Göran Anderberg Frimuraren Gustaf III Bakgrund, visioner, konspirationer, traditioner WARNE FÖRLAG
Bildkällor Omslagsbild: Gustaf III, olja på duk 1777 av Lorens Pasch d. y.nationalmuseum, fototeket s. 17 Svenska Frimurare Ordens arkiv s. 20 Arkivbild s. 21 Svenska Frimurare Ordens arkiv s. 25 National Portrait Gallery, London s. 27 Arkivbild s. 28 Arkivbild s. 38 Frimurarsamfundet i Göteborg, museet, Foto: Håkan Berg s. 43 Frimurarsamfundet i Göteborg, arkivet s. 49 Frimurarsamfundet i Göteborg, arkivet s. 51 Nationalmuseum, fototeket s. 57 Nationalmuseum, fototeket s. 77 Nationalmuseum, fototeket s. 78 National Portrait Gallery, London s. 99 Göteborgs stadsmuseum, Foto: Håkan Berg s. 100 Frimurarsamfundet i Göteborg, Foto: Håkan Berg s. 102 Frimurarsamfundet i Göteborg, Foto: Håkan Berg s. 108 Stockholms stadsmuseum s. 111 Grönsöö kulturstiftelse, Grönsöö slott s. 113 Frimurarsamfundet i Göteborg, museet, Foto: Håkan Berg s. 123 Lunds universitetsbibliotek s. 135 Stockholms stadsmuseum s. 153 Foto: Jonas Berg s. 154 Foto: Kjell Warne Boken utges i samarbete med Frimureriska forskargruppen i Göteborg. Warne Förlag Knektevägen 58 433 69 PARTILLE telefon: 031-340 91 90, telefax: 031-26 79 89, e-post: forlag@warne.se hemsida: www.warne.se Layout och originalarbete: Kjell Warne Göran Anderberg och Warne Förlag, Partille 2009 Tryckeriagentur Omnigraf International, Mölndal Tryckt i Slovenien, 2009 ISBN 978-91-85597-16-1 4
Innehåll Förord 7 Prolog 10 Det svenska frimureriets rötter 15 De första logerna i frihetstidens Sverige 30 Carl Fredrik Scheffer inspirerar det gustavianska frimureriet 39 Varför blev Gustaf III frimurare? Scheffers roll? 50 Den upplyste despoten frimureriet i statsnyttans tjänst 60 Den italienska resan 74 Frimuraren Gustaf III och mystiken 81 Från myteriets Finland till Göteborg, nyckeln till hela riket 94 Var Anckarström frimurarnas verktyg? 103 Reuterholm mordkomplottens egentlige ledare? 114 En konspirerande frimurare från Göteborg 120 Var chefen för svenska mureriet delaktig i brodermord? 125 Återblick och sammanfattning 131 Frimuraren Gustaf III en epilog 146 Postscriptum Frimurartraditioner från 1700-talets Göteborg 152 Brevet från Florens Koadjutorbrevet 156 Noter 158 Källor och litteratur 163 Personregister 167 5
Förord 1700-talet är de hemliga sällskapens tid. Hit hör också Frimurarorden, som i Sverige har rötter i början av frihetstiden. Sitt ursprung har dock det moderna frimureriet i Frankrike och på de brittiska öarna, där frimurarnas traditioner förlorar sig in i medeltiden. Överallt där frimurare funnits har det skrivits åtskilligt om dem, det mesta negativt, spekulativt och fördomsfullt. Sådant förekommer även dag men samtidigt forskas det också om frimureriet som aldrig förr vid åtskilliga lärosäten, framför allt utomlands. I vårt land har de första akademiska publikationerna nyligen sett dagens ljus, bland annat som ett resultat av ett projekt vid Lunds universitet. En annan bild av det kosmopolitiska frimureriet än den gängse börjar tona fram. Även internt inom frimureriet bedrivs numera forskning. För svensk del bildade några frimurare många med djup akademisk förankring en forskningsgrupp i Uppsala 1987 under ledning av professor Magnus Ottosson; den uppgraderades tio år senare till den rikstäckande Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff. I Göteborg hade på initiativ av med. dr Rune Axelsson Frimureriska forskargruppen startat redan 1996 med syfte att bedriva och främja forskning kring frimureriet och dess historiska och kulturella bakgrund, sociala miljö, samhälleliga roll och ideologi. Kyrkohistorikern Harry Lenhammar hade samtidigt med en modernhistorisk framställning satt in det svenska samfundet i ett kosmopolitiskt sammanhang. Även om den forskning som sker inom frimureriet i vissa fall kan vara sensualistisk och upplevelsebaserad är de vetenskapliga kraven i grunden desamma som i den akademiska världen. Mot den bakgrunden har det för mig som historiker varit stimulerande att arbeta, både i Göteborg under ledning av med. doktor Lars Ysander och i Uppsala under professor Örjan Zetterqvist. I båda dessa forskarmiljöer finns en tvärvetenskaplig kompetens och ett källkritiskt förhållningssätt som berikat mina studier i svenskt 1700-tal, framför allt kring Gustaf Adolf Reuterholm och hans tid, där denna bok, Frimuraren Gustaf III, är en del. Den trycks med bidrag från en generös donator inom Göta provinsialloge. Som författare ansvarar jag själv för förekommande historiska förklaringar, värderingar och innehåll i övrigt i publikationen. Den mäktige Reuterholm, aristokrat med rötter i Finland, hovman, mystiker, ökänd frimurare och statsman med ett nedsvärtat eftermäle, spelade en avgörande och omdiskuterad roll som kritiker av Gustaf III:s politik och som hertig Carls närmaste vän och rådgivare, framför allt i Gustaf IV Adolfs förmyndarregering. Eftersom både Gustaf III och Reuterholm var lidelsefulla aktörer inom frimureriet 7
8 får deras komplicerade relation en särskild dimension. Många episoder i deras respektive biografier blir svårbegripliga om inte frimuraraspekten beaktas. Den stora Reuterholm-Ädelgrenska samlingen (46 volymer) i Riksarkivet som länge varit låst, är en ovärderlig inkörsport för var och en som vill söka förstå Reuterholms svårgripbara personlighet och hans roll som motpol till den mäktige kungen. Att i sin hand få källmaterial som tidigare ansetts förkommet eller varit outnyttjat är en euforisk upplevelse för varje historiker. Detta källmaterial kastar också ljus över det frimureri där Gustaf III och hans bröder Carl och Fredrik Adolf var ledande aktörer. Det primära källmaterialet rörande Gustaf III har sedan länge varit mer lättillgängligt, eftersom kungen donerade sitt privata arkiv till Uppsala universitet. Från sitt trontillträde 1771 fram till det dramatiska mordet 1792 dominerade han som ingen annan den politiska och kulturella scenen i Sverige. Som ständigt aktuell historisk aktör på vitt skilda områden inom det offentliga och privata livet är han kanske vår flitigaste brevskrivare. Hans enormt omfattande korrespondens möter vi i den Gustavianska samlingen i Uppsala, i Riksarkivet och i åtskilliga privata arkiv. Kungens otaliga originalbrev på franska har samlats och översatts till svenska av Gunnar von Proschwitz, till stor glädje för forskare och alla som vill komma den kontroversiella, komplicerade, rikt sammansatta och motsägelsefulla Gustaf III-gestalten nära. Det har varit hedrande att få presentera mina forskningsresultat vid frimurarsymposier i Helsingfors och Stockholm samt i artiklar i Historisk Tidskrift för Finland. För goda råd i början av mina Reuterholmstudier, som varit en förutsättning för denna studie, tackar jag generaldirektören Kari Tarkiainen, chef för Finska riksarkivet. Många positiva tankar går till Erik Lönnroth, som en gång för ett halvsekel sedan ledde mig, liksom mängder av studenter under årens lopp, in i historieforskningens fascinerande värld och som i slutet av sitt långa liv uppmuntrade mig att källkritiskt skärskåda den djupt orättvisa bilden av Reuterholm och hans frimurarvän hertig Carl. Ett stort tack för gott samarbete i samband med redovisningen av mina forskningsresultat är jag skyldig fil. doktor Charlotta Wolff med flera vid Historiska Institutionen vid Helsingfors universitet. Tillgång till Svenska Frimurare Ordens arkiv har bidragit till att kasta nytt ljus över det gustavianska frimureriet. Ett varmt tack för uppmuntran och stöd i det sammanhanget vill jag rikta till dåvarande överarkivarie Fredrik Björkman och till ordens kansler Sten Svensson. Arkivarien Kjell Lekeby, som känner ordensarkivets alla labyrinter, har lämnat all möda ospard för att underlätta mitt arbete. På nära håll i Göteborg har Lars Ysander och Jarl Ståhlbåge med stort intresse tagit del av
mitt manus och skänkt mig värdefulla synpunkter. Ett stort tack går till dem båda, liksom till min förläggare Kjell Warne för mycket gott samarbete. Till sist vänder jag mig med respekt och tacksamhet till min gamle vän Ingemar Carlsson, f.d. byråchef vid Riksarkivet, sedan 1987 vårdare av Bernadotteska familjearkivet. Frågan är om en enda rad hade blivit skriven utan Ingemars osvikliga stöd och goda råd, alltid med glimten i ögat. Ingemar är en eminent kännare av 1700-talet och en auktoritet inom flera områden, framför allt när det gäller Olof von Dalin och hans tid. Hans omvärdering av Carl Fredrik Pechlin icke att förglömma. Att kunna vända sig till Ingemar för att dryfta väsentliga historiska problem och intrikata arkivfrågor är en oskattbar tillgång. En viktig utgångspunkt för att få bäring på det svenska frimureriets bakgrund i upplysningstidens Europa, och därmed Gustaf III:s roll som frimurare, har varit den amerikanska historikern Margaret C. Jacobs forskningar. Den kunskap som på detta område producerats av forskare som Harry Lenhammar, Helmut Reinalter och Andreas Önnerfors har varit till stort gagn. En innehållsrik faktasamling rörande det svenska frimureriets äldsta historia färdigställdes redan 1892 av Carl Ludvig Henning Thulstrup. Gustaf III-forskningen är till sitt omfång till synes gränslös. I denna studie har särskilt Sten Carlssons, Tore Frängsmyrs, Beth Hennings, Karin Johannissons, Anders Larsons, Erik Lönnroths, Gunnar von Proschwitz och Marie-Christine Skunckes historiografiskt epokbildande forskningsresultat varit en solid och ovärderlig grund att stå på i jakten på Gustaf III:s undflyende frimurargestalt. Göteborg i november 2008 Göran Anderberg 9