GÖR MUSIK OM KONSTEN ATT HÄMTA UPP SIG SJÄLV

Rokia Traoré GÖR MUSIK OM KONSTEN ATT HÄMTA UPP SIG SJÄLV Rokia Traoré är inte bara aktuell med skivan Né sô och Sverigespelning i februari invigs hennes kulturcenter i Bamako. Det kan bli en av Malis viktigaste scener. TEXT: KAROLINA JEPPSON BILD: DANNY WILLEMS Hon har en tjugoårig karriär bakom sig, men det händer ständigt något nytt i Rokia Traorés musik. Hennes första skiva Mouneïssa kom 1998, och sedan dess har det blivit ett halvdussin skivor i olika konstellationer. Uppväxten som kringflyttande diplomatdotter i såväl hemlandet Mali som Algeriet, Belgien och Frankrike gav tidigt en internationell prägel åt hennes musik. De olika samarbetena har varit många, bland annat deltog hon i turnén Africa Express 2012. Här träffade hon en av de artister som bidrar på den senaste skivan Né sô John Paul Jones från bland annat Led Zeppelin, som medverkar på mandolin och bas. Skivan bär liksom hennes tidigare på tydliga politiska budskap Né sô handlar om flyktingsituationen i världen och om livets olika svårigheter, men även hyllningar till modiga unga kvinnor. Arbetet med den innebär också ett slags återvändande till mandékulturen, till hennes rötter, även om hon inte själv är uppväxt i en griotfamilj. Musiken på Né sô skapades och växte fram i Bamako, men spelades in i Bryssel och Bristol. Hon säger själv att skivan också handlar om konsten att hämta upp sig själv. VI NÅR VARANDRA över telefon, det geografiska avståndet är inte alltför långt hon i Bamako, jag i en by utanför Bobo-Dioulasso i västra Burkina Faso. Jag sitter under ett mangoträd en bit ifrån huset där jag bor med min burkinska vän, en bit ifrån sorl och högljudda skratt. Små getter, en gris och några hönor spankulerar omkring bland torra löv och jordnötsskal. Jag bor i Bamako sedan 2009, men åker ofta fram och tillbaks till Paris. Det tar ju bara fem timmar. Mina barn går i skola och dagis här i Bamako, berättar Rokia Traoré. Skivan Né sô går rakt in i pulsådern med sin känslosamhet och rättframhet. Språken är franska, bambara och engelska. Musiken har definitivt en roll i att informera, 56 LIRA 1 2017

LIRA 1 2017 57

58 LIRA 1 2017

att berätta för människor, att gå in i deras tankar och sinnen. Det är ett effektivt och lätt sätt att berätta om viktiga saker. Migration är ett ämne som finns i min vardag och bland människor omkring mig hela tiden, något som jag lever med varje dag. DE MEDVERKANDE MUSIKERNA har en stor bredd geografiskt såväl som musikaliskt. Jag ville inte ha ett helt igenom maliskt band. Jag behöver variation, en kulturell mix av människor omkring mig, skriver Rokia Traoré på sin hemsida. Ngonispelaren Mamah Diabaté är från Mali, slagverkaren Moïse Ouattara från Burkina Faso och basisten Matthieu N guessan från Elfenbenskusten. Men det finns andra gästspelare också, som Devendra Banhart från USA. Som bakgrundssångare hörs musiker från Rokia Traorés kulturcenter i Bamako. Arbetet med utbildnings- och scencentret Passerelle upptar mycket av hennes tid och engagemang i dag, där hon lyfter fram unga musiker och Jag älskar att spela och skapa musik och jag älskar mina barn. Jag skulle inte kunna leva utan något av det. artister. Passerelle har drivit kulturaktiviteter sedan 2009, trots att det är en tuff kulturmarknad. När jag hittade mark året därpå började vi bygga dansstudios och gästlägenheter för besökande artister. Vi har mest studenter från Mali, men är öppna för studenter från andra afrikanska såväl som europeiska länder. I dag har vi ett stort scenutrymme utomhus med plats för 500 personer och en inomhusscen som kan ta 250 personer, berättar Rokia Traoré. Kulturcentret Passerelle ligger i de nybyggda delarna av Bamako. Invigningen av centret kommer att ske nu i februari och fram till juni kantas programmet av teater- och musikuppsättningar med inbjudna musiker som Kassémady Diabaté och Koko Dembelé. De nu pågående uppsättningarna är Rokia Traorés egna projekt; Dream Mandé handlar om att med traditionella akustiska västafrikanska instrument skapa olika shower, som varierar beroende på vilka som medverkar. Det andra projektet Bamanan Djourou är en musikuppsättning som sammanför LIRA 1 2017 59

traditionella sånger på bambara med franska sånger av exempelvis Jacques Brel. De olika uppsättningarna syftar till att lyfta fram och tillgängliggöra den rika mandékulturen. Eftersom Rokia Traoré inte själv kommer från en traditionell griotfamilj, fick hon inte tillräcklig kunskap om mandémusiken under sin uppväxt, till skillnad från så många andra musiker i Mali. Under en tid gick hon därför i skola hos en stor kvinnlig griot, Bako Dagnon. Jag hade den stora förmånen att få vara med henne under ett års tid. Jag lärde mig otroligt mycket av henne om mandékulturen och om de gamla klassiska sångerna. Hon var en av de största kunskaps källorna. Tyvärr gick hon bort för två år sedan, berättar Rokia Traoré. FRISPRÅKIG OCH NYTÄNKANDE, så uppfattar jag henne, Rokia Traoré. Men hennes väg har kantats av utmaningar. Under en period lämnade hon Mali eftersom det var för svårt att i den miljön kombinera livet som musiker och mamma. Vi som är kvinnor stöter ofta på problem och motstånd från andra kvinnor! Ingen säger det till dig från början, men överallt ser du samma mönster. Musikbranschen är förstås manligt dominerad, men jag tror att framgångsrika kvinnor stöter på samma motstånd i alla branscher. Det som jag gör är okonventionellt. Därför blir det problem ibland. Men du måste klara av problemen själv jag vet inte något annat sätt. Jag älskar att spela och skapa musik och jag älskar mina barn. Jag skulle inte kunna leva utan något av det. De senaste åren har varit turbulenta i Mali. Jag undrar hur det har gått att driva kulturcentret under den tiden, då musiken tvingades tystna i Bamako. Frågan provocerar Rokia Traoré. Svårigheter att kombinera moderskapet med musikerlivet fick Rokia Traoré att lämna Mali för en period. Det jag gör är okonventionellt. Därför blir det problem ibland. Men du måste klara av problemen själv, säger hon. Livet i Mali är inte alls omöjligt! Jämför med vad som händer i USA med Trump! Det är löjligt med den allmänna åsikten i vissa västerländska länder att det är farligt att resa till länder i Afrika, som Mali. Européer tror att det är farligt, men det är deras problem. Se på Frankrike eller Belgien! De har genomlevt terrorattacker och inte minst Turkiet! Det finns ingen som varnar dig för att åka till Turkiet. Vi lever i en situation där terrorattacker kan ske var som helst, när som helst. Förbjudna orkestern. Förbjudna toner inleder festival Rokia Traoré är final- artist när Selam Festival hålls i Stockholm 8-12 mars. Hon spelar i Stockholms Konserthus på avslutningsdagen. På premiärdagen den 8 mars spelar bland andra Förbjudna orkestern med Nadin al Khalidi, Liliana Zavala, Emilia Amper, Simona Abdallah och Sousou Cissoko. Deras program anknyter till internationella kvinnodagen, både genom att spela instrument som varit förbjudna för kvinnor och med musik som skapats av kontroversiella kvinnor. Klara för festivalen är också Maher Cissoko, Calixto Oviedo, Batuk och Daniel Lemma. BILD: HELENA PATAKI 60 LIRA 1 2017