Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Ordlista & förord sid 3 (2 3) Huvudtext sid 4 13 (4 22) OBS: Många sidor med mycket färg. Fakta om e-boken Titel: Skildring af Öland 1882 Totalt antal pdf-sidor: 13 st. Format: Liggande A4. Storlek: 6 Mb. Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag Uppdaterad: 2012-09-24. Originaltext publicerad: 1882. Författare: Herman Hofberg (1823 1883). Guideböcker till historiska platser Heliga vägen guidebok till Lysekils berömda hällristningar Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en kilometerlång väg som kallas för den heliga vägen. I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar och de andra fornminnena i närheten. Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden. Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar. I guideboken 33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE får du tips på de bästa platserna att besöka. Greby gravfält Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det vackraste i Sverige. Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet. Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag. Tanums hällristningar I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar och har dessutom utsetts till världsarv. Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna. Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och Aspeberget. Hilmas Alaska guidebok om guldgräverskan och trädgården av cement I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal byggde med 100-tals ton cement. Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök med massor av foton, historik och kartor. Mer info: www.virvelvind-forlag.se
DIGITAL E-BOK FRÅN WWW.E-BOKSBIBLIOTEKET.SE Skildring Af Öland 1882
ORDLISTA Drottning Kristina. [1629 1689] Svensk drottning mellan 1632 och 1654. Avsade sig tronen 1654 för att kunna bli katolik och för att slippa gifta sig. Levde de sista åren i Rom. Johan III. [1537 1592] Svensk kung från 1568 till sin död 1592 samt storfurste av Finland från 1577. Karl X Gustav. [1622 1660] Karl var svensk kung från 1654 till sin död 1660. Magnus Ladulås. [1240 1290] Svensk kung från 1275 till sin död 1290. Stagnelius, Erik Johan. [1793 1823] Svensk författare och poet. Började skriva poesi redan som tonåring och var Sveriges ledande romantiske författare. Avled redan vid 30 års ålder. Hans mest kända verk är Glädjeflickan i Rom, Liljor i Saron och Riddartornet. Tessin, Nicodemus d. ä. [1615 1681] Tyskfödd arkitekt som ritade eller byggde bland annat Tidö slott, Fiholms slott, Borgholms slott, Skoklosters slott och Drottningsholms slott. Var sin tids absolut främste svenske arkitekt. Far till Nicodemus d. y. Kexél, Olof. [1748 1796] Svensk författare. Skrev främst om politik men även teaterkomedier. Förutom sitt vidlyftiga partyliv är Kexél mest känd för den politiska satiren Kapten Puff (1789). 2 FÖRORD I dag är Öland ett paradis för turisterna med sin vackra natur, dess otroliga stränder och det härliga klimatet. I den här e-boken får du läsa en unik inblick i hur man såg på Öland på 1800-talet. Då var det kyrkor, slott och murar som imponerade på Borgholms slottsruin i solnedgången. svenskarna. Den här e-boken är från slutet av 1800-talet och är härlig läsning för den som vill veta mer om Öland och hur man såg på ön förr i tiden. Den sprudlande sommarstaden Borgholm beskrivs här som trögvuxen och oansenlig. Naturen på Alvaret lockar i dag tusentals turister men beskrivs som död, stel och förstenad. I stället hyllas fabriker, åkrar och stuterier. En av sevärdheterna som beskrivs i e-boken är dock lika populär i dag som för 125 år sedan: Borgholms slottsruin. Då var det kopplingen till medeltidens kungar som lockade. I dag är det konserter. Författare till den här e-boken är den svenske fornforskaren Herman Hofberg [1823 1883]. Hofberg utbildade sig till läkare och arbetade som det ända till tills 1868 då han började arbeta på heltid med sitt stora intresse: forn forskning. Trevlig läsning Mikael Jägerbrand Redaktör mikael@jagerbrand.se Copyright 2008 Mikael Jägerbrand/Virvelvind Förlag, Lysekil Den här e-boken SKILDRING AF ÖLAND 1882 publicerades digitalt första gången i december 2008 och uppdaterades 24 september 2012. Berättelsen är hämtad ur boken Genom Sveriges bygder skildringar af vårt land och folk 1882. Originalets författare är Herman Hofberg [1823 1883].
SKILDRING AF ÖLAND Av Herman Hofberg Publicerad 1882 land har en längd af tretton och en bredd från en halfannan till treåttondedels mil och är egentligen ett långt, smalt kalkberg, som uppstiger ur hafvet i tvenne afsatser eller terrasser, en yttre och lägre och en inre och högre, isynnerhet skönjbara på den östra sidan, der den inre uppstiger öfver den yttre från några få till öfver trettio meter och liksom utgör en högre strand, ifrån hvilken hafvet i en yngre tidsålder nedsjunkit, eller rättare, hvilken sjelf under tidernas lopp höjt sig öfver den nuvarande hafs ytan. På denna landhöjd, kallad Vestra Landborgen, fortlöper en sandås rundt omkring ön i en oval ring äfven utmed östra sidan, der den likväl är lägre och stycke tals afbruten och får namn af Östra Landborgen. Utefter de begge Landborgarne framgå landsvägar, en utefter hvardera sidan af ön. Landet emellan dem kallas för Midtlandet. Utefter Midtlandet går från norr till söder en längre ås af rödaktig kalksten, med så tunn jordbetäckning, att den är otjenlig för åkerbruk, och som kallas Alvaren. Denna Alvar intager dock ej öfverallt öns midt och hänger icke öfver allt tillsammans, utan vidgar sig på ett ställe, så att den upp tager nästan hela bredden af Midtlandet, under det den på ett annat sammandrager sig och nästan alldeles försvinner. Det senare är förhållandet i öns norra del det s. k. Norra Motet der den lemnat rum för någon skog och en rik ligare växtlighet; inom Södra Motet deremot bildar Alvar en en vidsträckt kalkstensslätt med en mängd sprickor, de mindre igenvuxna med gräs, de större som gapande remnor. Hela ytan synes liksom förbränd och under sommar dagarne utvecklas en glödande hetta, som påminner om Afrikas öknar. Men rundt omkring denna öken, dels mellan Alvaren och Landsborgarne, dels på strandbältet nedanför de senare, frodas den yppigaste växtlig het. Lindar, almar och andra ädla träslag, i hvilkas kronor näktergalarne slå sina slag i de ljusa sommar nätterna, bilda på sluttningarne skuggiga lundar mellan böljande sädesfält och saftgröna ängar, öfver hvilka hvälfver sig en himmel, hvars genomskinligt blåa luft påminner om sydligare nejder. 4 5
Borgholms slottsruin. 6 7
Öland tillhör, liksom Gotland, genom sin bildning den äldre siluriska formationen; men skiljer sig i vissa afseenden från denna systerö och liknar mera våra andra öfvergångstrakter deri, att kalklagret stundom underbäddas af skifferlager, hvilket är mäktigast, der landet kommer närmast fastlandet och dess grundberg. Der ligger ett djupt alunskiffer, som meddelar denna trakt en med mellersta Sveriges siluriska formationer mera öfverens stämmande karakter, hvaremot öns nordligare delar, der alunskiffern småningom försvinner, mera närma sig Gotland i bildning. Kalkstenen består af två olika lager, ett undre af grå och ett öfre af rödbrun sten. På Alvaren, der den senare ligger alldeles blottad och endast närer några glesa förtvinande grässtrån, är denna lagring tydligast. Ön Jungfrun. Ölands nordligaste del utgöres af Böda socken, med Böda hamn, hvarifrån överfarten sker till Klintehamn på Gotland. I vester reser sig midt i sundet ön Jungfrun, som, hög och dimomhöljd, ofta nog spår undergång och förstörelse åt seglaren, som med spända segel skyndar henne förbi. Enligt en sägen skall en jungfru, som förföljdes af sjöröfvare tagit sin tillflykt till den ödsliga klippan; men då hon fann, at hon här skulle omkomma af brist på föda, kastade hon sig af förtviflan i en på klippans topp belägen sjö, hvilkens vatten derefter skall blifvit svart. När man färdas från Böda söderut, kommer man till Högby med Horns kungsladugård på södra stranden af öns enda egentliga sjö, Hornsjön eller Hornsviken. Derifrån går vägen genom Källa hamn, och vidare genom Persnäs och Föra till Alböke, hvars förra uråldriga kyrka, med ett torn i hvardera ändan af långhuset, länge visade ett exempel af det på Öland fordom brukliga bygnadssättet för kyrkorna, nämligen den s. k.»klöfsadelformen». Borgholm. Vid Köping, en mil längre i söder, förena sig de begge landborgarne och landsvägen delar sig i två grenar, en utefter hvardera landborgen, hvarefter man kan säga att det egentliga Öland tager sin början. Efter en halftimmes färd utefter vestra»borgen» kommer man till Ölands officiella hufvudort, den trögvuxna och oansenliga staden Borgholm, hvars egentliga märkvärdighet består i det nära invid belägna Borgholms slott. Efter en kort promenad genom Borghage, söder om staden, kommer man till en brant, af menniskohand banad, stig i berget, som leder upp till ruinerna af den fordom praktfulla borgen. Slottet består af fyra flyglar, hvilka omgifva en fyrkantig borggård. Af dessa flyglar har den norra, vestra och östra haft samma höjd, som de fyra runda hörntornen, och inne hållit 8 9
Alböke kyrka. 10 11
Borgholms slott år 1634. (Efter en teckning af J. H. Rhezelius.) 12 13
Ölands natur. 14 15
Skeppsform på Öland. tre våningar. Den södra, som aldrig hunnit bli färdig, har deremot icke haft mer än två våningar. I vestra hörnet af norra flygeln var ingången till de kungliga prakt rummen, till hvilka man uppkom på en bred, ljus och rymlig trappa. I samma flygel låg också slottskapellet. I den vestra flygeln anser man att Karl den tionde bodde under den tid han vistades på Borgholm såsom kronprins. Nedanför denna flygel ligger en öppen murad plan, från hvilken den klippa, hvarpå slottet är beläget, gör sitt trettisex meter höga språng i hafvet. Den utsigt, som härifrån öppnar sig öfver det segelfyllda sundet med det hvitskimrande Kalmar och de småländska skogarne i bak grunden, är säkerligen en af de skönaste och mest storartade i Norden. Genom tvenne särskilda genomgångar kommer man från norra flygeln till gamla slottet, om hvilket man icke en gång känner när det anlades; men som omtalas redan af Magnus Ladulås. Antagligen måtte en del blifvit rifven, för att lemna utrymme, då det anlades af Johan den tredje, hvarför det ursprungliga slottet säkert varit långt vidsträcktare, än hvad de qvarstående ruinerna till känna gifva. För närvarande står Borgholms slott alldeles öde, en fullständig ruin öfverallt, utan tak och här och der snart utan murar. Det hela gör emellertid med sin vördnadsvärda arkitektoniska enkelhet och enhet ett mäktigt intryck; ehuru buskar och träd redan fattat fäste i de öppna slottsfönstren och skaror af skriande kajor ostördt bygga bo i skottgluggarne på tornen. Af drottning Kristina förlänades Borgholms slott med Öland åt Pfalz-grefven Karl Gustaf, sedermera konung Karl den tionde, som genom Nikodemus Tessin lät iståndsätta och fullborda den då ännu icke fullt färdiga slottsbygnaden. Karl fann ett särdeles behag i Öland, isynnerhet för den rika jagtens skull, och flera anläggningar, som ännu icke hunnit alldeles utplånas, påminna om hans vistelse derstädes. Den stora trädgården, som nu i fullkomlig vildhet omgifver slottet, är ett af hans verk. En betydlig mosse i Köpings socken lät han medelst stora kanaler utdika och odla, och på det att hjortarne icke skulle göra skada på böndernas åkrar lät han tvärt öfver landet, vid södra udden, uppdraga en sträckmur af kalksten. När han sedan såsom konung med sin seglande här framträngde i Polen, önskade han sig mången gång hit tillbaka i sitt lugn och ofta hördes han sucka:»mitt Öland! mitt goda Öland! en gång när jag tröttnat vid affärerna vill jag sätta mig der i ro och låta min son slitas 16 17
med regementet;» en ro, som dock aldrig blef honom förunnad. Ölands fornlemningar Följer man vägen utefter vestra Landborgen söderut, kommer man genom Räpplinge till Högsrum, en af de vackraste trakterna på ön, med en naturbildning, som utgör en mellanlänk mellan fastlandets och Ölands Alvarformation. Högsrums socken är dessutom, till och med på det fornminnesrika Öland, ovanligt rik på fornlemningar, af hvilka några äro af ganska märklig beskaffenhet, såsom»vipetorps borg»,»odensflisor», två stycken tre meter höga resta stenhällar, samt en lika vacker som ovanlig»skeppsform», som af allmogen fått den bibliska benämningen»noe ark». Denna skeppssättning, den bäst bibehållna på hela Öland, har en längd af tretti och en bredd på midten af fyra meter, samt har formen af en åt begge ändarna spetsig båt, hvars för- och akterstäf utmärkas med resta kalk stenshällar. Sandstenarne, som utmärka skeppets sidor, bestå af klumpformiga, tätt sammanfogade gråhallar. Tvärt öfver detta stenfartyg äro lagda femton stenrader, som skola föreställa roddarbänkar, och midt i skeppet, emellan sjunde och åttonde roddarbänken, är upprest en hög granithäll som mast. Karl X Gustaf. (1622 1660.) Alvaren. Mellan Högsrum och Glömminge framgår råskilnaden mellan Norra och Södra Motet. Sedan man genom färdats den senare samt Algutsrums socknar kommer man till Torslunda, der öfverfarten från Öland till Kalmar sker från Färjestaden vester om kyrkan. Strax söder om Skogsby i 18 19
denna socken vidtager den stora, ofruktbara Alvaren, som sträcker sig söderut till fem mils längd och nära en mil i bredden. Landsvägen följer härifrån fortfarande Vestra Landsborgen, på hvilken kyrkor och en otrolig mängd väderqvarnar stå uppradade i en oöfverskådlig sträcka. Denna väg är visserligen en af de egendomligaste, men tillika en af de vackraste man vill färdas. Åt öster ligger hela naturen liksom död, stel och förstenad; men nedanför Landborgen på vestra sidan utbreda sig de vackraste lundar, de rikaste sädesfält och det blåa hafvet, en sannskyldig bekräftelse på hvad en resande en gång yttrade: att Öland eger i sin natur ingen medelmåtta, ty antingen är det hänförande vackert eller öfver all beskrifning fult. Från Torslunda fortsättes vägen söderut genom Vickleby och Resmo med den täcka Börrums lund, fordom allmogens samlingsplats vid dess lustbarheter under pingst helgen, till Mörbylånga, med en köping af samma namn invid hafvet. Genom Kastlösa och Smedby kommer man till Södra Möckleby, der Ölands tvenne alunbruk äro belägna. En mil söder härifrån, i Ås socken, ligger Ottenby stuteri och kungsladugård på den yttersta udden af Öland. Fornborgarne. Väljer man för återfärden mot norr»östra landsvägen» eller den, som följer Östra Landborgen, blir man visserligen icke intagen af landets utseende, åtminstone så länge man befinner sig längre i söder. Från Ottenby och Ås och ända upp till Norra Möckleby ligger landet kalt och naket utan ett träd och knapt nog en buske. Kyrkor, byar och åkrar ligga blandade med stora ofruktbara alvar, öfver hvilka hvarje vindfläkt jagar det fina kalkdammet i qväfvande massor. Så snart man inträdt i Norra Motet förändras naturen åter. I Långlöts socken, der grönskande lundar åter omvexla med fruktbara sädesfält, liksom på öns vestra sida, bör den resande stanna en stund för att taga i betraktande Ismanstorps borg, en af de märkvärdiga öländska fornborgarne. Man har på Öland räknat icke mindre än fjorton sådana borgar, men denne är den ende som lidit minst af menniskohand och således lemnar ett intressant prof på våra hedniska förfäders befästningskonst, åtminstone på Öland. Ismanstorps borg, som ligger på byn Folkeslunda utmark, består, i likhet med de andra fornlemningarna af samma slag, af en eliptisk ringmur, hvars ena diameter är etthundratjugufyra och den andra etthundratjugusju meter inom murväggarne. Ringmuren är uppförd utan murbruk af granithällar och kalkskifvor till otrolig fasthet och har vid grunden fyra och på sina ställen ända till sex meters bredd, samt på yttre sidan lodrät, men på den inre försedd med trappvisa afsatser, synbarligen för att underlätta uppstigandet ifrån borgen. Inom densamma synas spår 20 21
efter en stor mängd bygnader, hvilka legat under jorden, med en meters höga stenmurar ofvan marken, på hvilka takresningen hvilat. På ringmuren synas öpp ningar efter fyra portar, en mot hvarje väderstreck, i hvilka, enligt de gamles berättelser, för omkring hundra år sedan märken efter porthakar skola hafva varit synliga. Från Långlöt går vägen genom de vackra Gerdslösa och Köpings socknar åter till Borgholm. Öland räknar tvenne af Sveriges skalder bland sina söner: Kexél och Stagnelius. 22