Svenska Klätterförbundet #130 juni 2006 Pris: 50 sek. Said sätter 8c+ La Novena Puerta: 25 meter med 18 meters överhäng... Hampi bland apor och tempel i Indien Dollan hinsides vi guidar dig till andra sidan
ledaren Go dagens! Känns gött att kunna bjuda er på ett fullspäckat nummer som jag hoppas både skall inspirera till egna klätteräventyr och vara skön hängmattelektyr så här i sommaren. Med inte mindre än tre intervjuer med tre ruskigt duktiga klättrare (Said Belhaj, Will Gadd och Johanna T Stålnacke) har detta nummer blivit lite av en intervjuspecial. Erik Massih är som ni vet vår outtröttlige redaktör/ihopsamlare för Nytt och noterat. Han håller ögon och öron öppna för att snoka rätt på klätterprestationer som är väl värda att lyftas fram i rampljuset och han vill såklart gärna ha in tips. Hoppas att ni får en skön sommar med mycket klättring! Glöm inte ta med kameran och skicka in era bästa klätterbilder till Skarpladdat. Och behöver ni svalka av er i sommarvärmen kan vi tipsa om DWS-tävlingar i både Östersund och Helsingborg! Klättra väl, Eva Olsson A B S O L U T E A L P I N E Bergsport utges av Svenska Klätterförbundet, SKF Adress: Bergsport, Stenvinkelsgatan 8, 302 36 Halmstad Telefon: 035-12 80 44 (kvällar och helger) E-post: bergsport@brant.se Redaktör: Eva Olsson Layout: Johan Ljungström Prepress: SG Zetterqvist Annonsbokning: Ad 4 you media AB, Thomas Palm, tel: 08-556 960 17, mobil: 070-253 97 56 thomas.palm@ad4you.se Mikaela Bjarnesson, tel: 08-556 960 18, mobil: 073-425 95 82, mikaela@ad4you.se Produceras av: ZetterQvist Förlag AB, tel: 031-743 20 80, fax: 031-743 20 90 Vd, ZetterQvist Förlag AB, Thomas Molin, tel: 031-743 20 86 Tryck: SG Zetterqvist, Göteborg BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Åsikter i artiklar och debattinlägg är författarens och inte redaktionens. Omslagsbild: Said Belhaj på La Novena Puerta, 8c+. Bild: Per-Ola Andersson. Läs intervjun på sid 18 19. Swiss Quality www.mammut.ch
Hampi gudomlig bouldering i Indien Klubbresa till El Chorro en blandad skara njuter av spanska klippor Said Belhaj förste svensk att göra 8c+ Will Gadd en skön glidare Rosendal historiskt boulderområde Stetind tillbaka till ruta 1
NM mitt i äventyret...40 Kalksten geologilektion del 3...38 Kort från klubbarna...22 Nytt & Noterat...20 Henrik af Petersen klättrar Bistec de bicep 7b+ på finfin kalksten. Geologilektion del 3 hittar du på sidorna 38 39. Bild Fredrik Rapp.
förbundsnytt/info Access vid Tunaberg Tunaberg (Simonsberget) har blivit naturreservat och nya regler gäller. Under förutsättning att man möter det grundkriterie som klätterförbundet tagit fram krävs inget tillstånd att bedriva kursverksamhet på Simonsberget (Tunaberg). Dock råder anmälningsplikt för all organiserad verksamhet (ej klubbresor med egen klättring). Detta för att Länsstyrelsen i Sörmland kräver statistik från SKF för varje år. För kursverksamhet gäller följande: Anmälningsplikt gäller för normerade kurser som hålls av anslutna klubbar och/eller av auktoriserade instruktörer om max två dagar. Anmälan av kurs skall göras senast en vecka efter att kursen hållits och skickas till kansliet. För övriga verksamheter skall tillstånd sökas. Godkänt tillstånd debiteras med 200kr. Tillstånd sökes för hela året. Anmäler man inte kursen i tid riskerar man att förlora sin rätt att hålla kurs på berget. De som har kurser eller verksamhet förbinder sig att ta reda på och följa SKF:s miljöpolicy. Klättring, borstning av leder och byte av bultar får endast ske på etablerade leder. Tältning inom reservatet får endast ske mellan eldningsplatsen och torrdasset och högst under två dagar i följd. Tältning får också ske på den öppna marken som ligger strax utanför reservatet, nära eldstaden. Eldning får endast ske på särskilt iordningställd plats som är markerad med skylt. Enbart utlagd eller medhavd ved får användas. Alla styrelseförslag gick igenom Den 25 mars, på vårens första soliga dag, hölls Svenska Klätterförbundets årsmöte på Klätterverket i Stockholm. 16 klubbar med sammanlagt 38 röster deltog på mötet, samt representanter från SKF. Det hela inleddes med förmöte med information om förbundet från kommittéer och styrelse. Under lunchen och innan årsmötet skulle börja, var det fritt fram att ställa frågor direkt till SKF:s funktionärer och lära känna nya klättermänniskor från hela Sverige. Eftersom inga (!) motioner från klubbarna eller propositioner från styrelsen kommit in, gick mötet förhållandevis smidigt, förutom på en till synes klassisk punkt: tävlingsverksamhetens budget. En del ansåg att det satsas för mycket pengar på landslaget med tanke på hur många det är som tävlingsklättrar, men eftersom det inte kom fram något motförslag röstades styrelsens förslag igenom. Valberedningens förslag på styrelseposter antogs också och styrelsen ser numer ut så här: ORDFÖRANDE: Niklaes Nathén, Östersunds KK Vice Ordförande: Adam Blomberg, Göteborgs KK KASSÖR: Anders Linder, Umeå Klätter- & Högfjällsklubb (nyvald) SEKRETERARE: Stina Nilsson, Ölands KK LEDAMOT: Malin Herzig, Stockholms KK Suppleant: Magnus Glans, Göteborgs KK Suppleant: Christian Lund, Umeå Klätter- & Högfjällsklubb (nyvald) Efter avslutat möte bjöds det på Total Boulder i miniformat, och deltagarna fick kämpa hårt på Klätterverkets sköna väggar innan det var dags att fara hemåt igen. Access söker ordförande och fler medarbetare Många är överens om att detta är SKF:s viktigaste frågor, men var finns engagemanget? Hör av er till kansliet. DU behövs! Accesskommittén söker en ordförande och fler medarbetare, och alla måste hjälpa till med att hitta lämpliga personer. Det gäller allas berg och tillgången till klättring, så kontakta kansliet med namn på bra kandidater pronto! Det är bra om de har kunskap inom accessfrågor, men det viktigaste är att de tycker accessarbetet är viktigt. Betald helikopterräddning hade väl suttit fint? Läs mer om den nya klätterförsäkringen, och hur du kan göra den ännu bättre för bara 200:- per år. Sidan 8
förbundsnytt/info Förbättring av klätterförsäkringen Medlemsförsäkring K61940, kategori 1, som alla medlemmar innehar Till att börja med kan vi med glädje informera om att den obligatoriska medlemsförsäkringen har blivit bättre. Begränsningarna har blivit betydligt färre och flera ändringar har gjorts. Försäkringen gäller numer hela året även utomlands, d v s. den 45 dagars begränsning som tidigare fanns är slopad. Dessutom är maxgränsen flyttad till 6000 meter i hela världen. Inga geografiska begränsningar råder. Den gäller för all klättring både i Sverige och utomlands. Sålunda innefattas tävlingar, klättring på konstgjorda väggar inomhus såväl som utomhus, bouldering, klippklättring, teknisk klättring och isklättring. All klättring över 6000 meters höjd är undantagen från försäkringen. Medlemsförsäkringen gäller från den dagen du betalar medlemsavgift till din klubb och kalenderåret ut. Du får inget försäkringsbevis och vid en eventuell skada görs en skadeanmälan i efterhand. Ring Folksams Idrottsenhet, tel 08-772 87 40. Klubbens ordförande eller kassör skall styrka att den skadeanmälda varit medlem vid olyckstillfället. Det kan vara viktigt att rapportera om en skada till Folksam även om du inte får en invaliditetsskada vid eller nära efter skadetillfället. Skulle skadan däremot förvärras med tiden är det bra att ha rapporterat om skadetillfället när det var aktuellt för att lättare kunna söka ersättning. Följande ersättningar är maxbelopp Invaliditetsersättning försäkringsbelopp 500 000 kr (1000 000 kr maxersättning). Dödsfallsersättning försäkringsbeloppet är 50 000 kr. Tandskadekostnader högsta ersättning 60% av ett basbelopp. Akutersättning lägst 1% och högst 6% av ett basbelopp. Skadade idrottkläder och glasögon högst 30% av ett basbelopp. Sönderklippta kläder i samband med vård högst 15% av ett basbelopp. Medlemsförsäkringen täcker inte läkekostnader, merkostnader och merutgifter för hemtransport och inte helikoptertransport. För detta krävs att du har tecknat nedan försäkring. Tilläggsförsäkring Sjukvård, hemtransport, helikopterräddning och eftersökning K61940, kategori 2 För 200 kr per år kan man köpa skydd för ovan nämnda delar, förutsatt att man är medlem vid anskaffandet. Har man köpt den utan att vara ansluten till SKF genom sin klubb gäller inte försäkringen. Försäkringen gäller från det att du betalat 200 kronor till förbundet på bankgiro 5822-0328, ange endast ditt namn, personnummer och klubb på inbetalningen. Detta bankgiro används exklusivt för tilläggsförsäkringen så man behöver INTE skriva vad det gäller! Vill man läsa villkoren finns de att ladda hem från klätterförbundets webbsida. Som medlem i en klätterklubb ansluten till SKF får du nu en förbättrad försäkring med möjlighet att själv komplettera med tilläggsförsäkring. Bild: Fredrik Palm. Fakta: Gäller i hela världen (begränsning på 6000 m). Förnyas vid varje årsskifte, samtidigt som medlemskap förnyas hos din klubb. Räddning & eftersök är begränsad till 50 000 kr per skadetillfälle. Eftersök är dessutom belagt med en självrisk på 5000 kr. Täcker läkekostnader vid olycksfallskada och akut sjukdom. Merkostnader för kost och logi vid olycksfallskada och akut sjukdom Tandbehandlingskostnader. Merutgifter för hemtransport vid olycksfallskada och akut sjukdom. Vid utlandsresa Om du åker utomlands bör du teckna denna tilläggsförsäkring som nu finns tillgänglig. Vid allvarlig skada För alla ovanstående försäkringar (oavsett bolag) kan SOS-international i Köpenhamn kontaktas vid allvarlig olycka. Tfn + 45 3121 6566. Om du blir sjuk eller skadad i USA kan du kontakta 1-800 962 6831 eller 317-806 2000 om du är inom staten Indiana (öppet dygnet runt). Var beredd att uppge försäkringsnummer K61940 och försäkringsbolag Folksam. Inget försäkringsbevis finns eller krävs. Olycksfallsförsäkring för certifierade väggar Ytterligare en försäkring finns nu tillgänglig och den gäller endast certifierade väggar och verksamheter. Folksam erbjuder nu dessa att teckna denna försäkring för endast 500 kr/år! Detta innebär att alla som klättrar där är olycksfallsförsäkrade (gäller ej sjukvård etc.) enligt samma villkor som medlemsförsäkringen. Tidigare har detta varit ett dilemma då deltagare på s.k. prova-på o.d. ej har varit försäkrade om de inte haft ett eget försäkringsskydd. Se till att din vägg blir certifierad! SKF kansliet, Peter North
SUM SUM The New Generation Belay Descender Device Nästa nummer ute den 15 september Materialstopp för redaktionellt material är den 10 augusti. E-posta till bergsport@brant.se For UIAA Ropes Ø 9,1-10,5 mm Crux Klätter- och Säkerhetsutrustning AB Seminariegatan 33 752 28 Uppsala tel. 018-55 84 13 www.crux.se
Landslaget siktar mot toppen Idag består svenska landslaget i klättring av nio personer. Tre av dem representerar de svenska färgerna i bouldering, fyra i svårighet och två är juniorer. Basar över dem alla gör förbundskapten Lars Högström. Som förbundskapten ansvarar Lars för allting som har med landslaget att göra, vilket innebär både uttagningar och att vara reseledare. Bland mycket annat. Uttagningarna är den svåraste biten, men jag går efter tre kriterier, säger Lars. Resultat på svenska klättertävlingar, motivation man måste ha den rätta glöden, annars kommer man aldrig att lyckas, och så måste man fungera i team. Det är viktigt att alla fungerar i gruppen och sporrar varandra på tävlingarna och inte tävlar inbördes. Sedan så är det lite fingertoppskänsla med i uttagningarna också. Långsiktliga uttagningar Klättrarna behåller sin plats i landslaget så länge de platsar, inte missköter sig eller tappar motivationen. Lars ser uttagningarna långsiktligt och menar att man måste vara med ett tag för att lyckas. Klättrarna skall få tid på sig att vänja sig vid miljöerna och tävlingssituationerna. Hur många som tas ut till landslaget beror på hur många det är som verkligen platsar. Bland juniorerna är det till exempel inte så att det tas ut en klättrare i varje årskull, utan är man tillräckligt bra så får man vara med. Men ju fler klättrare som tas ut till landslaget, desto mindre pengar blir det per person. Landslaget tilldelas nämligen en viss summa pengar från Svenska klätterförbundet varje år oberoende av hur många som tas ut till landslaget. Pengarna går till resor till och från tävlingar, startavgifter, träningsläger med mera. I år är summan totalt 275 000 kronor, men klättrarna själva får ändå lägga till ca 1000 2000 kronor per tävling och Lars avstår från arvode just för att landslaget skall få mer pengar att röra sig med. Landslaget sponsras dessutom av HighSport i Göteborg ett uppskattat och välbehövligt tillskott. En utveckling av sponsorbiten är på gång. Flera mästerskap väntar i år Landslaget försöker träffas under 5 6 träningsläger per år. Det är dock svårt att samla alla varje gång. Förutom landslagsklättrarna brukar även andra lovande klättrare bjudas in för att delta. Gudmund Söderin hjälper till att planera träningslägren och tre personer brukar tas in som tränare; Magnus Lindstedt, Peter Bosma eller Jens Larsen. De tillför väldigt mycket och har olika specialområden. Som landslagsklättrare skall man vara med på våra träningsläger, vara ett föredöme för andra klättrare, och ett föredöme när man är ute och tävlar. Man skall vara motiverad och träna så mycket att man har möjlighet att placera sig, delta på tävlingar även i Sverige när man kan, och fungera i teamet, säger Lars. Hur många tävlingar landslaget åker iväg på varje år är olika. Anja Hodann och Angelica Lind, som tävlar i bouldering, skall iväg på alla världscupstävlingar i år (sju stycken). Målet för 2006 är att vi skall höja oss, att vi oftare skall komma till semifinal, säger förbundskapten Lars Högström. För juniorerna blir det VM och tre europacuper och för seniorerna väntar bland annat EM i Ryssland i månadsskiftet juni juli. Beroende på skador är det ännu osäkert hur startfältet kommer att se ut under EM, men klart är att Anja Hodann, Angelica Lind, Magnus Högström och Johan Gross kommer att åka. Plus Kristina Nilsson (Blocstar) och Lisen Sparre (Jösse KS) som eventuellt åker med för att tävla i speed, men utan att vara med i landslaget. Målet för 2006 är att vi skall höja oss, att vi oftare skall komma till semifinal. Vi skall vara på den bättre halvan och känna att vi har chansen, säger Lars. De främsta meriterna hittills är Magnus Högströms fjärdeplacering i europacupen 2004 och Peter Bosmas 13:e plats i VM i München för ett år sedan. Och tillväxten ser bra ut, men vi måste ha fler juniortävlingar, annars kommer vi att tappa det. Det är dessutom svårt att ta ut ett landslag när det inte finns några tävlingar. Kometkarriär i klätterförbundet Lars halkade in på klättringen så sent som 1997 då han följde med sonen Magnus till Klätterfabriken i Göteborg. Vi fastnade för klättring direkt båda två och klättrade trad i Norge efter bara ett halvår. Och så började jag att hjälpa till att arrangera tävlingar i Göteborg och tyckte att det var väldigt kul, så det var så det började. Sedan dess har Lars hunnit med både att bli auktoriserad inomhusinstruktör, internationellt utbildad domare, han är ofta huvuddomare på svenska tävlingar, 2003 tillträdde han som förbundskapten för juniorlandslaget och sedan 2004 ansvarar han för både senior- och juniorlandslaget. Speciellt de goda kunskaperna om de komplicerade tävlingsreglerna har kommit väl till pass flera gånger då överklaganden har lett till avancemang i resultatlistan. Trots att förbundsposten tar upp mycket tid, överväger det positiva. Roligast är det när vi lyckas på tävlingarna, när vi når framgångar. Det är kul att ha hand om Sveriges bästa 10
tävlingsklättrare och vara ute och resa med dem det är verkligen inspirerande. Och så lär man känna de bästa tränarna. Att vara förbundskapten är ett förtroendeuppdrag som jag är väldigt stolt över, och jag vill vara rättvis i mina uttagningar så långt det går. SENIORLANDSLAGET Svårighet: Peter Bosma, Blocstar BK Magnus Högström, Göteborg KK Johan Gross, Göteborg KK Erik Carlsson, Norrköping KK Boulder: Stefan Rasmussen, Westervik KK Anja Hodann, Blocstar BK Angelica Lind, Blocstar BK JUNIORLANDSLAGET Svårighet: 86 87 Oscar Råström, Stockholm KK 91 92 Matilda Söderlund, Stockholm KK Från och med 2006 ligger även islaget under förbundskaptenen. Tre svenskar har varit ute och tävlat denna vinter; Stefan Lindblom Västerås KK, Peter Värvell Stockholm KK och Markuz Lindgren Stockholm KK. För att få kalla sig islandslaget måste de dock kvalificera sig till ett landslag, men eftersom detta är en ny satsning har det inte varit möjligt än. Kommande tävlingar: 16 17 juni: World Cup bouldering (senior). Fiera di Primero, Italien. 23 24 juni: World Cup bouldering (senior). Hall, Österrike. 29 juni 3 juli: EM lead, bouldering och speed (senior). Ekatinburgh, Ryssland. 12 13 juli: World Cup lead (senior). Chamonix, Frankrike. 22 23 juli: European Youth Cup. Gdansk, Polen. 28 29 juli: Internationell Event bouldering L Argentiere, Frankrike. 24 27 augusti: Junior-VM. Imst, Österrike. 16 17 sept: World Cup lead (senior). Marbella, Spanien. 7 8 oktober: European Youth Cup, Bulgarien. 11 12 nov: World Cup lead (senior). Penne, Italien. 18 19 novr: World Cup lead (senior). Kranj, Slovenien. 25 26 nov: European Youth Cup. Kranj, Slovenien. Text: Eva Olsson Bild: Jesper Östlund 11
Hampi Väckarklockan ringer 5.30 på morgonen huva, alpin start nästan. Segheten går över när vi möter upp med andra klättrare utanför hyddorna och skyndar längs den smala stigen mellan risfälten för att hinna upp på bergshällen innan för mycket av denna dyrbara tid mellan mörker och ljus förspills. 12
Jessica vid Hampi bazaar. När vi äntligen kommer upp bland blocken går solen upp och lyser på den röda graniten. Utsikten är så otroligt vacker att man fylls av värme i kroppen och vill genast börja klättra. Frukost bestående av bröd, banan och nötter blandas med uppvärmning, fingertejpning och flytande krita. Sen börjar det hetsklättras, efter en lång resa hit har vi blivit som galna av klättersuget. Dock inser vi snart att den röda graniten inte är att leka med. Den består av sylvassa krimpar och vår vinterklena babyhud erkänner sig snart besegrad. Fingertopparna lyser rött och man känner en aning vemod. Det tog några dagars klättring, men sedan växte huden till sig till en väl behövd elefanttjocklek och vi upptäcker att det faktiskt går att hålla i grepp som tidigare kändes som hajgap. Områdets stil börjar nu kännas bekant: Flak, rundade lister, små om några fotsteg alls och för i helsike håll in den där magen annars kommer du inte komma någonstans campus rules! Det fanns många skäl att ifrågasätta en boulderturné i en del av Indien som nästan aldrig sjunker under 20 grader i temperatur. Men är man trött på vinterstela fingrar och snö utanför paddan kanske det inte är en så dum idé i alla fall? Vi bestämde oss för att Indien var en bra början på en Sydostasienresa i klättringens förtecken. Apgudar och aphelveten Aldrig förr hade våra ögon skådat så mycket block. Det är block överallt. Längs hela horisonten och det fortsätter över nästa kulle och kullen efter det och Det enda som är synd är att det är förvånansvärt få man kan klättra på. Enligt skapelsemyten var det apguden Hanuman som i en maktdemonstration bestämde sig för att kasta ned alla dessa stenblock på marken. Förklaringen känns inte helt orimlig när man plötsligt ställs framför ett legotorn av fyrkantiga stenblock. Tack Hanuman. Det finns två sorters granit i Hampi: en röd och grövre kristallig stentyp som domineras av lister och flak. Trots greppens positiva natur blir det ofta överraskande hårt eftersom det på något mystiskt sätt verkar finnas färre fotsteg än handgrepp? Kroppsspänning belönas liksom highstepping. Den andra stensorten är vit, finkornig och rundare i formerna vilket premierar teknisk sekvensklättring. Klättringen i Hampi har utvecklats under drygt tio år och det finns större områden både i, nära och en bit utanför byn. Det fanns inte någon förare när vi var där utan vi fick guidning av andra klättrare. Lösa rykten säger att Hampis första förare ska ges ut säsongen 05/06. För övrigt gav klättring utan problemnamn och grader en ganska trevlig stämning utan gradhets och prestationsångest. Vi klättrade under våra dryga tre veckor i Hampi med både nybörjare och världscupsdeltagare och de bästa klättrarna i Hampi var: aporna! En höggravid apa skuttar uppför en tiometers kamin med avslutande dubbeldyno på typ tre sekunder utan padda. Men det är bättre att aporna är uppe på blocken än nära våra saker. Ni kan ju prova att ta med frukt någon gång så ska ni få se hur roligt det är att försöka att inte bli biten. Orangea fiskarbyxor och lokala kontakter Jämfört med medelutlänningen i Hampi känner man sig för ovanlighetens skull som ett energiknippe. För det är en turistort av det slackpackriga slaget: att bara ta sig upp på morgonen, sätta på sig orangea fiskarbyxor och lägga sig igen på restaurangens madrasser kräver ju ändå ett visst mått av energi. Men Sachin som hälsar på oss från Bangalore bedyrar att södra Indien har bästa klimatet för klättring. 13
Sachin och Pranesh är två Bangalorebor som brukar åka till Hampi då och då för att bouldra. De kunde ge oss guidning och lite mer kontext runt klättringen i Hampi, Bangalore och resten av södra Indien. De berättar om en geografisk delning där klättrarna i den norra delen av Indien sysslar mest med alpin och traditionell klättring. Där ligger också det nationella klättersamfundet som kasserar in storkovan på alla expeditionsavgifter i Himalaya. I söder dominerar sportklättringen, och alla de bästa tävlingsklättrarna i landet kommer från Bangalore. Tyvärr är sportklättring lågprioriterat av förbundet, och de får väldigt lite erkännande och stöd norrifrån. I ett land där bultar är sex gånger dyrare i reella pengar än i Sverige kan man ju förstå varför det inte är en sprudlande nytursaktivitet trots de enorma möjligheter som södra Indien erbjuder. Enligt skapelsemyten är det apguden Hanuman som kastat ner stenblocken på marken, och visst träffar man på en och annan retsam apa emellanåt. Badami Några timmar nordväst om Hampi ligger staden Badami i skuggan av en kilometerlång röd sandstensvägg. Har du tid är stället väl värt några dagar. Än så länge är endast bouldringen utvecklad och vi kan bara suktas av de höga sandstensväggarna. Sandsten under händerna känns som en välsignelse för hud och friktion och vi tillbringar några dagar bland blocken på bergssluttningen. Här består klättringen av mer atletisk bouldering: det är mer dynamiska rörelser och mycket överhäng. Det finns ascoola dynos, traverser och highballs med stora juggar! Området är inte så stort men boulderingen är helt underbar och sandstenen har häftiga formationer, färger och otroligt vackra mönster. Här får man också känna på riktiga Indien, till skillnad från Hampi som lever mer på turism. I Badami var vi nästan de enda turisterna i staden och alla blickar riktades mot en på gatan vilket kändes ovant. Varje dag när vi skulle upp till blocken blev vi förföljda av skock jättegulliga små barn som alla ville ta oss i handen, veta våra namn och var vi kom ifrån. En fin förströelse på vilodagar är att titta på gamla tempel och forten byggda av sandsten. Den riktigt kulturella kan även åka till världsarvsmuséet några kilometer bort. Vill man både uppleva indisk kultur och fantastisk klättring ska man åka hit! Södra Indien bjuder på mycket fin klättring, billigt boende och många nya intryck. Av alla länder vi var på under vår resa var Indien det mest färgstarka och dessa minnen kommer vi ha med oss resten av livet. För att inte tala om den där catchen man aldrig gjorde Text: Jessica Nyberg och Jenny Körlin Bild: Caroline Nordzell Fakta: Hampi + Badami Säsong: Oktober till början av mars Visum: Ansök om visum genom indiska ambassaden, 440 kr för visum upp till sex månader. Valuta: 1 SEK är cirka 6 indiska rupees. Går ej att växla utanför Indien. Tag med dollar eller resecheckar för växling i landet. I Hampi kan du endast växla dollar och resecheckar, närmaste bankomat finns i Hospet. Resan: Kortare resor: flygstol på charterplan till Goa. Längre resor: reguljärt flyg till Mumbai (Bombay). Mumbai till Goa: inrikesflyg eller tåg 12 timmar. Från Goa till Hampi: Turistbuss natt direkt till Hampi eller tåg till Hospet, därefter rickshaw till Hampi. Kommunala bussar från Goa via Hubli till Hospet och Hampi. Från Hampi till Badami: Tåg via Hubli till Badami eller hyr en jeep för cirka 1500 rupees enkel väg. Vaccinationer: Kontakta din närmsta vaccinationscentral minst två månader innan avresa. Utrustning: Crashpads i dåligt skick finns att hyra i Hampi. Den som är mån om fötterna tar med egen padda. 14
Klubbresa till El Chorro Det är söndagen den 19:e februari och en brokig skara på femton klättersugna personer från Halmstad klätterklubb lämnar Kastrups flygplats. Siktet är inställt på Spaniens kalkstensklippor i El Chorro. Bild: Sofie Ström Efter diverse förseningar, kommer vi fram till vår slutdestination: El Chorro! Väl på plats möts vi av Alex och Johanna, som dagen innan inkvarterat sin husbil på vandrarhemmets parkeringsplats. Hela sällskapet ska spendera tio dagar på det charmiga vandrarhemmet Finca La Campana, som ligger beläget högt upp på dalsidan med utsikt över apelsinodlingarna som väller ut över dalen. En och annan dag kan man se en snötäckt topp långt bort åt öster. En liten innergård kan man benämna som centrum från vilken man kan gå in genom dörren till den lilla shopen med allehanda konserver, bröd, torrvaror, lite korv, öl, vin, vatten och sådant. Man kan välja att gå in i det stora rummet där slakline trängs med fotbollsspel, twistermatta, ett helgjutet enormt matbord (som man kan bouldra på), en tom bardisk, en soffgrupp, en kamin och ett kök med en överväldigande mängd dofter från jordens alla mattraditioner och följaktligen även en enda stor familj klättrare, cyklare, vandrare och vänner. Efter en god natts sömn, i alldeles för korta sängar, vaknar vi till fågelsång. När den gemensamma frukosten är avklarad beger vi oss ut i det natursköna El Chorro, en vacker liten bergsby som bjuder på fantastisk sportklättring i alla svårighetsgrader. Det finns tradklättring och bouldering för de som söker det, men främst är det sportklättring som gäller. Fredrik Palm på Mataillos lugareños, 6b+. Bild: Pelle Schakonat. Nybörjare och veteraner För en del i vår brokiga klätterskara är detta den första klätterresan, för andra är det en av flera. Vi väljer att spendera vår första förmiddag vid en liten klippa. Acklimatiseringen för utomhusklättringen tar fart, muskler spänns och rädslan för att falla infinner sig. Adrenalinet pumpar i kroppen och vi kan stolt pricka av våra första leder i föraren. En fantastisk känsla! Den lilla klippan erbjuder oss leder lagom fram till lunch, som har en förmåga att bestå av baguetter med Nutella eller ost. Den ger dock oss klättrare från Halmstad ny energi lagom till eftermiddagspasset. En ny klippa får stå emot anstormningen av talkade fingertoppar och skosulor. Vilket lyxliv man lever! Att få vara ute med underbara människor, i underbar miljö med färdiga leder på fin kalksten... Det blir några onsighter, för vissa med sina sprillans nya expresslingor, för vissa med helt nytt rep. Vi börjar El Chorro-06-resan med lätt 15
Man kan undra om monarken själv verkligen tog sig fram på den här Kungens väg. Pelle har koll på balansen på den hisnande Caminito Del rey. Bild: Fredrik Palm. El Chorro är inte bara klippklättring, utan även de inbitna bouldrarna kan få sig en och annan skön led. Här är det Pelle som testar juggarna vid den fina bouldergrottan i El-Chorro. Ingen speciell led, med kul var det! Bild: Fredrik Palm klättring för alla. Vi måste få känsla för lederna. Vi måste få in rätt inställning. Vi måste tillbaka till Finca och käka. Finca blir navet i klätterhjulet som Halmstadsklättrarna snurrar runt i. Det är här vi börjar dagen med en god frukost och det är här vi mitt på dagen planerar den fortsatta eftermiddagen, vart vi ska och vad vi ska ha med oss. Det är på Finca vi på kvällarna öppnar en flaska vin för mycket samt samspråkar med de andra klättrarna och överdriver hur svåra krux vi har tagit oss förbi. Stämningen höjs från dag till dag, och kvällarna blir senare och senare. God mat lagas och sängarna förblir för korta. Vi delar systerligt och broderligt på två duschar, när det är varmt kan man även njuta av poolen det gör inte vi den här gången. Fincat har på senare tid även investerat i en liten bouldermodul, som man kan använda sig av vid otjänligt väderlag mycket trevligt! Ett kärt återseende Som klättrare ligger det i ens natur att göra det svårt för sig, och skapa problem. Är problemen svåra att hitta, kan man ju alltid använda en stålborste för att få fram det. För drygt tre år sedan var Pelle och Fredrik på sitt första besök i El Chorro, och införskaffade sig givetvis problem då med. Ett av dessa är Mataillos lugareños. En (för oss) oplockad gås i form av en kalksten höjer sig över oss. Traumatiska minnen av långa fall och mjölksyra hemsöker våra minnen. Det är dags att ta revansch. Mataillos lugareños stretar emot, och ger sig inte! Bataljen inleds och efter tre försök går två klättrare från Halmstad segrande ur striden. Hur kan vi ha missat den givna vilan??? Spelar ingen roll nu. Ett problem mindre... Kom Pelle, nu går vi vidare och letar upp ett nytt problem. Makinodromo/Caminito del rey Mörka moln tornar upp sig över dalen vid Caminito del rey. Våra planer på en multipitch flyger sin kos ungefär lika fort som solen gömmer sig för oss veteranerna varnar för kyla idag. Beslutet är fattat det blir vilodag på den berömda, fruktade och nervkittlande bergsvägen. Likt kungarna i forna tider, med både historiens vingslag och blåst i ryggen, tar vi de första pirriga stegen på Via ferrata för att nå upp till hyllan då de första 30 metrarna av hyllan inte existerar längre. Via stora armeringsjärn för händer och fötter förflyttar vi oss säkrade 50 meter över marken tills vi når en trappa som tar oss upp till Caminito del rey. Utsikten är hisnande och vi njuter av en Müslibar och dinglar med benen över kanten. Snart stöter vi på den första bultlinjen under Kungavägen, sen nästa ovanför, en förhängd slinga glimmar till. Vid närmare betraktande kommer vi fram till en fransman som arbetar på en 8b+. Imponerade avancerar vi på vår vågräta väg mot mästerverket Makinodromo. Klassikernas klassiker med stalaktiter mäktigt inbjudande 10, 20, 30 och kanske 40 meter över marken. Från andra sidan dalen skådar vi vårt mål då betonghyllan övergår i fast mark. Vi letar upp en bro som på betryggande höjd tar oss över floden nere i dalen. Från järnvägsrälsen upp till Makinodromo klättrar vi oss utmed berget och stöter på ett litet crashhouse där folk verkar bo, men hur fick de hit soffan? Väl uppe, möra och tagna skådar vi klättring i världsklass. Lederna i området håller graderna 6b+ upp till 8c+ och några projekt. Det vattnas i munnen och blodet pulserar i händerna, ögonen börjar söka efter linjen. Men ingen klättring blir det för oss på Makinodromo idag. Livsveteranen öppnar nöjd en kall öl, vi avnjuter Heinz vita bönor i tomatsås, bevittnandes klättring högt över våra huvuden Det är magiskt. På vägen hem stöter vi på bergskontrollanterna (getter) som omringar och uppfyller hela stigen. Status: nöjd och mätt i själen på frid och skönhet. Vi har fyllt på våra minnesbibliotek inför hösten och vintern med storslagna scener tack där ovan för detta vackra. Upplevelsen går inte att beskriva, den måste upplevas och vi upplever den gärna igen. Text: Fredrik Palm och Sofie Ström Representanterna från familjen HKK som styrde skeppet mot El Chorro var: Eskil livsveteran som åker på klätterresa för första gången i sitt liv. Josefin och Kaleb är delar av den yngre truppen första klätterresan. Johanna och Alex erfarna husbilsboende där El Chorro var ett i mängden klätterstopp. Elin, Peter och Alex har varit ute en och annan gång förut och på hemmaplan drar det mer åt boulderhållet. Jonas och Markus inbitna bouldrare som tog sig an en och annan högre tur. Pelle och Fredrik räknas som erövrare av ett antal klätterparadis utomlands. Opal och Björn har teamat på några semestrar förr. Sofie ger sig på sina första turer utomlands och Andreas och Thomas lyckas övervinna sina höjddemoner på sin första klätter semester. Familjen ligger på grader från 4 till 7b. 16
Fakta: El Chorro Sofie Ström på klippan Los albercones och leden Engrasa la bisagra macarra, 6c+. Bild: Josefin Kronqvist. Komma dit: El Chorro hittar du sju mil nordväst om Malaga. Man tar sig till El Chorro med bil, taxi, eller tåg. Är man många kan man hyra minibuss och chaffis. Var noga med att kontrollera att tåget verkligen stannar i El Chorro för ibland passerar det bara. Motorväg A357 mot Cartama/ Ardales. Passera Ardales och ta avfarten mot El Chorro, följ sedan skyltar. Bo: El Chorro är ett naturreservat, förbjudet att tälta och elda där. Det finns avgränsade campingplatser och gott om vandrarhem och Refugios. Se www.el-chorro.com Finca la Campana: Slaf på vandrarhemmet kostar 9 euro/natt. Lite billigare med tält. Tillgång till kök, dusch, mindre shop, tvättmaskin (2 euro/tvätt). Ta sig till klippan: går bra att gå till många av områdena i vissa fall får man räkna med två timmars anmarsch. Går även att hyra bil eller cykla. Butiker: I El Chorro finns två mindre matbutiker, restaurang, pub, hotell, klätterbutik, kiosk. Turistinfo: +34 952498380. Säsong: Hela året, men september november och slutet av januari maj är det behagligt, de varmaste sommarmånaderna kan vara outhärdligt varma. På helgerna är det allmänt mycket folk på de stora klassikerna. Förare: Escalada en Malaga-El Chorro. Javier Romero Rubiols. (escaladaenmalaga@hotmail.com) 17
Said Belhaj gör 8c+ Said Belhaj från Göteborg skrev ny svensk klätterhistoria när han i april satte La Novena Puerta 8c+. Efter att ha jobbat på leden i fem dagar fick han allt att stämma på den superbranta leden in den gigantiska grottan i Santa Linya, Spanien, och blev därmed första svensk att göra 8c+. La Novena Puerta är en led som talar till dig bara du tittar på den, säger Said om hans senaste tick. Leden är 25 meter lång och 18 meter överhängande och är den första delen av Dani Andradas test piece La Novena Enmienda 9a+. Första delen på leden är ungefär 8b+ och kruxet i den övre delen på leden består av ett långt drag från ett enfingershål. Said har länge varit känd för att vara väldigt duktig på on-sight klättring, men har nu börjat testa sin styrka som redpoint-klättrare. Förra året kunde han lägga till 8b flash och on-sight till sin ticklista, och anses nu vara en av de bästa on-sight-klättrarna i världen. För närvarande är han rankad 16:e i världen enligt rankingen på www.8a.nu. Du satte nyligen La Novena Puerta i Spanien, berätta lite om leden och hur du jobbade på den? Den delen jag gjorde är 8c+ men bara första delen av en 9a+. Andra delen i sig är 8c. Första delen avslutas dock i ett stort hål i väggen så det är alltså inte frågan om ett ankare mitt på väggen. Leden går igenom en stor grotta den största jag varit i och är ganska brutalt överhängande men aldrig rent tak. Under de dagar jag jobbade på leden ändrade jag sekvenserna flera gånger innan allt stämde perfekt på den sjätte dagen. Körde du någon specifik träning innan du gav dig på La Novena Puerta? Nej inte direkt. Däremot så var det många aggressiva knee-drops på leden, bland annat i kruxet. Denna vighet jobbade jag upp under arbetets gång. Förra året on-sightade du 8b i La Balme, Frankrike, hur jämför du den med din redpoint av La Novena Puerta? De går inte ens att jämföra, on-sight är så mycket större! Som jag sa tidigare så är redpoint för mig mer en fråga om när än om, men med on-sight vet du aldrig hur det kommer att gå. Vidare så verkar klättersamfundet i Sverige och Norden ranka hårda redpoint högst. Det är en mentalitet som jag tror härrör från en passerad tidsanda 18
Said Belhaj profil Yrke: Klättrare och musiker Ålder: 24 Klättrat antal år: 15 Sponsorer: Peak Performance, Petzl, Beal, La Sportiva, Hilleberg, Maxim Bästa on-sight: 8b i La Balme, France Bästa red point: 8c+ i Santa Linya, Spanien Bästa boulder: 8A Bästa tävlingsresultat: 1:a SM i svårighet och bouldering, 21:a EM, 5:a Junior VM Du har tidigare fokuserat mycket på on-sight klättring, varför har du nu börjat satsa på redpoint? Det är sant, jag föredrar verkligen att klättra on-sight och det kommer nog att vara så även i fortsättningen. Jag har under några år känt att det varit dags att ge redpoint en chans och se vart det kan ta mig, men har av olika skäl skjutit på det hela tiden. Nu kände jag att det var hög tid att offra lite tid och inställning för att se vad det kunde ge. Efter den här 8c+ känner jag att 9a inte är lång borta Det kommer dock att kräva ännu mer tid och hårt jobb. Jag tycker helt enkelt inte att redpoint är utmanande på samma sätt som en on-sight. Vid redpoint är det mer en fråga om hur länge man orkar hålla på att nöta. På onsight får du bara ett försök då måste allting klaffa. Tränade du på något annat sätt inför resan till Spanien? Det behövs ju givetvis en annan typ av uthållighet. Vid en on-sight kan du hänga på leden mellan 30 50 minuter ibland. Det innebär en helt annan kontakttid på grepp och på väggen. På en redpoint kan man klättra på snabbt och det blir ofta mer power betonat. När jag kom ner till Spanien hade jag kört nästan uteslutande power. Uthålligheten som krävdes fick jag på plats. Vad har du för mål framöver? Det kommer att bli mest on-sight ett tag framöver och kanske någon lite mer avancerad resa till något avlägset ställe. Som det ser ut nu så satsar jag på 9a i slutet av året eller i början på nästa år. Man ska skynda långsamt. Jag har många drömmar i klättring och man får ta dem i tur och ordning. Mina största mål är alltid klätterresor framför specifika prestationsmål. En sista viktig fråga: open eller closed crimp? 3 finger open-crimp!!! Text och bild: Per-Ola Andersson Du har nu två stora sponsorer bakom dig, Peak Performance och Petzl, vilken skillnad gör det för dig? Ja, jag har Peak och Petzl som huvudsponsorer. De gör det möjligt för mig att klättra på heltid. Det gör framförallt att jag kan resa vart som helst, när som helst och hur länge som helst. Jag lever ett väldigt flexibelt liv där jag gör lite som jag vill varje dag. Du är med i Team Petzl, hur är det att åka på deras Rock Trips och klättra med hela världseliten? Jävligt kul! Många av de atleter som är med kände jag sedan tidigare. Det är ett ganska stabilt gäng; Sharma, Graham, Hill, Rands, Andrada, Usobiaga, Lamiche, Meyer, Pouvreux, McClure För mig är de bara kompisar och inget annat. Vi träffas och klättrar även utanför dessa evenemang. Tidigare tävlade du en del, men du har lagt av, varför? Jag har tävlat sedan -94 och har känt att tävlingar inte alltid är vad jag skulle vilja att de var. Låt oss säga att jag är lite trött på tävlingarna men att jag fortfarande älskar själva tävlandet i sig och att det bara ligger på is just nu. Jag har tävlandet både bakom mig och lika mycket framför mig, och hoppas kunna ge de internationella tävlingarna en chans nästa år eller så. Med tanke på att vi får en ny vägg i Göteborg till hösten så känns det mer motiverat att träna inför denna typ av klättring. Efter fem dagars slit stämde allt på den 25 meter långa leden med 18 meters överhäng. Klätterlexikon: Onsighta = När man klarar en led på första försöket utan att ha fått förhandsinformation om den. Redpointa = När man jobbar med en led tills man klarar den. 19
nytt & noterat Noterat på klipporna Tipsa mig! I Sverige har vi både klättrare och klättring som knappast behöver skämmas för sig och som jag tycker förtjänar att skrivas om. Ambitionen är att återinföra nytursrutan i någon form, där nyturer som kan intressera svenska klättrare dokumenteras. Jag hoppas att ni har lust att tipsa mig. Skriv gärna om ert hemmaområde, rapportera om viktiga bestigningar, nyturer eller repetitioner, eller tipsa om någon som ni tycker borde uppmärksammas. Jag träffar stup i ett fantastiskt begåvade klättrare som det aldrig skrivs en rad om som verkligen förtjänar det. Skicka bilder med bildtext och namnet på fotografen. Jag vill påpeka att jag gör detta jobb ideellt. E-posta till massih@stud.ntnu.no. /Erik Massih Klippa I början av april redpointade Said Belhaj den 25 meter långa La Novena Puerta i Santa Linya i Katalonien, norra Spanien. Därmed blev Said den första svensk att klättra 8c+. På samma crag onsightade han dessutom Air line, 8a+, samt en till 8a (se intervju på sid 18 19). Några dagar tidigare hade norska 17- årige vidundret Magnus Midtbö som första skandinav höjt ribban till 8c+ genom en bestigning av Alien Carnage i Castillion, Frankrike. I femte försöket dessutom. Det var länge sedan Henrik Bolander gjorde något väsen av sig. I början av maj var han på affärsresa till Kalymnos i den grekiska övärlden och visade att han är långt från uträknad. På Odyssey onsightade han Orion, 8a. Henrik fyller 40 i sommar. Magister Luhr tillbringade påsklovet i Götet och givetvis förärades Sveriges baksida med ett par nya leder. Johan förverkligade ett tolv år gammalt omöjligt projekt på Lexby. Evergrey blev namnet och graden 9-/9. Petter Restorp var först ut med att repetera. 20 Henrik Bolander onsightar Orion, 8a, på Odyssey, Kalymnos. Bild: Thomas Breding. Scott Mooney höjde sitt personbästa rejält med bestigningar av Zapatista på Kaynaklar och Canlar Senin Icin Caliyor på Hereke i Turkiet, bägge 8c. På Kaynaklar gick han också Kung-fu, 8b. Annika Frodi-Lundgren, som bosatt sig i Staterna tickar av den ena 5.13a-leden efter den andra. Under våren har hor betat av DynoSoar, Tin Monkey och Suburban, alla tre i Rumney. På Hylteberget i Göteborg har Malin Holmberg rivit av den balansiga och tekniska Houdini., 8+. Is Senaste vintern går väl till historien som en av de bästa säsonger i Skandinavien på länge. Flera drömlinjer har formerats och därmed kunnat klättras. I förra numret rapporterade vi om en ny led, En Svigermors dröm, i hängedalen på Kjerag i Rogaland. På några veckor hade leden fått flera repetitioner av bl a kanadenseren Guy Lacelle som satte den högt upp på sin topp-10 lista över fina isleder runt om i världen. Kort efter klättrade Marius Olsen och Edward Middelthon tillsammans med österrikaren Hari Berger en cirka 600 meter, mycket tunn linje cirka 100 meter till vänster för Svigermors drömmen, It s Isi. Leden blev även den 9 rpl, och de 5 6 översta replängderna bjuder på väldigt brant och tekniskt krävande klättring som de ansåg vara något svårare än Svigermors drömmen. Retur via rapell. På ön Senja mellan Tromsö och Lofoten klättrade Marius Olsen tillsammans med Hari Berger en ny led på fjället Finnkona ved Skaland, en linje som han drömt om i flera år. I slutet på februari var förhållandena bra och efter en positiv lägesrapport från Trym Sæland reste de nordöver och gick Finnkonabekken, 350 m (sju replängder), WI6 M5. Retur över toppen, cirka en timme. Credleder som exempelvis Vettisfossen och Døntefossen har under senvintern fått se fler bestigningar än under de senaste 20 åren tillsammans. Edvard Middelthon på 4 replängen på It s isi, Kjerag. Bild: Matius Olsen. Marcuz Lindgren och Peter Värvell från Uppsala rapporterar att de klättrat den nästan 300 m Vettisfossen i Utladalen i Årdal i Södra Jotunheimen. Duon klättrade den vänstra sidan av fossen som bjöd på förhållandevis torr och tjock is. Vettisfossen klättrades för första gången 1977 av Hot Henry Barber och Rob Taylor och det var inte förrän 19 år senare som leden fick sin Hari på cruxpillaren på It s isi, Kjerag. Bild: Matius Olsen.