Promemoria Sid. 1(13) 2015-06-25 Guatemala City Landöversikt Guatemala juni 2015 Basfakta Folkmängd: 15,9 miljoner (uppskattning 2014) Huvudstad: Guatemala City (befolkning: drygt 3 miljoner) Yta: 108 889 km2 [Sverige: 449 964 km2] Språk: Spanska (officiellt), samt 23 etno-lingvistiska grupper Religion: Katolicism, protestantism samt urfolkens trosföreställningar Valuta: Quetzal (GTQ) = 100 centavos Växelkurs: 1 SEK = 0,9 GTQ (juni 2015) BNP/per capita, nominell 3807 USD (2014) BNP/per capita med 7503 USD (2014) köpkraftsparitet (PPP) Regeringsparti: Partido Patriota (PP) President/statschef: Otto Pérez Molina Vicepresident: Alejandro Baltazar Maldonado Aguirre Utrikesminister: Carlos Raúl Morales Kongressen: En kammare med 158 ledamöter med 12 representerade partier. Största politiska partier 1 LIDER (56 mandat), Partido Patriota (36 mandat), UNE (20 mandat), Todos (11 mandat), CREO (8 mandat),) övriga (15 mandat), utan partitillhörighet (12 mandat). 1 Uppgifterna gäller för maj 2015. Observera att kongressens sammansättning präglas av ofta förekommande partibyten, varför partiernas storlek alltid skiftar under rådande mandatperiod. Valet i september 2011 resulterade i följande mandatfördelning: Partido Patriota 57 mandat, LIDER 14 mandat, UCN 14 mandat, CREO 12 mandat, UNE och GANA 48 mandat, övriga 13 mandat.
2(13) Geografisk och demografisk översikt Guatemala är indelat i ett antal geografiska zoner, varav cirka två tredjedelar utgörs av subtropiska bergs- och vulkanområden. Norra Guatemala (departementet El Petén) präglas av regnskog och savann, och har liksom låglandet och kustområdena ett tropiskt klimat. Några av landets många vulkaner är fortfarande aktiva och ger sporadiskt ifrån sig gas- och lavaflöden, såsom vulkanerna Pacaya och Fuego som ligger ganska nära huvudstaden. Mindre jordskalv förekommer frekvent. Det senaste större jordskalvet inträffade den 7 november 2012. Ett 50-tal människor omkom, de flesta i de västra delarna av landet. År 1976 inträffade en kraftig jordbävning som resulterade i mer än 20 000 dödsoffer. 2005 drabbades landet av den tropiska stormen Stan som genom översvämningar och jordskred ödelade delar av landets infrastruktur och orsakade omkring 1 500 dödsoffer. Stormen Agatha som inträffade 2010 skördade drygt 200 dödsoffer samt resulterade i omfattande materiella skador. Guatemala är indelat i 22 departement/provinser, varav de tre folkrikaste är Guatemala, Huehuetenango och San Marcos. Enligt den senaste folkräkningen 2002 utförd på självidentifieringsprinciper definierar sig knappt hälften av befolkningen som urfolk, såsom exempelvis mayafolken K iche, Q eqchi, Kaqchikel och Mam. Den andra större befolkningsgruppen är mestiser (i Guatemala kallas de ladinos), d.v.s. befolkning av blandat urfolk och europeiskt ursprung. Även ett antal mindre folkslag såsom Xinca och Garífuna (de senare är ättlingar till karibiska urinvånare och slavar) finns representerade, såväl som ättlingar till europeiska invandrare (s.k. criollos). Historik Mayariket, bestående av Guatemala samt delar av dagens Mexiko, Belize, El Salvador och Honduras, hade sin höjdpunkt under den senklassiska perioden från år 600 850 e.kr. Under denna period utvecklade mayafolken unika och högt stående kunskaper inom matematik, astronomi, arkitektur och konst. År 1523 anlände de spanska erövrarna under ledning av Hernan Cortés utsände, Pedro de Alvarado. Inom loppet av två år hade samtliga större mayafolk besegrats och ställts under det spanska kungahusets kontroll. Spanjorernas koloniala erövringsstrategier tros ha gynnats av att Mayariket sedan lång tid var försvagat och på väg mot sönderfall. Den spanska kolonin Guatemala omfattade nästan hela det område vi idag kallar Centralamerika och spanjorernas kolonisering innebar en rad radikala förändringar av det ursprungliga samhället som till exempel merkantilism, jordomfördelningar samt en ny religion. Många av förändringarna fick förödande konsekvenser för urfolken; främmande europeiska sjukdomar utplånade cirka 90 procent av urfolken och kolonialtiden kom att präglas av förtryck, rasism och uppror. Kolonisatörerna
3(13) lyckades dock aldrig utrota urfolkskulturerna fullkomligt. Istället lever de traditionsrika kulturerna kvar sida vid sida med europeiska och amerikanska influenser, vilket bidragit till att ge det moderna Guatemala en rik och mångfaldig demografisk profil. Den centralamerikanska frigörelsen från Spanien inleddes i det som idag utgör Guatemala, i samband med Napoleons invasion av Spanien. 1821 frigjordes Guatemala från Spanien, och mellan 1823-1838 var Guatemala en av nationerna i en kortlivad centralamerikansk federation. År 1838 upplöstes unionen och Guatemala blev åter självständigt. Rafael Carreras blev det nya landets förste president. Politiskt system I Guatemala råder politisk pluralism med flerpartisystem. Landet är en republik och presidenten är stats- och regeringschef samt överbefälhavare. Presidenten utses i allmänna val för en fyraårsperiod och kan inte väljas om. Regeringen utses och avsätts av presidenten. Den lagstiftande makten ligger hos kongressen som utses på fyra år i allmänna val. Kongressen har en kammare och de 158 ledamöterna väljs vart fjärde år samtidigt som presidenten. Guatemalas 22 departement styrs av guvernörer utsedda av presidenten, och landets 338 kommuner styrs av borgmästare som utses i val som hålls i samband med kongressvalet. Nästa val kommer att hållas 6 september 2015. En rad interna och strukturella faktorer motverkar i praktiken ett väl fungerande partisystem och brett deltagande i den politiska processen. Partierna i Guatemala saknar ofta interndemokrati, har kort livslängd och uppvisar en svag ideologisk förankring. Partierna tenderar även att försvagas betydligt i oppositionsställning, bland annat på grund av bristande förankring hos befolkningen och avsaknad av långsiktiga strategier. Fenomenet som på spanska kallas transfuguismo, det vill säga att kongressledamöter byter parti från det man valts in i kongressen till ett annat, med ekonomiska fördelar som incitament, är mycket vanligt i Guatemala. Under den pågående mandatperioden (som startade i januari 2012) har mer än hälften av de 158 kongressledamöterna bytt parti. Den inrikespolitiska utvecklingen Från självständigheten fram till 1980-talet växlade makten mellan olika typer av autokratier och militärdiktaturer. Det enda undantaget från denna utveckling inträffade mellan åren 1944 och 1954, då två på varandra följande reformvänliga presidenter, Juan José Arévalo respektive Jacobo Árbenz, försökte modernisera och demokratisera landet. De sociala och agrara reformerna motarbetades av landets stora jordägare, såsom det amerikanska storföretaget United Fruit Company (med den amerikanska underrättelsetjänsten
4(13) CIA:s styrelseordförande i sin ledning) som förlorade hälften av sina ägor då Jacobo Árbenz omfördelade cirka 8 840 km2 jord till småjordbrukarnas fördel. Denna åtgärd spädde på storgodsägarnas missnöje och 1954 störtades Árbenz i en statskupp iscensatt av högerradikal inhemsk opposition med stöd av CIA. Kommunistpartiet förbjöds, och såväl vänster- och centerorienterade partier som fackföreningar förtrycktes. Militären tog över makten, jorden återgavs till de gamla jordägarna, och reformsträvande guatemalaner förföljdes eller avrättades. De politiska och sociala spänningarna ledde i början av 1960-talet till en intern väpnad konflikt som varade i 36 år. Ett stort antal fruktansvärda massakrer begicks mot delar av civilbefolkningen huvuddelen av dem urfolk. FN:s historiska förklaringskommission (Comisión de Esclarecimiento Histórico; CEH), ett resultat och del av de fredsavtal som kunde förhandlas fram och slutligen skrivas under 1996, konstaterade i sin omfattande och grundliga rapport (1999) att åtminstone 90 procent av massakrerna hade begåtts av statsmakten. Enligt CEH dödades minst 200 000 civila under de 36 åren av intern väpnad konflikt. Med hjälp av internationella medlare inleddes år 1990 fredsförhandlingar mellan den guatemalanska staten och den samlade gerillan i Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca (URNG). Förhandlingarna pågick i sex år, under vilka olika partiella fredsavtal kom att upprättas, och i december 1996 kunde ett formellt slutgiltigt fredsavtal undertecknas mellan bl.a. dåvarande presidenten Álvaro Arzú (PAN) och företrädare för URNG. Åtaganden inom ramen för fredsavtalen innefattade bl.a. ökad respekt för urfolkens rättigheter, kvinnors rättigheter, stärkt rättsäkerhet, demilitarisering, ersättning till krigsoffren samt ökade intäkter till statskassan. År 1994 installerade FN en internationell mission i landet, MINUGUA, med uppgift att verifiera genomförandet av fredsavtalen. MINUGUA stannade kvar i landet till 2004. Efter valet 1952 skulle det dröja ända fram till 1985 innan nästa legitimt genomförda val ägde rum, då kristdemokraten Vinicio Cerezo valdes till president. Demokratin har därefter stabiliserats med undantag för ett misslyckat försök till statskupp 1993. De politiska maktskiftena har varit många och militären har historiskt sett varit inflytelserik. Korruption, penningtvätt, narkotikahandel och övrig organiserad brottslighet i samspel med ett svagt rättsväsende är några av Guatemalas stora problem. Många av dessa har uppenbara historiska rötter och är ett resultat av en djup fattigdom och en av världens mest skeva inkomstfördelningar. Urfolken är politiskt, ekonomiskt och socialt marginaliserade. Bristen på politisk kontinuitet är uppenbar; sedan
5(13) 1986 har ännu inget politiskt parti suttit vid makten längre än en mandatperiod. Det högerliberala Patriotiska partiet (PP), med dess ledare Otto Pérez Molina, vann presidentvalet 2011 över affärsmannen och populisten Manuel Baldizón i andra omgången av valet efter att ha fått 54 procent av rösterna. PP fick också flest mandat i kongressvalet men inte egen majoritet, vilket innebär att det är beroende av stöd från någon/några av de övriga partierna i kongressen för att genomdriva sin politik. Det som ytterligare försvårar möjligheten för sittande regering är de frekventa partibytena (transfuguismo) och de lösa och skiftande koalitionerna i kongressen ett av karaktärsdragen på Guatemalas politiska scen. Stora utmaningar väntade Pérez Molina när han tillträdde presidentposten i januari 2012; den allvarliga säkerhetssituationen kombinerat med den utbredda straffriheten; den extremt ojämlika ekonomiska och sociala strukturen, som innefattar en hög grad av diskriminering och rasism mot landets urfolk och de många och svåra sociala konflikterna kring framförallt utvinning av naturresurser. Detta kombinerat med en av världens lägsta skattekvoter (omkring tio procent av BNP), som innebär att staten har högst begränsade resurser att garantera befolkningens grundläggande rättigheter. Pérez Molinas mandatperiod inleddes med viss optimism när han i januari 2012 lyckades få igenom första delen av en skattereform i kongressen, som var tänkt att öka skatteuttaget som andel av BNP till över 13 procent inom fyra år. Ett annat steg i rätt riktning var inrättandet av ett socialdepartement för att institutionalisera de fattigbekämpningsprogram som Pérez Molinas företrädare Álvaro Colom introducerade. Regeringen Pérez Molina lanserade också projektet Hambre Cero (Noll hunger) som syftar till att minska det stora antalet undernärda barn (i Guatemala är hälften av alla barn under fem år undernärda). Ett av Pérez Molinas främsta vallöften var att ta i med hårdhandskarna mot våldet, bekämpa den organiserade brottsligheten och öka tryggheten för landets invånare. Skattereformen kunde sedermera inte genomföras som planerat, delvis på grund av att landets mäktiga företagarorganisationer motarbetade den, men även på den inoperativa kongressens oförmåga (och ovilja) att anta reformen. Skattetrycket minskade mellan 2013 och 2014 och ligger nu på under 11 procent. För tredje året i rad lyckades inte staten få in tillräckligt med skattepengar för att finansiera statsbudgeten 2014. Den utbredda
6(13) undernäringen i landet är fortsatt alarmerande och implementeringen av projektet Hambre Cero har endast haft blygsamma resultat. Mordfrekvensen visade på en nedåtgående trend 2009-2012, men under 2013 ökade antal mord. 2014 minskade siffran igen men endast marginellt (5875 mord år 2014 vilket innebar 97 färre mord jämfört med 2013). I maj 2013 dömdes den före detta de facto statschefen Jose Efraín Ríos Montt till 80 års fängelse för folkmord och brott mot mänskligheten mot 1771 civila, däribland gravida kvinnor, barn och gamla under perioden 1982-1983. Detta var första gången som en helt nationell domstol i någon del av världen behandlade ett fall där en av åtalspunkterna mot en f d statschef gällde folkmord. Tio dagar efter domslutet beslutade dock författningsdomstolen att domen skulle annulleras på grund av påstådda procedurella fel och tas om från ett tidigare skede av processen. Rättegången skulle ha återupptagits i januari 2015 men på grund av dels försvarssidans förhalningsstrategier samt domares ovilja att hantera fallet har rättegången ännu inte återupptagits. Att rättegången ens kom till stånd är i sig ett bevis på de framsteg som gjorts inom rättssystemet under senare år för att förhindra den historiska straffriheten för många av de grova människorättsbrott som begicks under den interna väpnande konflikten. Författningsdomstolens beslut att annullera domen är samtidigt ett tecken på hur skört Guatemalas rättssystem fortfarande är. Under 2014 och 2015 inleddes processerna för att byta ut flera av de höga ämbetena i statsförvaltningen, bland annat val av ny riksåklagare och domare i högsta domstolen och överrätterna. Dessa ämbeten utses av så kallade nomineringskommittéer (Comisiones de postulación). Trots att syftet med dessa nomineringskommittéer är att demokratisera processen och minska det politiska inflytandet över rättsväsendet har resultatet av valprocesserna hittills varit det rakt motsatta och har bidragit till att rättsväsendets legitimitet och oberoende har undergrävts. Nomineringarna och valen har präglats av brist på öppenhet, dokumentation har saknats, intervjuer har gjorts för syns skull och kandidaternas meriter har inte varit avgörande utan snarare deras kopplingar och sympatier till politiska, ekonomiska och i värsta fall kriminella intressen. Den FN-stödda Internationella Kommissionen mot Straffrihet i Guatemala (CICIG) etablerades i september 2007 för att bistå landets nationella myndigheter i att söka minska den utbredda straffriheten i landet. Sverige är den andra största biståndsgivaren sedan kommissionens inrättande. Samordningen har förbättrats mellan flera av rättskedjans institutioner;
7(13) riksåklagaren, inrikesministeriet och CICIG och viktiga framsteg har noterats i kampen mot den nutida och historiska straffriheten sedan kommissionens inrättande. En serie tillslag av CICIG i samarbete med guatemalanska rättsvårdande myndigheter har satt hela regeringen och det politiska systemet i gungning under våren och sommaren 2015. I april avslöjades ett kriminellt nätverk inom tull-och skatteförvaltningen som tjänat stora summor på korruption kopplad till det nationella tullsystemet. Chefen och f.d. chefen för skattemyndigheten SAT (Superintendencia de Administración Tributaria) samt vicepresidentens privatsekreterare står anklagade tillsammans med ytterligare 25 personer för att ha integrerat denna parallella bedrägeristruktur. Den 25 april hölls den första stora demonstrationen (den största på flera decennier i landet) där allmänheten krävde presidentens och vicepresidentens avgång. Skandalen kring SAT (vicepresidentens privatsekreterare pekades ut som hjärnan bakom det kriminella nätverket) i kombination med allmänopinionens och det privata näringslivets lobbying ledde till att vicepresident Roxana Baldetti avgick 7 maj. Dessförinnan hade en ansökan om att lyfta hennes immunitet pga. misstankarna kring hennes inblandning i SAT-härvan (och andra korruptionsfall) godkänts av högsta domstolen. Till ny vicepresident utsågs Alejandro Maldonado Aguirre (f.d. domare i konstitutionsdomstolen). En dryg månad efter det stora avslöjandet kring SAT gjordes ett nytt stort tillslag 20 maj av CICIG och åklagarmyndigheten, denna gång mot medlemmar i styrelsen inom det guatemalanska socialförsäkringssystemet IGSS (Instituto Guatemalteco de Seguridad Social). Bland de gripna fanns chefen för IGSS (tidigare presidentens privatsekreterare) och Guatemalas centralbankschef. De misstänks ha legat bakom ett brottsyndikat som avkrävt mutor för att ingå avtal för IGSS:s räkning. Bl a ingicks ett avtal värt över 100 miljoner SEK för dialysbehandling av njursjuka. Den högst bristfälliga behandlingen av patienterna (företaget hade ingen erfarenhet av dialysbehandling) resulterade i 13 dödsfall och att 95 personer insjuknade i bukhinneinflammation. Efter IGSS-tillslaget ökade allmänopinionens press ytterligare på president Otto Pérez Molinas avgång och 10 juni beslutade högsta domstolen att kongressen om den så bedömer lämpligt kan häva presidentens straffrättsliga immunitet. Flera av regeringens ministrar har avgått sedan korruptionshärvorna uppdagats, bl a inrikesministern, miljöministern och gruv-och energiministern.
8(13) En tredje korruptionsskandal briserade den 23 juni då CICIG och åklagarministeriet avslöjande en kriminell struktur inom den nationella polisens logistiska avdelning. Brottsyndikatet ska ha tillskansat sig allmänna medel (upp emot 60 miljoner SEK) genom att medelst blufföretag fakturera för tjänster som inte utförts. Chefen för den logistiska avdelningen och 11 andra personer har gripits hittills. Som en följd av senaste månadernas händelser växer en allt starkare enighet fram om behovet av genomgripande reformer av såväl de statliga strukturerna som av rättssystemet, och ett flertal initiativ pågår för att på kort sikt reformera ett antal nyckellagar, detta i ett läge när landet förbereder sig för allmänna val den 6 september 2015. De fredliga, folkliga protesterna och den enighet som växer fram kring reformansträngningar gör att krisen uppfattas som en möjlighet, samtidigt som de krafter som motarbetar reformer och föredrar status quo fortfarande är starka och tiden är knapp. Ekonomi och handel Guatemala har Centralamerikas största ekonomi och största befolkning, nästan 16 miljoner invånare. Världsbanken klassar Guatemala som ett lägre medelinkomstland. Trots detta är fattigdomen betydligt mer utbredd än i andra länder med motsvarande BNP. Den sociala och ekonomiska ojämlikhet som karaktäriserar det guatemalanska samhället utgör ett stort hinder mot ekonomisk utveckling, och verkar hämmande för produktiviteten, konkurrenskraften och investeringsklimatet. Fredsavtalen från 1996 uttryckte ambitionen om en bred nationell konsensus kring prioritering av ekonomiska, sociala och säkerhetsrelaterade frågor. Under början av 2000-talet genomfördes vissa viktiga strukturreformer (t.ex. inom finanssektorn), medan andra av fredsavtalens blygsamma mål särskilt när det gäller skattefrågor, sociala utgifter och god samhällsstyrning dock bara har uppnåtts till viss del eller inte alls. Att förändra det idag låga skatteuttaget är något av en nyckel för att kunna modernisera och utveckla landet. Medan det genomsnittliga skattetrycket bland utvecklingsländer enligt IMF är 18 procent (36 procent bland OECDländer), har Guatemalas skattetryck under det senaste decenniet legat kring 10 procent, vilket motsvarar Sveriges skattetryck 1930. De låga skatteintäkterna och statens begränsade sparande minskar tillgängliga medel för sociala utgifter och offentliga investeringar. Tillväxten bromsade in kraftigt under 2009 till följd av den globala ekonomins nedgång. Jämfört med de övriga centralamerikanska länderna klarade sig Gu-
9(13) atemala dock relativt bra, vilket bland annat berodde på landets förhållandevis stabila makroekonomiska system samt en inhemsk finanssektor med begränsade internationella kontaktytor. Tillväxttakten började långsamt återhämta sig under det första halvåret 2010 och accelererade mot slutet av 2010, driven av ökande privatkonsumtion, penningförsändelser från utlandet (främst USA, där drygt en miljon guatemalaner bor) och investeringar liksom en ökande export och import. Under 2014 uppgick tillväxten till drygt tre procent. De senaste åren har jordbrukets andel av BNP minskat och servicesektorn och handelns andel ökat. Jordbrukssektorn står dock alltjämt för den största delen av sysselsättningen (drygt 30 procent), vilket indikerar en låg produktivitet inom denna sektor. Handelssektorns expansion har åtföljts av en växande informell sektor och ett ökande deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden. Den informella sektorn beräknas utgöra omkring 70 procent av den totala ekonomin. Guatemala är ett transitland för narkotikahandel, och narkotikarelaterade ekonomiska flöden utgör en inte obetydlig andel av landets ekonomi, enligt vissa uppskattningar omkring 3-5 procent av landets BNP. Guatemala är i stor utsträckning beroende av export, som utgör cirka 20 procent av BNP. De huvudsakliga exportprodukterna är textil och konfektion, kaffe, socker, ädelmetall och bananer. Guatemalas största exportmarknader 2014 var USA (35 procent), El Salvador (12 procent), Honduras (8 procent) och Nicaragua (5 procent). Exporten till EU uppgick till 7 procent. Guatemalas viktigaste importpartners är USA (40 procent), Mexiko (10 procent), Kina (9 procent) och El Salvador (5 procent). Importen från EU uppgick till 7 procent 2014. Guatemala är frihandelsvänligt och bedriver en aktiv handelspolitik. Landet är medlem i den Centralamerikanska Gemensamma Marknaden (MCCA) och har frihandelsavtal med Mexiko, Taiwan, Chile, Panama, Colombia samt frihandelsavtalet DR-CAFTA med El Salvador, Nicaragua, Honduras, Dominikanska Republiken och USA. Förhandlingar om ett frihandelsavtal med Kanada pågår. Det biregionala associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika, som trädde i kraft i Guatemala i slutet av 2013 är det första biregionala associeringsavtalet för såväl Centralamerika som EU och är ett av de mer omfattande regionala avtal som EU hittills har förhandlat om. Associeringsavtalet utgörs av tre pelare: politisk dialog, utvecklingssamarbete och frihandel. Frihandelspelaren är i kraft men avtalet i sin helhet kommer att träda i kraft först när det har godkänts av samtliga av EU:s medlemsstaters parlament.
10(13) För mer detaljerad information, se den ekonomiska och handelspolitiska rapporten på ambassadens hemsida: http://www.swedenabroad.com/sv- SE/Ambassader/Guatemala/Handel/Handel-med-Guatemala/ Mänskliga rättigheter Det finns stora brister i respekten för mänskliga rättigheter i Guatemala. Våldet är utbrett, korruption och straffrihet är vanligt förekommande. Omkring hälften av befolkningen lever i fattigdom och mer än hälften av landets alla barn under fem år kroniskt undernärda, vilket är den högsta andelen i Latinamerika och en av de högsta i världen. Rasism och diskriminering utgör allvarliga strukturella problem som begränsar urfolkens politiska och ekonomiska inflytande bland annat över naturresurser och deras tillgång till hälsa och utbildning. Korruptionen inom rättsväsendet försvårar försök att stoppa den organiserade brottsligheten, något som bidrar till en av världens högsta våldsnivåer. Förekomsten av parallella illegala maktstrukturer med kopplingar till statliga tjänstemän och delar av näringslivet underminerar regeringens försök att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i Guatemala. Merparten av den arbetsföra delen av befolkningen arbetar inom den informella sektorn. Organiseringsgraden i fackföreningar är låg och rapporter finns om privata arbetsgivare som förhindrar fackliga aktiviteter genom hot, våld och avskedanden. Minimilönen räcker inte för att täcka kostnaden av en basvarukorg. Omkring 20 procent av alla barn mellan 7 och 14 år arbetar regelbundet. Mödra- och spädbarnsdödligheten är bland de högsta i Latinamerika och omkring hälften av alla födslar sker utan hjälp av medicinsk personal. I vissa delar av landet med höga andelar urfolk är spädbarnsdödligheten upp till åtta gånger högre än genomsnittet för landet. Drygt 70 procent av alla kvinnor som avlider i samband med förlossningar tillhör urfolken. Våld mot kvinnor och barn är ett stort problem, trots en rad nya lagar och andra åtgärder på området. Kvinnors deltagande i politiska församlingar är lågt. Antalet tonårsgraviditeter är högt, och dessa är i många fall resultat av sexuella övergrepp inom familjen.
11(13) För mer detaljerad information, se Utrikesdepartementets senaste rapport om de mänskliga rättigheterna i Guatemala på regeringens webbplats om mänskliga rättigheter: http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheter-i-varlden/ud-srapporter-om-manskliga-rattigheter/nordamerika-latinamerika-och-karibien?c=guatemala Internationella relationer Guatemalas geografiska närhet och landets stora handelsexponering mot USA gör att landet traditionellt har haft ett stort inflytande på utvecklingen i Guatemala. Relationerna till de centralamerikanska grannländerna och Mexiko är också viktiga och Guatemala har varit drivande för att öka det politiska och ekonomiska samarbetet i regionen. En ekonomisk samordning inleddes i regionen på 1950-talet och Guatemala har i flera omgångar ingått avtal om en gemensam marknad med flera grannländer. Inom ramen för organisationen SICA (det centralamerikanska integrationssystemet) samarbetar de centralamerikanska länderna med USA och andra givare kring en regional säkerhetsstrategi för att förbättra medborgarsäkerheten i regionen. Sedan fredsavtalen undertecknades 1996 har staten också gått med i flera olika internationella samarbeten för att komma tillrätta med exempelvis människorättsbrott, narkotikahandel och miljöförstöring. Guatemala innehade en plats i FNs säkerhetsråd 2012-2013. Liksom flertalet av sina centralamerikanska grannar upprätthåller Guatemala sedan länge diplomatiska relationer med Taiwan istället för med Kina. Ända sedan mitten av 1800-talet har Guatemala tvistat med grannlandet Belize om gränsdragningen länderna emellan. Åtgärder har vidtagits inom Organisationen för de amerikanska staterna (OAS) för att få ett slut på konflikter i gränszonen, och konflikten har successivt svalnat under de senaste åren. År 2008 enades länderna om att hänskjuta konflikten till internationella domstolen i Haag (ICJ), vilket uppfattas som ett viktigt steg mot en fredlig lösning på den långvariga tvisten. Av konstitutionella skäl måste dock frågan genomgå en simultan folkomröstning i de båda länderna för att ICJ ska ges jurisdiktion att avgöra frågan, vilket ännu inte har skett. Kravet på samtidiga folkomröstningar i de båda länderna har visat sig utgöra ett hinder för att folkomröstningar överhuvudtaget skulle kunna hållas. Ett framsteg var därför att länderna i maj 2015 tecknade ett tilläggsavtal som öppnar för möjligheten att genomföra folkomröstningar i de båda länderna vid olika tillfällen. Tilläggsavtalet innehåller också åtagande om att genomföra informationskampanjer i sakfrågan i de båda länderna.
12(13) Sverige och Guatemala Sveriges handel med Guatemala är begränsad, liksom närvaron av svenska företag. Sveriges export 2014 uppgick till 315 MSEK (241 MSEK 2013), medan importen från Guatemala nådde 37 MSEK under samma år (38 MSEK 2013). En stor del av importen från Guatemala går dock via europeiska hamnar och registreras sedan EU-inträdet inte som import till Sverige, vilket gör att siffrorna i verkligheten är högre. År 2014 var de främsta svenska exportprodukterna till Guatemala verkstadsprodukter; maskiner, telekommunikationsutrustning och pappersprodukter samt livsmedel (maltmjöl). De viktigaste importvarorna var kaffe, sesamfrön samt tobak. Två svenska företag, Ericsson och ABB, har kontor i Guatemala, och står också för den största delen av Sveriges export till landet. Tetra Pak har en representant i landet. Andra företag, såsom SKF, företräds genom dotterbolag i något av grannländerna. Ett tjugotal andra företag representeras genom lokala återförsäljare och distributörer, såsom Elof Hansson, Volvo personvagnar, Volvo lastvagnar, Elektrolux, Atlas Copco, Sandvik, Oriflame, Astra Zeneca, DeLaval, Husqvarna, Bahco, Orrefors och Kosta Boda. Sektorer med utvecklingspotential för Sveriges del är skogssektorn, infrastruktur, bioteknologi, vattenkraft och miljöteknik. Verktyg som kan underlätta investeringar i dessa sektorer är dels det investeringsskyddsavtal som Guatemala och Sverige skrev under i februari 2004, dels det riskkapital Swedfund ställer till förfogande för svenska investeringsprojekt i Centralamerika. Sveriges utvecklingssamarbete med Guatemala Det svenska utvecklingssamarbetet med Guatemala under perioden 18 september 2008 31 december 2012 omfattade omkring 170 miljoner kronor årligen. Samarbetsstrategin har förlängts t.o.m. 31 december 2015 och volymen för 2015 uppgår till cirka 200 miljoner kronor. I regeringens strategi för samarbetet med Guatemala fastställs en inriktning på tre samarbetsområden: i) demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter; ii) hållbar fattigdomsorienterad tillväxt i fattiga regioner, samt iii) hälsa. Frågor kring konflikthantering, jämställdhet och kvinnors rättigheter, samt urfolkens rättigheter ges särskild prioritet. I den svenska regeringens kategorisering av länder med vilka Sverige ska bedriva utvecklingssamarbete finns Guatemala inom kategorin konflikt och post-konflikt länder. Utvecklingssamarbetet sker med statliga myndigheter som valmyndigheten TSE, statistikinstitutet INE, hälsovårdsministeriet, presidentens sekretariat för kvinnofrågor och den särskilda myndigheten för försvar av urfolkskvinnors rättigheter, FN-organen UNICEF, UNFPA, OHCHR, UNDP och den särskilda internationella kom-
13(13) missionen mot straffrihet i Guatemala, CICIG. Vidare ges stöd till flera enskilda organisationer (bland dessa We Effect, Diakonia, Helvetas, Oxfam GB, FLACSO) Besöksutbytet mellan Sverige och Guatemala I april 2015 besökte statssekreteraren för utvecklingsfrågor Ulrika Modéer Guatemala. I maj 2012 besökte dåvarande statssekreteraren för utvecklingsfrågor Hanna Hellqvist landet, och i november samma år mottogs Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka. I augusti 2012 besökte dåvarande utrikesministern Harold Caballeros Sverige.