SVARSSKRIVELSE Sida 1 (6) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2008-12-19 Ö 4667-08 Rotel 03 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM B./. riksåklagaren ang. tillstånd till prövning i hovrätt av mål om rattfylleri m.m. Högsta domstolen har förordnat att riksåklagaren ska inkomma med svarsskrivelse i målet. Jag vill anföra följande. Inställning Jag bestrider Bs yrkande. Det finns enligt min uppfattning inte skäl att meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten. Bakgrund Tingsrätten dömde den 3 september 2008 B för bl.a. rattfylleri och narkotikabrott, ringa brott, till dagsböter. I nu aktuellt avseende avsåg åtalet att B den 27 januari 2008 framfört personbil efter att ha intagit narkotika i så stor mängd att det under eller efter färden funnit narkotiskt ämne kvar i blodet. Vidare påstods att B samma dag i sin lägenhet olovligen innehaft 0,69 gram cannabis samt samma dag eller någon dag dessförinnan olovligen brukat cannabis. Som bevisning åberopades bl.a. ett analysbesked utfärdat av Rättsmedicinalverket (se tingsrättens ab 2, s. 6). Blodprov togs på B en dryg timme efter körningen. Av analysbeskedet framgår att i Bs blod uppmätts 0,001 mikrogram tetrahydrocannabinol (THC) per gram blod. Under rubriken Kommentar angavs att THC ingår i hasch och cannabispreparat och är klassad som narkotika. Till analysbeskedet är fogat ett informationsblad om THC i blod. Av informationsbladet framgår bl.a. följande. Tetrahydrocannabinol (THC) är den aktiva substansen i hasch, marijuana och andra cannabispreparat. Vid rökning av cannabis tas THC snabbt upp i blodet. THC omfördelas fort i kroppen och efter avslutad rökning sker därför en snabb minskning av blodkoncentrationen av THC. Efter rökning av en marijuanacigarett, innehållande ca 10-15 mg THC har försökspersoner uppnått blodkoncentrationer omkring 0,040 mikrogram per gram. Redan efter ca 1 timme har koncentrationen minskat till 0,004 mikrogram och 4 timmar efter rökningen finns mindre än 0,001 mikrogram per gram blod kvar. 8 timmar efter avslutad rökning av cannabispreparat finns normalt inte mätbara mängder av THC längre kvar i blodet. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 Telefax 08-453 66 99 Webbadress www.aklagare.se
SVARSSKRIVELSE Sida 2 (6) I informationsbladet konstateras vidare att eftersom blodprov inte kan tas omedelbart vid ingripandet vid misstänkt drograttfylleri gör den snabba minskningen i blodet att Rättsmedicinalverket ofta påvisar låga halter THC även om personen var påverkad under bilkörningen. Av ett diagram över THC-halter i blodprover från bilförare analyserade under åren 1996-2005 framgår att 0,001 mikrogram THC per gram blod var det vanligaste mätresultatet och att halter ner till 0,0003 påvisats. Av tingsrättens dom framgår att B, när det gäller det påstådda rattfylleriet, hävdade att analysbeskedet omöjligt kunde vara riktigt. Enligt tingsrätten saknades emellertid anledning att ifrågasätta analysbeskedet och vad B i övrigt uppgett påverkade inte bedömningen i själva skuldfrågan. Efter att B överklagat tingsrättens dom beslutade hovrätten den 14 oktober 2008 att inte meddela prövningstillstånd. B har överklagat hovrättens beslut. I överklagandet hävdar B att han blivit felaktigt dömd för drograttfylleri. Enligt B rökte han marijuana en månad innan körningen. Det låga värdet THC som Rättsmedicinalverket uppmätt var kvar i blodet sedan detta tillfälle. B uppger att det är vetenskapligt bevisat att cannabis kan stanna kvar i kroppen i 2-3 månader. Enligt B är lagen bristfällig då den inte tar hänsyn till cannabis förmåga att stanna kvar i kroppen en längre tid efter att en person intagit det. Det är därför av stor vikt för ledning av rättstillämpningen att saken prövas. Grunder Ändrade regler om prövningstillstånd i hovrätt Den 1 november 2008 trädde en rad ändringar i rättegångsbalken i kraft. Bl.a. ändrades bestämmelsen i 49 kap. 14 om de förutsättningar som gäller för en hovrätts beslut om prövningstillstånd. Enligt 49 kap. 14 rättegångsbalken, i dess lydelse före den 1 november 2008, fick prövningstillstånd meddelas om det var av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövades av högre rätt (prejudikatdispens), anledning förekom till ändring i det slut tingsrätten kommit till (ändringsdispens), eller det annars fanns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens). Av förarbetena till 1993 års utvidgning av kravet på prövningstillstånd i hovrätt och avgöranden från Högsta domstolen framgår att det för ändringsdispens inte krävs att hovrätten är övertygad om att tingsrättens avgörande är oriktigt, utan det är tillräckligt att det finns utrymme för tvivel om riktigheten av tingsrättens bedömning av rätts- eller bevisfrågorna. Se i detta avseende Fitger, Rätte-
SVARSSKRIVELSE Sida 3 (6) gångsbalken, En kommentar på Internet, 49 kap. 14, prop. 1992/93:216, s. 45 ff samt rättsfallen NJA 1997 s. 41, 2002 s. 35, 2002 s. 133 och 2004 s. 400. Enligt 49 kap. 14 rättegångsbalken, i dess lydelse från och med den 1 november 2008, ska prövningstillstånd meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (ändringsdispens), det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (granskningsdispens), det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens). Från och med den 1 november 2008 är således 49 kap. 14 rättegångsbalken en obligatoriskt utformad regel. Vidare infördes en ny dispensgrund, granskningsdispensen, samtidigt som den centrala dispensgrunden, ändringsdispensen, ändrades. I propositionen uttalades i sistnämnda avseende att alla avgöranden som bedöms som tveksamma ska tas upp till fullständig prövning. Med ändringen torde följa att prövningstillstånd kommer att beviljas i något större utsträckning än tidigare (prop. 2004/05:131, s. 185 f). Av övergångsbestämmelserna framgår att äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av domar och beslut som har meddelats före den 1 november 2008. I propositionen uttalas i detta avseende följande (prop. 2004/05:131, s. 219 f). Som anförts såväl av utredningen som i promemorian är utgångspunkten när det gäller ikraftträdandet av processrättslig lagstiftning att nya regler bör tillämpas genast efter ikraftträdandet. I fråga om krav på prövningstillstånd vid överklagande av ett avgörande som har meddelats före ikraftträdandet bör emellertid, på samma sätt som vid tidigare reformer angående prövningstillstånd, äldre regler gälla. Domar och beslut som har meddelats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer därmed inte att omfattas av krav på prövningstillstånd om något sådant krav inte gäller enligt de äldre reglerna. Enligt regeringens mening framstår det däremot inte som ändamålsenligt att hovrätterna, efter ikraftträdandet, ska behöva hantera olika utformade tillståndgrunder och tillståndförfaranden beroende på om ett mål eller ärende, som krävt prövningstillstånd redan enligt äldre regler, överklagats före eller efter ikraftträdandet. Det finns därför anledning att låta de nya tillståndsgrunderna och ändringarna i handläggningen av prövningstillstånd i hovrätten gälla omedelbart. Vilken lydelse av 49 kap. 14 rättegångsbalken ska tillämpas? Hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd meddelades innan de nyligen genomförda lagändringarna trädde i kraft. Hovrätten har således tillämpat 49 kap. 14 rättegångsbalken i dess lydelse före den 1 november 2008. Lagändringarna har nu trätt i kraft. Som framgått i det föregående innebär ändringarna att det i bestämmelsen om prövningstillstånd införts en ny dispens-
SVARSSKRIVELSE Sida 4 (6) grund, granskningsdispens, och att tillämpningsområdet för ändringsdispensen har utvidgats något. En första fråga att ta ställning till är därför om Högsta domstolen vid sin prövning ska tillämpa regeln i dess tidigare eller nya lydelse. Bestämmelsen om prövningstillstånd utgör en handlingsregel för hovrätten. Högsta domstolens prövning bör därför enligt min mening avse frågan om hovrätten borde ha meddelat prövningstillstånd eller inte. I det nu aktuella fallet hade 49 kap. 14 rättegångsbalken ännu inte ändrats när hovrätten fattade sitt beslut. Enligt min uppfattning bör Högsta domstolen därför tillämpa bestämmelsen i dess lydelse före den 1 november 2008. THC i blod respektive urin Av Rättsmedicinalverkets hemsida framgår bl.a. följande när det gäller påvisande av THC i blod respektive urin. Utdrag från hemsidan bifogas. THC är mycket fettlöslig och distribueras snabbt till fettvävnad och organ med hög fetthalt t ex hjärna. THC omvandlas i kroppen till många metaboliter som sedan utsöndras i urinen. Huvudmetabolit är tetrahydrocannabinolsyra (THCsyra)..-.-.- Vid rökning av cannabis uppnås maximal plasmakoncentration inom 30 minuter, för att sedan avta snabbt och 8-10 timmar efter intag finns normalt inga mätbara mängder THC kvar i blodet. Normalt efter ett enstaka missbrukstillfälle utsöndras metaboliter i urinen upptill 1-2 veckor. Vid tungt missbruk har undersökningar dock visat att cannabismetaboliter kan utsöndras upptill ca 2 månader efter avslutat missbruk. Drograttfylleri Enligt 4 andra stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott döms den för rattfylleri som för ett motordrivet fordon efter att ha intagit narkotika som avses i 8 narkotikastrafflagen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Det aktuella stycket infördes genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1999 och innebar att det infördes en nollgräns för narkotika i trafiken. I propositionen till lagändringen konstaterades att den dåvarande rattfyllerilagstiftningen endast omfattade de förare som var så påverkade av annat medel, att det kunde antas att de inte kunde framföra sitt fordon på ett betryggande sätt. Enligt regeringens bedömning förelåg det ett behov av att utöka det kriminaliserade området så att de personer omfattas som intagit ett trafikfarligt medel och som är olämpliga som förare, trots att de inte uppvisar en så påtaglig påverkan som krävdes enligt då gällande rätt (prop. 1998/99:43 s. 23). När det gäller utformningen av en nollgräns uttalades i propositionen att det naturligtvis kunde hävdas att det inte finns vetenskapligt underlag för att påstå
SVARSSKRIVELSE Sida 5 (6) att varje minsta koncentration av narkotika i blodet kan antas ge upphov till en påverkan som är trafikfarlig. Rent allmänt konstaterades emellertid att narkotiska ämnen normalt sett har sådana verkningar att de inte är förenliga med framförande av fordon på ett trafiksäkert sätt. Detta angavs i synnerhet gälla om de intas i missbrukssyfte. Cannabis konstaterades påverka förmågan och viljan att ägna sin uppmärksamhet åt flera saker samtidigt vilket för en bilförare kunde innebära svårigheter med att koncentrera sig på t.ex. trafiksignaler, eftersom föraren ägnar hela sin uppmärksamhet åt att styra bilen (a. prop. s. 25). I propositionen uttalades bl.a. följande avseende förutsättningarna att upptäcka bruk av narkotika (a. prop. s. 26). I dag finns väl utvecklade metoder för att påvisa narkotisk substans såväl i urinen som i blodet. Det är emellertid endast så länge en drog befinner sig i blodet som den normalt sett utövar någon påverkan av de psykomotoriska funktionerna och därmed förmågan att framföra fordon. När drogen lämnat blodomloppet och utsöndrats i urinen har den nämligen passerat de delar av kroppen där den kan ge en trafikfarlig påverkan. En nollgräns för narkotika bör därför endast avse förekomsten av narkotiska ämnen i blodet. Slutligen kan, när det gäller frågan om konkurrens mellan brott, nämnas att i författningskommentaren uttalades att vid fall av ringa narkotikabrott och rattfylleri bör dömas för båda brotten (a. prop. s. 50). Min bedömning Bs överklagande aktualiserar främst frågan om prövningstillstånd med stöd av reglerna om ändringsdispens och prejudikatdispens. B hävdar att han rökt marijuana en månad innan körningen och att den halt THC som påvisats i hans blod härrör från det tillfället. Vidare påstår B att det är vetenskapligt bevisat att cannabis kan stanna kvar i kroppen i upp till två till tre månader. THC-syra kan i och för sig utsöndras i urinen lång tid efter rökning av marijuana. Detta gäller särskilt när det är fråga om tungt missbruk. B säger sig inte missbruka narkotika utan endast ha testat marijuana under en fest. Det kan konstateras att i sådana fall utsöndras metaboliter normalt under en tid på en till två veckor. Bestämmelsen om drograttfylleri träffar emellertid den som har intagit narkotika i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Som framgått i det föregående finns det 8 10 timmar efter avslutad rökning av ett cannabispreparat normalt inte längre mätbara mängder av THC kvar i blodet. Det är därför uteslutet att den halt THC som påvisats i Bs blod härrör från ett röktillfälle närmare en månad innan körningen. Enligt min
SVARSSKRIVELSE Sida 6 (6) mening finns det inte något utrymme för tvivel om att tingsrättens dom är riktig. Skäl för meddelande av ändringsdispens saknas därför. Detta gäller för övrigt även om 49 kap. 14 rättegångsbalken tillämpas i dess lydelse från och med den 1 november 2008. Jag anser således att tingsrättens dom är riktig. Rättsläget är enligt min mening klart. Det finns därför inte heller skäl för meddelande av prejudikatdispens. Sammanfattningsvis anser jag att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd i hovrätten. Det finns enligt min uppfattning inte heller skäl för Högsta domstolen att meddela prövningstillstånd när det gäller frågan om tillstånd till prövning av målet i hovrätten. Anders Perklev Lars Persson Bilaga: Utdrag från Rättsmedicinalverkets hemsida Kopia till: Utvecklingscentrum Stockholm 1:a åklagarkammaren i Göteborg (AM-41834-08)