Bilaga 9. Mikroskopisk analys av pollen, sporer och parasitägg från Äggelunda bytomt och gravfält Av Jonas Bergman, UV Bakgrund och syfte Under den arkeologiska undersökningen av Äggelunda bytomt Järfälla 364:1 och gravfält Järfälla 28:2, Järfälla socken, Uppland, pollenanalyserades se prover, och ett prov analyserades med avseende att detektera parasitägg. Två pollenprov och ett parasitprov togs i sediment från resterna av en brunn (se profilritning SN7310), och fem pollenprov analyserades från kammargraven på gravfältet. Två av dessa kom från jorden kring ett tetilfragment med en silveragraff respektive ett förgyllt silverbleck funna i kammargraven. Pollenanalysen från bytomten gjordes med avsikt att skapa en bild av miljön och landskapet kring brunnen, samt möjligen kunna säga något om anläggningarnas funktion och den agrara ekonomin d.v.s. vad som odlades och insamlades. Pollen från brunnnens brukningsperiod kan jämföras med resultaten från makrofossilanalysen (Heimdahl, denna volym) och ge ytterliggare information om den omgivande miljön och aktiviteter i brunnens närhet. Pollenanalysen från kammargraven gjordes med avsikt att skapa en bild av vegetationen på gravfältet, och möjligen landskapet runtomkring. Även insamlade väter och blommor som lagts i graven skulle möjligen kunna påvisas. Det beslutades också att provta jord (huvudsakligen siltig lera) som satt fast på två fynd från graven; en agraffknapp av silver med ett tetilfragment på (F6), och en förgylld dekorplatta (F8). Båda fynden anses ha suttit i den begravdes klädesdräkt. Avsikten var att testa ifall dessa kunde innehålla pollen som fastnat på klädesdräkten under gravläggningen och/eller innan graven lades igen. Parasitäggsanalys utfördes på ett utvalt prov för att testa ifall subfossila parasitägg från människa, vilda djur eller tamdjur kunde finnas bevarade, vilket i så fall skulle kunna ge information om t.e. lokal djurhållning. Ifall de förekommer, kan parasitägg ofta bestämmas till art eller släkte, och ge information om vilka värddjur som funnits lokalt på platsen, samt hur dynga och latrinmaterial hanterats (Bergman, i manus). Metod Parasitäggsanalys Brunnen provtogs med en ryssbor (se Heimdahl, denna volym). Sedimentprovet (ca 30 ml) från brunnnens nedersta lager (SL 103) preparerades genom dispergering i saltsyra (10%) och natriumhydroid (10%).Därefter flotterades provet i sockerlösning enligt Foreyt (2001), och undersöktes i mikroskop. Bevaringen var mycket god i det undersökta provet, baserat på bl.a. pollen och sporers generella utseende. Pollenanalys Anrikningen av proverna har gjorts enligt standardmetoder beskrivna av Berglund & Ralska-Jasiewiczowa (1986:455 484). Detta innebär i huvudsak dispergering i natriumhydroid (NaOH), borttagning av eventuellt kalciumkarbonat (CaCO 3 ) med saltsyra (HCl), borttagning av cellulosa med en acetolyslösning bestående av koncentrerad svavelsyra (H 2 SO 4 ) och ättiksyraanhydrid (CH 3 COO) 2 O. Vid tillverkning av preparat för mikroskopering har proverna inbäddats i glycerin. Pollenanalys har utförts med ett mikroskop försett med faskontrast. Vid analysen har 400- och 1000 gångers förstoring använts och identifieringen av pollen och sporer har gjorts med hjälp av Beug (2004). En referenssamling med pollenpreparat sammanställd vid Riksantikvarieämbetet UV har använts vid behov. Totalt analyserades sju prov, och 50 150 pollen räknades från varje prov, beroende på pollenkoncentration och tillgänglig analystid. Bevaringsgraden för pollen var överlag låg-medelgod för proverna från graven, till mycket hög för proverna från brunnen (se tabell 14). Resultat och tolkning Parasitäggsanalys Provresultatet från brunnen var negativt, inga parasitägg påträffades trots den relativt stora provvolymen. Resultatet är inte alltför förvånande, då man beaktar brunnens kvalitet. Den har säkerligen haft en robust överbyggnad av trä eller sten som förhindrat allvarlig nedsmutsning. Bilagor 265
Pollenanalys Resultaten från pollenanalysen presenteras i tabell 14. Pollenfrekvenser anges helt i procent för proven med minst 150 räknade pollen, vilket gäller proven från brunnen på gårdstomten. Proven från kammargravens lager presenteras med procentvärden för taa som överstiger 5 % samt för enstaka pollen. I de pollenprov som togs från jorden kring fynden F6 och F8 räknades 50 100 pollen, och de presenteras med för enstaka förekomst, för vanligt förekommande, och för dominerande. Prov från kammargraven Prov 54965 togs i ett fyllnadslager i kammaren (SL 53518). Det innehöll inga pollen, endast träkolspartiklar och oidentifierbara organiska rester. Prov 55704 togs i det nedersta lagret av kammarens fyllning (SL 51327). Lagret vilar på den avbrända yta som kammaren anlagts på och de pollen som bevarats här kan antas komma från tiden stra innan och under kammarens anläggande. Provet är dominerat av silt- och lerpartiklar, samt träkol. Pollensammansättningen förefaller vara selektiv och man kan misstänka att pollentaa med låg bevaringspotential saknas. Detta motsägs dock av förekomsten av sälg/vide-pollen, som har mycket låg bevaringspotential. Detta i kombination med den höga andelen skadade pollen (44 %) talar för att vi har en blandning av två populationer pollen med tydligt åtskilda bevarandestatus. Troligen kommer en del pollen från ytliga jordlager, där pollen kontinuerligt ackumulerats under flera år, och även snabbt brutits ned. Dessa ytliga jordlager har använts som fyllnad i graven. De välbevarade pollen som påträffats i provet kommer troligen från sommarhalvåret då graven anlades. Fyllnadslagret har då varit eponerat för pollenackumulation under mycket kort tid, och sedan snabbt täckts över vid anläggandet av graven. Provet ger en bild av ett trädfattigt landskap med sparsamt förekommande tall och gran på omgivande impediment. Troligen står inga av dessa trädslag på gravfältet. Al väte närmast utmed ån och sjön/våtmarken direkt norr om gravfältet, men troligen även vid våtmarken sydväst om Äggelunda (fig. 206). Impedimentet kring graven var troligen en öppen betad gräsmark. Ruderata örter som röllika och mållor kan ha vät utmed stigar och trampade ytor. Allmänna kulturväter som arvar (t.e. hönsarv), glimmar (t.e. backglim) och stjärnblommor (t.e. grässtjärnblomma) m.fl., har vät på platsen. Även rosväter (t.e. nyponros) kan ha varit lokalt förekommande. Flera av dessa örter och buskar har mycket vackra blommor som kan ha tillåtits sprida sig på graven, eller t.o.m. placerats i graven som gåvor (t.e. röllika). Mellan stenar och block kan det ha vuit vitmossa, eller har mossan placerats i graven t.e. som bädd till den döde. Örnbräken verkar också ha förekommit i landskapet och möjligen på gravfältet. Det är en storvuen ormbunke som gynnas av brand och markröjningar. Alternativt har även örnbräkenblad placerats i graven, vilket tidigare påträffats i t.e. bronsåldersgravar (Lagerås 2000). Prov 52663 kommer från den nedre delen av det steniga fyllnadslagret stra bredvid kammaren (SL 52505). Kronologiskt bör provet vara yngre eller likåldrigt med 55704. Provet är rikare på pollen än 55704 och innehåller ytterliggare trädtaa som t.e. hassel, björk, alm och lönn. Även detta prov antyder att en gräsbevuen betesmark omger graven med en flora av örter som svartkämpar, gråbo/malört, maskrosor/fibblor, mållor, trampört, nejlikväter och måror. Särskilt måror (t.e. vitmåra och gulmåra) verkar ha varit vanliga. Mer anmärkningsvärt är att provet innehåller odlingspollen, troligen korn, vilket har spridits från närbelägna tröskningsplatser. Tre pollenkorn av förmodad Cannabis-typ (humle eller hampa) identifierades också i detta prov, vilket är anmärkningsvärt då dessa generellt har relativt låg bevaringsgrad. Troligen härrör de från hampa som kan ha odlats i närheten. Hampa odlades i mellersta och södra Sverige åtminstone från folkvandringstid och framåt (Påhlsson 1981: 79 82). Kanske kan de relativt höga halterna av pollen från ruderatväter, och förekomsten av odlingspollen komma av att människor rörde sig mycket i och runt graven. Dessa två grupper av pollen bör vara de som människor mest sprider genom direktkontakt. Prov från gravfynd Prov F6 och F8 kommer från samma kontet och lager. De kan ses som en enhet även om de presenteras var för sig nedan. Prov F6 (SL 53518) kommer från silveragraffen med ett tetilfragment. Tetilfragmentet antogs vara av finspunnen ull, och provet kommer troligen från ärmarna (manschetterna) på den begravdes klädesdräkt. Pollenkornens utseende indikerar medelgod bevaring, men provet innehöll endast ett fåtal pollen (ca 50). Generellt påminner provet om prov 52663 och 55704 med den skillnaden att pollen av ek förekommer. Sporer av vitmossa förekommer relativt rik- 266 Gravfält och gårdstomt vid Äggelunda
Figur 206. Strandnivåkarta med hav och fornsjöar/våtmarker för 2000 år sedan. Från SGU. Skala 1:50 000. Sveriges geologiska undersökning (SGU) 0 1 2 3 Skala 1:50 000 4 Topografiskt underlag: Ur GSD -Terrängkartan Bilagor 267 Lantmäteriet. MS2009/08799 5 km Rutnät i svart anger koordinater i SWEREF 99 TM. Gradnätet i brunt anger latitud och longitud i referenssystemet SWEREF 99.
ligt, kanske har den begravde lagts på en bädd av vitmossa i graven. Prov F8 (SL 53518) är en förgylld dekorplatta som troligen suttit invävt i den begravdes klädesdräkt. Provet har tagits mycket nära prov F6 (samma jordaggregat). Provet hade något rikare pollenflora och innehöll bl.a. höga halter alpollen. Detta kan tolkas som den döde, eller åtminstone kläddräkten, vistats nere vid ån och/eller en sjö, havsvik eller våtmark under marsapril innan gravläggningen. Även pollen från älggräs eller brudbröd påträffades, vilket tidigare undersökningar också påvisat i gravar (Lagerås 2000). Älggräs väer på fuktig mark, medan brudbröd väer på torra, soliga backar. Älggräs, som har en aromatisk doft, kan t.e. ha lagts i gravbädden för att dölja likstanken, medan brudbröd kan ha vät kring graven, och/eller lagts i graven t.e. som gåva, då det har vackra blommor. Även detta prov innehåller sporer av örnbräken, som kan ha placerats i graven vilket diskuterats ovan. Enstaka pollen av ljungväter förekommer också i provet. En alternativ förklaring till förekomsten av våtmarkspollen i graven, kan vara att rikligt med vitmossa samlats in från våtmarken, som följaktligen kan ha innehållit pollen från våtmarksväter som al, älggräs, och ljungväter som t.e. kråkbär. Prov från brunnen på gårdstomten Prov B1 på 15,47 m djup från borrkärnan som togs i brunnen härrör från den nedre delen av den siltiga grovdetritusgyttjan (SL 103). Troligen avsätts denna nivå under brunnens anläggnings- och/eller allra första brukningsperiod, som bör vara sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal. Provet domineras av gran, tall odlade väter och gräs. Det är Tabell 14. Pollenfrekvenser anges helt i procent för proven med minst 150 räknade pollen, vilket gäller proven från brunnen på gårdstomten. Proven från kammargravens lager presenteras med procentvärden för taa som överstiger 5 % samt för enstaka pollen. I de pollenprov som togs från jorden kring fynden F6 och F8 räknades 50 100 pollen, och de presenteras med för enstaka förekomst, för vanligt förekommande, och för dominerande. Pollentaa Kammargraven Brunnen (kontetgrupp 40) 52663 55704 F6 F8 B1 15,47 m B2 15,40 m TRÄD OCH BUSKAR % % % % % % Alnus al 5 5 3,5 5,3 Betula björk 5 1,8 1,3 Corylus hassel 2,6 Tilia lind Picea gran 14,0 2,6 Pinus tall 17 12 12,3 21,1 Quercus ek Ulmus alm Acer lönn Sali sp. sälg, vide Myrica gale pors 3,5 2,6 Ericales ljungväter ODLADE VÄXTER Avena havre 1,8 Secale råg 5,3 Triticum vete 1,8 Hordeum-typ korn 5,3 5,3 Cerealia ospec. obest. sädesslag 7,0 2,6 Cannabis-typ humle, hampa cf Linum usitatissimum. lin 5,3 BETESMARK/FRISKÄNG Poaceae ospec. gräs 9 5,3 5,3 Plantago lanceolata svartkämpar 1,8 2,6 FUKTÄNG/VÅTMARK Cyperaceae halvgräs 1,8 Filipendula älggräs, brudbröd 2,6 Ranunculus acris-typ smörblommor m.fl. RUDERATER Artemisia gråbo, malört 3,5 5,3 Lactucoideae maskros, fibblor m.fl. Matricaria-typ röllika m.fl. 5 Chenopodiaceae mållor 5 Polygonum aviculare trampört 1,8 ALLMÄNNA KULTURVÄXTER Caryophyllaceae nejlikväter 5 Cerastium-typ arvar m.fl. 5 5 Centaurea cyanus blåklint 3,5 Centaurea jacea-typ rödklint Galium-typ måror 7 Rosaceae rosväter 1,8 SPORER Polypodiaceae ospec. ormbunksväter Pteridium aqulinum örnbräken 5 5 Sphagnum vitmossa Polypodium vulgare stensöta 1,3 OBESTÄMDA POLLEN 28 44 26 32 1,8 268 Gravfält och gårdstomt vid Äggelunda
anmärkningsvärt höga halter granpollen i provet. Alla sädesslag verkar ha odlats, eller åtminstone tröskats på gården. Råg och korn var vanligast, följt av vete och havre. Råg var möjligen den allra vanligaste grödan, då den sprider sina pollen då den står på sädesfältet. Provet innehåller också pollen av blåklint, som var ett svårt ogräs i höstsådd råg. Korn, vete och havre är i huvudsak självpollinerande och släpper inte sina pollen förrän vid tröskningen. Troligen har tröskningen ägt rum på gården, nära brunnen. Pollen av pors påträffades också, vilket indikerar att denna vildväande buske har insamlats som ölkrydda (jämför Heimdahl, denna volym). I dessa två fall komplimenterar makrofossilanalysen och pollenanalysen varandra fullständigt, då humlefrukter påträffades, men inga pollen från humle. Det omvända gäller för pors, då endast pollen påträffades. Prov B2 togs på 15, 40 m djup från brunnen i lager 103. Kronologiskt bör provet vara några år till några årtionden yngre än B1. Provet skiljer sig från B1 genom att granpollenfrekvensen är avsevärt lägre, säkert bestämda rågpollen och blåklint saknas, samt att linpollen och sporer av stensöta förekommer. Stensöta är en vildväande ormbunke som kan ha odlats på t.e. stenpartier, murar eller tak. Det var en vida använd medicinalvät under medeltid. Odling och hantering av lin har skett på gården vid denna tid, vilket även makrofossilanalysen påvisar. Möjligen kan man spekulera om rågodlingen har minskat under denna tidsperiod eller flyttats längre bort från gården. Pollenrepresentativitet och gran på inmarken En brunn såsom den på Äggelunda bytomt har ett mycket litet pollenupptagningsområde. Den huvudsakliga tillförseln av pollen kommer från de väter som hanteras på gården, samt de som vät inom ca 200 m från brunnen. Träd som tall och björk kan möjligen undantas från denna regel, då de sprider väldigt stora mängder pollen. Detta leder oss till slutsatsen att björk således bör ha varit ovanlig i det medeltida landskapet kring Äggelunda. Gran sprider mindre mängder pollen än t.e. tall, och detta indikerar att under tiden som B1 avsätts bör det ha stått ett större antal mogna (pollenproducerande) granar inom 200 m från brunnen. Tolkningsmässigt är det dock inte möjligt att skilja på ett fåtal granar, stående på eller kring gårdsplanen, från en större granskog längre bort i landskapet. Det är möjligt att det efter 1350 skett en regional ökning av gran genom igenväning av odlad och betad mark i digerdödens spår. Gran kan ha varit en av de trädslag som gynnats mest i en sådan utveckling. Men det är mindre sannolikt att pollenproven från brunnen skulle ha dominerats så av en regional pollensignal. De höga granpollenfrekvenserna antyder mest sannolikt att närbelägna marker kring gården var fortfarande bevuna med gran vid tiden för brunnens konstruktion. Kort därefter, vid tiden då B2 avsätts, har granarna avverkats. Ett potentiellt mycket snarlikt eempel på hur en övergiven, skogsbevuen gårdstomt i Lingnåre, norra Uppland, åter tas i bruk efter 200 år (ca 1350 1547) ges av Broberg (1990). Referenser Berglund, B. E. & Ralska-Jasiewiczova, M. 1986. Pollen analysis and pollen diagrams. I: B. E. Berglund (red): Handbook of Holocene palaeoecology and palaeohydrology. John Wiley & Sons. Chichester. Bergman, J. 2013. Manuskript. Pollen och parasitägg. I: Bäck, M., m.fl.: Nyköping 1099±10, Kv Åkroken. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport. Beug, H.-J. 2004. Leitfaden der pollenbestimmung fûr mitteleuropa und angrenzende gebiete. Verlag Dr. Friedrich Pfeil. Mûnchen. Broberg, A. 1990. Bönder och samhälle i statsbildningstid. Rapporter från Barknåreprojektet 3. Upplands Fornminnesförenings tidskrift 52. Foreyt, W. J. 2001. Veterinary parasitology reference manual -5 ed. Iowa State University Press. Lagerås, P. 2000. Gravgåvor från vätriket. I: Lagerås, P. (red): Arkeologi och paleoekologi i sydvästra Småland. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar Skrifter No 34. Stockholm. Påhlsson, I. 1981. Cannabis sativa in Dalarna. I: Florilegium Florinis Dedicatum. Ed.: Königsson, L.-K och Paabo, K. Striae. Vol. 14. Bilagor 269
270 Gravfält och gårdstomt vid Äggelunda