Kulturhistoriska värdebeskrivningar över kyrkomiljöerna i Västerbottens län Gillesnuole kapell, Sorsele kommun, Västerbottens län Kapellmiljön År 1674 blev Sorsele kapellförsamling under Lycksele. Det första kapellet restes dock inte i Sorsele utan i Gillesnuole, ca 56 km nordväst om Sorsele, uppströms Vindelälven. Under de första åren var det här komministern bodde vid förrättningar, innan han omkring 1677 flyttade permanent till Sorsele, som sedermera blev kyrklig huvudort. Den första predikobyggnaden i Gillesnuole ersattes av ett nytt kapell 1750 och 1798. Kapellet användes endast sommartid och i huvudsak av samerna. I mitten av 1800-talet efterlyste de ett kapell närmare sina sommarvisten längre upp i fjällen och 1858 uppfördes ett nytt kapell i Ammarnäs. Därefter hade Gillesnuole kapell spelat ut sin roll. Det såldes till en privatperson 1867 och sattes upp som loge i Granåkers by, ett par mil nedströms Vindelälven. Sedan marken övergått i skogsbolaget Sandviks ägo skänktes byggnaden 1937 till Sorsele församling och återuppsattes på sin gamla plats. Den byggnad vi ser idag har alltså delar av stommen från 1798, men är också till viss del rekonstruerad efter återflytten. De övriga byggnader som finns i kapellmiljön är också flyttade till platsen omkring 1940 eller uppförda senare. Den relativt öppna kapellplatsen ligger omgiven av tät skog på en udde i sjön Storvindeln (Vindelälven), med stranden i öster och mot en vik i norr. Gillesnuole betyder f.ö. Västernäs. Kyrkplatsen är inhägnad med en bogårdsmur av glest lagda timmerstockar (rännknut) i väster och söder. Vindelälvsvägen mellan Ammarnäs och Sorsele passerar i östvästlig ritning ett hundratal meter norrut och från den går en stig ner till kapellet och ansluter vid en öppning i bogårdsmuren i nordväst. Marken är småkuperad och delvis gräsbevuxen, men har mestadels skogsmark med lingonris o dyl. Den första byggnad man möter är en samisk stolpbod, s.k. njalla (flyttad från Björkfjäll 1940) och en svårläst informationsskylt i sten. Uppe vid landsvägen finns en mer utförlig informationsskylt i form av en Sevärt-trevinge. Ett femtiotal meter öster om njallan finns en enkel klockbock med fyra ben och brant huv. Den uppfördes 1940. Intill den ligger kapellet som är orienterat i nordsydlig riktning, med en liten begravningsplats på östra sidan mot sjön. Strax sydväst om kapellet finns en timrad prästkammare med tak av näver och slanor (plåt underst) samt skorsten murad av skifferplattor. Den flyttades hit från byn Häggås 1940, men ska ursprungligen ha varit en kyrkstuga. Den ursprungliga prästkammaren i Gillesnuole ska också fortfarande finnas kvar i byn, bland några ödegårdar ett par km från kapellplatsen. Den har använts som bagarstuga och är enligt uppgift brädfodrad och tillbyggd med vedbod. I den södra delen av kyrkplatsen finns två sydsamiska torvkåtor som uppfördes ca 1940 för att symbolisera den kyrkstad som fanns tidigare. Kyrkstadens exakta lokalisering är dock inte känd. Kåtorna var vid besöket 2009 i dåligt skick och det planerades för rivning av dem. Under 2011 uppfördes en ny kåta som ersättning för dessa. Den placerades mellan njallan och klockstapeln eftersom marken var torrare där. Längst söderut på kapellplatsen finns ett 1
timrat härbre med tak av näver och slanor, även det uppfört 1940. I västra delen av kyrkplatsen finns en långsmal timrad församlingsstuga, som tidigare varit bostadshus i Hemfjäll men flyttades hit på 1950-talet. Den är rödmålad med vita fönster och TRPtäckt tak. På ömse sidor om denna finns vedbod och utedass. Begravningsplatsen På kapellets östra sida finns en liten begravningsplats, med en hägnad bestående av runda slanor lagda horisontellt i skift (rännknut). Den har en skogskyrkogårdskaraktär med enbart naturlig skogsmark. Det finns bara två låga gravstenar från 1900-talets senare del. Mot sjön står en hög minnessten från 1946. Kapellet Kapellet uppfördes ursprungligen av ett antal nybyggare åren 1796 1798. Byggnaden utgörs av en enkel timrad rektangulär stuga med ett enda rum och ingång från gaveln mot söder. Sadeltaket är täckt av näver och takved och kröns i södra gavelröstet av ett brunmålat träkors. I nordöstra hörnet sticker ett kaminrör upp genom taket. Timmerstommen är tjärad och saknar panel. På vardera sidan i väster, norr och öster finns ett närmast kvadratiskt fönster indelat med korspost och spröjsar. Fönstren flankeras av följare och täcks av tjärade fönsterluckor när byggnaden inte används. Kyrkporten av stående plankor är dekorerad med ett inskuret geometriskt mönster och försedd med smidda nyckelskyltar och hasp. Den är sannolikt från 1798 (eller 1750?). Fodret består av omålade brädor, medan en flat natursten fungerar som broplan. Kapellets historia fram till 1937 är beskriven ovan. Inför återinvigningen 1940 byttes några stockar i stommen, ett nytt tak lades, nya fönster av frostat glas sattes in och nya dörrposter tillkom. Åren 1991 1992 skedde en del underhållsarbeten. Invändigt är det rektangulära rummet påtagligt enkelt och spartanskt. Väggarna består av bilat obehandlat timmer. Innertaket är öppet, med sju stycken synliga takåsar och två hanbjälkar, vilande på väggarnas följare. Golvet av såpskurade breda plankor lades in 1940 och kom ursprungligen från ett nybyggarhem ovanför Sorsele. Även all inredning var försvunnen efter kapellbyggnadens period som loge, så den är tillverkad 1940 med Ammarnäs gamla kapell som förebild. Den byggnaden hade ersatts av en ny kyrka 1912 men många hade fortfarande dess utseende i klart minne. Bänkinredningen är den enklast tänkbara med grova obehandlade plankor vilande på bänkstockar. Altarringen är tresidig med rak front och tillverkad i grågrönblå plywood, med glest målade timglasliknande balusterdockor i blått, samt läderbuntning på knäfall och överliggare. Predikstolen är placerad mot väggen till vänster om altaret och även den av plywood. Den har en rektangulär form med avfasat hörn och är målad i mörkgrönt med mörkblå sockel och dekor. På det rektangulära altaret står en krucifixgrupp av gips. Dopfunten av trä i grönt och blått har samma timglasliknande form som altarringens målade dekorationer. Till höger om altarringen står en liten ljust ådringsmålad tramporgel och bakom den finns en plåtkamin med svarta skyddsplåtar från golv till tak. Den senare installerades 1982, före det fanns ingen uppvärmning. 2
Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning Gillesnuole kapell, vars timmerstomme delvis är bevarad från 1798, är en numera ovanlig representant för hur de första enkla kyrkobyggnaderna i fjällvärlden såg ut. Även kapellen i bl.a. Ammarnäs, Fatmomakke, Tärna, Åsele och Lycksele torde ha haft ett liknande utseende; dvs. en rektangulär byggnad med bara ett rum, timrade bara väggar samt nävertak täckt av slanor eller torv. Idag finns inget annat av de tidiga fjällkapellen med detta utseende kvar i Västerbottens län förutom Gillesnuole kapell. Det närmaste exemplet är kapellet på Gamla Kyrknäset utanför Tärnaby som i sin helhet är rekonstruerat 1988. Dessa två är dessutom de enda kyrkobyggnader i länet som har tak av näver och takved. En av kapellets mest värdefulla och autentiska delar är den dekorativa porten. Inredningen från 1940 är i viss mån passande genom den enkelhet man förväntar sig finna i ett fjällkapell från 1700-talet, med bl.a. bara timmerväggar, öppen taklösning och enklast tänkbara bänkar. Utformningen av predikstol och altarring ger dock ett modernare intryck, dels genom målningsbehandlingen men framförallt genom materialvalet plywood. Kapellplatsen i Gillesnuole har tradition sedan 1670-talet och är den äldsta inom Sorsele kommun. Byggnaderna är delvis rekonstruerade (kapellet), delvis uppförda 1940 (klockstapeln, kåtorna och härbret) och delvis flyttade till platsen (prästkammaren, njallan och församlingsstugan). Platsens kulturhistoriska värden handlar därför i första hand om immateriella värden och pedagogiska värden, medan de antikvariska autenticitetsvärdena är något lägre. Kyrkplatsen är lättillgänglig från Vindelälvsvägen och används relativt flitigt för skolbesök och annan pedagogisk verksamhet. Miljön utgör en kulturmiljö av riksintresse (AC 29, Gillesnuole) och ingår dessutom i den större riksintressemiljön Vindelälvens dalgång (AC 24). Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kapellmiljön och byggnaderna Gillesnuole kapellplats är den äldsta inom Sorsele kommun. Den samlade miljön med byggnader som illustrerar något av hur det kan ha sett ut, i kombination med platsens lättillgänglighet, ger Gillesnuole höga pedagogiska värden. Kapellet är länets enda kvarvarande exempel med åtminstone delvis bevarad stomme, på hur fjällvärldens första kapell såg ut. Litteratur- och källförteckning Flodin, Barbro. Kyrkobyggnader 1760 1860. Del 3. Övre Norrland. Stockholm 1993. Haglund, G. En lappmarkskyrkas öde. I: Från bygd- och vildmark. Årg. 27. Luleå 1940. Myrin, K. Ur gamla protokoll. Ett bidrag till Sorsele sockens krönika. I: Från bygdoch vildmark. 1910 3
Vård- och underhållsplanen för Gillesnuole kapell. Västerbottens museum 2004. Wahlqvist, B. Övre Vindeldalens kyrkors historia. Umebladet den 16 december 1940. Ågren, Kurt. Sorseles kyrkor. Historik över kyrkorna i Sorsele 1674 1992. Sorsele 1993. Inventeringsdatum: 2009-08-25 (i samband med tillsyn) Ansvar karaktäristik och bedömning: Annika Lindberg, Historiska Hus AB och Andreas Grahn, Länsstyrelsen Västerbotten. Texten fastställd i feb 2012. Rapport: Andreas Grahn 4
Gillesnuole kapell, Sorsele kommun, Västerbottens län Ovan vänster: När Sorsele blev kapellförsamling under Lycksele 1674 placerades det första kapellet i Gillesnuole. Nuvarande kapell byggdes 1798, och användes huvudsakligen av samer under barmarksperioden. Sedan Ammarnäs fått sitt första kapell 1858 såldes byggnaden till Granåker där den användes som loge. Sedan församlingen fått tillbaka byggnaden 1937 flyttades den tillbaka till sin gamla plats, restaurerades och kunde på nytt invigas som kapell 1940. Kapellplatsen ligger naturskönt till på en udde i sjön Storvindeln, som ingår i Vindelälven. Landsvägen mellan Ammarnäs och Sorsele (Vindelälvsvägen, 363) passerar i norr och därifrån går en stig ner till kapellplatsen. Vid vägen finns också en informationsskylt i form av Sevärt-trevinge. Gillesnuole utgör en kulturmiljö av riksintresse (AC 29). Karta från Länsstyrelsens webbgis. Ovan, höger: En timrad bogårdsmur med denna speciella utformning skiljer kapellplatsen från skogen. Bilden är tagen av Västerbottens museum 2003, i samband med framtagandet av vård- och underhållsplaner för länets kyrkor. Vid Länsstyrelsens tillsynsbesök 2009 var delar av stängslet rötskadat och på väg att förfalla. Sorsele församling förvaltar fem lagskyddade kyrkor trots relativt få medlemmar och har därför av förståeliga skäl inte möjlighet att prioritera vårdinsatser på denna hägnad särskilt högt. Kapellet är det enda kvarvarande exemplet i länet på hur de första enkla fjällkapellen såg ut. De flesta är rivna och ersatta av större kyrkor, exempelvis i Fatmomakke, Tärna och Ammarnäs. I Tärna finns en rekonstruktion från 1988, men Gillesnuole kapell är det enda med åtminstone delvis bevarad stomme. De relativt stora insatser som gjordes 1940 gör att autenticitetsvärdet dock är begränsat, medan de immateriella och pedagogiska värdena är desto större. Klockbocken uppfördes 1940. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2009 (där inte annat anges).
Gillesnuole kapell, Sorsele kommun, Västerbottens län Ovan, vänster: Dörren med snidade dekorationer kommer troligen från 1798 års kapell, men kan också vara från det tidigare 1750-talskapellet. Den utgör en av de kulturhistoriskt mest värdefulla delarna av kapellet. Ovan, höger: All inredning var borta efter perioden som loge så den fick nytillverkas 1940. De bara timmerväggarna, det obehandlade såpskurade golvet (ditflyttat från annan byggnad), det öppna taket med synliga takbjälkar och den enkla bänkinredningen ger en tidstrogen karaktär, medan predikstolen och altarringen i plywood genom materialval och utförande upplevs mer moderna. Ovan, vänster: Före 1982, när en kamin installerades, fanns ingen uppvärmning i byggnaden. De svarta skyddsplåtarna är onödigt dominerande i interiören. Foto: Anders Nordström/Västerbottens museum, 2003. Ovan, höger: Den lilla begravningsplatsen rymmer bara två sentida gravstenar samt en hög minnessten, men tillför ändå stämningsskapande och pedagogiska värden. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2009 (där inte annat anges).
Gillesnuole kapell, Sorsele kommun, Västerbottens län Ovan, vänster: Utsikt från kapellet mot stranden de fikabänkar som finns söderut. Längst bort skymtar härbret och de två torvkåtorna som symboliserar att det funnits en samisk kyrkstad här. Under 2010-2011 revs kåtorna som var i mycket dåligt skick, och en ny kåta uppfördes på en torrare plats inom kapellmiljön. Ovan, höger: Njallan, som är den första byggnad man möter när man kommer fram till kapellmiljön, flyttades hit 1940 från Björkfjäll. Ovan, vänster: Härbret, som står längst söderut i miljön, uppfördes på platsen 1940. Ovan, höger: Prästkammaren, som ligger strax sydväst om kapellet, är hitflyttad från Häggås 1940 och ska ursprungligen ha varit en kyrkstuga. Den tidigare prästkammaren i Gillesnuole ska också fortfarande finnas kvar i byn, bland några ödegårdar ett par km från kapellplatsen. Den har använts som bagarstuga och är enligt uppgift brädfodrad och tillbyggd med vedbod. Ned an, vänster: Församlingsstugan är ursprungligen ett bostadshus som flyttades hit från Hemfjäll på 1950-talet. Foto: Andreas Grahn/Länsstyrelsen Västerbotten, 2009 (där inte annat anges).