FÖRSLAG TILL INDIKATORER FÖR GIFTFRI MILJÖ

FÖRSLAG TILL INDIKATORER FÖR GIFTFRI MILJÖ Juni 2003 Slutrapport

SAMMANFATTNING...3 1 INLEDNING...6 2 PROJEKTBESKRIVNING...6 3 INDIKATORER...7 4 FÖRSLAG TILL INDIKATORER FÖR GIFTFRI MILJÖ...8 4.1 Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö... 9 4.2 Delmål 1 Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper... 22 4.3 Delmål 2 Miljö- och hälsoinformation om varor... 26 4.4 Delmål 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen... 30 4.5 Delmål 4 Riskminskning... 36 5 SLUTSATSER/KOMMENTARER/ÖVERVÄGANDEN...46 6 KÄLLHÄNVISNINGAR...47 BILAGA 1...48 BILAGA 2...63 2

Sammanfattning I april 1999 antog riksdagen 15 miljökvalitetsmål som ska uppnås inom en generation (till år 2020). Kemikalieinspektionen är ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö som består av ett övergripande miljökvalitetsmål och sex delmål. Uppföljningen av miljökvalitetsmålen ska bland annat ske genom utveckling och användning av ett antal indikatorer. Under 2002 påbörjade Kemikalieinspektionen ett arbete med att ta fram förslag på lämpliga indikatorer för det övergripande miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och delmål 1, 2, 3 och 4. Syftet med arbetet är att kritiskt granska de befintliga indikatorer som föreslogs av Miljömålskommittén samt att se över möjligheten att utveckla nya indikatorer. Resultatet från arbetet redovisas i denna rapport. Kemikalieinspektionen avser att använda de föreslagna indikatorerna i den fortsatta utvecklingen av uppföljningssystem för Giftfri miljö. De kriterier för lämpliga indikatorer som använts är krav på relevans, enkelhet, giltighet, upprepbarhet, tillförlitlighet och känslighet för förändringar. Dessutom har indikatorns förväntade förmåga att engagera till åtgärder tagits med i bedömningen. Indikatorerna har delats in i fyra grupper utifrån deras genomförbarhet. Rapporten har delats in i en huvudrapport som innehåller de förslag till indikatorer som anses genomförbara inom en snar framtid samt förslag som trots en del brister anses vara så pass intressanta att de förtjänar att lyftas fram. I Bilaga 1 listas samtliga förslag som framkommit under arbetets gång. I Bilaga 2 redovisas de förslag som inte ansågs vara genomförbara inom den närmaste framtiden eller inte bedömdes vara tillräckligt relevanta. Nedan listas de indikatorförslag som bedömts vara mest intressanta för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och respektive delmål (Lista 1). Dessa har bedömts som mer användbara och relevanta än övriga förslag beskrivna i rapporten. Detta utesluter inte att andra förslag kan vara relevanta att utvecklas till indikatorer för uppföljning av miljökvalitetsmålet och dess delmål (Lista 2). Lista 3 innehåller indikatorer som redan används av andra eller föreslås användas av andra myndigheter och som även är av intresse för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess delmål. Lista 1. Intressanta indikatorförslag för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och delmål 1-4. Gm:x = miljökvalitetsmålet Giftfri miljö samt Numrering av indikatorn i rapporten X:x = Delmål samt Numrering av indikatorn i rapporten. Beteckning Indikatorförslag Kommentar/Bedömning Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Gm:1 Halter och antal ämnen av kemiska bekämpningsmedel i ytvatten (och grundvatten) som överstiger 0,1 µg/l. Vissa data finns. Indikatorn ger enbart information om föroreningsgrad, inte om möjliga effekter i miljön. Gm:3 Halter av långlivade organiska ämnen i bröstmjölk. Vissa data finns. Bra som exponeringsrelaterad indikator. Gm:5 Halt av dioxin och dioxinlika PCBkongener i animaliska livsmedel jämfört med satta gränsvärden. Vissa data finns. Exponeringsrelaterad indikator för oavsiktligt bildade ämnen. Gm:10 Kvicksilverhalt i insjöfisk Vissa data finns. Relaterar till risk och speglar ett stort miljöproblem. Gm 11 Halter av vissa kemiska ämnen (bl.a. kvicksilver, bly och kadmium) i slam från reningsverk. Data finns idag. Bra indikator för förekomst av tungmetaller i samhället. 3

Delmål 1 Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper 1:1 Antal och andel ämnen inom EU med minimidata om egenskaper. Delmål 2 Miljö- och hälsoinformation om varor 2:1 Andel säkerhetsdatablad som leder till anmärkningar, av det totala antalet säkerhetsdatablad som granskats. 2:4 Antalet produktgrupper som har någon form av system för information om kemikalieinnehåll, delat med totala antalet utvalda produktgrupper. Delmål 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen 3:1 Mängd CMR-ämnen i produkter anmälda till produktregistret fördelat på bransch. 3:2 Mängd identifierade PB-ämnen i produkter anmälda till produktregistret fördelat på bransch. Uppgifter saknas men kan erhållas via EU:s nya kemikalieregler (REACH). Bra indikator för uppföljning av delmålet. Uppgifter finns idag. Omfattar enbart kemiska produkter, men speglar förutsättningar för information om varor. Uppgifter finns inte idag. Visar andelen produktgrupper där det finns en möjlighet att ta miljöhänsyn. Uppgifter finns idag. Omfattar enbart kemiska produkter. Uppgifter finns delvis. Omfattar enbart kemiska produkter. Delmål 4 Riskminskning 4:1 Riskindikator för växtskyddsmedel Data finns idag. Omfattar enbart växtskyddsmedel. 4:3 Allergiframkallande ämnen i konsumenttillgängliga kemiska produkter. 4:5 Antal förfrågningar till Giftinformationscentralen som leder till att läkarbesök rekommenderas. 4:6 Mängden klassificerade hälso- och miljöfarliga kemiska produkter som Sverige tillverkar och importerar per person. 4:9 Antal årligt anmälda kemiskt betingade arbetssjukdomar och arbetsolyckor. Uppgifter finns idag. Omfattar enbart kemiska produkter. Uppgifter finns idag. Indikatorn speglar risker i allmänhetens vardag. Uppgifter finns idag. Den stora bredden på indikatorn gör den svår att tolka. Uppgifter finns idag. Visar på risker i arbetsmiljön. Lista 2. Intressanta indikatorförslag för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och delmål 1-4 som kräver ytterligare utredning innan en eventuell indikator kan beslutas. Beteckning Indikatorförslag Kommentar/Bedömning Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Gm:8 Andel kemiska ämnen mätta i relevant medium som överskrider visst bråkvärde av satta riktvärden. Delmål 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen 3:4 De viktigaste flödena av Hg, Cd och Pb i samhället. Delmål 4 Riskminskning 4:8 Utsläppstrender för ämnen i kemikalieutsläppsregistret. Data finns delvis. Förutsätter att riktvärden finns. Bred samlingsindikator med flera ämnen som relaterar till risk. Kräver utveckling. Indikator som skulle fylla en viktig funktion för uppföljning. Uppgifter finns för vissa ämnen. Kräver utveckling. 4

Lista 3. Indikatorer av intresse för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess delmål som används av andra eller föreslås att användas av andra myndigheter. Myndighet/ Miljömål Indikatorförslag Kommentarer Naturvårdsverket Miljökvalitetsmålet Frisk luft Socialstyrelsen Människors hälsa Giftfri miljö Socialstyrelsen Människors hälsa Giftfri miljö Jordbruksverket Exponering för cancerframkallande ämnen i tätortsluft Förekomst av kadmium i urinen och tubulär proteinuri i vissa befolkningsgrupper Prevalens av nickelallergi Andelen ekologiskt odlad areal i förhållande till all odlad areal. Konsumentverket Värdet av konsumtionen av miljömärkta varor och tjänster i samhället i förhållande till den totala konsumtionen Indikator för miljömålet Frisk luft som tas fram av Naturvårdsverket (se Gm:15 i bilaga 2). Indikatorn är även användbar för uppföljning av Miljökvalitetsmålet Giftfri Miljö. Indikatorförslag från Socialstyrelsen. Socialstyrelsen föreslår återkommande mätningar av kadmiumhalter i urin och tubulär proteinuri hos utsatta grupper, kvinnor 20-29 år respektive kvinnor 50-59 år (se Rosenlund m.fl. 2002). Indikatorförslaget är av intresse för uppföljning av Delmål 3 i Giftfri miljö. Indikatorförslag från Socialstyrelsen som bygger på en miljöhälsoenkät som är planerat till vart fjärde år med andra året till år 2003. Uppgift för år 1999 finns för Sverige i genomsnitt. År 1999 gäller människor över 18 år och 2003 kommer att gälla människor under 18 år. Indikatorn går med andra ord inte att följa upp för varje år (se Rosenlund m.fl. 2002). Indikatorförslaget är av intresse för uppföljning av Delmål 4 i Giftfri miljö. Uppgifter som tas fram av Jordbruksverket. Är av intresse för uppföljning av Delmål 4 i Giftfri miljö. Uppgifter som tas fram av Konsumentverket. Är av intresse för uppföljning av Delmål 4 i Giftfri miljö. 5

1 Inledning I april 1999 antog riksdagen 15 miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rsks. 1998/99:87) som ska uppnås inom en generation (till år 2020). Målet är att nästa generation ska få överta ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Enligt riksdagen innebär det fastställda miljökvalitetsmålet Giftfri miljö att: Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Målet består av ett övergripande miljökvalitetsmål och sex delmål (prop. 2000/01:65 och prop. 2000/01:130). Delmålen inom Giftfri miljö är uppdelade på två propositioner. De fem första delmålen behandlas i Kemikaliestrategi för Giftfri miljö (2000/01:65). Det sjätte delmålet behandlas i miljömålspropositionen (2000/01:130). Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv. Följande sex delmål ingår i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö: Delmål 1 Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper Delmål 2 Miljö- och hälsoinformation om varor Delmål 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen Delmål 4 Riskminskning Delmål 5 Riktvärden för miljökvalitet Delmål 6 Sanering av förorenade områden Uppföljningen av Giftfri miljö sker bl.a. genom utveckling och användning av ett antal indikatorer. Indikatorer behövs för att spegla en regelmässig fortlöpande insamling av information om arbetet för att nå målet samt resultaten av detta arbete. Regeringen anser (prop. 2000/01:130) att den nationella uppföljningen av miljökvalitetsmålen skall baseras på ett begränsat antal indikatorer per miljökvalitetsmål och att dessa ska belysa alla de grundläggande värden som skall eftersträvas i miljömålsarbetet. Som huvudansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har Kemikalieinspektionen även ansvaret för uppföljningen av målet. I det ansvaret ligger att tillsammans med berörda sektorer svara för att lämpliga indikatorer utvecklas och att ge en samlad redovisning av måluppfyllelsen. I Miljömålskommitténs betänkande (SOU 2000:52) finns förslag till indikatorer för miljömålen varav 18 förslag på indikatorer för att följa upp miljökvalitetsmålet Giftfri miljö med tillhörande delmål. Dessa befintliga indikatorer kan peka på om måluppfyllelsen är nära eller inte men de ger ingen tydlig bild av hur delmålen nåtts eller kommer att nås. Syftet med detta arbete är att kritiskt granska de befintliga indikatorer som föreslogs av Miljömålskommittén samt att byta ut dessa mot nya indikatorförslag då detta anses nödvändigt. Arbetet innebär därmed även att ta fram och utveckla nya indikatorförslag. 2 Projektbeskrivning Under april 2002 påbörjade Kemikalieinspektionen ett arbete med att ta fram lämpliga indikatorer för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Arbetet delades in i två delprojekt. Delprojekt 1 omfattar att ta fram förslag till indikatorer för det övergripande miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och för delmål 1: Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper. För miljökvalitetsmålet innebär det att ta fram förslag till indikatorer för trender för beräknade och mätta halter i miljön och i den mån det är möjligt för effekter på hälsa och miljö. 6

Delprojekt 2 omfattar att ta fram förslag till indikatorer för delmål 2: Miljö- och hälsoinformation om varor, delmål 3: Utfasning av särskilt farliga ämnen och delmål 4: Fortlöpande minskning av hälsooch miljöriskerna med kemikalier. I projektet ingår inte att ta fram förslag till indikatorer för delmål 5: Riktvärden för miljökvalitet och delmål 6: Sanering av förorenade områden. Målsättningen var att för varje indikatorförslag redovisa en beskrivning av indikatorns relevans och en bedömning av vad en förändring av indikatorn säger. Varje förslag bör även innehålla en beskrivning av hur dataframställning och dataförsörjning ska gå till samt en bedömning av kostnader för dataframställning och en kontinuerlig uppföljning. I arbetet ingick även att ta ställning till de befintliga indikatorerna (SOU 2000:52) som är relevanta för delprojekten och en eventuell utveckling av dem. Arbetet startade med en idéfas där erfarenheter från tidigare utförda projekt tillvaratogs. Därefter följde en fas med kunskapsinhämtning. Efter detta har förslagen till möjliga indikatorer utvecklats. Arbetet med att ta fram detta underlag har bedrivits i projektform inom Kemikalieinspektionens Miljömålsverksamhet där följande personer har ingått: Eva Ljung (projektledare, delprojekt 2), Bengt Melsäter (projektledare, delprojekt 1), Lena Nohrstedt och Amanda Rosen. Ytterligare medarbetare från Kemikalieinspektionen har i olika grad varit involverade i arbetet. Andra myndigheter m.fl. har inbjudits att komma in med uppgifter samt att kommentera ett utkast till rapport. Arbetet har finansierats med utvecklingsmedel från miljömålsuppföljningen. 3 Indikatorer En indikator är ett uttryck som presenterar data och information i en lättförståelig och användbar form. Indikatorer skall kvantifiera och åskådliggöra företeelser och underlätta förståelsen av centrala förlopp i en komplex verklighet. Med hjälp av indikatorer kan man skapa tidsserier för att följa en utveckling av något slag, som i det här fallet utvecklingen mot Giftfri miljö. Syftet kan vara att förutsäga förändringar i utvecklingen, etablera en baslinje mot vilken förändringar kan mätas samt visa på behov av och identifiera möjligheter till åtgärder. En indikator kan baseras på både kvantitativa och kvalitativa data. En indikator kan uttryckas som ett direkt mått, till exempel utsläppt mängd i ton av en förorening, eller som relativt mått; ton utsläppt förorening per ton tillverkad produkt. En indexerad indikator uttrycker i detta fall det aktuella årets utsläppsmängder som procent av mängderna under ett år som satts som nollpunkt. Indikatorer kan skapas genom summering av datamängder som är relaterade till varandra. De kan också viktas, dvs. ingående faktorer modifieras med hjälp av en faktor beroende på dess betydelse i sammanhanget. Vad som är en bra indikator beror på hur den skall användas och vem den riktar sig till. Det finns ett flertal mer eller mindre officiella uppsättningar av kriterier för val av indikatorer. De gemensamma nämnarna i dessa listor är krav på relevans, enkelhet, giltighet, upprepbarhet, tillförlitlighet och känslighet för förändringar (OECD 2002). I arbetet med att ta fram förslag till indikatorer för Giftfri miljö har även indikatorns förmåga att engagera till åtgärder tagits med i bedömningen. I diskussionen om uppföljning av miljökvalitetsmålen har Naturvårdsverket föreslagit att man bör utveckla två typer av indikatorer uppföljningsindikatorer (även kallat basindikatorer) och budbärare. Uppföljningsindikatorerna ska syfta till att mäta uppfyllelsen av delmålen samt de övergripande miljömålen och riktar sig framför allt till sakkunniga, medan budbärarnas främsta uppgift är att informera och väcka intresse hos till exempel politiker och allmänhet. Budbärare kan vara gladaledsna gubbar som ger en indikation på hur möjligheten att uppnå målet eller delmålet bedöms. 7

Tanken är att 1 till 2 uppföljningsindikatorer ska tas fram per miljömål och delmål. De förslag som presenteras i denna rapport är uppföljningsindikatorer. Dessa bör täcka in alla delmål samt eventuellt ytterligare aspekter av miljömålet. Figur 1 illustrerar förhållandet mellan data, uppföljningsindikatorer och budbärare. Budbärare Uppföljningsindikatorer Data Figur 1. Förhållandet mellan data, uppföljningsindikatorer och budbärare. 4 Förslag till indikatorer för Giftfri miljö Förslagen till möjliga uppföljningsindikatorer, som tagits fram i de båda delprojekten, presenteras under denna rubrik. Projektens idéfas ledde fram till många olika förslag. Efter en kritisk genomgång sorterades de i fyra grupper: Grupp 1: Indikatorer som är genomförbara under 2003. Grupp 2: Indikatorer genomförbara under 2003, men ofullständiga i något avseende. Grupp 3: Indikatorer för vilka tillgängliga uppgifter är otillräckliga och som troligen inte kommer att vara genomförbara inom den närmaste framtiden. Grupp 4: Indikatorer som är oklara eller kräver mer omfattande metodutveckling eller annat utvecklingsarbete innan de möjligen kan bli användbara. De förslag till indikatorer som presenteras i denna huvudrapport kommer framför allt från grupp 1 och 2, det vill säga de som anses genomförbara inom en snar framtid. Till viss del har även förslag från de övriga grupperna tagits med, då de trots en del brister anses vara så pass intressanta att de förtjänar att lyftas fram. I Bilaga 1 listas samtliga förslag som framkommit under arbetets gång, indelade i grupper enligt ovan. I Bilaga 2 redovisas de förslag som inte ansågs vara genomförbara inom den närmaste framtiden eller inte bedömdes vara tillräckligt relevanta. Varje förslag presenteras så långt det är möjligt enligt följande mall: Mått: Förslagets formulering. Bakgrund: Varifrån förslaget kommer och annan bakgrundsinformation. Källa till uppgifter: Vilken myndighet eller organisation som tar fram data. Tillförlitlighet: Kvalitet och kontinuitet för data. Målrelevans: Hur relevant indikatorn är för delmålet. Tolkning: Vad indikatorn speglar. 8

DPSIR: En internationellt vedertagen modell som utvecklats inom EU för att följa upp miljöarbete och miljömål (SOU 2000:52). Drivkraften, D, anger vilka aktiviteter (t.ex. kemikalieanvändning) som ligger bakom ett miljöproblem. Påverkan, P, beskriver vad som orsakat problemet (t.ex. utsläpp av kemiska ämnen). Status, S, anger tillstånd i miljön (t.ex. kadmiumförekomst i biota) på grund av påverkan. Inverkan, I, visar konsekvenser för hälsa eller miljö (t.ex. antal cancerfall). Respons, R, anger vilka åtgärder som görs för att minska eller lösa miljöproblemet (t.ex. begränsning av användning). Resursåtgång: Vilka resurser som krävs för att utveckla indikatorn och sedan kontinuerligt använda den. Bedömning: Här visas indikatorn i form av diagram om data finns bakåt i tiden. Slutsatser av ovanstående punkter summeras här. Det har inte varit möjligt att hitta indikatorer som uppfyller alla krav som ställs upp i avsnitt 3. De förslag som redovisas är de bästa kandidaterna. Förslagen har inte graderats i någon inbördes rangordning. 4.1 Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö bör, enligt regeringens bedömning (Regeringens proposition 2000/01:65), i ett generationsperspektiv innebära bland annat följande: Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll. Halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära bakgrundsnivåerna. Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen är nära noll och för övriga kemiska ämnen inte skadlig för människor. Förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade. De två första punkterna finns med i regeringens precisering av målet i propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145). De två sista punkterna är kompletteringar enligt Miljömålskommitténs förslag i regeringens proposition Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier (2000/01:130). Målet Giftfri miljö innebär att halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna och halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll. För att definiera vad som menas med nära noll och nära bakgrundsnivåerna föreslås det i delmål 5 riktvärden för miljökvalitet, att riktvärden ska tas fram för miljö och hälsa. Riktvärdena ska baseras på risk och anger den halt under vilken miljö- och hälsoeffekter inte förväntas. Det är viktigt att minimera ytterligare förorening av miljön genom att minska nytillförseln av farliga ämnen. En utfasning av användningen av ämnen som är långlivade och bioackumulerande är i detta sammanhang av största betydelse. Tillförseln av farliga ämnen sker dels som ett resultat av aktiviteter i landet men också genom spridning från andra länder, både via miljön (luft och vatten) och via varuflöden. Preciseringen om exponering av människor för särskilt farliga ämnen har föreslagits för att tydliggöra att människans exponering för kemiska ämnen behandlas utifrån ett helhetsperspektiv. Detta innebär att all exponering för ett ämne eller en ämnesgrupp beaktas, oberoende av om den sker i arbetsmiljö, yttre miljö eller inomhusmiljö. Med en indikator vill vi följa upp de halter av ämnen som förekommer i miljön. I dagsläget utförs omfattande mätningar av ämnen i miljön och i djur, bl.a. inom Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram. Flertalet av dessa mätningar avser långlivade och bioackumulerande ämnen som redan är reglerade men som fortfarande återfinns i miljön. En lämplig indikator bör i möjligaste mån relatera till risk genom att exempelvis undersöka hur ämnets halter i miljön förhåller 9

sig till riktvärden. Vid jämförelse med riktvärden kan både riktvärdet själv och bråkdelar därav användas. Indikatorförslagen ska om möjligt gälla för grupper av ämnen, exempelvis industrikemikalier och bekämpningsmedel. Indikatorförslagen ska även sträva till att ge vägledning samt engagera till åtgärder. Indikatorförslagen för det övergripande miljökvalitetsmålet är huvudsakligen miljörelaterade. När det gäller hälsorelaterade indikatorer hänvisas till Socialstyrelsens arbete med att ta fram förslag till hälsorelaterade indikatorer för Giftfri miljö (Rosenlund m.fl. 2002). Här nedan presenteras indikatorförslagen för det övergripande miljökvalitetsmålet. För att särskilja dem från förslagen för delmålen betecknas de Gm: (Gm står för giftfri miljö). Förslag Gm:1 till Gm:7 är grupp 1-indikatorer, dvs. genomförbara under 2003. Förslag Gm:8 och Gm:9 är grupp 2-indikatorer, dvs. genomförbara under 2003, men ofullständiga i något avseende. Gm:10 och Gm:11 är grupp 1- indikatorer. Förslag Gm:1 Mått: Halter och antal ämnen av kemiska bekämpningsmedelsrester i ytvatten (och grundvatten) som överstiger 0,1 µg/l. Indikatorn redovisas även som en summahalt av mätta ämnen. Bakgrund: Indikatorn är föreslagen av arbetsgruppen. Inom Naturvårdsverkets nationella övervakningsprogram utförs sedan år 2002 gruppvisa mätningar av kemiska bekämpningsmedelsrester. På fem typområden för jordbruksmark följs de årliga variationerna av halterna i ytvatten av ett 70-tal substanser. Ett av dessa områden har varit föremål för övervakning sedan år 1990, från år 2000 inom Naturvårdsverkets program (Ulén m.fl. 2002). Syftet med mätningarna är att ge en bild av spridningen av kemiska bekämpningsmedelsrester från jordbruk. År 2002 påbörjades i vissa av områdena även undersökning av grundvattnet. Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Utförare är Institutionen för miljöanalys och datavärd är Institutionen för markvetenskap, Avdelningen för vattenvårdslära, båda vid SLU i Uppsala. Tillförlitlighet: Årliga mätningar i både ytvatten och grundvatten avses ingå i Naturvårdsverkets fortlöpande miljöövervakningsprogram. Målrelevans: Bekämpningsmedel är hälso- och miljöfarliga kemiska ämnen vars användning innebär att de sprids ut i miljön. Indikatorn ger en bild av förekomsten av bekämpningsmedelsrester i vattenmiljön vilket svarar mot det övergripande miljökvalitetsmålet om halter av kemiska ämnen i miljön. Tolkning: Halterna i ytvatten kan variera beroende på spridningstillfälle och förekomst av nederbörd. Provtagningen utförs med s.k. integrerande provtagare och resulterande mätdata avser veckomedelvärden för respektive substans. Parallellt utförs flödesmätningar, och borttransporterade mängder beräknas. Dessutom intervjuas lantbrukarna om användningen, så att förlusterna kan kalkyleras. Indikatorn ger således en bild av hanteringen vid användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket. Ju bättre hantering, desto mindre andel av den spridda mängden når vattendragen. Eftersom de analytiska detektionsgränserna är olika för olika substanser, och dessa gränser också varierar mellan olika laboratorier, kan antalet detekterade ämnen komma att bestämmas av analystekniska faktorer. För att eliminera denna tekniska omständighet, som delvis försvårar tolkningen av indikatorn, föreslås att endast substanser som detekteras i halter > 0,1 µg/l inräknas. Den valda haltgränsen överensstämmer med det gränsvärde som idag finns för kemiska bekämpningsmedel i dricksvatten. Indikatorn ger enbart information om föroreningsgrad, inte om möjliga effekter i miljön. Gm:8 är en motsvarande effektrelaterad indikator som bl.a. omfattar bekämpningsmedelsrester. Vissa ämnen som används kan idag inte mätas med metoder lämpliga för rutinanalys men det är önskvärt att samtliga ämnen som används inom jordbruket ingår i indikatorn. 10

Halterna i grundvatten speglar i mindre grad än ytvatten den omedelbara användningen, och beror bl.a. på grundvattnets omsättningstid. Här visar indikatorn i förekommande fall på en mer eller mindre fördröjd effekt av förorening, men bidrar till att ge en bild av grundvattnets känslighet för påverkan. Detta är särskilt intressant mot bakgrund av infiltrationsområdets karaktär och läge i förhållande till vattenskyddsområde. Indikatorns målnivå är att inga ämnen överskrider 0,1 µg/l, vilket inte relaterar till risk. Indikatorn är inte representativ för Sveriges alla jordbruksområden, utan endast för ett axplock där speciella riskminskningsåtgärder har införts. DPSIR: I modellen kan halterna av bekämpningsmedelsrester i ytvattnet räknas som en påverkan (P) och ett tillstånd (S). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar dataframtagningen då undersökningen som indikatorn grundas på ingår i den nationella miljöövervakningen. Data erhålls via datavärdarna. Indikatorn kräver ingen ytterligare utveckling varför resursåtgången i det avseendet kan anses som liten. Bedömning: Användningen av bekämpningsmedel innebär att kemiska ämnen med giftverkan avsiktligt släpps ut i miljön. Därför är det speciellt viktigt att följa upp deras spridning och förekomst. Indikatorn är även intressant för att den möjliggör en åtgärdsuppföljning avseende användning och hantering. Jordbruksverket och kemikalieinspektionens handlingsprogram innehåller åtgärder för att förbättra hanteringen och minska förekomsten av bekämpningsmedelsrester i miljön. Indikatorförslaget är relevant för genomförandet av handlingsprogrammet. Förslag Gm:2 Mått: Andel av under året mätta prioriterade ämnen i screeningprogram, som överskrider visst bråkvärde av satta riktvärden (%). Bakgrund: Måttet föreslås i rapporten System med indikatorer för nationell uppföljning av miljökvalitetsmålen. (Naturvårdsverket 1999) Naturvårdsverket bedriver screeningverksamhet inom sitt programområde för miljögiftssamordning. Screeningundersökningar används för att identifiera vilka kemiska ämnen som förekommer i miljön samt vilka som lämpar sig för att inkluderas i framtida övervakning av ämnen som kan medföra miljöoch hälsoproblem. Undersökningarna används därför även för att ge ett beslutsunderlag innan ämnen inkluderas i löpande tidsserieövervakning (Bremle 2002). Inom Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram tas prover från olika matriser och geografiska platser vilka sedan kan utnyttjas även vid genomförandet av screeningstudier. Under 2000 studerades följande ämnen: Hexabromocyklododekan (HBCD), metaller i förbränningsaskor, tetrabrombisfenol A. Under 2001 studerades följande ämnen: Klorerade fenoler, oktylfenol, organiska tennföreningar, högfluorerade ämnen, diantimontrioxid, ftalater, triclosan, fosforbaserade flamskyddsmedel. Under 2002 är följande ämnen aktuella för screening: Triclosan, fosforbaserade flamskyddsmedel, vissa läkemedel (sju grupper av ämnen bl.a. penicillin), ftalater, bisfenoler, klorerade paraffiner, HCBD, hexaklorbutadien (Naturvårdsverket 2002). Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Datavärd för metaller och miljögifter i biologiskt material är IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Datavärd inom programmet för övriga kemiska och biologiska mätningar i sötvatten är Institutionen för miljöanalys vid SLU. Tillförlitlighet: Screening kommer att utföras fortlöpande men ämnena som undersöks varierar från år till år. Undantaget är de ämnen som eventuellt övergår till mer reguljära mätningar. En förutsättning för indikatorn är att ämnena har riktvärden. 11

Målrelevans: Indikatorn är intressant eftersom den speglar nya ämnen och inte de som mer traditionellt mäts ute i miljön. Indikatorn ger även en bild av hur många ämnen som innebär en risk, dvs. överskrider bråkvärdet av sina riktvärden. Halter av kemiska ämnen i miljön är relevant för miljökvalitetsmålet. Tolkning: Personella och ekonomiska resurser påverkar värdet på indikatorn. En förändring av indikatorn kan spegla en resursförändring exempelvis då man väljer att satsa mer pengar på screening. En ökning av andel (i %) ämnen som överskrider sina riktvärden kan ske om antalet undersökta ämnen minskar, även om antalet ämnen som överskrider riktvärdena är oförändrat. En minskning av indikatorn sker då man t.ex. utökar antal undersökta ämnen från föregående år. En förklaring till indikatorn, där exempelvis antal undersökta ämnen presenteras, är nödvändig. Indikatorn strävar efter att så få ämnen som möjligt överskrider bråkvärdet av riktvärdena. I en indikator bör halterna av ämnen sättas i relation till bråknivåer av riktvärdena (ex. 1/100 eller 1/1000) för att få en mer nyanserad bild av relationen till risk. DPSIR: I modellen kan indikatorn räknas som ett mått på tillstånd (S). Resursåtgång: Provtagningsmaterial från flera av Naturvårdsverkets delprogram används i stor utsträckning även till screeningundersökningar. Data erhålls via datavärdarna. Riktvärden saknas för flera relevanta matriser som exempelvis biota. Resurser krävs för att utveckla riktvärden, både för flera ämnen men också för andra typer av matriser. Bedömning: Indikatorn är svårtolkad men med en förklarande text kan den vara användbar. De ämnen som ingår i denna indikator kommer även att ingå i Förslag GM:8, som är en bredare indikator med fler ingående ämnen. Förslag Gm:3 Mått: Halter av långlivade organiska ämnen i bröstmjölk. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Livsmedelsverket började år 1996 samla in bröstmjölksprover för analys av POP (Persistent Organic Pollutants d.v.s. långlivade organiska ämnen). Provtagningen av bröstmjölk omfattade ett större antal (omkr. 200) förstföderskor från Uppsalaregionen. Undersökningarna genomfördes årligen 1996 till 1999, därefter har antalet prover uppgått till ca 30 vartannat år med start år 2000. Livsmedelsverket har valt att enbart använda förstföderskor då POP-halten i bröstmjölk minskar med antal barn. Således bör halterna vara högst vid amning av det första barnet. Mjölken (upp till 500 ml) samlas in i samband med besök av barnmorska. Vid besöket tas även blod- och hårprov och modern får fylla i en enkät om bl.a. medicinanvändning och livsstilfaktorer. Följande ämnen ska analyseras under 2002: PCB (12-15 kongener, ej plana), plana (non-ortho) PCB, klorerade pesticider (summaddt, HCB, HCHs, klordaner), polybromerade difenyletrar (PBDE; 7 kongener), hexabromcyklododekan (HBCD) samt troligen tetrabrombisfenol A (TBBPA). Mätningarna hör till programområdet Hälsa samt Urban miljö (Livsmedelsverket 2001). Utöver tidsserien av POP:s i bröstmjölk i Uppsala görs även mätningar i bröstmjölk i Göteborg (år 2001), i Lund (år 2002) och i Umeå (år 2003). Detta som komplement till tidsserien i Uppsala och i syfte att följa eventuella regionala skillnader över tid. POP-analyser i bröstmjölk har genomförts i många länder och i Sverige har Koidu Norén och medarbetare vid Karolinska Institutet tidigare genomfört en rad sådana studier. Genom Noréns studier (Norén 1987) vid sidan av Livsmedelsverkets undersökningar har halter och trender för bl.a. PCB, DDT, HCB och PBDE kunnat följas. Spridningen i materialet har dock ej kunnat avläsas då poolade prover (från Stockholms bröstmjölkscentral) använts. Materialet finns numera lagrat i Miljöprovbanken på Naturhistoriska Riksmuseet. 12

Källa till uppgifter: Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram finansierar mätningarna som utförs av Livsmedelsverket. Datavärd för mätningar i modersmjölk är IMM, Institutet för Miljömedicin(Humana exponeringsmätningar). Tillförlitlighet: Resultaten är beroende av metod, t.ex. urval av mödrar, poolade prov m.m. Provtagningen utförs i nuläget vartannat år. Målrelevans: Exponeringsstudierna som indikatorn grundar sig på innebär mätningar i humana kroppsvätskor vilket bör vara mycket relevant (dvs. en koppling till risk) för miljökvalitetsmålet. Indikatorförslaget ska om möjligt även följa ämnen som används idag (exempelvis HBCD och TBBPA). Tolkning: Genom att undersöka halter av organiska kemiska ämnen (POP) i bröstmjölk kan man på ett smidigt sätt ta reda på kroppsbelastningen av de aktuella ämnena i modern och det ammade barnets exponering för dessa ämnen. Indikatorns målnivå är att ämnen med särskilt farliga egenskaper inte ska förekomma i bröstmjölk. DPSIR: I modellen kan indikatorn räknas som ett mått på tillstånd (S) samt eventuellt som ett mått på påverkan (P). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar i nuläget undersökningarna som indikatorn grundar sig på. Livsmedelsverket framställer data och sammanställer rapporter. Indikatorn kräver ingen omfattande utveckling varför resursåtgången i det avseendet kan anses som liten. Övervakningsdata kan dock behöva bearbetas för att ange exempelvis fosterexponering. Bedömning: Indikatorn är intressant då den visar halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i människa och ger information om exponering. Det vore därför av intresse att även inkludera mätningar av andra persistenta och bioackumulerande ämnen. Bröstmjölksstudier utförs numera löpande i ett antal svenska städer. Detta innebär att det kan bli möjligt att urskilja regionala haltskillnader av långlivade organiska ämnen i modersmjölk. Förslag Gm:4 Mått: Halter av organiska långlivade ämnen (POP) i sillgrissleägg. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Mätningar av PCB och DDT i sillgrissleägg har länge utförts som en del i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakning. Övervakningen i sillgrissleägg från Stora Karlsö utanför Gotland har pågått sedan slutet av 1960-talet. Eftersom sillgrisslorna hämtar sin föda från olika bestånd av skarpsill och tobis så blir halterna i äggen ett sammanfattande mått på ämnenas förekomst i Östersjöområdet. Både DDT- och PCB-halterna i äggen har avtagit markant sedan 1970 (Naturvårdsverket 2001). Halterna av Pb, Cd, Ni, Cr, Cu och Zn analyserades år 1996 och framåt. Kvicksilver har analyserats retrospektivt på bankat material från 1969 och framåt. Även dioxiner och polybromerade föreningar ingår och har analyserats retrospektivt fr.o.m. 1969 och framåt. Sedan 1988 analyseras också a-,b-,g- HCH samt det förbränningsrelaterade HCB (Bignert 2000). Det pågår även ett arbete med att inkludera fler tidsserier för fler ämnesgrupper. PBDE och HBCD har klarats av och just nu görs en retrospektiv studie av perfluorooktansulfonsyra (PFOS). Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Naturhistoriska riksmuseet utför bl.a. provtagning och vissa analyser. IVL Svenska Miljöinstitutet AB agerar som datavärd. Tillförlitlighet: Haltmätningarna i sillgrissleägg utgör en av de längsta mätserierna i sitt slag i världen (Figur 2). Undersökningen kommer att utföras även i framtiden. 13

Målrelevans: Indikatorn visar exponeringen på en hög trofinivå i den marina näringskedjan. Indikatorn visar alltså halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur som befinner sig på en trofinivå som inte skiljer sig så mycket ifrån människans, vilket är relevant för miljökvalitetsmålet. Tolkning: Halterna av exempelvis DDT och PCB har minskat påtagligt sedan 1970-talet men minskningstakten har avtagit så mycket under nittiotalet att det i dag är osäkert om halterna fortfarande sjunker. DDT och PCB är redan reglerade i dagens samhälle vilket gör att indikatorn inte engagerar till åtgärder. Dessa ämnen har dock särskilt farliga egenskaper vilket gör det angeläget att fortsätta med övervakningen av dessa ämnen, särskilt som den snabba haltsänkningen upphört. Indikatorns målnivå är att halterna ska fortsätta minska. DPSIR: I modellen kan indikatorn räknas som ett mått på tillstånd (S). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar övervakningen som ligger till grund för indikatorn. Resultat tas fram av Naturhistoriska riskmuseet och IVL sköter om dataredovisningen. Indikatorn kräver ingen ytterligare utveckling varför resursåtgången i det avseendet kan anses som relativt liten. Bedömning: Indikatorn anses som relevant då den speglar exponeringssituationen hos en marin toppkonsument. Indikatorn engagerar dock inte till åtgärder eftersom ämnena redan är reglerade i dagens samhälle. Det vore därför av intresse att även inkludera mätningar av andra persistenta och bioackumulerande ämnen. Figur 2. Trender för PCB och DDT som årligen mäts i sillgrissleägg från Stora Karlsö. Mätningarna ingår i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram. Källa: http://www.naturvardsverket.se Förslag Gm:5 Mått: Halt av dioxin och dioxinlika PCB-kongener i animaliska livsmedel jämfört med satta gränsvärden. Smör (visar allmänbefolkningens exponering) och fet fisk (visar befolkning som högexponeras) väljs som matriser. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Polyklorerade dioxiner (PCDD) och dibensofuraner (PCDF) har fettlösliga och persistenta egenskaper vilket medför att de anrikas i näringskedjorna. Flera PCB-kongener har visat sig inducera effekter som liknar de som orsakas av klorerade dioxiner och dibensofuraner. 1 Människor exponeras huvudsakligen via födan, där framför allt fet fisk, kött och mejeriprodukter innehåller höga halter av dioxin och 1 www.slv.se 14

dioxinlika ämnen. I dagsläget svarar fiskkonsumtionen för ca hälften av vuxna svenskars totala PCBintag och för en lika stor andel av vårt intag av dioxinlika ämnen (räknat i TCDD-ekvivalenter). 2 Fastställda gränsvärden baseras på normalt förekommande halter i olika livsmedel. De nu aktuella Europeiska gränsvärdena för dioxin (PCDD/PCDF) omfattar inte dioxinlika PCB:er. Gränsvärdena kommer dock att ses över före den 31 december år 2004. För kött, mjölk och oljeprodukter varierar gränsvärdet för dioxin mellan 0,75 6 pg TEQ/g fett. För fisk och fiskprodukter är gränsvärdet satt till 4 pg TEQ/g färskvikt. Sverige och Finland har fått ett temporärt undantag från gränsvärdet för dioxin i fisk. Undantaget möjliggör saluförandet av fet Östersjöfisk på den egna marknaden, oavsett om fiskarna klarar gränsvärdet eller inte. Förutsättningen för undantaget är att Sverige kan bevisa att systemet med kostråd innebär ett tillräckligt skydd ur hälsorisksynpunkt. I denna indikator bedöms EU-gränsvärdet för fisk vara relativt högt ur hälsosynpunkt och ingalunda jämförbart med en halt nära noll. I denna indikator används istället EU:s intagsgräns (2pg/kg*dag), vilken avser både dioxiner och dioxinlika PCB:er. Källa till uppgifter: Livsmedelsverket startar upp ett kontrollprogram för att kontrollera dioxinhalterna i animaliska livsmedel. I Sverige ska enligt plan mellan 50 och 60 livsmedelsprover tas per år. Det som finns i övrigt är Naturvårdsverkets årliga mätningar inom den nationella miljögiftsövervakningen. Dioxinhalter analyseras bl.a. i fisk från tre olika marina miljöer och mätningar utförs även i sillgrissleägg. Tillförlitlighet: Det är i dagsläget inte klart hur Livsmedelsverkets provtagningsstrategi ser ut. Endast en liten del av de 50-60 proverna kommer dock att avdelas för fiskprover. Naturvårdsverket utför årliga mätningar bl.a. inom programmet för miljögiftövervakning. Ett utökat samarbete mellan Livsmedelsverket och Naturvårdsverket planeras dock vad det avser dioxinmätningar. Målrelevans: Indikatorn är relevant då att den följer halter av oavsiktligt bildade ämnen i livsmedel. Det är även av stor vikt att de uppmätta halterna i animaliska livsmedel jämförs med relevanta gränsvärden/intagsgränser. De två matriserna (smör och fet fisk) speglar även i stort samhällets exponering. Tolkning: Indikatorns målnivå är att halterna inte ska överskrida gränsvärdet/intagsgränserna för dioxin och dioxinlika ämnen i animaliska livsmedel. DPSIR: I modellen är indikatorn ett mått på både tillstånd (S) och påverkan (P). Resursåtgång: Mätningarna finansieras och utförs inom ramen för livsmedelsverkets anslag. Indikatorn kräver en viss utveckling, bl.a. vid jämförelsen mellan halterna i smör och fet fisk och gränsvärdena/intagsgränserna. Resursåtgången kan dock anses som förhållandevis liten. Bedömning: Indikatorn är intressant då den speglar förekomsten av oavsiktligt bildade ämnen i biota. Indikatorförslaget relaterar även till risk då halterna i smör och i fisk jämförs med ett gränsvärde. Undersökningarna som indikatorn grundas på är rikstäckande vilket upplevs som viktigt för det övergripande miljökvalitetsmålet. Indikatorn engagerar till åtgärder, dvs. till att försöka reglera utsläppen, men ger ingen eller föga information om källor till dessa. EG-kommissionen har föreslagit en strategi som innehåller ett program med åtgärder vilka syftar till att skydda människor från dioxinexponering. Den viktigaste insatsen för att minska dioxinutsläppen i miljön är åtgärder som riktar sig mot källan, t.ex. förbränningsanläggningar och kemikalieproduktion (Livsmedelsverket 2002). 2 Monitor 16, Organiska miljögifter Ett svenskt perspektiv på ett internationellt problem, Naturvårdsverket förlag. 15

Förslag Gm:6 Mått: Metallhalter i fisk. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Den nationella miljögiftsövervakningen som avser marin biota utförs på 8 provtagningsplatser i Östersjön och på 2 platser i Skagerrak och Kattegatt. Årligen undersöks halterna av Hg, Pb, Cd, Ni, Cr, Cu och Zn i fisk. Källa till uppgifter: Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram finansierar mätningarna. Institutionen för miljöanalys vid SLU och ITM vid Stockholms universitet utför analyserna. IVL Svenska Miljöinstitutet AB agerar som datavärd. Tillförlitlighet: Den nationella miljöövervakningen innebär årliga provtagningar i ett rikstäckande nät av lokaler. Metallhalterna i flera olika fiskarter övervakas. Olika levnadsmiljöer, val av föda etc. påverkar fiskarnas exponeringsmönster. Målrelevans: Metallhalten i fisk relaterar till risk. Naturliga variationer i temperatur, salinitet och syrekoncentration m.m. kan förstärka eller försvaga trender. Indikatorförslaget avser halter bl.a. av ämnen med särskilt farliga egenskaper (såsom kvicksilver) i djur och är därför relevant som indikator för miljökvalitetsmålet. Tolkning: Halterna av olika metaller i fisk varierar. Kvicksilver ser ut att öka i strömming från norra egentliga Östersjön. Bly minskar i strömming och torsk från södra egentliga Östersjön. Kadmiumhalterna ser ut att öka i lever från strömming i egentliga Östersjön och Bottniska viken (Bignert 2000). Att bly minskar efter de insatser som gjorts är entydigt. Samma trend kan visas såväl i de terrestra, limniska som marina serierna. Att kadmium trots ansträngningar att minska utsläppen inte ser ut att minska på samma sätt är intressant och ett faktum som faktiskt engagerat forskare, journalister och allmänhet. Det förefaller som om det finns ett behov av att vidga förståelsen för orsakerna bakom variationerna hos dessa variabler för att kunna använda dem optimalt som indikator(er). Indikatorns målnivå är att metallhalterna i fisk ska minska med tiden. DPSIR: I modellen är indikatorn ett mått på tillstånd (S). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar övervakningen. Indikatorn kräver ingen ytterligare utveckling. Bedömning: Indikatorförslaget är intressant då det följer upp halter av flera metaller i fisk (Figur 3 och 4). Undersökningarna som förslaget grundas på är rikstäckande vilket är relevant för det övergripande miljökvalitetsmålet. 16

Figur 3. Kadmiumhalt i lever från strömming upptagen vid Landsort. Undersökningarna ingår i Naturvårdsverkets nationella miljögiftsövervakning. Källa: http://www.naturvardsverket.se Figur 4. Kvicksilverhalt i muskulatur från strömming upptagen vid upptagen vid Harufjärden och Ängskärsklubb. Undersökningarna ingår i Naturvårdsverkets nationella miljögiftsövervakning. Källa: http://www.naturvardsverket.se Förslag Gm:7 Mått: Metallkoncentration i älg. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Undersökningen av metallhalter i organ från älg har pågått sedan 1980 (dock endast avseende prover från Grimsö). År 1996 utökades övervakningen till att omfatta prover från ytterligare sex län inom Sverige. Undersökningarna ingår i Naturvårdsverkets nationella övervakningsprogram för terrestra biota. Materialinsamlingarna sker vid den årligen återkommande älgjakten. Från varje område insamlas prov från ca 40 kalvar och 50 vuxna djur. Från varje djur insamlas blod (serum), muskel, lever, njure, mjälte, lunga, hjärna, benmärg, hår samt ena halvan av underkäken. För metallanalyserna används prover från muskel, lever, njure och hår. Ett flertal metaller undersöks, bl.a. Pb, Cu, Cd, Ni och Hg. Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. IVL är datavärd och Naturhistoriska riksmuseet lagrar prover i provbank. Tillförlitlighet: Sju län skickar årligen in prover för analys. Prover från 10 eller fler individer inom varje län är nödvändigt för att bestämma den årliga variationen av metallkoncentration inom den undersökta populationen. Vissa år har det dock inte varit möjligt att uppnå önskat antal individer till provtagningen. Provtagningsområdena har god geografisk spridning och underlaget bör vara tillräckligt stort, uppgifter finns från 1980 ( Odsjö et al 2002). Målrelevans: Undersökningen som indikatorförslaget grundas på syftar till att beskriva specifika och generella föroreningssituationer som påverkar skogsområdens fauna. Älg valdes som matris bl.a. för att den lever väl spridd över landet. Bly, kvicksilver och kadmium är ämnen med särskilt farliga egenskaper, det är därmed relevant för miljökvalitetsmålet att följa dessa halter i djur. Tolkning: Halterna beror även på åldern hos djuren. Halterna ökar med ökande ålder. En minskning kan omvänt betyda att huvuddelen djur i provgruppen är unga och således inte hunnit bioackumulera lika mycket. I undersökningarna eftersträvas dock en jämn åldersfördelning inom proverna. Vid tolkningen av en indikator så bör inte gamla och unga individer blandas och eventuella korrigeringar göras. Korrigeringar av små åldersskillnader mellan år går att göra med statistiska metoder. 17

Det förefaller även som om det finns ett behov av att vidga förståelsen av orsakerna bakom variationerna hos dessa variabler innan de optimalt kan användas som indikatorer eller åtminstone att en mer standardisering tillämpas. Indikatorns målnivå är minskande metallhalter i älg. DPSIR: I modellen är halter i djur ett tillstånd, S. Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar övervakningen. Bedömning: Indikatorförslaget är intressant då det följer upp halter av flera metaller. Förslaget har även en koppling till risk eftersom älgkött konsumeras. Undersökningarna som förslaget grundas på är rikstäckande vilket är relevant för det övergripande miljökvalitetsmålet. Förslag Gm:8 Mått: Andel kemiska ämnen mätta i relevant medium som överskrider (visst bråkvärde av) sina riktvärden. Samlingsindikator som bör omfatta så många ämnen som möjligt. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Nationell och regional miljöövervakning, inklusive screening, av allmänkemikalier och bekämpningsmedel som utförs av Naturvårdsverket m.fl. Riktvärden, miljökvalitetsnormer m.m. från Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen m.fl. Tillförlitlighet: Indikatorns relevans beror på tillgången på mätdata för ämnen med riktvärden i relevanta medier. Med relevanta medier menas att ämnets egenskaper, användning, spridningsmönster m.m. beaktas vid valet av provtagningsmedier. Den nationella miljöövervakningen omfattar flera kemiska ämnen som mäts under längre eller kortare tid, bl. a. utförs löpande mätningar av kemiska bekämpningsmedelsrester i ytvatten (se Gm:1). Mätningar inom miljöövervakningen utförs även i andra medier (t.ex. sediment). Tillgången på haltdata beror på övervakningsfrekvensen. Riktvärden m.m. bör finnas kvar från år till år, med eventuella justeringar, tillägg av nya ämnen m.m. Nya relevanta ämnen med riktvärden som mäts kan läggas till i indikatorn. Kriterier bör sättas upp för vilka ämnen som kan ingå (baserat på egenskaper, användning, förekomst, förekomst av riktvärden m.m.). Ämnen från olika prioriteringslistor (t.ex. PBT-kandidater) bör kunna användas som vägledning om vilka ämnen som är relevanta. Målrelevans: Indikatorn ger en övergripande bild av förekomsten av ämnen i miljön som överskrider bråkvärdet av satta riktvärden. En fördel med indikatorn är att den omfattar flera olika ämnen samt att ämnen med lägre relevans med tiden kan komma att bytas ut mot mer relevanta ämnen. Dessutom relaterar indikatorn till risk, under förutsättning att det finns relevanta riktvärden. Tolkning: Miljömålet strävar efter att inga ämnen ska överskrida sina riktvärden. Indikatorn kan omfatta såväl ämnen som sprids via nationell användning som via global spridning. Tolkningsproblem, som hack i kurvan, kan uppstå eftersom indikatorn baseras på flera ämnen vars urval kan variera mellan olika mättillfällen. Detta medför att en förklaring till indikatorn behövs. Indikatorn bör inte bara redovisas samlat för alla ingående ämnen. För att öka möjligheten att tolka indikatorn bör den även redovisas uppdelat på olika typer av ämnen (bekämpningsmedel, industrikemikalier m.m.) samt eventuellt även uppdelat på medium. Halterna av ämnen kan behöva sättas i relation till lägre halter än riktvärdena (t.ex. 1/100 eller 1/1000) för att få en mer nyanserad bild av relationen till risk. DPSIR: Andel kemiska ämnen mätta i relevant medium som överskrider sina riktvärden är ett mått på tillstånd (S). 18

Resursåtgång: Förslaget är relativt komplicerat och kräver en metodutveckling, bl. a. bör principerna för indikatorns uppbyggnad och redovisning tas fram. Dessutom behövs det sannolikt utvecklas kriterier för vilka ämnen som ska ingå. Indikatorn bör byggas upp i nära anslutning till de nationella övervakningsprogrammen så att data fortlöpande kan inhämtas. Indikatorn kommer sannolikt även att kräva vissa resurser, utöver vad som ligger inom den normala miljöövervakningen, vid varje uppföljningstillfälle. Indikatorn kräver också att riktvärden tas fram för fler ämnen i relevanta medier. Bedömning: Förslaget är extra intressant eftersom det bör kunna omfatta många ämnen och därmed kan fungera som en bred indikator. Indikatorförslaget relaterar även till risk vilket är ytterligare en fördel. En begränsning med indikatorn är att de svenska riktvärden som finns på förslag idag (ännu ej publicerade) är framtagna enbart för ytvatten. Därmed tas det bara hänsyn till exponering via vattenfasen vilket är bristfälligt när man ska bedöma svårvattenlösliga och bioackumulerbara ämnen. I dessa fall är det mer intressant att använda riktvärden för biota och sediment. En lösning kan vara att även använda sig av riktvärden som är framtagna i andra länder enligt liknande metodik som i Sverige, t.ex. riktvärden för sediment från Nederländerna (Sijm 2001 och Traas 2001). Indikatorn omfattar bl.a. de ämnen som ingår i Förslag Gm:1 (kemiska bekämpningsmedelsrester) och Gm:2 ( screeningämnen ). En begränsning med detta indikatorförslag i dagsläget är att den är outvecklad och behöver preciseras och utredas vidare. Förslag Gm:9 Mått: Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag, mätt som andel personer som överskrider referensdosen för kvicksilver. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Institutet för Miljömedicin (IMM) och Livsmedelsverket utför tillsammans en undersökning av exponeringsnivåerna för kvicksilver hos kvinnor i barnafödande ålder (19-45 år) med hög fiskkonsumtion. Undersökningen ingår i den hälsorelaterade miljöövervakningen som drivs av Naturvårdsverket. Kvicksilverhalten (framförallt MeHg) i blod och hår utvärderas i relation till fiskintag (sort och mängd). Resultatet ger ett integrerat mått på exponeringen under det senaste året (12 cm hår mätt från hårroten) samt konsumtion av fisk (antal gånger/månad). US EPA (U.S. Environmental Protection Agency) har angivit en referensdos (dos utan hälsopåverkan) för dagligt intag av MeHg som inte antas ge upphov till hälsoeffekter ens hos känsliga grupper av befolkningen. Referensdosen är 0,1 µg/kg kroppsvikt och dag vilket motsvarar en kvicksilverhalt på ca 1,2 mg/kg i hår och 6 µg/l i blod. Diskussioner pågår även om att mäta såväl organiska ämnen som fler metaller från proverna från den första omgången som finns sparade. Även exponering för organiska ämnen via fisk är av intresse. Då kan kommande undersökningar läggas upp så att dessa mätningar kommer med från början. Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Undersökningarna utförs i samarbete mellan Institutet för Miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet och Livsmedelsverket. Datavärd är IMM, Institutet för miljömedicin. Tillförlitlighet: Undersökningen genomfördes för första gången år 2001 (Ask m.fl. 2002). Enligt det antagna programmet för hälsorelaterad miljöövervakning ska studier hos högkonsumenter i fisk göras regelbundet. 19

Målrelevans: Fortsatt övervakning kan ge svar på trender i exponering och risk för fosterskador. Indikatorförslaget är relevant då det visar halt av ett ämne med särskilt farliga egenskaper i människa. Indikatorförslaget är hälsoeffektrelaterat då kvicksilverhalten i människa relateras till referensdosen. Tolkning: Indikatorn speglar kvicksilverexponeringen hos kvinnor med högt fiskintag i barnafödande ålder. På lång sikt är förhoppningen att exponeringen sjunker till en nivå som medför att kostrekommendationer för fiskintag kan tas bort. DPSIR: Indikatorn är ett mått på tillstånd (S). Resursåtgång: Indikatorn grundas på data från den nationella miljöövervakningen som finansieras av Naturvårdsverket. Data erhålls via datavärdarna. Bedömning: Indikatorn kan anses som relevant då den speglar exponeringssituationen för kvicksilver hos kvinnor i barnafödande ålder. Indikatorn i sig bedöms inte stimulera till ytterligare åtgärder utöver de som redan görs. Förslag Gm:10 Mått: Kvicksilverhalt i insjöfisk. Bakgrund: Indikatorn ryms inom förslaget, Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur och människa, i SOU 2000:52. Naturhistoriska Riksmuseet tar på uppdrag av Naturvårdsverket årligen prover på fisk från ungefär 10 sjöar. Flera Länsstyrelser och kommuner utför regelbundna övervakningar. De regionala medelvärdena för enkilosgädda varierar mellan 0.5 och 1.0 mg/kg i södra delarna av landet och längs Norrlandskusten (Nilsson m.fl. 1989, Andersson and Lundberg 1995). I Vänern undersöks årligen metaller och stabila organiska ämnen i fisk. Undersökningarna ingår i programmet för samordnad nationell miljöövervakning i Vänern. Kvicksilverhalten i gädda från de minst påverkade delarna av Vänern, Millesviks skärgård i Dalbosjön, är idag något högre än vad som anses naturligt. I Kattfjorden i norra Värmlandssjön ligger kvicksilverhalten i gädda drygt 50 % högre än i Millesvik. Trenden är dock positiv med lägre kvicksilverhalter under senare delen av 1990-talet och år 2000 jämfört med 1970- och 1980-talen i båda områdena (Grotell m.fl. 2001). Källa till uppgifter: IVL är datavärd för Naturvårdsverkets övervakningsprogram Halter av Miljögifter och Metaller i Biologiskt Material. IVL samlar även in data från Länsstyrelser och kommuner vilka utför övervakning i ett hundratal sjöar spridda över landet. Tillförlitlighet: Undersökningarna utförs i vissa fall löpande och på årlig basis. Mätserier finns i flera fall sedan 70- och 80-talet. IVL har data från omkring 3000 sjöar. Målrelevans: Kvicksilver är ett ämne med särskilt farliga egenskaper, därför är det relevant att undersöka dess halter i djur. Undersökningarna är rikstäckande vilket är intressant för det övergripande miljökvalitetsmålet. WHO:s gränsvärde (0.5 mg/kg) överskrids i hälften av landets sjöar. Livsmedelsverket rekommenderar därför gravida kvinnor samt flickor och kvinnor i barnafödande ålder att avstå från att inte äta de vanligaste fiskarterna från inlandsvatten. Resten av befolkningen bör inte äta dessa fiskarter mer än en gång i veckan. Om koncentrationen i fisk är högre än 1 mg/kg bör fiskkonsumtionen begränsas ytterligare. Kvicksilverdepositionen härstammar till allra största delen (ca 80 %) från källor i andra länder (kolförbränning, kloralkaliindustrin, avfallsförbränning). Även de svenska utsläppen till luft är väl kartlagda. Ett uppföljningssystem kan användas för att kontrollera trenden i Hg halten i fisk för att se vilka effekter åtgärderna medför och att kontinuerligt kunna dimensionera problemet. Tolkning: Stora mängder kvicksilver sprids via luft, således behöver halterna i miljön inte endast återspegla den regionala eller nationella användningen av Hg. Indikatorförslaget kan engagera till 20

åtgärder. Målet med indikatorn är att kvicksilverhalterna i fisk ska minska med tiden, och understiga WHO:s gränsvärde 0.5 mg/kg i enkilosgädda. DPSIR: I modellen är indikatorn ett mått på tillstånd (S). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar den nationella miljöövervakningen. Den regionala och lokala miljöövervakningen finansieras på respektive nivå. För att samordna data samt för att starta upp ett bättre övervakningssystem behövs ekonomiska resurser. Bedömning: Hg i fisk är ett av de större miljöproblemen i Sverige och därför är det av intresse att följa upp med en indikator. Indikatorförslaget avser rikstäckande data vilket är av intresse för miljökvalitetsmålet. Förslaget relaterar till risk och kan även engagera till åtgärder utöver de som redan vidtas, t.ex. internationellt arbete. Förslag Gm:11 Mått: Halter av vissa kemiska ämnen (bl.a. kvicksilver, bly och kadmium) i slam från reningsverk. Bakgrund: Befintlig indikator, P56, som finns med i Betänkandet från miljömålskommittén (SOU 2000:52). Naturvårdsverket ansvarar för indikatorn. Källa till uppgifter: Avloppsreningsverkens miljörapporter som sammanställs av SCB. Tillförlitlighet: Avloppsreningsverken skickar prover till analyslaboratorier. Resultaten publiceras i avloppsreningsverkens miljörapporter samt var tredje år i SCB:s statistiska meddelanden. Problemet att ta representativa prover av slam liksom av många andra matriser är långtifrån övervunnet. Problemet är särskilt påtagligt för ämnen som förekommer i låga koncentrationer. Provtagning sker för att se om det går att lägga slammet på åkerjord. Nya behandlingsmetoder vid slamproduktion kan ge ändrat innehåll av organiska ämnen. NV redovisade ett regeringsuppdrag om slam under hösten 2002. Ändrade förutsättningar för användningen av slammet kan påverka behandling och provtagning. Målrelevans: Indikatorn har koppling till det övergripande miljömålet och till delmål 3 och 4. Halterna i slammet speglar vad som följer med avloppsvattnet i form av icke vattenlösliga ämnen. Ämnena kan komma från kemiska produkter och varor, men även från livsmedel. Tolkning: En nedåtgående trend bör innebära att samhällets utsläpp av de mätta kemiska ämnena minskar. DPSIR: I modellen speglar indikatorn påverkan, P, eller belastningen av metaller och organiska ämnen på miljön om slammet läggs på åkermark. Resursåtgång: Inga behov av ytterligare resurser kan förutses. Bedömning: Bra indikator som Naturvårdsverket tar fram underlag för. I dag mäts 7 metaller (Pb, Cd, Cu, Cr, Hg, Ni, Zn), riktvärden för dessa finns angivna i NFS 1994:2, och 4 organiska ämnen (nonylfenol, toluen, PAH, PCB). Data finns för många år bakåt i tiden. År 1992 minskade urvalet av reningsverk. Från att ha varit alla med 200 personekvivalenter (pe) och fler till att omfatta verk med 2000 anslutna pe. Förändringar av detta slag kan påverka indikatorns storlek och få genomslag i en tidsserie. Toluen kan bildas i slam och visar i sådana fall inte på samhällets föroreningar. Syftet med mätningarna har i första hand varit att identifiera källor för att kunna spåra dessa och åtgärda dem. Toluenmätningarna har därför upphört. PCB-halterna har minskat kraftigt sedan förbud infördes. De metaller som mäts regelbundet i slam visar nedåtgående trender sedan 1987. 21

g metaller/ton TS 1200 1000 800 600 400 200 Zink Nickel Kvicksilver Krom Koppar Kadmium Bly 0 1995 1998 2000 Figur 5: Genomsnittliga halter av metaller i slam. g/ton TS 1,6 1,2 0,8 0,4 0 1995 1998 2000 Figur 6: Genomsnittlig halt kadmium i slam. 4.2 Delmål 1 Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper Senast år 2010 skall det finnas uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras på marknaden. För ämnen som hanteras i högre volymer och för övriga ämnen som t.ex. efter inledande översiktliga tester bedöms som särskilt farliga skall uppgifter om egenskaperna finnas tillgängliga tidigare än 2010. Samma krav på uppgifter skall då gälla för såväl nya som existerande ämnen. Senast år 2020 skall det även så långt som möjligt finnas uppgifter om egenskaperna hos alla oavsiktligt framställda och utvunna kemiska ämnen. Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper är grundläggande för allt säkerhetsarbete på kemikalieområdet, och därmed också en viktig förutsättning för att skydda miljön och människors hälsa. Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper är också en förutsättning för att kunna avgöra vilka ämnen som ska omfattas av lagstiftning samt av regeringens beslutade riktlinjer för kemikaliepolitiken. Det innebär också att om delmål 1 inte uppnåtts till 2010 så finns det stor risk för att det övergripande miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och flera av de andra delmålen inom Giftfri miljö inte kan nås. Med en indikator vill vi följa upp om det finns uppgifter om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper. I dag är kunskapsbristen beträffande kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper 22

mycket stor. Det finns krav på kunskap om egenskaperna hos nya ämnen (direktiv 67/548/EEG) som släpps ut på marknaden medan detta i dag inte krävs för existerande ämnen (förordning (EEG) nr 793/93). Endast för en liten del av de existerande ämnena finns grundläggande kunskaper om deras egenskaper. Delmålet förordar därför ett stegvis förfarande, där kraven på att ämnena måste vara testade infaller först för ämnen som tillverkas eller importeras i höga volymer (> 1 000 ton/år), därefter för ämnen i medelhöga volymer (10-1 000 ton/år) och sist för ämnen i låga volymer (<10 ton/år). Skälet till att högvolymämnen bör testas först är att dessa kan ge upphov till störst exponering av människor och miljön. Här nedan presenteras indikatorförslagen för delmål 1. Förslag 1:1 och 1:2 är grupp 2-indikatorer. Förslag 1:3 är en grupp 3-indikator. Förslag 1:1 Mått: Antal och andel ämnen inom EU med minimidata om egenskaper. Bakgrund: En modifiering av indikatorförslaget Antal ämnen med minimidata om egenskaper, 62 som finns bland de 18 indikatorförslagen i SOU 2000:52. Källa till uppgifter: Källa till uppgifter saknas i stor utsträckning i dagsläget. Uppgifterna till indikatorförslaget bör kunna hämtas från det kommande systemet med kunskapskrav för alla ämnen inom EU som är under utarbetade hos Kommissionen. Det föreslagna systemet kallas REACH, vilket står för Registration, Evaluation and Authorisation of Chemicals, dvs. registrering, bedömning och godkännande av kemiska ämnen. Uppgifter finns idag om kunskapsläget för högvolymämnen inom EU. Tillförlitlighet: Indikatorn finns inte idag. Indikatorn bör kunna utformas utifrån det kommande REACH-systemet och därmed kunna ge god upprepbarhet och tillförlitlighet. Indikatorns användbarhet beror till stor del på REACH-systemets tillgänglighet och möjligheten att göra kontinuerliga uppföljningar. Indikatorn bör baseras på minimidata, d.v.s. kravet på kunskap för ämnen som registreras inom REACH (d.v.s. ämnen inom EU i volymer över 1 ton/år). Beroende på systemets utformning så kan det bli problematiskt att ange andel ämnen med minimidata då det saknas information om hur många registreringspliktiga ämnen som släpps ut på marknaden. Målrelevans: Indikatorn kan användas som ett mått på måluppfyllelsen för första stycket i delmålet som handlar om tillgången på uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras på marknaden. Kunskapskraven ställs på EU-nivå genom totalharmoniserade regler. Tolkning: Indikatorn är relevant som ett mått på antal och andel ämnen med minimidata om egenskaper. Indikatorn speglar kunskapsläget för ämnen som finns inom EU/EES, d.v.s. ämnen som även finns eller kan finnas i Sverige. DPSIR: Kunskap om hälso- och miljöegenskaper räknas som en åtgärd, R. Resursåtgång: Kemikalieinspektionen bör verka inom EU för att uppgifterna i REACH görs tillgängliga för detta slag av uppföljning. En uppföljning av indikatorn bör kunna göras inom det kommande arbetet med REACH inom EU och/eller Kemikalieinspektionen. Bedömning: Indikatorn bör på sikt kunna ge en mycket god bild av måluppfyllelsen av delmål 1. Som komplement till indikatorförslag 1 är det även tänkbart att göra andra typer av uppdelningar beroende på vad man vill mäta. T.ex. en uppdelning på antal och andel ämnen i olika volymer inom EU (10-100 ton/år, 100-1000 ton/år och > 1000 ton/år) som har minimidata. På sikt bör det även vara möjligt att mäta antal och andel ämnen i högre volymer inom EU (100-1000 ton/år och > 1000 ton/år) 23

som även har kompletterande testdata. European Chemicals Bureau (ECB) har genomfört en undersökning av tillgängligheten av data hos högvolymämnen inom EU:s program för existerande ämnen (Allenou m.fl. 1999). Undersökningen bör kunna användas som en beskrivning av utgångsläget (noll-läget) innan REACH-systemet startar. Undersökningen omfattar de högvolymämnen (2456 ämnen i volymer över 1000 ton/år inom EU) som anmäldes under 1994-1995 inom programmet för existerande ämnen. I undersökningen har det tagits fram uppgifter om hur stor andel av dessa som har minimidata enligt olika definitioner (Tabell 1 och 2). Tabell 1: Definitioner av de olika uppsättningar testdata som har undersökts (Allenou m.fl. 1999). Annex VIIA = testkrav för nya ämnen inom EU (från 1 ton/år). SIDS = Screening Information Data-set (Definition inom OECD av minimidata för att kunna genomföra en riskbedömning). Envir. Fat/Bio Minimal SIDS Annex VIIA Full Environment Photodegradation x Stability in Water x Stability in Soil x Biodegradation x x x x Bioaccumulation x Ecotox. Environment Acute/Prolonged Toxicity to Fish o x 2 x 2 Acute Tox. to Aquatic Invertebrates o x 2 x 2 Toxicity to Aquatic Plants e.g. Algae o x x x Tox. to Microorganisms e.g. Bacteria x x Chronic Toxicity to Fish x Chronic Tox. to Aquatic Invertebrates x Acute Toxicity Human Health Acute Oral Toxicity o x 1 x 1 x Acute Inhalation Toxicity o x 1 x 1 x Acute Dermal Toxicity o x 1 x 1 x Skin Irritation x x Eye Irritation x x Sensitization x x Chronic Toxicity Human Health Repeated Dose Toxicity x x x x Mutag. Human Health Genetic Toxicity in Vitro o o o x Genetic Toxicity in Vivo o o o x Dev/Repr. Human Health Toxicity to Reproduction o o o x Developmental Toxicity/Teratogenicity o o o x x = must be available; o = one of the data elements in the group must be available 1 Any two of the three data elements 2 If chronic data is available, then the acute need not be available 24

Tabell 2: Tillgänglighet av testdata hos högvolymämnen inom EU (Allenou m.fl. 1999). Test Type Full Dataset Annex VIIA SIDS Dataset Minimal Dataset Envir. Fat/Bio 736 30% 1493 61% 1493 61% 1493 61% Ecotox. 217 9% 888 36% 1033 42% 1778 72% Acute Toxicity 716 29% 966 39% 1485 60% 1999 81% Chronic Toxicity 1434 58% 1434 58% 1560 63% 1434 58% Mutag. 917 37% 1667 68% 1667 68% 1667 68% Dev/Repr. 504 20% 926 38% 1102 45% 1102 45% Environment 125 5% 770 31% 880 36% 1398 57% Human Health 287 12% 554 22% 723 29% 816 33% All Data 84 3% 356 14% 506 21% 690 28% Förslag 1:2 Mått: Antal och andel högvolymämnen samt ämnen med misstänkt särskilt farliga egenskaper inom EU med minimidata om egenskaper. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Det kommande REACH och Kemikalieinspektionen. Uppgifter för att kunna ta fram denna indikator saknas i dagsläget. Uppgifterna till indikatorn bör kunna hämtas från det kommande systemet med kunskapskrav för alla ämnen inom EU (REACH). Bl.a. behövs det information om ämnenas volymer, d.v.s. tillverkning och import, inom EU (> 100 ton/år) samt information om vilka ämnena är som misstänks ha särskilt farliga egenskaper såsom CMR och PBT. Som underlag för att bedöma dessa egenskaper kan befintliga minimidata, QSAR, listor med PBT kandidater och ev. övriga kunskaper om ämnena användas. Tillförlitlighet: Indikatorns tillförlitlighet och användbarhet beror på flera faktorer såsom REACHsystemets tillgänglighet, möjligheten att göra kontinuerliga undersökningar och framför allt möjligheten att bedöma vilka ämnen som kan ha särskilt farliga egenskaper. Indikatorn är relativt komplicerad och kan därmed bli svår att ta fram på ett tillförlitligt sätt. Tillförlitliga data om ämnen med särskilt farliga egenskaper saknas idag för flertalet ämnen. Målrelevans: Indikatorn kan användas som ett mått på måluppfyllelsen för andra stycket i delmålet som handlar om högvolymämnen och ämnen med särskilt farliga egenskaper. Indikatorn är relevant som ett mått på antal och andel högvolymämnen och ämnen med särskilt farliga egenskaper med minimidata om egenskaper. Tolkning: Indikatorn bör kunna ge en god bild av måluppfyllelsen när det gäller det andra stycket i delmålet. Vissa tolkningsproblem kan finnas eftersom bedömningen av ämnen med särskilt farliga egenskaper är svår och kräver mycket kunskap i sig. DPSIR: Kunskap om hälso- och miljöegenskaper räknas som en åtgärd, R. Resursåtgång: Kemikalieinspektionen bör verka inom EU för att uppgifterna inom REACH görs tillgängliga. En uppföljning av indikatorn bör delvis kunna göras i det kommande arbetet med REACH inom EU och Kemikalieinspektionen. Dessutom krävs det tillgång till data som möjliggör identifiering av ämnen med särskilt farliga egenskaper, vilket kan kräva relativt mycket arbete hos Kemikalieinspektionen i ett inledningsskede. Bedömning: Indikatorn kan ses som en del av Förslag 1:1. Indikatorn är relativt komplicerad att genomföra och bör inte ses som ett huvudalternativ för delmål 1 utan mer som ett komplement till Förslag 1:1. 25

Som komplement till Förslag 1:2 är det även tänkbart att göra andra typer av uppdelningar beroende på vad man vill mäta. En möjlig variant är en uppdelning på antal och andel ämnen med misstänkt särskilt farliga egenskaper inom EU som har minimidata. En annan möjlighet är antal och andel ämnen med misstänkt särskilt farliga egenskaper i olika volymer inom EU (10-100 ton/år, 100-1000 ton/år och > 1000 ton/år) som har minimidata. På sikt kan det även vara möjligt att mäta antal och andel ämnen inom EU som har testdata för egenskaper såsom PBT och CMR, vilket även kan delas upp efter volym. Förslag 1:3 Mått: Antal och andel ämnen i Sverige med minimidata om egenskaper. Bakgrund: Modifierat förslag av indikatorförslaget Antal ämnen med minimidata om egenskaper, 62 som finns i SOU 2000:52. Källa till uppgifter: Det kommande REACH och Kemikalieinspektionens produktregister. Uppgifter för att kunna ta fram denna indikator saknas i dagsläget. Uppgifterna till indikatorn bör kunna hämtas från det kommande systemet med kunskapskrav för alla ämnen inom EU (REACH; se ovan) samt från uppgifter om ämnenas förekomst i Sverige (data från produktregistret). Tillförlitlighet: Indikatorn finns inte idag. Indikatorn bör kunna ge god upprepbarhet och tillförlitlighet. Indikatorns tillförlitlighet beror dock på REACH-systemets tillgänglighet och möjligheten att göra kontinuerliga uppföljningar samt möjligheten att kombinera dessa data med uppgifter om förekomst i Sverige. Målrelevans: Indikatorn är relevant som ett mått på antalet ämnen i Sverige med minimidata om egenskaper. Tolkning: Indikatorn speglar måluppfyllelsen för delmålet för ämnen som är anmälningspliktiga till produktregistret. Ämnen som endast förekommer på den svenska marknaden i varor eller i kemiska produkter i lägre volymer (< 100 kg/år) som inte är anmälningspliktiga till produktregistret, kommer inte med i underlaget till indikatorn. DPSIR: Kunskap om hälso- och miljöegenskaper räknas som en åtgärd, R. Resursåtgång: Kemikalieinspektionen bör verka inom EU för att uppgifterna görs tillgängliga. En uppföljning av indikatorn bör delvis kunna göras i det kommande arbetet med REACH inom EU och vid Kemikalieinspektionen. Dessutom krävs det tillgång till data från produktregistret vilket kräver arbete hos Kemikalieinspektionen (produktregistret) i samband med varje uppföljningstillfälle. Resursåtgången för detta bör vara relativt liten. Bedömning: Indikatorn kan ses som en komplettering till Förslag 1:1 för att spegla situationen på den svenska marknaden. Behovet av denna indikator jämfört med Förslag 1:1 bör utredas närmare. Det kan diskuteras om denna indikator tillför något väsentligt i jämförelse med Förslag 1:1. Även för denna indikator är det möjligt att ta fram olika varianter liknande de i Förslag 1:1 och 1:2, till exempel så kan en uppdelning göras utifrån olika volymer på den svenska marknaden. 4.3 Delmål 2 Miljö- och hälsoinformation om varor Senast år 2010 skall varor vara försedda med hälso- och miljöinformation om de farliga ämnen som ingår. Information behövs om varors innehåll av farliga kemikalier, bland annat för att underlätta för inköpare att tillämpa produktvalsprincipen. Med en indikator vill vi följa upp hur informationen om farliga ämnen i varorna förbättras. Med varor avser vi alla produkter som anges i tulltaxans nomenklatur, d.v.s. både kemiska produkter och andra varor. 26

I dag finns system för klassificering och märkning av kemiska produkter inom EU. Det finns också regler om att mer utförlig information skall lämnas till yrkesmässiga användare i form av säkerhetsdatablad/varuinformationsblad. För varor som inte är kemiska produkter finns däremot inget motsvarande informationssystem. En förutsättning för att en varutillverkare ska kunna redogöra för vilka farliga ämnen som ingår i varan är att informationen har följt med från tidigare led. Råvaruleverantörerna lämnar innehållsdeklarationer till tillverkaren av en kemisk produkt som sedan används vid tillverkning av en vara. Trots att det finns regler för klassificering, märkning och säkerhetsdatablad/varuinformationsblad är det ofta stora brister i den information som följer med den kemiska produkten till nästa led. Kunskapen om innehållet i kemiska produkter speglas också i möjligheterna för produktregistret att få in de uppgifter som reglerna kräver. Miljövarudeklarationer, miljömärkning och andra frivilliga informationssystem syftar alla till att ge konsumenten information om miljörelaterade egenskaper så att ett val ska kunna göras. Certifierade miljövarudeklarationer bygger på livscykelanalys av en produkt, men behöver inte ange vilka kemiska ämnen som ingår. De kan användas för att jämföra produkter inom en och samma produktgrupp. Miljömärkningssystem såsom Svanen, EU-blomman, TCO 99, Falken och KRAV-märkning, ger upplysningar om huruvida produkten uppfyller vissa kriterier som bland annat kan innebära att den inte innehåller vissa ämnen. För vissa produktgrupper finns det icke-certifierade miljövarudeklarationer som tas fram på frivillig väg av företagen. Företaget deklarerar att vissa ämnen inte ingår i produkten eller att produkten uppfyller vissa andra kriterier. Nedan presenteras indikatorförslagen för delmål 2. Förslag 2:1 Mått: Andel säkerhetsdatablad/varuinformationsblad som leder till anmärkningar, av det totala antalet säkerhetsdatablad/varuinformationsblad som årligen granskats. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionen. Utförare: Verksamheten Inspektion och vägledning på Kemikalieinspektionen. Tillförlitlighet: Hälso- och miljöfarliga kemiska produkter avsedda för yrkesanvändning omfattas av skyldighet att lämna säkerhetsdatablad/varuinformationsblad enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter (1998:8) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Detta innebär att den som tillverkar, för in eller överlåter en sådan produkt skall förse yrkesmässiga användare av produkten med ett säkerhetsdatablad/varuinformationsblad. Hur dessa skall vara utformade finns beskrivet i KIFS 1998:8 samt KIFS 2001:4. Indikatorns tillförlitlighet beror på inspektörernas bedömning av säkerhetsdatablad/varuinformationsbladen. Det finns styrdokument som ska se till att granskningarna blir jämförbara. Indikatorns värde kan även påverkas av urvalet av företag för inspektion slumpade stickprov eller produktprojekt. Målrelevans: En förutsättning för att en varutillverkare ska kunna redogöra för vilka farliga ämnen som ingår i varan är att information följt med från tidigare led. Säkerhetsdatablad/Varuinformationsblad kan utgöra en del av denna information. Det finns fortfarande stora brister i efterlevnaden av gällande regler. Måttet täcker endast de varor som är kemiska produkter, för övriga varor krävs ingen motsvarande information. 27

Tolkning: I takt med att företagen blir bättre på att följa gällande regler kommer indikatorn att minska i värde. Målet är 0 % säkerhetsdatablad/varuinformationsblad med anmärkningar. Eftersom antalet säkerhetsdatablad/varuinformationsblad med anmärkningar relateras till det totala antalet granskade blad per år, påverkas indikatorn inte av t.ex. resursförändringar i inspektionsverksamheten. Granskningen utgår från de regler som Kemikalieinspektionen har ansvar för. Brister som rör arbetsmiljön kontrolleras inte. DPSIR: I modellen kan hälso- och miljöinformation räknas som en åtgärd, R. Informationen kan påverka beteendet hos användarna och medför en förändring indirekt av påverkan, P. Resursåtgång: Utveckling av indikatorn bör ske i verksamheten Inspektion och vägledning. Bedömning: Indikatorn visar om säkerhetsdatabladen/varuinformationsbladen uppfyller de krav som ställs, vilket är en förutsättning för att produktinformationen ska kunna förmedlas till användarna. Förslag 2:2 Mått: Antalet produktanmälningar som uppfyller lagens krav, delat med det totala antalet produktanmälningar (avser produktregistret på Kemikalieinspektionen). Bakgrund: Förslaget har tagits fram av arbetsgruppen. Källa för uppgifter: Produktregistret på Kemikalieinspektionen. Tillförlitlighet: Företag som tillverkar eller för in kemiska produkter till Sverige anmäler dessa till produktregistret. Personal på produktregistret kontrollerar att alla obligatoriska uppgifter har lämnats. Om uppgifter om innehållet saknas eller är bristfälliga jämfört med kraven i reglerna kan produktanmälan inte accepteras. Statistik över antalet anmälda produkter och accepterade produktanmälningar förs av produktregistret. Data tas fram för årsredovisningen varje år. Omsättning av personal kan påverka indikatorns tillförlitlighet. Målrelevans: Kunskapen om sammansättningen av kemiska produkter är en förutsättning för att innehållet i varor ska kunna deklareras i hälso- och miljöinformationen. Kemiska produkter är en delmängd av alla varor. Indikatorn svarar endast för delmängden kemiska produkter. Indikatorn är ett mått på leverantörens kännedom om innehållet. Tolkning: Det totala antalet anmälningar ökar ju bättre företagen följer uppsatta regler. Ett ökat antal accepterade produktanmälningar speglar företagens benägenhet att följa lagkrav och Kemikalieinspektionens kapacitet att ta hand om anmälningarna. En nedgång av antalet accepterade anmälningar kan ske vid t.ex. regelförändringar då även mer resurser på myndigheten kan krävas. Indikatorns mål är 100 % accepterade produktanmälningar. DPSIR: I modellen kan hälso- och miljöinformation räknas som en åtgärd, R. Informationen kan påverka beteendet hos användarna och medför en förändring indirekt av påverkan, P, i modellen. Resursåtgång: Uppgifterna tas fram i den löpande verksamheten för årsredovisningen. Bedömning: Uppgifter ur årsredovisningen 2002, tabell 3 och figur 7, visar att andelen accepterade produktanmälningar har ökat. 28

Tabell 3: Registrerade och accepterade produktanmälningar under åren 1999 till 2001. Årtal 1999 2000 2001 Registrerade produktanmälningar, totalt 61300 62300 64300 Accepterade produktanmälningar 51000 52300 54200 Procent 84,5 84 83,5 83 82,5 1999 2000 2001 Årtal Figur 7: Trenddiagram över procentuell andel accepterade produktanmälningar i förhållande till totala antalet anmälningar. Målet är 100 % accepterade produktanmälningar (Observera att diagrammet har stympade axlar vilket ger stora proportioner åt små skillnader). För att ett företag skall kunna göra en fullständig produktanmälan krävs att de har kunskaper om innehållet i sina kemiska produkter. Accepterade produktanmälningar visar att det finns förutsättningar för en kunskapsöverföring till senare hanteringsled. Förslag 2:3 Mått: Antal produktgrupper med kemikalierelevans där det finns kriterier för positiv miljömärkning av typ 1, som certifieras av SIS (Svanen, EU-blomman), Naturskyddsföreningen (Bra Miljöval) eller KRAV. Bakgrund: Indikatorn är modifierad från Gröna nyckeltal följ den ekologiska omställningen, (SOU 1999:127) och indikator D54 i SOU 2000:52. Kopplar även till förslag 4:8. Med produktgrupper avses här till exempel tvättmedel, diskmedel och gräsklippare. Källa till uppgifter: Certifieringsorganen/Konsumentverket. Tillförlitlighet: Data samlas in från de olika certifieringsorganen och finns från 1995 och framåt. Miljömärkningssystem, typ I, för konsumentprodukter syftar i första hand till att genom en symbol vägleda konsumenter till miljömedvetna inköpsval. Den bygger på ett antal utvalda kriterier som fastställts av en expertgrupp utifrån ett livscykelperspektiv. En tillverkare eller en leverantör, som kan visa att deras produkt uppfyller kraven, ansöker om att få märka sin produkt och därmed visa att den generellt sett har bättre miljöegenskaper än andra produkter inom samma produktgrupp. Systemet administreras av ett miljömärkningsorgan som kontrollerar att kriterierna uppfylls i samband med ansökningar om och uppföljningar av miljömärkningslicenser. Målrelevans: Märkningen upplyser i bästa fall endast om att produkten inte innehåller vissa ämnen, och ger därför i sig ingen fullständig hälso- och miljöinformation. Men för att en tillverkare eller leverantör skall kunna visa att produkten uppfyller licenskraven krävs ändå omfattande kunskap om varans innehåll, vilket ju är en förutsättning för att kunna ge korrekt hälso- och miljöinformation. Tolkning: Målet är inte att alla produkter inom en produktgrupp ska vara miljömärkta. Däremot strävar certifieringsorganen efter att utöka antalet produktgrupper med kriterier för positiv miljömärkning. En ökning av antalet produktgrupper som kan miljömärkas visar att det finns ökade möjligheter för konsumenterna att välja ett alternativ som uppfyller vissa kriterier. Förhoppningen är 29

att antalet miljömärkta produktgrupper skall öka kontinuerligt, det finns dock ingen direkt målnivå för indikatorn. DPSIR: I modellen kan hälso- och miljöinformation räknas som en åtgärd, R. Informationen kan påverka beteendet hos användarna och kan indirekt medföra en förändring av påverkan, P. Resursåtgång: Resurser krävs för utveckling av indikatorn, såsom inventering av data. Bedömning: En positiv miljömärkning visar att kriterier för innehåll av vissa ämnen är uppfyllda, vilket förutsätter kunskap om varans innehåll av hälso- och miljöfarliga kemiska produkter. Indikatorn inkluderar även varugrupper som inte ingår i definitionen kemiska produkter. Förslag 2:4 Mått: Antalet produktgrupper som har någon form av system för information om kemikalieinnehåll, delat med det totala antalet utvalda produktgrupper. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionen kan upprätta ett register över produktgrupper med information om kemikalieinnehåll. Uppgifterna hämtas från certifieringsorgan, branscher som har egendeklarationer m.m. Även produktgrupper som omfattas av producentansvar kan ingå. Produktgrupperna definieras med hjälp av tulltaxans nomenklatur. Tillförlitlighet: Inget system finns uppbyggt idag. Många olika källor som sammanställs av Kemikalieinspektionen? Målrelevans: Indikatorn baseras på information om kemikalieinnehåll. Tolkning: Målet kan vara att alla produktgrupper ska omfattas av ett system för information om kemikalieinnehåll. Alla produkter inom gruppen behöver inte omfattas, men om det finns några med information kan konsumenterna välja dessa. En ökning av antalet grupper med information visar att det blir lättare för inköpare och liknande användare av informationen. DPSIR: I modellen kan hälso- och miljöinformation räknas som en åtgärd, R. Informationen kan påverka beteendet hos användarna och indirekt medföra en förändring av påverkan, P. Resursåtgång: Resurser måste avsättas inom myndigheten, dels för utveckling av systemet och dels för att göra uppföljning med jämna mellanrum. (Statistik och flöden med koppling till Varuguidesarbetet eller Strategier och styrmedel med koppling till Dialogarbetet.) Bedömning: Det finns en tendens i vissa branscher att gå ifrån positiv miljömärkning och istället använda egna system för att förmedla sitt miljöarbete, såsom miljövarudeklarationer och information om miljöledningssystem. Denna indikator täcker därmed fler produktgrupper än indikatorn 2:3. 4.4 Delmål 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen Nyproducerade varor skall så långt det är möjligt vara fria från cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen senast år 2007 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet nya organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande så snart som möjligt, dock senast år 2005 övriga organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket bioackumulerande senast år 2010 övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande senast år 2015 30

kvicksilver senast år 2003 samt kadmium och bly senast år 2010 Dessa ämnen skall inte heller användas i produktionsprocesser om inte företaget kan visa att hälsa och miljö inte kan komma till skada. Redan befintliga varor, som innehåller ämnen med ovanstående egenskaper eller kvicksilver, kadmium och bly, skall hanteras på ett sådant sätt att ämnen inte läcker ut i miljön. Delmålet avser ämnen som människan framställt eller utvunnit från naturen. Delmålet avser även ämnen som ger upphov till ämnen med ovanstående egenskaper, inklusive de som bildats oavsiktligt. Indikatorer för delmål 3 ska följa hur mycket cancerogena, mutagena och reproduktionsstörande (CMR) ämnen, persistenta och bioackumulerande (PB) ämnen samt kvicksilver, bly och kadmium som släpps ut på marknaden som beståndsdelar i nyproducerade varor. Med hjälp av produktregistret kan mängden av kemiska ämnen som används för att producera varor i Sverige följas. Det gäller i första hand CMR- och PB-ämnen. För metaller är det inte samma krav på anmälan till produktregistret som för övriga kemiska produkter. Det går därför inte att följa upp kvicksilver, kadmium och bly enbart med hjälp av produktregistret. Vilka utfasningsämnen som finns i importerade varor, som inte är kemiska produkter, finns det i dag inga uppgifter om. Information om innehållet av hälso- och miljöfarliga ämnen måste finnas för att det ska bli möjligt att följa upp utfasningsämnen i varor. (Se avsnitt 4.2.) CMR-ämnen finns i stor utsträckning i petroleumprodukter, som används till syntesråvara, bränsle och drivmedel. Målet är att eliminera CMR-ämnen i kretsloppet. Det borde därför vara av större intresse att följa de CMR-ämnen som går vidare med varor till konsumenterna, än den totala omsättningen av dessa ämnen. Kunskapen om kemiska ämnens egenskaper ökar med tiden. Det finns idag fler ämnen som klassificeras som CMR-ämnen än det gjorde för tio år sedan. Kriterier för vad som ska anses vara PBämnen har föreslagits i Regeringens proposition (2000/01:65). Få ämnen har testats med avseende på dessa kriterier och det är inte entydigt vilka ämnen som kan komma att tillhöra denna kategori. Uppgifterna om metaller är inte fullständiga i produktregistret då anmälningsskyldigheten bara gäller för vissa metallföreningar i kemiska produkter. De rena metallerna anmäls inte, utom i vissa fall, t.ex. pulver och fjäll av bly samt kadmium i obearbetad form, i avfall/skrot och i pulverform. Tillförseln är därför svår att följa, men utläckaget kan följas i samhällets avfallsströmmar, t.ex. i slam från reningsverk och i rökgaser från sopförbränning. Avfallet speglar också metallinnehållet i varor som förs in i Sverige. Bland förslagen finns inget som specifikt riktas mot oavsiktligt bildade ämnen, vilket är beklagligt. Däremot finns det bland indikatorförslagen för det övergripande miljömålet ett antal förslag som till betydande grad fokuserar på denna grupp. Förslag 3:1 Mått: Mängd CMR-ämnen (ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande och/eller fortplantningsstörande) i produkter anmälda till produktregistret, fördelat på bransch. Urval av CMRämnen görs med hjälp av klassificeringslistan. Bakgrund: Förslaget kommer från arbetsgruppen. Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionens produktregister. Tillförlitlighet: Företag som tillverkar eller för in kemiska produkter till Sverige i en kvantitet större än 100 kg anmäler dessa till produktregistret. I anmälan skall finnas uppgifter om produktens sammansättning, särskilt innehållet av hälso- och miljöfarliga ämnen. Personal på produktregistret kontrollerar att sammansättningsuppgifterna är fullständiga. Registerdata uppdateras årligen. 31

Målrelevans: Indikatorn är relevant för kemiska produkter som anmäls till produktregistret. Övriga varor faller utanför. Tanken med branschuppdelningen är att få en uppfattning om vilken typ av varor CMR-ämnen i kemiska produkter slutligen hamnar i. Detta förutsätter att användningen för syntes exkluderas. Även bränslen/drivmedel bör exkluderas. Indikatorn säger ingenting om vilken mängd CMR-ämnen som sprids med varor (andra än kemiska produkter) som importeras till Sverige, och tar heller inte hänsyn till att en del av de varor som tillverkas av kemiska produkter i Sverige sedan exporteras. Tolkning: Indikatorns målvärde bör vara noll, dvs. kemiska produkter ska inte innehålla CMR-ämnen. Om företaget kan visa att ämnet inte skadar hälsa och miljö får det användas i produktionsprocesser. De ämnen som auktoriseras i REACH måste få användas även i Sverige. Att ett ämne inte är klassificerat som CMR kan betyda att det inte har de egenskaperna men det kan också betyda att det inte är testat för dessa egenskaper. En ökning kan ske på grund av att fler ämnen testas och klassificeras som CMR-ämnen. Indikatorn bör varje år göras retroaktivt för att även inkludera alla under året klassificerade ämnen. Redovisning till produktregistret av ämnen som förekommer i låga halter kan vara bristfällig för produkter som anmäldes innan klassificeringen som CMR-ämne började gälla. Nuvarande regler (KIFS 1998:8) innebär att kemiska ämnen som inte är klassificerade som hälso- eller miljöfarliga inte behöver redovisas om halten är mindre än 5 viktsprocent. Krav på redovisning av produktens fullständiga sammansättning skulle minska denna brist. En minskning i indikatorns värde visar att användningen av CMR-ämnen i kemiska produkter har minskat. DPSIR: I modellen utgör förekomst av CMR-ämnen i kemiska produkter en påverkan, P. Resursåtgång: Indikatorn kan tas fram inom den löpande verksamheten i Statistik och flöden. Bedömning: Bra indikator för användning av CMR i kemiska produkter. Den säger däremot ingenting om CMR-ämnen i varor som förs in till Sverige eller om CMR-ämnen som sprids i samband med produktion eller från avfall. 32

Mängd CMR-ämnen per bransch Stenkolsproduktindustri, raffinering av råolja Exportinriktad verksamhet Handel Stål- och metallverk El-, gas-, värme och vattenverk Övrigt 0 5000 10000 15000 20000 25000 tusen ton Figur 8: Mängd CMR-ämnen (cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen) i kemiska produkter fördelat per bransch år 2001. Stora mängder av den totala mängden produkter med CMR-egenskaper utgörs av råolja som i raffinaderierna förädlas till andra stora produkter av vilka vissa har liknande egenskaper, t.ex. bensin som är cancerframkallande p.g.a. innehållet av cancerframkallande ämnen. Övriga branscher förbrukar mycket bränsle och drivmedel, vilket avspeglas i siffrorna för de största användarna; handel, värmeverk och kommunikation. Gruppen Övrigt består bl.a. av branscherna Transport, magasinering och kommunikation och Organisk baskemikalieindustri. Förslag 3:2 Mått: Mängd identifierade PB-ämnen (persistenta och bioackumulerande) i produkter anmälda till produktregistret, fördelat per bransch. Bakgrund: Förslag från arbetsgruppen. Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionens produktregister. Tillförlitlighet: Företag som tillverkar eller för in kemiska produkter till Sverige i en kvantitet större än 100 kg anmäler dessa till produktregistret. I anmälan skall finnas uppgifter om produktens sammansättning, särskilt innehållet av hälso- och miljöfarliga ämnen. Personal på produktregistret kontrollerar att sammansättningsuppgifterna är fullständiga. Ämnen som ska följas upp bestäms gemensamt inom Kemikalieinspektionen. Europeiska kemikaliebyrån (ECB) har gått igenom högvolymkemikalier och bland dessa funnit 125 möjliga PBTämnen varav nästan alla anses tillhöra gruppen vpvb-ämnen - very persistent and very bioaccumulating. Det vore önskvärt att begreppet PB avser samma ämnen i både nationella och internationella sammanhang. Fler ämnen kommer att föras upp på listan vartefter mer kunskap kommer fram om ämnena. Indikatorn bör därför beräknas retroaktivt med aktuella ämnen varje år. För att en retroaktiv uppgiftssammanställning skall vara möjlig att genomföra måste det fullständiga innehållet i alla kemiska produkter deklareras till produktregistret. Det kräver förändring av föreskrifterna (KIFS 1998:8). För närvarande behöver inte ämnen som inte är farlighetsklassificerade anges om halten är lägre än 5 %. 33

Målrelevans: Tanken med branschuppdelningen är att man ska kunna få en uppfattning om i vilken typ av varor PB-ämnen i kemiska produkter slutligen hamnar. Indikatorn säger dock ingenting om vilken mängd PB-ämnen som sprids med varor som importeras till Sverige, och tar heller inte hänsyn till att en del av de varor (andra än kemiska produkter) som tillverkas av kemiska produkter i Sverige sedan exporteras. Tolkning: Indikatorns målvärde är noll, dvs. att PB-ämnen inte används i nyproducerade varor. I produktionsprocesser kan ämnena användas om företaget kan visa att hälsa och miljö inte kommer till skada. En minskning i indikatorns värde visar att användningen av kemiska produkter som innehåller de aktuella ämnena minskat. DPSIR: I modellen utgör förekomst av PB-ämnen i kemiska produkter en påverkan, P. Resursåtgång: Kan göras inom den löpande verksamheten i Statistik och flöden. Bedömning: Bra indikator för PB-ämnen i kemiska produkter. Den säger däremot ingenting om PBämnen i varor som förs in till Sverige. Förslag 3:3 Mått: Den sammanlagda mängden cancerframkallande ämnen som har haft tillstånd att yrkesmässigt användas under året. Mängden redovisas per ämne. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Arbetsmiljöverket. Tillförlitlighet: Arbetsmiljöverket för ett register över de tillstånd som har givits. I detta kan man avläsa vilket ämne det gäller, vem tillståndet avser och mängden per år som tillståndet gäller för. Det går alltså att få en siffra på den totala mängden av ett ämne som får användas under året. Målrelevans: Cancerframkallande ämnen skall fasas ut så långt det går. Om företaget kan visa att ämnet inte skadar hälsa och miljö får det användas i produktionsprocesser. De ämnen som får tillstånd att användas borde hanteras på ett säkert sätt. Tolkning: Vad är målet? Delmålet ger möjlighet att fortsätta användningen om företaget kan visa att hälsa och miljö inte kommer till skada. Helt innesluten användning är accepterad, d.v.s. det kommer alltid att finnas ett antal tillstånd. När REACH-systemet är infört ska de cancerframkallande ämnena omfattas av auktorisation. En minskad användning på grund av substitution ger en riskminskning då exponering till följd av olyckshändelser minskar. DPSIR: I modellen utgör användningen av cancerframkallande ämnen en påverkan, P. Resursåtgång: Arbetsmiljöverket gör en sammanställning varje år. Därutöver krävs inga betydande resurser. Bedömning: Indikatorn speglar yrkesmässig användning av cancerframkallande ämnen, något som också nämns i formuleringen av delmål 3. Förslag 3:4 Mått: De viktigaste flödena av Hg, Cd och Pb i samhället. Uppföljning bör göras av några parametrar som speglar källor och emissioner. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. 34

Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionens uppföljningar. Tillförlitlighet: Uppgifter samlas in genom kontakter med branschorganisationer och andra källor. Dokumentation måste finnas om hur detta görs. Målrelevans: Kvicksilver, bly och kadmium ska fasas ut. Tolkning: Minskade flöden visar att användningen av ämnena förlorar i betydelse. DPSIR: Källor för spridning av tungmetaller kan betraktas som påverkan, P. Resursåtgång: Indikatorn behöver utvecklas, förslagsvis inom verksamheten Strategier och styrmedel. Dessutom måste tid avsättas vid varje uppföljningstillfälle. Bedömning: Tidskrävande indikator som dock skulle fylla en viktig funktion. Exempel på ett flöde av Cd i samhället är tillförseln av batterier till svenska marknaden respektive insamlade mängder batterier, vilket redovisas årligen av Naturvårdsverket, figur 9. Siffrorna anger hela batteriets vikt. Mängden ren metall är lägre. Slutna NiCd-batterier innehåller ca 15 % Cd och de öppna innehåller ca 5-10 % Cd. Den stora ökningen av mängden startbatterier från 1998 beror på att åren 1998 och 1999 inkluderas även industribatterier. Insamlade startbatterier uppgick 1999 till 30 337 ton. Ton batteri 500 400 300 200 100 0 1995 1996 1997 1998 1999 Slutna batterier Öppna batterier Figur 9: Tillförsel av NiCd-batterier till den svenska marknaden. Källa: http://www.naturvardsverket.se/dokument/teknik/avfall/avstst/batt.htm Förslag 3:5 Mått: Mängden kvicksilver, bly och kadmium i rökgaser, slagg och aska från sopförbränningsanläggningar i Sverige. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Naturvårdsverkets kemikalieutsläppsregister, Renhållningsverksföreningens (RVF) miljörapporter. Tillförlitlighet: Siffror för utsläpp till luft från avfallsförbränning finns för de senaste fem åren. De är redovisade i Svensk avfallshantering, 2002. Det är dock svårt att få representativa prover från aska och slagg. Målrelevans: Sopförbränningen avspeglar användningen av kvicksilver, bly och kadmium i varor i samhället. 35

Tolkning: Utsläppen med rökgaserna kan minska på grund av att avfallets innehåll av tungmetaller minskar eller att rökgasreningen förbättras. I det fall rökgasreningen förbättras ökar den deponerade mängden av tungmetaller. DPSIR: I modellen utgör halterna av tungmetaller i rökgaser, slagg och aska en påverkan, P. Det kan också indirekt vara ett mått på en drivkraft, D. Resursåtgång: Viss utveckling av indikatorn krävs. Nödvändiga data kan beställas av Naturvårdsverket. Bedömning: Det kan vara svårt att basera åtgärder på vad indikatorn visar. Indikatorn bör inte enbart baseras på utsläpp till luft. I figur 10 visas årliga utsläpp av kvicksilver, kadmium och bly från avfallsförbränning till luft. För att få en uppfattning om samhällets utsläpp av metaller behövs även mängder som deponeras i form av slagg och aska. ton 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 1996 1997 1998 1999 2000 Hg Cd Pb Figur 10: Utsläpp av kvicksilver, kadmium och bly till luft från avfallsförbränning i Sverige. Källa: http://www.rvf.se/ 4.5 Delmål 4 Riskminskning Hälso- och miljöriskerna vid framställning och användning av kemiska ämnen skall minska fortlöpande fram till år 2010 enligt indikatorer och nyckeltal som skall fastställas av berörda myndigheter. Under samma tid skall förekomsten och användningen av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material minska. Delmålet avser ämnen som inte omfattas av delmål 3. Delmålets utgångspunkt är att användning av kemiska produkter skall ske på ett sådant sätt att riskerna minimeras. Delmålet är således inriktat på risker, som är en sammanvägning av ämnenas farlighet och människans och miljöns exponering för dem. Indikatorerna ska bland annat spegla den riskminskning som sker genom företagens interna arbete. Utbyte till mindre farliga kemiska produkter är ett exempel på företagsdrivet arbete. Minskat utsläpp och bättre skyddsåtgärder kan vara andra exempel. Uppgifter som finns i produktregistret och bekämpningsmedelsregistret kan användas för att utveckla riskindex för kemikaliehanteringen i Sverige. Riskindex baseras på använd kvantitet, faroklassificering och exponeringspotential. En förändring av klassificering och riskbedömning ger en förändring av ett index. Index är beroende av registrets kvalitet. 36

Kemiska ämnen ska inte hanteras så att de kan komma ut i miljön och orsaka skada. Även om försiktighetsåtgärder vidtas inom processindustrin kan utsläpp av kemiska ämnen ske till luft och vatten. Utsläpp sker även under varans användning och vid omhändertagande av avfall (såväl avfall från industriprocessen som varan som avfall). Krav på redovisning av företagens utsläpp ställs i regler om vad miljörapporterna från företagen ska innehålla. Naturvårdsverket har infört redovisningskrav för större industrier för ett 50-tal kemikalier (NFS 2000:13). De första värdena kommer att rapporteras in under 2002. Dessutom kan beräkningar baserade på produktregisterdata och emissionsfaktorer ge en uppskattning av utsläppen av de 50 kemikalierna totalt i Sverige. Även mängd av vissa kemikalier som går in i varor ska anges. För att delmålet om en allmän riskminskning skall kunna nås måste alla aktörer involveras i arbetet. Företag som tillverkar, importerar eller använder kemiska produkter och andra varor måste ta sitt ansvar. Företagens systematiska riskminskningsarbete innefattar användandet av försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen. En ökad kunskap om miljömålen och förståelse för att alla måste delta i arbetet är en förutsättning för att målet ska nås. Förslag 4:1 Mått: Riskindikator för växtskyddsmedel. Bakgrund: Kemikalieinspektionen har föreslagit regeringen att det gamla riskindexet byts mot ett riskindikatorsystem (Jordbruksverket Rapport 2002:7). Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionen, område bekämpningsmedel. Tillförlitlighet: Riskindikatorer har tagits fram för både hälsa och miljö. De baseras på försålda volymer, exponering och farlighet. Exponeringen utgår från de hanteringsanvisningar som finns för bekämpningsmedlet. Riskindikatorn beskrivs i Handlingsprogrammet (Jordbruksverket, 2002). Målrelevans: Indikatorn är relevant för delmålet och kan ge en direkt uppföljning av risken vid användning av växtskyddsmedel. Tolkning: Vid beräkning av indikatorns värde förutsätts att hanteringsreglerna följs och att eventuell skyddsutrustning används. En förändring av indikatorn kan bero på ändrade användningsvolymer eller en övergång till andra bekämpningsmedel. DPSIR: Mängden tillverkat/importerat växtskyddsmedel sätts i modellen till drivkraft, D. Vid sammanvägning med faro- och exponeringspotential speglar indikatorn påverkan, P. Resursåtgång: Indikatorn tas fram i bekämpningsmedelsområdets löpande arbete. Bedömning: Bra indikator för växtskyddsmedel. Förslag 4:2 Mått: Andelen ekologiskt odlad areal i förhållande till all odlad areal. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Jordbruksverket. Tillförlitlighet: Uppgifterna tas fram varje år, se figur 11. Målrelevans: Ekologisk odling är en odlingsmetod som syftar till ett naturanpassat jordbruk utan användning av lättlösligt handelsgödsel och bekämpningsmedel. Kretsloppstänkande och strävan efter ett kulturlandskap med stor artrikedom och biologisk mångfald är några av målsättningarna med 37

ekologisk odling. Målsättningen är också att producera jordbruksprodukter av bra kvalitet med hjälp av uthålliga produktionsmetoder. (Jordbruksstatistisk årsbok 2001). Tolkning: Enligt Handlingsprogrammet (Jordbruksverket, 2002) är målsättningen att 20 % av den odlade arealen ska brukas ekologiskt. På sikt kan målet vara att all åkerareal ska odlas ekologiskt. Vissa tolkningsproblem finns. Förhållandet mellan den areal som ställs om och minskad användning av bekämpningsmedel beror bl.a. på marktyp och grödor. En ökning av indikatorn kan ha en liten positiv miljöpåverkan om arealökningen sker på marker där användning av bekämpningsmedel var låg före omställningen. En annan svårighet i tolkningen är att denna indikator kan ha en positiv utveckling samtidigt som användning av bekämpningsmedel på den övriga arealen intensifieras. DPSIR: I modellen är ekologisk odling en åtgärd, R. Resursåtgång: Uppgifterna tas fram i Jordbruksverkets löpande arbete. Bedömning: Denna indikator har fördelar såsom att den är lätt att förstå och att data tas fram ändå. Vissa tolkningsproblem finns dock. I figur 11 redovisas andel registrerad areal för visst miljöstöd. Procent 14 12 10 8 6 4 2 0 1996 1997 1998 1999 2000 Figur 11: Andel registrerad areal med ekologisk odling. Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2001 (http://www.scb.se/) Förslag 4:3 Mått: Allergiframkallande ämnen i konsumenttillgängliga kemiska produkter. Följande mått kan användas för att spegla olika delar: Kvantiteten allergiframkallande ämnen i konsumenttillgängliga kemiska produkter i förhållande till den totala konsumentillgängliga kvantiteten kemiska produkter. Antal konsumenttillgängliga kemiska produkter som innehåller kända allergiframkallande ämnen i förhållande till samtliga konsumenttillgängliga kemiska produkter. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag Källa till uppgifter: Uppgifter från Kemikalieinspektionens produktregister, som tas fram och sammanställs av Statistik och flöden. Tillförlitlighet: Företag som tillverkar eller för in kemiska produkter till Sverige i en kvantitet större än 100 kg anmäler dessa till produktregistret. I anmälan skall bland annat finnas uppgifter om de riskfraser för cancer, allergi eller reproduktionsstörning som förekommer i produktinformationen (säkerhetsdatablad/varuinformationsblad eller etikett). I anmälan skall också anges huruvida produkten är avsedd att överlåtas till konsumenter för privat bruk. Dataleveransen kan anses vara tillförlitlig. 38

Ämnen som är allergiframkallande finns på Klassificeringslistan. Målrelevans: Produkter som förs in till eller tillverkas i Sverige i en kvantitet större än eller lika med 100 kg är anmälningspliktiga till produktregistret. Produkter i mindre kvantiteter kan förmodas ha mycket liten miljöpåverkan. Tanken med att eventuellt relatera kvantiteten till folkmängden i Sverige är att få en bild av exponeringsrisken. Indikatorn säger dock ingenting om vilken mängd varor andra än kemiska produkter med allergiframkallande innehåll som importeras till Sverige, och tar heller inte hänsyn till att en del av de kemiska produkter som tillverkas i Sverige sedan exporteras. Tolkning: Indikatorns målvärde är noll. En minskning kan innebära att svenska konsumenters exponering för allergiframkallande ämnen i kemiska produkter minskat, eller åtminstone att användningen i svensk tillverkning/import minskat. En minskning kan också betyda att tidigare konsumenttillgängliga produkter istället överlåts för yrkesmässig användning, men ändå når konsumenterna i ett senare led. DPSIR: Förekomsten av allergiframkallande ämnen i kemiska produkter är en påverkan, P, men eftersom konsumenttillgängligheten tagits med i beräkningarna kanske indikatorn kan sägas spegla ett tillstånd, T. Resursåtgång: Indikatorn kan tas fram i det löpande arbetet inom Statistik och flöden. Bedömning: Delmål 4 avser minskning av hälso- och miljöriskerna vid framställning och användning av kemiska ämnen som inte omfattas av delmål 3, till exempel allergiframkallande ämnen. Bra indikator som speglar ett vanligt problem bland konsumenter. % Andel allergiframkallande ämnen i konsumenttillgängliga kemiska produkter. 0,012 0,01 0,008 0,006 0,004 0,002 0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Figur 12: Kvantiteten allergiframkallande ämnen i konsumenttillgängliga kemiska produkter (enligt 2001 års klassificering) i förhållande till den totala konsumentillgängliga kvantiteten kemiska produkter. Detta visar hur stor viktsandel av konsumenttillgängliga produkter som består av kända allergiframkallande ämnen. Indikatorn ger en bild av svenska konsumenters exponering för allergiframkallande ämnen i kemiska produkter. 39

Andel konsumenttillgängliga kemiska produkter som innehåller allergiframkallande ämnen Procent (%) 18,0 16,0 14,0 12,0 10,0 8,0 6,0 4,0 2,0 0,0 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Figur 13: Antal konsumenttillgängliga kemiska produkter som innehåller kända allergiframkallande ämnen (enligt 2001 års klassificering) i förhållande till samtliga konsumenttillgängliga kemiska produkter. Detta visar hur stor andel av antalet konsumenttillgängliga kemiska produkter som innehåller kända allergiframkallande ämnen. Procentandelen utgör ett mått på spridningen av allergiframkallande ämnen till hushållen. Förslag 4:4 Mått: Medelvärdet av uppmätt styrenhalt i luft under året. Alternativ: Antal prover som överstiger det hygieniska gränsvärdet för styren som andel av det totala antalet prover. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag Källa till uppgifter: Arbetsmiljöverket Tillförlitlighet: Värden lagras från 2002 i en databas. Regler om kontroll av luftföroreningar finns i ett flertal föreskrifter och arbetsmiljölagen (AML). Grundregeln i AML 3 kap 2 a innebär att arbetsgivaren skall veta vilka risker de anställda utsätts för. Tabell 4: Bestämmelser om kontrollmätning (periodisk, återkommande kontroll) enligt arbetsmiljölagen. Bestämmelse Avser När Bly 1992:17, 19-22 Mätning av bly vid blyarbete 1 gång/år om värdet är >1/5 av HGV Etylenoxid och propylenoxid i Hygieniska gränsvärden 2000:3, 12-20 Härdplaster 1996:4, 14 Härdplaster 1996:4, 37-39 Kadmium HGV och åtgärder mot luftföroreningar 2000:3, 12-20 Kvarts 1992:16, 17-20 Systematiskt arbetsmiljöarbete 2001:1, 8 Exponeringsmätning, etylenoxid, propylenoxid Vid hantering av härdplastkomponent där hälsofarlig luftförorening kan uppkomma ska expositionsmätning ske. Mätning av reaktiv monomer (styren) vid arbete med esterplast. Exponeringsmätning vid hantering av kadmium Kvartsdamm vid hantering av kvartshaltigt material Mätningar kan behöva göras som ett led i riskbedömningen 1 gång/år; 1gång /5år om värdet under 1/5 HGV. 1 gång/år 1 gång/år, 1 gång/5år vid värden klart under 1/5 HGV 1 gång per år. Om 1/5 av HGV behöver inte ny kontroll göras Regelbundet. Skriftlig dokumentation Kontrollmätningar görs även i många andra fall när det finns misstankar om risk för exponering. Det blir då uppgifter om höga halter av olika ämnen i arbetsmiljön. Mätningar har även utförts tidigare under många år, men finns inte samlade på ett ställe. Av de ämnen som räknas upp i tabellen är det enbart styren som utan undantag skall mätas en gång per år. Det bör komma in ett tillräckligt stort antal analyser för att kunna använda dessa till en indikator. 40

Målrelevans: Belyser riskminskningen i plastindustri. Tolkning: Målet är att alla mätvärden ska ligga under det hygieniska gränsvärdet (HGV). DPSIR: I modellen utgör exponering påverkan, P. Resursåtgång: Uttag ur databasen behöver göras av arbetsmiljöverket. Bedömning: Bra indikator för styren som speglar exponeringen av detta ämne i arbetsmiljön. Förslaget förefaller dock för smalt för att kunna vara en bra indikator för delmål 4. Förslag 4:5 Mått: Antal förfrågningar till Giftinformationscentralen som leder till att läkarbesök rekommenderas, delat med totala antalet förfrågningar. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag Källa till uppgifter: Giftinformationscentralen (GIC) Tillförlitlighet: GIC tar fram statistik över förgiftningsmedel, som utgörs av kemiska produkter. Denna statistik baseras på förfrågningar till GIC. Antalet samtal där sjukhus rekommenderats eller sjukvården varit uppringande och tillbudet bedömts innebära viss eller klar risk redovisas. Även totala antalet samtal registreras. Statistik finns tillgänglig för år 2000 och 2001. Målrelevans: Indikatorn visar om risker med kemiska produkter minskar. Tolkning: Indikatorn speglar förändringen av andelen förfrågningar som bedöms vara förgiftningstillbud. DPSIR: Om man anser att indikatorn är ett mått på antalet förgiftningstillbud, så speglar den hälsopåverkan eller inverkan, I. Resursåtgång: Uppgifter sammanställs av GIC för deras löpande arbete. Bedömning: Denna indikator speglar verkliga risker i människors vardag, till skillnad från indikatorer som baseras på uppgifter i produktregistret. Statistiken börjar år 2000 vilket sätts som indexvärde 100. I figur 14 visas förändringen i antalet samtal som registrerats. År 2020 när vi uppnått en Giftfri miljö bör inga förfrågningar vara så allvarliga att de bedöms medföra en risk, dvs. målvärdet är noll. 41

120 100 80 60 40 20 0 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020 Figur 14: Index för förfrågningar till giftinformationscentralen. Diagrammet visar den relativa nedgången av förfrågningar som leder till att läkarbesök rekommenderas. År 2000 är index 100. Målet år 2020 är 0. Förslag 4:6 Mått: Mängden klassificerade hälso- och miljöfarliga kemiska produkter som Sverige tillverkar och importerar räknat per person. Bakgrund: Grönt nyckeltal (SOU 1999:127) som tas fram av Kemikalieinspektionen. Har föreslagits av miljömålskommittén som förslag D53 (SOU 2000:52). Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionen, uppgifter finns i produktregistret och sammanställs av Statistik och flöden. Tillförlitlighet: Data kommer från uppgifter som lämnas av företagen till produktregistret. Det finns en god kontinuitet av data med kvalitetskontroll. Om fler kemiska ämnen klassificeras som hälso- eller miljöfarliga påverkas mängden. Målrelevans: Indikatorn gör ingen skillnad på typen av farlighet. Industrikemikalier som efter en kemisk process omvandlas till helt ofarliga ämnen finns med i volymen. T. ex. stenkolstjära som blir aktivt kol och carbon black samt monomerer som polymeriseras till inerta kedjor. Tolkning: Användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier per person speglar svensk industris konjunkturberoende. Kemiska ämnen som importeras i varor belyses inte alls. En nedgång i omsättningen av kemiska produkter kan bero på en konjunkturnedgång. DPSIR: I modellen utgör konsumtion av kemiska produkter ett mått på drivkraften, D. Resursåtgång: Indikatorn tas fram i Kemikalieinspektionens löpande arbete. Bedömning: Indikatorn ger en god den totala mängden klassificerade hälso- och miljöfarliga kemiska produkter som Sverige tillverkar och importerar räknat per person. En svaghet hos indikatorn är att den är okänslig för den riskminskning som det kan innebära att substituera ett mycket farligt ämne i en kemisk produkt med ett mindre farligt ämne om den kemiska produkten fortfarande är klassificerad som hälso- eller miljöfarlig.. I figur 15 visas indikatorn för år 1996 till 2000. 42

ton per person 8 7 6 5 4 Bränsle Hälsofarligt minus bränsle 3 2 1 0 1996 1997 1998 1999 2000 Figur 15: Mängden klassificerade hälso- och miljöfarliga kemiska produkter som Sverige tillverkar och importerar räknat per person. Förslag 4:7 Mått: Produktregisterbaserat riskindex för kemiska produkter. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionens produktregister. Tillförlitlighet: Indikatorn måste utvecklas. Data kan hämtas från produktregistret. Dataleveransen är tillförlitlig. Exponeringspotentialen blir dock en grov uppskattning. Målrelevans: Indikatorn tar hänsyn till risker med kemiska produkter, vilket är en del av delmålet. Tolkning: Indextalet bör minska om delmålet uppfylls. En ökning kan ske om den använda mängden ökar samtidigt som de andra faktorerna (exponering och fara) är konstanta. En minskning kan innebära dels att använda volymer minskar, men även att faropotentialen minskar genom utbyte till mindre farliga kemikalier. DPSIR: Använda mängder ingår i modellen under drivkraft, D. Vid sammanvägning med faropotential och exponeringspotential bör indikatorn spegla påverkan, P. Resursåtgång: Utvecklingsarbete inom verksamheten Statistik och flöden för att ta fram en produktregisterbaserad riskindikator. Den årliga uppföljningen kan ske inom Statistik och flödens löpande verksamhet. Bedömning: Fördelen jämfört med en indikator baserad enbart på mängder är att hänsyn tas även till exponering och inneboende egenskaper hos produkten. En svårighet är bedöma exponeringsscenarier utifrån de uppgifter om användning som finns i produktregistret. Förslag 4:8 Mått: Utsläppstrender för ämnen i kemikalieutsläppsregistret. Antal ton ämnen som släppts ut via punktkällor som ska redovisas i miljörapporten. (Kan ev. höra till delmål 3 om det bara är sådana ämnen som rapporteras till registret.) Beräkningar för små och medelstora företag kan göras. Bakgrund: Förslaget finns i Miljömålskommitténs betänkande (SOU 2000:52) som P59. 43

Källa till uppgifter: Naturvårdsverket Tillförlitlighet: Rapporteringen startar med redovisning i miljörapporterna för 2002 (NFS 2000:13). Redovisningen sker till länsstyrelserna. Naturvårdsverket samlar uppgifterna i sin databas NVEMIR. Avsikten är att allmänheten ska få ta del av informationen. I början av 2003 räknar NV med att en publicering ska ske. För små och medelstora företag (SME) har en metodik tagits fram av SMED (Svenska MiljöEmissionsData, ett samarbete mellan IVL, SCB och SMHI) för att beräkna utsläppen. Metoden bygger på till stor del på uppgifter som finns i Kemikalieinspektionens produktregister. NV har ännu inte tagit ställning till om beräkningar ska göras för SME. (Margareta Stackerud, personlig kommunikation, 2002-10-07) Målrelevans: Indikatorn är relevant för delmålet, och kan ev. styra åtgärder mot vissa utsläppskällor och ämnesgrupper. Avser utsläpp inom landet. Gränsöverskridande föroreningar utesluts ur beräkningarna. Tolkning: Målvärdet är noll. En minskning kan tyda på att användningen av vissa ämnen har minskat, förbättrade reningsmetoder, etc. Förändringar i efterlevnaden av rapporteringsregler eller resurser för administrationen av registret kan också påverka indikatorns värde. DPSIR: Indikatorn är en uppskattning av en påverkan, P. Resursåtgång: Utvecklingen av indikatorn bör ske i samarbete med Naturvårdsverket. Bedömning: Bra indikator som speglar företagens utsläpp av vissa ämnen. Förslag 4:9 Mått: Antal årligt anmälda kemiskt betingade arbetssjukdomar och arbetsolyckor. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Skador i arbetsmiljön enligt Yrkesregistret och ISA, Arbetsmiljöverket. Tillförlitlighet: Arbetsmiljöverket har ett Informationssystem för arbetsskador (ISA). Årlig arbetsskadestatistik produceras i samarbete med SCB. En förändring av bedömningsgrunderna i arbetsskadeförsäkringen ger utslag i statistiken. Målrelevans: Förändringen av kemiskt betingade arbetsskador visar på en ändrad riskbild i arbetslivet. Tolkning: Larm om olika sakers farlighet ger direkt återverkning i statistiken. Under 2000 rapporterades 2128 arbetssjukdomar där orsaken uppgivits vara kemiska eller biologiska ämnen eller produkter. En dryg tredjedel har klassats som eksem eller andra hudsjukdomar och något färre som allergi. Av arbetsskadeanmälningarna framgår långt ifrån alltid om sjukdomen beror på kontakt med kemikalier eller om upphovet är ämnen av biologiskt ursprung vilket omöjliggör en särredovisning. DPSIR: Arbetsskador och arbetssjukdomar är en konsekvens av kemikalieanvändningen och motsvaras i modellen av I. Resursåtgång: Utvecklingen av indikatorn bör ske i samarbete med Arbetsmiljöverket. Bedömning: Indikatorn belyser risker i arbetsmiljön. 44

Förslag 4:10 Mått: Andel företag som aktivt arbetar med miljömålet Giftfri miljö Bakgrund: Arbetsgruppens förslag Källa till uppgifter: Konsultstudie eller enkät. Tillförlitlighet: Undersökningen kan göras av konsult. En konsult kan ställa frågor och göra en fördjupad analys av ett antal företag. Viktigt att undersökningen görs på samma sätt varje gång. En enkätundersökning kan utformas av SCB som kan bifoga den med någon befintlig företagsundersökning. Målrelevans: Det viktigaste arbetet för att uppnå delmål 4 är företagens eget arbete. En god uppslutning ökar förutsättningarna att nå målet en Giftfri miljö. Tolkning: Indikatorn ger ett relativt mått på om företagen blir bättre eller inte i miljömålsarbetet. Det kan finnas en god vilja att arbeta i riktning mot målet, men ekonomiska intressen kan vara hindrande. Vid redovisningen bör det framgå vilka hinder som finns. Vad som avses med aktivt arbete måste preciseras. DPSIR: I modellen utgör företagens arbete en påverkan, P, för att minska utsläpp av farliga kemiska ämnen. Resursåtgång: Utgifter för konsultstudie samt utvärdering på Kemikalieinspektionen. Indikatorn bör upprepas inför de fördjupade utvärderingstillfällena. Bedömning: Det är viktigt att spegla företagens eget riskminskningsarbete. Förslag 4:11 Mått: Andel företag som minskat riskerna med kemikalier. Djupintervjuer om kemikalieanvändning och riskminskning med företag inom utvalda branscher (även varuimportörer). Bakgrund: Arbetsgruppens förslag Källa till uppgifter: Konsultstudie Tillförlitlighet: Indikatorn bör upprepas inför de fördjupade utvärderingstillfällena, studien måste då upprepas på samma sätt varje gång. Det ställer höga krav på utföraren. Alternativt kan en skriftlig enkät genomföras. Målrelevans: Indikatorn är teoretiskt sett relevant för delmålet eftersom företagens arbete med att minska riskerna (ofta) är ett mått på den faktiska riskminskningen. Relevansen beror på hur undersökningen utformas med val av branscher, tidsintervall etc. Tolkning: Beror på utformningen av indikatorn. DPSIR: Indikatorn mäter ambitionsnivån i riskminskningsarbetet hos företag och speglar därmed en åtgärd, R. Resursåtgång: Konsultstudier är relativt dyrt. Bedömning: Det är viktigt att spegla företagens eget riskminskningsarbete. 45

5 Slutsatser/Kommentarer/Överväganden Förslagen till indikatorer har diskuterats inom verksamheten för miljömålsarbete efter inhämtade av synpunkter inom Kemikalieinspektionen och från externa intressenter, myndigheter m.m. De indikatorförslag som därefter framstod som mest intressanta för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och respektive delmål redovisas i nedanstående lista (Lista 4). Dessa förslag bedöms som mer användbara och relevanta än övriga förslag beskrivna i rapporten. Men detta utesluter inte att även andra förslag kan vara relevanta att utvecklas till indikatorer för uppföljning av miljökvalitetsmålet och dess delmål. Lista 4: Kemikalieinspektionens förslag till indikatorer för uppföljning av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och delmål 1, 2, 3 och 4. (MÖ = miljöövervakning) Indikatorförslag Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Halter och antal ämnen av kemiska bekämpningsmedel i ytvatten (och grundvatten) som överstiger 0,1 µg/l. Halter av långlivade organiska ämnen i modersmjölk. Dioxinhalt i fet fisk jämfört med satta gränsvärden. Kvicksilverhalt i insjöfisk. Halten kvicksilver, bly och kadmium i slam. Halter av vissa kemiska ämnen i slam från reningsverk. Delmål 1 Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper Antal och andel ämnen inom EU med minimidata om egenskaper. Delmål 2 Miljö- och hälsoinformation om varor Andel säkerhetsdatablad som leder till anmärkningar, av det totala antalet säkerhetsdatablad som granskats. Antalet produktgrupper som har någon form av system för information om kemikalieinnehåll, delat med totala antalet utvalda produktgrupper. Delmål 3 Utfasning av särskilt farliga ämnen Mängd CMR-ämnen i produkter anmälda till produktregistret fördelat på bransch. Mängd identifierade PB-ämnen i produkter anmälda till produktregistret fördelat på bransch. Delmål 4 Riskminskning Riskindikator för växtskyddsmedel Allergiframkallande ämnen i konsumenttillgängliga kemiska produkter. Antal förfrågningar till Giftinformationscentralen som leder till att läkarbesök rekommenderas. Mängden klassificerade hälso- och miljöfarliga kemiska produkter som Sverige tillverkar och importerar per person. Antal årligt anmälda kemiskt betingade arbetssjukdomar och arbetsolyckor. Datakälla Nationell MÖ Nationell MÖ Nationell MÖ Nationell & regional MÖ Reningsverk, nationell och regional MÖ Kommande databas inom EU Inspektionsverksamheten på Kemikalieinspektionen Kemikalieinspektionen Produktregistret på Kemikalieinspektionen Produktregistret på Kemikalieinspektionen Bekämpningsmedelsavd. på Kemikalieinspektionen Produktregistret på Kemikalieinspektionen Giftinformationscentralen Produktregistret på Kemikalieinspektionen Arbetsmiljöverket (Yrkesregistret och ISA) 46

6 Källhänvisningar Ask K, Petersson-Grawe K, Vahter M, Palm B & Berglund M (2002), Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag, Redovisning från nationell miljöövervakning, Naturvårdsverkets rapport, Kontrakt nr 215 0105 Allenou R., Hansen B.G. and van der Bilt Y. (1999), Public Availability of Data on EU High Production Volume Chemicals. European Commission, Joint Research Centre, Institute for Health and Consumer Protection, European Chemicals Bureau (http://ecb.jrc.it/existing-chemicals/). Bignert A (2000), Comments Concerning the National Monitoring Programme in Marine Biota, Naturhistoriska riksmuseet. Bremle G (2002), Genomgång och prioritering av kemiska ämnen för nationell screening inom miljöövervakningen, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Meddelande 2002:8. Grotell C & Lindeström L, Metaller och stabila organiska ämnen i Vänerfisk, kapitel 16 i Årsskrift 2001 Vänerns Vattenvårdsförbund, ÅF- MiljöForskarGruppen Jordbruksverket (2002), Förslag till handlingsprogram för användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen till år 2006, rapport 2002:7. Livsmedelsverket (2001), Darnerud P, Sakrapport till Miljöövervakningen: organiska miljögifter i bröstmjölk från Uppsala 2000 2001. Livsmedelsverket (2002), www.slv.se /Mat & Hälsa/Säker mat/kemiska hälsorisker/organiska miljöföroreningar/dioxiner gränsvärden, åtgärdsgränser, halter och intag Norén K (1987), Studies on organochlorine contaminants in human milk, Karolinska institutet, Stockholm, 91-7900-295-1. Naturvårdsverket (1999), System med indikatorer för nationell uppföljning av miljökvalitetsmålen, rapport 5006, ISBN 91-620-5006-0 Naturvårdsverket (2001), http://www.naturvardsverket.se /sökning sillgrissleägg Naturvårdsverket (2002), http://www.naturvardsverket.se /miljöövervakning/ miljögiftssamordning/screening Odsjö, T., Bignert, A., Galgan, V., Petersson, L. and Mörner, T. (2002). Time trends of metals in organs of moose (Alces alces) from Sweden, 1980-2000. Swedish monitoring programme in terrestrial biota. Sakrapport till Naturvårdsverket, miljögifter i biota - skogsmark. 2002-06-07. 40 pp. OECD (2002), Overview of sustainable development indicators used by national and international agencies, STD/DOC(2002)2 Regeringens proposition 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö, s 7. Rosenlund M, Georgellis A, Bluhm G, Svartengren M (2002), Förslag till indikatorer för uppföljning av hälsorelaterade miljökvalitetsmål, Arbets- och Miljömedicin rapport 2002:7, Socialstyrelsen. Sijm, T.H.M. (2001) Ecotoxicological risk assesment of pesticide residues. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift, 8:39-56. SOU 1999:127 (1999) Gröna nyckeltal följ den ekologiska omställningen. Betänkande från Miljövårdsberedningen. SOU 2000:52 (2000) Framtidens miljö allas vårt ansvar! Betänkande från Miljömålskommittén. Sällstedt G m.fl. (2001), Miljöövervakningsprojekt: cancerframkallande ämnen i tätortsluft personlig exponering, individrelaterade stationära mätningar och bakgrundsmätningar i Göteborg 2000, Yrkes- och miljömedicin, Göteborg Traas T.P. (2001) Guidance Document on deriving Environmental risk limits. RIVM report nr 601501 012. Ulén B, Kreuger J & Sundin P (2002), Undersökning av bekämpningsmedel i vatten från jordbruk och samhälle år 2001, Ekohydrologi 63, Institutionen för Miljöanalys Rapport 2002:4. 47

Bilaga 1 I bilaga 1 listas samtliga förslag som framkommit under arbetets gång, samt en graderad bedömning och indelning i grupper enligt följande: Grupp 1: Indikatorer som är genomförbara under 2003. Grupp 2: Grupp 3: Grupp 4: Indikatorer genomförbara under 2003, men ofullständiga i något avseende. Indikatorer för vilka tillgängliga uppgifter är otillräckliga och som troligen inte kommer att vara genomförbara inom den närmaste framtiden. Indikatorer som är oklara eller kräver mer omfattande metodutveckling eller annat utvecklingsarbete innan de möjligen kan bli användbara. Bedömningen gjordes i ett relativt tidigt stadium i arbetet, vilket medför att slutbedömningen kan vara en annan än den som framgår i denna bilaga. 48

Förslag till indikatorer för Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) Källa 1 Upprepbarhet Rele- Tolk- 2 vans 3 ning 4 Åtgärd5 DPSIR Övriga kommentarer Grupp 1: Indikatorer som är genomförbara under 2003 Gm:1 Halter och antal kemiska bekämpningsmedelsrester i ytvatten (och grundvatten) som överstiger 0,1 microg/l. 3 2 2 3 2 P & S Gm:2 Andel av under året mätta prioriterade ämnen i screeningprogram, som överskrider visst bråkvärde av satta riktvärden (%). 3 2 2 1 2 S Gm:3 Halter av långlivade organiska ämnen i bröstmjölk. 3 2 3 3 2 S Gm:4 Halt av långlivade organiska ämnen (POP) i sillgrissleägg. 3 3 2 3 1 S Gm:5 Halt av dioxin och dioxinlika PCB-kongener i animaliska livsmedel jämfört med satta gränsvärden. 3 3 3 3 2 S Gm:6 Metallhalter i fisk. 3 3 2 3 2 S Gm:7 Metallkoncentration i älg. 3 3 2 3 2 S Gm:10 Kvicksilverhalt i insjöfisk. 3 2 3 1 1 S Gm:11 Halter av vissa kemiska ämnen (bl.a. Kvicksilver, bly och kadmium) i slam från reningsverk. 3 3 3 3 3 P Gm:12 Antal livsmedel med kostrekommendationer på grund av innehåll av kemiska ämnen. 3 2 1 1 1 P & I

Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) DPSIR Övriga kommentarer Källa 1 Upprepbarhet Rele- Tolk- 2 vans 3 ning 4 Åtgärd5 Gm:13 Halter av metaller i svenska livsmedel. 3 2 2 3 2 S Gm:14 Bekämpningsmedelsrester i vegetabiliska livsmedel. 3 3 1 2 1 S eller I Gm:15 Exponering för cancerframkallande ämnen i tätortsluft. 2 2 3 2 2 S Indikator även för miljömålet Frisk luft (IN008). Grupp 2: Indikatorer genomförbara under 2003, men ofullständiga Gm:8 Andel kemiska ämnen mätta i relevant medium som överskrider visst bråkvärde av sina riktvärden. 3 2 3 2 3 S Gm:9 Kvicksilverexponering hos kvinnor med högt fiskintag, mätt som andel försökspersoner som överskrider referensdosen för kvicksilver. 3 2 3 3 3 S Gm:16 Nedfall av tungmetaller i mossa. 3 2 1 2 2 S Gm:17 Spridningen av triklosan via reningsverk. 2 2 3 2 2 P Gm:18 Perfluorerade ämnen i reningsverksslam. 2 2 3 3 2 D & P 50

Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) DPSIR Övriga kommentarer Källa 1 Upprepbarhet Rele- Tolk- 2 vans 3 ning 4 Åtgärd5 Grupp 3: Indikatorer för vilka tillgängliga uppgifter är otillräckliga och som troligen inte kommer att vara genomförbara inom den närmaste framtiden Gm:19 Exponeringen av kemikalier via livsmedel. 1 1 3 3 2 S Grupp 4: Indikatorer som är oklara eller kräver mer omfattande metodutveckling eller annat utvecklingsarbete Gm:20 Antal vattenprover som klarar Ames test. 0 1 1 1 2 S 51

Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) Förslag till indikatorer för Delmål 1 (Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper) Källa 1 Upprepbarhet 2 vans Rele- Tolk- 3 ning 4 Åtgärd5 DPSIR Övriga kommentarer Grupp 1: Indikatorer som är genomförbara under 2003 Förslag i denna grupp saknas. Grupp 2: Indikatorer genomförbara under 2003, men ofullständiga 1:1 Antal och andel ämnen inom EU med minimidata om egenskaper. 2 2 3 3 3 R 1:3 Antal och andel ämnen i Sverige med minimidata om egenskaper. 1 2 3 2 2 R Grupp 3: Indikatorer för vilka tillgängliga uppgifter är otillräckliga och som troligen inte kommer att vara genomförbara inom den närmaste framtiden 1:2 Antal och andel högvolymämnen samt ämnen med misstänkt särskilt farliga egenskaper inom EU med minimidata om egenskaper. 1 1 3 3 3 R Grupp 4: Indikatorer som är oklara eller kräver mer omfattande metodutveckling eller annat utvecklingsarbete 1:4 Antal och andel oavsiktligt framställda och oavsiktligt utvunna kemiska ämnen inom EU med minimidata om egenskaper. 0 1 3 2 2 R 52

2:1 2:2 2:3 2:4 Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) Förslag till indikatorer för Delmål 2 (Miljö- och hälsoinformation om varor) Källa 1 Upprepbarhet 2 vans Rele- Tolk- 3 ning 4 Åtgärd5 DPSIR Övriga kommentarer Grupp 1: Indikatorer som är genomförbara under 2003 Andel säkerhetsdatablad som leder till anmärkningar, av det totala antalet säkerhetsdatablad som granskats. 3 2 2 3 2 R (P) Antalet produktanmälningar som uppfyller lagens krav, delat med totala antalet produktanmälningar (avser produktregistret på Kemikalieinspektionen). 3 3 2 1 1 R (P) Grupp 2: Indikatorer genomförbara under 2003, men ofullständiga Andel produktgrupper med kemikalierelevans som är märkta med miljömärkning av typ 1, som certifieras av SIS (Svanen, EU-blomman), Naturskyddsföreningen (Bra Miljöval) eller KRAV. 3 3 2 1 1 R (P) Kopplat till förslag 4:8, nr. 54 bland förslagen i SOU 2000:52 samt till Grönt nyckeltal. Antalet produktgrupper som har någon form av system för information om kemikalieinnehåll, delat med totala antalet utvalda produktgrupper. 1 2 2 2 - R (P) Grupp 3: Indikatorer för vilka tillgängliga uppgifter är otillräckliga och som troligen inte kommer att vara genomförbara inom den närmaste framtiden Förslag i denna grupp saknas. 53

Grupp 4: Indikatorer som är oklara eller kräver mer omfattande metodutveckling eller annat utvecklingsarbete 2:5 Antal och andel årligen registrerade varor med miljövarudeklarationer, typ III, om kemikalieinnehåll. 1 3 3 1 1 R (P) 2:6 Undersökning av importörer/återförsäljare som ställer frågan "För hur stor del av dina produkter kan du garantera att de inte innehåller ämnena X, Y och Z?". Indikatorn formuleras som ett medelvärde. 1 1 2 1 1 R (P) 2:7 Andel varor med information om kemikalieinnehåll. 1 1 3 2 1 R 54 Nr. 64 bland de 18 förslagen i SOU 2000:52.

Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) Förslag till indikatorer för Delmål 3 (Utfasning av särskilt farliga ämnen) Källa 1 Upprepbarhet 2 vans Rele- Tolk- 3 ning 4 Åtgärd5 DPSIR Övriga kommentarer Grupp 1: Indikatorer som är genomförbara under 2003 3:1 Mängd CMR-ämnen i produkter anmälda till produktregistret, fördelat på bransch. Urval av CMR-ämnen görs med hjälp av klassificeringslistan. 3 3 3 2 2 P 3:2 Mängd identifierade PB-ämnen (persistenta och bioackumulerande) i produkter anmälda till produktregistret, fördelat per bransch. 3 3 2 2 2 P 3:3 Den sammanlagda mängden cancerframkallande ämnen som har haft tillstånd att yrkesmässigt användas under året. Mängden redovisas per ämne. 3 3 3 2 3 P 3:4 De viktigaste flödena av Hg, Cd och Pb i samhället. Uppföljning göras på några parametrar som speglar källor och emissioner. 2 3 3? 3 P (D) Grupp 2: Indikatorer genomförbara under 2003, men ofullständiga 3:5 Halten Hg, Pb och Cd i rökgaser, slagg och aska från sopförbränningsanläggningar i Sverige. 1 2 3 3 1 P (D) Grupp 3: Indikatorer för vilka tillgängliga uppgifter är otillräckliga och som troligen inte kommer att vara genomförbara inom den närmaste framtiden 3:6 Andel och mängd varor med innehåll av tungmetaller som insamlas. 1 1 2 1 1 R R66 bland de 18 förslagen i SOU 2000:52, Naturvårdsverket ansvarar för indikatorn. 55

3:7 3:8 3:9 3:10 Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) DPSIR Övriga kommentarer Källa 1 Upprepbarhet Rele- Tolk- 2 vans 3 ning 4 Åtgärd5 Andel varor med förekomst av CMR-ämnen i förhållande till undersökta varor i dagligvaruhandeln. Undersökning med hjälp av danska COOP:s verktyg till insamling av miljöupplysningar hos leverantörer. 1 1 2 1 1 P PB-ämnen i utsläpp; mäts enligt Karaktärisering av Industriella Utsläpp (KIU) enligt NV Allmänna Råd 89:5. 1 1 2 1 1 P Andel utsorterad plast innehållande bromerade flamskyddsmedel från elektronikavfall och/eller bilar jämfört med den totala mängden utsorterad plast. 1 1 2 1 1 P Andel utsorterat avfall som innehåller metaller (bly, kadmium, kvicksilver) från elektronikavfall och bilskrotar. 1 1 2 2 1 P (R) 56

Förslag till indikatorer för Delmål 4 (Riskminskning) Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) Källa 1 Upprepbarhet Rele- Tolk- 2 vans 3 ning 4 Åtgärd5 DPSIR Övriga kommentarer Grupp 1: Indikatorer som är genomförbara under 2003 4:1 Riskindikator för växtskyddsmedel. 3 3 3 3 2 D (P) 4:2 Andelen ekologiskt odlad areal i förhållande till all odlad areal. 3 3 2? 2 R 4:3 Allergiframkallande ämnen i konsumenttillgängliga kemiska produkter. 3 3 2 2 2 P (T?) 4:4 (Exponeringstrender i olika branscher.) Medelvärdet av uppmätt styrenhalt i luft under året. 3 3 2 3 3 P 4:5 Andel förfrågningar till Giftinformationscentralen som leder till att läkarvård rekommenderas. 3 3 2 2 2 I 4:6 Mängden klassificerade hälso- och miljöfarliga kemiska produkter som Sverige tillverkar och importerar räknat per person. 3 3 2 2 1 D Nr. 53 bland de 18 förslagen i SOU 2000:52. Grönt nyckeltal, tas fram av Kemikalieinspektionen. 4:7 Produktregisterbaserat riskindex för kemiska produkter. 3 3 2 2 2 D (P?) 57

Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) DPSIR Övriga kommentarer Källa 1 Upprepbarhet Rele- Tolk- 2 vans 3 ning 4 Åtgärd5 Grupp 2: Indikatorer genomförbara under 2003, men ofullständiga 4:8 a Utsläppstrender för ämnen i kemikalieutsläppsregistret. Antal ton ämnen som släppts ut via punktkällor som skall redovisas i miljörapporten. 3 3 3 2 3 P Ev. delmål 3 om bara sådana ämnen rapporteras. Kopplat till indikator nr. 59 i SOU 2000:52. 4:8 b Utsläppstrender för ämnen i kemikalieutsläppsregistret. Antal ton ämnen som släppts ut via punktkällor som skall redovisas i miljörapporten. Beräkningar för små och medelstora m h a SMED. 2 3 3 1 3 P Ev. delmål 3 om bara sådana ämnen rapporteras. Kopplat till indikator nr. 59 i SOU 2000:52. 4:9 Årligt anmälda kemiskt betingade arbetssjukdomar och arbetsolyckor. 2 3 2 2 2 I 4:10 Andel företag som aktivt arbetar med miljömålet Giftfri miljö. 1 1 2 2 2 P 4:11 Andel företag som minskat riskerna med kemikalier. Djupintervjuer om kemikalieanvändning och riskminskning med företag inom utvalda branscher (även varuimportörer). 1 1 3 2 2 R Grupp 3: Indikatorer för vilka tillgängliga uppgifter är otillräckliga och som troligen inte kommer att vara genomförbara inom den närmaste framtiden 4:12 Nationell konsumtion av halvflyktiga ämnen. 3 3 3 2 2 D 58

Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) DPSIR Övriga kommentarer Källa 1 Upprepbarhet Rele- Tolk- 2 vans 3 ning 4 Åtgärd5 4:13 Konsumtion av inhemskt ekologiskt odlade livsmedel. 1 1 2 2 1 R (D?) 4:14 Antalet varor med miljömärkning av typ 1 som certifieras av SIS (Svanen, EU-blomman), Naturskyddsföreningen (Bra Miljöval) och KRAV. 3 3 1 1 1 R (P) Kopplat till förslag 4:8, nr. 54 bland förslagen i SOU 2000:52 samt till Grönt nyckeltal. 4:15 Riskindex för vissa grupper av biocider. 1 3 3 3 2 D (P) 4:16 Riskindex för kemikalier enligt Eurostats modell. 2 3 2 2 2 D (P) 4:17 Förekomst och användning av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material. T.ex. bly i glas, vissa ämnen i byggmaterial, vismut i kopparmetall. 1 1 2 - - P Grupp 4: Indikatorer som är oklara eller kräver mer omfattande metodutveckling eller annat utvecklingsarbete 4:18 Allergiframkallande ämnen och PB-ämnen i kosmetika. 1 1 3-2 P 4:19 Beräkningsmodell typ EUSES med produktregisterdata för några ämnen, ger halter i luft, fisk etc. 2 2 1 1 1 T 4:20 Utsläpp av VOC-ämnen, viktade med avseende på ozonbildningspotential. - - - - - - Indikator för miljömålet Frisk luft (IN008). 4:21 Samlingsparametrar som AOX i avloppsvatten, vattentäkter, grundvatten. 1 1 1 1 1 P 59

Betyg (1 = dålig, 2 = medel, 3 = bra) DPSIR Övriga kommentarer Källa 1 Upprepbarhet Rele- Tolk- 2 vans 3 ning 4 Åtgärd5 4:22 Uppgifter från cancerregistret, Socialstyrelsens missbildningsregister, allergier (från yrkesdermatologer vid de större sjukhusen) m.m. kan följas. 2 2 1 1 1 I 4:23 Avtal med branscher att följa upp en ämnesgrupp, exempelvis bromerade flamskyddsmedel i elektronikbranschen. 1 1 2 2 2 P 4:24 Antalet sålda alternativbränslebilar delat med totala antalet sålda bilar i Sverige. 3 3 1 1 1 D 4:25 Typexponering för olika sociala grupper beräknas, exv. vuxna, barn, gamla. Vilka kemiska ämnen utsätts respektive grupp för under en vanlig dag? 1 1 2 2 1 P 4:26 Materialflödesanalyser enligt danska COOP:s modell, där 8 material anses täcka in de flesta varugrupper. 1 1 2 1 1 R 4:27 Livscykelanalys för material och energimängd för några storkonsumerande varor och produkter. 1 1 1 1 1-4:28 Antalet produktgrupper som berörs av producentansvar. 3 1 1 1 1 R (P) 4:29 a Värdet av offentliga upphandlingar i vilka det tas miljöhänsyn, kr/år. 1 1 2 1 1 R (P) Nr. 14 bland de 18 förslagen i SOU 2000:52. Grönt nyckeltal. 4:29 b Andel offentliga upphandlingar i vilka det tas miljöhänsyn, %. 1 1 2 1 1 R (P) 60

1 Källa: Finns myndighet/organ som tar fram data? 2 Upprepbarhet: Hur tillförlitlig/varaktig är datakällan? 3 Relevans: Hur relevant är indikatorn för miljö-/delmålet? 4 Tolkning: Är det möjligt att tolka och dra slutsatser ur resultatet? 5 Åtgärd: Finns koppling till åtgärder? 61

Bilaga 2 I bilaga 2 redovisas de förslag till indikatorer som sorterades bort i processen med att ta fram lämpliga indikatorer för miljökvalitetsmålet och delmål 1-4. Dessa ansågs inte vara genomförbara inom den närmaste framtiden och/eller bedömdes inte vara tillräckligt relevanta som indikatorer för Giftfri miljö och dess delmål. Under rubriken bedömning framgår varför förslaget inte kommer att utvecklas till en indikator. Utsorteringen kan bero på brist på underlag, men också att det finns snarlika förslag som följer upp samma parametrar. Giftfri miljö Förslag Gm:12 Mått: Antal livsmedel med kostrekommendationer på grund av innehåll av kemiska ämnen. Bakgrund: Indikatorn finns som nr.57 bland de 18 indikatorförslagen i SOU 2000:52. Livsmedelsverket framställer kostråd för olika livsmedel, bl.a. för konsumtion av fisk, frukt och grönsaker. För kvinnor i barnafödande ålder och de som är gravida eller ammar finns speciella kostråd (Livsmedelsverket 2002). Källa till uppgifter: Livsmedelsverket fastställer kostrekommendationerna. Tillförlitlighet: Kostrekommendationer finns bl.a. för fisk (halter av Hg, PCB och dioxiner) samt för kadmium i lever och njure av vilt. Revisioner sker med jämna mellanrum. För Hg i fisk gjordes revisioner 91 och 96. Målrelevans: Indikatorförslaget finns som indikator förslagen av Miljömålskommittén. Att motverka förekomsten av höga halter av kemiska ämnen i våra livsmedel är av intresse för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Tolkning: Indikatorförslaget är svårtolkat eftersom kostrekommendationer inte nödvändigtvis speglar en förändring av halter i miljön eller risken med det enskilda ämnet. Personella och ekonomiska resurser påverkar värdet på indikatorn. En förändring av indikatorn kan spegla en resursförändring då man exempelvis väljer att satsa mer pengar på framtagandet av kostrekommendationer. DPSIR: I modellen kan förekomsten av kostrekommendationer ses som ett indirekt mått på påverkan, P och inverkan, I. Resursåtgång: Livsmedelsverket finansierar utvecklingen av kostrekommendationer. Indikatorn kräver ingen omfattande utveckling varför resursåtgången i den avsikten kan anses som relativt liten. Bedömning: Relevansen och användbarheten av indikatorn är något tveksam. Indikatorn är troligen ett trubbigt mått på minskad förekomst av kemiska ämnen i livsmedel. Förslaget vore mer intressant om det relaterades till exempelvis gränsvärden. Vi väljer att inte gå vidare med indikatorn. Förslag Gm:13 Mått: Halter av metaller i svenska livsmedel Bakgrund: Indikatorn är föreslagen av arbetsgruppen.

Livsmedelsverket har under flera år samlat in data över metallhalten i olika livsmedel. Vetemjöl, rågmjöl och grisnjure analyseras så gott som årligen med avseende på Pb och Cd. Zn, Cu, Mn, Fe, Cr, Ni och Co. En del andra metaller analyseras mindre frekvent. (Jorhem 2002) För bly, kvicksilver och kadmium i livsmedel finns fastställda gränsvärden angivna i kommissionens förordning (EG) nr 466/2001. Denna förordning började tillämpas under våren 2002. Källa till uppgifter: Livsmedelsverket samlar in data över metallhalterna i livsmedel. Idag är dataunderlaget otillräckligt då endast ett fåtal livsmedel analyseras årligen. Fler livsmedel måste inkluderas i undersökningarna ifall indikatorn ska ge en övergripande bild över metallförekomsten i de svenska livsmedlen. Tillförlitlighet: Livsmedelsverket ämnar fortsätta med undersökningarna i vissa livsmedel. Oregelbundna analyser och olika livsmedel som ingår i undersökningarna från år till år gör att indikatorförslaget inte kan anses som tillförlitligt. Målrelevans: Indikatorn följer upp haltförändringarna i svenska livsmedel. Förslaget visar halter av vissa metaller med särskilt farliga egenskaper i miljön (livsmedel räknas som är en del av miljön) vilket är relevant för miljömålet. Förslaget speglar en eventuell riskminskning eller en riskökning vilket också förefaller relevant för miljökvalitetsmålet. Tolkning: En minskning av indikatorn visar att färre undersökta livsmedel överskrider sina gränsvärden för metallinnehåll. En ökning av indikatorn kan innebära att metallhalterna i miljön ökar. Då få livsmedel undersöks så kan andelen som överskrider gränsvärdena för metall bli missvisande stor. Indikatorn strävar efter att halterna av metaller minskar i svenskt livsmedel. DPSIR: I modellen kan halterna av metaller i livsmedel räknas som ett tillstånd (S). Resursåtgång: Livsmedelsverket finansierar undersökningarna. Resurser skulle vara nödvändigt för att finansiera en utökning av undersökningarna så att de omfattar fler livsmedel. Bedömning: Källan till förslaget är otillräcklig. Nya livsmedel, exempelvis rotfrukt, skulle behöva adderas till undersökningen för att indikatorn skulle bli intressant att följa. I dagsläget väljer vi att inte gå vidare med indikatorn. Förslag Gm:14 Mått: Bekämpningsmedelsrester i vegetabiliska livsmedel. Bakgrund: I det svenska kontrollprogrammet analyseras varje år flera tusen prover av vegetabilier. Med analysmetoder kan man spåra ca tvåhundra olika aktiva substanser. Som regel ligger resthalterna under fastställda gränsvärden, men överskridanden upptäcks i mindre än 1 % av de svenskproducerade livsmedlen. För importerade produkter ligger överskridandet på cirka 3 % av proverna. Om överskridanden inträffar har troligen odlaren använt mer än rekommenderat av bekämpningsmedlet eller utfört bekämpningen vid fel tidpunkt (Andersson 2001). Källa till uppgifter: Livsmedelsverket är uppdragsgivare. Tillförlitlighet: Livsmedelsverket utför årliga undersökningar. Målrelevans: Pesticidrester i livsmedel är relevant för miljömålet giftfri miljö då människor konsumerar livsmedlen och därmed exponeras för pesticiderna i fråga. De mätningar som görs är ett kontrollinstrument om satta gränsvärden överskrids. Merparten av de undersökta livsmedlen är importerade. Indikatorförslaget ger därför ingen god bild av förändringen av det svenska miljötillståndet. Tolkning: Indikatorn fungerar mera som ett kontrollinstrument som speglar importväxlingar och insatser. Åtgärder utförs då halterna överskrider sina gränsvärden, partier stoppas osv. Indikatorn engagerar således inte till åtgärder utöver de som redan görs. 64

Kvoten skall vara så låg som möjligt, indikatorns målvärde är att färre ämnen skall överskrida sina gränsvärden. DPSIR: I modellen kan halterna av metaller i livsmedel räknas som ett tillstånd (S). Resursåtgång: Livsmedelsverket finansierar undersökningen av vegetabilier. Indikatorn kräver ingen ytterligare utveckling varför resursåtgången i det avseendet kan anses som relativt liten. Bedömning: Indikatorn tas inte vidare som förslag till indikator. Förslag Gm15 Mått: Exponering för cancerframkallande ämnen i tätortsluft. Medianvärdet för allmänbefolkningens exponering för luftförorenande ämnen i tätortsluft, jämförelse med lågrisknivåer eller riktvärden. Bakgrund: Indikatorn är föreslagen av arbetsgruppen. Allmänbefolkningens exponering för några cancerframkallande ämnen undersöktes i Göteborg under oktober-november 2000. Under 6 dygn undersöktes 40 slumpvis utvalda personer både genom personburna och andra individrelaterade mätningar (i sovrum och utanför bostaden). Mätningarna av bensen, formaldehyd, acetaldehyd, butadien och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) utfördes. Ett dagsvärde och ett nattvärde beräknas. Försökspersonen för dagbok under testperioden så det är möjligt att utreda vart man uppehållit sig då exponeringen visar sig vara högst. Diffusionsprovtagare användes för samtliga ämnen förutom för PAH (Sällstedt m.fl. 2001). Källa till uppgifter: Undersökningen ingår i Naturvårdsverkets program för hälsorelaterad miljöövervakning. Tillförlitlighet: Mätningar utförs enligt ett rullande schema. Under 2000 har mätningar utförts i Göteborg och 2001 i Umeå. 2002 ska motsvarande studie göras i Stockholm. Strävan är att behålla grunddragen från år till år, samt vart fjärde år återkomma till samma stad, så att såväl tidstrender som skillnader mellan städer kan belysas. Nya ämnen kan dock komma att läggas till med åren om exponeringsförhållanden ändras eller ny kunskap framkommer, t ex om exponerings-responssamband (Naturvårdsverket 2002). Målrelevans: Indikatorn ger ett mått på den sammansatta exponeringen, vilket är relevant för miljökvalitetsmålet. Tolkning: Om indikatorn visar ovanligt höga värden kan orsaken och källan följas upp och identifieras med hjälp av den personliga dagboken och de parallella luftmätningarna som utförs samma dag som exponeringsmätningarna. Målet med indikatorförslaget är att exponeringen visar så låga medianvärden som möjligt. Lågrisknivåer eller riktvärden ska inte överskridas. DPSIR: I modellen är indikatorn ett mått på tillstånd (S). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar övervakningen. Indikatorn kräver ingen ytterligare utveckling varför resursåtgången i det avseendet kan anses som relativt liten. Bedömning: Indikatorförslaget används redan som indikator för miljökvalitetsmålet frisk luft. Indikatorn är dock även intressant för giftfri miljö då den speglar exponering och risk. Det är också av intresse att den sammansatta exponeringen mäts, dvs. inomhus, utomhus och i arbetsmiljön m.m. Möjligen kan en vidareutveckling av indikatorn göras tillsammans med NV som ansvarar för Frisk luft. Kemikalieinspektionen går för närvarande att inte vidare med en utveckling av indikatorn. Förslag Gm:16 Mått: Nedfall av tungmetaller i mossa. Bakgrund: Indikatorn finns som nr 55 bland de 18 indikatorförslagen i SOU 2000:52. 65

Landsomfattande undersökningar av mossans metallinnehåll (exempelvis bly kadmium och krom) har genomförts med fem års mellanrum sedan 1975. Analyserna avslöjar en kraftig minskning av metallnedfallet. Lokala eller regionala undersökningar har ibland utförts vartannat eller vart tredje år. Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Tillförlitlighet: God upprepbarhet bakåt i tiden, men mätningar framöver kommer endast att ske vart tionde år. Målrelevans: De uppmätta halterna är redan mycket låga. Mot bakgrund av detta är indikatorn inte särskilt relevant att använda som indikator för giftfri miljö framöver. Tolkning: Mosstäcket på marken samlar effektivt upp metaller från nederbörd och luftburna partiklar. Metallhalterna i mossan kan därför användas som mått på metallnedfallets omfattning. Resultaten redovisas på följande hemsidor: http://www.naturvardsverket.se/index.html http://www.ivl.se/miljo/projekt/mossa/ Indikatorns målvärde är att halten av tungmetaller i mossa skall vara obetydlig. DPSIR: Motsvarar P och S. Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar dataframtagningen då undersökningen som indikatorn grundas på, ingår i den nationella miljöövervakningen. Indikatorn kräver ingen omfattande utveckling varför resursåtgången i det avseendet kan betraktas som relativt liten. Bedömning: Denna indikator är mindre lämplig som indikator framöver eftersom de ämnen som mäts redan förekommer i väldigt låga halter samt att mätningarna numera endast utförs vart tionde år. Tas inte vidare som förslag till indikator. Förslag Gm:17 Mått: Spridningen av triklosan via reningsverk. Triklosanhalt uppmätt i den akvatiska miljön (i bl.a. fiskgalla och sediment) utanför reningsverk. Bakgrund: År 2001 började ITM på uppdrag av Naturvårdsverket att undersöka spridningen av triklosan via reningsverk. Undersökningarna innefattade provfiske på områden med varierande avstånd till utsläpp från reningsverk. Gallan i fiskarna provtogs och undersöktes med avseende på triklosanhalt. För att undersöka var i reningsprocessen som triklosan bryts ned, togs prover från två reningsverk med har liknande reningsprocesser. Provtagningen skedde i flera av reningsverkens olika steg, bl.a. i inkommande vatten, i vatten innan och efter biologisk behandling, i vatten före och efter sandfiltrering. I samtliga prover analyserades förekomsten av triklosan. Prover togs även i slam (Naturvårdsverket 2002). Källa till uppgifter: ITM är utförare och Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Tillförlitlighet: Den första undersökningen startades 2001 så det är fortfarande oklart hur länge eller hur ofta undersökningen kommer att utföras. Målrelevans: Spridningen och halterna av kemiska ämnen i miljön är relevant för det övergripande miljökvalitetsmålet. Tolkning: En ökning av indikatorn innebär att halterna av triklosan ökar i miljön utanför reningsverk. Därmed är det troligt att detta är ett mått på ökad användning av triklosan. Målvärdet för indikatorn är att hitta så låga triklosanhalter som möjligt och att spridningen är så liten som möjligt. DPSIR: I modellen är indikatorn ett mått på påverkan (P). Resursåtgång: Naturvårdsverket finansierar dataframtagningen för undersökningen. Indikatorn kräver ingen ytterligare utveckling varför resursåtgången i det avseendet kan betraktas som relativt liten. 66

Bedömning: Förslaget anses inte tillräckligt intressant då det endast innehåller ett kemiskt ämne även om triklosan som ämne vore intressant att följa. Förslag Gm:18 Mått: Perfluorerade ämnen i reningsverksslam. Bakgrund: ITM påbörjade 2001 ett undersökningsprogram inom ramen för Miljöövervakningsprogrammet, på uppdrag av Naturvårdsverket för att kartlägga användning och spridning av PFOS, PFOA, PFHp och PFHxI i Sverige. Användningen av PFOS är i Sverige spridd på flera olika områden. Produkter för impregnering står sannolikt för en stor del av den diffusa spridningen via reningsverk och deponier. 57 analyser har gjorts med avseende på PFOS/PFOA i ytvatten, sediment, seston, reningsverksslam och vatten samt fisk. Källa till uppgifter: ITM är datavärd och Naturvårdsverket är uppdragsgivare. Tillförlitlighet: Den första undersökningen startades 2001. Det är fortfarande oklart hur länge eller hur ofta undersökningen kommer att utföras. Målrelevans: Indikatorn speglar samhällets användning av PFOS/PFOA då det mäts i reningsverksslam. Tolkning: De halter som uppmätts i fisk är låga jämfört med tidigare publicerad data. PFOA detekterades inte i något fiskprov och endast i låga halter i vattenprov. Halterna av PFOS kan ännu inte ställas i samband med någon effekt hos fisk då resultat från exponeringsstudier saknas. (Järnberg 2002) Indikatorns målvärde är att halterna i slam är så låga som möjligt då detta visar på en låg användning och en liten spridning. DPSIR: I modellen är indikatorn ett mått på drivkrafter (D) och påverkan (P). Resursåtgång: Osäker, beror på om undersökningarna planeras att fortgå i framtiden. Bedömning: Indikatorförslaget är intressant då det speglar användningen av ämnen som faktiskt används idag. Frågan är om halterna av PFOS/PFOA i slam är för låga för att vara tillräckligt intressanta att följa upp med en indikator. Vi väljer i nuläget att inte gå vidare med indikatorn. Förslag Gm:19 Mått: Exponeringen av kemikalier via livsmedel. Intagsberäkningar för PCB, DDT, PCDD/F- TEQ, PBDE och HBCD. Bakgrund: Livsmedelsverket har på uppdrag av Naturvårdsverket utfört en undersökning av exponeringen för några organiska miljökontaminanter via livsmedel. Syftet med undersökningen var att öka kunskapen om befolkningens exponering för OHC ämnen (organohalogenated compounds) via födan. Data till denna undersökning har i form av befolkningens matvanor erhållits från undersökningen Riksmaten 97-98. Haltdata på fisk kommer från Fiskeriverkets insamlingar från 1996. Halterna i livsmedel har livsmedelsverket samlat in direkt från producenter i samband med sin matkorgsstudie under åren 1998-1999 (Lind 2002). Källa till uppgifter: Naturvårdsverket är uppdragsgivare och Livsmedelsverket är utförare. Tillförlitlighet: Denna undersökning utförs inte frekvent då den kräver mycket stora resurser. Troligtvis var undersökningen ett engångsprojekt och därmed är inte indikatorn upprepbar. Målrelevans: Indikatorförslaget ger en sammanställning av haltdata av olika kemiska ämnen i livsmedel samt en bild av den nuvarande exponeringen hos den vuxna befolkningen. Halter av ämnen med särskilt farliga egenskaper i djur är av intresse för miljökvalitetsmålet. Tolkning: En ökning av indikatorn betyder att exponeringen hos människor ökar för de undersökta ämnena. Indikatorns målvärde är så låga intagsvärden som möjligt. DPSIR: I modellen kan intagsberäkningarna eventuellt räknas som (S) eller (I). 67

Resursåtgång: Stora ekonomiska resurser skulle behövas för att upprepa undersökningen som indikatorförslaget grundas på. Bedömning: Intagsberäkningar vore intressant att följa då de visar humanexponeringen. Indikatorförslaget tas dock inte vidare eftersom upprepbara data inte kan erhållas. Förslag Gm:20 Mått: Andel vattentester som klarar Ames test. Ames test på avloppsvatten, vattentäkter, grundvatten m.m. Bakgrund: Ames test kan ge positivt eller negativt utslag för arvsmassepåverkande ämnen. Källa till uppgifter: Vatten- och avloppsreningsverk tycks inte använda Ames test idag. Tillförlitlighet: Väldigt dålig tillförlitlighet då testmetoden inte används i stor utsträckning idag. Målrelevans: Att följa upp och utfasa arvsmassepåverkande ämnen är relevant för det övergripande miljökvalitetsmålet. Tolkning: Procentuell andel prover som inte visar på förekomst av arvsmassepåverkande ämnen. Målet är att 100 % av proverna är negativa. Om Ames test visar att arvsmassepåverkande ämnen finns i vattnet har målet inte uppnåtts. DPSIR: I modellen utgör förekomst av arvsmassepåverkande ämnen i vatten en påverkan, P. Resursåtgång: Troligen omfattande resursåtgång ty ytterst få undersökningar använder sig av Ames test. Bedömning: En svag indikatorkanditat då få tester utförs idag. Delmål 1 Förslag 1:4 Mått: Antal och andel oavsiktligt framställda och oavsiktligt utvunna kemiska ämnen inom EU med minimidata om egenskaper. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag Källa till uppgifter: Saknas. Tillförlitlighet: Data för att ta fram denna indikator saknas. Målrelevans : En indikator vore relevant som ett mått på antal och andel oavsiktligt framställda och utvunna ämnen med minimidata om egenskaper. Tolkning: Indikatorn skulle kunna användas som ett mått på måluppfyllelsen för delmålet, stycke tre. DPSIR: I modellen kan kunskap om hälso- och miljöegenskaper räknas som en åtgärd, R. Resursåtgång: Underlag saknas. Bedömning: Förslaget är inte realistiskt och tas inte vidare som ett förslag till indikator. Delmål 2 Förslag 2:5 Mått: Antal och andel årligen registrerade varor med miljövarudeklarationer, typ III, om kemikalieinnehåll. 68

Bakgrund: Indikatorn har föreslagits av Miljömålskommitténs betänkande (SOU 2000:52) som R64. Källa till uppgifter: Miljöstyrningsrådet. Tillförlitlighet: Miljöstyrningsrådet är huvudman för certifierade miljövarudeklarationer, typ III. I dagsläget finns drygt 30 stycken, men intresset ökar. För närvarande är det sparsamt med uppgifter om material och kemikalieinnehåll. Funderingar finns på att föra in detta. Miljövarudeklarationerna baseras på livscykelanalyser som är komplicerade att ta fram. Det är inte en pålitlig indikator. Målrelevans: Uppgifter om kemikalieinnehåll är relevant för delmålet. Tolkning: Trender kan inte avläsas idag. DPSIR: I modellen kan hälso- och miljöinformation räknas som en åtgärd, R. Informationen kan påverka beteendet hos användarna och medför en förändring indirekt av påverkan, P, i modellen. Resursåtgång: Miljöstyrningsrådet kan lämna de uppgifter som behövs. Bedömning: Underlag saknas att bygga en indikator på. Endast typprodukter deklareras. Variationer inom en produktgrupp redovisas inte. Förslag 2:6 Mått: Undersökning av importörer/återförsäljare som ställer frågan För hur stor del av dina varor kan du garantera att de inte innehåller ämnena X, Y och Z?. Det ska tydligt framgå att frågan inte rör några lagliga skyldigheter angående dessa ämnen. Indikatorn kan sedan konstrueras som ett medelvärde av svaren. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Konsultstudie. Tillförlitlighet: Kan genomföras av utvalda företag eller branscher t.ex. vart fjärde år. Målrelevans: Indikatorn skulle ge ett mått på kunskapsnivån hos leverantörer av varor och produkter. Tolkning: Om indikatorn ses enbart som ett mått på tillgänglig information i leverantörs- /importörsledet finns inget målvärde, eftersom svaret 50 % från en leverantör kan innebära antingen att vederbörande vet att de övriga 50 procenten av produkterna innehåller X, Y och Z, eller att han inte har en aning om vilka ämnen de övriga 50 procenten innehåller. Om indikatorn ses som ett mått även för exv. delmål 3, och ämnena X, Y och Z väljs därefter, är målet 100 %, dvs. att alla leverantörer kan garantera för alla sina produkter att de inte innehåller dessa ämnen. Om indikatorn är ett mått på informationstillgång kan en ökning betyda både att leverantörerna ökat sin kunskap om produkternas kemiska innehåll, och att tillverkarna minskat användningen av de aktuella ämnena. DPSIR: I modellen kan hälso- och miljöinformation räknas som en åtgärd, R. Informationen kan påverka beteendet hos användarna och medför en förändring indirekt av påverkan, P. Resursåtgång: En konsultstudie på området kan kosta 100 000 kr. Bedömning: Svårtolkad indikator som är svår och dyr att genomföra. Förslag 2:7 Mått: Andel varor med information om kemikalieinnehåll. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Undersökning av detaljhandlare. 69

Tillförlitlighet: Indikatorn måste utvecklas. Är varor försedda med information om innehållet? Urvalet kan baseras på Konsumentverkets statistik för konsumentinköp. Målrelevans: Belyser vilken kunskap som konsumenten kan få om innehållet i varorna. Tolkning: Redovisningen av svaren kan ske som procent av undersökta varor med information. Målet bör vara att alla varor skall ha information eller att inga varor ska behöva ha denna typ av information(?). DPSIR: I modellen kan kunskapen ses som åtgärd, R. Resursåtgång: Underlag saknas för en bedömning av resurser. Bedömning: Det är ingen indikator utan hela delmålet. Kan bli möjligt att mäta när varorna har information om kemikalieinnehåll. Delmål 3 Förslag 3:6 Mått: Andel och mängd varor med innehåll av tungmetaller som insamlas. Bakgrund: Indikatorn finns som förslag R66 i Miljömålskommitténs betänkande (SOU 2000:52). Källa till uppgifter: Naturvårdsverket. Tillförlitlighet: Indikatorn måste utvecklas. Målrelevans: Delmålet avser utfasning av kvicksilver, bly och kadmium. Redan befintliga varor ska hanteras på ett sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön. Insamling av varor som innehåller tungmetaller borde innebära ett omhändertagande som förhindrar att ämnena läcker ut i miljön. Tolkning: Indikatorn speglar möjligheten att identifiera och samla in varor som innehåller tungmetaller. DPSIR: I modellen utgör varor med tungmetaller som samlas in en åtgärd, R. Resursåtgång: Resurskrävande utvecklingsarbete behövs. Bedömning: Inga uppgifter finns tillgängliga idag. Förslag 3:7 Mått: Andel varor med förekomst av CMR-ämnen i förhållande till undersökta varor i dagligvaruhandeln. Undersökning med hjälp av danska COOP:s verktyg till insamling av miljöupplysningar hos leverantörer. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Konsult? Tillförlitlighet: COOP Danmarks verktyg riktar sig till detaljhandel med egen inköpsavdelning som vill ställa miljökrav på icke-matvaror. Verktyget utgörs av ett frågeschema som skall användas vid kontakt med leverantörer, och bygger på att varan materialbestämts utifrån en lista med 8 material (glas, gummi, läder, metall, papper, plast, textil och trä). För varje material finns relevanta underfrågor med specifika ämnen. Hur ska förekomst mätas? Undersökningen kan utföras t.ex. i samarbete med grossister i Sverige, som har ett brett sortiment av varor. Är detta möjligt? 70

Målrelevans: Ett samarbete med grossister skulle ge en bra spridning över landet och över olika varugrupper. Tolkning: Indikatorns målvärde är noll, dvs. att CMR-ämnen inte förekommer i dagligvaruhandelns varor. Ett problem med en undersökning av denna typ är att den förmodligen automatiskt kommer att styra utvecklingen inom den aktuella dagligvarukedjan mot produkter utan CMR-ämnen, medan övrig handel kanske inte utvecklas alls. Mängden CMR-ämnen kan öka efter hand som fler ämnen klassificeras. DPSIR: I modellen utgör förekomst av CMR-ämnen i dagligvaruprodukter en påverkan, P. Resursåtgång: Resurskrävande med konsultinsats. Bedömning: Det finns inte tillräckligt med information om varornas innehåll av CMR-ämnen. Förslaget är inte operativt. Förslag 3:8 Mått: PB-ämnen i utsläpp; mäts enligt Karaktärisering av Industriella Utsläpp (KIU) enligt NV Allmänna Råd 89:5. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Källor saknas. Tillförlitlighet: KIU är en metodik för påvisande av svårnedbrytbara, toxiska och/eller bioackumulerande ämnen i avloppsvatten eller andra komplexa blandningar som fastställts i Naturvårdsverkets Allmänna Råd 89:5. KIU är särskilt inriktat på PB-ämnen och består av ett testbatteri av kemiska och biologiska analysmetoder. Metoden används enligt uppgift inte idag. Målrelevans: PB-ämnen ska fasas ut. Tolkning: Om utsläpp av PB-ämnen förekommer har det inte skett en utfasning av dessa. DPSIR: I modellen utgör förekomst av PB-ämnen i utsläpp en påverkan, P. Resursåtgång: Stora resurser krävs för att införa ett allmänt använt analyssystem. Bedömning: Eftersom metoden inte används kan vi inte bedöma dess möjligheter. Förslag 3:9 Mått: Andel utsorterad plast innehållande bromerade flamskyddsmedel från elektronikavfall och/eller bilar jämfört med den totala mängden utsorterad plast. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Förbehandlare av avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter respektive bilskrotar. Tillförlitlighet: Både bilar och elektriska och elektroniska produkter omfattas av producentansvaret. 1999 mottogs ca 11 000 ton elektronikavfall vid behandlingsanläggningar i Sverige. El-avfallet sorteras i komponenter och el-produkter avsedda för återanvändning, avfall avsett för materialåtervinning, energiåtervinning och bortskaffande. I NFS 2001:8 finns krav på att anläggningarna bl.a. ska dokumentera mängd i vikt av metall, plast som kan innehålla PBB och PBDE och plast utan PBB och PBDE. Dokumentationen ska sammanställas och finnas tillgänglig under ett år. NV har inte för avsikt att samla in dokumentation. Om en sammanställning ska göras är det materialbolagen som är lämpliga att göra det. För elektronik blir det Elkretsen. 71

NFS 2002:2 om bilskrotverksamhet finns krav på dokumentation. Anteckningarna ska sammanställas för varje kalenderår och sparas ett år. Bl.a. ska mängden batterier, blyvikter och komponenter som innehåller kvicksilver antecknas. Större sammanhängande plastdetaljer som återvinns ska redovisas, men ingen särredovisning av plast som innehåller bromerade flamskyddsmedel. Materialbolag är Bilproducentansvarsföreningen. Målrelevans: Eftersom elektroniska produkter har en ganska kort omsättningstid borde indikatorn ge en hyfsat rättvisande bild av förekomsten av bromerade flamskyddsmedel. Tolkning: Målvärdet för indikatorn är noll, dvs. att bromerade flamskyddsmedel inte förekommer i elektronikprodukter. DPSIR: I modellen är förekomsten av bromerade flamskyddsmedel en påverkan, P. Resursåtgång: Uppgifterna måste samlas in från anläggningarna eftersom det inte sker någon central insamling. Detta kan vara kostnadskrävande. Bedömning: Svårtolkad indikator. Förslag 3:10 Mått: Andel utsorterat avfall som innehåller metaller (bly, kadmium, kvicksilver) från elektronikavfall och bilskrotar. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Förbehandlare av avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter respektive bilskrotar. Tillförlitlighet: Se förslag 3:10. Förbehandlarna av elektronikskrot behöver inte dokumentera vilken metall som sorteras ut. Uppgifter måste samlas in från bilskrotar och förbehandlare. Målrelevans: Bly och kvicksilver från bilskrotar svarar mot delmålet. Förbehandlare av elektronikskrot redovisar mängden metall ospecificerat. Tolkning: Målvärdet för indikatorn är noll. El- och elektronikavfall och bilar har mycket varierande ålder. Indikatorn kommer att ha en eftersläpning jämfört med nya varor. DPSIR: I modellen är förekomst av metaller en påverkan, P. Utsortering kan även ses som en åtgärd, R Resursåtgång: Uppgifterna måste samlas in från anläggningarna eftersom det inte sker någon central insamling. Bedömning: Svårtolkad indikator. Delmål 4 Förslag 4:12 Mått: Nationell konsumtion av halvflyktiga ämnen. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionen, uppgifter från produktregistret, beräkningar kan göras av Statistik och flöden. Tillförlitlighet: Inga uppgifter har tagits fram. För några utvalda ämnen kan data erhållas ur produktregistret. Målrelevans: Halvflyktiga ämnen kan avges till miljön under en lång tidsperiod under en varas användning. En minskad användning är därför relevant för delmålet. 72

Tolkning: En minskad användning kan tyda på lågkonjunktur eller utbyte till andra kemiska produkter eller alternativa tekniker. Halvflyktiga ämnen är inte en väldefinierad grupp kemiska ämnen. DPSIR: I modellen är användningen ett mått på drivkraften, D. Resursåtgång: Kan utföras av verksamheten Statistik och flöden. Bedömning: Svårtolkat vad som menas med halvflyktiga ämnen. Svårtolkad indikator. Förslag 4:13 Mått: Konsumtion av inhemskt ekologiskt odlade livsmedel. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Konsultstudie. Tillförlitlighet: Lst i Skåne har gjort en pilotstudie. En konsult undersökte värdet av försäljningen av ekologisk mjölk, tvättmedel och något mer genom att gå igenom butikens kassaregister. Studien ska utvärderas. Målrelevans: Indikatorn är relevant för delmålet, men utgör ett mycket litet utsnitt av alla varor som konsumeras. Tolkning: En ökning av konsumtionen kan bero på ökad miljömedvetenhet hos konsumenterna. DPSIR: Konsumenternas medvetna inköp är en åtgärd, R, som kan leda till en ökad försäljning av ekologiskt odlade livsmedel och är därmed en drivkraft, D. Det kan också spegla en minskad miljöpåverkan, P. Resursåtgång: Undersökningen är kostsam. Bedömning: Värdet av miljömärkta produkter redovisas i Konsumentverkets nyckeltal (förslag 4:8). Denna indikator ger ingen ytterligare information. Förslag 4:14 Mått: Antalet varor med miljömärkning av typ 1 som certifieras av SIS (Svanen, EU-blomman), Naturskyddsföreningen (Bra Miljöval) och KRAV. Bakgrund: Förslaget finns som underlag för Gröna nyckeltal (SOU 1999:127). Förslaget har anknytning till förslag 2:3, 4:8 och 4:15. Källa till uppgifter: Data samlas in från de olika certifieringsorganen. Tillförlitlighet: Miljömärkningssystem av typ 1 syftar i första hand till att genom en symbol vägleda konsumenter till miljömedvetna inköpsval. Den bygger på ett antal utvalda kriterier som fastställts av en expertgrupp utifrån ett livscykelperspektiv. En tillverkare eller en leverantör, som kan visa att deras produkt uppfyller kraven, ansöker om att få märka sin produkt och därmed visa att den generellt sätt har bättre miljöegenskaper än andra produkter inom samma produktgrupp. Systemet administreras av ett miljömärkningsorgan som kontrollerar att kriterierna uppfylls i samband med ansökningar om och uppföljningar av miljömärkningslicenser. Målrelevans: Märkningen upplyser endast om att produkten inte innehåller vissa ämnen, och ger därför i sig ingen fullständig hälso- och miljöinformation. Men för att en tillverkare eller leverantör skall kunna visa att produkten uppfyller licenskraven krävs omfattande kunskap om varans innehåll, vilket ju är en förutsättning för att kunna ge korrekt hälso- och miljöinformation. Tolkning: Förhoppningen är att antalet miljömärkta varor skall öka kontinuerligt, det finns dock inget direkt mål för indikatorn. Är det totala antalet varor/produkter i samhället någorlunda konstant, så att en absolut ökning av antalet miljömärkningar speglar en ökande andel. Eller är det så att nya miljömärkta fabrikat bildas hela tiden, medan de andra ligger kvar på marknaden så att det totala antalet produkter ökar? I vilket fall som helst ökar ju antalet miljöanpassade alternativ! 73

Både Svanen och Bra Miljöval höjer licenskraven ungefär var tredje år, i syfte att uppmuntra företagen att hela tiden arbeta för miljömässigt bättre produkter. Detta skulle kunna påverka indikatorns utveckling och ge missvisande resultat. Emellertid sker inte dessa ändringar samtidigt för alla produktgrupper, och enskilda kriterieskärpningar bedöms ha en försumbar effekt på det totala utbudet av miljömärkta varor och produkter. Skärpningarna aviseras i god tid och många tid företag anpassar sig snabbt för att inte förlora sina licenser. Under perioden 1995 till 1998 mer än fördubblades antalet miljömärkta varor och produkter, från 1852 till 4039, se figur 16. Antal 5000 4000 3000 2000 1000 0 1995 1996 1997 1998 Figur 16: Trenddiagram över antalet miljömärkta varor och produkter. (Från Gröna nyckeltal.) DPSIR: I modellen kan hälso- och miljöinformation räknas som en åtgärd, R. Informationen kan påverka beteendet hos användarna och medför en förändring indirekt av påverkan, P. Resursåtgång: Uppgifter kan erhållas från miljömärkningsorganisationerna. Bedömning: Svårare mått att tolka än värdet av miljömärkta varor (förslag 4:8). Förslag 4:15 Mått: Riskindex för vissa grupper av biocider. Bakgrund: Utveckling av riskindex för biocider finns med i Kemikalieinspektionens verksamhetsplan. Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionen, utförs av område bekämpningsmedel. Tillförlitlighet: Försäljningssiffror för bl.a. träskyddsmedel och slembekämpningsmedel redovisas till Kemikalieinspektionen årligen. Godkända medel har väl dokumenterade egenskaper. Exponeringen måste uppskattas för olika hanteringssituationer. Målrelevans: Indikatorn svarar mot delmålet och kan ge en direkt uppföljning för användningen av biocider. Tolkning: Vissa begränsningar måste göras för att det ska vara rimligt att få fram data. Endast de biocider med störst användningsvolym tas med. Indikatorn speglar användningsvolymer, men också substitution till mindre farliga biocider. DPSIR: Använda mängder ingår i modellen under drivkraft, D. Vid sammanvägning med faropotential och exponeringspotential bör indikatorn spegla påverkan, P. Resursåtgång: Utveckling av index kräver konsultinsats. Bedömning: Bra indikator för biocider. 74

Förslag 4: 16 Mått: Riskindex för kemikalier enligt Eurostats modell. Bakgrund: Eurostat arbetar med en modell för riskindex. Källa till uppgifter: SCB. Tillförlitlighet: Om det ska vara jämförbart med andra länder måste samma källa användas, t.ex. produktionsstatistik. Målrelevans: Risker vid användning av vissa kemiska ämnen kan avläsas. Tolkning: Index speglar dels en förändring av använda volymer, dels om en övergång sker till mindre farliga ämnen. DPSIR: Använda mängder ingår i modellen under drivkraft, D. Vid sammanvägning med faropotential och exponeringspotential bör indikatorn spegla påverkan, P. Resursåtgång: Indikatorn tas fram av verksamheten Statistik och flöden. Bedömning: Ingen modell finns framtagen som kan användas idag. Förslag 4:17 Mått: Förekomst och användning av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material. T.ex. bly i glas, vissa ämnen i byggmaterial, vismut i kopparmetall. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Saknas. Tillförlitlighet: Inget system för rapportering finns idag. Målrelevans: Indikatorn är relevant för delmålet. Tolkning: Målet är att det inte ska finnas några ämnen som försvårar återvinning av material. DPSIR: I modellen är förekomst av ämnen som försvårar återvinning en påverkan, P. Resursåtgång: Resursåtgången kan inte beräknas. Bedömning: Svår att ta fram. Förslag 4:18 Mått: Allergiframkallande ämnen och PB-ämnen i kosmetika. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Läkemedelsverket. Tillförlitlighet: Läkemedelsverket ansvarar för ett register för kosmetiska produkter dit företagen anmäler sina produkter. Av registret framgår vilka produkterna är men inte mängd eller innehåll av ämnen. En utbyggnad av registret krävs för att få fram vilka PB-ämnen och allergiframkallande ämnen som ingår och vilka mängder som sätts ut på marknaden i Sverige. I dagsläget finns inte några konkreta planer för en sådan utbyggnad. Verket har nyligen i ett projekt samlat in uppgifter från industrin om typkompositioner, dvs. vilken sorts komponenter ett visst slags produkt kan förväntas innehålla. Man går dock inte in på ämnesnivå, utan uppgifterna är av typen konserveringsmedel osv. 75

Läkemedelsverket har i samarbete med kommunerna kontrollerat efterlevnaden av de regler som säger att förpackningen skall vara försedd med innehållsdeklaration. Tanken är att kommunerna i framtiden själva skall ansvara för denna kontroll. Kan en indikator tas fram i samband med dessa kontroller? Målrelevans: En minskning av mängden hälso- och miljöfarliga ämnen i kosmetik svarar mot delmålet. Tolkning: Minskad användning av allergiframkallande ämnen och PB-ämnen avspeglas i lägre antal och mindre mängder av dessa ämnen. DPSIR: I modellen kan användningen av hälso- och miljöfarliga ämnen ses som påverkan, P. Resursåtgång: Uppbyggnad av ett register som innehåller ämnesnamn och mängder kräver stora resurser. Bedömning: För resurskrävande. Förslag 4:19 Mått: Beräkningsmodell typ EUSES med produktregisterdata för några ämnen. Ger halter i luft, vatten, fisk etc. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Kemikalieinspektionen. Tillförlitlighet: EUSES är en riskvärderingsmetod som bland annat används på Kemikalieinspektionen i arbetet med riskbedömning av existerande ämnen. Beräkningsmodellen skulle tillsammans med kvantiteter ur produktregistret ge indikatorer för exponeringen i luft, vatten, fisk etc. Istället för EUSES kan man ev. använda den modell för beräkning av utsläpp från små och medelstora företag som Helena Looström Urban (SCB) håller på att ta fram. Ämnen kan analyseras i grupper utifrån riskklassificering, t.ex. allergiframkallande ämnen, cancerogena ämnen osv. Tillförlitligheten beror på hur modellen är utformad. Behöver modellen valideras genom direkta mätningar i luft/vatten/fisk? Målrelevans: Indikatorn är relevant för delmålet, och kan ev. styra åtgärder mot vissa utsläppskällor och ämnesgrupper. Tolkning: Målvärdet är noll. Värdena bör förändras med omsättningen av ämnet i produktregistret samt om modellen ändras på grund av teknikutveckling som ger förändringar i utsläppsmönster osv. DPSIR: Indikatorn är en uppskattning av ett tillstånd, T, exv. halter av vissa ämnen i fisk. Resursåtgång: Varje ämne kräver en genomgång med relativt stor arbetsinsats. Bedömning: Svårtolkad indikator med en modell som förmodligen ger en dålig bild av riskminskningen. Förslag 4:20 Mått: Utsläpp av VOC-ämnen, viktade med avseende på ozonbildningspotential. Bakgrund: Indikatorn används redan för miljömålet Frisk luft. (IN008). Källa till uppgifter: Naturvårdsverket. Tillförlitlighet: Indikatorn redovisas regelbundet av Naturvårdsverket. Målrelevans: Indikatorn är relevant för delmålet. Tolkning: En minskning av indikatorn visar att utsläppen minskar. DPSIR: Utsläpp av VOC-ämnen utgör en påverkan, P, i modellen. 76

Resursåtgång: Inga ytterligare resurser krävs. Bedömning: Naturvårdsverket ansvarar för indikatorn. Kemikalieinspektionen går inte vidare med denna. Förslag 4:21 Mått: Samlingsparametrar så som AOX (absorberbara organiska halogener) i avloppsvatten, vattentäkter, grundvatten. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Reningsverk med flera. Tillförlitlighet: Stockholm: Mätningar görs på dricksvatten av Stockholm Vatten 1 gång/år och då på ca 4 prov (vanligtvis från 2 reningsverk och 2 punkter i vattennätet), sedan minst 5 år tillbaka i tiden. Dessutom görs mätningar på AOX vid särskilda undersökningar av klororganiska biprodukter vid klorering. Man har hittills haft ganska konstanta nivåer. Nya mätresultat verkar tyda på att AOXmätning ger missvisande resultat i kombination med kloraminklorering. Mätningarna görs av ett konsultlab och kostar 1260 kronor per prov. Göteborg: Gryaab skickar iväg avloppsvattenprover för AOX-analys 1 gång/vecka, och har gjort så i åtminstone 10 år. Malmö: Undersökte AOX under 6-12 månader för ett par år sedan efter påbud från länsstyrelsen. Därefter har inget gjorts. Luleå: Använder inte AOX (analyserar inte dricksvatten överhuvudtaget). Sweco Ecoanalys säger att de inte använder AOX så mycket längre, och att detta framför allt beror på svårigheten att tolka resultaten. AOX användes förr framför allt vid analys av processavloppsvatten från pappersindustri med klorblekning, och där visste man ju vad man letade efter i proven. Vid tillämpning av AOX på grundvatten upptäckte man att ämnen som ingår i parametern finns naturligt i låga nivåer. Målrelevans: Indikatorn är relevant för delmålet. Tolkning: Halogenerade ämnen bildas naturligt i betydande mängd, varför indikatorn är svårtolkad. DPSIR: Förekomst av AOX är en påverkan, P. Resursåtgång: Analyser kräver resurser. Bedömning: AOX är inte lämplig som indikator. Förslag 4:22 Mått: Uppgifter från cancerregistret, Socialstyrelsens missbildningsregister, allergier (från yrkesdermatologer vid de större sjukhusen) m.m. kan följas. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Cancerregistret, m.fl. Tillförlitlighet: Cancerregistret förs löpande och statistik finns på Socialstyrelsens hemsida. Ingen koppling till kemiska produkter som orsak görs. Statistiken delas upp på typ av cancer, kön, ålder etc. Målrelevans: En minskning av effekterna av vissa ämnen är relevant för delmålet. Tolkning: Orsaker till cancer, missbildningar och allergier behöver inte bara vara kemiska ämnen. Kemiska ämnen har liten betydelse jämfört med tobak, solstrålning etc. DPSIR: I modellen är sjukdomar förorsakade av kemiska produkter en konsekvens, I, av användningen. 77

Resursåtgång: Insamling av uppgifter från sjukhusen krävs. Socialstyrelsen kan lämna uppgifter om cancer och missbildningar. Bedömning: Många bidragande orsaker som inte är relaterade till kemiska produkter. Det tar ofta lång tid att se effekterna av en åtgärd. Perspektivet en generation är inte relevant. Förslag 4:23 Mått: Avtal med branscher att följa upp en ämnesgrupp, exempelvis bromerade flamskyddsmedel i elektronikbranschen. Ett exempel där branschen följer en ämnesgrupp är färgindustrins arbete med avveckling av bly. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Branschorganisationer. Tillförlitlighet: Branschens möjligheter att upprepa undersökningar är svårbedömda. Finansieringen kan vara osäker. Alternativ är konsultstudier. Målrelevans: Riskminskningen behöver inte bara utgöras av en minskad användning. Andra åtgärder för minskad exponering bör vägas in. Tolkning: En minskad användning måste vägas mot alternativ kemikalieanvändning eller andra metoder. Importen av varor som innehåller motsvarande kemiska ämnen kan öka. DPSIR: Förekomsten av farliga ämnen i produkter och varor är en påverkan, P. Resursåtgång: Kan vara tidskrävande att motivera en bransch som tidigare inte tänkt i dessa banor. Bedömning: Många tolkningssvårigheter och osäker kontinuitet. Förslag 4:24 Mått: Antalet sålda alternativbränslebilar delat med totala antalet sålda bilar i Sverige. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: SCB. Tillförlitlighet: SCB delar upp statistiken för personbilar från år 2001 efter bränslesort som bensin, diesel, el, fotogen, gasol, gengas, etanol, metanol, motorgas, rapsolja, parafinolja, naturgas, biogas, hybriddrift och okänt. Lastbilar och bussar redovisas som bensin, diesel och övrigt. Hybriddriften kan då hamna under bensin eller diesel eftersom enbart ett bränsleslag anges. Målrelevans: Speglar teknikutvecklingen. Tolkning: En ökning av indikatorn spegla en ökad försäljning av alternativbränslebilar. DPSIR: I modellen kan försäljningen av riskfyllda bränslen sägas vara en drivkraft, D. Resursåtgång: SCB kan dela upp bränsleslaget övrigt för lastbilar och bussar på liknande sätt som för personbilar. Kostnad 1000 Kr för bussar och 2000 kr för lastbilar. Bedömning: Svårtolkad indikator. I tabell 5 redovisas efter bränsleslag antalet personbilar, lastbilar och bussar som var i trafik under åren 2000 och 2001. Den höga siffran för övriga personbilar 2001 beror på annan redovisning. Hybridbilar (1092 st.) har här kunnat särredovisas. 78

Tabell 5: Antal bilar och bussar i trafik efter bränsle (Karlsson 2002, personlig kommunikation). Bränsle Personbilar 2000 P-bilar 2001 Bussar 2000 Bussar 2001 Lastbilar 2000 Lastbilar 2001 Bensin 3 803 678 3 832 436 521 420 183 254 176 883 Diesel 194 464 184 505 13 114 12 975 190 537 218 328 Övrigt 472 1 592 782 851 431 482 Förslag 4:25 Mått: Typexponering för olika sociala grupper beräknas; ex. vuxna, barn, gamla. Vilka kemiska ämnen utsätts respektive grupp för under en vanlig dag? Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Konsultundersökning. Tillförlitlighet: Inga data finns idag. Indikator måste utvecklas. Målrelevans: Exponering är en viktig källa till risker med kemiska ämnen och har stor relevans för delmålet. Tolkning: Variabler som kan förändras är sammansättningen av varor. Ett visst urval av varor och kemiska produkter bestäms. Exponeringen är beroende av vilka ämnen som ingår i varorna och de kemiska produkterna. Hur bestäms den ändrade sammansättningen? DPSIR: I modellen är exponering en påverkan, P. Resursåtgång: Kräver mycket resurser. Bedömning: Svår att få operativ. Förslag 4:26 Mått: Materialflödesanalyser enligt danska COOP:s modell, där 8 material anses täcka in de flesta varugrupper. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Saknas idag. Tillförlitlighet: Förslaget måste preciseras. Målrelevans: Delmålet omfattar alla ämnen som inte ingår i delmål 3. De 8 materialen täcker in de flesta ämnen. Tolkning: Ökad användning av vissa material kan innebära att vissa ämnen ökar i användning. DPSIR: I modellen utgör användning av kemiska ämnen och material ett mått på drivkraften, D. Resursåtgång: Kan ej bedömas. Bedömning: Svår att få operativ. Förslag 4:27 Mått: Livscykelanalys för material och energimängd för några storkonsumerande varor och produkter. Bakgrund: Indikatorn har föreslagits av Miljömålskommittén (SOU 2000:52). Källa till uppgifter: Naturvårdsverket Tillförlitlighet: Ingen bedömning kan göras. Målrelevans: Ej direkt relevant. 79

Tolkning: Indikatorn behöver utvecklas innan den kan tolkas. DPSIR: I modellen utgör användning av kemiska ämnen och material ett mått på drivkraften, D. Resursåtgång: Kan inte bedömas. Bedömning: Svårt att få fram data. Ev. utveckling görs av Naturvårdsverket. Förslag 4:28 Mått: Antalet produktgrupper som berörs av producentansvar. Bakgrund: Arbetsgruppens förslag. Källa till uppgifter: Naturvårdsverket. Tillförlitlighet: Producentansvaret infördes i svensk lagstiftning genom kretsloppspropositionen 1993, formellt genom tillägg och ändringar i renhållningslagen från den 1 januari 1994, och innebär bland annat att tillverkaren av en produkt ansvarar för att ett system för insamling finns och att konsumenterna får information om hur detta fungerar. För vissa produktgrupper innebär det också att produkten måste utformas och framställas på ett sätt som möjliggör återanvändning/återvinning/- materialutnyttjande. Producentansvaret omfattar även återvinningsmål för olika varugrupper. Naturvårdsverket ansvarar för uppföljningen av producentansvaret. Fler produktgrupper verkar inte bli aktuella. Målrelevans: Syftet med producentansvar är att det på sikt ska leda till en mer miljöanpassad produktutveckling, genom att styra producenterna att ta fram produkter som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och som inte innehåller miljöfarliga ämnen. Denna utveckling kräver kunskap om produkternas innehåll och skapar därmed förutsättningar för bättre hälso- och miljöinformation. Ingen information om innehållet erhålls. Tolkning: Indikatorn har inget direkt mål. En ökning av indikatorns värde kan möjligen tyda på en ökning av den samlade kunskapen om varor och produkters kemiska innehåll. I Sverige har vi för närvarande lagstadgat producentansvar inom fem områden: returpapper, däck, förpackningar, bilar samt elektriska och elektroniska produkter, Tabell 6 och Figur 17. Tabell 6: Utvecklingen av producentansvar. (Från: http://www.naturvardsverket.se/dokument/teknik/producnt/produ.htm ) Produktgrupp Ikraftträdande Returpapper 1994-10-01 Däck 1994-10-01 Förpackningar 1997-06-01 Bilar 1998-01-01 Elavfall 2001-07-01 80

Antal produktgrupper 6 5 4 3 2 1 0 1994 1997 1998 2001 År Figur 17: Trenddiagram över antalet produktgrupper som omfattas av producentansvar. (Från: http://www.naturvardsverket.se/dokument/teknik/producnt/produ.htm) DPSIR: I modellen kan hälso- och miljöinformation räknas som en åtgärd, R. Informationen kan påverka beteendet hos användarna och medför en förändring indirekt av påverkan, P. Resursåtgång: Obetydlig. Bedömning: Inga ytterligare produktgrupper verkar vara på gång för producentansvar. Kan inte förväntas spegla utvecklingen mot delmålet. Förslag 4:29 Mått: a) Värdet av offentliga upphandlingar i vilka det tas miljöhänsyn redovisat i kronor per år i förhållande till det totala upphandlingsvärdet och/eller b) Antal offentliga upphandlingar där miljöhänsyn tas, som andel av det totala antalet upphandlingar. Förslaget a) finns som Grönt nyckeltal (R14). Bakgrund: Värdet av offentlig upphandling i vilka det tas miljöhänsyn redovisat i kronor per år i förhållande till det totala upphandlingsvärdet finns dom ett grönt nyckeltal (SOU 1999:127). Indikatorn finns med bland förslagen från Miljömålskommittén som R14 (SOU 2000:52). Källa till uppgifter: Naturvårdsverket. Tillförlitlighet: Enkäter från Naturvårdsverket. Basen för datainsamling finns dock i form av den så kallade TED-databasen, dit all offentlig upphandling över vissa tröskelvärden skall rapporteras. Den svenska delen av databasen administreras av Nämnden för offentlig upphandling, NOU, som i sin tur ger i uppdrag åt SCB att göra utdrag och sammanställningar ur databasen. SCB sammanställer data om upphandlingar inom försörjningsbranschen (el, gas, värme, vatten etc.) som överstiger ett visst tröskelvärde. Denna sammanställning regleras av krav från EU-kommissionen och innehåller inga uppgifter om ev. miljöhänsyn. Möjligen kan SCB se noteringar om ställda miljökrav i de utdrag ur TED som är underlag för sammanställningen, men då anges inte vad dessa krav består av. Miljö integreras mer och mer i utvärderingskriterierna, men att ta med miljöhänsyn i sammanställningen från SCB skulle kräva mycket arbete (Anita Norling, SCB). På NOU diskuterar man flitigt frågan om miljö i offentlig upphandling. Ett nytt tolkningsmeddelande kom från EU-kommissionen förra året om vilka möjligheter det finns att ställa miljökrav i offentlig upphandling. Grundprincipen är att man får ställa miljökrav på produkters slutliga utförande, men inte på produktionsprocessen. Beskrivningarna av utvärderingskriterierna i upphandlingsprotokollen blir mer och mer utförliga. Det tycks dock för närvarande som om det enda sättet att komma åt uppgifter om miljöhänsyn i offentlig upphandling är att kontakta respektive upphandlingsenhet direkt. Offentliga organisationer anses ha stora möjligheter att genom sin upphandling påverka leverantörer att ta fram mer miljöanpassade varor och tjänster. Regeringen tillsatte 1998 en delegation, EKU- 81

delegationen 1998:01, med uppgiften att driva på en ekologisk hållbar upphandling inom stat, kommun och landsting. Man beräknade då att data för nyckeltalet skulle finnas tillgängliga hösten 2000. I slutrapporten som utkom i september 2001 presenterar man ett internetbaserat verktyg/vägledning för miljöhänsyn i offentlig upphandling. I rapporten föreslås att den organisation som i framtiden ansvarar för verktyget också ansvarar för uppföljning och utvärdering av detsamma. Det verkar dock inte som om något är gjort ännu. Målrelevans: För att överhuvudtaget kunna ta hänsyn till miljön vid upphandling krävs att leverantörer tillhandahåller hälso- och miljöinformation om sina produkter. Miljöhänsyn vid offentlig upphandling kan därför anses driva fram hälso- och miljöinformation. I arbetet med Gröna nyckeltal diskuterades för- och nackdelar med att uttrycka talet som värdet i kronor respektive andel av det totala antalet upphandlingar. Om talet uttrycks som andel kan effekten bli att många små upphandlingar döljer ett litet antal värdemässigt stora upphandlingar som t.ex. vägbyggen, och vice versa om talet uttrycks i kronor. Det framgår inte av talet om det ger uttryck för de miljömässigt viktigaste upphandlingarna. Behöver vi fundera på detta? Vilken indikator uttrycker informationsskapandet bäst? Tolkning: För indikatorförslaget a) finns inget direkt målvärde, för förslaget b) är målet att miljöhänsyn skall tas i 100 % av all offentlig upphandling. En indikator enligt förslag a) blir känsligare för resursförändringar i den offentliga verksamheten, men kan å andra sidan vara lättare att ta fram. En indikator enligt förslag b) kanske blir enklare att tolka. En ökning av denna indikators värde skulle då tyda på att pressen ökat på leverantörerna att ta fram hälso- och miljöinformation om sina produkter. DPSIR: I modellen kan hälso- och miljöinformation räknas som en åtgärd, R. Informationen kan påverka beteendet hos användarna och medför en förändring indirekt av påverkan, P. Resursåtgång: Kräver resurser för att utveckla ett godtagbart system för att få in uppgifter. Bedömning: Redovisningssystemet måste förändras om det ska kunna användas för en indikator. Källhänvisningar Andersson A, Jansson A och Jahrl S (2001), The Swedish Monitoring of Pesticide Residues in Food of Plant Origin: 2000, Livsmedelsverkets rapport nr 16/2001. Grotell C och Lindeström Lennart, Metaller och stabila organiska ämnen i Vänerfisk, kapitel 16, ÅF Miljöforskar Gruppen. Jorhem L (2002), muntlig kontakt med sakkunnig på Livsmedelsverket. Järnberg U (2002), Perfluorerade ämnen Exponering och ev. förekomst i miljön, Institutet för tillämpad miljöforskning (ITM). Lind Y, Darnerud P, Aune M, Becker W (2002), Exponering för några organiska miljökontaminanter via livsmedel, Livsmedelsverket. Livsmedelsverket (2002), www.slv.se, /Mat & Hälsa/Råd och rekommendationer. Livsmedelsverket (2001), Per Ola Darnerud, Sakrapport till Miljöövervakningen: organiska miljögifter i bröstmjölk från Uppsala 2000 2001. Naturvårdsverket (2002), http://www.naturvardsverket.se/ miljöövervakning/miljögiftssamordning/- screening. Sällstedt G m.fl. (2001), Miljöövervakningsprojekt: cancerframkallande ämnen i tätortsluft personlig exponering, individrelaterade stationära mätningar och bakgrundsmätningar i Göteborg 2000, Yrkes- och miljömedicin, Göteborg. 82