Områdesbestämmelser för RISÄTTERSTORP - SMÅRIS SAMRÅDSHANDLING 2010-04-22 RISÄTTERSTORP 1:6-1:12, 1:14, 1:17 OCH SMÅRIS 1:2 SAMT DEL AV SMÅRIS 1:1, RISÄTTERSTORP 1:5, 1:15 OCH 1:16 SAMT RISÄTTER 1:3 OCH 1:6 FORSHAGA KOMMUN VÄRMLANDS LÄN innehåll: fastighetsförteckning beskrivning samrådsredogörelse (efter samråd) utlåtande (efter utställning) övriga handlingar: plankarta beslutsdatum GODKÄND sign KLARA arkitektbyrå ab ANTAGEN LAGA KRAFT
Områdesbestämmelser för Risätterstorp - Småris (Risätterstorp 1:6-1:12, 1:14, 1:17 och Småris 1:2 samt del av Småris 1:1, Risätterstorp 1:5, 1:15 och 1:16 samt Risätter 1:3 och 1:6) FASTIGHETSFÖRTECKNING HANDLINGAR Fastighetsförteckning Karta med bestämmelser (separat kartblad) Beskrivning Samrådsredogörelse (efter samråd) Utlåtande (efter utställning) Fastighetsägarna enligt förteckningen nedan har bedömts vara sakägare respektive hyresgäst, dvs. ägare till fast egendom eller innehavare av hyreskontrakt inom bestämmelseområdet.
2
3
4
Områdesbestämmelser för Risätterstorp - Småris (Risätterstorp 1:6-1:12, 1:14, 1:17 och Småris 1:2 samt del av Småris 1:1, Risätterstorp 1:5, 1:15 och 1:16 samt Risätter 1:3 och 1:6) BESKRIVNING HANDLINGAR Fastighetsförteckning Karta med bestämmelser Beskrivning Samrådsredogörelse (efter samråd) Utlåtande (efter utställning) PLANENS SYFTE OCH HUVUDDRAG Planens syfte är att säkerställa områdets kulturhistoriska värden i enlighet med ställningstaganden gjorda i kommunens översiktsplan. AVVÄGNING ENLIGT MILJÖBALKEN Bergslagsbanan är ett riksintresse för järnväg enligt 3 kap 8 MB. Järnvägen korsar det aktuella området i nord sydlig riktning. Områden av riksintresse för järnväg skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna. Den aktuella planläggningen bedöms inte inkräkta på riksintresset på sådant sätt. Den berör vidare inget område med särskilda bestämmelser om hushållning med mark och vatten enligt miljöbalkens 4 kap och det bedöms vidare inte påverka möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormerna enligt 5 kap. PLANDATA Läge Planområdet är beläget öster om Smårissjön, cirka två kilometer sydväst om Deje centrum. Genom området går järnvägen samt riksväg 62. Areal Bestämmelseområdets areal är ca 173 hektar. Markägoförhållanden Marken inom bestämmelseområdet ägs av Staten, Banverket och privatpersoner.
2 TIDIGARE STÄLLNINGSTAGANDEN Miljökvalitets- Riksdagen har antagit 16 nationella s.k. miljökvalitetsmål. Mål nr 15, mål God bebyggd miljö, har som delmål 2 att den kulturhistoriska bebyggelsen senast år 2010 skall vara identifierad och ett program skall finnas för skydd av dess värden. Samtidigt skall minst 25% av den värdefulla bebyggelsen vara långsiktigt skyddad. Översiktliga Områdesbestämmelserna är i överensstämmelse med kommunens planer översiktsplan, antagen av kommunfullmäktige den 26 januari 2010 5. I översiktsplanen anges området som en miljö med värden för jordbruk samt kultur- och naturvård. Området hyser även värden för friluftslivet med ett rikt fågelliv och omtyckta paddelvatten Detaljplaner, områdesbestämmelser, förordningar, program, inventeringar och dyl. För bestämmelseområdet finns sedan tidigare inte några detaljplaner eller områdesbestämmelser. kulturmiljö- Risätterstorp - Småris har inte uppmärksammats i länsstyrelsens program för kulturmiljövårdsprogram, Ditt Värmland, från 1998. Värmland kulturmiljövårds- Kommunfullmäktige i Forshaga kommun antog ett kulturmiljövårdsprogram för program den 25 januari 2000. Forshaga I det kommunala kulturmiljövårdsprogrammet ingår det aktuella området, Risätterstorp - Småris, som ett kulturhistoriskt värdefullt område. På två gårdar inom området har boningshus och ekonomibyggnader klassats som kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det gäller fastigheterna Risätterstorp 1:2, 1:3 och 1:4 ( Där fram ) samt Småris 1:1 ( Småris ). Tillsammans med kulturmiljövårdsprogrammet antogs även ett åtgärdsprogram som bl.a. innebär att det skall upprättas detaljplan eller områdesbestämmelser till skydd för de uppmärksammade områdena. fasta fornlämningar Det finns ett flertal fasta fornlämningar inom bestämmelseområdet. Bland annat finns ett mindre gravfält med fem runda stensättningar som troligen härstammar från yngre järnåldern i bestämmelseområdets södra del. Fornlämningar är skyddade enligt kulturminneslagen mot åverkan vare sig de är kända eller okända, synliga eller osynliga. Skyddet omfattar både själva fornlämningen och ett så stort område på marken som behövs för att bevara lämningen. Eventuella förändringar i fornlämningen eller inom fornlämningsområdet fordrar tillstånd från länsstyrelsen. Kända fornlämningar finns registrerade i fornminnesregistret.
3 strandskydd Vid Smårissjön gäller ett utvidgat strandskydd om 150 meter. Strandskyddet regleras i miljöbalkens 7 kap. naturvårds- I den naturvårdsinventering som genomfördes i länsstyrelsens regi 1988 inventering uppmärksammades Smårissjön med omgivning. Området uppmärksammades för värden inom geovetenskap, botanik, zoologi, kultur- och odlingslandskap, friluftsliv samt landskapsestetik. Smårissjön och dess omgivning hyser gammal kultur- och odlingsbygd, intressanta myrmarker, isälvsavlagringar och ett rikt fågelliv. Smårissjön är ett ekologiskt komplext område av högt - mycket högt naturvärde. Vegetationen runt sjön består vid gården Småris av öppna strandängar som betas av nötkreatur. Ängarna har kontinuerligt betats sedan år 1462 och det finns inga spår av konstgödsel. Gården har även stora betade ytor som tidigare varit åkermark och ett uppodlat parti vid sjön som följer dess nord sydriktning. Området är dränerat med ett dike och kanaler som avleder vattnet till sjön.
4 Strandängsområdet hyser ett mindre björksumpskogsbestånd. I fältskiktet dominerar tuvtåtel med inslag av andra arter och i bottenskiktet kvast- och vitmossa. Längre ut mot stranden finns mer fuktälskande arter och längst ut ligger ett glest vassbälte. I de södra delarna sker en successiv övergång till myrmarksområdet. Söder om strandängarna ligger myrmarksområdet med olika myrar av varierande storlekar. Den största är Visterudsmossen som är en 75 ha stor koncentrisk mosse. Över mossarna går en kraftledningsgata och järnvägen. åkermarksklassificering I mitten av 1970-talet redovisades en klassificering av åkermarken i länet. Den gjordes av länsstyrelsen med underlag från lantbruksnämnden. Åkermarken delades in i två klasser: 1. åker som är av väsentligt intresse för jordbruket, denna åker bör i största möjliga utsträckning förbehållas jordbruket samt 2. åker som är av intresse för jordbruket, men med produktionsförutsättningar som är sämre än klass 1. Inom bestämmelseområdet finns sådan åkermark i klass 1. ängs- och hag- Länsstyrelsen genomförde en ängs- och hagmarksinventering 1988 marksinventer- 93 på uppdrag av Naturvårdsverket. 1998 följde kommunen upp den ing gamla inventeringen med en ny. I båda inventeringarna uppmärksammades Smårissjön. Smårissjön uppmärksammades för sina strandängar i öster. Strandängarna översvämmas nio år av tio och har betets kontinuerligt och aldrig gödslats sedan 1462. Lokalen är våt och mycket tuvig. I söder finns en björksumpskog med ung björk och längre norrut finns ett fåtal klibbalar bland några björkar. Ner mot sjön dominerar vasstarr och kåkklöver, längre upp mot gården dominerar tuvtåtel. Vitmossa uppträder fläckvis. Mycket tofsvipa finns på och omkring lokalen, liksom stare, enkelbeckasin och vadarfåglar. Området är värdefullt tack vare låg hävdkontinuitet och låg kvävehalt.
5 ängs- och betesmarksinventering 2002-2004 inventerade länsstyrelserna tillsammans med Jordbruksverket landets ängs- och betesmarker. Med ängs- och betesmarker menas markslag som idag används som betesmarker eller slåtterängar. Ett område öster om Smårrissjön uppmärksammades som välhävdad strandäng. Området är relativt artrik med bl.a. ett flertal arter lågvuxen starr. Rapporten påpekar även att förändringen av bebyggelsen och markanvändningen i området har varit liten. våtmarksinventering Våtmarksinventeringen, VMI, är en riksomfattande inventering av Sveriges våtmarker som har genomförts i Naturvårdsverkets regi. Inventeringen var klar 1993. Våtmark definieras som mark där vattnet under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan. Minst hälften av den vegetation som finns är hydrofil, dvs. fuktighetsälskande. Den till arealen största delen våtmarker är myrar (mossar och kärr) och sumpskogar. Våtmarkerna indelades i fyra olika naturvärdesklasser där klass 1 innebär mycket höga naturvärden, klass 2 höga naturvärden, klass 3 vissa naturvärden och klass 4 saknar kända naturvärden. Visterudsmossen, som angränsar i söder till bestämmelseområdet, är kategoriserad i klass 3 och har vissa naturvärden. tillståndsplikt vid vägar Inom ett avstånd av 12 meter från allmän väg får inte enligt väglagen, utan länsstyrelsens tillstånd, uppföras byggnader, göras tillbyggnader, utföras andra anläggningar eller vidtas andra sådana åtgärder som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. Riksväg 62 omfattas utanför detaljplanelagt område av utökad tillståndsplikt om 30 meter.
6 FÖRUTSÄTTNINGAR Natur topografi Bestämmelseområdet har relativt små höjdskillnader med undantag för två höjdpartier som består av röd gnejs. På det lilla höjdpartiet ligger gården Småris och det större återfinns öster om riksväg 62. Den flacka odlingsmarken som består till största del av Vänerlera sluttar ner mot Smårissjön. Höjdskillnaderna inom området är ca 30 meter. vegetation I västra delen av området, vid Smårissjön, finns sanka strandängar som betats kontinuerligt sedan 1462. Vegetationen på den flacka delen av området består till stor del av öppna ängar och myrmark. Det finns även ett odlat parti. Kring Visterudsmossen i söder finns en smal kantskog. Höjden i östra delen av bestämmelseområdet är bevuxen av blandskog där tall dominerar på de högsta partierna. Även i norr övergår de öppna ängarna och odlingsmarken i skog.
7 biotopskydd Alléer, källor och omgivande våtmark i jordbruksmark, odlingsrösen i jordbruksmark, småvatten och våtmarker i jordbruksmark, stenmurar i jordbruksmark samt åkerholmar äger generellt biotopskydd enligt 7 kap 11 i miljöbalken. Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Länsstyrelsen kan medge dispens om särskilda skäl föreligger. landskapsbilds- Delar av det aktuella området skyddas av landskapsbildsskydd enligt skydd 19 naturvårdslagen i dess lydelse före januari 1975 och 9 första stycket lagen om införande av miljöbalken 1988:811. Skyddsformen förordnades av länsstyrelsen för vissa områden i syfte att reglera bebyggelse, vägar och andra anläggningar som kunde påverka landskapsbilden negativt. Området för landskapsbildsskydd sträcker sig 150 meter runt omkring Smårissjön. sumpskog En riksomfattande inventering av fuktiga och blöta skogar, så kallade sumpskogar, genomfördes 1990-98. I områdets södra del finns björksumpskog med naturvärden av klass 1 och 2. Klass 1 innebär sumpskog med mycket höga naturvärden och klass 2 innebär sumpskog med höga naturvärden. Verksamheter På gården Småris bedrivs jordbruk med djurhållning samt vallodling. Bebyggelse beskrivning av området I det flacka odlingslandskapet öster om Smårissjön ligger några gårdar traditionsenligt placerade på impedimenten i skogsbrynen och i höjdlägen. En av dem är Småris, en gård med rötter ner i medeltiden (ca 1050-1500). den löd som klosterhemman under Risberga kloster. Småris tillhör det fåtal gårdar som är kända så här tidigt i socknen. Spridda fornlämningar i trakten visar att det funnits bebyggelse här även under förhistorisk tid. I miljöns södra del, vid Visterudsmossen, finns exempelvis ett mindre gravfält med fem runda stensättningar, troligen från yngre järnålder (ca 400-1050 e.kr.). Risätterstorp omnämns i jordeboken första gången 1615 som ett kyrkonbygge. Idag utgörs det av några gårdar kring vägen, längs skogsbrynet, i miljöns östra del. Laga skifte genomförde man 1840. Av särskilt högt värde inom miljön är gårdarna Där fram och Småris. Den förra har ett rikt differetierat byggnadsbestånd med den klassiska värmlandsgården som huvudbyggnad, magasin med svalgång och visthusbod.
8 Magasinsbyggnad med svalgång Även på Småris finns välbevarande ekonomibyggnader, bl.a. ett stort timrat magasin. Omedelbart öster om bebyggelsen går riksväg 62 mot Karlstad och rakt över åkermarken går järnvägen till Kil. Tillsammans med det hävdade landskapet representerar bebyggelsen 1800- och 1900-talens jordbruksmiljöer med rötter ner i äldre tid. Det är viktigt att bebyggelsen vårdas samt att landskapet får fortsätta att vara öppet. Ny bebyggelse bör anpassas till den befintliga vad gäller läge och utformning. kulturhistoriskt värdefulla byggnader Nedan följer en beskrivning av de byggnader inom bestämmelseområdet som i kulturmiljövårdsprogrammet betraktats som kulturhistoriskt värdefulla.
9 Risätterstorp 1:2, 1:3 och 1:4, Där fram, bondgård De välbevarade byggnaderna bildar en sluten gruppering och är omgivna av äldre, höga lövträd. En mindre grusväg passerar över gårdsplanen. Det stora boningshuset av timmer i två våningar härrör från tiden strax efter 1800-talets mitt. Byggnaden är klädd med faluröd lockpanel och har skiffertak. på fram- och baksidan finns verandor och på sydvästra gaveln finns en källarutbyggnad med garage. Ytterligare ett boningshus finns på gården. Det lilla timrade boningshuset är falurött och försett med skiffertak. Stora boningshuset Lilla boningshuset
10 Här finns också två timrade faluröda magasinsbyggnader med trapetskorrugerat plåttak. Den ena byggnaden är uppförd med svalgång. Ett av magasinen (utan svalgång) Tvättstugan och visthusboden är båda murade med tegel och försedda med trapetskorrugerat plåttak. Visthusboden är byggd ovanpå en jordkällare. Stallet/logen är byggda med timmerstomme, målad faluröd och har tak belagt med tvåkupigt tegel. Stallet/logen
11 Småris 1:1, Småris, Bondgård Boningshuset, i en och en halv våningar, från 1800-talets slut är byggt av råtegel. De vita fasaderna är putsade och på taket ligger betongpannor. På framsidan finns en veranda och på ena gaveln en utbyggnad med förstuga. Det äldre timrade boningshuset i två våningar har blivit förvanskat genom ombyggnad. Ladugården/logen, som delvis är av sten, är enligt uppgift från 1700- taltes andra hälft. Teknisk försörjning kraftledningar Genom området sträcker sig det regionala kraftledningsnätet med en kraftledning om 130 kv. Skyddsavståndet till en sådan ledning skall, enligt starkströmsföreskrifterna, i normalfallet vara minst 10 meter. Även en lokal kraftledning om 10 kv sträcker sig genom det aktuella området. Skyddsavståndet till en sådan ledning skall, enligt starkströmsföreskrifterna, i normalfallet vara minst 5 meter. Farligt gods transporter uppställningsplatser Riksväg 62 som sträcker sig genom området är rekommenderad för transport av farligt gods enligt Vägverkets/Räddningsverkets vägatlas 1997/98. Drygt 0,5 kilometer norr om planområdet finns en rekommenderad uppställningsplats för farligt gods enligt Vägverkets/Räddningsverkets vägatlas 1997/98.
12 FÖRÄNDRINGAR Natur Markerna kring gårdarna Småris och Risätterstorp hålls öppna med hjälp av betande djur samt odling. Detta är viktigt för att området skall behålla sitt värde. Det är också av avgörande betydelse för hur landskapsbilden samt kultur- och naturmiljön upplevs. Då skogliga åtgärder aktualiseras är det särskilt angeläget att hänsyn tas till kulturmiljövårdens intressen. Särskild omsorg bör ägnas planterade träd i anslutning till bebyggelse. Det kan gälla träd som ramar in tomter, skyddar mot väder och vind, vårdträd eller fruktträd. Alla är lika viktiga för bebyggelsemiljön. En successiv och planerad förnyelse av åldrade och sjuka träd bör därför ske. Skall nya större träd planteras bör det ske på den plats där träd tidigare stått eller enligt de mönster som är kännetecknade för området. Trädarter som tidigare förekommit och som man vet trivs på platsen bör väljas. Verksamheter Inom bestämmelseområdet bedrivs idag jordbruk med vallodling och djurhållning. Verksamheten bidrar till att öppna upp och hålla landskapet öppet. Detta är av vikt för områdets värde och bevarande och bör därför uppmuntras. Det gäller kanske framförallt djurhållning i olika form. Bebyggelse plan- och bygglagen Av 3 kap 1 plan- och bygglagen framgår att: Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaderna som sådana och som ger en god helhetsverkan, 3 kap 10 : Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara, 3 kap 12 : Byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas samt 3 kap 13 : Byggnadens yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär. Byggnader som anses 12 skall underhållas så att deras särart bevaras.
13 Hela bestämmelseområdet betraktas som ett bebyggelseområde av sådan karaktär som avses i 3 kap 12 plan- och bygglagen. För bebyggelsen inom området kommer plan- och bygglagens bestämmelser att tillämpas strikt. Särskilt gäller detta de byggnader som pekats ut som kulturhistoriskt särskilt värdefulla. byggnadskultur och gestaltning Varje byggnad i någorlunda ursprungligt skick är ett uttryck för sin tid och kultur. Byggnaden kan vara gammal eller ny, påkostad eller enkel, herrgård eller torp, ett slags kulturminne är den likväl. Naturligtvis är vissa byggnader mera värdefulla att bevara för framtiden än andra. Alla byggnader kan inte bevaras, men bör få behålla sin ursprungliga karaktär och stil så länge de finns kvar. Syftet vid alla åtgärder som renovering och ombyggnad bör vara att låta byggnaden efteråt se i huvudsak likadan ut som före åtgärden. Det gäller givetvis byggnader som fått behålla sin ursprungskaraktär. Om så inte är fallet kan ett successivt återställande ske. Detaljerna spelar en avgörande roll för hur en byggnad upplevs. Många i övrigt lyckade upprustningar skäms av onödiga detaljmissar. Principen måste vara att enbart byta ut det som verkligen måste bytas ut och i så fall ersätta det med nytt i samma material och utförande som det gamla. Ju mer man själv kan anpassa sig till det gamla husets förutsättningar, desto mer av husets ursprunglighet kan bevaras. Att förvalta sin byggnad utifrån detta synsätt garanterar dess fortsatta värde, såväl ekonomiskt som kulturhistoriskt. När man bygger ett nytt hus i en kulturhistorisk miljö behöver man inte alltid vara lika försiktig som vid renovering av ett äldre. En ny byggnad kan vara en kopia av ett äldre, men kan också få upplevas som ett nytt inslag i miljön, ett tecken på utveckling och uttryck för en ny tid. Givetvis bör även ny bebyggelse anpassas till omgivningen vad gäller placering, proportioner, material och kulör så att helheten i miljön inte går förlorad. I vissa fall kan ett nytt hus till och med vara den bästa bevarandeåtgärden om det innebär att det gamla huset får behålla sin ursprungliga karaktär, underhålls och ges en meningsfull användning. varsamhetsbestämmelser, generella I planen har införts varsamhetsbestämmelser för den befintliga bebyggelsen inom hela bestämmelseområdet, dels generella och dels mer preciserade för de byggnader som bedömts som kulturhistoriskt särskilt värdefulla. Nedan följer några av de riktlinjer som bör vara vägledande vid ändring av befintlig bebyggelse inom området. tillbyggnader Låt ursprungsbyggnadens form styra en tillbyggnads utformning. Tillbyggnader skall underordna sig ursprungsbyggnaden vad avser form, färg och proportioner. Det kan ske genom den görs mindre, lägre, dras in från hörn samt har samma taklutning, material och färgsättning. Ursprungsbyggnaden bör alltid kunna avläsas efter en tillbyggnad. Ibland kan dock en ren förlängning av byggnaden eller en mindre höjning av taket vara den bästa lösningen.
14 fasadmaterial Vid byte av fasadmaterial bör byggnaden få behålla sitt ursprungliga utseende. Trä är det helt dominerande fasadmaterialet på landsbygden i Värmland. Puts, slaggsten och rött tegel är också traditionella material som förekommer ibland, framförallt i herrgårds- och bruksmiljöer. Med traditionella material menas i detta sammanhang inte plåtmaterial, kalksandsten, tegel i annan kulör än röd eller olika platt- och skivmaterial. De flesta äldre trähus är klädda med stående s.k. locklistpanel, smala locklister och breda bottenbräder. Putsade hus bör vid fasadrenovering, eller efter tilläggsisolering, få behålla sin putsade fasad. Det finns metoder att tilläggsisolera utvändigt och putsa på nytt. Det är sällan lönsamt att tilläggsisolera fasaden. I normalfallet sker endast 10% av den totala energiförlusten i ett enfamiljshus genom fasaden. Vill man förbättra värmeekonomin bör man istället täta fasaden, trimma värmeanläggningen och tilläggsisolera trossbottnar och vindsbjälklag. Utvändig isolering av fasaden ger minst värmevinst, men kostar mest och ger ett förvanskat utseende. Är tilläggsisolering ändå nödvändig kan den med fördel ofta göras invändigt. Skulle utvändig tilläggsisolering ändå bli aktuell bör fasaden förses med material av samma slag som tidigare, eller om det bytts ut, det ursprungliga. Fönstren bör flyttas ut för att undvika djupa nischer i väggen. Takfot och taksprång kan behöva förlängas för att behålla proportionerna och skydda väggen. Knutar, foder och andra detaljer bör finnas kvar på den nya fasaden. takmaterial Vid byte av taktäckningsmaterial bör ett traditionellt material väljas. Sedan 1800-talet har pannor av orangerött lertegel varit vanligast förekommande. Andra material som funnits länge är skiffer och tak klädda med falsad plan plåt. På uthusbyggnader användes även s.k. pannplåt, inte att förväxla med den mönsterpressade plåt som idag finns på marknaden och som skall imitera takpannor. De traditionella materialen finns fortfarande att tillgå. Ett alternativ till lertegel kan i vissa fall vara släta tegelröda betongtakpannor. Undvik svarta tak, de åldras snabbt och blir fula. Kräver byggnaden i sig eller miljön ett mörkt tak välj då istället ett grafitgrått. Med traditionella takmaterial menas här vanligtvis inte korrugerad plåt eller eternittak och framförallt inte den mönsterpressade tegelimiterande plåt som ofta saluförs under benämningen plegel. Kom ihåg att de röda tegeltaken i nästan lika hög utsträckning som Falu rödfärg har präglat det värmländska kulturlandskapet. färgsättning En byggnads kulör har stor betydelse för hur den upplevs i landskapet. I de flesta fall bör man behålla husets färgsättning. Särskilt gäller detta de rödfärgade husen som varit ett så viktigt inslag i miljön på landsbygden sedan mitten av 1800-talet. Med rödfärg menas här äkta Falu rödfärg, en slamfärg av helt annan karaktär än annan täckfärg. Den åldras vackert, är billig, lätt att underhålla och ger ett mycket gott skydd för virket.
15 Från slutet av 1800-talet började ljusa linoljefärger i vitt, grått och gult att användas på herrgårdar och större mangårdsbyggnader. Ekonomibyggnaderna målades dock alltid faluröda. Även villabebyggelsen kom ofta att målas i ljusa oljefärger. Såväl äkta Falu rödfärg som linoljefärger finns att tillgå på marknaden. Undvik moderna akrylat- och latexfärger, som visserligen är lättarbetade, men vars långsiktiga effekter på träet är oklar, i många fall olämplig. Lasyrfärger av olika typer har ofta kort livslängd, ger dåligt skydd och hör inte hemma i det värmländska kulturlandskapet. Det finns idag ingen anledning att gå ifrån det traditionella färgsättningsmönstret. detaljer En byggnads detaljer har avgörande betydelse för hur den uppfattas. En i övrigt tidstypisk och vacker byggnad kan förstöras genom olämpligt utformade detaljer. Fönstren är husets ögon. Deras form och placering är ytterst viktiga för byggnadens utseende. Om fönstren måste bytas bör de nya se ut som de gamla, byt dock inte fönster i onödan. Ett gammalt fönster av kärnvirke är oftast av mycket bättre kvalitet än nya. Det finns flera företag idag som renoverar fönster och det visar sig också ofta vara ekonomiskt lönsamt. Varje tidsepok har sina fönstertyper. Äldre byggnader har oftast fönster med stående eller kvadratisk form indelade i rutor med motsvarande proportioner. Undvik alltid spröjsningar som ger rutor med liggande form. Varje byggnad har ett begränsat antal fönsterstorlekar och de är oftast symmetriskt placerade på fasaden. Undvik att minska fönstrens storlek. Det påverkar såväl dagsljusinfallet som fasadens utseende. Måttbeställda fönster behöver inte vara dyrare. Fönstren var förr alltid täckmålade. Det ger fönstret det klart bästa skyddet, undvik lasyrfärger som inte hindrar solens strålar från att bryta ner virket. På det faluröda huset är fönstren i princip alltid vita medan man på de oljemålade ofta gav fönstret, karmen eller bågarna en annan kulör, ofta ljusgrå, beige, brun, grågrön, grön eller engelskt rött. Utformningen av en byggnads entré har alltid ägnats stor omsorg. Ytterdörren är av trä och målad i en avvikande kulör, förr ofta en dyrbar färg. Dörrar var traditionellt av spegeltyp eller panelklädda. Ljusöppningar fanns i själva dörrbladet eller som överljus ovan dörren. Måste dörren bytas välj då en som liknar den gamla och passar hustypen. På marknaden finns idag en mängd olika dörrar. Det är dock inte alltid nödvändigt att byta dörren. Är den dåligt isolerad kan den tilläggsisoleras invändigt eller kompletteras med ytterligare en dörr på insidan som slår åt motsatt håll. En veranda eller förstukvist för att markera entrén och skydda ytterdörren tillhör gammal tradition. De flesta hus har eller kan förses med en förstukvist om den ges en enkel och traditionell form. Har man en gammal glasveranda bör man vara rädd om den, den betyder mycket för upplevelsen av huset.
16 Uteplatser fanns först endast på vissa herrgårdar. Behovet av uteplatser har på senare tid ökat. Ofta blir de dock för stora och iögonfallande i förhållande till huset i övrigt. Låt husets utseende bestämma uteplatsens utformning när det gäller storlek, material och färgsättning. Balkonger började förekomma på större bostadshus under 1800-talet. De placerades ofta ovanför entrén eller verandan. Gavelbalkonger under tak är en nymodighet som inte hör hemma på äldre hus. Kom ihåg att sådana till synes små detaljer som skorstenar har stor betydelse för husets resning och karaktär. Har huset flera skorstenar rubbas balansen om en tas bort. Skorstenens utformning är ofta ett hantverk på hög nivå vad gäller murning och plåtarbeten och väl värd att renovera och bevara. På landsbygden förekommer sällan staket, plank eller murar runt bostadshus och torp. Tomtplatsen avgränsas istället av diken, vägar, vegetation eller liknande. Om man vill ha en inhägnad är det ofta bättre att plantera en häck. Väljer man ändå staket bör det vara ett enkelt trästaket med stående eller liggande ribbor. varsamhets- De byggnader inom bestämmelseområdet som bedömts vara kulturhisbestämmelser, toriskt värdefulla byggnader av sådan karaktär som avses i 3 kap. 12 kulturhistoriskt i plan- och bygglagen har markerats på plankartan. särskilt värdefulla byggnader För dessa byggnader gäller förutom de generella varsamhetsbestämmelserna att de särdrag och värden som anges nedan särskilt skall beaktas vid eventuella ändringar av byggnaderna.
17 Risätterstorp 1:2, 1:3 och 1:4, Bondgården Där fram, stora boningshuset Byggnadens särdrag och värden: fasader som inte förändrats genom materialbyte eller utvändig tilläggsisolering, fasader klädda med lockpanel målade med Falu rödfärg och vita fönster, verandorna på både fram- och baksidan, fönstertyp och placering, samt skiffertaket.
18 Risätterstorp 1:2, 1:3 och 1:4, Bondgården Där fram, lilla boningshuset Byggnadens särdrag och värden: timrad byggnad med fasader som inte förändrats genom materialbyte eller utvändig tilläggsisolering, fasader målade med Falu rödfärg och vita fönster, fönstertyp och placering, samt skiffertaket.
19 Risätterstorp 1:2, 1:3 och 1:4, Bondgården Där fram, Stallet/logen Byggnadens särdrag och värden: timrad byggnad med fasader som inte förändrats genom materialbyte, fasader målade med Falu rödfärg, vita fönster och svarta dörrar, fönstertyp och placering, samt taket med tvåkupigt tegel.
20 Risätterstorp 1:2, 1:3 och 1:4, Bondgården Där fram, magasin Byggnadens särdrag och värden: timrad byggnad med fasader som inte förändrats genom materialbyte, fasader målade med Falu rödfärg, vita fönster och svarta dörrar, samt fönstertyp och placering.
21 Risätterstorp 1:2, 1:3 och 1:4, Bondgården Där fram, magasin Byggnadens särdrag och värden: timrad byggnad med fasader delvis klädda med stående panel som inte förändrats genom materialbyte, svalgången, fasader målade med Falu rödfärg, samt fönstertyp och placering.
22 Småris 1:1, Småris, Bondgård, boningshuset Byggnadens särdrag och värden: boningshusets placering på höjden i landskapet, omgivet av uppvuxna lövträd och med en allé som leder fram till byggnaden, framsidans symetriska fasad med den enkla verandan med klassicistiska detaljer, fönstertyp och placering, samt de vitputsade fasaderna.
23 hänsynsbestämmelser I planen har även införts hänsynsbestämmelser för ny bebyggelse. Nedan följer några av de riktlinjer som bör vara vägledande vid uppförandet av ny bebyggelse inom bestämmelseområdet. När det gäller utvändiga material, färgsättning och detaljernas betydelse gäller i princip samma sak som för den befintliga bebyggelsen, se under rubriken varsamhetsbestämmelser, generella sidorna 13 16. De frågor som tillkommer vid ny bebyggelse är var byggnaden skall placeras och vilken form den skall ges. placering Under långa tider har bebyggelsen på landsbygden lokaliserats i samspel med kulturlandskapet. Man valde lägen där terräng och vegetation gav skydd mot väder och vind. Marken skulle vara torr och högt belägen, brukningsvärd åkermark undveks alltid. Ligger flera byggnader i grupp har man ofta valt att lägga taknockarna åt samma håll alternativt vinkelrätt mot varandra. För de olika sysslorna på en gård uppfördes förr separata uthus som gavs en enkel utformning. Detta byggnadssätt präglar i hög grad fortfarande landsbygden och bör vara vägledande även idag när vi placerar garage, vedbodar och liknande. Ofta bidrog uthusens placering till att forma ett gårdstun. Nya byggnader skall inte dominera landskapsbilden utan bör ges lägen där de får stöd av annan bebyggelse, träddungar, skogsbryn, vägar osv. Utnyttja istället det öppna landskapet för utblickar från det hus som byggs. Bygger man ett nytt hus i en by eller ett samhälle finns ofta en lämplig lucka att fylla med ett nytt hus. Omgivningen bör då styra placering, orientering, form, material och färgsättning. Äldre byggnader på landsbygden kännetecknas ofta av att markarbetena är begränsade, undvik schaktningar och utfyllnader. Låt terrängen styra tomtens utformning. form Äldre bostadshus har ofta en rektangulär form, symmetriska fasader samt ett enkelt sadeltak med en lutning på mellan 27-35 grader. Det som kännetecknar husen är ofta enkelheten, de vackra proportionerna och anpassningen till markens lutning. Nya hus kan ges en traditionell form men kan också ges ett eget modernare uttryck. Väljer man ett annorlunda formspråk blir dock behovet av anpassning vad gäller material och kulör ännu viktigare för att inte helhetsmiljön skall gå förlorad. Dagens typhus lånar ofta stildrag från olika epoker och främmande länder i en salig blandning och är ofta omöjliga att placeras i det värmländska kulturlandskapet. På senare tid har dock enklare hustyper tagits fram som kan fungera om de ges rätt material och kulör.
24 Administrativa frågor Den kulturhistoriskt värdefulla miljön inom området kommer att skyddas genom en utökning av lovplikten, och en striktare tillämpning av planoch bygglagens hänsyns- och varsamhetsregler. För att kunna påverka bebyggelseutvecklingen kommer lovplikten även att gälla: 1. tillbyggnader av en- och tvåbostadshus och uppförande av komplementbyggnader till dessa utanför samlad bebyggelse, 2. uppförande tillbyggnad eller annan ändring av ekonomibyggnader för jordbruket, skogsbruket eller därmed jämförlig näring, 3. byte av fasad- eller taktäckningsmaterial eller omfärgning av byggnader, 4. ändring av fönster, dörrar, skorstenar eller annat som avsevärt påverkar en byggnads yttre utseende, 5. uppförande av murar eller plank, 6. rivning av byggnader eller delar av byggnader, samt 7. uppsättning eller väsentlig ändring av skyltar eller ljusanordningar. Åtgärderna enligt ovan föreslås vara bygglovsavgiftsbefriade. För övriga åtgärder som redan tidigare omfattades av lovplikt kvarstår bygglovsavgiften. Vid bygglovsansökningar som berör någon av de utpekade kulturhistoriskt särskilt värdefulla byggnaderna kommer nämnden att samråda med antikvarisk expertis. Planen inkräktar inte på de särskilda bestämmelserna för en- och tvåbostadshus som regleras i 8 kap 4 plan- och bygglagen, dvs. möjligheten att under vissa förutsättningar anordna skärmtak, uppföra komplementbyggnader s.k. friggebodar m.m. MEDVERKANDE TJÄNSTEMÄN Vid upprättandet av områdesbestämmelserna har stadsarkitekt Jan Erik Engström samt byggnadsingenjör Carl Karlsson medverkat. 2010- - Heléne Hallberg planeringsarkitekt FPR/MSA