HELSINGFORS UNIVERSITET JURIDISKA FAKULTETEN URVALSPROVET 15.6.2011 sökande med kunskaper i svenska Bedömningsgrunderna för juridiska fakultetens urvalsprov 2011
UPPGIFT 1 SVAR (Agell & Malmström i samarbete med Christina Ramberg, 2010) a) Immaterialrätterna skyddar konstnärliga uttryck, originell design, uppfinningar, namn såsom varumärken och firmor och andra prestationer av intellektuell natur. (s. 165, 173) b) En upphovsman får ensamrätt, om verket präglas av en viss originalitet dvs. verket uppnår en viss verkshöjd. Som ledning för bedömningen anges ibland att verket måste vara så speciellt att inte två personer oberoende av varandra skulle kunna åstadkomma samma eller nästan samma sak. Kravet på originalitet är beroende av vilken bransch man utgår från. (s. 166) c) Genom upphovsrätten skyddas inte idéer, utan endast verk. Den allmänna intrigen t.ex. i en tecknad serie eller en teaterpjäs skyddas inte, men det konkreta verkets utformning i form av dialog och karaktärer skyddas. I detta fall hade B bara utnyttjat A:s idé till en tecknad serie. I ljuset av den ovan nämna regeln har B inte gjort sig skyldig till upphovsrättsintrång eller upphovsrättskränkning. A har inte rätt till ersättning. (s. 166-167) d) Enligt upphovsrättslagen har en ägare till en byggnad rätt att fritt ändra egendomen dvs. byggnaden utan upphovsmannens samtycke. I ljuset av upphovsrättslagen är ett ovan nämnt förbehåll inte bindande. En arkitektstuderande som råkar ut för detta har inte rätt till skadestånd. (s. 169) e) Den som har framställt en katalog eller på annat sätt sammanställt ett stort antal uppgifter kan få ett s.k. katalogskydd. Rättighetshavaren har ensamrätt att framställa exemplar av uppgifterna och att göra det tillgängligt för allmäheten. Ensamrätten gäller 15 år efter det år då arbetet framställdes. En katalog kan också ha en så hög originalitet att den räknas som ett egentligt verk. Då kan personen i fråga få ett egentligt upphovrättsligt skydd (s. 170). Skyddet förutsätter inte registrering utan följer automatiskt av själva skapandet av verket. (s. 167)
UPPGIFT 2 MODELLSVAR (Agell & Malmström i samarbete med Christina Ramberg, 2010) Det finns vissa grundläggande utgångspunkter i försäkringsrätten. En försäkringstagares huvudförpliktelse är att betala premien. Huvudregeln är att om premien inte betalas i rätt tid, alltså när försäkringstagaren är i dröjsmål, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen, dvs. häva avtalet. Uppsägningen får verkan först fjorton dagar efter det att den avsändes och då endast under förutsättning att uppsägningen innehållit en uppgift om denna ytterligare frist för konsumenten. Uppsägningen fungerar alltså som en kombination av betalningspåminnelse och varning om att försäkringen kan komma att upphöra. Men det finns en undantagsregel. Om dröjsmålet beror på svår sjukdom, frihetsberövande, utebliven pension eller lön eller liknade hinder förskjuts uppsägningstiden ytterligare under längst tre månader. För företagsförsäkring gäller en tredagarsfrist. (s. 291-293) Barbro har inte kunnat betala sin sjukförsäkring, som är en konsumentförsäkring, eftersom hon har varit sjuk. Om hon lyckas betala premien inom 14 dagar plus 3 månader, då kan försäkringsbolaget inte lagligen säga upp sjukförsäkringen. Barbro bör betala premien senast ca 13.9. för att bibehålla sin sjukförsäkring. Om hon betalar senare har hon en möjlighet att återuppliva försäkringen. Den försäkring som Barbros Kosmetika Ab har (en ansvarsförsäkring) är en företagsförsäkring, eftersom den gäller näringsverksamhet, och då gäller att bolaget måste betala premien senast inom tre dagar från det försäkringsbolaget avsände sitt påminnelse- och varningsbrev. Eftersom bolaget skulle betala premien 6.7. och brevet sändes 7.7., har försäkringen troligen upphört att gälla ca 10.6. Företag har inte rätt att återuppliva gamla försäkringar. (s. 290, 292) I försäkringsrätten gäller i princip att man inte kan försäkra intressen till mer än det ekonomiska värdet. Om man t.ex. försäkrar en orientalisk matta som är värd 100 000 kr på så sätt att om mattan brinner upp, ska försäkringsersättning utgå med 200 000 kr så är det inte fråga om en försäkring utan om vadslagning (om mattan brinner upp så vinner ägaren övervärdet). På grund av detta s.k. berikandeförbud ansågs det länge omöjligt att teckna försäkring till nyvärde, dvs. en försäkring som innebär att om ett begagnat objekt blivit förstört, så utgår försäkringsersättning med nyanskaffningskostnaden utan avdrag för att det förstörda objektet varit begagnat (s.k. nyvärdsförsäkring). Numera är det klart att nyvärdesförsäkringar är tillåtna och det är t.ex. vanligt vid villaförsäkringar (s. 292-293). Eftersom nyvärdesförsäkringar numera är tillåtna torde Barbro ha goda möjligheter att av försäkringsbolaget få en ersättning på 1 000 euro för kaffeservisen. I sin hemförsäkring hade hon uppgett att nyanskaffningsvärdet för kaffeservisen var 1 000 euro. En grundläggande utgångspunkt i försäkringsrätten är att försäkringsbolag har kontraheringsplikt (s. 290). Detta innebär att försäkringsbolag i princip inte får vägra en
konsument att teckna en normal försäkring. I ljuset av denna regel har inte försäkringsbolaget rätt att vägra ge Barbro en reseförsäkring.
UPPGIFT 3 En skriftlig förbindelse av gäldenären att betala en skuld kallas skuldebrev om vilka det finns regler i skuldebrevslagen. Skuldebreven kan vara antingen enkla eller löpande. I ett enkelt skuldebrev anges en viss namngiven borgenär. Ett löpande skuldebrev är ställt antingen till innehavaren (och kallas då innehavarskuldebrev) eller till viss man eller order (orderskuldebrev). Ett löpande skuldebrev är avsett att enkelt kunna överlåtas av den ursprungliga borgenären till en ny innehavare. Man anger att skuldebrevet är negotiabelt. Skillnaden mellan innehavarskuldebrev och orderskuldebrev är den att det för innehavarskuldebrevens del räcker med enbart besittningen av skuldebrevet, medan det för orderskuldebrevens del krävs att innehavet stöds av en överlåtelsekedja tecknad på skuldebrevet. Ett orderskuldebrev kan omvandlas till ett innehavaskuldebrev, om en behörig innehavare antecknar @in blanco@ på skuldebrevet. I fallet är David Östensson gäldenären och Cedrik Åberg den ursprungliga borgenären. Nya borgenärer och innehavare är Ellen Eriksson, Anton och Bernt. Skuldebrevet som ursprungligen var ett orderskuldebrev, har genom anteckningen in blanco blivit ett innehavarskuldebrev. Förutsättningen för att borgenären ska kunna få betalning av gäldenären är först och främst att borgenären kan visa upp skuldebrevet för gäldenären (presentationspapper). Framgången av gäldenärens invändningar beror dels på om borgenären var i god tro då han fick skuldebrevet och dels på huruvida invändningarna är starka eller av mindre allvarligt slag. Starka invändningar kan göras gällande även mot en godtroende förvärvare. Starka invändningar är att skuldebrevet är förfalskat, att det har utfärdats av någon som saknar behörighet, att det har tillkommit genom grovt tvång eller att fordran är preskriberad. Mindre allvarliga invändningar kan gäldenären inte göra gällande mot en godtroende innehavare: att skuldebrevet är ogiltigt enligt AvtL 29-33 ' eller är en skenhandling, att den ursprungliga borgenären har begått ett avtalsbrott eller att skulden har betalats. Den goda tron ska innebära att innehavaren då han fick skuldebrevet i sin besittning varken visste eller misstänkte att gäldenären hade rätt att göra invändning. Om Bernt var i god tro då han fick skuldebrevet av Anton, kan han få skydd mot Davids invändningar, eftersom både invändningen att skulden betalats och invändningen att David hade förlorat skuldebrevet genom grovt tvång inte utgör starka invändningar. Då har Bernt således rätt att få betalning av David. Agell & Malmström & Ramberg s. 143-146 - Boken anger inte dödande av skuldebrev som stark invändning. Eftersom David inte heller påstått att skuldebrevet skulle ha dödats, har utsagor om dödning av skuldebrevet inte gett poäng.
UPPGIFT 4 1. Med condictio indebiti avses den återkravsrätt som finns för den som av misstag har betalat en skuld som han inte alls ansvarar för, ett större belopp än det som han ansvarar för eller en skuld till fel person. Rätten är inte undantagslös, utan kan i vissa fall bortfalla. (Agell & Malmström & Ramberg s. 156) 2. Löftesman är en gammal benämning på borgensman, dvs. den som går i borgen eller med andra ord åtar sig att ansvara för att gäldenären kommer att betala vad han är skyldig borgenären. (Agell & Malmström & Ramberg s. 140) 3. Tvesala är detsamma som dubbelförsäljning, dvs. då en säljare säljer samma sak först till A och sedan till B. Huvudregeln är att A får saken, men om B har fått den i sin besittning och var i god tro kan B få skydd mot A:s krav på att få saken. Vid köp av fastigheter ger lagfarten företrädesrätt. (Agell & Malmström & Ramberg s. 119 och 194) - även svar som behandlar antingen lösöresköp eller fastighetsköp har kunnat ge fulla poäng. 4. Med pactum turpe avses avtal som strider mot lag eller som har ett omoraliskt syfte. Sådana avtal kan vara ogiltiga. T.ex. en ekonomisk överenskommelse om föreberedelse till brott anses vara ogiltig. (Agell & Malmström & Ramberg s. 92) 5. Ratihabera innebär att part i efterhand godkänner att avtal, t.ex. när huvudmannen godkänner att fullmäktigen överskridit sin behörighet eller när part avstår från att åberopa en ogiltighetsgrund. (Agell & Malmström & Ramberg s. 88 och 93) 6. Tvingande regler är sådana som avtalsparterna inte kan avtala bort och som således har företräde framför parternas avtalsvillkor. Syftet med dem är ofta att skydda en svagare part, t.ex. konsumenter, hyresgäster eller arbetstagare. (Agell & Malmström & Ramberg s. 79, 108 och 239) 7. Derivativa fång avser ett av de tre laga fången, dvs. ett sätt på vilket äganderätten förvärvas, där förvärvaren härleder sin rätt från en tidigare ägare. Derivativa fång är köp, byte och gåva samt erhållande av äganderätt genom exekutiv försäljning, expropriation och inlösen samt genom giftorätt, arv och testamente. (Agell & Malmström & Ramberg s. 72) - ett exempel räckte förutom definitionen till full poäng 8. Med retentionsrätt avses den rätt som innehavaren av ett föremål har att kvarhålla egendomen för att utöva tryck på gäldenären att betala. Förekommer vid utförande av en tjänst (reparation, förvaring) på ett föremål. (Agell & Malmström & Ramberg s. 64, 127 och 130)
- många blandar med rätten att vid t.ex. köp hålla inne sin egen prestation, med regressrätt, med ångerrätt samt med panthavarens rätt att hålla panten som säkerhet - exempel har krävts för full poäng 9. Rättskapacitet, dvs. rättsförmåga, är varje mänsklig individs förmåga från födseln till döden att ha rättigheter och förpliktelser. Även juridiska personer har rättskapacitet, t.ex. aktiebolag från registreringen. (Agell & Malmström & Ramberg s. 50 och 218) - poängavdrag har gjorts om skribenten har hävdat att det är förmåga att ha tillgångar och skulder 10. Hembudsförbehåll är en bestämmelse i bolagsordningen som ger aktieägare eller någon annan rätt att lösa till sig aktier som redan har övergått till en ny ägare t.ex. pga. köp, arv, testamente eller bodelning. (Agell & Malmström & Ramberg s. 223) - många misstog sig att hembudsförbehåll har med hemförsäljning att göra
UPPGIFT 5 Modellsvar (baserar sig på boken Helenius 2011) 1. Jurisdiktion att bestraffa brott tillkommer enligt territorialitetsprincipen domstolen i den stat där brottet blivit begånget. Enligt den s.k. ubikvitetsprincipen anses ett brott vara begånget både där den brottsliga gärningen och där följden av brottet inträffade. I fallet är det klart att både den brottsliga gärningen och dess följd har inträffat på spanskt territorium, och att Spanien således har jurisdiktion över brottet. (s. 126-128) 2. I Finland utgörs de behöriga rättsliga myndigheterna vid överlämnande på grund av en europeisk arresteringsorder från Finland till en annan medlemsstat av fyra i lagstiftningen särskilt angivna tingsrätter. Den finska polisen är således inte behörig att fatta beslut om Joakims överlämnande från Finland. (s. 92-93) 3. Vid överlämnande på grund av en europeisk arresteringsorder saknar den verkställande staten i vissa fall möjlighet att ställa upp krav på dubbel straffbarhet. Detta gäller under förutsättning att gärningen som arresteringsordern avser är upptagen i den brottsförteckning som finns i rambeslutet om den europeiska arresteringsordern. I denna förteckning återfinns bl.a. brottstypen grov misshandel. Ytterligare krävs att gärningen enligt den utfärdande statens lagstiftning kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i tre år eller mer. Det räcker alltså med gärningen kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i tre år (inte fyra år) eller mer. Eftersom Joakim har begärts överlämnad för grov misshandel, kan inget krav på dubbel straffbarhet uppställas i fallet, förutsatt att gärningen enligt den utfärdande statens lagstiftning kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i tre år eller mer. (s. 76 och 94-95) 4. Genom rambeslutet om den europeiska arresteringsordern uppstod en förpliktelse för EU-medlemsstaterna att överlämna även sina egna medborgare. I rambeslutet finns alltså inget förbud mot överlämnande av egna medborgare. När den person som är föremål för en europeisk arresteringsorder för lagföring är medborgare eller bosatt i den verkställande medlemsstaten får överlämnandet enligt rambeslutet dock underkastas villkoret att personen efter att ha hörts återsänds till den verkställande medlemsstaten för att där avtjäna det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som dömts ut i den utfärdande medlemsstaten. Enligt finsk lagstiftning skall som villkor för överlämning av finska medborgare för lagföring dessutom alltid ställas att personen återsänds till Finland för att avtjäna ett eventuellt frihetsstraff, om personen i fråga anhållit om detta. Om Joakim alltså anhåller om att få avtjäna det eventuella frihetsstraffet i Finland, skall som villkor för överlämnandet uppställas att han återsänds till Finland för avtjänande av straffet. (s. 28, 97-98 och 105-107)
UPPGIFT 6 Modellsvar Uppgiften bestod av tre delfrågor alla hämtade ur inträdesboken Jukka Kekkonen: Kontextuell rättshistoria (2011). Vad avses med den legala bevisteorin? (2 poäng) Enligt den legala bevisteorin reglerades de olika bevismedlen och deras beviskraft (betydelse som bevis) i lag, t.ex. så att två samstämmiga vittnesutsagor utgjorde fullt bevis. (Kekkonen s. 37) Innehållit i den av Thomas av Aquino utvecklade naturrätten (4 poäng) Thomas av Aquino utvecklade ett förfinat system där den eviga rätten (lex aeterna), som var identisk med Guds vishet, stod överst. En del av den eviga rättens lagbundenheter gick dock att uppfatta också med människoförnuftet, dvs. den naturliga rätten (lex naturalis).den gudomliga rätten (lex divina) var däremot den rätt som framgick av Bibeln och som föreskrev vad människan skulle göra för att uppfylla sina religiösa förpliktelser. Lägst i rättsordningshierarkin befann sig enligt av Aquino den mänskliga eller positiva rättsordningen (lex humana), som måste stå i samklang med inte bara den naturliga rätten utan också den gudomliga rätten. (Kekkonen s. 76-77) Den amerikanska rättsrealismens grundtankar (4 poäng) Den amerikanska rättsrealismens bärande tankegång var att undersöka den rättsliga verkligheten (law in action) framför rättsnormer (law in books); dessa två nivåer kunde i praktiken vara väsensskilda. Realisterna såg rättsliga utsagor som påståenden om den erfarenhetsmässiga världen; domstolspraxis samt myndighetspraxis i övrigt var uttryck för den rättsliga verkligheten, inte rättsnormerna. Att lagen är ett medel för en medveten samhällspolitik är en tanke som väsentligen hör samman med de realistiska inriktningarna. Realisterna förde fram tanken på ett slags social ingenjörskonst ; man förfäktade att det alltid fanns en rationell lösning på ett samhälleligt problem. (Kekkonen s. 147)
UPPGIFT 7 Modellsvar Fråga Rätt svarsalternativ Kekkonen, Kontextuell rättshistoria, s. 1 c s. 2 2 a s. 10 3 b s. 15 4 d s. 33 5 d s. 48 6 d s. 59 7 c s. 71 8 d s. 95 9 b s. 109 10 a s. 129