Notiser om alla barn som togs in på Källbäck 1915-19 De barnaöden som skildras här under bygger på uppgifter i Källbäcksliggarna samt i fattigvårdens noteringar. 1915 Harry Julius Andersson kom till Källbäck som femåring i mars 1915 tillsammans med lillasystern Sonja Julia Margareta. De två och den äldre brodern Helmer Enok var barn till en ogift mor. En äldre halvsyster till dem hade dött samma år Harry föddes. Senare skulle Harrys och Helmers far, en eldare, legitimera pojkarna vilket betyder att han erkände faderskapet. Däremot erkände han inte faderskapet till Sonja. Hon flyttades efter två veckor från Källbäck till Försörjningsinrättningen vilket tyder på att modern tagits in där. Helmer hade varit en period på Stora Källbäck åren 1910-11 innan han utackorderades till en hemmansägare i Hedesunda. Vintern 1918-19 var bröderna inne en ny vända på Källbäck och låg på epidemisjukhuset tillsammans. Tre syskon Persson kom samtidigt till Källbäck i april 1915. Storasyster, tolvåriga Anna Kristina, var född i Gävle och skulle stanna i landet. Hon blev utackorderad i juli. Mellanbarnet, nioårige Harry Joel, var född i Kanada. Lillebror, sjuårige Karl Gustaf, var född i Spokane i USA. Bröderna utvandrade i november med sina föräldrar. Till myndigheterna uppgav de att de skulle till Oslo. Under en period var Karl Gustaf på Försörjningsinrättningen vilket tyder på att någon av eller båda föräldrarna var där. Signe Paulina Sirberg kom till asylen i september 1915 som tvååring. Pappan hade dött vid 26 års ålder i tuberkulos tre dagar före Signes födsel. I dödsannonsen skrev den blinda änkan Paulina: "Uti unga åren du gick bort från mig, Ensam nu vid båren jag begråter dig". Orsaken till att Signe kom till Källbäck var att mamman låg döende på Selggrens sanatorium, 32 år gammal. 1918 utackorderades Signe till en maskinist i Bomhus. 1922 konstaterades att Signe var liten och blek, såg dåligt och hade svårt för att tala. Hemmet var slarvigt liksom fostermodern. 1924 kom Signe tillbaka till asylen för att kort därefter skrivas ut till en farbror på Brynäs, en chaufför. Hon beskrevs nu som friskare och frimodig. 1925 konstaterades att hon hade tuberkulösa körtlar. Hon skickades till sanatoriet Glösbo. Farbrodern kunde inte ta henne tillbaka efter Glösbo eftersom de själva hade en gosse som ej är särskilt stark. Signe kom tillbaka till asylen efter Glösbo. 1929 fick hon plats hos en änkefru, året därpå hos en kontorist innan hon flyttade till Ångermanland varvid anteckningarna upphör. Tre syskon Martinell kom in i oktober 1915. De var halvsyskon till fyra Martinell-barn som varit på Källbäck 1909. Sjuåriga Margareta Elisabet var på
Källbäck i fyra omgångar för att till slut ackorderas ut 1919. Sexåriga Gertrud Helena var på asylen tre omgångar. Sista utskrivningen var till sjukhus i november 1918. Femårige John Albin var sex omgångar på Källbäck. Det finns en notering om utackordering 1919. Då bor han hos en fosterfamilj i Storvik. 1920 kom han till en lantbrukare i Norrtälje. Hemmet slarvigt, fosterfadern ibland besvärlig till lynnet. Gossen ej vidare begåvad. 1923: Gossen är magrare och verkar nervös. Fosterfadern besvärlig på grund av sömnlöshet varför det är tråkigheter i hemmet. 1924: Gossen är spenslig och klen och orkar ej med något tyngre arbete. Bäst om han kan få lära något yrke. Systrarna Danielsson, femåriga Aina Elisabet och fyraåriga Margareta Elisabet, tillbringade 22 dagar i oktober-november på Källbäck och fick sedan komma hem till modern. De togs om hand tillfälligt sedan fadern, en körkarl från Elfkarleby, gripits och dömts till två månaders fängelse för hustrumisshandel. Fem syskon Larsson Rosén kom till Källbäck under loppet av tretton år. Pappan var en stuveriarbetare som hade en familj med tre barn samtidigt som han startade ytterligare en familj med sex barn. Han gifte sig 1919 med fästekvinnan, en hushållerska. De två äldsta syskonen kom till asylen i december 1915. Anna Margareta var fyra år första asylvistelsen. Hon åkte ut och in på Källbäck fram till 1928 då hon fyllt sexton år och började en anställning. Albin Emanuel kom till Källbäck med Anna. Han var då tre år. Samtidigt som systern skrevs ut till anställning togs Albin in på skyddshem. Om pappan noterades att han 1913 dömdes att böta 15 kronor för fylleri, trots att han skaffat läkarintyg på att han minsann var nykter när han släpptes ur arresten. Andra barn Larsson Rosén på Källbäck var Henny Linnéa som var inne i två omgångar åren 1916-18, Karl Ivar två omgångar åren 1917-19 och Ada Maria som kom in på Källsbäck som tvååring och efter nio månader utackorderades till jul 1920. Fyra bröder Dahlén tas in på Källbäck några dagar före jul 1915 och en femte ska tillkomma två år senare. Barnen registreras som oäkta men skulle i dag kallas sambobarn. Fadern ska senare gifta sig med sina fem söners mor. Om pappan, en bagare, skrev Gävle Posten den 27 juni 1911: "Fattigvårdsdirektör Englund har till åtal för hemfridsbrott anmält arbetaren Johan Wilhelm Dahlén, hvilken den 23 ds, just som midsommarfest firades på försörjningsinrättningen, där inkommit och ställt till oväsen. Då han skulle utföras satte han sig till våldsamt motstånd och utfor i missfirmelser mot personalen." Äldste sonen Karl Axel är åtta år när han kommer till asylen första gången. Tre år senare blir han utackorderad till en hemmansägare i Hedesunda. Ur inspektionsrapport: "Fosterföräldrarna vilja ej mista honom för något pris. Pojken säges vara ovanligt snäll, glad och hjälpsam, intresserad av allt och ivrig att vara med överallt. Han går i Landa skola. Axel är en stor, frisk och kraftig pojke. Han ser
glad, käck och trevlig ut och har det tydligen så bra man kan önska." 1924 får han plats hos en lantbrukare i närheten av fosterhemmet. "Han är duktig och arbetsam. Alla är nöjda och belåtna." Son nummer två John Mauritz är fem när han kommer till asylen och tretton när han utackorderas. Han har tbc men "får utackorderas om någon särskilt vill ha honom som fosterbarn. 1923 kommer han till en jordbrukare i Marma. "Ett gott och välbärgat lantbrukarhem. Mauritz är en snäll och duktig pojke, frisk, får god fostran och vård." Son nummer tre Gösta Vilhelm är fyra vid ankomsten. Han åker in och ut på sjukhus tills han är tretton år då han utackorderas till en hemmansägare i Västland där han får "god vård och fostran. Fosterföräldrarna är mycket nöjda och förtjusta i honom." Son nummer fyra Sven Ragnar är två när han kommer till Källbäck. Periodvis vistas han på sanatorium för tbc och utackorderas när han är tio år. Vid årsskiftet 1923-24 kommer han till Rettigska barnhemmet, får tbc och kommer till sanatorium i Glösbo. Åter till Rettigska 1925 när han är tolv år men i december detta år skickas han till Strömsbro sanatorium. Sommaren därpå kommer han till pojkhemmet Engelsberg. Minstingen Nils Einar är två år när han kommer in 1917 och skrivs ut till sanatorium när han är nio år. 1916 Anders Ludvig Björklund var äldst i en barnaskara som till slut räknade tio syskon. Han kom till Källbäck som sjuåring i april 1916 och stannade tre månader. 1920 var han tillbaka i två månader kring jul, nu tillsammans med nummer två i skaran, femårige Karl Valter och nummer tre Nils Ivar Ludvig, ännu ej två år fyllda. Om pappan, en stuveriarbetare, skrev Gefle Dagblad den 9 december 1913: "Polisen har för lösdriveri häktat en person härifrån staden, som upprepade gånger och under åratal brustit i skyldigheterna mot sin familj, vilken nu befinner sig i nästan utblottat tillstånd. Mannen är naturligtvis en slav under spriten, och äger ej förmåga att hålla sig uppe." Pappan hade då avförts till Svartsjö för tvångsarbete. 26 juni 1914 skrev samma tidning under rubriken En bråkmakare inför rätta att pappan ställt till med uppträde utanför kafé Ruddam. Han hade inte blivit insläppt och bråkat. "Till slut kastade han ett stenkärl in genom fönstret, så att glasskärvorna yrde omkring. 1926 är Karl och Nils tillbaka på Källbäck med tre yngre syskon, fyraårige Folke Sigvard och treåriga tvillingarna Ulla Britt och Anna Greta. Barn nummer sju, Lars Olof, kom in första gången som tvååring 1927. 1920 fick fadern straffarbete för stöld. Ur Gefle Dagblad 13 oktober 1920: Härom dagen gick en full hamnschåare och 'inspekterade' några vedtravar på kajen. I samma veva passerade en åkare, varvid schåaren hejdade honom och utbjöd till salu några famnar av veden. Åkaren nappade på kroken och betalade kontant, varefter schåaren försvann. Han har emellertid nu anhållits och erkänt sina lilla köptenickiad." Modern flyttade tillbaka till sina föräldrar som var arrendatorer i Vattholma och tog några av barnen med sig. 1926 togs båda föräldrarna in på fattighusets ålderdomsavdelning tillsammans med de yngre
barnen. Intagningen där motiverades med att familjen bodde i en tbc-bostad, en sommarbostad på rum och kök, torftigt och slarvigt på Norrlandet. Enligt hyresvärd fattigt och dåligt ställt för barnen, får ej tillräckligt med mat. Mannen går arbetslös, slö. 1930 häktades modern för misstänkt stöld. Om barnens öden är följande noterat: Anders dog när han var 20 år. Karl kom till pojkhemmet Engesberg sedan han varit delaktig i tjuvnadsbrott. Senare hade han jobb i ett bageri. Ulla Britt blev utackorderad i flera omgångar. Anna Greta dog i tbc sju år gammal. Lars Olof utackorderades i flera omgångar men kom så småningom till sin mor som blivit änka och flyttat till Stockholm. Inez Gunborg Wallin var yngsta barnet av sex och kom som tvååring till Källbäck i juni 1916. Tre år senare kom hon till en hemmansägare i Hofors men där fick hon bara stanna några dagar över jul. 1921 utackorderades hon igen, nu till en hemmansägare i Björklinge där hon stannade fyra år. Efter en tredje sejour på Källbäck kom hon som tioåring till barnhemmet för flickor De ungas skydd. Allt gott och bra blev sista noteringen i Källbäck. Om pappan, en hamnarbetare, noterade barnavårdsakten att han 1919 dömts för fylleri och våldsamt motstånd att böta 50 kr. Året därpå fick han böta 300 kronor för sedlinghetssårande gärning. 1921 rannsakades han för stöld i Morastrand. Han hade stulit 50 kronor från en kamrat på försörjningshemmet och gett sig av söderut. Han erkände och dömdes för första resan stöld till 3 månaders straffarbetare samt att ersätta det stulna. 1922 uppsökte han sin hustru på Brynäs, drog kniv mot en son och finkades. 1923 dömdes han för sedlighetssårande gärning till 300 kr i böter. Den 8 maj 1925 skrev Gefle Dagblad: "Häktad för våldtäkt. För försök till våldtäkt mot en lärarinna i Roslagen, begånget för ett par veckor sedan, har fjärdingsman Bodin i Tegelsmora anhållit K.J. Wallin från Gefle. Den anhållne nekade till en början energiskt till brottet men sedan landsfiskar Åkeson i Östhammar ankommit till platsen och anställde förhör med honom, fann han för gott att erkänna." Majken Oskaria Yvonne Hägerstrand är på asylen tio dagar i juli 1916, ännu ej fyllda tre år. En lillebror hade dött i maj, en månad efter det att den 25-åriga mamman fött sitt tredje barn. Det tredje barnet dog i juli och mamman i augusti. Det framgår inte om Majken skrevs ut till pappan, en före detta korpral, eller till släkt. 1917 Fem syskon Holmberg blev föräldralösa 1917 när deras ogifta mor dog. Den yngsta i barnaskaran, en nyfödd flicka, kom direkt till fosterhem men de fyra äldsta kom till Källbäck. Erik Rudolf skulle fylla fyra år när han kom. Två år senare utackorderades han till moderns moster i Bomhus, gift med en fabriksarbetare. "Ett rent och ordentligt hem, en egen dotter som går i
borgarskolan i Gävle. Gossen är frisk och rar, syntes mycket fästad vid fostermodern." Under de första åren fungerade det bra mellan Erik och fosterföräldrarna men 1923 anmälde grannar att pojken får arbeta för hårt och har för litet ledighet. En inspektor träffade pojken i skolan och rapporterade att han är frisk, men mager och ganska torftigt klädd. Hans lärarinna säger att han kan sina läxor och uppför sig bra i skolan. Han är alltid hel och ren i klädedräkten, fastän enkelt klädd." En släkting tog pojken från fosterhemmet. Erik sa att han inte vill tillbaka då "mamma på hösten blivit så sträng och stygg". Han påstod att hon nöp honom på halsen så bloden rann för att han använde för mycket tvål då han tvättade sig. Fostermamman försvarade sig: Har jag varit för hårt på gossen må gud förlåta mig, endast i bästa mening har jag uppfostrat honom. Stryk har han fått, det nekar jag ej till, men när han både ljugit och snattat måste han ha straff. Fostermamman är villig återtaga Erik och anser sig ej ha handlat orätt mot honom, sitt häftiga lynne vill hon försöka stävja. 12 oktober detta år "Intogs Erik tills vidare å barnasylen. Fru V. önskar besöka honom där för att söka vinna honom åter." December 1923: "Fru V. vidtalad, vill ej återtaga gossen. Erik fick stanna på Källbäck till juni 1926 då han kom till Norrskedika gruva i Östhammar hos en lantbrukare Andersson. Rapport därifrån i juli 1926: "Erik frisk och trivs mycket bra i det nya fosterhemmet." Juni 1928: "Erik vuxit och blivit stor och lång och ser frisk ut. Fosterföräldrarna tycka bra om honom och hoppas att han kommer att stanna ännu något år. Han säger att fosterföräldrarna äro snälla mot honom och han får vad han behöver." Eriks storasyster Edit Anna Linnéa var nio år när hon kom till Källbäck efter mammans död. Efter ett halvår placerades hon i fosterhem hos en jordbrukare i Torsåker men kom tillbaka till barnasylen för att placeras i nytt fosterhem i Uppsala hos en murarfamilj. Läraren ansåg fosterhemmet mindre lämpligt. Fostermodern fick order inte släppa ut flickan ensam på kvällarna, det hade varit tråkigheter med några gossar. Hon ville bli sjuksköterska men läraren ansåg henne mindre begåvad. 16 år gammal fick hon plats i en familj i Uppsala. Edits yngre syster Inez Asta Louise kom till Källbäck med sina syskon. Efter ett och ett halvt år kom hon till en bagare i Ytterharnäs som fosterbarn, ett gammaldags hem utan egna barn. 1925 dog fosterfadern och Inez sändes tillbaka till barnasylen. Fosterfadern hade varit svag för Inez men fostermodern hade haft en del anmärkningar. Inez är ombytlig och ej vidare uthållig. 1924 hade det konstaterats att fostermodern var sträng mot flickan "men det behövs". Asta hade fått hjälpa till med hushållet och i bagarens kafé. Efter barnasylen fick hon plats i familj på Drottninggatan. När hon fyllt 16 år fick hon anställning hos en lantbrukare i Marma. Tre syskon Wickman kom till Källbäck i februari när deras moder var sjuklig och gravid. De var sexårige Paul Gerhard Emanuel, fyraåriga Jenny Majvor och treåriga Eivor Anna Elisabet. I juni föddes det fjärde syskonet, Karl Gustaf. Tre veckor senare fick flickorna komma hem medan Paul Gerhard
Emanuel stannade till mars året därpå. Då dog han. Dödsorsaken är inte noterad men en dödsannons är inklistrad i loggen: Sakta kom ängeln och log, viskade: nu lilla Manne är det nog." Månaden därpå dog modern. Ur dödsannonsen: "Nu slutar smärtan, du vunnit frid, men lämnat hjärtan, som saknar dig." Pappa blev änkling med tre barn. 1919 kom familjens minsting Karl Gustaf till Källbäck där han stannade två år med undantag av en kort sommarvistelse i familjen. Tre syskon Mineur kom till asylen i februari 1917, nioåriga Karl Valdemar, sjuåriga Margit Linnéa Axelia och fyraåriga Erik Gustav Ragnar. Erik skulle bli kvar i åtta år och Karl i fyra. Det enda av syskonen som det finns utförliga anteckningar om är Margit, som kom till en hemmansägare i Sala efter två år i asylen. "Ett välbärgat hem och fosterföräldrarna önskar behålla flickan. Denna är egensinnig och besvärlig men ser frisk och trevlig ut. Det går bra för henne i skolan." Senare noterades att flickan är envis. Fosterföräldrarna har flera gånger funderat på att lämna tillbaka henna till asylen. Men det slutade med att hon blev mer stillsam, konfirmerades och gick ut skolan utan problem. Ett fjärde syskon, Nils Harry kom till Källbäck 1919 som tvååring. Alla pojkarna låg periodvis på epidemisjukhuset under en tid när spanska sjukan tog många liv. Kanske skrevs pojkarna ut direkt från sjukhuset, kanske dog de på sjukhuset. Hans Evert Åsbrink var kanske moderlös eftersom han bodde omväxlande hos en moster och mormor. En annan möjlighet är att hon hade tbc och att barnen skildes från henne för att hålla sig friska. Hans kom till asylen i maj 1917, året han skulle bli sju år, från mormor och morfar i Strömsbro. Morfadern var stuveriarbetare. Det noterades att pappan var schaktmästare i Stockholm. Efter ett och ett halvt år på Källbäck rymde Hans till en moster men hämtades tillbaka. Han stannade på Källbäck tills han fyllde 14 år då han skrevs ut som fosterbarn hos en släkting, en fiskhandlare i Strömsbro. En tre år yngre syster till Hans, Elsa Alfrida, hade varit på Källbäck som treåring redan 1915. Hon åkte fram och tillbaka mellan asylen och tbc-anstalter tills hon skrevs ut som sextonåring. 1918 Två syskon Näktergal kom till asylen i februari 1918, nioårige Einar Andreas och sjuåriga Margit Linnéa. De stannade 61 dagar och skrevs ut till mamman. Barnen var födda i mammans andra kull. Den första hade hon med en sågverksarbetare som dog 1906, den andra med en vagnlastare vid Kastet som 1912 tagit sitt liv genom att sticka sig i halsen med en slidkniv. Einars och Margits pappa hade fått följande eftermäle i Gefle Dagblad den 14 juni 1912: Känd som en duktig arbetare. På sistone lär han dock ha slarfvat en smula. När pappan tog sitt liv hade mamman påbörjat en tredje barnakull och fått en dotter med en gjutare.
Fyra syskon Johansson kom till asylen i juni när deras mor var höggravid med det femte barnet. Det var åttaåriga Märta Erika, sexåriga Elsa Maria, fyraåriga Erik Emanuel och treåriga Ingrid Birgitta. Pappan var stuveriarbetare. Syskonen Johansson var bland de första som togs in utan andra familjebekymmer än att modern skulle föda och att barnpassning inte kunde ordnas. Denna grupp av tillfälliga, kortvariga intagningar skulle öka och bli en hörnsten i Källbäcks verksamhet. Syskonen Olsson kom till asylen i december, några dagar innan pappan dog 38 år gammal i en svår sjukdom. Åttaårige Sven Gustaf utackorderades i mellandagarna till sin farfar, femåriga Anna Lisa i januari 1919 till en konduktör. Vad som hänt mamman framgår inte av handlingarna. Syskonen Pettersson kom till asylen strax före jul 1918, femåriga Märta Cecilia och treåriga John Martin. De utackorderades månaden därpå. Vid intagningen hade de en storebror på Rettigska. Orsaken till att de togs om hand var att deras mamma dött. Pappan hade tidigare dödsförklarats i Nordamerika. John kom till en glasmästare i Bomhus och fick senare omdömet Frisk men mager. Det går bra i skolan. Han är snäll och utmärkt väl klädd. Märta flyttades under 1919 till flickhemmet Salem där hon senare fick omdömet Frisk, går i skolan och sköter sig bra. Trevlig flicka. 1919 Fyra syskon Pettersson kom till Källbäck i mars 1919, tolvåriga Lilly Victoria, tioårige Nils Arne, nioårige Karl Sigurd och sexåriga Signe Cecilia. De var inne tillfälligt och fick snart komma hem till modern, änka efter en bryggeriarbetare som dött tre år tidigare. Karl vistades en kort tid på epidemisjukhus under denna tid när rädslan för spanska sjukan var stor. Ludvig Bertil Rudolf Fryckselius var nio år när han kom till asylen i juni 1919. Där blev han kvar i tio månader. Ludvig var född i Malmberget där pappan tagits in på en försörjningsinrättning. Modern och Ludvig hade vistats i Järvsö där mamman varit hushållerska hos en arbetare. De fick barn tillsammans, mammans fjärde barn. Sedan hade mamman, Ludvig och lillasystern från Järvsö kommit till Gävle där mamman varit hushållerska åt en körkarl. Utkastad därifrån kom mamman och lillasystern till Försörjningsinrättningen i Gävle medan Ludvig kom till Källbäck. Det finns inga noteringar om familjen efter april 1920 då Ludvig skrevs ut till mamman. Holger Emanuel Johansson vistades i asylen en enda dag i juli 1919 innan han skickades till Hille kommun, som enligt Gävles barnavårdsbyrå var ansvarig för den fyraårige Holger. Bakgrunden till omhändertagandet var att en
stuveriarbetare börjat umgås med en annan kvinna och slängt ut Holger, hans nyfödda syster Naimi och deras mor, den ogifta hushållerskan och fabriksarbeterskan Emila Josefine. Stuveriarbetaren var far till båda de utslängda barnen. De tre utslängda fick tillfällig bostad hos barnens mormor. Modern skall bo hos sin mor och skaffa sig arbete i trädgård eller fabrik. Tycker att hon skulle vilja lämna det minsta barnet hos fadern och ha gossen själv, men han, fadern, går icke med på detta. Vill icke veta av varken mor eller barn. Mormor har ett litet torftigt enkelrum, har en vuxen son hemma. Hon är trött och förbi av alla bekymmer för dottern och hennes barn. Kan ej ha gossen hos sig, måste gå i hjälphus för att försörja sig. Två år senare fick Holger komma till sin far och hans nya kvinna. Lillasyster kom till en familj i Årsunda. Mamman arbetade i Ahlgrens fabrik. Erik Gotthard Johansson hade varit i asylen två månader 1916 och kom tillbaka som femårig i juli 1919 tillsammans med tvåårige lillebrodern Nils Ingvar Engelbrecht. Modern hade först fött två oäkta barn och sedan två inom äktenskapet med en träarbetare. De två bröderna åkte fram och tillbaka mellan modern och Källbäck under sex år. Storebror blev senare anställd vid en porslinsfabrik. Lillebror utackorderades i mars 1923 till en jordbrukare i Rörberg där han stannade drygt ett år tills han återvände till barnasylen. Fosterföräldrarna, som hade en flicka på tio år, hade klagat över att Nils var "osann, bråkig och besvärlig". Han anklagades för att vara vild och bångstyrig samt svår emot fosterföräldrarnas flicka. De kan aldrig lämna barnen ensamma av fruktan för att gossen ska misshandla flickan". Ingvar vidtalas, fosterföräldrarna lovar försöka igen. Det slutar dock med att pappan är sjuklig och klen och inte orkar fostra gossen. Nils kommer tillbaka till Källbäck och stannar där tills modern kan ta hand om honom. Johan Eskil Hilding Lindström kom till asylen i september 1919. Då var han nio år. Som faderlös hade han varit utackorderad hos en pråmskeppare i Öregrund men nu blev det Källbäck i mer än tre år. Till jul 1922 kom Johan till en arrendator i Hedesunda som tog med sig Johan när han senare flyttade till Söderfors. Gossen frisk och snäll tycker fosterföräldrarna. Johan blir kvar i fosterhemmet tills han blir vuxen. Dorrit Eleonora Andersson kom till Källbäck första gången i juni 1919 som tvååring. Hon var enda barnet till en ogift kvinna som arbetade på ett ångbryggeri. Fadern vistades på okänd ort. 1920-23 var Dorrit utackorderad i fosterhem i Gysinge och kom tillfälligt tillbaka till asylen då fostermodern är nervklen och ska vila sig. Det konstaterades att Dorrits riktiga mor inte kan ha henne. "Modern skriver någon gång. Sände flickan julklapp men har aldrig besökt henne i fosterhemmet." 1924 fick Dorrit nytt fosterhem i Östervåla. "Ett ordentligt och bra arbetarhem. Inga egna barn, Dorrit trivs bra, har blivit
frimodigare. Nu har modern sänt tyg till kläder samt leksaker." Sommaren 1924 besökte modern hemmet, till jul sände hon en sparkstötting. "Hon skriver och är intresserad av flickan." 1928 konstaterades att den biologiska mamman "hälsar på varje sommar. Signe Eugenia Molin kom till Källbäck i juli när hennes mor togs in på Försörjningsinrättningen med lillebror Birger i väntan på plats på Mogrens sanatorium. Pappan, en maskinförare, ordnade med barntillsyn så att Signe kunde komma hem en månad senare. I augusti 1920 dog mamman. I dödsannonsen skrevs att Hon har kämpat, hon har vunnit. Livets krona har hon funnit.