EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 19.09.2003 KOM(2003)546 slutlig KOMMISSIONENS ARBETSDOKUMENT Om läget när det gäller förbuden mot utfodring av animalieproduktionens djur med animaliskt protein för att förhindra transmissibel spongiform encefalopati
1. SAMMANFATTNING I rådets beslut 2000/766/EG av den 4 december 2000 om vissa skyddsåtgärder vad gäller transmissibel spongiform encefalopati och utfodring med animaliskt protein 1 fastställs det utvidgade utfodringsförbudet som en övergångsbestämmelse för genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati 2 (TSEförordningen). Rådet och Europaparlamentet har nyligen antagit ett förslag om att förlänga övergångsbestämmelserna för TSE till och med den 30 juni 2005 på grund av vissa förseningar i ländernas kategorisering av bovin spongiform encefalopati (BSE). För att det rättsliga läget avseende detta förbud skall klargöras och för att det är lämpligt att bibehålla ett utvidgat utfodringsförbud, oavsett medlemsstaternas BSEstatus, avgavs ett positivt yttrande den 17 juni 2003 i Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa om ett förslag om att införa de nuvarande åtgärderna i bilaga IV till TSE-förordningen; detta är nu under antagande. Det kommer att tillämpas från och med den 1 september 2003. I förekommande fall kommer de särskilda bestämmelserna om utfodringsförbud att övervägas på nytt, särskilt när det gäller användningen av fiskmjöl, mot bakgrund av nya vetenskapliga rön, om pålitliga test finns tillgängliga och bättre kontrollåtgärder i medlemsstaterna, samt i förekommande fall, resultatet av en riskbedömning. 2. RÄTTSLIG GRUND 2.1. Gällande övergångsbestämmelser Rådets beslut 2000/766/EG av den 4 december 2000 om vissa skyddsåtgärder vad gäller transmissibel spongiform encefalopati och utfodring med animaliskt protein (det utvidgade utfodringsförbudet) senast ändrat genom kommissionens beslut 2002/248/EG 3, har förts in i den förteckning över övergångsbestämmelser som antogs för genomförandet av TSE-förordningen och ingår i bilaga XI till den förordningen, genom kommissionens förordning (EG) nr 1326/2001. Det är därför i kraft som en övergångsbestämmelse senast till den 30 juni om inte övergångsbestämmelserna i allmänhet förlängs före det datumet. Enligt beslutet är det förbjudet att utfodra animalieproduktionens djur som hålls, göds eller föds upp för produktion av livsmedel med bearbetat animaliskt protein. Följande användningar av särskilda djurproteiner är undantagna från förbudet i enlighet med stränga kontrollåtgärder: Fiskmjöl för utfodring av andra djur än idisslare Gelatin från andra djur än idisslare för inkapslingstillsatser EGT L 306, 7.12.2000, s. 32. EGT L 147, 31.5.2001, s. 1. EGT L 84, 28.3.2002, s. 71. 2
Dikalciumfosfat och hydrolyserat protein för utfodring av andra djur än idisslare Mjölk och mjölkprodukter, ägg och äggprodukter 2.2. Villkor för revidering av det gällande utfodringsförbudet Det gällande utfodringsförbudet är i kraft som en övergångsbestämmelse i avvaktan på tillämpningen av bestämmelserna om utfodring av djur i artikel 7 och i bilaga IV i TSE-förordningen. I kommissionens förordning (EG) nr 1326/2001 4, ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 270/2002 5, om införande av övergångsbestämmelser för att möjliggöra övergången till TSE-förordningen föreskrivs (artikel 1.2) att bestämmelserna i artikel 7 inte skall börja tillämpas förrän ett beslut som fastställer medlemsstatens BSE-status har trätt i kraft, och gemenskapens TSE-relaterade bestämmelser om utfodring genomförs effektivt Dessutom ansågs det att det nuvarande utfodringsförbudet inte borde revideras innan Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel 6 (förordningen om animaliska biprodukter) träder i kraft, och innan lämpliga validerade analytiska verktyg finns tillgängliga för att särskilja protein från idisslare från andra animaliska proteiner i foder. 2.3. Bestämmelser om utfodring av djur i TSE-förordningen Enligt artikel 7 i TSE-förordningen är det endast förbjudet att utfodra idisslare med protein från däggdjur. Förbuden i artikel 7 kan dock utvidgas till att gälla andra protein och djur genom ytterligare bestämmelser i bilaga IV. I artikel 7 föreskrivs även möjligheten att fastställa detaljerade regler för genomförandet av förbudet, särskilt regler om förebyggande av korskontaminering och de metoder för provtagning och analys som krävs för att kontrollera efterlevnaden. 2.4. Annan relevant lagstiftning I förordningen om animaliska biprodukter fastställs stränga regler för insamling, transport, lagring, hantering, bearbetning och användning eller bortskaffande av animaliska biprodukter, inklusive för användning i utfodring av animalieproduktionens djur. Förordningen omfattar ett ganska allmänt förbud avseende utfodring av en viss art med bearbetat djurprotein som härrör från samma art (förbud mot återanvändning inom arten eller kannibalism). Vissa proteiner som mjölk, hydrolyserat protein, dikalciumfosfat och blodprodukter är undantagna från detta förbud, eftersom de är naturliga former av konsumtion inom arten eller för att de anses säkra enligt vetenskapliga yttranden. EGT L 177, 30.6.2001, s. 60. EGT L 45, 15.2.2002, s. 4. EGT L 273, 10.10.2002, s. 1. 3
Förordningen om animaliska biprodukter utgör en allmän rättslig ram som inte hindrar att mer specifika regler som utfodringsförbudet införs, vilka syftar till utrotning och kontroll av vissa sjukdomar. Genom förordningen upprättas dock nya kontrollramar, som gör det möjligt att på nytt överväga vissa aspekter av utfodringsförbudet. Förordningen skall tillämpas från och med den 1 maj 2003. 3. VETENSKAPLIG GRUND FÖR UTFODRINGSFÖRBUDET 3.1. Protein från idisslare Epidemiologiska studier, destruktionsstudier och effekterna av utfodringsförbudet i alla länder med BSE ger numera ett klart stöd till hypotesen att återanvändning av otillräckligt värmebehandlade proteiner från idisslare som foder för idisslare har varit den huvudsakliga källan till BSE-epidemin. Vissa proteiner som härrör från idisslare såsom dikalciumfosfat, samt gelatin och hydrolyserade proteiner från hudar, har ansetts vara säkra enligt olika yttranden från Vetenskapliga styrkommittén, under förutsättning att spårbarheten och bearbetningen är i ordning. Dessa proteiner omfattas av undantag enligt stränga villkor i det nuvarande utfodringsförbudet. 3.2. Protein från andra djur än idisslare Proteiner från andra djur än idisslare har inte varit inblandade i BSE-fall, och det finns inga vetenskapliga belägg för att protein från andra djur än idisslare skulle vara inblandade. Det har dock visat sig vara nödvändigt att förbjuda användning av protein från andra djur än idisslare i foder. I synnerhet på grund av att det inte finns analytiska metoder för att särskilja proteiner från idisslare från proteiner från andra djur. Om proteiner från andra djur än idisslare används i foder är det således omöjligt att spåra förekomst av potentiellt infekterade proteiner från idisslare. Vetenskapliga styrkommittén tog i sitt yttrande om återanvändning inom arten, som antogs den 17 september 1999, upp den risk som uppstår då animaliska biprodukter återanvänds som foder med avseende på spridningen av TSE till andra djur än idisslare. I yttrandet framhölls att den teoretiska risken för nytillkommande foderbundna TSE-former skulle kunna minskas om återanvändning inom arten förhindras. Förbudet mot återanvändning inom arten enligt förordning (EG) nr 1774/2002 om animaliska biprodukter (artikel 22.1) omfattar därför protein från andra djur än idisslare och inbegriper även ytterligare villkor för att förhindra att TSE överförs genom foder, som t.ex. skyldigheten att enbart återanvända biprodukter som härrör från djur som är tjänliga som livsmedel, och att behandla bearbetat animaliskt protein från däggdjur vid 133 /20 /3 bar. 4. RESULTAT AV KONTROLLER I MEDLEMSSTATERNA 4.1. Rapporter från medlemsstaterna Medlemsstaterna har till kommissionen lämnat rapporter om kontrollen av genomförandet av utfodringsförbudet under 2001 och 2002. Rapporterna sammanfattas i den bifogade bilagan och de visar en betydande progressiv minskning av prov som inte överensstämmer. Antalet icke överensstämmande prov har blivit 4
mycket mer begränsat under 2002. Dessutom var mängden förbjudna proteiner 0,5 % i alla prov av foder avsedda för djur i animalieproduktionen. I de flesta fall är det inte fråga om bedrägeri när proven inte överensstämmer, utan det beror på andra omständigheter som korskontaminering av foder för idisslare med fiskmjöl avsett för andra arter, förekomst av gnagare eller fåglar i foderråvaror, tveksamma resultat som betraktas som positiva av försiktighetsskäl, korskontaminering av foderråvaror i transport efter det att samma fordon har transporterat behandlat animaliskt protein avsett för foder för sällskapsdjur, utsmält fett som eventuellt innehåller spår av ben. Sannolikheten att de överträdelser som upptäcktes år 2002 utgjorde en risk för djurhälsan är mycket liten, eftersom andra åtgärder som bortskaffande och destruktion av specificerat riskmaterial tillämpas. 4.2. Inspektioner utförda av kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor har utfört inspektioner i alla medlemsstater under 2001 och 2002 för att granska tillämpningen av de bestämmelser som är avsedda att förhindra TSE. Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor har visat på ett antal brister, särskilt när det gäller kontroll av att utfodringsförbudet genomförs på ett korrekt sätt. De största bristerna under 2002 gäller kontrollprogrammens målinriktning, hanteringen av fiskmjöl och uppföljande åtgärder vid positiva resultat av laboratorietest. Under tiden har kommissionen bekräftat och klargjort några av dessa krav i Kommissionens rekommendation av den 10 februari 2003 om det samordnade kontrollprogram som skall genomföras på foderområdet under 2003 7. 5. ARTSPECIFIKT SPÅRANDE AV ANIMALISKT PROTEIN I FODER Vid kontrollen av utfodringsförbudet är det nödvändigt att ha validerade test för att utesluta förekomsten av protein som härrör från idisslare. Mikroskopering som föreskrivs i rådets direktiv 98/88/EG är för närvarande det enda officiella testet för spårandet av animaliskt protein i foder. Testet är besvärligt, kräver specialutbildad personal och det är svårt och ibland t.o.m. omöjligt att särskilja proteiner från olika arter. De befintliga metoder som grundar sig på spårning av artspecifika DNA (t.ex. PCR) eller proteiner (t.ex. immunanalys) kan inte användas, eftersom alla proteiner från däggdjur måste behandlas vid 133 /20 /3bar innan de används i foder. Behandlingen 7 EGT L 34, 11.2.2003, s. 20. 5
denaturerar DNA och andra proteiner och det är inte längre möjligt att påvisa från vilka arter DNA eller proteinerna härrör. Särskiljandet av protein som härrör från idisslare och från andra animaliska proteiner i foder är ett mycket viktigt kontrollverktyg som är nödvändigt innan man kan överväga att i någon större utsträckning lätta på förbudet. Artspecifika metoder förväntas bli tillgängliga på kort till medellång sikt. För det syftet och som tillägg till privat forskning har kommissionen tagit ett antal initiativ: Kommissionen samfinansierar forskningsprojektet Stratfeed som utvecklar strategier och metoder för att spåra och kvantifiera däggdjursvävnader i foderämnen. Projektet startade 2001 och kommer att avslutas i juni 2004. Parallellt med det har kommissionen finansierat ett ringtest som samordnas av kommissionens gemensamma forskningscenter och Institute for Reference Materials and Measurements (IRMM-JRC). Omkring 50 laboratorier deltog i detta försök. Resultaten av försöket visar att spårningen av 0,5 % av proteiner från däggdjur var tillfredsställande, men 50 % av laboratorierna lyckades inte spåra en kontaminering av 0,1 % däggdjursprotein i foder som innehåller fiskmjöl med nuvarande spårningsmetod (mikroskopering). Dessutom stod det klart att alternativa metoder för att särskilja fågel- eller svinprotein från protein som härrör från idisslare behöver valideras ytterligare innan de kan användas i kontrollen av utfodringsförbudet. För att förbättra kontrollaboratoriernas resultat kommer det att ges särskild utbildning under september 2003. Ett ringtest för att validera en ändrad version av mikroskoptestet och alternativa metoder planeras till slutet av 2003. 6. FÖRDELARNA MED DET NUVARANDE UTVIDGADE UTFODRINGSFÖRBUDET Det nuvarande utvidgade utfodringsförbudet ger en hög nivå på folkhälsoskyddet. Syftet är att se till att andra djur inte exponeras för BSE-smittämnet genom foder och därmed utrota BSE med tiden. Tidigare förbud, som enbart gällt användningen av kött- och benmjöl från idisslare eller däggdjur i foder för idisslare, har inte varit effektiva. De huvudsakliga orsakerna till att tidigare förbud har misslyckats var antingen korskontaminering av foder för idisslare i foderkvarnar eller under lagring och transport, eller sammanblandning av foder för idisslare med foder för andra djur. Genom att utvidga förbudet till att gälla alla animalieproduktionens djur är det möjligt att utesluta sammanblandning av foder på jordbruksföretagets nivå och det är också mycket lättare att förhindra korskontaminering i foderkvarnar och under lagring och transport. Ytterligare ett problem med de tidigare foderförbuden var att förekomsten av potentiellt kontaminerade proteiner från idisslare, på grund av avsaknaden av särskilda analytiska metoder, inte kunde kontrolleras effektivt om det var lagligt att använda proteiner från andra djur än idisslare i foder. Det nuvarande förbudet kan kontrolleras effektivt genom mikroskopering, eftersom det inte är nödvändigt att särskilja proteinets härkomst (från idisslare eller andra). 6
Slutligen är bestämmelserna i det nuvarande foderförbudet enkla och lätta att förklara inte bara för industrin utan även för allmänheten och konsumenterna, vilket kan bidra till att öka förtroendet för säkert nötkött. 7. NACKDELARNA MED DET NUVARANDE UTVIDGADE UTFODRINGSFÖRBUDET Animaliska biprodukter som framställts av djur som förklarats vara tjänliga som livsmedel bortskaffas för närvarande huvudsakligen på ett oekonomiskt sätt, t.ex. genom direkt förbränning eller som landfyllning. Det beräknas att det varje år samlas in totalt 16,1 miljoner ton animaliska biprodukter i medlemsstaterna, varav 14,3 miljoner ton härrör från djur som förklarats vara tjänliga som livsmedel. Den totala kostnaden för bortskaffande av biprodukter varierar i medlemsstaterna mellan 100 och 300 euro per ton. Lagren av bearbetat animaliskt protein fortsätter att öka i vissa medlemsstater. Totalt 3 640 000 ton kött- och benmjöl borde bortskaffas varje år medan förbränningskapaciteteni EU under 2001 var runt 2 500 000 ton. Uppgifter som samlats in från medlemsstaterna under 2002 visar på omfattande investeringar i (sam)förbränningskapacitet, men en mycket begränsad ökning i alternativa sätt för bortskaffande, som exempelvis biogasproduktion. Utfodringsförbudet ökar produktionskostnaderna för kött (högre kostnader för djurfoder och extra kostnader för bortskaffande av biprodukter) och underminerar därför konkurrenskraften för kött som har producerats i EU i förhållande till kött som producerats i tredje land. 8. SENASTE UTVECKLINGEN Eftersom det saknas validerade test för att särskilja mellan proteiner som härrör från idisslare och från andra djur än idisslare är det lämpligt att bibehålla grunden för det nuvarande utfodringsförbudet. Dessutom har det ännu inte gått att kontrollera om förordningen om animaliska biprodukter tillämpas på ett korrekt sätt eftersom den inte började gälla förrän den 1 maj 2003. Kommissionen har därför föreslagit att man skall införa de nuvarande bestämmelserna i bilaga IV i TSE-förordningen, eftersom det rättsliga läget därmed blir klarare. Förslaget fick ett positivt yttrande från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa den 17 juni 2003 och är nu under antagande. Det var inte nödvändigt att invänta kategorisering av länder efter deras BSE-status, eftersom det tycktes lämpligt att bibehålla ett EU-omfattande förbud mot användningen av djurprotein i foder, oavsett enskilda medlemsstaters framtida BSE-status. Samtidigt införs vissa mindre ändringar av nuvarande regler, såsom en anpassning till bestämmelserna i förordningen om biprodukter (korsreferenser när så är lämpligt, hantering av fiskmjöl), ett undantag för att vid utfodring av andra djur än idisslare tillåta användningen av hydrolyserade proteiner som härrör från alla vävnader från andra djur än idisslare, och användningen av trikalciumfosfat som härrör från andra djur än idisslare, 7
ett undantag för att tillåta användningen av blodmjöl och blodprodukter från andra djur än idisslare vid utfodring av fisk. Bestämmelserna kan ses mot bakgrund av nya vetenskapliga rön, tillgång till pålitliga test och förbättrade kontrollåtgärder i medlemsstaterna. Särskilt när det gäller fiskmjöl förväntas det att kommissionens fortsatta ansträngningar att stödja förbättringar av metoder för att särskilja fiskmjöl från proteiner från däggdjur kan leda till en omprövning av fiskmjölsförbudet inom sex till tolv månader. 8
BILAGA Utvecklingen av överträdelser mot bestämmelserna i det utvidgade grundat på information som lämnats till kommissionen den 1 maj 2003. utfodringsförbudet, 9