Liten historik över cigarrernas ursprung Upptäckten av Amerika 1492 medförde också upptäckten av cigarrer. Två män ur Columbus besättning stötte på indianer med cigarrliknande rökverk i munnen under en rekognoscering på Haiti eller ev. Cuba (det är oklart vilken av öarna det var.) Senare upptäckare skulle konstatera att cigarrökningen var spridd i ett stort område från Cuba över de västindiska öarna till nuvarande Venezuela, Guyana, Surinam, Franska Guyana, delar av Colombia samt de nordvästra och norra delarna av Brasilien. Men det var en fransk munk, André Thevet som blev först med mera exakta underrättelser om indianerna och deras rökverk. I en reseskildring från Brasilien 1558 berättar han bl.a. att indianerna använder en ört som de kallar petun, vilken de sköter omsorgsfullt och torkar i sina hyddor. Av örten tar de sedan en viss mängd och vecklar in i ett stort palmblad och gör därav gigantiska rullar, som de tänder på och röker genom näsa och mun. Cigarren ankommer till Spanien och Europa De tidiga spanska amerikafararna tog med sig cigarrökningen hem till Spanien, där den blev mycket populär på ett tidigt stadium jämfört med övriga Europa. I Sevilla startade den första cigarrfabriken redan 1676. Och först under andra hälften av 1700-talet började cigarrerna långsamt att sprida sig vidare. Napoleon spelade en viktig roll för cigarrens spridande i Europa. Den franske kejsaren hade 1808 satt sin äldste bror Joseph på den spanska tronen, vilket inte uppskattades av spanjorerna som gjorde uppror. Napoleon skickade en armé för att slå ner upproret och vid sina marscher kors och tvärs genom landet kom soldaterna i kontakt med spanjorerna och deras rökvanor. När Napoleonkrigen var slut hade också cigarrökningen spritt sig till hela Europa. Christer Hedwall 2003 1 (7)
Cigarrer i Sverige I Sverige vid jultiden 1811 kunde man läsa en annons i Dagligt Allehanda i Stockholm att Uti såp- och tobaksboden till vänster ifrån Västerlånggatan snett emot källaren Duvan finns till salu inkommen bästa sort Sigarrer. Det var troligen första gången som cigarrer, vid den tiden ett nästan okänt rökverk i Sverige, annonserades i en svensk tidning. Den förste som tog upp tillverkningen var tobaksfabrikanten LE Magnus i Göteborg. I sin årsberättelse 1814 till hallrätten uppgav Magnus att han under året hade tillverkat 76 skålpund cigarrer, vilket motsvarar ca 6000 st. Han verkar inte ha haft någon vidare framgång för efter ett par år upphör hans verksamhet. Däremot gick det bättre för en annan göteborgare vid namn Gradman som också inrättade en tobaksfabrik. 1818 fanns cigarrer och snus från hans fabrik till salu på Munkbron i Stockholm. I Stockholm verkar ingen tillverkning ha kommit igång förrän 1830 då I D Labatt fick tillstånd att i Stockholm tillverka alla sorters cigarrer av svenska tobaksblader. Av fabriksberättelsen framgår att Labatt detta år med en anställd hade tillverkat 140 skålpund stämplade och 600 skålpund ostämplade cigarrer till fabriksvärde av 740 riksdaler banco. I mitten av 1830-talet var Labatt etablerad, sysselsatte ett 20-tal cigarrarbetare och tillverkade cigarrer till ett fabriksvärde av 10 000 riksdaler. Hans framgång inspirerade även andra. År 1842 förlorade han sin ledande ställning till tobaksfirma AG Strömberg som i sin tur förlorade ledarplatsen till Fredrik Ljunglöf. F Ljunglöf har gått till den svenska industrihistorien som den store snustillverkaren, hans snusfabrik var vid sekelskiftet störst i Europa. Men en prislista från 1846 (finns i Tobaksmuseéts samlingar) visar att Ljunglöfs var en fullsortimentsfabrik, som tillverkade alla slags tobaksvaror utom cigaretter som då var okända i Sverige. Sortimentet bestod av 16 olika sorters cigarrer från milda till starka och i prisläge från 30-80 riksdaler per 1000 (detaljistpris). Denna fabrik låg vad vid i dag känner som Sveavägen hörnet Kungsgatan. Cigarrerna var när de etablerades i Sverige politiskt misstänkta, omgivna av rykten om revolution och skandal. I Paris väckte författarinnan George Sand uppseende genom att röka cigarrer och klä sig i manskläder. Sen kan man ju alltid undra vad som var mest skandalöst, rökningen eller kläderna? Cigarren, senare förknippad med högborgerligheten, var en radikal symbol från början. Så kallade rabulister, politiska värstingar, som gjorde gatorna osäkra genom att kasta sten på de rika borgarnas fönster eller ställde till med upplopp hade cigarren som kännetecken ihop med en kort slängkappa. Så cigarren var mer betraktad som något revolutionärt innan politiska karikatyrtecknare gjorde den till en symbol för högborgerligheten. Christer Hedwall 2003 2 (7)
Cigarrernas utveckling Andra hälften av 1800-talet var den svenska cigarrindustrins storhetstid. Mest framgångsrika var fabrikanterna i storstäderna, där det fanns ett växande kundunderlag och som fungerade som knutpunkter i ett växande järnvägsnät genom vilket de kunde nå ut med sina produkter i landet. Redan på 1860-talet hade stora cigarrtillverkare etablerat sig i Stockholm, Malmö och Göteborg. Firman Brink och Hafström tillverkade 1860 2,2 miljoner cigarrer. Den fortsatta utvecklingen blev explosionsartad; 1870 var firman uppe i hela 11,1 miljoner cigarrer. Några år senare hade tillverkningen sjunkit,dock inte beroende på bristande kundunderlag utan på att fler fabrikanter hade blandat sig i leken. Från monopol till konkurrens Svenska regeringar hade på 1600-talet infört och åter avskaffat inte mindre än fem olika tobaksmonopol. Det sista av dem försvann 1684. Det dröjde 230 år till 1914 innan riksdagen efter år av utredningar och debatter beslöt att ännu en gång lägga den svenska tobaksindustrin under statsmonopol. Anledningen var den vanliga, Staten behövde pengar för att finansiera den första pensionsformen och en försvarsreform. Ett statsägt bolag, AB Svenska Tobaksmonopolet (STM) tog över verksamheten från 108 större och mindre tobaksföretag. En statlig kommission reste runt i landet, inventerade fabrikerna, maskiner och lager, och fastställde den ersättning som kronan skulle betala ut. Monopollagen tvingade nu alla dessa små och stora fabriker att upphöra med sin verksamhet. De flesta lades ner omedelbart, några större behövdes ännu en tid för det nya företagets produktion. Kvar blev fyra fabriker i Stockholm, en i Malmö och en i Landskrona som i fortsättningen fick tillverka cigarrer. Tidpunkten för att återinföra tobaksmonopol i Sverige kunde inte ha varit sämre vald. Över hundra tobaksföretag skulle omformas till ett, ägarna ersättas för maskiner, byggnader och tobakslager, övertaliga arbetare avvecklas under socialt godtagbara former, allt medan ett världskrig rasade utanför landets gränser. Handeln var misstänksam och hade i tid före monopolets ikraftträdande försett sig med ett ordentligt lager. Det satte spår i försäljningen; i juni 1915, den första månaden som AB Svenska Tobaksmonopolet var i verksamhet uppgick deras försäljning av cigarrer till kr 28:50. Misstänksamheten försvann dock snabbt, trots att kriget orsakade svårigheter. Det största bekymret var tillgången på råvaror dvs tobak. Kriget stängde klassiska marknader som Nederländska Indien (idag Indonesien) med sin för cigarrtillverkningen viktiga tobak, det uppstod brist på tonnage och förpackningsmaterial. År 1917 var de svenska lagren tömda och årets import motsvarade endast en fjärdedel av årsbehovet. Samtidigt steg konsumtionen, tidens oro tog sig uttryck i en stark efterfrågan. När bristen på tobaksvaror blev akut gick monopolet 1918 ut med direktiv till handeln; ingen Christer Hedwall 2003 3 (7)
försäljning till minderåriga eller nya kunder, ingen ökad försäljning till gamla kunder, ingen byteshandel med tobaksvaror-hur nu butikerna skulle kontrollera detta. Mycket riktigt konstaterade Tobaksmonopolet snart nog att dessa åtgärder icke visade sig fullt effektiva och införde det sista krigsåret ransonering av tobaksvaror. Den växande efterfrågan löste man genom att lägga ut tillverkning av 60 miljoner cigarrer på en tysk fabrik. Efterkrigsåren och depressionen Försäljningen av cigarrer och cigariller fortsatte att stiga och nådde under det första efterkrigsåret sin höjdpunkt: 125 miljoner cigarrer, 131 miljoner cigariller. Men nu var man ikapp efterfrågan, ransoneringen var borta, tillverkningen gick på högvarv-och då kom bakslaget! Redan under det andra efterkrigsåret hade tecken på en börjande depression börjat visa sig. Försäljningen av svenska cigarrer sjönk från 125 miljoner till 89 miljoner och året därpå 58 miljoner-en nedgång på två år med närmare 60%. För cigariller var nedgången måttligare, från 131,2 miljoner 1919 till 116,17 1921. Tobakshandlarnas import-monopolet omfattade inte införsel av tobaksvaror-steg däremot. Orsaken var hyperinflationen i Tyskland, som gjorde import av cigarrer och cigariller lönsam. Men 1922 föll även importen med liknande procenttal som den svenska tillverkningen tidigare. E n ny bild började träda fram. Försäljningen 1919 hade varit en höjdpunkt. När depressionen var över var det cigaretterna som skulle ta för sig en ständigt växande del av marknaden. Dramatiskt trettiotal Trettiotalet blev dramatiskt, med en världsomfattande depression i början av decenniet och utbrottet av andra världskriget i dess slut. För cigarrernas del var trettiotalet upptakten till en lång nedgångsperiod, särskild tydlig under de år arbetslösheten slog till. Volymerna minskade från 41,4 miljoner cigarrer 1930 till 26,4 miljoner 1939. Under samma period ökade dock försäljningen av cigariller från 182,9 till 201,7 miljoner. Under det första hela krigsåret 1940 sjönk efterfrågan, med personalneddragningar som följd, året därpå steg den lika dramatiskt. Marknaden svängde som en gunga. Lagstiftarna hade givit Tobaksmonopolet ensamrätt på tillverkningen, rätt att sätta konsumentpriser och rätt att kontrollera antalet återförsäljare. Importen av tobaksvaror hade lagstiftarna lämnat fri. Den s.k. privatimporten var med undantag för några år kring första världskriget aldrig särskilt stor, men den höll konkurrensen vid liv. Nu, på grund av andra världskriget och de avspärrningar den förde med sig, bröt den samman. Tobakshandlarna krävde att Tobaksmonopolet skulle ta över ansvaret även för Christer Hedwall 2003 4 (7)
denna verksamhet. Så kom det 1943 till en mycket ofrivillig utökning av monopolet till att omfatta även importen. Den av kriget orsakade knappheten på råtobak medförde att Statens livsmedelskommision i maj 1942 införde kortransonering på tobaksvaror. Ransoneringen byggde på ett poängsystem med månadsperioder under vilka konsumenten disponerade 90 poäng. Två cigarrer kostade 3 poäng, en cigarill 1 poäng. De 90 poängerna räckte till 60 cigarrer eller 90 cigariller-2cigarrer eller 3 cigariller om dagen. Rökarna fick också finna sig i att den typ av cigarrer eller cigariller som de vant sig vid inte fanns. Tobaksmonopolet hade trots kriget inga större svårigheter att köpa Brasiltobak. Tillgången på Java- och Sumatratobak till om- och täckblad var däremot knapp. Det dåvarande Nederländska Indien var ockuperat, exporten av tobak låg nere och de lager som fanns i New York var begränsade. Mekaniseringen av tobaksindustrin När Tobaksmonopolet 1915 började sin verksamhet skedde tillverkningen av cigarrer och cigariller fortfarande för hand. Kvinnor -det var i stor utsträckning kvinnor som arbetade i cigarrindustrin- stripade om- och täckblad vilket krävde ett säkert handlag. Tobaksbladets kraftiga mittnerv skulle rivas ur med ett mjukt energiskt ryck. De rev tobak till inlaga, formade den och rullade över den med ett omblad. Detta halvfabrikat kallades vickel. Denna sattes i en träform och låg ett par dagar i press och rullades sedan över med ett täckblad. de färdiga cigarrerna och cigarillerna packades i små lådor av trä. I tillverkningssalen bröts maskinernas rassel endast av en föreläsares röst. Gamla cigarrmakerskor har berättat om de stora salarna där cigarrer tillverkades, om den koncentrerade tystnad som rådde där och som bara bröts av en ensam föreläsares stämma. Det var en tradition i cigarrindustrin att man hade en föreläserska som läste högt ur dags- eller veckopressen eller ur en bok som gärna fick handla om kärlek. Men nu stundade nya tider. Även i cigarrinduistrin blev 1900-talet mekaniseringens århundrade. I USA hade det börjat komma fram maskiner som både kunde tillverka vicklar och sedan rulla över dem med täckblad. De s.k. komplementmaskinerna gjorde den manuella tillverkningen omodern. Följden blev en ytterligare koncentration av tillverkningen. I början av tjugotalet byggdes en ny stor fabrik i Stockholm och de tre gamla lades ner, så även fabriken i Landskrona. Tillverkningen i Gävle upphörde 1958 och i Stockholm 1962. Christer Hedwall 2003 5 (7)
Därefter återstod endast Malmö som den enda stad där cigarrer och cigariller fortfarande tillverkades. Det var dock inte bara tekniken som åstadkom dessa omvälvningar. En annan och i längden viktigare faktor var marknaden. Efter en topp 1919 blev cigarrökarna färre för varje år. Cigarillerna hade efter en nedgång under arbetslöshetsåren i början av 30-talet visat en ökande tendens för att kulminera 1941. Därefter gick deras utveckling i samma banor som cigarren. Förändringens tid 1957 beslöt Tobaksmonopolet att bygga en ny stor fabrik i Malmö där all svensk tillverkning av cigarrer och cigariller skulle äga rum. 60-talet blev ett förändringens årtionde, politiskt, ekonomiskt och marknadsmässigt. Den nya cigarrfabriken invigdes 1962. Då hade förhållandena på marknaden förändrats. Tobaksmonopolet räknade med en omedelbart förestående anslutning till EG. Företaget anhöll hos riksdag och regering att få avstå från sitt monopol och lära sig att arbeta under konkurrens. Ett riksdagsbeslut 1961 satte punkt för 45 års statsmonopol och ett nytt företag, Svenska Tobaks AB, tog över verksamheten. Det hade inte längre monopol på importen av tobaksvaror, några år senare inte heller monopol på tillverkningen. Marknaden låg öppen för hugade konkurrenter. Ingen räknade med någon mera dramatiskt förändring när chefen för den amerikanska medicinalstyrelsen Luther Terry i januari 1964, presenterade en rapport som skulle gå till historien som Terry-rapporten. Det var det första generalangreppet på rökning av cigaretter i modern tid, fört med medicinska argument. Följderna i Sverige visades sig omedelbart. Cigarettförsäljningen sjönk medan försäljningen av cigarrer och cigariller ökade med nästan 39%. Deras marknadsandel fortsatte att växa mellan en halv och fyra procent om året, och det var cigarillerna som stod för ökningen. För cigarrerna pekade kurvan nedåt hela tiden. Dagens cigarrtrend Utvecklingen på den svenska marknaden sedan dess har följt ett internationellt mönster. Cigarrer och cigariller har kommit att betraktas som lite gammaldags. Konsumtionen har stadigt minskat. Men bland alla fallande kurvor har på senare tid funnits en tendens till en rörelse i motsatt riktning. Även när cigarr- och cigarillkonsumtionen var som lägst fanns det en kundkrets som accepterade endast handgjorda produkter med om- och täckblad av tobaksblad. De var beredda att betala för kvalitet och köpte sina rökverk i några få specialbutiker i storstäderna. Christer Hedwall 2003 6 (7)
Om framtiden är det svårt att spå. Cigarrer och cigariller upplever just nu en ny renässans. Framförallt i USA har det blivit ett stort uppsving på cigarrökningen även här i Sverige ökar cigarrerna. Fler specialbutiker med stort cigarrsortiment öppnar, fler och fler restauranger satsar på att ha en ordentlig humidor (cigarrlåda). Källhänvisningar: Walter Loewe Liten svensk historia om cigarrer Walter Loewe Tobaskspinnarna Walter Loewe Petum Optimum Walter Loewe s källhänvisningar i sin tur är: Tobaksmuseéts arkiv, Riksarkivet, Stockholms Stadsarkiv samt handlingar i Kungl. Biblioteket. Dessutom är hela femte monopolets ( Tobakskompaniets) bokföring bevarad i vilken man kan utläsa det mesta om produktion, löner etc Christer Hedwall 2003 7 (7)