Gaddsteklar i Tinnerö eklandskap

NATUR I LINKÖPING 2014-1 Gaddsteklar i Tinnerö eklandskap - Inventering med håv 2014 Tobias Ivarsson

Förord Under 2014 har Tobias Ivarsson, Växjö, inventerat naturreservatet Tinnerö eklandskap kultur och natur på gaddsteklar exklusive myror. Inventeringen genomfördes som en traditionell inventering med håv utan hjälp av fällor eller färgskålar. Inventeringen genomfördes vid fyra tillfällen mellan maj och augusti. Vid inventeringen noterades 126 gaddsteklar varav 71 vildbin, vilket får anses som en mycket hög siffra trots att reservatet i stort settt saknar naturliga sandeller grusförekomster och endast har mindre områden som kan betecknas som torräng. Sandigaoch grusiga torrängsområden med en riklig blomning av örter och buskar anses som en förutsättning för riktigt artrika gaddstekelslokaler. I rapporten görs jämförelser med tidigare inventeringar av gaddsteklar i Tinnerö som främst genomförts av Håkan Andersson, Calluna. Dessa inventeringar har baserats på fällor, främst färgskålar 2003, 2009 och 2010 samt bestämning av gaddsteklar från förnsterfällor från inventeringar genomförda mellan åren 2003 och 2012. Dessa inventeringar har skett med olika intensitet och inriktning, men generellt kan sägas att materialet från fönsterfällorna gett ett mycket stort antal vedlevande gaddsteklar, men även många arter av vildbin. Färgskålarna som anses som den mest kostnadseffektiva inventeringsmetoden för gaddseteklar har gett färre arter än fönsterfällorna och även färre arter än 2014 års inventering med håv. Detta trots att fönsterfällor används under tre säsonger. Metoderna har kompletterat varandra och ger tillsammans en god bild av Tinnerös gaddstekelfauna. Många nya spännande fynd av både vanliga och sällsynta gaddsteklar har gjorts under 2014 och särskilt bör nyfynd av väggcitronbi, vialgökbi, bronsguldstekel och rovstekeln Mimesa bruxellensis omnämnas. Även intressanta fynd av andra insektsgrupper har gjorts till exempel prickvingad svävfluga, silverfläckad sorgfluga, tallsotblomfluga och smygstekellik glasvinge. Samtliga dessa arter är rödlistade och nya för reservatet. Några viktiga slutsatser som kan dras från 2014 års inventering och den sammanfattande rapporten av Tinnerös gaddstekelfauna är att även områden som saknar naturliga sand- och grusförekomster kan hysa en mycket rik gaddstekelfauna, att en kombination av olika inventeringsmetoder ger en mer fullödig bild av ett områdes gaddstekelfauna, att en duktig fältinventerare kan vara mer kostnadseffektiv än användning av färgskålar och att tillförd sand/grus kan bli viktiga konstgjorda habitat för gaddsetkelar. Det sistnämnda och övrig ny kunskap om reservatets födoresurser ger goda förutsättningar att genom aktiva skötselåtgärder skapa förbättrade förutsättningar för gaddsteklar i Tinnerö och andra områden. 236 arter gaddsetaklar (exklusive myror) varav 101 vildbin är nu kända från Tinnerö eklandskap, vilket gör området till ett av de mest artika av de områden som inventerats avseende denna intressanta fauna. Anders Jörneskog Kommunekolog 2

Innehållsförteckning Tinnerö eklandskap 4 Metodik 4 Resultat 5 Gaddsteklar i Tinnerö 6 Guldsteklar 6 Planksteklar 7 Vägsteklar 8 Getingar 9 Bin 10 Korttungebin 11 Vägbin 12 Grävbin 13 Sommarbin 14 Buksamlarbin 15 Långtungebin 17 Viktiga blommor för oligolektiska bin i Tinnerö 19 Rovsteklar 20 Svävflugor 23 Stekelflugor 25 Gaddsteklar i Tinnerö förutsättningar och brister 25 Hotspots för Gaddsteklar i Tinnerö eklandskap 27 Blomflugor 30 Andra intressanta insektfynd under inventeringen 30 Bilaga karta över Tinnerös hotspots för gaddsteklar Text och foto: Tobias Ivarsson, Svanås Hagtorpet, 342 64 Ör, tel. 0472-76167. saperda@spray.se 3

Tinnerö eklandskap Tinnerö eklandskap är ett naturreservat alldeles söder om Linköping i Östergötland. Det 687 hektar stora reservatet bildades 2006. Området har en historia som äldre odlingslandskap fram till början av 1900-talet. Därefter har det används som militärt övningsområde, vilket både bevarat strukturer från det forna landsskapet och även gynnat processer som är viktiga för gaddsteklar. Det har under senare år visat sig att militära övningsområden ofta är mycket värdefulla för sällsynta insekter och då speciellt gaddsteklar som minskat mycket kraftigt i det övriga landskapet. Andra exempel på värdefulla före detta eller aktiva militära övningsområden är Marma skjutfält (Eriksson et.al 2005), Bäckaslöv Växjö (Ivarsson 2009), Skillingaryds skjutfält (Abenius 2006), Kungsladugårdshällarna Visby (Ivarsson 2010). Från och med 2002 har Linköpings kommun ägt området och har då utfört stora restaureringsprojekt för att gynna områdets flora och fauna. Bland annat har flera sjöar återskapats. Tinnerö eklandskap är varierat med ekhagmarker, barr- och lövskogar, åkrar, slåtterängar, dammar och sjöar. Den stora variationen och kvaliteten på miljöerna gör området mycket artrikt med många sällsynta och minskande arter bl.a. finns 268 rödlistade arter (ej fåglar inräknat) rapporterade på artportalen mellan 1980-2014. Metodik Tidigare inventeringar av gaddsteklar har gjorts främst med hjälp av färgskålar och fönsterfällor men även håvning och har utförts främst under 2000-talet exempelvis (Andersson 2010). Framförallt har ett mycket stort material av vedlevande gaddsteklar bestämts, steklar som varit bifångst vid inventering av vedlevande skalbaggar. Däremot är förekomsten av arter beroende av särskilda växter eller marklevande arter inte lika väl inventerade i området. De tidigare inventeringarna indikerade en mycket rik förekomst av speciellt vedlevande arter bl.a. den rödlistade rovstekleln Crossocerus congener och lundmurarbiet Osmia pilicornis, men även inttressanta marklevande arter som fibblesandbi Andrena fulvago och gläntgökbi Nomada moeschleri. Under 2014 gjordes inventeringen genom håvning av gaddsteklar när de näringssökte på blommor eller vid deras boplatser. Främst inriktades inventeringen på solitära vildbin men även andra gaddsteklar (förutom myror) samlades in. Dessutom inventerades svävflugor och stekelflugor som lever som parasiter på gaddsteklar. Riktat eftersök gjordes av solitära bin som är beroende särskilda blommor, exempelvis blåklockor, vädd, ärtväxter med mera och de olika besöken spreds ut under säsongen för att täcka upp de olika blommornas blomning. Dock gjordes inget besök under tidig vår när de sälgberoende arterna flyger. Besöken gjordes under så goda förhållanden som möjligt det vill säga solig, varm och stilla väderlek. Datum för besöken 2014 16-17 maj 24-25 juni 8-9 juli 14 augusti 4

Resultat Totalt påträffades 126 gaddstekelarter varav 71 arter bin och då saknas ändå flera vanliga arter, speciellt bin på sälg då det första besöket gjordes i mitten maj. Totalt är nu 237 gaddsteklar (exklusive myror) påträffade i Tinnerö. Av dessa är 27 arter sociala (humlor och vissa getingar). Vilket ger att 210 arter är solitära. Denna artrikedom är mycket hög och öveträffas mig veterligen bara av Harghult i Småland där 249 solitära gaddsteklar påträffades (Johansson 2010). Jämförelse mellan olika fångstmetoder vid gaddstekelinventeringar i Tinnerö. Skål är gaddsteklar påträffade vid inventeringar 2003 och 2009-2010 då inventeringarna främst utfördes med färgskålar (Andersson 2010). Fönster är bifångst av gaddsteklar från fönsterfällor uppsatta på död ved under olika inventeringar 1997-2012 och håv är arterna påträffade under denna inventering. art/metod skål fönster håv vildbin 58 64 71 övriga 47 101 55 totalt 105 165 126 exklusiva 20 66 24 Artrikedomen av bin i Tinnerö eklandskap Totalt har nu över hundra arter (101) vilda biarter hittats i reservatet Tinnerö eklandskap, vilket gör det till ett av de artrikaste områdena i landet. Endast två områden i Sverige har en dokumenterat högre artrikedom gällande bin nämligen Harghult, Småland med 118 arter (humlor ej medräknade) (Johansson 2010) och Sölve i Blekinge med 110 påträffade arter (Franzen 2009). Ytterligare 25 biarter har rapporterats i reservatets närhet (inom fem kilometer från reservatsgränsen) under de senaste årtiondena. Detta är bl.a. rödlistade arter som väddsandbi, lucernbi, pannblodbi och nätblodbi. De flesta av dessa arter kan säkert kolonisera området i framtiden om rätt förutsättningar för arterna skapas. Flera av de vanligare arterna finns säkert redan i reservatet. Dessutom finns sannolikt ett mörkertal även när det gäller Tinnerö med omgivningar då fler än 10 nya biarter hittades under inventeringarna 2014. Guldstekeln Chrysis fulgida en av 210 arter solitära gaddsteklar som påträfftats i Tinnerö. Guldsteklar lever som parasiter på olika rovsteklar, bin eller vägsteklar. Totalt har 15 arter guldsteklar påträffats i Tinnerö. 5

Gaddsteklar Steklar är den klart artrikaste insektsordningen i Sverige med totalt minst 8000 arter. De flesta av dessa arter tillhör de så kallade parasitsteklarna vilka lägger sina ägg inuti ett värddjur. Ungefär 600 arter är växtsteklar, vilka har larver som lever på växter. Den tredje gruppen gaddsteklar som i Sverige omfattar totalt 730 arter innefattar bl.a. bin, getingar, rovsteklar, guldsteklar, vägsteklar och myror. Av gaddsteklarna har samtliga grupper förutom de minsta som exempelvis dvärggaddsteklar samt myror, mer eller mindre intensivt inventerats i Tinnerö under 2014. Guldsteklar Chrysididae 55 arter i Sverige Guldsteklar är små ofta mycket vackra steklar som nästan uteslutande lever som matparasiter på andra gaddsteklar främst rovsteklar och bin. I Tinnerö har 15 arter påträffats. Guldsteklar påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014 Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Guldsteklar Chrysididae 1980-2014 2014 Chrysis illigeri Wesmael, 1839 1 Chrysis viridula Linnaeus, 1761 2 1 Chrysis ruddii Shuckard, 1838 1 Chrysis ignita (coll.) Linnaeus, 1761 3 Chrysis impressa Schenck, 1856 2 2 Chrysis longula Abeille, 1879 1 Chrysis fulgida Linnaeus, 1761 6 Chrysis angustula Schenck, 1856 16 Chrysis equestris Dahlbom, 1854 1 Bronsguldstekel Hedychridium coriaceum (Dahlbom, 1854) NT 1 1 Rosenguldstekel Hedychridium roseum (Rossi, 1790) 1 1 Chrysura hirsuta (Gerstaecker, 1869) 2 Chrysura radians (Harris, 1776) 1 Pseudomalus auratus (Linnaeus, 1761) 1 Trichrysis cyanea (Linnaeus, 1758) 17 4 Chrysis viridula Linnaeus, 1761 Arten lever som parasit på lergetingar i områdetet. Den är påträffad vid lerig vägkant norr om Villbacken 9 juli. Den är påträffad på fem lokaler i Östergötland. I Tinnerö tidigare påträffad vid Vattenåkarebacken 2010. Bronsguldstekel Hedychridium coriaceum (Dahlbom, 1854) NT Arten är en sällsynt marklevande guldstekel som anses vara parasit på den ganska vanliga rovstekeln Lindenius albilabris. Den är påträffad med tre exemplar i brynmiljöerna väster om Fröberget den 24 juni. Den är påträffad på fyra lokaler i Östergötland. Här påträffades även värdarten. Båda är nya för Tinnerö eklandskap. Chrysura radians (Harris, 1776) Den är en sällsynt guldstekel som parasiterar på vedlevande bin av släktet Osmia. De aktuella fynden i landet är få. I Tinnerö har arten påträffats vid Humpen 2010. Tidigare rödlistad. 6

Planksteklar Sapygidae 3 arter i Sverige Det finns endast tre arter i Sverige av denna stekelfamilj som lever som parasiter på vedlevande solitära bin. De ses oftast vid binas boplatser. Planksteklar påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014 Siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Planksteklar Sapygidae 1980-2014 2014 Gul plankstekel Sapyga clavicornis (Linnaeus, 1758) 6 1 Den gula plankstekeln Sapyga clavicornis är den enda plankstekeln som är känd från Tinnerö. Den lever som parasit på solitära vedlevande bin. 7

Vägsteklar Pompilidae 62 arter i Sverige Vägsteklarna är spindelfångande steklar som oftast anlägger sina bon i marken. Det finns även arter som har sina bon i gamla insektsgångar i död ved. Totalt har 18 arter noterats från Tinnerö. De olika arterna är mycket lika varandra och är i många fall omöjliga att bestämma i fält. Några vägsteklar är matparasiter på andra vägsteklar, d.v.s. de lägger sina ägg i andra vägsteklars bon. I det inventerade området har endast en art Evagetes crassicornis det levnadssättet. Vägstekel Dipogon sp. med byte i form av en blomkrabbspindel. Vägsteklar påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014 Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Vägsteklar 1980-2014 2014 Svart murarvägstekel Auplopus carbonarius (Scopoli, 1763) 14 Björkvägstekel Dipogon bifasciatus (Geoffroy, 1785) 7 Ekvägstekel Dipogon subintermedius (Magretti, 1886) 23 1 Aspvägstekel Dipogon variegatus (Linnaeus, 1758) 3 Hjärtvägstekel Priocnemis cordivalvata Haupt, 1927 1 Höstvägstekel Priocnemis exaltata (J.C.Fabricius, 1775) 1 Buskvägstekel Priocnemis hyalinata (J.C.Fabricius, 1793) 4 Kragvägstekel Priocnemis schioedtei Haupt, 1927 3 2 Backvägstekel Priocnemis pusilla (Schiodte, 1837) 1 Större stigstekel Priocnemis perturbator (Harris, 1780) 7 1 Bergvägstekel Agenioideus cinctellus (Spinola, 1808) 7 1 Strandvägstekel Anoplius concinnus (Dahlbom, 1843) 2 1 Skogsvägstekel Anoplius nigerrimus (Scopoli, 1763) 7 Vargvägstekel Anoplius viaticus (Linnaeus, 1758) 1 Finmovägstekel Arachnospila abnormis (Dahlbom, 1842) 1 1 Ögonvägstekel Arachnospila anceps (Wesmael, 1851) 3 Krokvägstekel Arachnospila spissa (Schiødte, 1837) 11 3 Sandgökstekel Evagetes crassicornis (Shuckard, 1837) 1 8

Finmovägstekel Arachnospila abnormis (Dahlbom, 1842) Är en ganska sällsynt f.d. rödlistad vägstekel påträffad på knappt 20 lokaler i Östergötland. Arten gräver sina bon i marken sydvända slänter med finkornig sand. Påträffades i brynet väster om Fröberget 24 juni. Den är inte tidigare påträffad i Tinnerö eklandskap. Getingar Vespidae 51 arter i Sverige Det finns både sociala och solitära arter. Totalt har 23 getingarter observerats i Tinnerö, av dessa är 8 sociala och 15 är solitära. De flesta solitära getingar är vedlevande. Getingar påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014 Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Getingar Vespidae 1980-2014 2014 Sydlig tapetserargeting Discoelius zonalis (Panzer, 1801) 2 Aspvedgeting Symmorphus connexus (Curtis, 1826) 6 1 Takvedgeting Symmorphus debilitatus (Saussure, 1855) 6 2 Större vedgeting Symmorphus murarius (Linnaeus, 1758) VU 1 Ekvedgeting Symmorphus crassicornis (Panzer, 1798) 5 Flenörtsgeting Symmorphus gracilis (Brullé, 1832) 2 Husvedgeting Symmorphus bifasciatus (Linnaeus, 1761) 18 Mörk lergeting Odynerus spinipes (Linnaeus, 1758) 6 2 Hallongeting Gymnomerus laevipes (Shuckard, 1837) 1 1 Trebandad murargeting Ancistrocerus trifasciatus (Müller, 1776) 21 3 Väggmurargeting Ancistrocerus parietinus (Linnaeus, 1761) 11 1 Blank murargeting Ancistrocerus antilope (Panzer, 1798) 7 Vårmurargeting Ancistrocerus nigricornis (Curtis, 1826) 2 1 Rödbent murargeting Ancistrocerus oviventris (Wesmael, 1836) 1 1 Långhårig kamgeting Euodynerus quadrifasciatus (J.C.Fabricius, 1793) 3 1 Bålgeting Vespa crabro Linnaeus, 1758 80 2 Buskgeting Dolichovespula media (Retzius, 1783) 25 Takgeting Dolichovespula saxonica (J.C.Fabricius, 1793) 56 4 Skogsgeting Dolichovespula sylvestris (Scopoli, 1763) 4 Vanlig geting Vespula vulgaris (Linnaeus, 1758) 54 Tyskgeting Vespula germanica (J.C.Fabricius, 1793) 27 Rödbandad geting Vespula rufa (Linnaeus, 1758) 18 2 Jordsnyltgeting Vespula austriaca (Panzer, 1799) 1 Större vedgeting Symmorphus murarius (Linnaeus, 1758) VU En sällsynt stor vedlevande geting som fångar larver av aspglansbaggen till sina larver. Sentida fynd i Sverige är främst från de sydöstra landskapen. De enda sentida fyndet i Östergötland är från Tinnerö 2012. 9

Bin Apoidea 294 arter i Sverige Totalt 101 arter vilda bin är påträffade i Tinnerö eklandskap sedan 1980 exklusive honungsbiet Apis mellifera. Av dessa är 83 arter solitära bin och 18 arter är humlor. Med solitära bin menas bin som inte bildar några samhällen som honungsbiet eller humlorna, utan en hona samlar själv in föda till sina larver. Bin lever helt på vegetabilisk föda. De vuxna bina suger nektar från blommor och samlar pollen som föda åt sina larver. Bin har ofta ett intrikat samspel med de blommande växter de besöker. Rent allmänt kan bina delas in i oligolektiska arter, alltså arter som är beroende av endast en eller ett fåtal blomarter, och polylektiska arter vilket är arter som kan samla pollen från många olika sorters blommor. Binas bon anläggs antingen i redan befintliga små hål (som exempelvis i insektsgångar i död ved, ihåliga stammar och grenar av hallon, vass m.m.) eller så grävs hålen ut i marken eller i multnande ved. Olika arter har olika preferenser för hålets storlek, material, läge m.m. Även markens beskaffenhet har stor betydelse och många arter är beroende av relativt lättgrävd sandmark, medan andra föredrar jord eller till och med lera. Gemensamt för arterna är att de gynnas av vegetationsfria markytor, som har ett gynnsamt mikroklimat (sol och skydd från vinden). Ungefär en tredjedel av Sveriges biarter har ett parasitiskt levnadssätt, exempelvis gökbin Nomada, blodbin Sphecodes och snylthumlor. Dessa arter har oftast endast en eller ett fåtal värdarter, i vars bon de lägger sina ägg. Larverna lever sedan på det pollen som värdarten samlat in. De är alltså endast matparasiter som med ett finare ord heter kleptoparasiter. Sveriges bin delas in i fem olika familjer. Bin är den artgrupp i Sverige med den största andelen rödlistade arter. I senaste nationella rödlistan 2010 är ungefär 30 % av arterna rödlistade (Gärdenfors 2010). Att många arter ligger illa till i den svenska naturen beror deras krav på både lämpliga boplatser och tillräckligt med födoresurser i anslutning till boplatserna. Speciellt svårt har de parasitiska arterna som är beroende av att värdarter finns i tillräckligt stora populationer över tiden. Generellt har ändringarna i jordbrukslandskapet varit mest negativa med uppodling, igenväxning, igenplantering eller för hårt bete. Eldens minskning i skogslandskapet och regleringen av sjöar och vattendrag har främst minskat arternas möjlighet till bobyggnad. I Mellaneuropa är flera av de arter som fortfarande betecknas som vanliga i Sverige rödlistade. Därför har vi ett ansvar för att bevara denna fauna. Positiva nya landskapselement för bina är bl.a. vägkanter, grustag, militära övningsområden, ruderatmarker och skjutbanor. Flera biarter ingår i nationella åtgärdsprogram för hotade arter, vilket gjort att bin inventerats ganska mycket under 2000-talet. Län i södra Sverige som inventerats är bl.a. Östergötland (Karlsson 2008), Jönköping (Johansson 2006, Abenius 2006), Kronoberg (Sörensson 2007, Ivarsson opubl), Halland (Abenius & Larsson 2004 och 2005) och Blekinge (Hallin 2007). 10

Korttungebin Colletidae 23 arter i Sverige Kortungebin innefattar sidenbin Colletes och citronbin Hylaeus. Sidenbina är stora till halvstora håriga bin som lever i marken och citronbina är små svarta ganska kala bin med gula markeringar. Citronbina anlägger sina bon i ihåliga växtstänglar eller i håligheter i död ved. Namnet har de fått av att hanarna luktar citron. I det inventerade området har två arter sidenbin och nio arter citronbin hittats. Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Korttungebin Colletidae 1980-2014 2014 Vårsidenbi Colletes cunicularius Linnaeus, 1761 3 1 Väggsidenbi Colletes daviesanus Smith, 1846 1 1 Småcitronbi Hylaeus brevicornis Nylander, 1852 2 1 Smalcitronbi Hylaeus angustatus Schenck, 1861 1 Ringcitronbi Hylaeus annulatus Linné, 1758 1 Gårdscitronbi Hylaeus communis Nylander, 1852 45 17 Väggcitronbi Hylaeus pictipes Nylander, 1852 VU 1 1 Ängscitronbi Hylaeus confusus Nylander, 1852 18 7 Kölcitronbi Hylaeus hyalinatus Smith, 1842 3 1 Hedcitronbi Hyaleus gibbus Saunders, 1850 1 Backcitronbi Hyaleus rinki Gorski, 1852 1 Väggcitronbi Hylaeus pictipes Nylander, 1852 VU Arten påträffades med tre exemplar som håvades vid Fröberget den 24 juni. Den är tidigare känd från fem lokaler i Östergötland. Den enda sentida ytterligare lokalen i Östergötland är vid Vreta kloster. Arten anlägger sina bon i små håligheter i död ved, gärna i gamla byggnader såsom timmerväggar i lador och ladugårdar. Ny art för reservatet. Citronbin Hylaeus är små svarta bin med gula markeringar. De bygger sina bon i små håligheter i exempelvis död ved. 11

Vägbin Halictidae 57 arter i Sverige Familjen omfattar de pollensamlande släktena solbin Dufourea, bandbin Halictus och smalbin Lasioglossum, samt de parasitiskt levande blodbina Sphecodes. Bandbin och smalbin är små arter som ofta har bandning på bakkroppen. De anlägger sina bon i marken och kan ibland bilda stora kolonier. Blodbina är hårlösa bin med röd och svart färgteckning. I Tinnerö har en art solbi, nio arter smalbin, två arter bandbin och sju arter blodbin hittats. Smalbin Lasioglossum är små svarta bin som anlägger sina bon i marken. Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Vägbin Halictidae 1980-2014 2014 Ängssolbi Dufourea dentiventris Nylander, 1848 NT 1 Skogsbandbi Halictus rubicundus Christ, 1791 6 4 Ängsbandbi Halictus tumulorum Linné, 1758 27 19 Bronssmalbi Lasioglossum leucopus Kirby, 1802 15 9 Metallsmalbi Lasioglossum morio Fabricius, 1793 8 5 Skogssmalbi Lasioglossum rufitarse Zetterstedt, 1838 9 1 Blanksmalbi Lasioglossum semilucens Alfken, 1914 4 Hedsmalbi Lasioglossum villosulum Kirby, 1802 2 2 Ängssmalbi Lasioglossum albipes Fabricius, 1781 29 18 Mysksmalbi Lasioglossum calceatum Scopoli, 1763 11 4 Svartsmalbi Lasioglossum fratellum Pérez, 1903 2 Brunsmalbi Lasioglossum fulvicorne Kirby, 1802 7 5 Släntblodbi Sphecodes crassus Thomson, 1870 5 3 Mellanblodbi Sphecodes ephippius Linné, 1767 9 8 Småblodbi Sphecodes geoffrellus Kirby, 1802 6 4 Ängsblodbi Sphecodes monilicornis Kirby, 1802 4 3 Sandblodbi Sphecodes pellucidus Smith, 1845 1 1 Ängssolbi Dufourea dentiventris Nylander, 1848 NT Ett fynd av arten är gjort i Tinnerö, en hane vid den gamla skjutbanan i augusti 2003. Trots riktat eftersök i blommor av blåklockor hittades inte arten igen, och det är möjligt att den försvunnit. Då arten flyger sent, främst i juli och augusti är liten blåklocka den viktigaste pollenkällan. Sensommaren 2014, var mycket torr och vid besöket den 14 augusti var det mycket få blommande blommor över huvudtaget och knappt någon blommande liten blåklocka. Känd från drygt 20 lokaler i Östergötland. 12

Grävbin Andrenidae 63 arter i Sverige Grävbin som främst innefattar släktet sandbin Andrena, anlägger som namnet antyder sina bon i marken. En ganska stor del av arterna har specialiserat sig på ett fåtal pollenväxter. Totalt är 21 arter sandbin påträffade i det inventerade området. Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Grävbin Andrenidae 1980-2014 2014 Fibblesandbi Andrena fulvago Christ, 1791 NT 3 2 Videsandbi Andrena clarkella Kirby, 1802 2 Hallonsandbi Andrena fucata F.Smith, 1847 36 4 Äppelsandbi Andrena helvola Linné, 1758 51 5 Blåbärssandbi Andrena lapponica Zetterstedt, 1838 3 Vårsandbi Andrena praecox Scopoli, 1763 5 Ängssandbi Andrena bicolor Fabricius, 1775 14 3 Brynsandbi Andrena fulvida Schenck, 1853 1 Åssandbi Andrena ruficrus Nylander, 1848 1 Hagtornssandbi Andrena carantonica Pérez, 1902 6 3 Sobersandbi Andrena cineraria Linné, 1758 2 1 Gyllensandbi Andrena nigroaenea Kirby, 1802 3 1 Sälgsandbi Andrena vaga Panzer, 1799 3 Småsandbi Andrena minutula Kirby, 1802 4 Morotssandbi Andrena minutuloides RCL Perkins, 1914 3 3 Veronikasandbi Andrena semilaevis Pérez, 1903 4 3 Lundsandbi Andrena subopaca Nylander, 1848 32 12 Lönnsandbi Andrena tibialis Kirby, 1802 1 Vialsandbi Andrena lathyri Alfken, 1899 5 3 Ärtsandbi Andrena wilkella Kirby, 1802 5 3 Trädgårdssandbi Andrena haemorrhoa Fabricius, 1781 28 12 Fibblesandbi Andrena fulvago Christ, 1791 NT Fibblesandbi är ett krävande bi som endast samlar pollen från fibblor och gräver sina bon i marken. Arten är beroende av riklig blomning av främst gråfibbla. Under inventeringen 2014 hittades arten på två platser dels brynet väster om Fröberget och dels vid Villbacken. Den är funnen på knappt 30 lokaler i Östergötland de senaste 30 åren. Fibblesandbiet Andrena fulvago samlar pollen främst från gråfibbla. Arten påträffades i de magraste och mest värdefulla torrängspartierna i Tinnerö. 13

Vialsandbi Andrena lathyri Alfken, 1899 Vialsandbiet är ett ganska stort solitärt vildbi som samlar pollen från främst gökärt, vilket gör den till en bra indikatorart för värdefulla magra ängs- och betesmarker. Den påträffades dels i brynet väster om Fröberget och dels i bryn vid Oxhagen. Flyger på våren i maj-juni. Ärtsandbi Andrena wilkella Kirby, 1802 En av de vanligare arterna som endast samlar pollen från ärtväxter, för ärtsandbiet speciellt olika klöverarter. Arten påträffades med tre exemplar på tre olika platser i reservatet. Den är lik vialsandbiet men flyger senare i juni-juli. Sommarbin Melittidae 8 arter i Sverige Sommarbin är en liten bifamilj med endast sommarflygande arter. Bona grävs i marken. De flesta arter är beroende av en specifik värdväxt. I Tinnerö förekommer två arter lysingsbi Macropis europaea som samlar pollen från strandlysing och blåklocksbiet Melitta haemorrhoidalis som samlar pollen från blåklockor. Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Sommarbin Melittidae 1980-2014 2014 Lysingbi Macropis europaea Warncke, 1973 4 4 Blåklocksbi Melitta haemorrhoidalis Fabricius, 1775 2 2 Blåklocksbi Melitta haemorrhoidalis Fabricius, 1775 Arten är funnen på ungefär 25 lokaler i Östergötland. Den samlar pollen från olika blåklockor, i Tinnerö hittades arten vid Bergsängen och i trädgården till Tinnerö gård den 8 juli. I trädgården samlade biet pollen från knölklocka. Arten flyger i juli och augusti. Den ärt idigare inte känd från Tinnerö. Blåklocksbiet Melitta haemorrhoidalis samlar bara pollen från blåklockor. 14

Buksamlarbin Megachilidae 51 arter i Sverige Buksamlarbin har fått sitt namn av att de samlar pollen på undersidan av bakkroppen. Det finns ett flertal släkten med mycket olika utseende och levnadssätt. De flesta arter anlägger dock sina bon i håligheter i exempelvis död ved, ihåliga grenar och växtstjälkar m.m. Några arter i familjen har ett parasitiskt levnadssätt. Totalt 19 arter buksamlarbin har påträffats i Tinnerö vilket är ett mycket högt antal. Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Buksamlarbin Megachilidae 1980-2014 2014 Smörblommebi Chelostoma florisomne Linné, 1758 38 7 Småsovarbi Chelostoma campanularum Kirby, 1802 20 10 Storsovarbi Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841 4 Märggnagbi Hoplitis claviventris Thomson, 1872 9 6 Smalgnagbi Hoplitis leucomelana Kirby, 1802 1 1 Fäbodbi Hoplitis tuberculata Nylander, 1848 1 Lundmurarbi Osmia pilicornis Smith, 1846 7 5 Blåmurarbi Osmia caerulescens Linné, 1758 2 Fibblemurarbi Osmia leaiana Kirby, 1802 7 4 Hedmurarbi Osmia uncinata Gerstaecker, 1869 2 1 Rödmurarbi Osmia bicornis (Linné, 1758) 8 1 Småullbi Anthidium punctatum Latreille, 1809 1 1 Prickpansarbi Stelis ornatula Klug, 1807 6 3 Hartsbi Trachusa byssina Panzer, 1798 10 10 Trätapetserarbi Megachile ligniseca Kirby, 1802 21 3 Smultrontapetserarbi Megachile alpicola Alfken, 1924 4 3 Rosentapetserarbi Megachile centuncularis Linné, 1758 1 Rallarbi Megachile lapponica Thomson, 1872 2 Stocktapetserarbi Megachile willughbiella Kirby, 1802 3 3 Småsovarbi Chelostoma campanularum Kirby, 1802 Småsovarbi är den vanligaste av arterna som är beroende av blåklockor. Det är en liten svart art som anlägger sina bon i små hål i död ved både i stående träd och i byggnader som lador och ladugårdar. Småsovarbiet är ganska vanligt i Tinnerö och arten hittades bl.a. vid Fröberget, Humpen och Halshöga bergsäng. Att arten klarar sig bättre än de andra arterna knutna till blåklockor kan bero på att den börjar flyga lite tidigare på säsongen och kan därmed även utnyttja stor blåklocka för pollensamling samt att den är så liten att den inte behöver samla så mycket pollen. Den är känd från ungefär 40 lokaler i Östergötland. Storsovarbi Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841 Arten är funnen på 13 lokaler i Östergötland. Den är mycket lik småsovarbiet och har samma levnadssätt men arter är större. Arten ärfunnen tre gånger i Tinnerö under tre olika år bl.a. från Vattenåkarebacken. Arten eftersöktes utan att återfinnas. 15

Lundmurarbi Osmia pilicornis Smith, 1846 Är påträffad på ungefär 25 lokaler i Östergötland. Den ärganska vanlig i Tinnerö under besöket i maj, främst i brynmiljöer som exempelvis brynet väster om Fröberget, Oxhagen, och Humpen. Lundmurarbiet samlar pollen från lungört och gökärt, i Tinnerö säkert nästan uteslutande på gökärt. Den har varit rödlistad. Hartsbi Trachusa byssina Panzer, 1798 Hartbiet är ganska vanlig i Östergötland och i Tinnerö är den ett av de mest framträdande vilda bina då flera stora kolonier påträffades bland annat vid den gamla skjutvallen (minst 50 bon), vägkanter vid Humpen, Villbacken, och i brynet väster om Fröberget. Kolonierna ligger dels på sandmark (skjutvallen), i vägskärningar (Humpen, Rosenkällasjön) eller på mager lågvuxen torrmark (bryn väster om Fröberget och Villbacken) Arten samlar endast pollen från ärtväxter och då främst käringtand Lotus corniculatus. Märkligt nog är den inte tidigare påträffad i Tinnerö eklandskap. Hartsbiet Trachusa byssina är ett av Tinnerö s karaktärarter vad gäller vilda bin. Arten samlar pollen från ärtväxter främst käringtand. Troligtvis är arten den viktigaste värden för den rödlistade prickvingade svävflugan. Trätapetserarbi Megachile ligniseca Kirby, 1802 Arten är känd från knappt 40 lokaler i Östergötland. Det är ett stort tidigare rödlistat bi som bygger bon i död ved. Den är ganska vanlig i Tinnerö och är under 2014 funnen på tre platser och det finns ett stort antal tidigare fynd. 16

Långtungebin Apidae 91 arter i Sverige Långtungebin är en mycket mångformig bifamilj med lång tunga. Här ingår bl.a. det samhällsbildande hunungsbiet Apis och humlorna Bombus men även solitärt levande pälsbin Anthophora och långhornsbin Eucera samt de parasitiskt levande gökbina Nomada och filtbina Epeolus. I Tinnerö har totalt 33 arter påträffats med bland annat 18 arter humlor och 12 arter gökbin. Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Långtungebin Apidae 1980-2014 2014 Cyanmärgbi Ceratina cyanea Kirby, 1802 1 1 Gläntgökbi Nomada moeschleri Alfken, 1913 9 7 Vialgökbi Nomada villosa Thomson, 1870 NT 1 1 Ljunggökbi Nomada rufipes Fabricius, 1793 1 1 Ängsgökbi Nomada fabriciana Linné, 1767 3 Smågökbi Nomada flavoguttata Kirby, 1802 16 9 Sälggökbi Nomada lathburiana Kirby, 1802 3 2 Videgökbi Nomada leucophthalma Kirby, 1802 1 Majgökbi Nomada marshamella Kirby, 1802 7 6 Skogsgökbi Nomada panzeri Lepeletier, 1841 9 3 Trädgårdsgökbi Nomada ruficornis Linné, 1758 8 5 Strimgökbi Nomada striata Fabricius, 1793 9 8 Gyllengökbi Nomada goodeniana Kirby, 1802 2 1 Långhornsbi Eucera longicornis Linné, 1758 2 1 Vallhumla Bombus subterraneus (Linnaeus, 1758) 3 2 Trädgårdssnylthumla Bombus barbutellus (Kirby, 1802) 2 Jordsnylthumla Bombus bohemicus Seidl, 1838 16 6 Hussnylthumla Bombus norvegicus (Sparre Schneider, 1918) 4 Broksnylthumla Bombus quadricolor (Lepeletier, 1832) 3 2 Stensnylthumla Bombus rupestris (Fabricius, 1793) 1 Ängssnylthumla Bombus sylvestris (Lepeletier, 1832) 2 1 Åkerhumla Bombus pascuorum (Scopoli, 1763) 29 1 Gräshumla Bombus ruderarius (Müller, 1776) 10 1 Haghumla Bombus sylvarum (Linnaeus, 1761) 11 2 Trädgårdshumla Bombus hortorum (Linnaeus, 1761) 22 2 Blåklockshumla Bombus soroeensis (Fabricius, 1776) 3 2 Hushumla Bombus hypnorum (Linnaeus, 1758) 16 Ängshumla Bombus pratorum (Linnaeus, 1761) 7 Ljus jordhumla Bombus lucorum (Linnaeus, 1761) 32 1 Mörk jordhumla Bombus terrestris (Linnaeus, 1758) 13 Stenhumla Bombus lapidarius (Linnaeus, 1758) 6 2 Ljunghumla Bombus jonellus (Kirby, 1802) 1 Honungsbi Apis mellifera Linnaeus, 1758 16 Gläntgökbi Nomada moeschleri Alfken, 1913 Denna ovanliga art verkar ha en mycket god population i Tinnerö och påträffades under 2014 på flera platser med som mest fem exemplar vid Frökärrskullen den 17 maj. Gläntgökbiet lever som parasit på sandbin Andrena. Det är inte klargjort vilken eller vilka arter det rör sig om. Arten påträffas främst i gläntrik lövskogsmark i östra Mellansverige. Den är känd från 10 lokaler i Östergötland och har tidigare varit rödlistad. 17

Gökbin Nomada lever som parasiter på andra bin, de lägger sina ägg i andra bins bon och deras larver äter upp det insamlade pollenet. På bilden sälggökbi Nomada lathburiana som parasiterar på sälgsandbi Andrena vaga och sobersandbi Andrena cineraria. Vialgökbi Nomada villosa Thomson, 1870 NT Vialgökbiet är parasit på vialsandbiet Andrena lathyri vilken främst samlar pollen från gökärt. Den är totalt påträffad på 6 lokaler i Östergötland. Endast 4 av dessa är fortfarande aktuella. Vialgökbiet påträffades med en hona i brynet väster om Fröberget den 17 maj. Strimgökbi Nomada striata Fabricius, 1793 Strimgökbiet är kleptoparasit på ärtsandbiet Andrena wilkella. Arten verkar ganska vanlig i Tinnerö. Flest exemplar påträffades vid Villbacken och vid brynet väster om Fröberget. Arten är funnen på drygt 10 lokaler i Östergötland. Långhornsbi Eucera longicornis Linné, 1758 Arten flyger främst i juni och är en av de mest lätt igenkännliga vildbiarterna. Arten är en god inikator på värdefulla ängs- och betesmarker och arten samlar pollen från olika ärtväxter som gökärt och käringtand. Den påträffades med en hona vid Hammarhagen den 17 maj, tidigare påträffad i Tinnerö vid Vattenåkarebacken 2010. Med endast två fynd av en så typisk art visar att arten är förvånansvärt sällsynt i reservatet med tanke på den rika förekomsten av ärtväxter. Långhornsbiet är en av de mer lätt igenkännliga biarterna. Arten samlar pollen från olika ärtväxter exempelvis gökärt och käringtand. Den är förvånadsvärt ovanlig i Tinnerö med endast två fynd rapporterade på artportalen. 18

Viktiga blommor för oligolektiska bin i Tinnerö Bin som bara samlar pollen från en sorts blomma, kallas oligolektiska. I Tinnerö är blåklockor, fibblor och ärtväxter de viktigaste pollenkällorna för dessa bin. Bin på blåklockor Hela sex biarter i Tinnerö har blåklockor som sin huvudsakliga pollenkälla. Dessa är ängssolbi, blåklocksbi, småsovarbi, storsovarbi, blåklockshumla och broksnylthumla. Arterna besöker främst stor och liten blåklocka men kan även samla pollen från exempelvis knölklocka. Arterna har det troligen ganska svårt i reservatet och två av arterna återfanns inte 2014. Eftersom bina främst flyger sent, i juli och augusti behöver de ängar eller betesmarker som inte slagits eller betas så hårt under sensommaren. Under besöket i augusti 2014 var inte mycket blommande blåklockor kvar på grund av torkan och betet. Troligen har de blåklocksberoende bina svårt i Tinnerö, då varken storsovarbiet Chelostoma rapunculi (bilden) och ängssolbiet Dufourea dentiventris inte återfanns trots riktat eftersök. Bin på fibblor Åtminstone tre biarter fibblesandbi, fibblemurarbi och hedsmalbi i Tinnerö samlar främst pollen från fibblor. Alla dessa arter är ovanliga i området och återfinns bara i de finaste torrängsmiljöerna. Den viktigaste pollenkällan är gråfibbla. Bin på ärtväxter De bin som samlar pollen från ärtväxter har en gynnsam status i reservatet. De viktigaste blommorna är gökärt och käringtand. På grund av sent betespåsläpp i delar av reservatet får dessa arter blomma ostört under senvår och försommar vilket gynnar biarterna som är beroende av dem. Hela åtta soltitära bin i Tinnerö samlar främst pollen från ärtväxter, arterna är vialsandbi, ärtsandbi, långhornsbi, hartsbi, småullbi, vialgökbi, lundmurarbi och strimgökbi. 19

Rovsteklar 160 arter i Sverige Rovsteklar är nära besläktade med bin och använder i stort sett samma boplatser, men i motsatts till bin är rovsteklarna rovdjur. De fångar andra insekter eller sällsynt spindlar som föda till sina larver. Arterna är solitära även om flera honor ibland kan använda samma ingångshål. Varje art har sitt speciella byte som de fångar. Totalt har hela 71 rovstekelarter rapporterats från Tinnerö varav huvuddelen anlägger sina bon i död ved. Det är nog få områden i Sverige som kan visa en sådan mångfald av rovsteklar som reservatet, speciellt när det gäller vedlevande arter. Enda liknande siffran jag hittat är 69 arter från Harghult i Småland (Johansson 2010). Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Rovsteklar 1980-2014 2014 Bivarg Philanthus triangulum (Fabricius, 1775) 1 1 Mimesa bruxellensis Bondroit, 1934 NT 1 1 Mimumesa beaumonti (van Lith, 1949) 2 Mimumesa dahlbomi (Wesmael, 1852) 5 Psenulus brevitarsis Merisuo, 1937 3 Psenulus fuscipennis (Dahlbom, 1843) 5 1 Psenulus concolor (Dahlbom, 1843) 1 Pemphredon morio Vander Linden, 1829 5 Pemphredon lethifer (Shuckard, 1837) 2 Pemphredon inornata Say, 1824 9 Pemphredon lugens Dahlbom, 1842 7 2 Pemphredon montana Dahlbom, 1845 6 1 Pemphredon lugubris (Fabricius, 1793) 40 Spilomena troglodytes (Vander Linden, 1829) 8 Spilomena beata Blüthgen, 1953 5 Spilomena enslini Blüthgen, 1953 4 Spilomena differens Blüthgen, 1953 2 Stigmus pendulus Panzer, 1804 4 Stigmus solskyi Morawitz, 1864 3 Passaloecus singularis Dahlbom, 1844 11 1 Passaloecus monilicornis Dahlbom, 1842 4 Passaloecus insignis (Vander Linden, 1829) 13 Passaloecus corniger Shuckard, 1837 21 2 Passaloecus eremita Kohl, 1893 2 1 Passaloecus borealis Dahlbom, 1844 1 Diodontus medius Dahlbom, 1845 6 4 Mellinus arvensis (Linnaeus, 1758) 3 1 Trypoxylon attenuatum Smith, 1851 5 Trypoxylon clavicerum Lepeletier & Serville, 1828 13 1 Trypoxylon medium de Beaumont, 1945 3 Trypoxylon minus de Beaumont, 1945 19 1 Trypoxylon figulus (Linnaeus, 1758) 21 Oxybelus uniglumis (Linnaeus, 1758) 3 Nitela spinolae Latreille, 1809 4 Tachysphex pompiliformis (Panzer, 1803) 2 Tachysphex obscuripennis (Schenck, 1857) 2 1 20

Rovsteklar fortsättning 1980-2014 2014 Crossocerus subulatus (Dahlbom, 1845) 19 Crossocerus quadrimaculatus (Fabricius, 1793) 6 1 Crossocerus vagabundus (Panzer, 1798) 7 Crossocerus assimilis (Smith, 1856) 9 Crossocerus congener Dahlbom, 1845 NT 16 1 Crossocerus podagricus (Vander Linden, 1829) 11 Crossocerus styrius (Kohl, 1892) 3 Gulnosad småsilvermun-stekel Crossocerus walkeri (Shuckard, 1837) 4 Crossocerus capitosus (Shuckard, 1837) 4 Crossocerus megacephalus (Rossi, 1790) 13 Crossocerus nigritus (Lepeletier & Brullé, 1835) 2 Crossocerus cetratus (Shuckard, 1837) 21 1 Crossocerus barbipes (Dahlbom, 1845) 6 Crossocerus annulipes (Lepeletier & Brullé, 1835) 12 Crossocerus distinguendus (Morawitz, 1866) 3 Crossocerus tarsatus (Shuckard, 1837) 1 Crossocerus varus (Lepeletier & Brullé, 1835) 4 1 Crossocerus ovalis Lepeletier & Brullé, 1835 1 Ectemnius cephalotes (Olivier, 1792) 16 Ectemnius continuus (Fabricius, 1804) 10 1 Ectemnius lapidarius (Panzer, 1804) 13 2 Ectemnius ruficornis (Zetterstedt, 1838) 6 1 Ectemnius cavifrons (Thomson, 1870) 22 3 Ectemnius borealis (Zetterstedt, 1838) 1 Ectemnius dives (Lepeletier & Brullé, 1835) 1 1 Lestica clypeata (Schreber, 1759) 4 3 Lestica subterranea (Fabricius, 1775) 1 1 Rhopalum coarctatum (Scopoli, 1763) 12 Rhopalum clavipes (Linnaeus, 1758) 6 Lindenius albilabris (Fabricius, 1793) 2 2 Nysson spinosus (Forster, 1771) 3 Argogorytes fargeii (Shuckard, 1837) 6 5 Argogorytes mystaceus (Linnaeus, 1761) 1 Astata boops (Schrank, 1781) 1 1 Bivarg Philanthus triangulum (Fabricius, 1775) En stor koloni påträffades vid den gamla skjutvallen 2014. Den är inte tidigare noterad i Tinnerö eklandskap. Bivargen Philanthus triangulum är en stor och spektakulär rovstekel som lever på honungsbin. En ganska stor koloni av artern påträffades vid den gamla skjutvallen centralt i reservatet. 21

Mimesa bruxellensis Bondroit, 1934 NT En mycket sällsynt art som tidigare ansågs som utdöd i Östergötland. Men ett fynd finns från Viggeby 2010. Aktuella förekomster finns i Uppland, Sörmland, Närke, Östergötland och Småland. Arten är beroende av mycket gynnsamt mikroklimat och tycks beroende av att anlägga bon där det är pågående erosion i finsand. Ett exemplar håvades vid slänten söder om Rosenkällasjön 24 juni. Arten är ny för Tinnerö eklandskap. Crossocerus congener Dahlbom, 1845 NT En av de mest sällsynta rovsteklarna som lever i död ved. Den förekommer främst i ädellövskogsmiljöer i östra Mellansverige. I Tinnerö har arten en stark population med många fynd främst från fönsterfällor. Ett exemplar håvades vid Villbacken den 9 juli. Lestica clypeata (Schreber, 1759) En ganska ovanlig rovstekel som lever på småfjärilar (speciellt gräsmott). Boet anläggs i håligheter i död ved. Den har tidigare varit rödlistad. Arten påträffades med en hona vid vägkant norr om Villbacken den 9 juli, samt två ex. vid brynet väster om Fröberget 24 juni. Den har fyra aktuella lokaler i Östergötland. Lestica subterranea (Fabricius, 1775) En rovstekel som lever på småfjärilar (speciellt gräsmott), men i motsats till släktingen Lestica clypeata anlägger Lestica subterranea sitt bo i sandig mark. Den hittades med en hona vid skjutbanan den 24 juni. Arten har tio aktuella lokaler i Östergötland. Den har tidigare varit rödlistad och är ny för Tinnerö. Rovstekeln Lestica subterranea är en av få rovsteklar som fångar fjärilar till sina larver. Den anlägger sina bon i marken i motsatts till släktingen Lestica clypeata som utnyttjar håligheter i död ved. Båda arterna är ovanliga och förekommer i Tinnerö. 22

Svävflugor Svävflugor är parasiter på olika gaddsteklar. Nio arter är påträffade i Östergötland. Under inventeringen i Tinnerö hittades fem arter, varav två av dessa är rödlistade. Svävflugor påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014 Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Svävflugor Bombyliidae 1980-2014 2014 Villa hottentotta (Linnaeus, 1758) 4 4 Silverfläckad sorgfluga Anthrax trifasciatus Meigen, 1804 NT 2 2 Anthrax anthrax (Schrank, 1781) 2 2 Hemipenthes maurus (Linnaeus, 1758) 3 2 Prickvingad svävfluga Bombylius medius Linnaeus, 1758 NT 8 8 Stor svävfluga Bombylius major Linnaeus, 1758 2 1 Silverfläckad sorgfluga Anthrax trifasciatus Meigen, 1804 NT Arten har inga tidigare fynd i artportalen från Östergötland. Den räknas som utdöd i Östergötland enligt senaste rödlistan. Arten är parasit på vedlevande vildbin. I Sverige är väggbiet Heriades truncorum en känd värdart men troligtvis kan även andra vedlevande solitära vildbiarter utnyttjas, speciellt som väggbiet inte påträffats i Tinnerö. Under senare tid finns främst fynd i Mälardalen och östra Småland. Arten är ganska lätt att uppmärksamma då den ofta sitter på solbelysta trädstammar med små håligheter i motsats till övriga liknande svävflugor som parasiterar marklevande bin och då främst påträffas på marken. Arten hittades dels vid brynet väster om Fröberget och dels vid Villbacken den 24 respektive 25 juni. Prickvingad svävfluga Bombylius medius Linnaeus, 1758 NT Arten är endast känd från ytterligare två lokaler i Östergötland. Den har en mycket stor population i reservatet. Populationen är kanske en av de största och livskraftigaste i landet. Den påträffades med totalt minst 10 exemplar spridda i reservatet, med som mest fyra ex. vid Humpen den 16 maj. En intressant observation är en äggläggande hona i en koloni av hartsbin i den gamla skjutvallen den 24 juni. Arten flyger från mitten av maj till slutet av juni. Tidigare har arten föreslagts parasitera långhornsbin och olika sandbiarter. Arten är parasit då den lägger sina ägg i olika bins bon och flugans larver lever på det insamlade pollenet, samt även på bilarven. Jag skulle tro att artens larver lever på pollen från ärtväxter, och i Tinnerös fall skulle den i så fall lägga sina ägg i bon hos vialsandbi, ärtsandbi, hartsbi och långhornsbi och dessa arters relativt starka ställning i reservatet ger förutsättning för en stor population för den prickvingade svävflugan. Den liknande och vanligare stora svävflugan Bombylius major skulle på liknande sätt kunna vara beroende av vilda bin som samlar pollen från sälg. Den flyger oftast också tidigare på säsongen. 23

Den rödlistade prickvingade svävflugan Bombylius medius förekommer i en mycket stor population i Tinnerö eklandskap. Troligtvis lever dess larver i bon av solitära bin som samlar pollen av ärtväxter. 24

Stekelflugor Conopidae Stekelflugor är en grupp flugor som lever som parasiter på olika gaddsteklar. Totalt är 10 arter rapporterade från Östergötland. Artgruppen är en mycket dåligt känd insektsgrupp i Östergötland och tre av de fem noterade arterna är nya arter för landskapet. De tre nya landskapsfynden är Physocephala rufipes, Myopa tessellatipennis och Conops strigatus. Stekelflugor påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014 Siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen. Stekelflugor Conopidae 1980-2014 2014 Physocephala rufipes (Fabricius, 1781) 1 1 Myopa tessellatipennis Motschulsky, 1859 2 2 Myopa buccata (Linnaeus, 1758) 2 2 Conops strigatus Wiedemann in Meigen, 1824 1 1 Conops flavipes Linnaeus, 1758 2 2 Gaddsteklar i Tinnerö förutsättningar och brister Gaddsteklar behöver två viktiga saker, boplatser och mat. Ofta är den ena eller andra faktorn begränsande för hur stor populationen är för en art. Det är inte bara mängden boplatser och mängden mat som spelar roll utan även avståndet mellan boplatsen och födokällan. Stora arter kan samla föda på större avstånd medan mindre arter inte flyger några längre sträckor. Även mikroklimatet är viktigt då steklarna är växelvarma och kan bara vara aktiva när det är varmt och stilla. Boplatser Marklevande arter Blottad mark finns lite varstans i reservatet men, det är mest i form av jord eller finkornig sand- lera. Boplatser för marklevande gaddsteklar finns främst vid solexponerade vägskärningar exempelvis vid Humpen, Söder om Rosenkällasjön, Norr om Dämmet med mera. Dessutom finns boplatser vid riktigt magra solexponerade bryn med lågvuxen vegetation som exempelvis väster om Fröberget och vid Villbacken. Riktigt sandmark finns egentligen bara vid den gamla skjutvallen centrali i reservatet och den sanden är transporterad till området. Detta gör att många sandmarksarter som finns i omgivningarna saknas eller är sällsynta i Tinnerö exempelvis de stora rovsteklarna i släktet Ammophila och Podalonia. Däremot hittades några sällsynta arter knutna till de mer finare fraktionerna exempelvis finmovägstekel och den rödlistade rovstekeln Mimesa bruxellensis. Även arter som är beroende av lera finns i reservatet exempelvis mörk lergeting och dess parasit guldstekeln Chrysis viridula. Många mindre krävande arter bland exempelvis sandbin kan anlägga sina bon under buskar och dylikt. Generellt är ytan lämpliga boplatser för gaddsteklar mycket liten i Tinnerö. Men skulle lätt kunna utökas genom aktiva åtgärder. Rödlistade marklevande gaddsteklar och deras parasiter i Tinnerö är bronsguldstekel, Mimesa bruxellensis, ängssolbi, fibblesandbi, vialgökbi och prickvingad svävfluga. 25

Vedlevande arter Gaddsteklar som lever i håligheter i död ved eller kvistar har det mycket bra ställt i Tinnerö. Det finns rikligt med döda ekar fulla med insektshål efter vedlevande skalbaggar. Dessa utnyttjas framförallt av många rovsteklar men även av vissa vägsteklar och solitära bin. En annan lämplig boplats är timmerväggar till hus och ladugårdar, denna miljö finns främst vid Fröberget. Artrikedomen av vedlevande gaddsteklar är troligen bland de högsta i landet i Tinnerö. Rödlistade arter i denna kategori är väggcitronbi, större vedgeting, Crossocerus congener och silverfläckad sorgfluga. Föda Variationen i Tinnerös eklandskap ger förutsättning för mycket föda både för steklar beroende av pollen eller av bytesdjur. För bin är blommande träd och buskar som äpple, sälg och rosenbuskar mycket viktiga, blommande träd och buskar finns rikligt i stora delar av reservatet. Några biarter är beroende av vissa blommor som gökärt, käringtand, gråfibbla och blåklockor. Dessa växter återfinns främst i de magraste och mest välhävdade samt solbelysta delarna av reservatet. Ytorna är dock generellt ganska små. Många biarter saknas i reservatet beroende på att pollenkällan är för begränsad. Detta gäller exempelvis väddsandbiet som samlar pollen från åkervädd. Enligt undersöknigar krävs minst 300 plantor av åkervädd för att en livskraftig population av väddsandbi ska finnas i ett område (Larsson 2007). Det är också mycket viktigt att det finns mat under hela säsongen. Sent betespåsläpp och slåtter gör så att det är en mycket stor blomrikedom på våren och försommaren, allt eftersom markerna slås eller betas minskar blomprakten och till slut finns födoresurser endast kvar längs vägkanter och trädgårdsmiljöer. Ett torrår som 2014 var det inte mycket blommor kvar i mitten av augusti, vilket gör att sent flygande arter exempelvis arter som lever på blåklockor missgynnas. Även arter som övervintrar som vuxna som smalbin och blodbin har det svårt, då det för deras del behövs mat under både sensommar och vår. De parasitiska arterna på bin, blir än mer känsliga, då de kräver att det finns en tillräckligt stor population av värdarterna över tiden. Troligtvis är födotillgången för rovlevande gaddsteklar inte lika varierande, men om alla örter är nedbetade eller slagna på sensommaren finns det rimligtvis mindre av bladlöss eller växtätande skalbaggar. Dessutom behöver även rovsteklar föda för sig själva och inte bara föda till sina larver. Den vanligaste födokällan för fullbildade gaddsteklar är nektar från blommor. Mikroklimat Mikroklimatet är för steklarna kanske en lika viktig faktor som mat och boplatser. Steklar kan bara vara aktiva om de är varma, alltså behöver deras boplatser och födosöksplatser vara vindskyddade och solbelysta. Eklandskapets variation med bryn och gläntor ger en förutsättning för arterna, men det är förvånandsvärt hur lite gaddsteklar som finns i de mer öppna och homogena betesmarkerna och ängarna. 26