Sida 60 SKOLHUSET Skolsalarna förvandlades till ett ljust hem för en stor familj. Inspirationen till inredningen kom från Marocko. Och det vackra, gotländska stenlandskapet. T E X T O C H F OTO A N N A G T U F V E S S O N A R R A N G E M A N G M A R I A M M E L L S T R Ö M 60
Köket är Bengans favoritrum. Det tillhör den före detta lärarinnebostaden på övervåningen och har en enkel, rustik och ombonad prägel. Sida 61
Sida 62 Till skillnad från de flesta gotlandshus hade detta stora fönster och mycket rymd och ljus. Lena, Bengan och Havanna på skolhusets trappa. SKOLHUSET då vi kör upp mot det vita stenhuset i dungen. De skäller och hoppar omkring oss när vi stiger ur bilen. Det är en dallrande het sommardag och inne i huset pågår förberedelser för en strandutflykt. Bengan Widell bär på lilla Havanna och Lena packar en matsäck. Det är luftigt och svalt här inne. Ljuset flödar genom de höga fönstren och de tunna vita gardinerna rör sig sakta i den svaga vinden. Vi ser oss omkring och tänker att det här är ett hus där man kan förverkliga idéer. Där det finns utrymme och ytor så att det räcker och blir över. Att ha ett pingisbord i samma rum som ett stort matsalsbord och en generös soffhörna med öppen spis fungerar liksom inte överallt. Men här, i den gamla skolan på norra Gotland, går det bra. Jag såg en bild på huset på en mäklarsida på internet vintern 1997, berättar Bengan Widell. Jag hade letat länge och förstod direkt att detta var huset jag sökt efter. Till skillnad från de flesta gotlandshus hade detta stora fönster och mycket rymd och ljus. Jag har en stor familj och många vänner och vill ha plats att kunna ta emot alla som hälsar på. För så är det när man bor på Gotland det kommer alltid folk och hälsar på! I närheten av Bengan bor släktingar till den lärarinna som kom till skolan då den var alldeles nybyggd. De har berättat om tiden då hon bedrev undervisning här för ett 30-tal av traktens barn. Lärarinnan som jobbade här kom från Värmland 1928 och detta var hennes första anställning, berättar Bengan. Hon stannade ända tills skolan lades ner 1965. Hennes bostad TVÅ GLADA HUNDAR MÖTER OSS 62 I stället för soffor finns i flera rum resårmadrasser med ljusa överdrag och mängder av kuddar. Fungerar både som sittplatser och gästsängar.
Sida 63 kjwegfjkherf rh fierh I en lyckad stilblandning möts det avskalade, ljusa fiuerh iuerhf nordiska och det detaljrika, färgstarka marockanska. rh Här i form aviahhkjwegfjkherf lyktor och läderpuffar. fierh fiuerh iuerhf iahhfghggngkjguytgu t
Sida 64 SKOLHUSET I den generösa entréhallen hade skolbarnen sina gymnastiklektioner. 64
16.03 Sida 65 De djupa och höga fönsternischerna ger huset en nästan sakral prägel. Det gamla klassrummet på bottenvåningen användes först som slöjdsal och matbespisning. Nu är det möblerat med kyrkbänkar och en stor takkrona från Polen. fanns på övervåningen och där nere låg skolsalarna. I den stora entréhallen hade man gymnastikundervisning. Under de år som lärarinnan bodde och arbetade i skolan förverkligade hon också en dröm. I trädgården som omger huset planterade hon ett exemplar av varje träd som finns i Sverige. Fast jag har tagit ner några barrträd, erkänner Bengan. Jag tyckte inte att de passade här. 1965 såldes huset till en konsthantverkare som renoverade det efter den tidens standard. Det vill säga klädde väggarna med masonit, satte upp säckvävstapeter och sänkte alla tak. Första året ägnade sig därför Bengan åt att återställa skolan till dess ursprungliga skick. Under all masonit fanns de vackra träpanelerna bevarade och när även innertaken togs bort fick rummen tillbaka sin rymd. Att renovera hus var inget nytt för Bengan. Han och hans dåvarande hustru köpte sitt första hus på Gotland på 1970-talet. Det var snarast en ruin, säger Bengan. Jag byggde upp det sten för sten. Sedan dess har jag slitit ut två betongblandare tillsammans med en kompis! Att det blev Gotland berodde mycket på att här var huspriserna fortfarande förhållandevis låga. Många jordbruk lades i träda och man kunde köpa en hel gård för 25 000 kronor. Vi hade inte råd att köpa hus någon annanstans. Jo, i Norrland men där tyckte vi att det var för mycket mygg och för lite hav. Så det blev Gotland. Sedan dess har jag förälskat mig i Gotland och dess byggtradition. Jag älskar alla dessa stenmurar, stenhus och stenlador. Sten är ett så gediget material och det är lätt att jobba med. Bengan reser mycket, både i jobbet som filmare och privat. Favoritlandet är Marocko. Där har han fått mycket av inspirationen till inredningen i skolan. Det är ett oerhört skönt land att vara i. Jag åker dit 4 5 gånger varje år. Dels för stränderna där finns ett av världens bästa surfingställen men också för hantverket. Det är liksom inget fusk. Man använder järn, trä och ull i produkter som är baserade på tankar om ett väldigt enkelt boende. Mycket lyktor och vackra bruksföremål. Det finns faktiskt likheter med vår svenska allmogekultur. Det ser man tydligt till exempel på skåpen med deras utsirningar och färger. Sedan ett par år tillbaka har resorna till Marocko även blivit inköpsresor. Dels för den egna nyöppnade butiken Maroc i Stockholm, men också till Bengans projekt Mejeriet i Stenkyrka, några kilometer från skolan. Där driver han sommartid ett litet hotell, en restaurang och en butik med inriktning på Marocko. I sommar blir det också ett café i anslutning till butiken och restaurangen ska drivas av stockholmska Elverket. Träden som lärarinnan planterade har hunnit växa sig 65
16.03 Sida 66 Det ljusa och luftiga gästrummet på övervåningen fungerade tidigare som sockensamlingssal. Här träffades bygdens invånare och höll möten kring lokala frågor.
16.03 Sida 67 Det finns en vänlig, skön atmosfär i huset. Det känns på något sätt att här har varit mycket barn. SKOLHUSET Inredningen är enkel och avskalad i ljusa färger. höga och bäddar nu in skolhuset i en skön och svalkande grönska. Havet finns på cykelavstånd och på kvällarna kan man njuta av solnedgången från någon av de fina stränderna. Jag gillar västkusten, säger Bengan. Soluppgångar ser man ju inte så många, vem orkar gå upp så tidigt? Då är det enklare att njuta av en solnedgång, det passar mig bättre. Att huset har rymt en skola märks tydligt på stämningen, tycker Bengan. Det finns en vänlig, skön atmosfär i huset. Det känns på något sätt att här har varit mycket barn, att det har pågått lekar och varit olika aktiviteter. Men en höst då jag var här hände det något märkligt. Jag satt här ute på trappan. Det var en varm oktoberkväll och en storm hade just passerat. Då hörde jag plötsligt en kyrkokör som sjöng någonstans i närheten. Jag gick över till ödekyrkan men där var alldeles mörkt och knäpptyst. Många säger att det spökar där men jag hade aldrig märkt något. Fast var sången kom ifrån har jag ingen aning om. Trots att skolan just nu känns perfekt för Bengan och hans familj längtar han efter att komma ännu närmare havet. Man tvingas oftast kompromissa mellan att hitta ett bra hus och att få närheten till havet. Det är svårt att hitta båda delarna. Men det är lockande att försöka. Och jag gillar ju att bygga grejer. Så om jag hittar ett riktigt bra läge någon gång så kanske jag bygger ett nytt hus. Och när det gäller Bengan är det inte svårt att föreställa sig att den visionen kommer att bli verklighet. Betongblandaren har han ju redan. 67