation till sina medlemsstater: RÅDETS REKOMMENDATION av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz 300 GHz) (1999/519/EG) (5). Där anges att medlemsstaterna bör implementera de värden som angivits av ICNIRP. I tionde punkten anges att: Det erinras om att endast säkerställda effekter har använts som grund för de rekommenderade begränsningarna av exponeringen. I Sverige har Strålsäkerhetsmyndigheten SSM givit ut ett råd, SSMFS 2008:18 Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält. SSM:s rekommendation följer ICNIRP:s rekommendationer. Att ha gränsvärden för dessa relativt höga magnetfält kan anses rimligt då de medför en hel del obehag för de som utsätt för dem även om några bestående men inte med säkerhet kan påvisas. Det är inte heller något stort problem för samhället då fält av denna styrka endast finns på relativt få ställen och är mycket ovanliga för allmänheten. 4. ÄR DET RIMLIGT MED GRÄNSVÄRDEN FÖR LÅGA MAGNETFÄLT I Sverige och andra industrialiserade länder får ca ett barn av 25 000 per år leukemi, (1) vilket innebär ca 80 fall per år (4). Så har det sett ut sedan 1960-talet då mätningarna startade. Elsäkerhetsverket gjorde en kartläggning av antalet barnaktiviteter som fanns i närheten av en luftledning 1994 (6) och kom fram till att det var 1630 barn som berördes av ett fält med ett årsmedelvärde över 0,3 µt från luftledningar. För dessa barn skulle alltså sannolikheten att få leukemi dubbleras. Det innebär att 1630*2*1/25 000 av dessa barn skulle kunna få leukemi under ett år. Det vill säga 0,13 st. Det motsvarar att ett barn får leukemi vart åttonde år på grund av magnetfälten från en luftledning om detta samband finns. Av dessa kan mer än 80 % botas (vilket betyder att de lever tills de blir vuxna). Nu finns det ju barn som utsätts för magnetfält vid andra tillfällen och enligt Socialstyrelsen (4) så beror maximalt 0,5 % av cancerfallen på magnetfält. Det är med andra ord maximalt 0,4 barn per år som bedöms bli drabbade. Det innebär ett dödsfall vart 12:e år. Under denna tolvårsperiod har ca 170 barn avlidit i barnleukemi av andra obekanta skäl. 3

5. REGELVERK I NÅGRA LÄNDER I EUROPA 5.1 Finland Social- och hälsovårdsministeriet har med stöd av 43 strålskyddslagen av den 27 mars 1991 (592/1991) gett ut Social- och hälsovårdsministeriets förordning om begränsning av befolkningens exponering för icke-joniserande strålning. Den gavs ut 2002. Dessa gränsvärden är i princip samma som ICNIRP:s rekommendationer. När det gäller lågfrekvent strålning från kraftledningar rekommenderar Finland att magnetfält bör hållas så låga som rimligt möjligt i områden där allmänheten, särskilt barn, vistas länge. 5.2 Danmark Sundhedsstyrelsen introducerade en försiktighetsprincip 1993 i Danmark. Den har sett likadan ut sedan dess. Principen gäller endast för nybyggnation. Se Rapport om risiko for kræft hos børn med bopæl eksponeret for 50 Hz magnetfelter fra højspændingsanlæg Den formuleras enligt nedan: Nye boliger og institutioner, hvor børn opholder sig, bør ikke opføres tæt på eksisterende højspændingsanlæg. Nye højspændingsanlæg bør ikke opføres tæt på eksisterende boliger og børneinstitutioner. Begrebet tæt på kan ikke defineres generelt, men må afgøres i den konkrete situation ud fra en vurdering af den konkrete eksponering. Detta har sedan följts upp av en överenskommelse mellan elbranschen och kommunerna. Ett flertal broschyrer har tagits fram av elbranschen och kommunerna som beskriver hur de gemensamt tolkar försiktighetsprincipen (7). Detta har inneburit en kraftig ökning av kablifieringen i utbytelse mot tillåtelse att bygga några luftledningar för 400 kv. Överenskommelsen har följande grundprinciper. Om avstånden till byggnaden från ledningen centrum underskrider följande mått måste åtgärder vidtas. 400 kv luftledning: < (mindre än) 100 m 150-132 kv luftledning: < 50 m 50-60 kv luftledning: < 25 m 400 kv kabel i mark: < 20 m 132-150 kv kabel i mark: < 10 m 30-60 kv kabel i mark: < 4 m För byggnader innanför detta ledningsstråk görs en enklare kontroll om de utsätts för ett magnetfält som är större än 0,4 µt i årsmedelvärde. 4

För de som överskrider detta värde görs en noggrannare beräkning av nätägaren, där det även tas med förväntad belastning på ledningen under de närmaste 10 åren. Om 0,4 µt fortfarande överskrids görs en värdering av om ledningen eller byggnaden kan flyttas samt om ledningen kan byggas på ett annat sätt. Försök har gjorts för att reglera vem som har ansvaret för vad mellan elnätföretag och kommun. Elnätsföretagen har tagit fram enklare tekniska beskrivningar (8) av hur stort magnetfältet är i närheten av olika typer av kraftledningar så att kommunerna ska kunna fatta beslut om bygglov utifrån detta. Överenskommelsen är relativt ny, så det finns inga praktiska exempel på vad som händer om inte överenskommelsen följs. 5.3 Norge Norge har valt att införa en gräns vid 0,4 µt (årsmedelvärde) vid nybyggnation av kraftledningar och nya hus i närheten av kraftledningar. Gränsen skall inte ses som ett gränsvärde, men om den överskrids ska en konsekvensutredning genomföras där risker vägs mot kostnader (se dom HR-2007-00607-A). Det finns även krav på samrådsmöten med kommunen och de inblandade om gränsen överskrids. Nätägaren tar alla kostnader för den fördyring som detta skulle kunna innebära. Med dagens kunskap och beskrivning av risknivån så anses att det inte är försvarbart att riva fastigheter eller flytta ledningar när det gäller äldre anläggningar. Det har genomförts en utredning (9) över hur många fastigheter som finns i närheten av kraftledningar som överstiger 44 kv nominell spänning. Där har byggnaderna delats in i olika intervall och ca 17 000 hus ligger över 0,4 µt. Osäkerheten är stor men ger ändå en indikation om hur mycket som skulle behöva byggas om. Ungefär 300 byggnader ligger över 5 µt. Drygt 30 förskolor ligger över 0,4 µt. Högskolor och universitet redovisas separat men inte skolor. Norge har liksom Sverige tidigare haft en försiktighetsprincip som grund för sitt agerande men har på senare år förtydligat hur den ska tolkas. För att förstå hur de har resonerat i Norge och några andra länder är det viktigt att förstå hur försiktighetsprincipen är tänkt att fungera. Det finns ingen enhetlig definition av denna princip men United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization UNESCO har via World Commission on the Ethics of Scientific Knowledge and Technology COMEST gett ut ett dokument där de beskriver olikheterna i värden och försöker att hitta en gemensam definition (10). Försiktighetsprincipen beskrivs där enligt följande: When human activities may lead to morally unacceptable harm that is scientifically plausible but uncertain, actions shall be taken to avoid or diminish that harm. En översättning kan vara: När mänskliga aktiviteter skulle kunna leda till moraliskt oacceptabla skador som är vetenskapligt rimliga men osäkra, ska åtgärder vidtas för att undvika eller minska denna skada. 5

Moraliskt oacceptabla skador på människor och miljö är t.ex. sådant som, utgör ett hot mot liv och hälsa, är allvarlig och irreversibel. är ojämlikt fördelat mellan nuvarande och kommande generationer. Osäkerheten kan gälla orsakssammanhang eller storleken på den möjliga skadan men behöver inte vara begränsad till detta. Åtgärder är handlingar som verkställs innan skadan har inträffat för att förebygga eller reducera skadan. Åtgärden bör väljas och anpassas till allvarlighetsgraden av den möjliga skadan, och med värdering av åtgärdens positiva och negativa konsekvenser. De moraliska konsekvenserna av att vidta åtgärden och att inte vidta åtgärden ska värderas. Valet av åtgärd bör vara resultatet av en process där alla inblandade har fått delta. Resonemanget bygger på att det idag finns så pass klara indicier på att det finns en ökning av risken att få barnleukemi i närheten av en kraftledning att åtgärder bör vidtas. Detta oberoende av om det beror på magnetfältet eller inte. Med andra ord om det finns en ökning av risken (koldioxidutsläpp) men är osäker på konsekvenserna (ökar jordens temperatur så mycket att det blir ett problem för kommande generationer) så bör något göras. Statens strålevern i Norge har då valt att reglera alla nya ledningar. Vid samtal med representanter för Statens strålevern så säger de att det i de flesta fall går bra att tillämpa dessa gränser och att överklagandena har varit få. 5.4 Tyskland Tyskland har infört ICNIRP:s rekommendationer i sitt regelverk. Ett undantag är att om exponeringen inte överstiger 5 % av en dag tillåts 200 µt. 5.5 Italien Har infört gränsvärden som ligger under ICNIRP:s rekommendationer. För nya luftledningar har de har valt ett gränsvärde på 3 µt som är ett medelvärde mätt under 24 timmar. För spänningsnivåer på 130 kv och över skall 12 medelvärden per dygn lämnas till myndigheterna var tredje månad för kontroll. Hur denna medelvärdesström ska omräknas till magnetfält på en speciell plats är inte angivit i regelverket. Inga ekonomiska kalkyler ligger till grund för gränsvärdet. Som resultat har de fått ett flertal fall där mätningar måste utföras på plats. På ställen där allmänheten vistas mer än 4 timmar per dygn har de valt ett gränsvärde på 10 µt (dygnsmedelvärde). På övriga ställen gäller 100 µt som gränsvärde för allmänheten. Regionerna Veneto, Emilia-Romagna och Toscana har infört en gräns på 0,2 µt för nya skolor sjukhus och hus där barn vistas mer än 4 timmar per dag. Inga fler regioner får införa egna restriktioner. 6

5.6 Schweiz I Schweiz tillämpas ett gränsvärde på 1 µt. Detta är ett beräknat värde, som baserar sig på ledningens maximala konstruktionsström (11). Detta gör att diskussioner om hur fältet skall mätas kan undvikas. Värdet gäller enbart vid nybyggnad, och i närheten av vad de har kallat känsliga områden. Känsliga områden är där människor vistas under en längre tid som tillexempel hem, skolor och organiserade lekplatser. På övriga platser gäller ICNIRP:s rekommendationer. I och med detta reserveras ett område längst kraftledningen (kabelgraven) som inte får användas eller stadsplaneras för känsliga områden. Regelverket bygger på en relativt enkel lagtext, som sedan har kompletterats med ett ganska omfattande dokument som anses vara branschpraxis. När det gäller orsaken till regleringen av magnetfältets styrka så är skälen liknande de i Norge men behovet av kontrollmätningar i efterhand blir mindre enligt Bundesamt für Umwelt BAFU. 5.7 Andra länder i Europa Det finns ett flertal länder till som har valt att ha andra värden än de som rekommenderas av ICNIRP. De är bland annat Polen, Belgien, Holland och Storbritannien. Polen har valt en liten avvikelse som innebär att de har lite lägre gränsvärde för allmänheten, 48 µt. Belgien har samma nivå som ICNIRP men Flanderns regering rekommenderar 0,2 µt för inomhusmiljö vid nybyggnation. Holland har en försiktighetsprincip där det rekommenderas maximalt 0,4 µt vid nybyggnad eller ombyggnad. Värdet gäller bostäder, skolor och förskolor. I Storbritannien rekommenderar Health Protektion Agency, HPA ett värde som är högre än ICNIRP:s rekommendationer. Detta beror på att beräkningarna av vilken strömtäthet i kroppen ett magnetfält ger upphov till har beräknats på ett annorlunda sätt och de kommer då till resultatet 360 µt vid 50 Hz. 6. TILLSYN AV EXPONERINGEN AV ELEKTROMAGNETISKA FÄLT EU har i sitt råd, Rådets Rekommendation av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz 300 GHz) (1999/519/EG, punkt III a (12) givit rekommendationen att de nationella myndigheterna bör övervaka att gränsvärdena inte överskrids. I ett flertal länder genomförs rutinmässiga mätningar. Intervallen varierar från årligen till vart femte år. En del länder som t.ex. Italien genomför mätningar på begäran från allmänheten eller lokala myndigheter. Andra länder som t.ex. Storbritannien och Danmark låter kraftbolagen sköta detta. I Sverige finns inga etablerade rutiner för detta. SSM genomför dock mätningar. Systematiskt genomförda mätningar utmed det svenska luftledningsnätet förekommer inte. Inför varje ny- eller omkoncession genomför nätägaren beräkningar som ligger till grund för de kommande besluten. Dessa beräkningar kontrolleras normalt inte genom mätningar i ett senare skede. 7. ELSÄKERHETSVERKETS NUVARANDE BEDÖMNINGAR Följande text finns med i några remissvar till Energimarknadsinspektionen: Elsäkerhetsverket har dock den uppfattningen när det gäller exponeringen för elektromagnetiska fält från kraftledningar ska försiktighetsprincipen gälla. Myndigheternas försiktighetsprincip för lågfrekventa magnetfält innebär att om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till 7

rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses vara normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya anläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas. Några exempel ur remissvar som verket har sänt till Energimarknadsinspektionen: 45 bostadshus 7 µt. Ytterligare insatser för att minska fälten kan anses motiverade. 3 bostäder 17 µt. Ytterligare insatser för att minska fälten kan anses motiverade. 1 bostad 3,8 µt. Ytterligare insatser för att minska fälten kan inte anses motiverade. 9 bostäder 2 µt. Ytterligare insatser för att minska fälten kan inte anses motiverade. Ingen tydlig praxis har utvecklats. Verket har inte några värden på vad en rimlig kostnad är utan besluten pekar mot en strävan efter att fälten inte ska öka när det gäller ombyggnad och omkoncessioner. När det rör sig om flera personer som är berörda av fälten gör verket en beräkning av kostnaden enligt den modell som föreslås i Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält, en vägledning för beslutsfattare (1). Metoden för beräkning bygger på en riskökningsfaktor på 2,7 och en avskrivningstid som är 40 år och kalkylräntan är 4 %. Under dessa förutsättningar blir kostanden för varje statistiskt fall som undviks R=735*K/N (kronor/fall) där K är kostnaden för åtgärden och N antalet individer för vilken exponeringen elimineras vid åtgärden. Elsäkerhetsverket har inget värde som ska överstigas utan använder detta som en faktor vid vår bedömning. Då metoden inte väger in om fältet är högt eller i närheten av den gräns som verket satt vid beräkningen så blir enbart denna metod lite trubbig. Det innebär att idag görs två olika bedömningar beroende på fältets storlek, om fältet är högt tas lite hänsyn till kostnaden men om fältet är relativt lågt men ändå är fält som avviker starkt från vad som kan anses vara normalt i den aktuella miljön tas mera hänsyn till kostnaden. 8. VAD VET VI OM HÄLSOEFFEKTERNA AV MAGNETFÄLT FRÅN KRAFTLEDNINGAR Efter 100 år av användning av elektricitet kom det som en överraskning när Wertheimer och Leeper 1979 kom med sin rapport om ett samband mellan barn som levt nära en kraftledning och barnleukemi. Detta innebar att ett flertal undersökningar startades för att finna samband mellan magnetfältet och en rad sjukdomar. Detta gav till resultat att de flesta av dessa kunde uteslutas efter ett flertal undersökningar, men det gällde inte barnleukemi (3). 8

Typ av cancer Samband Antal rapporter Barnleukemi begränsat samband +20 Hjärntumörer barn Inget samband +10 Lymfom barn Inget samband 8 Leukemi vuxna Inget samband 7 Hjärntumör vuxna Inget samband 6 Bröstcancer hos kvinnor Inget samband 8 (en undersökning visar ett samband) Dessa studier genomfördes till stor del under 80 och 90 -talet och antalet studier har minskat kraftigt under det senaste decenniet. Antalet undersökningar som har sett på sambandet mellan cancer hos vuxna och magnetfält är inte så stort och något entydigt samband har inte funnits. I Norge genomfördes en undersökning 2004 av bröstkancer och magnetfält där det fanns en ökning på 60 % för kvinnor som exponeras för ett magnetfält över 0,05 µt. Genom åren har ett flertal undersökningar av sambanden mellan barnleukemi och magnetfält genomförts. De har inte alltid pekat i samma riktning, men vid en sammanhållen bedömning av dessa rapporter så anses ett samband finnas, även om det inte är så starkt (3). Problemen med denna typ av undersökningar är att de görs i efterhand och möjligheten finns att man överdriver tiden man vistas vid kraftledningen. Cancerfallen är få och några enstaka fall kan ändra resultatet, även referensgrupperna är små i de flesta undersökningar. Försök har gjorts för att verifiera dessa resultat med djurstudier, oftast råttor och möss. Vid enstaka fall har det funnits ett samband men när försöken har upprepats så har inga samband kunnat hittas. Det har alltså inte framkommit något som stöder hypotesen att magnetfält skulle ge cancer vid djurförsök, Ahlbom et al 2001. Vid undersökningar av djurens möjlighet att reproducera sig har det inte heller där funnits något samband mellan reproduktion och magnetfält, Brent 1999. Ett flertal försök har gjorts på cellnivå men även där är resultaten svårtydda. I dessa fall har oftast relativt höga magnetfält använts. Vid ett flertal försök har det funnits effekter av det elektromagnetiska fältet vad gäller stressrespons men om detta har några biologiska effekter är oklart. Orsakssambanden är oklara och det går t.ex. inte att visa att högre fält ger större skador. 9

BILAGA 1. Lite Ellära Tre viktiga enheter för att förstå elläran. Ström Den mäts i ampere (A) och anger hur stor elektrisk laddning per tidsenhet som flyter genom ledningen. Om vatten används som analogi så motsvarar strömmen vattenflödet per tidsenhet. Mera vattenflöde högre ström. I hemmen så begränsas strömmen av säkringar som oftast är märkta 10 A eller 16 A. I de största kraftledningarna kan strömmen komma upp till 2500 A. Spänning Den mäts i volt (V). Om vi fortsätter med vattenanalogin så motsvarar spänningen trycket i ledningen. Trycket i en ledning finns alltid kvar även om kranen skruvas åt och inget vatten rinner (ingen ström). Detta innebär att spänningen finns kvar även om lampan släcks. Batterier har oftast spänningen 1,5 V till 12 V, i våra hushåll har vi 230 V i vägguttagen medan spänningen i våra största kraftledningar är 420 000 V. Frekvens Detta anger antalet variationer per sekund, och mäts i hertz (Hz). Med 1 Hz menas att spänningen eller strömmen har varit positiv och negativ en gång under en sekund. Detta innebär att batterier inte har någon frekvens då de har en konstant spänning hela tiden. Det innebär att strömmen kommer att gå i endast i en riktning. Detta i motsatts till växelström som byter riktning ett flertal gånger. Den vanligaste frekvensen är 50 Hz och finns i våra hushåll och industrier. Frekvensen förändras inte utan är samma från kraftstationen till vägguttaget. Detta till motsatts till ström och spänning som förändras under vägen från kraftstationen till vägguttaget. Hur fält uppkommer All överföring av elektrisk energi sker genom samverkande elektriska och magnetiska fält. Överallt där elektricitet överförs skapas även ett elektriskt och magnetiskt fält. Det gäller såväl en kraftledning som en elvisp. Elektriska fält skapas så fort en utrustning ansluts till ett elektriskt nät. När den sedan slås på och det går en ström bildas ett magnetfält. Då nätet levererar en spänning som har frekvensen 50 Hz kommer även de elektriska och magnetiska fälten som uppstår att ha frekvensen 50 Hz. Båda fälten är starkt beroende av avstånden och avtar kraftigt med ökat avstånd från källan. De skiljer sig dock när det gäller avskärmning. När det gäller elektriska fält så fungerar en avskärmning mycket bra och kan åstadkommas relativt enkelt. Magnetfält går igenom i stort sett alla material och avskärmning är därför bara möjlig med speciella material eller tjocka aluminiumplåtar och kan därmed användas endast i mycket speciella tillämpningar. Magnetfält från luftledningar Magnetfältet mäts i Tesla (T), då detta är en stor enhet så används oftast en miljondels Tesla som enhet (µt). När det gäller luftledningar för högspänning så har strömmen, avståndet mellan ledningarna och höjden över marken betydelse för magnetfältet på marken. Det högsta magnetfältet finns mellan två stolpar där ledningen är närmast marken. Fältet varierar beroende på konstruktionen av stolparna. Om det finns flera matningar på stolpen kan dessa förstärka eller försvaga varandra 10

beroende på inbördes läge och var på marken mätningen utförs. I detta fall går det alltså att optimera fältet genom att välja lämplig ordning på faserna. Väggarna på ett hus kan inte begränsa magnetfältet nämnvärt. Stamnätens luftledningar för 400 kv påverkar magnetfältet upp till ett avstånd av 150 till 200 meter från luftledningen. Längre ifrån är magnetfältet i den storleksordning som normalt finns i vår närmiljö, det vill säga cirka 0,02 till 0,04 µt. Detta är fält som kommer från den elektricitet som normalt används i våra hus. De blir naturligtvis mycket högre om kroppen är i närheten av någon elektrisk utrustning som är i drift. Då strömmen i luftledningen varierar mycket med årstid och tiden på dygnet är det svårt att ange hur stor strömmen för tillfället är. Det är därför vanligt att använda sig av en årsmedelström i dessa sammanhang. Det innebär att magnetfältets nuvärde kan vara både större och mindre än det angivna årsmedelvärdet. Rakt under en 400 kv luftledning (portalstolpar) som belastas med 1000 A är magnetfältet runt 15 µt för att avta till ca 1 µt 60 till 70 meter ifrån ledningen för att vara svår att mäta ca 200 meter från ledningen (13). Detta kan jämföras med att magnetfältet 1 dm från en hårtork eller borrmaskin är ca 20-30 µt men avtar snabbt och är ca 0,5 µt på ett avstånd av 0,5 meter. 11

Referenser 1. Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält, en vägledning för beslutsfattare. u.o. : Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut, 1996. ADI 477. 2. GUIDELINES FOR LIMITING EXPOSURE TO TIME-VARYING ELECTRIC, MAGNETIC, AND ELECTROMAGNETIC FIELDS (UP TO 300 GHz). u.o. : ICNIRP, http://www.icnirp.de/documents/emfgdl.pdf, 1998. 3. IARC FINDS LIMITED EVIDENCE THAT RESIDENTIAL MAGNETIC FIELDS INCREASE RISK OF CHILDHOOD LEUKAEMIA. u.o. : IARC, http://www.iarc.fr/en/mediacentre/pr/2001/pr136.html, 2001. 4. Miljörapport 2009. http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/8494/2009-126-70_200912670.pdf : Socialstyrelsen och Karolinska institutet, 2009. 5. RÅDETS REKOMMENDATION av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz 300 GHz). http://eurlex.europa.eu/pri/sv/oj/dat/1999/l_199/l_19919990730sv00590070.pdf : Europeiska gemenskapernas officiella tidning, 1999. 6. Kartläggning av skolor, förskolor, daghem och fritidshem invid kraftledningar. u.o. : Elsäkerhetsverket, 1996. 7. Magnetfelter-Vejledning, Forvaltning af forsigtighedsprincip ved miljoescreening, planlaegning og byggesagsbehandling. www.energinet.dk : Energinet, 2009. ISBN: 978-87-90707-62-2. 8. Magnetfelter-Vejledning, Forvaltning af forsigtighedsprincip ved miljoescreening, planlaegning og byggesagsbehandling. www.energinet.dk : Energibranchens Magnetfeltsutvalg, 2009. 9. Forvaltningsstrategi om magnetfelt og helse ved høyspentanlegg. u.o. : Statens strålevern, 2005. 10. The precautionary principle. http://unesdoc.unesco.org/images/0013/001395/139578e.pdf : COMEST, 2005. 11. Electrosmog in the envirnment. http://www.bafu.admin.ch/elektrosmog/ : SAEFL, 2005. 12. 1999/519/EG: Rådets rekommendation av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz-300 GHz). http://eurlex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=celex:31999h0519:sv:html : EU, 1999. 13. Magnetfelter katalog,størrelse ved forskellige typer højspændingsanlæg. u.o. : Elbranchens Magnetfeltudvalg, 2009.