Arbetsmarknadsstöd 17.11.2017
Innehåll 1 Förmånsanvisning... 1 1.1 God förvaltning... 1 1.2 Syfte... 1 1.3 Vad består förmånen av?... 1 1.3.1 Arbetsmarknadsstöd... 1 1.3.2 Barnförhöjning... 2 1.3.3 Förhöjningsdel... 3 1.3.4 Kostnadsersättning... 5 1.3.5 Förhöjd kostnadsersättning... 6 1.3.6 Kostnadsersättning utomlands... 6 1.4 Rätt och villkor... 6 1.4.1 Arbetskraftspolitiska förutsättningar... 7 1.4.1.1 Arbetslösa arbetssökande... 7 1.4.1.2 Hinder för att vara på arbetsmarknaden... 7 1.4.1.3 Företagsverksamhet på heltid... 8 1.4.1.3.1 Vem är företagare?... 10 1.4.1.3.2 Inledande och upphörande med företagsverksamhet... 14 1.4.1.4 Heltidsstudier... 17 1.4.1.4.1 Avbrytande och upphörande av studierna... 17 1.4.1.5 Frånvaro från arbetsmarknaden... 18 1.4.1.6 Tid utan ersättning och skyldighet att vara i arbete... 18 1.4.1.7 Väntetid... 19 1.4.1.8 Unga personer som saknar utbildning... 20 1.4.2 Allmänna villkor... 21 1.4.2.1 Bosättning i Finland... 21 1.4.2.2 Ålder... 22 1.4.2.3 Hinder för att vara på arbetsmarknaden... 22 1.4.2.4 Arbetsoförmåga... 24 1.4.2.4.1 Sjukpension enligt 12 4 mom. i folkpensionslagen... 25 1.4.2.4.2 Utländsk sjukpension... 25 1.4.2.4.3 Sjukdagpenning för maximitiden... 25 1.4.2.4.4 Självrisktid för sjukdagpenningen... 26 1.4.2.5 Begränsningar föranledda av arbetsavtals- och tjänsteförhållande... 29 1.4.2.5.1 Lön för uppsägningstid... 29 1.4.2.5.2 Semesterlön... 30 1.4.2.5.3 Arbetstidsförkortning som baserar sig på lag eller arbets- eller tjänstekollektivavtal... 30 1.4.2.6 Periodiseringar... 31 1.4.2.6.1 Semesterersättning... 31 1.4.2.6.2 Ekonomisk förmån... 33 1.4.2.6.3 Ogrundat upphävande av anställningsförhållande eller kommunalt tjänsteförhållande... 34 1.4.2.6.4 Förfarandet vid periodisering av semesterersättning eller ekonomisk förmån... 40 1.4.2.6.5 Penningersättning... 42 1.4.2.6.6 Förfarandet vid periodisering av penningersättning... 42 1.4.2.6.7 Vinst från försäljning av företagsegendom... 43 i
1.4.2.6.7.1 När periodiseras försäljningsvinsten?... 43 1.4.2.6.7.2 När ska försäljningsvinsten inte periodiseras?... 44 1.4.2.6.7.3 Utredning om försäljningsvinst... 46 1.4.2.6.7.4 Granskning av balansräkningen... 47 1.4.2.6.7.5 Fastställande av försäljningsvinst... 48 1.4.2.6.7.6 Förfarandet vid periodisering av försäljningsvinst... 50 1.4.2.6.7.7 Tidpunkten för inledandet av periodiseringen... 51 1.4.2.6.7.8 Maximitiden för periodisering... 51 1.4.2.7 Arbetstvist... 52 1.4.3 Särskilda villkor... 53 1.4.3.1 Rätt till arbetsmarknadsstöd under arbetslöshetstiden... 53 1.4.3.2 Väntetid för arbetsmarknadsstöd... 53 1.4.3.2.1 Granskning av väntetid... 53 1.4.3.2.2 Fastställande av väntetid... 54 1.4.3.2.3 Beräkning av väntetidens längd... 58 1.4.3.2.4 Väntetiden löper... 60 1.4.3.2.5 Fastställande av väntetid och sysselsättningsfrämjande service... 61 1.4.3.2.6 Sammandrag av väntetiden... 61 1.4.3.3 Sysselsättningsfrämjande service... 62 1.4.3.3.1 Rätt till förmån under tiden för sysselsättningsfrämjande service... 66 1.4.3.3.2 Frånvaro från sysselsättningsfrämjande service... 71 1.4.3.3.2.1 Egen sjukdom... 72 1.4.3.3.2.2 Sjukt barn... 74 1.4.3.3.2.3 Rättelse, återkrav och jämkning vid frånvaro... 75 1.4.3.3.3 Särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning... 75 1.4.3.4 Kostnadsersättningar... 76 1.4.3.4.1 Kostnadsersättning... 76 1.4.3.4.2 Förhöjd kostnadsersättning... 78 1.4.3.4.3 Kostnadsersättning utomlands... 79 1.4.3.5 Integrationsstöd för invandrare fram till 31.12.2014... 80 1.4.3.5.1 Integrationsplan... 80 1.4.3.5.2 Integrationsstöd... 81 1.4.3.6 Resebidrag... 84 1.4.3.7 Försök med sysselsättningsbonus... 88 1.4.3.8 Självrisktid... 95 1.4.3.8.1 Självrisktiden börjar... 96 1.4.3.8.2 Uppnående av självrisktiden... 96 1.4.3.8.3 Dagar som räknas in i självrisktiden... 97 1.4.3.8.4 Dagar som inte räknas in i självrisktiden... 99 1.4.3.8.5 Självrisktidens giltighet... 100 1.4.3.8.6 Ingen självrisktid... 102 1.4.3.9 Maximal betalningstid... 103 1.5 Förhållandet till andra förmåner... 103 1.5.1 Hindrande förmåner... 103 1.5.2 Förmåner som ska dras av... 105 1.5.2.1 Prioriterade förmåner... 107 1.5.3 Stöd för hemvård av barn... 108 1.5.3.1 Exempel... 109 ii
1.5.3.2 Make... 109 1.5.4 Förmåner från utlandet... 112 1.6 Ansökan... 113 1.6.1 Hur ett ärende inleds... 114 1.6.1.1 Avsändarens ansvar... 115 1.6.1.2 Överföring av handlingar... 115 1.6.2 Vem kan söka förmåner?... 115 1.6.2.1 Personen själv... 116 1.6.2.2 Intressebevakare... 116 1.6.2.3 Intressebevakningsfullmäktig... 117 1.6.2.4 Ombud, dvs. befullmäktigad... 117 1.6.2.5 Nära anhörig eller annan person... 118 1.6.2.6 Kommun... 118 1.6.2.7 Dödsbo... 118 1.6.3 Ansökningstid... 119 1.6.4 Begäran om tilläggsutredningar... 119 1.6.4.1 Tilläggsutredningar som gäller arbetsmarknadsstöd... 121 1.6.4.2 Muntlig anmälan av arbetslöshetsdagar... 122 1.6.5 Återtagande av ansökan... 123 1.7 Belopp... 123 1.7.1 Arbetsmarknadsstöd... 123 1.7.2 Barnförhöjning... 124 1.7.3 Förhöjningsdel... 124 1.7.4 Kostnadsersättning... 124 1.7.5 Förhöjd kostnadsersättning... 124 1.7.6 Kostnadsersättning utomlands... 124 1.8 Bestämningsgrunder... 124 1.8.1 Sociala förmåner som ska dras av... 124 1.8.1.1 Stöd för hemvård av barn... 125 1.8.2 Behovsprövning... 125 1.8.2.1 Inkomster som beaktas vid behovsprövningen... 125 1.8.2.1.1 Make... 126 1.8.2.2 Inkomsternas inverkan... 128 1.8.2.3 Behovsprövning och sociala förmåner som ska avdras... 128 1.8.2.4 Arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning... 128 1.8.3 Jämkning av arbetsinkomster och andra förvärvsinkomster... 133 1.8.3.1 Jämkningsgrunder... 133 1.8.3.1.1 Deltidsarbete... 134 1.8.3.1.2 Permittering/arbetsstridsåtgärd... 136 1.8.3.1.2.1 Förkortning av arbetstiden per vecka... 138 1.8.3.1.3 Sporadiskt heltidsarbete... 143 1.8.3.1.4 Inkomst av företagsverksamhet... 145 1.8.3.2 Jämkningsperiod... 147 1.8.3.2.1 Normal jämkningsperiod... 147 1.8.3.2.2 Särskild jämkningsperiod... 147 1.8.3.3 Arbetstidsgranskning... 148 iii
1.8.3.3.1 Arbetstid... 149 1.8.3.3.2 Granskningsperiod för arbetstiden... 151 1.8.3.3.2.1 Deltidsarbete och sporadiskt heltidsarbete... 151 1.8.3.3.2.2 Arbetstidsförkortning genom permittering... 151 1.8.3.3.2.3 Periodarbete... 152 1.8.3.4 Inkomst som ska jämkas... 152 1.8.3.4.1 Inkomsten under en normal jämkningsperiod... 153 1.8.3.4.2 Inkomsten under en särskild jämkningsperiod... 153 1.8.3.5 Hänförande av inkomsterna... 154 1.8.3.5.1 Intjäningsprincipen... 154 1.8.3.5.2 Betalningsprincipen... 154 1.8.3.5.3 Fördelning av inkomsterna på två jämkningsperioder... 156 1.8.3.6 Beräkning av beloppet och skyddat belopp... 157 1.8.3.7 Betalning av arbetslöshetsförmån i förskott... 160 1.8.4 Partiellt arbetsmarknadsstöd... 161 1.8.4.1 Föräldrar... 161 1.8.4.2 Att bo i föräldrarnas hushåll... 161 1.8.4.3 Andra barn som försörjs av föräldrarna... 161 1.8.4.4 Föräldrarnas inkomster... 161 1.8.4.5 Inverkan av föräldrarnas inkomster... 162 1.8.4.6 Utredningar som ska lämnas in... 162 1.8.4.7 Arbetsmarknadsstöd utan beloppsdelning... 163 1.8.5 Inkomster och avdrag... 163 1.8.5.1 Löneinkomster... 164 1.8.5.2 Inkomster av näringsverksamhet... 165 1.8.5.2.1 Beaktande av inkomster av näringsverksamhet... 165 1.8.5.2.2 Utredning om inkomsterna... 166 1.8.5.2.2.1 Utredningar som ska begäras för olika företagsformer... 167 1.8.5.2.3 Fördelning av resultatet av näringsverksamhet i förvärvs- och kapitalinkomster... 172 1.8.5.2.4 Kontroll av inkomsterna av näringsverksamhet... 176 1.8.5.2.5 Uppskattning av nyetablerade företagares inkomster... 176 1.8.5.2.6 Ny ansökan och företagare... 178 1.8.5.3 Jordbruksinkomster... 178 1.8.5.4 Inkomster av skogsbruk... 180 1.8.5.5 Aktieutdelning (dividend)... 181 1.8.5.6 Räntor på kontomedel... 184 1.8.5.7 Ränteinkomster... 184 1.8.5.8 Hyresinkomster... 185 1.8.5.9 Dödsbo och arv... 185 1.8.5.10 Sociala förmåner... 187 1.8.5.11 Andra inkomster som ska beaktas i arbetsmarknadsstödets belopp... 187 1.8.5.12 Hur inkomster som ska beaktas vid behovsprövningen och föräldrarnas inkomster beaktas... 192 1.8.5.12.1 Avdrag från behovsprövningsinkomster... 193 1.8.5.12.2 Prioriterade inkomster... 194 1.8.5.13 Uppgifter från penninginstitut... 195 1.9 Avgörande... 196 1.9.1 Handläggningsställe... 196 iv
1.9.1.1 Handläggningsställe för internationella ärenden... 198 1.9.2 Jäv... 201 1.9.2.1 Handläggnings- och avgörandeförbud... 201 1.9.2.2 Konstaterande av jäv... 201 1.9.3 Arbetskraftspolitiska utlåtanden och meddelanden... 202 1.9.3.1 Omständigheter som berörs av ett utlåtande... 203 1.9.3.2 Utlåtandets giltighetstid... 203 1.9.3.3 Särskilda situationer i anslutning till utlåtandena... 204 1.9.3.4 Meddelanden... 207 1.9.4 Tilläggsutredningar... 209 1.9.5 Hörande... 210 1.9.5.1 När ska kunden höras?... 210 1.9.5.2 Hur går hörandet till?... 210 1.9.6 Meddelande av beslut... 210 1.9.6.1 Handläggningsgaranti... 211 1.9.6.2 Beslutsmottagare... 211 1.10 Utbetalning... 212 1.10.1 Betalningsadress... 212 1.10.1.1 Utländsk betalningsadress... 212 1.10.1.2 Dödsbo... 212 1.10.2 Antalet förmånsdagar per vecka... 213 1.10.3 Betalningsperioder... 213 1.10.4 Förskottsbetalningsförfarande... 214 1.10.5 Betalning till någon annan än den sökande... 215 1.10.5.1 Intressebevakare... 215 1.10.5.2 Intressebevakningsfullmäktig... 216 1.10.5.3 Kommun... 216 1.10.5.3.1 Tryggandet av försörjningen... 216 1.10.5.3.2 Utkomststöd som beviljats i förskott... 218 1.10.5.3.3 Betalning till kommunen med stöd av lagen om klientavgifter... 220 1.10.5.4 Folkpensionsanstalten... 220 1.10.5.4.1 Beräkning av det belopp som ska drivas in... 223 1.10.5.5 Arbetslöshetskassan... 223 1.10.6 Utbetalning till utsökningsmyndighet... 224 1.10.7 Förskottsinnehållning, allmänna principer... 224 1.10.7.1 Grunder... 224 1.10.7.2 Erhållande och användning av uppgifter... 226 1.10.7.2.1 Direktöverföringsuppgifter... 226 1.10.7.2.2 Uppgifter från betalningsmottagaren... 227 1.10.7.2.3 Sparande av förskottsinnehållning... 227 1.10.7.2.4 Vad FPA bör kontrollera... 228 1.10.7.3 Verkställande av förskottsinnehållning... 228 1.10.7.3.1 Arbetslöshetsförmåner och utbildningsförmåner... 228 1.10.7.4 Rättelse och återbetalning av förskottsinnehållning... 229 1.10.7.5 Återbetalda förmåner... 229 1.10.7.6 Regressbetalningar... 230 1.10.7.7 Årsanmälan... 230 1.10.7.8 Månatlig kontroll... 231 v
1.11 Anmälningsskyldighet... 231 1.12 Rättelse och undanröjande av beslut... 233 1.13 Justering... 233 1.13.1 Förändringar i familjeförhållandena... 234 1.13.2 Förändringar i arbets- och andra förvärvsinkomster... 234 1.13.3 Förändringar i inkomsterna av företagsverksamhet... 235 1.13.4 Förändringar i andra sociala förmåner... 236 1.13.5 Förändringar i behovsprövningsinkomsterna... 236 1.13.6 Förändringar i föräldrarnas inkomster... 237 1.13.7 Övriga justeringssituationer... 237 1.14 Avbrytande av utbetalning... 240 1.15 Indragning... 240 1.16 Felaktig utbetalning... 241 1.16.1 Återkrav... 241 1.16.2 Regressförfarande... 241 1.16.2.1 Sjukdagpenning... 242 1.16.2.2 Rehabiliteringspenning... 242 1.16.2.3 Folkpension och arbetspensioner... 242 1.16.2.4 Generationsväxlingspension, avträdelsepension, avträdelseersättning och avträdelsestöd... 245 1.16.2.5 Dagpenning och olycksfallspension enligt lagen om olycksfallsförsäkring... 245 1.16.2.6 Förmåner som beviljats av arbetslöshetskassan... 246 1.16.2.7 Grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd... 247 1.16.2.8 Minsta indrivningsbelopp... 248 1.16.2.9 Kontroll av återbetalningar och rättande av felaktiga återbetalningar... 248 1.16.2.10 För stora återbetalningar... 248 1.16.2.11 För små återbetalningar... 248 1.17 Sökande av ändring... 249 vi
1. Förmånsanvisning Förmånsanvisningarna används som hjälp vid handläggningen av förmåner och vid förmånsrådgivningen. De är primärt avsedda för internt bruk vid FPA. Pdf-filen skapas automatiskt utifrån de webbsidor på FPA:s intranät där förmånsanvisningen finns. På grund av den tekniska utformningen förekommer några av rubrikerna två gånger i innehållsförteckningen och anvisningstexten. Det sätt på vilket pdf-filen tekniskt skapas förbättras senare till denna del. I pdf-formatet av anvisningarna saknas följande anvisningsavsnitt som innehåller delar som är gemensamma för alla anvisningar: rättelse och undanröjande av beslut återkrav sökande av ändring. För dessa finns separata anvisningar i pdf-format. 1.1. God förvaltning 1.2. Syfte Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om grunderna för god förvaltning. Förvaltningslagen tillämpas på alla förvaltningsärenden vid FPA. Där ingår förmånsärenden, interna förvaltningsärenden och samarbete med intressentgrupper. Förvaltningslagen är en allmän lag. Om en speciallag, t.ex. en förmånslag, innehåller bestämmelser som avviker från bestämmelserna i förvaltningslagen, tillämpas speciallagen. Läs närmare om grunderna för god förvaltning i anvisningen om tillämpning av förvaltningslagen och skötseln av en annan persons ärenden hos FPA avsnitten om ansökan och avgörande i förmånsanvisningarna. Syftet med arbetsmarknadsstöd är att ersätta ekonomiska förluster till följd av arbetslöshet och att samtidigt trygga utkomsten för arbetssökande under den tid de söker arbete eller förbättrar sina förutsättningar att få sysselsättning. 1.3. Vad består förmånen av? Arbetsmarknadsstöd som betalas ut som grundförmån kan utökas med barnförhöjning, förhöjningsdel under tiden för sysselsättningsfrämjande service samt kostnadsersättning. 1.3.1. Arbetsmarknadsstöd Arbetsmarknadsstöd är en arbetslöshetsförmån som FPA betalar ut till arbetslösa arbetssökande. 1
1.3.2. Barnförhöjning Till arbetssökande som försörjer ett barn under 18 år betalas arbetslöshetsförmånen jämte barnförhöjning. (6 kap. 6 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa) Som barn som försörjs betraktas förmånstagarens biologiska barn. Som barn som ska försörjas betraktas också: förmånstagarens adoptivbarn barn som förmånstagaren har lämnat bort som fosterbarn barn som förmånstagaren är skyldig att betala underhållsbidrag för, eller äkta makans/makens eller sambons barn, om barnet bor i samma hushåll som förmånstagaren. Med adoptivbarn avses ett barn vars adoption har fastställts i domstol. (51 i adoptionslagen, 22/2012) Adoptivbarn jämställs med biologiska barn och barnförhöjning betalas som för biologiska barn. Med fosterbarn avses barn som placerats i enskilt hem. Fosterföräldrarna har inte rätt till barnförhöjning. (81 i barnskyddslagen 417/2007). Det anses att ett barn försörjs av sina föräldrar också när ett organ inom socialvården har omhändertagit barnet. Fosterföräldrarna till ett barn som omhändertagits och som är i familjevård har inte rätt till barnförhöjning. (40 i barnskyddslagen 417/2007) Om ett barn omhändertas eller ges som fosterbarn innebär det inte automatiskt att underhållsskyldigheten upphör. I dessa fall betalas barnförhöjningen till den som är underhållsskyldig, dvs. i princip till föräldern. Till en extra vårdnadshavare som tillförordnats av domstol betalas i princip inte barnförhöjning eftersom den extra vårdnadshavaren inte är underhållsskyldig gentemot barnet. Om bägge vårdnadshavarna har arbetslöshetsförmåner, betalas barnförhöjning till bägge. Barnförhöjning betalas också för den dag ett barn föds eller avlider samt för den dag då barnet fyller 18 år. Barnförhöjning kan också betalas för ett barn som bor utomlands om den sökandes underhållsskyldighet har utretts, oberoende av om barnet bor i ett land som tillämpar EGlagstiftningen eller i ett s.k. tredje land. I avsnittet Beaktande av familjemedlem ges mer information om beviljande av barnförhöjning för ett barn som försörjs och som bor i ett annat land som tillämpar EG-lagstiftningen. Ansökan om barnförhöjning/barnet bor utomlands När den sökande för första gången ansöker om barnförhöjning för ett barn som bor utomlands beviljas barnförhöjningen inom ramen för den ansökningstid som fastställts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (tre månaders retroaktiv ansökningstid, av särskilt vägande skäl en längre tid än så) räknat från det att underhållsskyldigheten har blivit utredd på ett tillförlitligt sätt. När den sökandes rätt till barnförhöjning för ett barn som är bosatt utomlands tidigare avslagits och den sökande företer sådan ny utredning på basis av vilken det tidigare beslutet kan omprövas till den sökandes fördel beviljas den sökande barnförhöjning retroaktivt räknat från det att ärendet kan omprövas utifrån den nya utredningen. Den sökande ska förete tillförlitlig utredning om sin underhållsskyldighet, till exempel påvisar inte födelseattesten ensam underhållsskyldighet. Exempel 2
Förmånstagarens ansökan om barnförhöjning har avslagits genom ett beslut 1.6.2013 eftersom förmånstagaren inte företett tillförlitlig utredning om underhållsskyldigheten för sitt utomlands bosatta barn. Förmånstagaren skickar 1.6.2014 till FPA ett beslut av en utländsk domstol enligt vilket förmånstagaren ålagts att betala underhållsbidrag till barnet fr.o.m. 1.1.2014. Det beslut som meddelades 1.6.2013 kan rättas fr.o.m. 1.1.2014, och förmånstagaren kan beviljas barnförhöjning för det utomlands bosatta barnet fr.o.m. 1.1.2014. 1.3.3. Förhöjningsdel En förhöjningsdel kan betalas till arbetsmarknadsstödet under tiden för sysselsättningsfrämjande service som överenskommits i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter sysselsättningsplanen (UAL 7 kap. 5 ). Med sysselsättningsfrämjande service avses från och med 1.1.2013: arbetskraftsutbildning frivilliga studier som den arbetssökande deltar i invandrares frivilliga studier jobbsökarträning karriärträning prövning, dvs. arbetsprövning och utbildningsprövning samt arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Som sysselsättningsfrämjande service betraktas också arbetsprövning, arbetslivsträning, arbetspraktik och arbets- och utbildningsprövning som börjat senast 31.12.2012 och integrationsåtgärder för invandrare som börjat senast 31.8.2011 och som jämställs med arbetskraftspolitisk vuxenutbildning eller arbetsprövning, arbetslivsträning eller arbetspraktik. Förhöjningsdelen betalas också för tiden mellan sådana serviceåtgärder som överenskommits i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter sysselsättningsplanen om tiden mellan åtgärderna är högst sju kalenderdagar. För tiden mellan serviceåtgärderna kan förhöjningsdelen betalas bara om personen har rätt till arbetslöshetsförmåner under arbetslöshetstiden. Förhöjningsdelen betalas också under t.ex. ferier i samband med utbildning eller studier. Om arbetskraftsutbildningen och en arbetsökandes eller invandrares frivilliga studier ordnas som fristående helheter så att utbildningsperioderna inte direkt följer på varandra, deltar den studerande inte i sysselsättningsfrämjande service mellan utbildningsperioderna. Arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel betalas således inte heller mellan utbildningsperioderna förutom om tiden mellan perioderna uppgår till högst sju kalenderdagar. En lagändring som gäller arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel under tiden för sysselsättningsfrämjande service trädde i kraft 1.1.2014. Därmed kan förhöjningsdelen från och med 1.1.2014 betalas oavsett hur länge personen har fått arbetsmarknadsstöd på basis av arbetslöshet. Ett villkor för utbetalningen av förhöjningsdel är att servicen har överenskommits i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter den. Vad som föreskrivs om en sysselsättningsplan är också tillämpligt på en jobbsökarplan och ett sysselsättningsprogram. Med en plan som ersätter en sysselsättningsplan avses aktiveringsplan och integrationsplan. Den förhöjningsdel som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service kan utges för högst 200 dagar. Utbetalningen av förhöjningsdelen börjar från början när personen efter att ha 3
uppfyllt arbetsvillkoret och fått arbetslöshetsdagpenning för den maximala betalningstiden på nytt blivit berättigad till arbetsmarknadsstöd. Arbets- och näringsbyrån meddelar i sitt arbetskraftspolitiska utlåtande om servicen inkluderats i planen. Om utlåtandet innehåller uppgifter om att servicen inte inkluderats i planen ska förmånen betalas utan förhöjningsdel. Förmånstagaren underrättas genom en fras som läggs till i beslutet om att han eller hon saknar rätt till förhöjningsdel eftersom servicen inte avtalats i planen. I utlåtande G2 som gäller invandrares frivilliga studier tas emellertid inte separat ställning till ett inkluderande av studierna i planen, eftersom utlåtande G2 kan ges endast när man avtalat om frivilliga studier i integrationsplanen. Under invandrares frivilliga studier kan förhöjningsdelen således inte avslås på den grunden att studierna inte har avtalats i planen. Rätt till arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel fram till 31.12.2013 Enligt 7 kap. 5 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som (i sin dåvarande form) varit i kraft (från 1.1.2010) till 31.12.2013 kan förhöjningsdelen betalas till en person som då han eller hon började delta i sysselsättningsfrämjande service har fått arbetsmarknadsstöd på basis av arbetslöshet för högst 500 dagar för högst 180 dagar efter det att personens rätt till arbetslöshetsdagpenning har upphört på grund av att maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen på 500 dagar har uppnåtts eller för högst 180 dagar efter det att personens rätt till arbetslöshetsdagpenning har upphört på grund av att rätten till tilläggsdagar har upphört. Det avgörande är om den sysselsättningsfrämjande servicen har börjat innan arbetsmarknadsstöd har utbetalats för mer än 500 dagar på grund av arbetslöshet eller för 180 dagar efter maximitiden med arbetslöshetsdagpenning. I det sammanlagda antalet dagar, 500/180, inräknas bara de dagar för vilka utbetalningen gjorts på grund av arbetslöshet; däremot inräknas inte de dagar som utbetalats för medverkan i sysselsättningsfrämjande service eller som utbetalats i resebidrag i de 500/180 dagarna. Exempel 1 Exempel 2 Efter utgången av arbetslöshetsdagpenningens maximitid på 500 dagar har A under arbetslöshetstiden fått arbetsmarknadsstöd utan behovsprövning i 180 dagar. Eftersom A:s behovsprövade inkomster är stora betalas inte arbetsmarknadsstöd för arbetslöshetstiden efter att 180 dagar uppnåtts. Medan arbetslösheten fortsätter deltar A i sysselsättningsfrämjande service. Eftersom arbetsmarknadsstöd har betalats för högst 180 dagar innan servicen inleddes har A rätt till förhöjningsdel till arbetsmarknadsstödet för tiden för den sysselsättningsfrämjande servicen. B har inlett arbetskraftsutbildning som är uppdelad i perioder efter att ha fått arbetsmarknadsstöd för 170 dagar då maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenningen har uppnåtts. B får förhöjningsdelen till arbetsmarknadsstödet under utbildningstiden. Eftersom den arbetskraftspolitiska utbildningen för B ordnas i perioder och utbildningsperioderna inte direkt följer på varandra deltar B inte i arbetskraftsutbildning mellan utbildningsperioderna. Under tiden mellan utbildningsperioderna betalas arbetsmarknadsstödet på grund av arbetslöshet. Mellan den första och andra utbildningsperioden är det 20 dagar. När B inleder den andra utbildningsperioden har han fått arbetsmarknadsstöd för 190 dagar på grund av arbetslöshet. Eftersom B, när den första perioden 4
inleddes, hade fått arbetsmarknadsstöd för högst 180 dagar efter det att maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen uppnåtts fortsätter utbetalningen av förhöjningsdelen för utbildningstiden tills utbildningen slutar. Arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel kan betalas också till dem som, efter att ha fått arbetslöshetsdagpenningens förhöjningsdel eller omställningsskyddstillägg som betalas under tiden för sysselsättningsfrämjande service för maximitiden, blir mottagare av arbetsmarknadsstöd efter att maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen uppnåtts. Betalningen av arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel förutsätter då att personen i fråga inleder sysselsättningsfrämjande service innan han eller hon fått arbetsmarknadsstöd för mer än 180 dagar efter att maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen har uppnåtts. Exempel 3 Medan C har inkomstrelaterad dagpenning deltar han i sysselsättningsfrämjande service enligt vilken han får förhöjd förtjänstdel. Medan servicen fortgår uppnås maximitiden på 500 dagar för C:s inkomstrelaterade dagpenning. Då har arbetslöshetskassan hunnit betala ut förhöjd förtjänstdel på grund av sysselsättningsfrämjande service för 150 dagar. C blir mottagare av arbetsmarknadsstöd. Eftersom den sysselsättningsfrämjande servicen fortfarande pågår och C efter att arbetslöshetsdagpenningens maximitid uppnåtts inte fått arbetsmarknadsstöd över 180 dagar, har C rätt till arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel för högst 200 dagar under den sysselsättningsfrämjande servicen. Den förhöjda förtjänstdel som utbetalas av kassan inverkar inte på rätten till arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel eller på hur länge förhöjningsdelen betalas ut. Lagändringen gällande arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel trädde i kraft 1.1.2010. Bestämmelserna om arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel tillämpas på arbetsmarknadsstöd från och med 1.1.2010. Om en person deltar i sysselsättningsfrämjande service som har börjat före 1.1.2010, får han eller hon arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel under sysselsättningsfrämjande service från och med 1.1.2010, om personen när servicen inleds har fått arbetsmarknadsstöd för högst 500 dagar eller för högst 180 dagar efter det att hans eller hennes rätt till arbetslöshetsdagpenning har upphört för att maximitiden har gått ut. Om det arbetskraftspolitiska utlåtande som gäller sysselsättningsfrämjande service har utfärdats före 1.1.2010 krävs inte för utbetalning av förhöjningsdelen att servicen har avtalats i en sysselsättningsplan eller i en plan som ersätter den. Om det arbetskraftspolitiska utlåtandet om sysselsättningsfrämjande service har utfärdats när lagen trätt i kraft 1.1.2010 eller senare förutsätter utbetalningen av förhöjningsdel att man kommit överens om servicen i planen. 1.3.4. Kostnadsersättning Bestämmelser om kostnadsersättning finns i 9 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Kostnadsersättning betalas till en mottagare av arbetslöshetsförmån som ersättning för resekostnader och andra kostnader förorsakade av att den arbetslöse deltar i sysselsättningsfrämjande service. Kostnadsersättning kan betalas under arbetskraftsutbildning, invandrares frivilliga studier, jobbsökarträning, karriärträning och prövning, dvs. arbetsprövning och utbildningsprövning. 5
Till följd av en lagändring 1.1.2017 ändras betalningen av kostnadsersättning under sysselsättningsfrämjande service på följande sätt. Kostnadsersättning betalas inte för arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån om studierna stöds med början 1.1.2017 eller senare. Också unga personer under 25 år som saknar yrkesutbildning kan få kostnadsersättning för den tid de deltar i arbetsprövning då arbetsprövningen inleds 1.1.2017 eller senare. Om arbetsprövningen har inletts före 1.1.2017 betalas kostnadsersättning inte även om arbetsprövningen fortgår 1.1.2017 eller senare. Däremot, om man i fråga om arbetsprövning som inletts före 1.1.2017 fattar ett beslut om fortsatt arbetsprövning från 1.1.2017 och beslutet gäller samma ställe är det fråga om ny arbetsprövning och rätten till kostnadsersättning gäller för tiden i arbetsprövning. Om sådan sysselsättningsfrämjande service eller jobbsökarträning i form av gruppservice som berättigar till ersättning för uppehälle har börjat 31.12.2012 eller tidigare betalas ersättning för uppehälle under den sysselsättningsfrämjande servicen eller jobbsökarträningen enligt de bestämmelser som gällde fram till 31.12.2012 tills dessa upphör. Ersättningen för uppehälle ändras således inte till kostnadsersättning under pågående service. 1.3.5. Förhöjd kostnadsersättning Förhöjd kostnadsersättning betalas till en person som utanför sin pendlingsregion deltar i arbetskraftsutbildning, invandrares frivilliga studier, jobbsökarträning, karriärträning eller prövning, dvs. arbets- eller utbildningsprövning. Berättigad till förhöjd kostnadsersättning är också en person som deltar i sysselsättningsfrämjande service inom pendlingsregionen, men utanför hemkommunen om hen förorsakas logikostnader för deltagandet. Om den sysselsättningsfrämjande servicen har börjat 31.12.2012 eller tidigare får en person förhöjd ersättning för uppehälle under servicetiden. 1.3.6. Kostnadsersättning utomlands Studerande som deltar i arbetskraftsutbildning som ordnas utomlands har rätt att i ersättning för övernattningskostnader och andra kostnader under tiden för utbildningen få 50 procent av det utlandsdagtraktamente för statstjänstemän som fastställts för landet i fråga. Om en person deltar i någon annan sysselsättningsfrämjande service utomlands än i arbetskraftsutbildning får hen förhöjd kostnadsersättning för servicetiden. Till en person som har rätt till arbetslöshetsförmån och som deltar i utbildning som ordnas av Stiftelsen Utbildning Nordkalotten betalas en särskild kostnadsersättning. 1.4. Rätt och villkor För att få rätt till arbetsmarknadsstöd ska den arbetssökande samtidigt uppfylla både arbetskraftspolitiska och andra villkor för arbetslöshetsförmåner. 6
1.4.1. Arbetskraftspolitiska förutsättningar För att en arbetssökande ska få arbetslöshetsförmån ska hen uppfylla de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållandet av förmånen. Förutsättningarna utreds av arbets- och näringsbyrån som ger FPA ett arbetskraftspolitiskt utlåtande om den arbetssökande. Utlåtandet är bindande för FPA. I vissa situationer kan också Jobblinjens telefonservice ge ett arbetskraftpolitiskt utlåtande. Arbetsoch näringsbyrån ger emellertid utlåtandena i alla de fall som är förenade med arbetskraftspolitisk prövning. 1.4.1.1. Arbetslösa arbetssökande Rätt till grunddagpenning har en arbetslös som söker heltidsarbete. Arbetssökande som har delinvalidpension kan om de så önskar söka enbart deltidsarbete. Som arbetslös betraktas den som inte står i anställningsförhållande eller tjänsteförhållande eller är sysselsatt på heltid som företagare eller i eget arbete. Som arbetslös betraktas dessutom den som är permitterad på heltid och som har rätt till jämkad grunddagpenning samt en person vars arbete och löneutbetalning har avbrutits helt och hållet av någon orsak som kan jämställas med permittering. Som orsak som jämställs med permittering betraktas avbrytande av arbetet och löneutbetalningen på grund av en eldsvåda, exceptionell naturtilldragelse eller av en annan liknande orsak som är oberoende av arbetstagaren och arbetsgivaren. Som orsak som jämställs med permittering betraktas dessutom avbrytande av arbetet och löneutbetalningen på grund av ett villkor i arbetsavtalet eller på grund av avstängning från tjänst eller någon annan motsvarande ensidig åtgärd från arbetsgivarens sida. Med permittering jämställs dock inte en situation där en avstängning från tjänsten beror på att en person som står i tjänsteförhållande vägrar att delta i en kontroll eller undersökning som gäller hens hälsotillstånd eller att lämna uppgifter om sitt hälsotillstånd. Som en orsak som kan jämställas med permittering kan från 1.1.2015 betraktas en sådan situation där en familjedagvårdares arbete och löneutbetalning avbryts helt och hållet på grund av att hen av orsaker som inte beror på hen inte har barn i dagvård (t.ex. under skolloven, då barnen ofta sköts hemma) medan anställningsförhållandet i övrigt fortgår. Som en orsak som kan jämställas med permittering betraktas ytterligare en sådan situation där en person själv har ansökt om arbetsledighet eller någon annan ledighet för att under den tid ledigheten varar ha ett annat heltidsarbete, men som har blivit arbetslös utan egen förskyllan. Som arbetssökande betraktas en person som är registrerad som arbetssökande i arbetsförvaltningens informationssystem, som har hållit sin arbetsansökan i kraft, som har meddelat sina kontaktuppgifter till arbets- och näringsbyrån och som sköter sina ärenden hos arbets- och näringsbyrån som byrån förutsätter. 1.4.1.2. Hinder för att vara på arbetsmarknaden En arbetssökande har inte rätt till grunddagpenning för den tid hen är förhindrad att vara på arbetsmarknaden på grund av värnplikt, 7
civiltjänstgöring; frihetsstraff, sjukhusvård eller annan institutionsvård eller någon annan omständighet som kan jämställas med dessa. Om ett hinder för att vara på arbetsmarknaden har uppkommit 1.1.2015 eller senare är det FPA som avgör hur hindren för att vara på arbetsmarknaden inverkar på den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmån. Allmänna villkor/hinder för att vara på arbetsmarknaden Om hindret har uppkommit senast den 31 december 2014 är det arbets- och näringsbyrån som avgör den arbetssökandes rätt till arbetslöshetsförmån för den tid då hindret för att vara på arbetsmarknaden gäller. Frågan om huruvida en person är förhindrad att vara på arbetsmarknaden avgörs utifrån ett arbetskraftpolitiskt utlåtande. Utlåtandet kan också ges av Jobblinjens telefonservice. Fram till 1.7.2012 har också en utlandsresa ansetts vara ett hinder för att vara på arbetsmarknaden. En arbetssökande har dock ansetts vara på arbetsmarknaden under en kort och tillfällig utlandsresa som på förhand anmälts till arbets- och näringsbyrån. Under en sådan resa har rätten till arbetslöshetsförmån bibehållits. Från och med 1.7.2012 är en utlandsresa inte längre ett hinder för att vara på arbetsmarknaden. Arbets- och näringsbyrån ger inget arbetskraftspolitiskt utlåtande om utlandsresor och följer inte upp antalet resor eller hur länge de varar. En utlandsresa är dock ingen giltig orsak att vägra ta emot erbjudet arbete eller service, utan en arbetssökande kan på normalt sätt erbjudas arbete eller service under utlandsresan. Fastän resor utomlands inte längre inverkar på personens rätt att få arbetslöshetsförmåner är förutsättningen för att få en arbetslöshetsförmån alltjämt att den arbetssökande anses vara bosatt i Finland. Den arbetssökande är skyldig att underrätta FPA om förändringar gällande bosättningen i Finland. Bosättning i Finland krävs dock inte i fråga om en EU-arbetstagare som senast var försäkrad i Finland på grund av sitt arbete och som får arbetslöshetsdagpenning. Om kunden i sin ansökan om arbetslöshetsförmån uppger att hen är på utlandsresa får resdagarna efter 1.7.2012 inte längre dras av i betalningen. En kortvarig vistelse utomlands behöver inte kontrolleras. Om vistelsen utomlands emellertid fortsätter och det inte finns uppgift om när den upphör ska detta antecknas som tilläggsuppgift i Cics så att det är möjligt att kontrollera huruvida vistelsen utomlands medför ändringar vad gäller personens bosättning i Finland. Om resan har påbörjats innan lagen trädde i kraft 1.7.2012 är personen i fråga enligt övergångsbestämmelsen förhindrad att vara på arbetsmarknaden fram till resans slut, även om resan skulle avslutas först efter att lagen trätt i kraft. I sådana fall ska man i betalningen dra av de resdagar som den arbetssökande anmält och be om ett arbetskraftspolitiskt utlåtande från arbetsoch näringsbyrån för meddelande av ett beslut. 1.4.1.3. Företagsverksamhet på heltid En person som arbetar inom företagsverksamhet kan vara företagare på heltid, ha verksamheten som bisyssla, utöva säsongbetonad verksamhet eller vara en företagare som kan jämställas med löntagare. Arbets- och näringsbyrån ger ett arbetskraftspolitiskt utlåtande som är bindande för FPA gällande graden av sysselsättning inom företagsverksamheten. En person har inte rätt till arbetslöshetsförmån för den tid som hen i mer än två veckor är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet eller på motsvarande sätt i eget arbete. En person som är företagare på heltid kan ändå ha rätt till arbetslöshetsförmån under tiden för arbetskraftsutbildning (se särskilda bestämmelser om arbetskraftsutbildning). 8
Företagsverksamhet som utgör bisyssla hindrar inte att personen i fråga får en arbetslöshetsförmån, men inkomsten av verksamheten jämkas. Detsamma gäller om företagsverksamhet på heltid fortgår högst två veckor. (UAL 1290/2002 4 kap. 1 4 p.) Från och med 1.1.2014 kan den som idkar företagsverksamhet eller utför eget arbete påvisa att verksamheten utgör bisyssla genom att arbeta en kortare period än tidigare i arbete som inte har samband med företagsverksamheten. En tidigare sysselsättning på heltid i företagsverksamhet förhindrar inte arbetslöshetsförmån, om personen har tillräcklig annan arbetshistoria från tiden för företagsverksamhet eller sysselsättning i eget arbete. Avbrytande av företagsverksamheten har sedan 1.1.2013 inte någon betydelse när det gäller tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Om kunden åberopar det faktum att företagsverksamheten har avbrutits (t.ex. ett skrivbordslådeföretag) ska man vid avgörandet ta reda på om det existerar någon företagsverksamhet (2 kap. 5 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa) eller om företagsverksamheten ska betraktas som avslutad (2 kap. 6-8 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa). (Inledande och upphörande med företagsverksamhet). Om företagsverksamheten fortgår i högst två veckor har personen rätt till arbetslöshetsförmån oberoende av om företagsverksamheten eller det egna arbetet är huvud- eller bisyssla. Arbetsoch näringsbyrån reder då i regel inte ut huruvida sysselsättningen i företagsverksamheten är på heltid eller deltid och FPA behöver inte begära ett utlåtande. FPA behöver inte heller reda ut huruvida sysselsättningen i företagsverksamheten är på heltid eller deltid men ska dock alltid bedöma hur länge företagsverksamheten pågår. Om företagsverksamheten eller det egna arbetet pågår mer än två veckor behövs alltid ett utlåtande från arbets- och näringsbyrån om sysselsättning i företagsverksamhet på heltid eller som bisyssla. Dessutom ska ett utlåtande från arbets- och näringsbyrån begäras om företagsverksamhet som ansetts utgöra bisyssla utvidgas. Om personen vid sidan av ett tidigare deltidsarbete tar sig an ett nytt uppdrag behövs inget utlåtande om dess utförande på deltid eller heltid om företagsverksamheten varar högst två veckor. Om företagsverksamheten varar mer än två veckor ska ett utlåtande begäras. Om sysselsättningen på heltid varar mer än två veckor har den arbetssökande inte rätt till arbetslöshetsförmån från det att företagsverksamheten eller sysselsättningen i eget arbete börjar. Företagsverksamhet eller utförande av eget arbete på ett sätt som kan jämföras med företagsverksamhet sker på heltid om den arbetsinsats som verksamheten kräver är ett hinder för att ta emot ett heltidsarbete. Det avgörande är således arbetsmängden och inte hur stora eller små inkomster man har av verksamheten. Arbets- och näringsbyrån utfärdar ett hindrande utlåtande Y2 om den sökande inte har rätt till arbetslöshetsförmån, eftersom hen är sysselsatt på heltid som företagare. Ett hindrande utlåtande Y3 utfärdas om den sökande är sysselsatt på heltid i eget arbete. Företagsverksamheten sker på deltid om den arbetsinsats som verksamheten kräver inte hindrar den arbetssökande att ta emot ett heltidsarbete. Företagsverksamheten anses vara bisyssla t.ex. om en kund under minst sex månader bedrivit företagsverksamhet vid sidan om annat heltidsarbete och blir arbetslös för att denna huvudsyssla upphör medan företagsverksamheten fortsätter i samma omfattning som förut. Lantbruksföretagsverksamhet kan anses vara bisyssla t.ex. om produktionsinriktningen på gårdsbruksenheten läggs om. Det kan vara fråga om en omläggning av verksamheten när kreaturen säljs och åkrarna arrenderas ut eller endast en del av dem används för egen odling. Också nyinledd företagsverksamhet kan ibland bedrivas i så liten skala i fråga om arbetsinsatsen att den kan betraktas som bisyssla. Arbets- och näringsbyrån utfärdar utlåtande Y4 om att inget hinder föreligger när den sökandes företagsverksamhet eller eget arbete är bisyssla. En företagare som på grund av naturförhållandena utövar företagsverksamhet endast en del av året betraktas som utövare av säsongbetonad verksamhet. Företagsverksamheten anses vara säsongbetonad, om det i genomsnitt är möjligt att bedriva den under sammanlagt högst 9
sex månader om året. Inkomster av företagsverksamhet har från 1.1.2013 inte längre någon betydelse när man bedömer huruvida företagsverksamheten är säsongbetonad. Företagare med säsongbetonad verksamhet kan vara t.ex. vissa torghandlare, trädgårdsodlare och fiskare. Arbetsoch näringsbyrån avgör om företagsverksamheten är säsongbetonad och utfärdar ett bindande utlåtande till FPA om personens rätt till arbetslöshetsförmån. Eget arbete har inte närmare definierats i lagen. Eget arbete kan utgöras av olika former av självständig sysselsättning för vilka man inte är skyldig att ta en FöPL- eller LFöPL-försäkring och som i övrigt inte heller utförs i företagarställning eller i ett arbets- eller tjänsteförhållande enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Ett typiskt eget arbete kan vara att bedriva vetenskapligt och konstnärligt arbete och annat sådant självständigt arbete för egen räkning som man inte bedriver i form av något bolag eller som enskild näringsidkare under registrerad firma. Exempelvis översättare, tolkar och frilansare är ofta sysselsatta i eget arbete. (UAL 1290/2002 1 kap. 6 ) 1.4.1.3.1. Vem är företagare? Delägare i ett företag Familjemedlemmar som företagare Företagare eller löntagare Företagare som jämställs med löntagare I 1 kap. 6 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa definieras vem som kan betraktas som företagare vid tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enbart det att en person uppfyller kriterierna i definitionen avgör inte hans eller hennes rätt till utkomstskydd för arbetslösa utan är endast riktgivande när det gäller val och tillämpning av bestämmelser i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Arbets- och näringsbyrån undersöker de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för rätt till arbetslöshetsförmåner. Arbets- och näringsbyrån bedömer om en person är företagare och om personen utövar företagsverksamheten som huvudsyssla eller bisyssla. Om en arbetssökande sysselsätter sig som företagare eller med eget arbete i högst två veckors tid utreder arbets- och näringsbyrån dock i regel inte om verksamheten är huvudsyssla eller bisyssla. Också FPA måste då och då reda ut om en person ska anses vara en sådan företagare som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller om personen är löntagare. Det här kan vara fallet när man t.ex. avgör en persons rätt till jämkad arbetslöshetsförmån eller när man reder ut huruvida arbetsvillkoret är uppfyllt eller försäljningsvinsten ska periodiseras. Definition av begreppet företagare Med företagare avses en person enligt 3 i lagen om pension för företagare eller enligt 3 5 i lagen om pension för lantbruksföretagare. Personer som är skyldiga att teckna en försäkring enligt lagen om pension för företagare (FöPL) eller enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL) är alltid företagare (med undantag för LFöPL-försäkrade stipendiater). Som företagare betraktas utifrån den hänvisning som finns i lagen om pension för företagare också personer som förvärvsarbetar utan att stå i anställnings- eller tjänsteförhållande, t.ex. personer enligt den tidigare lagen om utkomstskydd för arbetslösa som utför eget arbete i förtjänstsyfte. Exempel 10
A är frilans och ingår uppdragsavtal med diverse uppdragsgivare. Eftersom A förvärvsarbetar utan att vara anställd i ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande betraktas hen som företagare när det gäller utkomstskyddet för arbetslösa. Enligt den mer begränsade definitionen för företagare i den lag om utkomstskydd för arbetslösa som gällde till 31.12.2015 betraktades som företagare personer som enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare var skyldiga att teckna FöPL- eller LFöPL-försäkring i enlighet med dessa lagar. Preciseringar Om en kund är näringsidkare eller om hen har ett företag i form av bolag (kommanditbolag, öppet bolag, aktiebolag) eller firma omfattas kunden i regel av en FöPL-försäkring. LFöPL-försäkrade är förutom lantbruksidkare också yrkesfiskare och renägare. En stipendiat som tecknat LFöPL-försäkring betraktas inte som företagare på grund av LFöPLförsäkringen. Giltighetstiden för en kunds FöPL- eller LFöPL-försäkring och beloppet av inkomsten för försäkringen kan du se om du på kundens HEKY väljer > Työeläkkeet ja korvaukset > YEL/MYELtyötulot. Som företagare betraktas också en kund som är försäkrad enligt lagen om pension för arbetstagare (ArPL) om hen på grund av sin ställning eller genom eget ägande eller familjemedlems ägande har en sådan bestämmanderätt i företaget att hen i betydande grad kan påverka sin sysselsättning i företaget. Delägare i ett företag Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa betraktas också en delägare i ett företag som företagare. Som delägare betraktas en person som arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag eller ett annat företag där personen själv har minst 15 % eller hens familjemedlemmar ensamma eller tillsammans med hen har minst 30 % av aktiekapitalet eller av det röstetal som aktierna medför. Likaså betraktas en kund som delägare när hen inte är i ledande ställning men arbetar i ett aktiebolag eller ett annat företag där hen själv eller hens familjemedlemmar ensamma eller tillsammans med hen har minst 50 % av aktiekapitalet eller av det röstetal som aktierna medför. Exempel 1 Raili arbetar i Ab som löneräknare och är således inte i ledande ställning. Hon äger likväl 50 % av bolagets aktier och hon betraktas på denna grund som företagare. Kunden betraktas som företagare endast i det fall att hen verkligen arbetar i företaget. Aktieinnehav i ett företag eller att bo i samma hushåll som företagets ägare gör inte en person till företagare om hen bevisligen inte arbetar i företaget. En kund kan inte betraktas som företagare t.ex. när hen äger 100 % av ett aktiebolag, men visar upp en utredning om att det är fråga om ett s.k. skrivsbordslådeföretag, som inte har någon som helst verksamhet. En kund som däremot inte själv har någon ägarandel i ett företag, men som är sysselsatt i företaget betraktas som företagare om en familjemedlem har sådan bestämmanderätt i företaget som baserar sig på ovan nämnda ägarandel. 11
Åtminstone den verkställande direktören och en styrelsemedlem är i ledande ställning i ett aktiebolag. I ett kommanditbolag har den ansvarige bolagsmannen bestämmanderätten och i ett öppet bolag har alla bolagsmän tillsammans bestämmanderätten. Exempel 2 Lisa arbetar i Ab som ekonomidirektör. Lisa äger 49 % av bolagets aktier och är suppleant i företagets styrelse. Lisa deltar inte regelbundet i företagets styrelsemöten. Lisa betraktas inte som företagare. Exempel 3 Tomas arbetar i Ab och äger 15 % av aktierna. Tomas är verkställande direktör för Ab. Tomas är företagare eftersom han är i sådan ledande ställning som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, varvid definitionen på företagande uppfylls vid en ägarandel på 15 %. Familjemedlemmar som företagare Som familjemedlemmar betraktas makan/maken till en person som arbetar i företaget samt barn, barnbarn, en förälder eller mor- eller farförälder som bor i samma hushåll. Med äkta maka eller make jämställs också en sambo och en person som lever i ett registrerat partnerskap. Om ett barn, barnbarn, en förälder eller mor- eller farförälder flyttar till ett annat hushåll anses hen inte längre vara sådan familjemedlem som avses här. Makar som på grund av söndring i äktenskapet permanent bor åtskilda betraktas inte som makar. Sambor som flyttat till olika adresser betraktas inte som makar om de inte meddelar att samboförhållandet fortsätter. Läs mer om vem som vid tillämpningen av lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska betraktas som makar. Det har skett förändringar i rätten till arbetslöshetsförmåner för familjemedlemmar till företagare 1.1.2013. Någon annan än en FöPL- eller LFöPL-försäkrad familjemedlem kan ha rätt till arbetslöshetsförmån under permittering eller under den tid som det är avbrott i arbetet eller löneutbetalningen. Läs mer om förmånsrätten för familjemedlemmar till företagare nedan i avsnittet Inledande och upphörande med företagsverksamhet. Företagare, person som utför eget arbete eller löntagare Det är inte alltid klart om kunden ska betraktas som löntagare eller företagare eller som en person som utför eget arbete som kan jämföras med företagsverksamhet. Mellan traditionell företagsverksamhet och lönearbete finns det en gråzon där de arbetande kan vara antingen självständiga företagare eller yrkesutövare eller alternativt löntagare. Eget arbete avviker från företagsverksamhet och lönearbete genom att det i princip inte utförs i förtjänstsyfte (t.ex. närståendevård). Det är viktigt att skilja en företagare från en löntagare eftersom företagsverksamhet i liten skala inte räknas med i företagares eller löntagares arbetsvillkor. Dessutom är det vid jämkningen av inkomst av företagsverksamhet endast löntagare som omfattas av maximiarbetstiden gällande jämkad arbetslöshetsdagpenning och kravet på övervakning av arbetstiden, inte företagare (och personer som utför eget arbete). 12
Om en kund har en FöPL- eller LFöPL-försäkring existerar inget tolkningsproblem utan kunden är företagare. I andra fall måste man reda ut om kunden förvärvsarbetar utan att stå i arbetsavtalsförhållande, tjänsteförhållande eller befattningsförhållande. När man bedömer om det är fråga om ett avtalsbaserat arbete ska man i första hand beakta om arbetsgivaren har direktionsrätt, det vill säga möjlighet att leda och övervaka arbetstagarna. Ett tecken på att direktionsrätt saknas kan vara t.ex. att det inte finns någon överenskommelse om fast arbetstid. Som löntagare betraktas t.ex. extraknäckare inom restaurangbranschen och anställda taxichaufförer. Då anses arbetsgivaren ha direktionsrätt. Extraknäckarna arbetar under arbetsgivarens ledning och uppsikt på dennes arbetsplats enligt ett arbetstidsschema som är uppgjort på förhand. Också i fråga om taxichaufförerna är arbetsgivarens möjlighet till övervakning vanligtvis klar. Också förskottsinnehållning på lön och betalning av lönebikostnader är av betydelse. Den förskottsinnehållning som arbetsgivaren sköter och i synnerhet betalningen av lönebikostnader kan i regel betraktas som bevis på lönearbete. Att en kund finns i förskottsuppbördsregistret eller i registret över momsskyldiga är ett tecken på eventuellt utövande av företagsverksamhet. Att en person använder egna arbetsredskap eller sådana som hen själv har hyrt kan vid en övergripande prövning anses vara ett tecken på att en person är företagare. Så förhåller det sig i synnerhet när det är fråga om värdefulla arbetsredskap. En gränsdragning kan dock inte göras enbart på denna grund eftersom det inom vissa branscher är vanligt att också anställda arbetstagare använder egna dyra arbetsredskap. När det gäller konstnärer, översättare och journalister är det ofta fråga om att kunden säljer en egenhändigt framställd prestation utan att på något sätt stå under arbetsgivarens arbetsledning och övervakning under arbetsprestationen. Om man i verksamheten i regel ytterligare använder egna arbetsredskap har ovan nämnda personer i enskilda fall ofta ansetts vara utövare av företagsverksamhet. De arbetskraftspolitiska förutsättningarna för en företagare eller en person som varit sysselsatt i eget arbete för att få arbetslöshetsförmån har ändrats 1.1.2013. En person som varit sysselsatt i företagsverksamhet eller i eget arbete betraktas som sysselsatt i denna verksamhet från och med att verksamheten inletts till dess att den helt och hållet upphört. Avbrytande av verksamheten har inte någon betydelse vad gäller arbetslöshetsförmånen. I oklara fall måste avgörandet om huruvida det är fråga om eget arbete eller arbete som en person utfört som löntagare eller företagarverksamhet fattas utifrån en helhetsbedömning. Arbetsgivarens ställning och rätt att leda och övervaka arbetet i enlighet med arbetsavtalslagen ska bland annat beaktas. Man bör dock observera att vissa arbeten är sådana att de inte kräver att rätten att dagligen leda och övervaka arbetet utnyttjas och att en möjlighet att faktiskt leda och övervaka arbetet är tillräcklig för att kriterierna för detta anställningsförhållande ska uppfyllas. Enligt arbetsavtalslagen är inte heller det faktum att arbetet utförs hemma hos arbetstagaren och med hens redskap ett hinder för att ett anställningsförhållande ska existera. Förskottsinnehållning på lön, lagstadgade försäkringar som tagits för arbetstagaren och betalning av lönebikostnader kan betraktas som bevis på anställningsförhållande och lönearbete, men dessa är inte ensamma avgörande. (Se närmare i avsnitt Betalning av lön för eget arbete via ett andelslag eller ett annat företag) Att en person finns i skattemyndighetens förskottsuppbördsregister eller i registret över mervärdesskattskyldiga tyder å sin sida på företagsverksamhet. Om den som utför arbetet själv bär företagarrisken (betalar kunden eller ej), ingår separata uppdragsavtal för egen räkning med beställaren, förfogar över eller själv äger arbetsredskapen och/eller arbetslokalerna (även om hen inte arbetar hemma), ordnar sitt arbete och sin arbetstid självständigt, eller beslutar självständigt om det vederlag som tas ut av den som beställt arbetet 13