UPPSALA UNIVERSITET Kandidatuppsats Höstterminen 2010 Redovisning av goodwill - en kvalitativ studie av jämförbarhet i årsredovisningar och halvårsrapporter Författare: och Handledare: Gunilla Eklöv Alander Inlämningsdatum: 2011-01-05 Abstract The purpose of this paper is to investigate analysts' and investors' possibility to compare different companies' information in accounting for goodwill under IFRS in their annual and semi-annual reports. The study was based on IAS 34 on interim reporting, IAS 36 impairment of goodwill and the comparability requirement of the financial statements. Therefore, the comparability requirements of the IASB Framework, previous studies on the comparability after the implementation of IFRS and also the relevance of goodwill was studied. We used a qualitative textual analysis to examine whether the recognition of goodwill is considered to be comparable between our sample of companies' annual and semi-annual reports from 2008 and 2009 data. The results show that there are discrepancies between their accounts of goodwill resulting in a decreased degree of comparability between companies' financial reports. These differences depend in large part because companies have not fully complied with the requirements of statutory accounting for goodwill under IFRS.
Sammandrag Ämne: Handledare: Titel: Syfte: Teori: Företagsekonomi, Kandidatuppsats, 15 högskolepoäng Gunilla Eklöv Alander Redovisning av goodwill en kvalitativ studie av jämförbarhet i årsredovisningar och halvårsrapporter Syftet med denna uppsats är att undersöka analytikers och investerares möjlighet att jämföra olika företags information vid redovisning av goodwill enligt IFRS i deras årsredovisningar och halvårsrapporter. Studien byggde på IAS 34 om delårsrapportering, IAS 36 om nedskrivning av goodwill och på jämförbarhetskravet mellan företags finansiella rapporter. Därför har kraven på jämförbarhet enligt IASB:s föreställningsram studerats samt tidigare studier av Dargenidou och McLeay (2010) om jämförbarhet efter implementeringen av IFRS men också relevansen av goodwillposten enligt Wyatt (2008), Hayn och Hughes (2006) och Wines, Dagwell och Windsor (2007) för att undersöka jämförbarheten mellan olika företags årsredovisningar och halvårsrapporter. Metod: Utifrån tio företags årsredovisningar och halvårsrapporter från 2008 och 2009 har informationen, om deras redovisning av goodwill, samlats in och analyserats utifrån en kvalitativ textanalys för att utreda om redovisningen av goodwill är att anse som jämförbar mellan företagens finansiella rapporter. Empiri: Samtliga företag utför nedskrivningstester årligen dock upplyser inte alla om att de även skall göra detta om behov föreligger oftare än årligen. Endast ett utav dem anger exakt datum för nedskrivningstesterna. Vidare redovisar inte alla företag de beräkningar som genomförs vid nedskrivningstesterna. Inget av dem skrev ned goodwill under 2008 och 2009. Samtliga företag upplyser om hur mycket goodwill som fördelas på de kassagenererande enheterna och att detta värde är grundat på nyttjandevärdet. Däremot redovisar inte alla beräkningarna för nyttjandevärdet. De flesta företag upplyser om den valda diskonteringsräntan och vilka faktorer som påverkar räntan. Däremot redovisar inget av företagen beräkningarna för den valda diskonteringsräntan. Vidare redovisar inte heller alla företag sina känslighetsanalyser. I halvårsrapporterna upplyser inte alla om det totala värdet på goodwill. Flera företag genomförde förvärv men alla redovisade inte vilken påverkan detta fick på goodwillvärdet. Slutsats: Det har konstaterats skillnader mellan företagens redovisning av goodwillposten vilket medför en minskad grad av jämförbarhet mellan företagens finansiella rapporter. Skillnaderna beror till stor del på att företagen inte till fullo följer de krav som finns stadgade för redovisning av goodwill enligt IFRS. Nyckelord: Jämförbarhet, goodwill, årsredovisningar, halvårsrapporter, IFRS. 2
Innehåll 1. Inledning... 5 1.2. Syfte... 7 2. Teoretisk bakgrund... 7 2.1. IASB:s internationella redovisningsstandarder... 7 2.1.1. IAS 34 Delårsrapportering... 7 2.1.2. IAS 36 Nedskrivningar... 8 2.2. Kravet på jämförbarhet i finansiella rapporter... 9 2.3. Tidigare studie av jämförbarhet efter implementeringen av IFRS... 10 2.4. Goodwillpostens relevans i företags finansiella rapporter... 11 3. Metod... 13 3.1. Tillvägagångssätt... 14 3.2. Val av företag... 15 3.3. Val av metod... 16 3.3.1. Validitet och reliabilitet... 17 3.4. Begränsningar... 18 4. Är redovisningen av goodwill jämförbar mellan företagen?... 19 4.1. Företagens verksamhet... 19 4.1.1. Andel goodwill i förhållande till företagens totala tillgångar... 19 4.2. Företagens redovisning av goodwill i årsredovisningarna... 20 4.2.1. Upplysningar om nedskrivningstester av goodwill... 20 4.2.1.1. Tolkning av företagens upplysningar om nedskrivningstesterna... 21 4.2.1.2. Slutsats av upplysningar om nedskrivningstester... 22 4.2.2. Upplysningar om beräkningar vid genomförandet av nedskrivningstester... 22 4.2.2.1. Tolkning av upplysningar om beräkningar vid nedskrivningstester... 22 4.2.2.2. Slutsats av upplysningar om beräkningar vid nedskrivningstester... 23 4.2.3. Fanns det ett behov av att skriva ned goodwill?... 23 4.2.3.1. Varför fanns det inte ett behov av att skriva ned goodwill?... 23 4.2.3.2. Slutsats om nedskrivningsbehovet... 24 4.2.4. Redovisning av kassagenererande enheter och diskonteringsräntor... 24 4.2.4.1. Tolkning av upplysningar om kassagenererande enheter och diskonteringsräntor... 25 4.2.4.2. Slutsats om upplysningen av kassagenererande enheter och diskonteringsräntor... 26 4.2.5. Redovisning av kritiska uppskattningar hänförliga till goodwill... 27 4.2.5.1. Tolkning av företagens kritiska uppskattningar hänförliga till goodwill... 28 4.2.5.2. Slutsats om företagens kritiska uppskattningar hänförliga till goodwill... 28 4.3. Företagens redovisning av goodwill i halvårsrapporterna... 29 3
4.3.1. Upplysning om goodwill i halvårsrapporterna... 29 4.3.1.1. Tolkning av företagens redovisning av goodwill i halvårsrapporterna... 30 4.3.1.2. Slutsats av företagens redovisning av goodwill i halvårsrapporterna... 31 5. Diskussion... 31 5.1. Förslag till vidare forskning... 32 Källförteckning... 33 Bilagor... 35 4
1. Inledning Globaliseringen av kapitalmarknaden har lett fram till behovet av internationella redovisningsstandarder för att europeiska företag framgångsrikt skall kunna agera och framställa jämförbara finansiella rapporter på de globala marknaderna. Noterade bolag på reglerade marknader inom Europeiska Unionen (EU) skall därför enligt EG-förordningen 1606/2002 från och med 2005 följa International Financial Reporting Standards (IFRS) i sin koncernredovisning. Företag vars aktier kan köpas och säljas på en marknadsplats faller in under kategorin noterade bolag. På kapitalmarknaden i Sverige är det endast Stockholmsbörsen, som är en del av Nasdaq OMX Nordiska Börs, med listorna Large Cap, Mid Cap och Small Cap, samt Nordic Growth Market (NGM-börsen) som räknas som reglerade marknadsplatser. (Kedner, Ekberg & Svenberg, 2008, s. 43f.) Finansiella rapporter tillhandahåller värdefull information som ligger till grund för analytikers och investerares värdering av bolaget. Det viktigaste informationsunderlaget är, enligt Olbert (1991), bolagets årsredovisningar och delårsrapporter. (Olbert, 1991, s. 19) De finansiella rapporterna fungerar därför även som viktiga kommunikationsmedel mellan företagen och deras analytiker och investerare. Det är därför av betydelse att dessa finansiella rapporter innehåller den information som användarna förväntar sig och som de har ett behov av för att kunna fatta ekonomiska beslut. (Chatterjee, 2007, s. 174) Den finansiella information som bolag på Stockholmsbörsen lämnar i deras finansiella rapporter regleras som tidigare nämnts av IFRS. Däremot omfattar förordningen inte delårsrapportering men enligt Årsredovisningslagen (ÅRL) 9 kap 5 skall även delårsrapporterna upprättas i enlighet med IFRS. Då det tidigare inte framgick hur noterade bolag skulle framställa sina delårsrapporter publicerade Redovisningsrådet, sedan 1 april 2007 Rådet för finansiell rapportering, rekommendationen RR 31 Delårsrapportering för koncerner. Deras rekommendation är i linje med ÅRL 9 kap 5 eftersom de deklarerade att International Accounting Standard 34 (IAS 34) skulle användas för att delårsrapporterna skulle ha samma utformning som årsredovisningarna. Redovisningsrådet uppgav att anledningen till att rapporteringen för delår skulle överensstämma med den för helår, var det informations- och kvalitetsbehov som fanns bland användare av de finansiella rapporterna. (Rådet för finansiell rapportering, 2010) Under finanskrisen år 2008 föll aktiemarknaden kraftigt men detta gick inte att utläsa ur de börsnoterade företagens finansiella rapporter (Grefberg, 2009, s. 9). För att företags 5
användare skall kunna fatta ekonomiska beslut utifrån rapporterna krävs det att företagen framställer rapporter som skapar en bild av företagets ekonomiska situation (IASB, 2001, p. 39). Vidare har Gauffin och Thörnsten (2010) konstaterat att de börsnoterade företagen gjorde få nedskrivningar av goodwill i samband med finanskrisen. Vid 2009 års bokslut ansågs goodwillnedskrivningar också som låga men de ökade ändå i förhållande till 2008 års bokslut. De låga nedskrivningarna i samband med finanskrisen har lett till ifrågasättande av hur rättvisande bilden av goodwill i företags finansiella rapporter egentligen är. (Grefberg, 2009; Gauffin & Thörnsten, 2010) Goodwill har kommit att bli en stor post i de finansiella rapporterna för många noterade företag på Stockholmsbörsen samtidigt som informationsbehovet kring posten ökat för användare av företagens rapporter (Malmqvist, 2010). För att användare i egenskap av analytiker och investerare ska kunna använda rapporterna som beslutsunderlag måste företaget tillhandahålla aktuell och jämförbar finansiell information (IASB, 2001, p. 39; Malmqvist, 2010). Det är därför av betydelse att informationen rörande goodwill i företags årsredovisningar och halvårsrapporter är jämförbar mellan rapporter från tidigare perioder men också mellan olika företags rapporter (Malmqvist, 2010). Jämförbarhet i de finansiella rapporterna uppnås genom att olika företag använder sig av samma redovisningsstandarder. Det uppnås också genom att företag använder sig av samma redovisningsstandarder inom företaget mellan olika redovisningsperioder. Ett jämförbarhetsmål är därför att företags finansiella rapporter ska vara jämförbara både inom det egna företaget samt mellan olika företag. (Riahi-Belkaoui, 2000, s. 181) Eftersom goodwillposten numera anses som en dominerande post i många företags finansiella rapporter är det intressant att undersöka jämförbarheten av informationen om goodwillposten i börsnoterade företags halvårsrapporter och årsredovisningar. Detta för att utreda om företagen tillhandahåller analytiker och investerare jämförbar finansiell information som kan användas av dem som beslutsunderlag. För att de finansiella rapporterna ska kunna användas som beslutsunderlag måste informationen som presenteras i rapporterna följa IFRS för att bli jämförbar mellan tidigare perioder och mellan olika företag. Detta leder ner till studiens frågeställning: hur uppfylls kravet på jämförbarhet i företags årsredovisningar och halvårsrapporter för analytiker och investerare vid redovisning av goodwill enligt IFRS? 6
1.2. Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka analytikers och investerares möjlighet att jämföra olika företags information vid redovisning av goodwill enligt IFRS i deras årsredovisningar och halvårsrapporter. 2. Teoretisk bakgrund Nedan presenteras en teoretisk beskrivning av IAS 34, IAS 36 och kravet på jämförbarhet i företags finansiella rapporter. Redovisningsstandarderna IAS 34 och IAS 36 har betydelse för uppsatsens syfte eftersom de reglerar delårsrapporters utformning och nedskrivningar av tillgångar. Att studera hur företag följer standarderna utifrån jämförbarhetsprincipen krävs för att utreda om företagens redovisning av goodwill i årsredovisningar och halvårsrapporter tillhandahåller användarna av rapporterna jämförbar finansiell information. 2.1. IASB:s internationella redovisningsstandarder Ett kännetecknande drag för IFRS redovisningsstandarder är att de baseras på principer och inte på regler (Carmona & Trombetta, 2008, s. 456). Ett principbaserat regelverk bygger enligt Carmona & Trombetta (2008) på mer öppenhet och flexibilitet till skillnad från ett regelbaserat system som innefattar detaljerade beskrivningar över hur redovisning av olika händelser och transaktioner skall utformas. Detta leder till att det i principbaserade regelverk kan inträffa ekonomiska händelser som inte explicit omfattas av IFRS. Detta kan leda till att företag kan välja att tolka regelverket på olika sätt. (Carmona & Trombetta, 2008, s. 457f.) 2.1.1. IAS 34 Delårsrapportering Den internationella redovisningsstandarden IAS 34 beskriver hur företag ska utforma sina delårsrapporter. Standarden anger minimikraven för innehållet i en delårsrapport och principer för bedömning av vilka poster som ska tas med i delårsrapporten samt hur dessa poster ska värderas. (IAS 34, syfte) Det är stadgat att företag ska upplysa om dess utveckling under den aktuella delårsperioden. Därför ska delårsrapporten bland annat innehålla upplysningar om redovisningsposter som har inverkan på företagets tillgångar och som inte är vanligt förekommande när det gäller dess storlek eller karaktär. Rapporten ska också innehålla information om väsentliga risker och osäkerhetsfaktorer som företaget står inför. (IAS 34, p. 16) Vidare ska delårsrapporten även innefatta upplysningar om eventuella nedskrivningar av immateriella och materiella tillgångar. Företag ska också lämna upplysningar om genomförda förvärv och avyttringar under den gångna perioden. (IAS 34, p. 7
17) Med hänsyn till kravet på snabb information och för att undvika upprepning av tidigare lämnad finansiell information kan företagen enligt standarden välja att lämna en mindre mängd information i delårsrapporterna jämfört med årsredovisningen. Minimikravet för en delårsrapport är att den innehåller finansiella rapporter i sammandrag och en del upplysningar i noter. Delårsrapporten är tänkt att komplettera informationen som lämnats vid det senaste räkenskapsårets slut. (IAS 34, p. 6) Däremot uppmuntras företag enligt standarden till att lämna fullständiga finansiella rapporter om de finner det nödvändigt. (IAS 34, p. 7) 2.1.2. IAS 36 Nedskrivningar IAS 36 beskriver de metoder som ett företag ska använda för att säkerställa att de befintliga tillgångarna inte redovisas till ett högre värde än återvinningsvärdet. Med återvinningsvärdet menas det högsta av nettoförsäljningsvärdet, det vill säga verkligt värde minus försäljningskostnader, och nyttjandevärdet, det vill säga nuvärdet för framtida kassaflöden hänförliga till en specifik tillgång eller kassagenererande enhet. Standarden reglerar också vilka övriga upplysningar som ska lämnas i företags finansiella rapporter. (IAS 36, p. 1) I standarden är det stadgat att goodwill ska fördelas över de kassagenererande enheterna som förväntas gynnas av företagsförvärvet (IAS 36, p. 80). Företaget ska i samband med detta upplysa om vad den kassagenererande enhetens återvinningsvärde är grundat på och vilka beräkningar som har genomförts för att komma fram till detta värde. De ska också upplysa om förändringar i antaganden, exempelvis förändringar i tillväxttakt och diskonteringsränta, som leder till att återvinningsvärdet blir mindre än det redovisade. (IAS 36, p. 134) Det ska enligt denna standard årligen, eller tidigare om det finns indikationer på att värdeminskningar har skett, genomföras ett nedskrivningstest för att se om det föreligger ett nedskrivningsbehov av goodwill. Testet genomförs genom att det redovisade värdet jämförs med återvinningsvärdet. Om det redovisade värdet överstiger återvinningsvärdet har det skett en värdeminskning vilket leder till att goodwill ska skrivas ned. (IAS 36, p. 90) Det har ingen betydelse när nedskrivningstestet utförs under räkenskapsåret, det enda kravet som finns är att det utförs vid samma tidpunkt varje år (IAS 36, p. 96). IAS 36 innehåller också de upplysningar som företag ska lämna när det sker en nedskrivning av goodwill. Nedskrivningens belopp och vilka poster som påverkas är två av de upplysningar som skall finnas beskrivna i den finansiella rapporten. (IAS 36, p. 126) Rapporten skall även innehålla händelser och omständigheter som föranlett nedskrivningen, såsom att en minskad 8
tillväxttakt har medfört att återvinningsvärdet blivit mindre än det redovisade värdet. Företagets val av diskonteringsränta som använts vid beräkning av nyttjandevärdet skall också finnas med bland företagets upplysningar. (IAS 36, p. 130) 2.2. Kravet på jämförbarhet i finansiella rapporter Informationen som företag presenterar i finansiella rapporter fungerar som ett viktigt medel för företag vad gäller att kommunicera ut sitt resultat och sin förvaltning till användare av rapporterna (Helay & Palepu, 2001, s. 1). Enligt IASB:s föreställningsram är kravet på jämförbarhet en betydelsefull kvalitativ egenskap tillsammans med bland annat relevans och tillförlitlighet för att informationen i rapporterna skall ha betydelse för användarna (IASB, 2001, p. 24). Företagen måste därför tillhandahålla finansiella rapporter som uppfyller kraven på jämförbarhet mellan rapporter från tidigare perioder men också mellan rapporter från olika företag. Utifrån den finansiella information som lämnas skall användarna kunna tolka företagets ekonomiska situation vad gäller resultat och förvaltning och hur dessa kan komma att förändras över tid. För att användarna skall kunna skapa sig en bild av företagets ekonomiska ställning i relation till tidigare perioder och andra företag måste företaget redovisa vilka värderingsprinciper som används på ett enhetligt sätt men även redovisa liknande transaktioner och övriga omständigheter på ett enhetligt sätt. (IASB, 2001, p. 39) Företag skall även redogöra för om de bytt redovisningsprincip och vilka följder det i så fall kan få för redovisningen. Detta för att användarna skall kunna urskilja förändringar mellan principerna. Förutom att företag måste upplysa om vilka redovisningsprinciper som används för att uppnå jämförbarhet måste de även följa de krav som ställts upp i de standarder som ligger till grund för redovisningen i de finansiella rapporterna. (IASB, 2001, p. 40) Relevans och tillförlitlighet är som tidigare nämnts ytterligare två kvalitativa egenskaper som samspelar med jämförbarhet för att företag skall kunna presentera finansiell information som är användbar för intressenter av de finansiella rapporterna (IASB, 2001, p. 24). För att uppnå kravet på relevans måste informationen som presenteras kunna ligga till grund för ekonomiska beslut. Informationen är således relevant om den skapar förutsättningar för beslutsfattande vid olika väsentliga transaktioner och händelser som antingen redan har inträffat, inträffar eller kommer att inträffa. (IASB, 2001, p. 26) Informationen i de finansiella 9
rapporterna måste även vara tillförlitlig för att den skall kunna räknas som lämplig för användare av informationen. I enlighet med punkt 31 är kravet på tillförlitlighet bland annat att informationen som företaget presenterar inte skall vara vinklad. Vidare skall informationen inte heller innehålla oriktigheter då de som använder sig av informationen måste kunna lita på att det som presenteras verkligen är det som föreligger eller som kan antas föreligga. (IASB, 2001, p. 31) 2.3. Tidigare studie av jämförbarhet efter implementeringen av IFRS Dargenidou och McLeay (2010) menar att om företags finansiella rapporters innehåll blir mer relevant leder det till att användare av de finansiella rapporterna kan genomföra mer tillförlitliga värderingar av företaget. Genom att rapporternas innehåll blir mer relevant kan läsarna av de finansiella rapporterna förutspå mer om företagets framtida fortlevnad. Det vill säga att det lättare går att utläsa de framtida förväntningarna rörande företaget. Dessutom anser de (Dargenidou & McLeay, 2010) att om informationen blir mer relevant så blir den också mer aktuell. När informationen blir mer aktuell blir uppskattningar om framtida kassaflöden också mer tillförlitliga. Dargenidou och McLeay (2010) anser att i takt med att de finansiella rapporternas information blir mer relevant ökar också jämförbarheten. (Dargenidou & McLeay, 2010, s. 512ff.) Användare av finansiella rapporter kan i större utsträckning jämföra olika företag om rapporternas innehåll är mer aktuellt, tillförlitligt samt om de följer samma redovisningsstandarder. Dargenidou och McLeay (2010) har undersökt om implementeringen av IFRS har medfört en ökad jämförbarhet mellan företag eftersom grundtanken bakom de internationella redovisningsstandarderna är att de ska medföra att företags finansiella rapporter får ett liknande och mer jämförbart innehåll. Problematiken med de nuvarande standarderna är enligt Dargenidou och McLeay (2010) att de tillåter redovisning till både historiska och verkliga värden. Denna tillåtelse kan leda till att det blir en mindre jämförbarhet mellan företag menar forskarna. När det finns en acceptans för användning av både historiska värden och verkliga värden medför det att tillgångars värde i företags finansiella rapporter kan grundas på antaganden som är specifika för det enskilda landet. Exempelvis kan företags beräkningar av tillväxttakten grunda sig på värden som endast är hänförliga till det land där företaget är beläget. Detta kan då medföra att värdena och därmed också de finansiella rapporterna inte blir jämförbara ur ett internationellt perspektiv i samma 10
utsträckning. De tidigare nämnda forskarna (Dargenidou & McLeay, 2010) poängterar i samband med detta att det är viktigt att ha i åtanke att grundtanken bakom de internationella redovisningsstandarderna inte är att företags finansiella rapporter skall utformas på exakt samma sätt utan enbart att de ska vara jämförbara för användare av rapporterna. (Dargenidou & McLeay, 2010, s. 512ff.) Dargenidou och McLeay (2010) har i sin undersökning tittat på vilken påverkan IFRS redovisningsstandarder har för jämförbarheten av företags finansiella rapporter. Urvalet bestod av 14 medlemsländer i EU, där Sverige var representerat, och de granskades i tidsperioden mellan åren 2000-2006. Denna tidsperiod innebär att företagen i medlemsländerna granskades både innan, under och efter implementeringen av IFRS redovisningsstandarder. (Dargenidou & McLeay, 2010, s. 519f.) Dargenidou och McLeay (2010) kommer i sin undersökning fram till att implementeringen av IFRS redovisningsstandarder har medfört att jämförbarheten har ökat mellan företagen. Detta har skett på grund av att innehållet i företags finansiella rapporter har blivit mer relevant och tidsenligt sedan implementeringen av de internationella redovisningsstandarderna. De tidigare nämnda forskarna (Dargenidou & McLeay, 2010) är dock inte säkra på om den ökade jämförbarheten i och med implementeringen av IFRS kommer att bestå. De anser att den framtida forskningen får visa om tillämpningen av de internationella redovisningsstandarderna har medfört en bestående ökad jämförbarhet mellan företag, det vill säga om den nuvarande jämförbarheten kommer fortsätta att vara ett tydligt kännetecken för de internationella redovisningsstandarderna. (Dargenidou & McLeay, 2010, s. 530) 2.4. Goodwillpostens relevans i företags finansiella rapporter Det finns en osäkerhet kring goodwill eftersom tillgångens värde är grundat på uppskattningar om framtiden. På grund av denna osäkerhet försöker både användare av företags finansiella rapporter och företagsledning kontinuerligt samla på sig information för att kunna presentera trovärdiga och relevanta uppskattningar om framtiden i redovisningen. (Wyatt, 2008, s. 218) Enligt Wyatt (2008) finns det flera studier som visar att värdet av goodwillposten har ett mer relevant värde jämfört med tidigare, innan företag började använda årliga nedskrivningstester. Innan IAS 36 trädde i kraft genomförde företag årliga goodwillavskrivningar. Enligt Wyatt (2008) har det visats att den årliga avskrivningen försämrade relevansen av värdet på goodwill. Att relevansen försämrades berodde enligt henne på att företags goodwillposter 11
vanligtvis inte sjunker i värde årligen som en kontinuerlig avskrivning innebär. En annan orsak till att det är missvisande med årlig avskrivning av goodwill beror på att ett företags ledning kan ha svårigheter att uppskatta denna tillgångs livslängd, vilket leder till att det blir en felaktig och icke relevant avskrivning av goodwill. Den metod som nu används är årliga nedskrivningstester för att undersöka om det finns ett behov av att skriva ned goodwill (IAS 36, p. 96). Denna metod ökar enligt Wyatt (2008) relevansen och tillförlitligheten av tillgångens värde eftersom värderingen av goodwillposten baseras på verkligt värde och inte på historiska anskaffningsvärden. (Wyatt, 2008, s. 242f) Hayn och Hughes (2006) anser att den nuvarande redovisningen av goodwill leder till att det blir svårare att förutsäga nedskrivningsbehovet av goodwillposten. Detta beror på att företags finansiella rapporter innehåller begränsade uppgifter rörande tillgången. Denna brist uppkom när företag började använda nedskrivningstester istället för årliga avskrivningar av goodwill. De nuvarande rapporterna innehåller enligt Hayn och Huges (2006) bristfälliga upplysningar rörande de kassagenererande enheter som goodwill är fördelat över. De anser att det är bättre att upplysa om hur stor del av kostnaden för förvärvet som utgjordes av goodwill istället för att i de finansiella rapporterna ge en upplysning rörande förvärvsverksamheten. Detta leder till att det blir svårt för alla användare av de finansiella rapporterna att utvärdera företagets antaganden om nedskrivningsbehovet av goodwill. (Hayn & Hughes, 2006, s. 262) Det finns flera forskare (Wines, Dagwell & Windsor, 2007) som anser att det finns en brist i företags redovisning av kassagenererande enheter. På grund av att de kassagenererande enheternas framtida kassaflöden uppskattas utifrån ofullständiga kapitalmarknader anser Wines et al. (2007) att det finns en risk att värderingen av kassaflödena inte blir tillförlitlig. Eftersom de framtida kassaflödena baseras på verkliga värden blir de inte tillförlitliga då det inte finns fullständiga kapitalmarknader. (Wines et al., 2007, s. 875) Tillförlitlighet påverkar jämförbarheten och därmed användarnas möjlighet att jämföra och fatta ekonomiska beslut utifrån företags finansiella rapporter (IASB, 2001, p. 24). När företag genomför nedskrivningstester anser Wyatt (2008) att en del av informationstillgängligheten verkar försvinna trots att testerna leder till en mer relevant redovisning av goodwillposten eftersom tillgången redovisas till verkligt värde. Detta kan enligt Wyatt (2008) bero på att företag underskattar det faktiska behovet av att skriva ned goodwill och väljer att bara skriva ned en del eller ingenting av den nedgång som skett i 12
värdet av goodwill. Wyatt (2008) anser att en del av informationstillgängligheten tenderar att försvinna på grund av att det finns en tendens att nedskrivning av goodwill släpar efter i företags finansiella rapporter. (Wyatt, 2008, s. 243) Även Hayn och Hughes (2006) anser att nedskrivningar av goodwill tenderar att släpa efter i företags finansiella rapporter. De anser att detta påverkar finansiella rapporters tillförlitlighet i företag med stora goodwillposter. (Hayn & Hughes, 2006, s. 263) Wyatt (2008) anser att goodwillposten har ett relevant värde på grund av att företag enligt IFRS skall genomföra nedskrivningstester årligen eller vid behov om det finns indikationer på att goodwillvärdet förändrats. Dock anser Wyatt (2008) att värdet av goodwill uppfattas som mindre tillförlitligt i jämförelse med övriga immateriella tillgångar. Förklaringen till skillnaden i graden av tillförlitlighet har ett samband med analytiker och investerares förväntningar. Företag tenderar generellt att redovisa ett goodwillvärde som är högre än vad investerare anser att företagen borde redovisa goodwillvärdet till. Därför utgår investerare mer eller mindre ifrån att goodwillvärdet som presenteras i de finansiella rapporterna har ett lägre värde och därmed minskar tillförlitligheten. (Wyatt, 2008, s. 243) 3. Metod För att undersöka jämförbarheten mellan olika företags årsredovisningar och halvårsrapporter behöver vi kunskap om vad redovisningsstandarderna stadgar inom detta område. Därför har vi tagit del av vilka regler som är tillämpliga för vårt urvals redovisning av goodwill. Utifrån vetenskapliga artiklar och IASB:s föreställningsram har vi analyserat om redovisningen av goodwill enligt IFRS i årsredovisningar och halvårsrapporter från år 2008 och år 2009 uppfyller kraven på jämförbarhet mellan företagens finansiella rapporter (se figur 1). Jämförbarhet samspelar med tillförlitlighet och relevans för att kunna tillhandahålla användarna av de finansiella rapporterna information som går att jämföra mellan olika företag. Vi har främst utgått från den kvalitativa egenskapen jämförbarhet och är medvetna om att det krävs en mer omfattande studie där de viktigaste kvalitativa egenskaperna; begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet vägs mot varandra för att bättre kunna utreda jämförbarheten mellan företags finansiella rapporter. Vi finner trots detta att vår forskning kan ge indikationer på hur börsnoterade företag med goodwillposter uppfyller kraven på jämförbarhet vid redovisning av goodwill enligt IFRS. 13
IFRS * IAS 34 * IAS 36 * Relevans * Jämförbarhet Finanisella rapporter * Årsredovisningar 2008/2009 * Halvårsrapporter 2008/2009 Jämförbarhet - Hur uppfylls kraven på jämförbarhet för analytiker och investerare vid redovisning av goodwill enligt IFRS? Tidigare studier * Goodwillpostens relevans * Jämförbarhet efter implementeringen av IFRS Analytikers och investerares möjlighet att jämföra olika företags fiansiella rapporter Figur 1 Analytisk modell för att utreda jämförbarheten av företags redovisning av goodwill enligt IFRS. Källa: Egen figur. 3.1. Tillvägagångssätt I början av vår undersökning fann vi en studie som publicerats i en av Balans utgåvor under 2010 av Björn Gauffin och Anders Thörnsten. Den handlar om att det genomfördes låga nedskrivningar av goodwill som en följd av finanskrisen under 2008. Vi tog därför kontakt med Björn Gauffin via e-post. Kontakten ledde till att vi blev intresserade av att studera hur kraven på jämförbarhet uppfylls i årsredovisningar och halvårsrapporter. Däremot var det kontakten med Peter Malmqvist som ledde till vårt urval för studien. I egenskap av finansanalytiker uppgav han att halvårsrapporten är den delårsrapport som har störst betydelse för analytiker och investerare. Därför valde vi halvårsrapportern för att undersöka analytiker och investerares möjlighet att jämföra företags finansiella information. Vi skulle egentligen ha kunnat välja vilken delårsrapport som helst eftersom alla ska vara likvärdiga i sin utformning och uppfylla kraven enligt de internationella redovisningsstandarderna, men valde halvårsrapporten efter kontakten med Malmqvist. Han är finansanalytiker, handledare på 14
Stockholms Universitet, har skrivit många artiklar i revisionstidskriften Balans och har som tidigare nämnts studerat börsnoterade företag med stora goodwillposter. Därefter studerade vi artiklar publicerade i akademiska tidskrifter för att finna den teoretiska bakgrunden och den del av forskningen som vår undersökning bidrar till. Till vår teoretiska del har vi använt oss av artiklar och litteratur skrivna av forskare som har utfört omfattande studier inom detta område, vilket bidrar till trovärdigheten av vår studie. En annan faktor som också bidrar till trovärdigheten är att vi har använt oss av originalkällor till vår forskning. Vi har studerat de redovisningsstandarder rörande goodwill som börsnoterade företag ska följa för att få en bild av hur reglerna kring nedskrivningar, delårsrapportering och årsredovisning är utformade. Detta för att sedan kunna undersöka hur börsnoterade företag uppfyller kraven på jämförbarhet i dessa standarder. 3.2. Val av företag För vår undersökning har vi valt att studera tio företag med stora goodwillposter på Stockholmsbörsens Large Cap som är en del av Nasdaq OMX Nordiska Börs. Vi valde att studera tio företag eftersom vi ville göra en kvalitativ studie där vi undersökte informationen om goodwill i de valda företagens årsredovisningar och halvårsrapporter. Vi har valt företagen utifrån Malmqvists artikel Risken med koncerngoodwill i Balans nr 4/2010 där tjugo företag med stora goodwillposter finns redovisade. De företag vi har valt är Assa Abloy, AstraZeneca, Getinge, Hexagon, Husqvarna, Meda, Securitas, SSAB, Swedish Match och Trelleborg. Anledningen till att vi har valt dessa företag är för att de finns representerade på Large Cap och enligt Malmqvist (2010) därmed representerar de trendsättande bolagen på Stockholmsbörsen. Med detta menar han att det är dessa företag som sätter standarden för hur finansiella rapporter utformas och hur enskilda poster borde redovisas enligt IFRS. Malmqvist analyserade 20 företag, noterade på Stockholmsbörsen, med störst goodwillvärde. Vi finner Malmqvists (2010) undersökning som bidragande till vår studie eftersom han konstaterade att det är intressant att utgå från dessa företags redovisning av goodwill eftersom de har stora goodwillposter, finns på Large Cap och därmed sätter standarden för andra företag vid redovisning av goodwill. På grund av detta anser vi att det är av intresse att undersöka hur kravet på jämförbarhet för användare av de finansiella rapporterna uppfylls vid redovisning av goodwill mellan företagens årsredovisningar och halvårsrapporter. Med användare avses analytiker och investerare. 15
Orsaken till att vi genomförde vårt urval med utgångspunkt från de företag som Malmqvist analyserat är för att han baserade sin undersökning på företag med stora goodwillposter. Det är därför av intresse att jämföra dessa företags redovisning av goodwill eftersom goodwillposten utgör en stor del av företagets totala tillgångar. På grund av detta är det av betydelse att undersöka hur jämförbar upplysningarna kring redovisning av goodwill är mellan vårt urval av företag med stora goodwillposter. För att underlätta för läsaren av denna studie har vi valt att genomgående inte källhänvisa till respektive företags halvårsrapporter och årsredovisningar utan sammanfatta informationen som är av relevans för vår studie i tabellform under varje inledande del i empirin. Informationen som presenteras i tabellerna efterföljs av en mer ingående förklaring av innehållet i de finansiella rapporterna. 3.3. Val av metod För att kunna besvara vårt syfte har vi valt att studera de ovannämnda företagens redovisning av goodwill i deras årsredovisningar och halvårsrapporter. Vid undersökningen har vi valt att utgå ifrån en kvalitativ textanalys vid insamling och analys av information som hämtats ur företagens finansiella rapporter. För att på så vis, genom grundlig läsning av de finansiella rapporterna, tyda innehållet i rapporterna och ta fram de delar ur kontexten som är viktiga för att besvara vårt syfte. (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud, 2007, s. 238) Den kvalitativa textanalysen används därmed som ett redskap för att finna svaret på den ställda forskningsfrågan, hur uppfylls kravet på jämförbarhet i företags årsredovisningar och halvårsrapporter för analytiker och investerare vid redovisning av goodwill enligt IFRS? För att försöka hitta lösningen till vår forskningsfråga genom en textanalys är det första steget i processen att konkretisera problemställningen genom att ringa in de frågor som skall ställas till texten (Esaiasson et al., 2007, s. 243). De frågor som vi ställde till texten finns presenterade i tabellform under varje inledande underrubrik i empirin och bygger på de kriterier som ställs på redovisning av goodwill enligt IFRS och som måste vara uppfyllda för att företagens rapporter ska anses som jämförbara för analytiker och investerare. Svaren på de ställda frågorna presenteras kort i tabellerna och sedan mer ingående i den efterföljande texten. Frågorna fungerar därmed som grundverktyg till studiens analys och med hjälp av svaren till dessa frågevariabler finner vi sedan svaret på vår forskningsfråga, det vill säga, hur 16
uppfylls kravet på jämförbarhet i företags årsredovisningar och halvårsrapporter analytiker och investerare vid redovisning av goodwill enligt IFRS? (Esaiasson et al., 2007, s. 243) 3.3.1. Validitet och reliabilitet Vår bedömning av frågornas validitet som analysredskap är att frågorna som vi ställt till texten är relevanta då de utgår från de krav enligt IFRS som företagen skall följa vid redovisning av goodwill. Frågornas grad av validitet har också ett samband med tidigare forskning, vilken finns representerad i den teoretiska delen. (Esaiasson et al., 2007, s. 244) Eftersom vi har genomfört en litteratursökning innan utformandet av frågorna leder även det till att frågorna och därmed även textanalysen får en hög grad av validitet. Texten i företagens årsredovisningar granskas av revisorer medan företagen kan välja om halvårsrapporten skall granskas eller inte. Trots detta kan texten i halvårsrapporterna som frågorna ställs till ses som relevant och tillförlitlig då rapporterna skall uppfylla samma krav enligt IFRS oavsett om de granskas av en revisor eller inte. Granskningen innebär en kontroll av att företagen uppfyller de redovisningsstandarder som företagen ska följa vid utformandet av de finansiella rapporterna. Vi är även medvetna om att IFRS redovisningsstandarder är principbaserade och inte regelbaserade. Detta kan ge utrymme för egna tolkningar av företagen som kan leda till skillnader i företagens redovisning av goodwill och i förlängningen även svaren på de ställda frågorna. Även om vi finner informationen relevant och tillförlitlig är vi medvetna om att informationen som presenteras är utformad av det egna företaget vilket kan bidra till att objektiviteten i rapporterna minskar. Dessutom skall hänsyn tas till det faktum att informationen som analyseras skapats av mänskliga aktörer vilket leder till att det finns en risk för misstolkningar på grund av den mänskliga faktorn. Vid tolkning av svaren på frågorna har vi valt ett öppet förhållningssätt, det vill säga utan förutbestämda svar på frågorna eftersom vi inte på förhand visste vilka svar texterna i undersökningen skulle ge. Vi är även medvetna om att vår studie därmed till stor del kommer att följa det som står skrivet i texterna. Vid ett öppet förhållningsätt är det viktigt att under studiens gång hela tiden hålla fokus på problemställningen. (Esaiasson et al., 2007, s. 244ff.) Vi valde att studera vårt urval av företag under tidsperioden 2008 till 2009 eftersom denna period varit debatterad bland många praktiker (Gauffin & Thörnsten, 2010; Grefberg, 2009) inom redovisning som ansett att nedskrivningarna av goodwill var få i samband med 17
finanskrisen år 2008. Konsekvensen av detta kan vara att företag visar upp ett högre resultat än vad som egentligen föreligger vilket i sin tur minskar jämförbarheten mellan olika företags finansiella rapporter eftersom tillförlitligheten minskar. (Gauffin & Thörnsten, 2010; Grefberg, 2009) På grund av detta finner vi denna tidsperiod som relevant för vår undersökning rörande upplysningar kring redovisning av goodwill. Från och med år 2005 upprättar alla noterade företag inom EU sina finansiella rapporter i enlighet med IFRS, det bidrar också till att vi valde år 2008 och år 2009 eftersom företagen då hunnit upprätta flera finansiella rapporter enligt de nya standarderna. Att företagen haft möjlighet att upprätta flera rapporter enligt standarderna tror vi även ökar validiteten av de finansiella rapporterna. Dessutom har företagen hunnit få en ökad förståelse för tillämpningen av de nya redovisningsstandarderna och därmed tror vi även att risken för fel som kan uppstå i och med nya regler minskat. Företagen har också haft tid att rätta till eventuella tidigare misstolkningar av standarderna enligt IFRS. 3.4. Begränsningar På grund av att vårt urval inte utgör alla företag som finns representerade på Stockholmsbörsen och endast utgör företag med stora goodwillposter på Large Cap kommer vårt resultat inte vara generaliserbart för alla företag på Stockholmsbörsen. Vi är medvetna om begränsningen men finner trots detta att vår undersökning kan bidra till forskningen då det ger en indikation på jämförbarheten mellan företags finansiella rapporter vid redovisning av goodwill. Eftersom goodwillposten har stor betydelse för värdet av de totala tillgångarna i företag med stora goodwillposter påverkas därmed intressenternas uppfattning om företagets fortlevnad av den information som finns angiven i de finansiella rapporterna. Eftersom vi tidigare rådfrågat Malmqvist som är en ansedd finansanalytiker om vårt urval finner vi trots allt att det är de trendsättande bolagen med stora goodwillposter som har störst betydelse för vår studie. 18
4. Är redovisningen av goodwill jämförbar mellan företagen? Nedan presenteras resultaten av den empiriska undersökningen med efterföljande analyser och slutsatser. Utifrån IFRS har vi undersökt de krav som ställs på redovisning av goodwill i företagens årsredovisningar och halvårsrapporter för att se hur jämförbarheten uppnås för analytiker och investerare mellan olika företag. Vi har sammanställt resultaten av den empiriska undersökningen i flera underrubriker och sedan analyserat resultaten med hjälp av teorin för att kunna besvara vårt syfte i de efterföljande slutsatserna. 4.1. Företagens verksamhet Den empiriska undersökningen utgår från tio företag som finns representerade på Stockholmsbörsens Large Cap; Assa Abloy, AstraZeneca, Getinge, Hexagon, Husqvarna, Meda, Securitas, SSAB, Swedish Match och Trelleborg. Företagen är verksamma inom olika branscher; läkemedel, stål, tobak, säkerhetslösningar, gruv- och bygg, gummi, medicinsk utrustning samt maskintillverkning. Företagen har en ledande ställning inom respektive bransch med en omsättning mellan 10 miljarder kronor och 65 miljarder kronor vid 2009 års bokslut med undantag för AstraZeneca som omsatte 32,8 miljarder amerikanska dollar. Omräknat i svenska kronor blir det ungefär 234,6 miljarder kronor på balansdagen den 31 december 2009 (Valutainfo, 2010). 4.1.1. Andel goodwill i förhållande till företagens totala tillgångar Ett gemensamt kännetecken för företagen är att de har stora goodwillposter. I diagram 1 och 2 redogörs för hur stor andel av de totala tillgångarna som utgörs av företagens goodwill vid bokslutet år 2008 och 2009. Andel goodwill i förhållande till företagets totala tillgångar vid bokslutet år 2008 Företag Assa Abloy Astra-Zeneca Getinge Hexagon Husqvarna Meda Securitas SSAB Swedish Match Trelleborg Goodwill Totala tillgångar 0 20 40 60 80 100 Procent Diagram 1 Goodwill i förhållande till totala tillgångar per 31/12 2008. Källa: Eget diagram med värden hämtade från respektive företags årsredovisning för år 2008. Se bilaga 1. 19
Andel goodwill i förhållande till företagets totala tillgångar vid bokslutet år 2009 Företag Assa Abloy Astra-Zeneca Getinge Hexagon Husqvarna Meda Securitas SSAB Swedish Match Trelleborg Goodwill Totala tillgångar 0 20 40 60 80 100 Procent Diagram 2 Goodwill i förhållande till totala tillgångar per 31/12 2009. Källa: Eget diagram med värden hämtade från respektive företags årsredovisning för år 2009. Se bilaga 1. 4.2. Företagens redovisning av goodwill i årsredovisningarna 4.2.1. Upplysningar om nedskrivningstester av goodwill Årsredovisningar 2008/2009 Assa Abloy AstraZeneca Getinge Hexagon Husqvarna Meda Securitas SSAB Swedish Match Trelleborg Upplyser om att de Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja genomfört nedskrivningstester; i. årligen (IAS 36 p. 90) Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja ii. vid behov (IAS 36 p. 90) Nej Ja Ja Ja Ja Nej Ja Ja Ja Ja Källa: Egen tabell med upplysningar hämtade från respektive företags årsredovisning för år 2008 och år 2009. Alla de studerade årsredovisningarna innehåller en beskrivning om att företagen använder sig av IFRS redovisningsstandarder samt de krav som stadgas enligt dessa föreskrifter vid redovisning av goodwill. Samtliga företag upplyser om att de genomför nedskrivningstester årligen. AstraZeneca, Getinge, Hexagon, Husqvarna, Securitas, Swedish Match, SSAB och Trelleborg anger även att de genomför nedskrivningstester oftare om det finns indikationer på att goodwillvärdet har förändrats. SSAB skriver ut ett exakt datum då testerna har genomförts. Securitas upplysning rörande nedskrivningstesterna är emellertid mer precis än att de utför nedskrivningstesterna årligen, då de anger att de gör ett nedskrivningstest under tredje kvartalet varje år. Det är således endast två företag, Assa Abloy och Meda, som enbart anger att de genomför testerna av värdet på goodwill årligen och inte vid indikationer på värdeförändringar av goodwill. 20
4.2.1.1. Tolkning av företagens upplysningar om nedskrivningstesterna De finansiella rapporterna fungerar som ett kommunikationsmedel mellan företaget och användarna av rapporterna (Helay & Palepu, 2001, s. 1). För att rapporterna ska kunna fungera som ett beslutsunderlag för användarna måste kravet på jämförbarhet vara uppfyllt mellan företagens rapporter från tidigare perioder men också mellan rapporter från olika företag (IASB, 2001, p. 39). För att kunna bilda sig en uppfattning om företagens ekonomiska ställning måste företagen redovisa liknande transaktioner, liknande händelser och de värderingsprinciper som används på ett enhetligt sätt (IASB, 2001, p. 39). För att uppnå kravet på jämförbarhet måste företag också följa de villkor som ställts upp i de standarder som ligger till grund för redovisningen i de finansiella rapporterna (IASB, 2001, p. 40). Enligt IAS 36 p. 90 skall företag årligen eller vid behov utföra nedskrivningstester av goodwill. Testerna kan genomföras vid valfri tidpunkt under året men tidpunkten ska vara densamma varje år. (IAS 36 p. 90 & p. 96) Ur den empiriska undersökningen går det att utläsa att alla företag upplyser om att de genomför nedskrivningstester av goodwill. Däremot skiljer sig upplysningen om vilken tidpunkt under året som testerna genomförs. SSAB anger datum för när nedskrivningstestet har genomförts och vid granskningen av årsredovisningarna från 2008 och 2009 går det att utläsa att testerna utfördes på samma datum. Securitas följer samma mönster med skillnaden att de inte upplyser med ett exakt datum när testerna genomförs utan de anger att testerna sker under det tredje kvartalet varje år. De övriga företagen anger endast att testerna genomförs årligen. Detta leder till att det blir svårt för läsaren av dessa årsredovisningar att veta om testerna genomförs vid samma tidpunkt varje år. Vår tolkning av IAS 36 är att det inte framgår om företagen uttryckligen behöver ange att de årligen genomför testerna vid samma tidpunkt. Denna upplysning bidrar dock till att informationen om nedskrivningstesterna blir mer tillförlitlig och relevant för användare av de finansiella rapporterna eftersom rapporterna blir mer jämförbara mellan företagen (Dargenidou & McLeay, 2010, s.512). Vi anser att rapporterna blir mer jämförbara för användare av informationen när tillförlitligheten ökar och tillförlitligheten ökar om alla företag anger vid vilken tidpunkt de genomför sina nedskrivningstester. Alla företag förutom Assa Abloy och Meda anger även att deras tester utförs vid indikationer på värdeförändringar av goodwill. I IAS 36 p. 90 finns det ett krav på att nedskrivningstestet 21
skall ske årligen eller vid behov. Eftersom denna upplysning saknas i Assa Abloys och Medas årsredovisningar går det inte att utläsa om de följer kraven på nedskrivning av goodwill vid behov. Utifrån den givna informationen i rapporterna skulle detta kunna betyda att det finns brister vid hanteringen av nedskrivningstesterna som leder till att Assa Abloy och Meda inte utför dessa tester av goodwill vid behov. Utförs inte tester vid behov kan användare av de finansiella rapporterna få en missvisande bild av företagets ekonomiska situation och därmed genomföra en felaktig bedömning utifrån den givna informationen. 4.2.1.2. Slutsats av upplysningar om nedskrivningstester Utifrån studien går det att konstatera att det finns skillnader mellan företagens redovisning av goodwill. De företag som studerats upplyser om att de genomför nedskrivningstester av goodwill årligen. Däremot är det endast ett av företagen som redovisar datumet för nedskrivningstestet. Då de övriga företagen inte redovisar när testet har genomförts, går det inte att utläsa om företagen uppfyller kravet på att testet skall genomföras vid samma tidpunkt varje år. En ytterligare skillnad är att två av företagen inte anger om de utför tester vid behov vilket leder till att det inte går att fastställa om de följer kraven enligt IFRS. Eftersom denna upplysning saknas blir slutsatsen indirekt att de inte uppfyller kravet på nedskrivning vid behov vilket leder till att jämförbarheten brister mellan företagens finansiella rapporter. 4.2.2. Upplysningar om beräkningar vid genomförandet av nedskrivningstester Årsredovisningar 2008/2009 Upplyser om beräkningar som genomförs vid nedskrivningstesterna Assa Abloy AstraZeneca Getinge Hexagon Husqvarna Meda Securitas SSAB Swedish Match Trelleborg Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej Ja Nej Ja Källa: Egen tabell med upplysningar hämtade från respektive företags årsredovisning för år 2008 och år 2009. Alla företag i urvalet förutom Securitas och Swedish Match har valt att i sina årsredovisningar redovisa de beräkningar som har genomförts vid utförandet av nedskrivningstesterna. Securitas och Swedish Match anger endast att resultatet av nedskrivningstesterna visade att det inte fanns något behov av att skriva ned goodwill. Företagen konstaterade detta utan att mer ingående redogöra för de beräkningar som låg till grund för resultatet av testen. 4.2.2.1. Tolkning av upplysningar om beräkningar vid nedskrivningstester Enligt IAS 36 måste företag upplysa om de beräkningar som genomförts i samband med nedskrivningstesterna (IAS 36, p. 126 & p. 130). Ur den empiriska undersökningen framgår att Securitas och Swedish Match inte redovisar beräkningarna för nedskrivningstesterna. 22