SKÅNES KYRKOR En kulturhistorisk resa genom 1 000 år CAROLINE RANBY historiska media
Boken har utgivits med stöd av Kungliga Patriotiska Sällskapet Samfundet Pro Fide et Christianismo Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur Stiftelsen Längmanska kulturfonden Bilden på pärmens insidor visar Tirups kyrka som den såg ut på Erik Dahlbergs avbildning av slaget vid Landskrona. Här ses den lilla medeltidskyrkan så som den tedde sig 1677. Jämför fotografiet på sidorna 276-277, som är taget mer än 330 år senare, visar en ombyggd och förlängd kyrka som nästan tycks sväva fritt i luften där den ligger högt ovan det omgivande slättlandskapet. Den medeltida kyrkans kor och absid revs 1843 och ersattes av nuvarande långhusförlängning med rundat östparti. Tornet med tidstypisk spira tillkom 1865. Långhusets västra del med nordportalen ännu bevarad är densamma som på Dahlbergs illustration. historiska media box 1206 221 05 lund info@historiskamedia.se www.historiskamedia.se Historiska Media och Caroline Ranby 2014 Foto: Caroline Ranby Grafisk form: Caroline Ranby Omslagsfoton: Framsidan visar Ravlunda kyrka, interiör från Mariakyrkan i Helsingborg och Änglahuvuden från en predikstol som tillhört Höja kyrka. Baksidan visar dopfunten i Svalövs kyrka. Tryck: Livonia Print, Riga 2014 Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN: 978-91-7545-204-3
Innehåll Förord 7 Inledning 9 Den tidigmedeltida kyrkan 1000-1250 11 Kyrkans yttre 11 Rundkyrkan en variant 17 Dörrar och fönster 17 Klockstapeln 22 Kyrkans inre 26 Taklaget stor trätimringskonst 33 Kyrkans inredning 35 Den senmedeltida kyrkan 1250-1536 41 Kyrkans yttre 41 Kyrkans inre 48 Tegelvalven förändrar kyrkorummet 54 Kalkmåleriet bidrar med färgprakt 57 Kyrkans inredning 66 Träskulptur 73 Kyrkan 1537-1699 79 Kyrkans yttre 79 Nybyggnation 79 Gravkor 81 Utvändig dekormålning 84 Kyrkans inre 87 Kyrkans inredning 88 Altaruppsatsen, predikstolen och bänken 88 Läktaren och orgeln 103 Två klockor och en musäten altarduk kyrkans inventarier 107 Minnesmärkena översvämmar kyrkorummet 115 1700-talets kyrka 121 Kyrkans yttre 121 Ängelholm och Landskrona nya kyrkor 121 Korsarmar, sakristior och torn 122 Yttertaken 127 Kyrkans inre 129 Kyrkans inredning 134 Bildhuggare Ullberg 136 Degelier, Ekencrantz, Kilman bland kända och okända mästare 138 Klockgjutarsläkten Wetterholtz 139 Basunänglar, prästporträtt och timglas exempel på 1700-talsinventarier 147 1800-talets kyrka 161 Kyrkans yttre 161 C G Brunius 175 Helgo Zettervall 178 Eslövsgotik imponerande 1890-talsarkitektur 180 Kyrkans inre 181 Kyrkans inredning 189 Pärlfärg och ekådring 189 Tiden, ljuset och stilen 195 1900-talets kyrka 205 Kyrkans yttre 205 Jugend, nationalromantik, 1920-talsklassicism och funktionalism 205 Estetisk genialitet eller vardagsliv 212 Theodor Wåhlin 213 Kyrkans inre 217 Fönstren och glasmålningarna 223 Kyrkans inredning 227 Praktik och estetik 227 Tyg och lera - nya konstnärliga uttryck 237 Kyrkogården 247 Föränderligheten 257 Tack 261 Att läsa vidare 263 Ordförklaringar 266 Person- och ortnamnsregister 270
Förord Någon gång i slutet av 1980-talet, i etnologiska institutionens undervisningsrum i Villa Holma i Lund, slängde jag och mina kurskamrater upp anteckningsblock och medhavd lunch på seminariebordet inför dagens föreläsning om sydsvenskt bonadsmåleri. Våra utensilier hamnade rakt på den 1800-talsmålning som vår lärare med stor försiktighet rullat ut på bordet för att visa sina adepter. HAR NI INGEN KÄNSLA FÖR DET HISTORISKA MA- TERIALET!, dånade läraren, den barske och lärde professorn Nils-Arvid Bringéus, när han såg vårt oförståndiga tilltag. Vi ryckte fort och aningen förskrämda bort våra ting, men samtidigt lite undrande. Så märkvärdig var väl inte den här duken? 45 minuter senare förstod vi bättre. Efter en lektions sträng undervisning med levande och livliga beskrivningar kring bonadsmåleriets alla förtjänster, varvat med suckar från professorn över hur obildade vi studenter var när det gällde biblisk historia, var vi invigda i ämnets väsentligheter och så pass omvända att vi insåg det gräsliga i vårt tidigare agerande. Professorn hade nått sitt mål och vi studenter skulle för alltid se på de där långsträckta bonaderna med sina likformiga och stela figurer med helt andra ögon. Kunskap gör ofta det till synes fullkomligt ointressanta intressant. När man förstår vad man ser, när man kommer till insikt om sambanden väcks nyfikenheten. Det som förut framstod som ett obegripligt sammelsurium, blir plötsligt meningsfullt. Den resa genom århundradenas kyrkorum, som vi i denna bok skall företa, kan förhoppningsvis bringa viss klarhet för den tidigare oinvigde: att förstå något mer av kyrkan och kyrkorummet, att se skillnaden mellan 1100-tal och 1600-tal och att inse hur kyrkan förändrats och varför den förändrats. När man kan tyda spåren i stenblocken som mejselslag från 1200-talets stenhuggare, när man för sitt inre kan frammana myllret av människor, vagnar och hästar på 1600-talets kyrkbacke, då kalkslagaren bereder färgen till målarmästaren, eller när man inser hur 1700-talets snickarmästare förvandlat plankor till elegant profilerade spegeldörrar, då förstår man också bättre värdet av byggnaden och dess innehåll. Med kunskapen väcks känslan för det historiska materialet och inte minst för de människor som skapat detta material. Nyhamnsläge oktober 2014 Caroline Ranby 7
Skåne län med de i texten omnämnda kyrkorna markerade. 8
Inledning Kyrkorna har i tusen års tid utgjort centrala och viktiga byggnader i vårt samhälle, byggnader som funnits i de flesta människors medvetande och närhet. Vi talar därför ofta om kyrkan mitt i byn. Sverige har idag omkring 3 500 församlingskyrkor. Ungefär en åttondedel, eller cirka 450 stycken, ligger i Skåne. Samtliga är de på något sätt intressanta, behövda och bevarandevärda. Denna bok vill visa varför. Kyrkan har inte bara varit en vanlig byggnad, genom historien har den också varit en byggnad som man särskilt månat om, där livets början och slut markerats genom dop och begravning och inträdet i vuxenlivet genom konfirmation och giftermål. I varje socken har människorna värnat och vårdat sin kyrka efter bästa förmåga. Kyrkorna har byggts med den främsta byggmästarkompetens och hantverksskicklighet lokalsamhällena kunnat uppbåda. Därmed har kyrkorna också blivit rum för bygdens mest kostsamma konstnärliga utsmyckningar och skönhetsupplevelser, och är så än idag. Bland kyrkorna finner vi även våra äldsta, bevarade byggnader. Flertalet av Skånes 450 kyrkor har medeltida ursprung. De berättar vår historia, fungerar som ett slags böcker där vi kan läsa om den trakt och de människor som fanns här före oss, när kyrkan byggdes eller förändrades. Vi kan förstå hur de strävade för att uppföra sin kyrka, vilket arbete och slit det innebar. Vi kan se hur samhället var ordnat och reglerat, hur adelsmannen styrde och dominerade, hur man led under krig och dåliga tider och hur man lyckades samla ihop tillräckligt med pengar för att bekosta en kyrkklocka eller en snidad predikstol. Vi kan ana oss till hur dåtidens människor upplevde sin kyrka och sitt kyrkorum: auktoritärt, vackert, skrämmande, imponerande, stämningsfullt, heligt. Därför är våra 3 500 kyrkor än idag nödvändiga byggnader, som samtliga fyller en viktig funktion. De erbjuder en stunds levande historia, en konstupplevelse, en plats för ro och filosofisk eftertanke. Och behövs de inte längre som kristna kultplatser, behövs de alltid som en del av vårt kulturarv, som en länk mellan generationer och för förståelsen av vårt ursprung och vår framtid. Kyrkan är och bör vara ett museum, ett levande museum, som i bästa fall också används för sitt religiösa syfte. Kyrkans funktion som kulturarv har nämligen visat sig vara viktig för oss. I en av Svenska kyrkan nyligen gjord medlemsundersökning, i vilken deltagarna fick rangordna kyrkans verksamheter efter den betydelse man tillmätte dem, placerade sig kyrkans sociala verksamhet överst, men högt på listan kom också kyrkans funktion som kulturarv, förvånande nog långt före gudstjänsterna, som ansågs mindre 9
viktiga. Gemenskap, kultur och tradition, kan sägas vara ledorden. Med bilden i fokus syftar denna bok till att uppmärksamma kyrkobyggnadens och kyrkorummets kulturhistoriska dimension, att lyfta fram kyrkans historiska och estetiska värden och att i stora drag förklara kyrkans historiska utveckling i Sydsverige. Drygt 50 olika kyrkor har fungerat som huvudsakligt underlagsmaterial och bildexempel. De är inte valda utifrån det i kulturhistorisk litteratur vanliga perspektivet, att finna de mest intressanta, mest storartade och strålande byggnaderna, Dalby kyrka är så långt ifrån en typisk skånsk landsortskyrka man kan komma. Den byggdes som biskopskyrka kring 1060 och är därmed Sveriges äldsta daterade stenkyrka. Kyrkans höjd och magnifika torn antyder än idag den betydelse byggnaden haft, även om det endast är en del av den under 1100- och 1200-talen dubbelt så stora kyrkan som kvarstår. 10 utan för att de är typiska och representativa. Det stora flertalet är byggnader i norra och västra Skåne som jag slumpmässigt har fått arbeta med och utforska i min vardagliga gärning som antikvarie. Vissa av dem är visserligen exceptionella, unika och högt rankade på det nationella kulturarvets tio-i-topp-lista, men majoriteten är alldeles vanliga, vardagliga landsortskyrkor, som när man granskar dem närmre ändå visar sig inrymma något speciellt, något värt att uppleva och att bevara. De visar att varje kyrka är intressant, behövd och bevarandevärd!
Den tidigmedeltida kyrkan 1000 1250 Kyrkans yttre Den tidiga medeltiden, den tid som benämns romansk, är en omfattande och viktig kyrkobyggnadsperiod. Flertalet av de kvarvarande medeltida kyrkorna dateras till denna tid, 1100-tal eller tidigt 1200- tal. Dateringen är ofta oprecis och utgår från stil och byggnadsteknik. Landets äldsta daterade stenkyrka finns i Dalby och uppfördes kring 1060 som biskopskyrka, men det är inte osannolikt att det kan finnas rester av ungefär lika gamla kyrkor ingående som delar av de kvarvarande stenkyrkorna. Bonderup och Östra Karup är två kyrkor vars äldsta delar tros ha tillkommit kring sekelskiftet 1100, och kanske redan under 1000-talet. Kyrkor uppförda under romansk tid följde ett tydligt mönster och byggdes i princip på samma sätt, men med variationer i storlek. Det vanliga var ett rektangulärt långhus, ett lägre och smalare kor som fogades till långhusets östra sida och ofta en halvrund absid vid korets östmur. Torn förekom, men var inte allmänna. De förlades till långhusets västgavel och kunde ha rektangulär eller kvadratisk form. I långhusets västra del fanns två ingångar, en från norr och en från söder, och i långhusets och korets sydmurar samt i absidens östra del kunde enstaka små och högt sittande fönster förekomma. Ingångar från väster förekom också, men var ovanliga. De romanska kyrkorna byggdes av sten. Det kunde vara gråsten, sandsten eller andra lokalt förekommande stenarter. Flinta är inte ovanligt i Skåne. Sandstenen höggs ofta till kvadrar, jämnt fyrsidiga block. Det förekommer att hela kyrkor byggdes i sandsten, såsom Reslövs kyrka, men vanligare är gråsten med hörn, dörroch fönsteromfattningar i sandsten. Tegel började användas i slutet av 1100-talet, men det är trots det relativt ovanligt med medeltida tegelkyrkor. Gumlösa kyrka från 1192 räknas som den äldsta tegelkyrkan inom det nuvarande Sveriges gränser. Tegel användes vid uppförandet av Hjärsås kyrka på 1230-talet. Den övre delen av sockeln murades av profilerat tegel. 11
Hardeberga kyrka är uppförd i hardebergasandsten, en hård, kvartsitisk sandsten som brutits i kyrkans närhet. Den högra delen av muren med små stenar i jämna skift tillhör kyrkans äldsta delar, från 1200-talet, medan den vänstra muren med större stenar är från senmedeltid, kring år 1500. Det är inte ovanligt med dylika karaktärsskillnader, ju äldre murverk desto mer vällagt. En av tre runstenar som är inmurade i Hällestads kyrkas yttermurar i Torna Hällestad. Stenarna skall ha upptäckts av sockenprästen 1668. 12 Stenkyrkorna har i vissa fall föregåtts av träkyrkor. Lämningar efter sådana kyrkor återfinns ibland i närheten av stående kyrkor. Dessa träkyrkor har varit uppförda av på högkant ställda plankor eller stockar och kallas därför stavkyrkor. I Sverige finns endast en stavkyrka bevarad, i västgötska Hedared. En länk bakåt i tiden är även de runor och runstenar som ibland påträffas i medeltida kyrkor. I Hällestads kyrka finns exempelvis tre runstenar in-
Välinge kyrka byggdes omkring år 1200 av välhuggna sandstensblock, kvadrar, vilka troligen hämtades från trakterna kring Helsingborg. När större delen av kyrkan revs och byggdes om 1855 återanvände man det utmärkta byggnadsmaterialet. 13
murade i kyrkans yttermurar. Stenarna har daterats till 900-talet, en brytningstid mellan asatro och kristendom, mellan vikingatid och medeltid. Det typiska medeltida byggnadsmönstret ingår i många kyrkor, men det är få kyrkor som förändrats så lite att de fortfarande kan ge en uppfattning om hur den äldsta kyrkan tedde sig. Borrie kyrka nära Ystad utgör dock ett undantag. Kyrkan är murad av sandsten från Höör. Typiska detaljer från tiden är sockeln och frisen av rundbågar närmast taket. Kyrkan har numera tegeltak. Ursprungligen var kyrkorna täckta med blyplåt eller träspån. 14 Borrie kyrka (ovan) utgör med sin typiska form och sitt oputsade murverk sinnebilden för en romansk kyrka. Så här nätta och anspråkslösa var många kyrkor byggda under 1100-talet. Borrie kyrka rekonstruerades delvis på 1920-talet. Felestads kyrkas (nedan) form avslöjar dess ursprung. Långhuset, koret och absiden är från 1200-talet och murade av tegel. Tornet byggdes 1871.
Perstorps kyrka rymmer stora delar av en romansk kyrka i den nuvarande byggnaden. Hela det nuvarande långhuset och hälften av koret är från denna tid. Kyrkan byggdes redan från början med torn. Tornets nedre våning ingår idag i långhuset medan de övre våningarna har rivits. I den västra gavelmuren bevaras tornets ursprungliga ingång. Farhults kyrkas långhus, kor och absid finns kvar såsom de uppfördes under tidigt 1200-tal. Fönsteröppningarna är från 1800-talet, men under putsen göms fortfarande ursprungliga fönster- och dörröppningar. Högs kyrkas absid täcks av gjutna blyplåtar. Bly var det vanligaste taktäckningsmaterialet under medeltiden och låg ofta kvar till 1700- och 1800-talen. Idag har ett fåtal skånska kyrkor blytak och oftast finner man dem på absiden. 15
16
Rundkyrkan en variant Vid sidan av den typiska romanska kyrkan med långhus, kor och absid har det även förekommit en annan kyrkoform, rundkyrkan. I Skåne finns endast en känd och bevarad rundkyrka, i Valleberga. Formen är däremot vanligare på Bornholm, som inte ligger särskilt långt från Valleberga. På ön finns flera rundkyrkor, vilka man framför allt har tolkat som försvarskyrkor. Istället för långhus har rundkyrkorna en cirkulär byggnadskropp till vilken, som i Vallebergas fall, kunde fogas kor och absid. Även Valleberga har använts i försvarssyfte och har haft en skyttegång i översta våningen samt ingått i en anläggning med omgivande kyrkomur och ett fristående torn, en kastal. Dörrar och fönster I några kyrkor har de ursprungliga romanska ingångarna mot norr och söder bevarats ända till vår tid och är fortfarande i funktion. Betydligt vanligare är det däremot att dörröppningarna murats igen, om inte förr så under 1800-talet, då många gamla ingångar ersattes med en ny huvudingång placerad i kyrkans västra fasad. Därför är det vanligt att man idag finner större eller mindre rester av de gamla sydoch nordportalerna i långhusens murverk. Många gånger har dessa gamla ingångar Väsby kyrka (till vänster) har en fin rundbågsfris av sandsten från kyrkans tillkomsttid på 1140-talet. Bildstenarna med ett lejon och två människor är från samma tid. Idag är de placerade i långhusets södra fasad, men ursprungligen har de suttit i annat läge, kanske i någon av kyrkans portaler mot norr eller söder. Valleberga kyrkas runda byggnadskropp är sammanfogad med kor och absid. I bakgrunden skjuter tornet från tidigt 1900-tal upp. återfunnits i samband med renoveringar av kyrkan under 1900-talet, och man har då funnit dem så intressanta att man velat frilägga dem, även om de utgjort raserade rester istället för ståtliga helheter. De romanska portalerna var smala med rundbågig övre del. Många gånger var de enkla, omfattades endast av välhuggen kvadersten som i Perstorps kyrkas västportal. Men ibland kunde stenarna vara profilerade och utsirade med ornament som i Saxtorps kyrka eller dekorerade med skulpturer av olika slag som i Linderöds kyrka. Dörrarna som tillhörde de romanska portalerna har bevarats i än mindre omfattning än själva portalerna. De som 17